SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2009  
TUTTRA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(tutr- 1750. tuttl- 1748. tuttr- 16811846)
Etymologi
[sv. dial. tuttra, rysa, skälva, darra av köld; jfr nor. nn. tutre, småfrysa (o. utstöta monotona ljud); ljudhärmande bildning. — Jfr HUTTRA, KUTTRA, v.2]
(†) darra l. skaka (av köld l. ångest o. d.); huttra; äv. i fråga om att åstadkomma läten: kuttra; prata. Verelius 256 (1681). Dufvan (röjde) sorgen sin ej bara med at tuttra. Browallius Holbg 16 (1744). Gummorna sutto och tuttrade tillsammans en stund och gingo så hwar til sitt. Sahlstedt SagTupp. 6 (1758). Under det Konungen satt uti sin blotta uniform .. samt frös och tuttrade erbarmligt. Wingård Minn. 2: 89 (1846).
Spoiler title
Spoiler content