SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2010  
TYNGD tyŋ4d, r. l. f.; best. -en; pl. (numera i sht i bet. 2) -er.
Ordformer
(tygn 1687 (i vers)1755. tyngd (-dh) 1579 osv. töngd c. 1696)
Etymologi
[fsv. thyngd; motsv. fvn. þyngd (nor. nn. tyngd); jfr ä. d., dan., nor. bm. tyngde; till TUNG]
1) om hos all materia förefintlig o. av tyngdkraften orsakad strävan att trycka mot ett underlag l. (om sådant saknas) att falla, egenskapen l. förhållandet att vara (så l. så) tung l. att tynga (se TYNGA, v. 1); äv. dels pregnant: förhållandet att väga förhållandevis mycket, dels konkretare, om (storleken av) den belastning l. påfrestning l. det tryck som ngt (l. ngn) utövar (i allmänspråket ofta liktydigt med: vikt). VarRerV F 5 a (1579). Skal ett Skeppunds tyngd räcknas för ett fult lasz, effter een Häst vthi Släda och Kärra. Stiernman Com. 3: 221 (1664). Som .. (bröstbenet) inuti är mycket swampacktigt hindrar det icke med sin tyngd sielfwa andedrägten. Rosenstein Comp. 65 (1736). Detta metsänke förekommer af mycket olika .. tyngd. Det minsta jag äger .. väger kring 12 lod; det största .. väger nära 2 skålpund. Nilsson Ur. I. 1: 29 (1838). Af Lavoisier lärde vi först att rätt aktgifva på det enkla faktum, att all materia har tyngd. Blomstrand NatGrundämn. 9 (1875). Trädet var smäckert och bar knappast min tyngd utan vajade hit och dit. Strömberg MannNeg. 150 (1915). Benen gå automatiskt, packningens tyngd känns inte längre, man glömmer var man är, och vad man fysiologiskt håller på med. Hedberg VackrTänd. 316 (1943). — jfr BRUTTO-, SKEPPUNDS-, STORLEKS-TYNGD m. fl. — särsk.
a) fys. o. astron. tyngdkraft. Tyngden är .. intet annat än en kraft, som bemödar sig at drifwa en kropp utföre til jorden. Triewald Förel. 1: 85 (1728, 1735). Tyngden är .. icke lika på alla ställen, utan ändrar sig dels med höjden öfver hafvet, dels med breddgraden. Timberg Meteor. 57 (1908). Lär dig att skilja mellan tyngd och massa! Tyngd = jordens dragningskraft, enhet 1 N. GymnFys. 1: 50 (1983). — jfr NORMAL-TYNGD.
b) (†) i uttr. rå tyngd (se , adj. 7 k).
2) konkret, om ngt tungt, särsk. om föremål som väger (förhållandevis) mycket; särsk. dels om sådant föremål avsett att tynga ner ngt l. hålla ngt på plats, dels om sådant föremål avsett för l. använt vid muskelträning o. d. Röra eller wälta någon stoor tyngd. Gustaf II Adolf 143 (1617). Hafwande hustrur .. (bör) ej dansa hårdt och annars med swåra tyngders bärande och lyftande bana wägen til oundwikeliga miszfall och andra olyckeliga händelser. PH 6: 3862 (1755). Ofvanpå duken lägges ett trälock, belastadt med tyngder, på det att vasslan må ytterligare afrinna. Idun 1888, s. 270. Tyngder, till gardiner och kjolar. VaruhbTulltaxa 1: 454 (1931). Jag springer i skogen, tränar styrka .. och lyfter tyngder. GbgP 7 ⁄ 1 2002, s. 23. — jfr BLY-, STEN-, SVEP-TYNGD m. fl.
3) (†) om densitet; särsk. i uttr. egentlig l. specifik tyngd (se EGENTLIG 3 a resp. SPECIFIK, adj. 1 e δ). TSkogshush. 1878, s. 181. Då tyngden i regel står i direkt proportion till hårdheten, hållfastheten och bränslevärdet, är det .. ganska naturligt, att det tunga virket skattas högt. Ekman SkogstHb. 1 (1908). Strömgren AstrMin. 2: 35 (1927).
4) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 (l. 2 l. 3). Sit utslag beledsagar .. (domaren) med en myndig Domar-mine, men tyngden af sin spira låter han i synnerhet helt och hållit falla på den parten som tappar. Posten 1769, s. 1090. Mången nacke (hade) blifvit i förtid krökt under latinska grammatikans tyngd. Topelius Fält. 3: 130 (1858). Tjockast framträder .. (medeltidens mörker) vid sexhundratalets början och råder sedan med hela sin tyngd under halftannat sekel. 2VittAH 27: 34 (1873, 1876). Bombelles åtog sig att göra .. (kammarherren) sällskap för att lägga i vågskålen tyngden af sin ställning som Metternichs förtroendeman. 3SAH 3: 287 (1888). Viddernas dis blir som slöjor av skimrande siden, fjällen förlora sin tyngd, bli lätta som drömmar, förtona i fjärran som röda skyar av solrök. Koch AntHav. 216 (1918). Osämjan mellan Borodulin och hans hustru .. lade sin tyngd över stämningen på gården. Enckell VHjärt. 61 (1933). — särsk.
a) om ngt som trycker l. tynger ngn (l. ngt), börda, belastning, besvärlighet; äv. övergående i bet.: bekymmer; särsk. i uttr. med tyngd, med möda l. ansträngning o. d.; förr äv. om person som är l. blir till last för ngn l. ngt. Gustaf II Adolf 116 (1615). De flintskallote narrar (dvs. munkarna), / Jordens onyttige tyngd, Gudz låns förterare trefne. 2Saml. 35: 218 (1662). Det (bör) räknas Regeringen til last, at denna Reductionen (1655) mera utföll til tyngd än til nytta, för Rikets förfallna Statsvärk. Schönberg Bref 2: 261 (1778). (Han satte sig) medan hjärtat bråkade som värst. Så småningom började det arbeta som förut, fast med tyngd och ansträngning. Lagerlöf Jerus. 2: 132 (1902). Det var en helt naturlig utväg för henne att jaga undan vardagens tyngd genom att dricka. Krusenstjerna Pahlen 3: 66 (1931). — jfr SYNDA-TYNGD. — särsk.
α) om (känsla l. upplevelse av) ngt som tynger l. trycker i l. på kroppsdel l. inre organ. I Hufwudet hade han en stark wärck, och för Ögonen en swår tyngd. Tranæus Medewij 66 (1690). Förswårad andedrägt med känsla af allmän tryckning och tyngd för bröstet. Lovén Anv. 22 (1838). Eftermiddagen hvilade jag mig från tankearbete, isynnerhet som jag fortfarande är besvärad af tyngd i hufvudet och dåsighet. Johansson Dagb. 3: 79 (1890). jfr SÖMN-TYNGD.
β) om (tillstånd av) själslig oro l. ängslan, vånda; särsk. om samvetskval. CupVen. A 8 b (1669). Uppvaktningen hos de store är en verklig tyngd för mitt sinne. MoB 2: 94 (1793). Förlåten mig, mina damer, om någon af eder nu kommit att känna någon tyngd på sitt samvete. Idun 1890, s. 163.
γ) sammanfattande, om de svårigheter l. bekymmer o. d. som orsakas av hög ålder; särsk. i uttr. årens l. ålderns tyngd. Lehnberg Pred. 2: 80 (c. 1800). Kunne vi hindra tiden att .. nedböja vår hjessa under åldrens tyngd? Wallin 1Pred. 2: 377 (c. 1830). Annika Bodin hade fyllt åttiosju. Hon kände årens tyngd, hur de hotade att knäcka henne. Fogelström FörvStad 108 (1966).
b) [eg. specialanv. av a] (†) om ålagd skyldighet l. förpliktelse o. d., tunga (se TUNGA, sbst.3 4). Banér GenGuvBer. 114 (i handl. fr. 1666). Små hemman .. med Cronouthlagor och slijke dem ödeläggiande tyngder .. tryckte och besvärade ähre. 2RARP 1: 146 (1719). (Gästgivarna) hafva .. tilkommit, för at lindra Allmogens tyngder. LBÄ 16–17: 76 (1798). — jfr ROTERINGS-, SKJUTS-, SKJUTSFÄRDS-TYNGD.
c) (numera föga br.) om egenskap l. läggning hos person som ger intryck av lugn l. jämnhet l. tröghet o. d.; äv. om tillstånd präglat av håglöshet l. nedstämdhet o. d. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 45 (1805). Hvad .. sträfheten, tyngden och kantigheten (hos ostjaken) beträffar, så äger äfven denna sida sin mildring uti en .. godmodig humor. Castrén Res. 2: 55 (1845). Motvinden, som Erland hade att brottas med, piskade ändtligen upp honom ur hans tyngd. Levertin Magistr. 58 (1900). Det gäller som bevisad sats, att holländare och svenskar äro starkt befryndade i lynnet, att något av samma tyngd och tryggd fallit på de båda folkens lott. Blomberg Landsv. 20 (1927).
d) hos (litterär) framställning l. stil o. d.: komplexitet l. överdrivet allvar l. högtidlighet. SvMerc. 1765, s. 336. Det är kanske litet för mycket allvar någon gång, och det kan ju lätt öfvergå till tyngd och tråkighet. Lundin NSthm 463 (1889). Jag tycker om tyngden hos Milton och i Runebergs Fjalar och Kungarna på Salamis. HågkLivsintr. 22: 408 (1941).
e) i fråga om kraft (se d. o. 2) l. intensitet (se d. o. 2) hos slag l. stöt l. rörelse o. d. Det är godt att lägga tyngd i slaget, / När man fått en klinga i sin hand. CVAStrandberg 1: 172 (1856). I samma ögonblick handen träffar sitt mål bör kroppen vridas lätt åt vänster, vilket gör angreppets tyngd större. Holmberg Boxas 43 (1921). Oceanen låg ljuvligt, lättjefullt skimrande med den tyngd i rörelsen, som mycket salthaltigt vatten har. Asplund Or. 133 (1934).
f) (numera bl. tillf.) hos stavelse: tryck (se d. o. 8), tonvikt. Mankell Lb. 26 (1835). Notvärdena (i den grekiska musiken) följde troget stafvelsernas längd och tyngd. Valentin Musikh. 1: 75 (1900).
g) (numera bl. tillf.) närmande sig l. övergående i bet.: omfattning l. myckenhet l. vikt. När Jarlen Folke Birgersson .. wille at de Andelige skulle känna någon tyngd i de allmänna Beswären .. dundrade .. (påven) från Rom förskräckeligen. Botin Hem. 2: 90 (1756). (Jesus) allena utöfvar genom den outsägliga tyngden af alla de barmhertighetens håfvor han utbreder öfver hela sitt rike, det saliga förtryck att alla helige böja för honom sina hufvuden. Thomander 1: 269 (1862). Vi hoppas .. att FN inte skall förlora någon tid då det gäller att ställa hela tyngden av sin auktoritet bakom förslagen. MorgT 1948, nr 258, s. 6.
h) om förmåga l. egenskap hos ngn l. ngt att göra sig gällande l. utöva inflytande l. spela en roll, betydenhet, värdefullhet, vikt; särsk. i fråga om yttrande som vittnar om sådan förmåga; stundom liktydigt med: auktoritet (se d. o. II 1). Cavallin o. Lysander 2: 102 (1861). Han har icke skapat den svenska arbetarrörelsen, den har snarare byggt hans piedestal: den gav honom höjd och tyngd. Höglund Branting 1: 8 (1928). (Skarphedens) utseende är olikt alla andras, hans repliker ha en sälta och tyngd, som gör dem länge hågkomna. UNT 28 ⁄ 10 1943, s. 8. Vilka är de svenska uppfinningar, som här skall ge tyngd åt näringslivets satsning inför Nya Sverige-jubileet? DN 28 ⁄ 2 1988, s. 17.
Ssgr (i allm. till 1): A: TYNGD-ACCELERATION. fys. av tyngdkraften beroende acceleration hos en fritt fallande kropp. 19Årh. V. 1: 47 (1922).
-KRAFT. (tyngd- 1754 osv. tyngde- 1798. tyngds- 17591841) (i sht i fackspr.) om den attraherande kraft som jorden utövar på alla kroppar i sin närhet; äv. allmännare: gravitation; äv. mer l. mindre bildl.; jfr attraktion 1, dragnings-kraft. Newton kallar kraften stundom i gemen Vis Centripeta, stundom Gravitatio eller tyngd-kraft, stundom och oftast Attractio eller dragande kraft. VetAH 1754, s. 87. (Kepler) afsläppte tvenne upptäckter som tillhöra honom: den ena var tyngdkraften, som värkade himmelskropparne emellan .. Den andra var ljusets hastighet. Ehrenheim Phys. 1: 119 (1822). Oaktadt de sinnliga böjelsernas tyngdskraft .. eger dock menniskoanden här mången skön och ljus fristund. Rogberg Pred. 2: 33 (1826). Tyngdkraften är mindre vid ekvatorn därför att man befinner sig längre från jordens medelpunkt. Sandström Urlära 18 (1997). Ssgr (i sht i fackspr.): tyngdkraft-, äv. tyngdkrafts-anomali. Fennia LIII. 1: 340 (1930). Tyngdkraftens avvikelse i en punkt från dess .. genomsnittsvärde .. brukar benämnas tyngdkraftsanomali. SvGeogrÅb. 1945, s. 213. -bestämning. bestämning av tyngdaccelerations storlek (o. dess variationer) på viss mätpunkt; jfr -mätning. Ambolt Kar. 32 (1935). -fält. jfr fält 9. Klein EinstRelTeori 99 (1933). -mätning. gravimetri; äv. konkretare; jfr mätning 1 o. -bestämning. JernkA 1924, s. 115. Tyngdkraftmätningar kan ge upplysning om förekomst av särskilt tunga bergarter, så som malmer ofta är. TurÅ 1980, s. 122.
(4 a) -KÄNSLA. om (obehaglig) känsla av tyngd l. tryck i l. på kropp(sdel). (Patienten har) Tyngdkänsla i högra sidan af bröstet. LGBranting 3: 16 (1851).
-LAG(EN). (tyngd- 1776 osv. tyngde- 17811794. tyngds- 17861836) (i sht i fackspr.) gravitationslag(en); särsk. speciellare om lag(en) om tyngdkraftens påverkan på kroppar i jordens närhet l. på dess yta; äv. mer l. mindre bildl. Wallerius Tank. 176 (1776). För öfrigt är allmänt bekant, at denne store Geometer (dvs. Newton), genom Tyngde-lagens tillämpning på himmelska kropparnas rörelser, aldeles skapat den vetenskapen, som bär namn af Physiska Astronomien. VetAH 1794, s. 115. Det är tyngdlagen, som är .. (arkitekturens) norm, och det är dess yttringar i de statiska lagarne, som oupphörligt tillämpas. 3SAH 8: 355 (1894). Tonernas höga makt att låta oss sväva mot rymden trots tyngdlag och jordbundenhet. Rabenius KristinaKlock. 231 (1942).
-LINJE. (numera bl. ngn gg i fackspr.) om lodrät linje (som tänks) dragen genom en kropps (se kropp, sbst.1 5) tyngdpunkt. SvTyHlex. (1851). När en individ står i upprätt viloställning, befinna sig höftlederna ofta i maximal sträckställning, och bålens tyngdlinje faller då dorsalt om höftledernas transversala rörelseaxlar. Hjortsjö Broman MännRör. 254 (1952).
(2) -LYFTARE.
1) person som utövar tyngdlyftning. 2NF 1: 428 (1903).
2) redskap l. inrättning (se inrättning, sbst.2 2 b) o. d. med vars hjälp ngt kan lyftas l. lyfts; jfr lyftare 3. SvD(A) 25 ⁄ 9 1957, s. 1.
(2) -LYFTNING. idrottsgren bestående i lyft av (skivstång med) tyngder. 2NF 32: 413 (1921). Friidrottstjejen Anna Söderberg slog nytt svenskt rekord när hon vann SM i tyngdlyftning. Hon lyfte sammanlagt dryga 190 kilo. GbgP 6 ⁄ 4 1998, s. 36.
-LÄRA. (tyngd- 17951891. tyngds- 1799) (†) statik. Holmberg 2: 819 (1795). WoJ (1891).
(1) -LÖS. som är utan tyngd, som inte påverkas av tyngdkraften; äv. mer l. mindre bildl. CGTessin hos Gadd ÅmVetA 1770, s. 67 (1761). Allvar kunde man kanske inte tala med honom, han flöt så tyngdlös genom livet. Blomberg MolnBröd. 204 (1932). (Det) föreslås att, akvariefiskar, gråsuggor eller maskar sänds upp i rymden för att vi ska få veta vad som händer med dem i tyngdlöst tillstånd. GbgP 10 ⁄ 6 1997, s. 24. Avledn.: tyngdlöshet, r. förhållandet l. tillståndet att vara fri från (känsla av) tyngd, särsk. (fys.) ss. benämning på ett tillstånd av fritt fall. På en avsides liggande stig, oändligt försiktigt, med nästan drömlik tyngdlöshet, smyga sig ned genom skog och snår. Malmberg Werfel 40Dag. 355 (1935). Den orangefärgade golfbollen, som svävar framför .. astronauten .. skvallrar om att planet uppnått tyngdlöshet. DN(B) 1960, nr 97, s. 1.
-MÄTARE. (†) om instrument för mätning av tyngd; särsk. dels: barometer, dels: aerometer; äv. bildl. Valerius 2: 273 (1841; bildl.). En kraftslag- och Tyngdmätare, förenad uti en ganska smakfullt arrangerad apparat (på tivoli). SthmFig. 1846, s. 308. Tyngdmätare, stundom benämning på aerometrar och barometrar. Ekbohrn (1936).
-POTENTIAL. (†) jfr potential II 1. Med tyngdpotentialen i en punkt A menas det arbete, som behöfves för att flytta en kropp af enhetsvikt från jordytan till A. Moll Fys. 3: 113 (1899). 2NF 26: 371 (1917).
-PUNKT. (tyngd- 1749 osv. tyngds- 17971831)
1) mat. o. fys. i l. utanför en kropp (l. ett system av kroppar) belägen angreppspunkt för resultanten till de krafter varmed kroppens (l. systemets) delar påverkas i ett gravitationsfält; i allmänspråket äv. om den punkt i en kropp omkring vilken alla kroppens delar balanserar varandra, masscentrum; jfr punkt 7 o. attraktions-medelpunkt. Klingenstierna Musschenbroek 104 (1747). Den framskridande rörelsen af kroppen, hvars tyngdpunkt omvexlande öfverflyttas från den ena foten till den andra, kan icke utföras med erforderlig säkerhet, om något brister i fötternas oberoende rörelser. Apelbom Danssk. 5 (1888). Ju lägre bilens tyngdpunkt ligger, desto bättre blir naturligtvis dess stabilitet på vägen. AlltBil. 48 (1976). När det gäller symmetriska och homogena kroppar ligger tyngdpunkten i mitten. Observera att tyngdpunkten inte alltid ligger inne i kroppen. Tänk på en ring! GymnFys. 1: 59 (1983). jfr deplacemangs-, system-tyngdpunkt.
2) i oeg. l. bildl. anv. av 1, om punkt (se d. o. 8) dit huvuddelen l. största mängden av ngt koncentreras; äv. om ngt som utgör det centrala l. väsentligaste (l. bärande elementet) hos ngt, särsk. i fråga om litterär framställning l. argumentation o. d. 2SAH 13: 115 (1828). Vårt nya riksdagsskick har lagt maktens tyngdpunkt i den besutna allmogens händer. VL 1893, nr 50, s. 2. Hon sparade .. (berättelsen) för Geijerstams officiösa Revy i litterära och sociala frågor 1886, där den också kom att utgöra en tyngdpunkt. 3SAH LX. 2: 257 (1949). Ssgr: tyngdpunkts-förskjutning. särsk. till -punkt 2; jfr förskjuta V 1. Fornv. 1948, s. 112. Skolöverstyrelsen ansåg .. att en tyngdpunktsförskjutning i arbetsuppgifternas placering inom högstadiet skulle komma att bli nödvändig. Skolvärld. 1968, nr 31, s. 14. -läge. (i fackspr.) till -punkt 1; jfr läge 4. EldhandvSkjutsk. 1: 41 (1876).
-VERKAN. (numera bl. tillf.) verkan av tyngdkraften. Schulthess (1885). Noten frigöres från viss tyngdverkan och flyter upp med fångsten. SvGeogrÅb. 1950, s. 149.
B (†): TYNGDE-KRAFT, -LAG(EN), se A.
C (†): TYNGDS-KRAFT, -LAG(EN), -LÄRA, -PUNKT, se A.
Spoiler title