SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2010  
ULAN ula4n, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. uh-)
Etymologi
[jfr d. ulan, t., eng. uhlan, fr. uhlan, houlan, it. ulano; av turk. oğlan, son, ung man, till turk. ogh, barn]
(förr) lansbeväpnad kavallerist, lansiär; i sht om utländska förh. När Preusiske Dragone Regementet Stechau .. nalkades .. så blef det af Ulanerne och wåre Husarer angripit och förskingradt. PT 1758, nr 23, s. 2. I dag attackerade 40 ulaner och kosacker vår yttersta fältvakt bestående af 24 man ifrån min skvadron. BrefKrigFinl. 190 (1808). Kung Carl (kom) följd av en glänsande uppvaktning och hästgardets ljusblå ulaner. Cronquist Ekipage 94 (1952). De otidsenliga ulanerna var i den tsarryska armén ännu inte överspelade. NorrkpgT 20/11 2008, s. 53.
Ssg (förr): ULAN-REGEMENTE. jfr regemente 10. Tholander Ordl. (1872). De sista ulanregementena – vid tyska och österrikiska arméerna – indrogos i samband med antagandet af nya härordningar efter Världskriget. 2NF 38: 1073 (1926).
Spoiler title
Spoiler content