SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2009  
TVING tviŋ4, r. l. m. (JournManuf. 1: 45 (1825) osv.) ((†) n. SvTyHlex. (1851), Auerbach (1915)); best. -en; pl. -ar (ss. n. =); förr äv. TVINGA, r. l. f., l. TVINGE, r. l. m.
Ordformer
(tving (tu-, tw-) c. 1745 osv. tvinga 1856 (: skruftvinga)1872. tvinge 1874. tvinn 1802 (: skruftwinnar))
Etymologi
[sannol. av t. zwinge, till zwingen (se TVINGA, v.)]
om redskap l. verktyg o. d. varmed ngt hålls på plats; särsk. om skruvtving (jfr LIM-KNEKT, SERGEANT 3, TVINGARE, sbst.1, TVÅNG II 1). Polhem Test. 61 (c. 1745). Böjda stycken krökas genom tvingar efter den form, som önskas. ArbB 269 (1887). Tappen värmes ock bestrykes med lim, bitarna slås ihop ock spännas med tvingar – ock slitsningen är klar. Landsm. XVIII. 1: 19 (1912). Vid all kapning bör virket ligga platt på bänken .. Det fasthålles bäst med tving eller mellan bänkhakarna. Ljungqvist Slöjdb. 85 (1957). — jfr BÖRD-, LIM-, SVETS-TVING m. fl.
Ssgr: TVING-SKRUV. (skruv på) tving. Åkerman KemTechn. 1: 509 (1832). Boken fastklämmes .. (vid reproduktionsfotografering) medelst tvingskrufvar. Roosval Schmidt 108 (1896).
-STÄLL. jfr ställ, sbst.1 1. Ett rullande tvingställ. SvD(A) 9 ⁄ 4 1961, s. 12.
Spoiler title