TUTOR, r. l. m. ⁄ ⁄ ig.; pl. -er. Anm. I nyare svenska anträffas eng. tutor i bet.: handledare för studenter. SvD 21 ⁄ 6 1973, s. 5.
Etymologi
[jfr eng. tutor, fr. tuteur; av lat. tutor, skyddare, vårdare, till tueri (se TUTEL)]
(†) förmyndare. BoupptSthm 1669, s. 1734. Att hans Ehrewyrdigheet magister Megaliin .. till en laga förmyndare och Tutor för Sahl. Professorens Dalhemii lilla son Constituerat och förordnat blifwer. VRP 1699, s. 454.Pfeiffer(1837).
SAOB
