SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2009  
TVUNGEN tvuŋ3en2, p. adj. tvungnare; n. o. adv. -ET.
Ordformer
(tvugne 16011712. tvungen (tw-, -in) 1562 osv.)
Etymologi
[p. pf. av TVINGA, v.]
Anm. De anv. av ordet som inte tas upp här räknas som klart verbala o. behandlas under TVINGA, v.
1) om person: tvingad (se TVINGA, v. 4) l. nödgad l. nödtvungen. — jfr SKATT-TVUNGEN.
a) (†) i attributiv anv.: som (i visst avseende) är utsatt för tvång, som är tvingad (till ngt), icke frivillig. Twungen hund drifwer intet wäl. Gustaf II Adolf 61 (c. 1620). (Kreon,) Til hwilkens twungna Brud, jag blef för pengar såld. Posten 1769, s. 517. (Myrorna) anfalla hwarandras boningar i den bestämda afsigten .. att röfwa hwarandras yngel, för att deraf bilda sig twungna arbetare. Holmström Ström NatLb. 4: 108 (1852). Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) i predikativ anv., i uttr. vara l. bli tvungen till ngt l. att göra ngt, vara l. bli tvingad till ngt; numera ofta i allmännare l. förbleknad anv., i fråga om att ngn på grund av vissa omständigheter l. förhållanden o. d. inte kan l. bör underlåta att göra ngt: vara osv. tvingad (se TVINGA, v. 4 c) l. nödsakad (se NÖDSAKA 1 slutet) till ngt l. att göra ngt, böra l. behöva göra ngt; särsk. i uttr. vara osv. nödd (l. nödgad) och tvungen till ngt osv., se NÖDA 1 a resp. NÖDGA 1 j, vara osv. så illa tvungen till ngt osv., se ILLA 5 b. HH XXXIII. 1: 218 (1562). När man är twungen at säya sin mening, bör man säya den med få ord. SwFrOrdeB 164 (1703). Uti hela Böhmen blefvo protestanterna, dels fördrifna, dels tvungna till påfviska bekännelsen. Fryxell Ber. 6: 191 (1833). ”Nils, du är tvungen att komma in och se på pysen”, ropade Marie-Louise. Kuylenstierna-Wenster Ber. 204 (1898). (Ärendet) var att han skulle till marknaden och sälja hästen; hans far var tvungen att skaffa pengar. Lindström Leksaksb. 7 (1931). Av alla restauranger i stan, var hennes granne tvungen att välja den där hon jobbade? Ingemarsson SmåCitr. 149 (2004). — jfr NÖD-TVUNGEN.
2) (numera föga br.) om ngt sakligt: som ngn tvingats till l. tvingat sig till l. som tvingats på ngn l. ur ngn; av andra påtvingad (se PÅ-TVINGA 2 a δ) l. framtvingad (se FRAM-TVINGA 2); förr särsk. om regler o. d.: som medför tvång för ngn l. ngt. (Han) tröstar sigh at en twungen edh / och löfte äre Gudi ledh. JMessenius i HB 1: 166 (1629). Hs. Majt. dansar utan at särdeles binda sig vid Konstens tvungna reglor. Fischerström Dagb. 48 (1773). Min tvungna skyndsamhet på de flästa ställen har nekat mig inhämta noga kännedom. Linnerhielm 1Br. 129 (1797). Inom Turennes armé inträffade ett .. myteri, hvarigenom han hela sommaren nödgades till en tvungen overksamhet. Mankell Krigsm. 1: 212 (1865). Kärleken .. är frihetens sak .. En twungen kärlek är icke kärlek. Rudin 1Evigh. 2: 624 (1871, 1878). Det tvungna latinstudiet i skolorna. Samtiden 1874, s. 105. Den finaste kvinnohanden, som aldrig uträttat ett tvunget arbete. Lo-Johansson Förf. 55 (1957). — jfr LAG-, NÖD-, O-TVUNGEN.
3) bunden l. ofri o. d.
a) († utom i ssgn O-TVUNGEN) om person l. ngns liv l. tillvaro o. d.: bunden l. hämmad l. ofri. Marie tag Barnet, nu dantzar rät iagh .. / Skulle iag stånda så twungen med Barnet, / Såsom iagh wore här fången i Garnet? Arvidi 157 (1651). Sedan det blifwit .. en del af en belefwad Menniskas skyldigheter, at resa til Brunnar, är man där rätt så twungen som i staden, ja mera. Dalin Arg. 1: 215 (1733, 1754). Vår tvungna lefnad uti .. (Lissabon), emedan vi ständigt måste vara fölgde utaf en vakthafvande under-Officerare, tillät oss (osv.). Brelin Resa 98 (1758). Mindre twungen än i London, tilbragte wi hela timar i den kostbara Trägården. Riccoboni Catesby 43 (1761). Danmark befinner sig med hänsigt till denna Tull i en tvungen ställning. MinnSvNH XII. 2: C (1840). — jfr O-TVUNGEN.
b) om ngt sakligt: ofri l. hindrad l. hämmad; försvårad, icke obehindrad; särsk. dels om rörelse, dels i uttr. tvungen handel, handel som är bunden av restriktioner, ofri handel; numera bl. i uttr. tvungen svängning. Wärnskiöld Fortif. B 2 a (1673). Att en lättad handelsrörelse i ett land ökar både folk- och varumängden, men tvungen handel hindrar bådas tillväxt. Chydenius 67 (1765). Rörelserna äro tvungna och svåra, gåendet besvärligt. Hygiea 1841, s. 11. Tvungen svängning .. (dvs.) svängning under inverkan av yttre kraft. TNCPubl. 68: 147 (1977). — jfr O-TVUNGEN.
c) om person l. ngns beteende l. tal o. d.: konstlad l. affekterad; tillkämpad; besvärad; äv. om konstnärlig(t), i sht litterär(t), framställning(ssätt) o. d.: konstlad l. sökt l. ansträngd (se ANSTRÄNGA, v.1 2 e slutet). Leuchowius OPedersson B 3 a (1621). Stylen är hög, eftertryklig och harmonisk, men understundom något twungen och upblåst. SvMerc. IV. 1: 322 (1758). Ingen ting får .. (i en målning) wara stelt och twunget, utan fritt, lifaktigt och behagligt. Bergklint Sam. 1: 204 (1781). Äfven om han satte sig .. i en vrå .. förblev konversationen .. tvungen, ty min fars grå, allvarsamma ögon sågo på oss, och detta var nog att förjaga all fröjd, allt skämt. Wetterbergh Selln. 71 (1853). Ett leende som i sin tvungna älskvärdhet höll på att skära sig och bli surt. Krusenstjerna Fatt. 2: 451 (1936).
4) ss. adv.: nödvändigt(vis) l. med nödvändighet l. oundgängligen; äv. ss. adj., i uttr. (det är) en tvungen sak, se SAK, sbst. 6 a δ. Ok twungit gijfwa måst, förutan twifwl ell twijk, / At Irus måst blifw’ arm, ock Croesus måst blij rijk. Lucidor (SVS) 347 (1673; uppl. 1997). Låna mig femtio kronor! Jag behöfver dem tvunget. Jag behöfver dem tvunget! Wallengren Mann. 16 (1895). Nu måste jag tvunget gå. Sjöberg Kvart. 65 (1924). Väl hemma i vår stadsdel ville Jacopo tvunget att jag skulle följa med honom upp på hans vindskammare. Jersild 50Fräls. 14 (1984).
Ssg (till 4): TVUNGET-VIS, adv. (numera bl. vard.) tvunget. Hon skulle tvungetvis bjuda på mat fast jag redan hade ätit. Sådane, som twungetwis predika och fortplanta .. oförnuftiga och skadliga begrepp, utan at sjelfwe tro dem. Hasselroth Campe 247 (1794).
Avledn.: TVUNGENHET, r. l. f.
1) (†) till 1: tvång (se d. o. I 3). Rudin 2Evigh. 1: 77 (1883). Faran av arbetslösas tvungenhet att antaga arbete mot lägre arbetslöner. Sommarin ArbetslöshFörsäkr. 14 (1909).
2) till 3 c: onaturlighet l. förkonstling; sökthet; äv.: förhållandet att ngn är l. känner sig besvärad. Hjärne DagDrabbn. 132 (i handl. fr. 1804). En bland bristerna hos denna art af tragedi är den tvungenhet och enformighet, som blef en oundviklig följd af det stränga iakttagandet af tidens och rummets enhet. BEMalmström 3: 178 (c. 1860). De som hade sällskap med honom uppför trappan kände .. en viss svårighet att finna rätta tonen .. Men redan i tamburen försvann all tvungenhet. Hallström Händ. 98 (1927).
Spoiler title