SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2009  
TUGG tug4, n. (JernkA 1888, s. 308, osv.) l. r. (Lucidor (SVS) 95 (1672) osv.); best. -et resp. -en; pl. = l. (i bet. 2 slutet) -ar.
Etymologi
[jfr d. tyg, nor. tygg; till TUGGA, v.]
1) motsv. TUGGA, v. 1: handlingen att tugga, tuggande; äv. konkretare, dels om enskild akt av tuggande, dels om tuggmotstånd; i sht förr äv. konkret: tugga (se TUGGA, sbst.). Thet är en gammal sedh så snart the kom i miuk, / Så taga the til sigh en lagom lijten tugg. Lucidor (SVS) 95 (1672; uppl. 1997). Då han tuggat och svalt förde han .. en ny tugga under tändernas tugg. Johansson SmedBrukspatr. 46 (1933). (Forskning visar) att utan bakgrundsmusik en restauranggäst tar i snitt 3,23 tuggor i minuten, vid långsam musik gör man 3,83 tugg per minut. DN 14 ⁄ 6 1986, s. 4. Mumsiga bullar med tugg i. GbgP 14 ⁄ 4 1987, s. 29. De rostade brödtärningarna ger trevligt tugg. ICAKurir. 1990, nr 11, s. 31. — jfr TILL-TUGG. — särsk. (vard.) i bildl. anv.: (onödigt l. tålamodsprövande l. malande) prat l. ordande, snack, tjat. Jw meera en menniskia, om Gudhfruchtigheet sigh winlägger, thes meer hon Lögnarens tugg vnderkastat warder. Bullernæsius Lögn. 433 (1619). Det är paret med schysta liksom-alltså-snacket, alltså liksom rätta tugget och rätta prylarna alltså. DN 3 ⁄ 2 1974, s. 5. Svensson menar att kds:arnas envisa tugg om att etik och moral är nödvändigt äntligen ger utdelning i form av väljarsympatier. GbgP 14 ⁄ 4 1989, s. 17. Ni känner igen tugget. Ring och berätta om liknande upplevelser. SDS 28 ⁄ 8 1995, C7. — jfr TOM-TUGG.
2) (i sht i fackspr.) motsv. TUGGA, v. 2, konkretare, om enskild omgång av handlingen att (med särskild maskin (jfr slutet)) söndertugga träavfall (för användning ss. bränsle); äv. (o. i sht) konkret, koll., om sådant avfall, flis; jfr KARV, sbst.1 3. En stentuggare .. (som) gör 200 tugg per minut. JernkA 1888, s. 308. Vid eldningen blandas ofta sågspån .. med lika delar flis eller tugg, erhållen vid sönderdelning i särskilda ribbtuggningsmaskiner. SvSkog. 944 (1928). — jfr RIBB-, RIS-, TRÄ-TUGG. — särsk. maskin som tuggar l. krossar, tuggmaskin. SDS 1896, nr 152, s. 3. Härom dagen köpte han sin andra flistugg, och ingen av de båda tuggarna får stå stilla någon längre tid. GbgP 28 ⁄ 2 1980, s. 11. jfr MALM-, RIBB-TUGG.
Spoiler title
Spoiler content