SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2010  
TYRIER ty4rier, förr äv. TYRER, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(tyrer 16821804. tyrier 1768 osv.)
Etymologi
[jfr t. tyrier; av lat. tyrius, invånare i Tyros, stad i Fenicien. — Jfr TYRISK]
(om forntida förh.) invånare i l. person från den feniciska staden Tyros; i sht i pl., äv. allmännare, om invånare i Fenicien. Sylvius Curtius 291 (1682). I Herodots tid .. (var) bomullens bruk .. ganska allmänt: .. deraf hade Tyrierne på öarna Tylus och Aradus anlagt stora plantager. Palmblad HbGeogr. 1: 33 (1826). Tyrierna voro mästare i att bygga krigsmaskiner, och Alexanders .. slung- och kastmaskiner tycktes länge vara maktlösa mot deras försvarsåtgärder. Grimberg VärldH 3: 207 (1928).
Spoiler title
Spoiler content