SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2010  
UNDAN un4dan l. un3dan2, adv. o. prep.
Ordformer
(undan (v-, w-, -dh-, -nn) 1523 osv. unden (v-, w-, -dh-, -nn) 1522 (: undentagelser)1628 (: vndendoltt). unnan (w-) c. 15851964)
Etymologi
[fsv. undan; motsv. fd. unden (d. unden), fvn. undan, mlt. unden(e), fht. undenan; avledn. av det ord som föreligger i runsv. und (se UNDER, prep. o. adv.) med samma suffix som i DÄDAN, INNAN, NEDAN, adv. o. prep., OVAN, adv. o. prep.; bet.: bort från (jfr I 1) är sannol. utvecklad ur bet.: ner från (jfr II 1). — Jfr SKYMUNDAN]
I. ss. adv.; i sht ss. partikel i förb. med verb; äv. ss. förled i ssgr.
1) i rumslig o. därtill nära ansluten anv., i fråga om att ngn l. ngt avlägsnar sig l. avlägsnas: bort, bort från; äv. i fråga om befintlighet: borta.
a) betecknande att ngn l. ngt är l. kommer i skymundan l. utom synhåll l. inte är närvarande l. tillgänglig(t) o. d.: borta l. bort; avsides; dold; särsk. i uttr. hålla sig undan (se HÅLLA UNDAN 1 b); äv. i oeg. l. bildl. anv., särsk. i förb. glida undan (se GLIDA UNDAN 3), vara undan (jfr d, g), förr äv. bliva undan, bortfalla (se d. o. 2). Ther före ær radelegith at wij winleggia oss at in tagha Hallandt ok Skone med retta Som i longan riid med orætto her vndan varit hafwer. G1R 1: 57 (1523). Många, som icke äro Adel, njuta Adelig frihet .. hwarigenom den Ränta, som til Eders Kongl. Maj:t och Kronan falla borde, blifwer undan. HC11H 10: 108 (1668). Mine käre plåtar, som äro hemma hos mig i Huset, har jag så wäl rangerat, at om en kom undan, så blef hela ordningen skiämd. Modée HåkSmulgr. 38 (1738). (Jag vill) At ni hjelper mig undan med denne unge (berusade) mannen. Envallsson Hofsl. 37 (1786). Största delen af sällskapet ligger nu i skogen litet längre undan. Almqvist TreFr. 2: 16 (1842). Medan hon är undan, kommer Stina ut. Bondeson Glimm. 19 (1892). Den enda form af personligt regemente, som ligger för .. (kejsar Wilhelm II), är den att själf vara den ende rådande. Därför måste också Bismarck undan. GHT 17/10 1895, s. 2.
b) betecknande att ngn l. ngt (som tar plats l. är till hinder l. i fara l. av värde o. d.) (med handkraft) bringas åt sidan l. utom synhåll l. till avskild plats l. görs oåtkomlig(t): bort, åt sidan; särsk. i förb. med ett stort antal verb, t. ex. draga, feja, flytta, , föra, fösa, häva, kasta, köra, lägga, peta, pressa, rymma, rädda, skjuta, slänga, ställa, stöka, sätta, trycka (se särsk. förb. under resp. verb). LPetri KO 8 b (1571: rydier vndan). Nu tager jagh vndan the 6. gr. .. (koppar) som allreda är i Crusaterne. Stiernhielm Arch. G 3 b (1644). (Getterna) sköfla hans hösäck, / Tills han förtörnad svänger sin piska och drifver dem unnan. Runeberg (SVS) 3: 78 (1832). (De) hackade försigtigt undan jorden. Heidenstam End. 175 (1889). De bär kanske undan någon död som legat på gatan. Johnson DrömRosEld 154 (1949). — särsk. i oeg. l. bildl. anv.
α') i fråga om att spara medel för senare bruk, särsk. i sådana förb. som lägga, sätta undan (se särsk. förb. under resp. verb).
β') i fråga om att göra sig av med l. bli kvitt ngn l. ngt, särsk. i sådana förb. som köpa, rensa, sälja undan (se särsk. förb. under resp. verb); jfr II 4.
c) i fråga om att föra l. böja ngt åt sidan o. dyl. l. att ngn l. ngt tar en annan väg l. riktning l. ger vika (äv. bildl.) l. lämnar plats: bort l. ur vägen l. åt sidan; äv. i fråga om att vatten o. d. successivt övergår i annat tillstånd o. d.; särsk. i förb. med ett stort antal verb, t. ex. bocka, bäva, böja, falla, , halka, rinna, sjunka, skrida, slinta, smälta, stiga, svänga, träda (se särsk. förb. under resp. verb). Dauid gaff sigh vndan för honom. 1Sam. 18: 11 (Bib. 1541). Hans Witte, Lehussen och många andra togo flychten och wijke wnnan. Brahe Kr. 17 (c. 1585). Piqvenerer marcherer undan 3. stegh. Söderman ExBook 156 (1679). Landswägar och alla mindre Stråkwägar .. (bör) prickas i sitt rätta lopp och efter som de kröka, antingen undan för Berg, Moras, Sjöar eller hwad eliest kan wara. LandtmFörordn. 88 (1725). Vattnet torkade undan, stormen och ovädret lade sig. Tegnér Niniv. 104 (1875). (Han höll) på att vika undan de presenningar som täckte ett område av stranden. Mankell Villospår 86 (1995). — särsk.
α) i fråga om att ngt skingras l. upphör att märkas, särsk. i sådana förb. som dofta, skya undan (se särsk. förb. under resp. verb); äv. om is i förb. skjuta undan, gå upp (se SKJUTA UNDAN 3).
β) i bildl. anv., betecknande att tid o. d. går fort, särsk. i sådana förb. som rinna, slinka, slinta undan (se särsk. förb. under resp. verb).
d) i fråga om att vilja l. lyckas komma bort l. rädda sig från ngn l. ngt (som är obehaglig(t) l. farlig(t) l. ngt som är oönskat o. d.); särsk. i sådana förb. som dra, hinna, klara, komma, krusa, rädda, skylla, slingra, slippa undan (se för övr. särsk. förb. under resp. verb); förr äv. i uttr. bedja sig undan, be att få slippa (jfr BEDJA UNDAN). Mark. 14: 52 (NT 1526: kom). När Hans Högloflige Persoon (dvs. G. I) bleff aff alle Rijkzens Stender medh myckin knäfall och gråtande tåårer, ther om (att bli konung) icke allenast bedin, vthan så gådt som öffwerfallin och nödgat, badh Hans Nådz Högloflighe Person sigh än vndan och ther ifrå. Svart Ähr. 66 (1560). Så kan iag wara undan för Upsala afwunden. Schück VittA 2: 65 (i handl. fr. 1675). Som en skymt var Gumman unnan / Och i båten hukad satt. Bellman (BellmS) 10: 5 (1785). Boileau .. befryndade sig så med .. Horatius, att han som knappast kunde bevara sig undan förebråelse för stöld. 1SAH 1: 132 (1786, 1801). I trädskolan böra .. (plantorna) stå så länge, att de vuxit undan boskapens bett. LfF 1835, 1: 39.
e) i fråga om att (i hemlighet l. olovligt) förflytta sig (raskt) i syfte att undvika o. d. ngn l. ngt: bort, ur vägen, iväg; äv. (utan särskild tanke på egen förflyttning) i fråga om att vålla att ngt försvinner från ngn; särsk. i förb. med ett stort antal verb, t. ex. bjuda sig, dra sig, fly, flykta, (jfr II 4), hasta (sig), hinna, jaga, löpa, packa sig, rymma, skynda (sig), smita, smyga, snatta, snika sig, springa (se särsk. förb. under resp. verb); äv. i oeg. l. bildl. anv. Jesus gömde sigh vndan, och gick vth aff templet. Joh. 8: 59 (NT 1526). Konungens syster toogh Joas .. och staal honom vndan ibland Konungs barnen som dräpen wordo. 2Krön. 22: 11 (Bib. 1541). Om morgonen .. drog Erchebispen till .. (Uppsala), tå gaff Her Götstaff sigh vndan och in ått Nostan. Svart G1 36 (1561). (Sv.) Göma undan, (eng.) To hide. Serenius (1741). I farans stund rädda .. (dykänderna) sig wanligen med att flyga undan. Holmström Ström NatLb. 2: 55 (1852). Nu vill hon undan. Lysander Cat. 14 (c. 1880). Katten hoppade undan. Hesslind Sista 146 (1974). — särsk. med bestämning inledd av för l. till, vars huvudord betecknar den l. det som ngn l. ngt förflyttar sig bort från resp. till; äv. oeg. (Han) stack sigh vndan för honom. 2Mack. 14: 30 (Bib. 1541). Jagh .. haar dragit hijt vp unnan för Kung Christiern. Prytz G1 B 3 a (1621). Vi gå väl snart undan för det unga Sverige. 3SAH LVI. 3: 129 (1844). Till böckerna jag tyst mig undan drog. Snoilsky 2: 111 (1881).
f) i interjektionell anv.: bort!, ur vägen!, iväg!, åt sidan!; äv. med bestämning inledd av med l. för, betecknande den (l. det) som skall bort resp. den (l. det) som det skall lämnas plats för; äv. (med anslutning till 2 a) i fråga om att skynda på ngn. Undan Birfilare, Skoputsare, Tullsnokar och Matroser! Bellman (BellmS) 1: 91 (c. 1771, 1790). Tillbake alle I, som leden offret till martyrdöden! Undan med er alla. Lidforss Balaguer 22 (1894). Hon lät ridspöet hvina midt i flocken och ropade: ”Undan, undan!” Lagerlöf Drottn. 115 (1899). Nästa! – Kvickare undan! – Jag kan inte stå här hela veckan! Lindström Alex. 74 (1931). Vi lyssnade till mer stöveltramp och utrop av typen ”Undan för högvakten!”. Stensdotter ArnesKiosk 252 (2004).
g) (numera mindre br.) i fråga om att lämna jordelivet: bort l. ifrån l. hädan; särsk. i sådana förb. som , falla, gå undan (se för övr. särsk. förb. under resp. verb); äv.i uttr. vara undan (jfr a, d), vara borta l. död. På hvad sätt man kunde hafva dugelige karrar i förråd, när man behöfver, och the andra döö undan. RP 8: 228 (1640). Dock denne (dvs. efterträdaren) föll äfven undan, så at Harald Godvinson Jarl blef wald til Konung. Dalin Hist. 2: 20 (1750). När jag är undan, så måste du glömma, Stellan. Vad tjänar det till att kasta sten på gravar? Lindqvist Herr. 311 (1917).
2) betecknande att ngt utförs l. sker med fart l. i jämn takt o. d.; äv. närmande sig tidslig anv.
a) i fråga om att handling l. verksamhet utförs raskt l. utan motstånd l. med lätthet, stundom liktydigt med dels: fort, med fart, dels: på (se d. o. III 4); särsk. i sådana förb. som driva, , lida, springa, stöka, trava undan (se särsk. förb. under resp. verb); förr äv. (bildl.) i förb. leva undan (se LEVA UNDAN). Fördröj icke tiden, vedhuggare! hugg undan bara, vi hafva vigtiga ärender. Almqvist Amor. 279 (1822, 1839). Almqvist Sätt. 23 (1835: gå). (Truppen) skulle gno undan för brinnande lifvet för att utan för stora äfventyr uppnå Uleåborg. Quennerstedt Torneå 2: 309 (1903). (Travhästen) såg då underbart spänstig och smidig ut, spetsade utan besvär och bara åkte undan där framme utan att någonsin vara hotad. DN 21/2 1996, s. C11.
b) i uttr. undan för undan, i oavbruten följd, i jämn takt, det ena på det andra; efter hand, så småningom, med tiden; allt eftersom; jfr FÖR, prep. 5 b slutet. Læstadius 1Journ. 222 (1831). De stammar som hafva svagare lifskraft och ej kunna lämpa sig efter förhållandena, dö bort undan för undan. Svensén Jord. 102 (1884). I naturen finner man, att de olika lagren förete vissa olikheter, i det att ett undre lager innehåller en del former, som saknas i ett öfre, och så undan för undan. Klintberg Gotl. 4 (1909). Undan för undan köpte han åtta fastigheter. SErikÅb. 1914, s. 2. Undan för undan brister våra illusioner. Ruin SjunknH 10 (1956).
3) i resultativ anv.: klart, färdigt; ur världen; särsk. i sådana förb. som arbeta, , ha, hinna, raska, rymma, sköta, stöka undan (se särsk. förb. under resp. verb). Jag skall göra undan et, innan et annat påkommer. Sahlstedt 201 (1773). Rosenstein 1: 40 (1783: arbeta). Nu äter vi undan, så vi hinner dansa. Johnson Kommentar 23 (1929). Den som jobbade undan och inte hade några köer fick mindre anslag. DN 20/10 1992, s. A6.
II. ss. prep.
A.
1) (†) i fråga om att ngt kommer fram från läge under l. nedanför ngt: fram från, fram under; ner från, upp ur. Vndan thenna kiortelen som jach haffuer påå mich wilie wi få en konung. OPetri Kr. 74 (c. 1540). Hans mästa omsorg war, at krusa sina gula Låckar, som hängde undan Hielmen, och swäfwade kring hans axlar. Mörk Ad. 2: 341 (1744). Mulnar ock himmeln: se, / En stjerna tindrar undan molnet. Franzén Skald. 1: 96 (1810, 1824). De tårar, som oupphörligen ville framtränga undan de sköna ögonlocken. Zeipel Set. 1–2: 127 (1847). Knapt var .. (besvärjelsen uttalad) förrän ett stort Troll .. framkröp undan bordet, och .. begaf sig bort. Rääf Ydre 1: 51 (1856). Han förvånades öfver att finna en så hvit hand och en så liten fot, hvilken stack fram undan den uppfästade kjorteln. Strindberg SvÖ 1: 73 (1882).
2) [sannol. utvecklat ur 1] (i sht i fackspr.) i fråga om djurs härstamning, betecknande förhållandet mellan ett djur (vanl. häst l. hund) o. dess förälder (i sht mor): efter (se EFTER, prep. 7 b β slutet); särsk. i uttr. fallen undan (visst djur) (jfr FALLA XV 1). En rödh gångere .. falle(n) .. vnden Mätta. StallRSthm 1556, s. 26. Den ljusbruna vallacken är född 1888 .. och är efter ingen mer eller mindre än Frankrikes förnämsta reproduktör Perplex .. och undan Rafale. TIdr. 1894, Julnr s. 12. Äkta Foxterrier – valpar efter prisbelönta föräldrar (Dasig undan Dandy of Gothenburg) finnes till salu. GHT 1895, nr 231, s. 4.
B.
3) motsv. I 1, i fråga om ngns l. ngts avlägsnande l. avlägsna läge o. d.: bort l. bort från; äv. borta från.
a) (numera mindre br.) motsv. I 1 a. (Ni är) förbannadhe, så at all ting förswinner idher vndan hendrenar. Mal. 3: 9 (Bib. 1541). Doch wet han icke rätt hwad hennes dygder gällia / För än hon ei mer til, och undan ögon är. Brenner (SVS) I. 1: 134 (1697). Rikedomens gud, som bodde undan dagen, ner i jorden. Geijer Brev 41 (1809). Ren gro på Mälarns strand / Pindens blommor, Ack! men de förtvina / Undan vården, Stjernhjelm, af din hand. Franzén Skald. 1: 77 (1824). (Gotl. är) ett land undan allfarväg. SvD(A) 11/1 1930, s. 11.
b) motsv. I 1 b. Tå hade her Suante warritt i Linköping och måtte ryckia sitt leger wp wndan skogztiuffuarnar. Brahe Kr. 42 (c. 1585). De ha goda samweten och frukta ej, at man drar täckelset undan dem. Dalin Arg. 1: 34 (1732, 1754). Den dödssjuka systren, hvilken fördes unnan sorgen ut till Kudnäs. Topelius hos Vasenius Top. 2: 382 (1842). En snedvuxen pojke med plirande ögon .. utmanade en drumlig dräng till envig och i ett nu slog benen undan honom. Topelius Vint. II. 1: 256 (1881). Nu rycker de jorden undan våra fötter! Expressen 9/10 1985, s. 4.
c) motsv. I 1 c. Wndan hennes rådh töör han inthet gåå, / eller hon denger honom rätt allan blåå. DrSimon 6 (1627). Efter som Lösören äro obeständige, och .. lätteligen undan händerne flyta kunna. HC11H 10: 83 (1650). Om .. (åsnan) faller neder vndan eder, hafwen I ingen annan at takka för eder Ofärd än edher sielffwe. RelCur. 383 (1682). Sist, när till himlen en gång, att öka Gudarnas samqväm, / Undan ditt trogna folks tårduggande blickar du stigit. Stagnelius (SVS) 3: 67 (1817). Föreställom oss, att .. vågen kunde sänka sig under midten af skeppet så .. sjunker det .. till dess det till hela sin tynge är uppburet af fören och aktern; men .. kunde vågen sjunka undan midten, skulle detta ej inträffa på mer än fjerdedelen af längden. TByggn. 1859, s. 117. — jfr FRAM-UNDAN. — särsk. (i sht i fackspr.) med styrt led betecknande vind, förr äv. ström, för att beteckna att ngn l. ngt rör sig i samma riktning som vinden resp. strömmen: med (se MED, prep. o. adv. I 9). (Hjortarna) simma aldrig gerad utan snedt öfwer rinnande wattn, och fara aldrig emot utan undan strömmen. Orrelius Diurr. 49: 7 (1750). Fregatten .. föll rund eller vände undan vinden. Gosselman SNAmer. 1: 49 (1833). Vändning undan vind, hvilken består af en affallning till dess vinden kommer rätt akter in och en därpå följande lika stor upplofning åt andra hållet. UFlott. 1: 131 (1903).
d) motsv. I 1 d: bort från l. ur vägen för; bortom, utom räckhåll för. I den förhoppningh, att om jagh kan komma fienden undan ifrån Selburgh, att vij då lätteligh dedh må kunne igentaga. OxBr. 5: 435 (1627). (Vid smittsamma sjukdomar får prästen) meddela them siukom Herrans Nattward uthom på gården i frija lufften, ther han kan stå undan wädret. KOF II. 2: 162 (c. 1655). Skatte- och Krono-Bonde (skulle) för hvart borthugget bärande Träd, plantera tu af samma slag, och vårda dem sedan, til dess de undan boskaps-bet vuxne voro. LBÄ 11–13: 56 (1798). Den helige Bernhard, som samlade tusenden omkring sig till heligt lif i ensamhet undan världen. LfF 1901, s. 9. Vi, som hunnit ett så långt stycke väg undan oron och farorna. Quennerstedt StrSkr. 1: 381 (1910, 1919). Sveriges enda räddning undan .. samhällsupplösning .. (var) unionens sprängning. 3SAH 26: 123 (1914).
e) motsv. I 1 e. Lychnos 1937, s. 143 (c. 1535). Iagh moste göma migh vndan titt ansichte. 1Mos. 4: 14 (Bib. 1541). Kommer jag ner i dälden .. hör jag Mariana skrika, i fullt språng undan en liten groda. Björn Besynn. 12 (1792). Undan den kalla vintern skyndar han .. ned till närmaste skogsland. Höjer Sv. 3: 270 (1883). Fly ungersven, fly härifrån undan den grymme kungason! Melin Prins. 27 (1885). Vandraren säger några ord, som hamna i det själsdjup, hvari Magdalena döljer synder undan världens dom. Rydberg Varia 188 (1893). Hjälporganisationerna (kämpar) för att försöka ta hand om historiens väldigaste flyktingström undan den omänskliga masslakten i grannlandet Rwanda. GbgP 3/5 1994, s. 13.
f) (†) motsv. I 1 g. Min man dog undan mig på Cypern, som ni vet. Thomander 3: 362 (1826).
4) [med anslutning till 3 e] (†) i fråga om att ngt går ngn förlorat l. att ngn berövas l. frånhändes l. går miste om ngt: bort från; till förfång l. men för; särsk. i vissa förb., t. ex. (jfr I 1 e), kasta, klandra, komma, köpa, leja, muta, rycka, skjuta, sälja undan (se särsk. förb. under resp. verb); jfr I 1 c, d. At the eÿ skulle slaa saa mÿk(et) wnd(er) sich wndan Cronone och ridd(er)skapet som j en lang tijdt skeedt ær. OPetri Tb. 46 (1525). Klaghomål öffuer konung Christiern, at han hade förpantat och bortsatt mongh land och län vndan Noriges crona. OPetri Kr. 274 (c. 1540). Huarföre afhende hann samma korszwärckzhuus .. vndann sigh, sine barnn och efterkommande erfuinger. 3SthmTb. 5: 3 (1603). Konung Magnus .. vedersakare, de rikets fiender, som undan honom förrådt konungadömet till hans systerson. Afzelius Sag. 5: 4 (1843). IllSvH 3: 258 (1878).
Ssgr (Anm. Många av ssgrna med undan ss. förled är verb, vilka i allm. alternativt kan konstrueras som sådana liktydiga fria verbförbindelser med undan ss. partikel som behandlats ovan. I p. pr. o. i p. pf. är dock (i huvudsak) endast ssg möjlig. I övrigt har ssgrna i förhållande till motsv. verbförbindelse vanl. en formellare stilprägel; numera utgör fri verbförbindelse ofta det stilistiskt neutrala alternativet också i skriftspråk, o. för flera ssgr föreligger (nästan) enbart belägg i p. pf. l. ss. vbalsbst. Jfr ssgr anm. 2:o, till ssgr anm. 1:o): UNDAN-ARBETA~020.
1) (†) till I 1 b, = arbeta undan 1. Möller (1790). Schulthess (1885).
2) till I 3: arbeta undan (ngt). Carlstedt Her. 1: 125 (1832). Omkring hälften af bokstäfverne vore redan i mer eller mindre mån undanarbetade. 2SAH 45: 273 (1869).
(I 1 d) -BE, äv. -BEDJA. refl.: be att få slippa l. få avstå från (ngt l. att göra ngt); äv. icke refl., särsk. (o. numera bl.) i pass., i sådana hövlighetsfraser som rökning l. uppvaktning o. d. undanbedes; äv. med avs. på ngt alls icke önskvärt: betacka sig; jfr und-be. Stiernman Riksd. 1385 (1660). Många af Allmogen deremot undanbådo sig för sin fattigdom skull at kjöpa sina hemman. BondP 12: 891 (1772). Det enda man deremot nödgas at undanbedja, är (osv.). Kellgren (SVS) 5: 236 (1789). Är det mig du åsyftar med tant så undanber jag mig sådana epitet. Jag vägrar vara tant! Expressen 1/1 1995, s. 27. Alla gratulationer på min bemärkelsedag undanbedes vänligen men bestämt. GT 16/1 2010, s. 7.
(I 1 b) -BLÅSA. blåsa bort (ngt). Ahlman (1872).
(I 1 b) -BRINGA. (†) föra med sig (ngt) bort; äv.: placera undangömt. Förmedelst flychtandet hÿt till staden, hwarest de nu i 3/4 åhr, med det som de kunnat undanbringa, hafwa måst sig uppehålla. VDAkt. 1704, nr 54. (Jag önskar att breven) blefve, om icke publicerade, dock copierade el. så undanbragte, at icke med dem det myckna ljus skulle evigt försvinna, som om en viss periode i vår Historia ur dem ofelbart måste kunna hämtas! Porthan BrCalonius 86 (1794). Sundén 2: 538 (1891).
(I 1 b) -BÄRA. bära undan (ngt); numera bl. i p. pf. At hwart rum hafwer 2 timar, at undanbära sin wed. Bergv. 1: 46 (1621). Cannelin (1921; i p. pf.).
(I 1 c) -BÖJA, -ning (†, Gosselman Col. 2: 349 (1828), SAOL (1973)). böja undan (ngt); särsk. (o. nästan bl.) i bildl. anv.: undvika l. avvärja l. avböja (ngt). RARP 2: 146 (1634). Det E. K. M:t icke af ogunst .. hafwer undanbögdt wårt rådh och det eij höra welat, uthan (osv.). RARP V. 1: 295 (1654). De ville förbigå all ytterligare deduction, til at undanböja alla tilfällen til missförstånd. Schönberg Bref 3: 10 (1778). Hon trädens grenar undanböjde / Och väg i törnesnåren röjde. Wirsén Vis. 44 (1899).
-DRA, äv. -DRAGA, -else (†, Lind 1: 674 (1749)), -ning. [fsv. undandragha, undandraghilse]
1) till I 1 b: dra undan l. avlägsna (ngt) (jfr und-dra 1); äv. refl.; äv. med indirekt obj., särsk. (o. i sht) oeg. l. bildl.: beröva l. fråntaga (ngn (l. ngt) ngt); äv. med det indirekta obj. ersatt av prep.-bestämning inledd av (i)från l. för. Om han sigh vndandragher skal mitt sinne intit behagh haffua j hono(m). Hebr. 10: 38 (NT 1526). Undandragandes med en Harko allehanda dy och äfja; drog (han) jämwäl med Harkan åtskilliga små Åhlungar up. Tiselius Vätter 1: 114 (1723). Hoppas fördenskull, at Hans Maj:t ej undandrager sin nåd för Des trotjenere. HH XXXII. 1: 18 (c. 1775). Det är förbjudet att bortföra eller på annat sätt från desinfektion undandraga föremål, vilka kunna befaras överföra smitta. Wirgin Häls. 3: 343 (1933). Televerket undandrar staten moms för miljontals kronor. DN 21/7 1984, s. 1.
2) till I 1 d, refl.: (söka) slippa ifrån l. komma undan l. smita från (ngt l. att göra ngt); särsk. med avs. på skyldighet o. d.; förr äv. dels med det direkta obj. ersatt av prep.-bestämning inledd av (i)från l. för, dels abs. G1R 12: 51 (1538: i frå). (Gud) lofwar med .. wälsignelse belöna den, som intet undandrager sig för sin (nödställda) Broder. SthmStadsord. 2: 287 (1712). Klagades at en dhel undandraga sig at gifwa til Stöten eller kyrkiowächtaren en kanna korn åhrligen. KulturbVg. 3: 39 (1714). Skulle man mig ej til viljes göra? / Hvad skäl kan föras an at undandraga sig? Murberg Racine Ath. 23 (c. 1776). (Vid påkörning o. d.) må förare av fordon icke .. undandraga sig att uppgiva namn och hemvist. SFS 1936, s. 1062. särsk. med saksubj., i fråga om att ngt ter sig svårfångat l. oåtkomligt, särsk. i sådana uttr. som ngt undandrar sig ngns bedömande o. d., ngt ligger utanför ngns möjlighet att bedöma. Den allmänna nödwändighet .. undandrager sig all konstnärlig gestaltning. Ljunggren Est. 1: 96 (1856). Den distinktion, man velat göra mellan gröfre .. och lindrigare .. vållande, är blott relativ och undandrager sig all fastare gränsbestämning. Nyblæus Straffr. 42 (1879). Hur det förhåller sig med efterlevnaden av dessa beslut undandrar sig .. vårt bedömande. Rig 1957, s. 27.
(I 1 b) -DRIVA, -ning. driva undan (ngn l. ngt). Att allt thet .. (fienderna) kunde fåå til fetalia fää och får etc. må warda undandriffuit vp i landet, så att them skulle fattas fetalie. G1R 7: 430 (1531). Krigets fasa undandrifven, / Sverige, frögda dig och sjung! Kellgren (SVS) 5: 331 (1790).
(I 1 e) -DRÄKT. [till -dra] jur. om lindrig form av förskingring. Ett par nya brottsbenämningar komma att införas i vårt land .. häleri och undandräkt. SkånTLD 18/10 1940, s. 5. 1NJA 1951, s. 560.
(I 1 g) -DÖ. (†) dö. Brenner (SVS) I. 1: 194 (1712).
(I 1 e) -DÖLJA, -else (†, Lind 1: 1719 (1749)), -ning (†, Verelius 75 (1681), PH 8: 111 (1766)). [fsv. undandylia] dölja l. gömma (ngt l. ngn); undanhålla; förr äv. dels med refl. obj., dels med indirekt obj.: undanhålla (ngn ngt). Så ath ther är intit skrymterij och swick j hennes anda, när hon sina synder bekenner att hon ecke någhot wndan dööl. OPetri 1: 99 (1526). En part haffue ock så vndendölt sigh, at (osv.). Tegel E14 155 (i handl. fr. 1565). Wij taghe ther stoor skadhe vhtaff, at .. Wåre penninger bliffue Osz så swicklighen vndendölde. Stiernman Com. 1: 265 (1577). Samtelige auctoriteter och undersåtare .. vare det förbjudet att undandölja deserteurer. SPF 1844, s. 467.
(I 1 c) -FALL. (numera mindre br.) förhållandet att falla undan; äv. (o. i sht) konkretare, om lutning för avrinning o. d., fall; äv. i bildl. anv.: bortfall. Den lösa grundens undanfall. VDAkt. 1736, nr 538. Af lärjungarne i andra klassen .. blir blott hvar tredje student. De andra lämna lärovärket dessförinnan, och det största undanfallet sker .. vid konfirmationsåldern. GHT 1896, nr 264, s. 2. För Stockholms dränering kan ett lågt vattenstånd sägas i så måtto vara gynnsamt, som undanfallet i afloppsledningarna .. blir bättre. Sthm 1: 46 (1897). Östergren (1964).
-FALLA, -ning (†, Stenfelt (1920)). [fsv. undanfalla]
1) (numera bl. tillf.) till I 1 c: falla undan l. ge vika; förr äv. med obj.: falla ner från l. lämna (ngn l. ngt); äv. oeg. l. bildl. (Paulus) som undanföll de öfwerste Presternes synnerliga Guds tienst .. och efterfölgde den himmelska rösten, som han hörde på wägen. Raimundius HistLiturg. 44 (i handl. fr. 1588). Bureus Suml. 61 (c. 1600; om vatten). Utan ifrån Tranchéen (träffade) ett skott in på vänstra sidan genom .. (K. XII:s) hufvud, hvarvid icke den minsta rörelse mer förspordes, än att handen undanföll vänstra kindbenet, och hufvudet lutade sig så sakta neder uti kappan. HSH 1: 183 (c. 1720). Vi hafve ingen grund att bygga på, som icke svigtar eller undanfaller. Wallin 1Pred. 3: 136 (c. 1830). Jag (kan) inte på pricken säga när det första korståget började .. Sådant undanfaller en lätt när en ska ta en granskande öfverblick af det hela. Hedenstierna Marie 258 (1896).
2) (†) till I 1 g: dö; jfr falla undan 2. Rudbeck d. ä. Atl. 4: 114 (1702). Sedan han undanfallit, uppkommo mellan dem inbördes söndringar. Strinnholm Vas. 1: 78 (1819). Wallin Rel. 2: 409 (1827).
(I 1 e) -FARA. [fsv. undanfara] (numera bl. tillf.) fara bort l. iväg; förr äv. (oeg.) med obj. Schultze Ordb. 1071 (c. 1755). Rädda dödens spjut dig undanforo. Nicander 1: 390 (1826). Den obetydligaste rörelse på stranden, och tusentals fiskar, som nalkats sjögräset der nära vid, fara i blinken bort .. Lika blinksnabbe och undanfarande äro vildfåglarne. Almqvist Fattigd. 42 (1838).
(I 1 e) -FLY. [fsv. undanflyia] fly undan; äv. med obj.; förr särsk. i uttr. undanfly för ngn l. ngt; jfr -rymma, v. 2. Bäffua, och vndanfly. LegSiuSoffuare A 3 b (1626). (Jag) som hafwer måst vndanfly för fienden och lemna honom min ringa ägendom i händerna. BraheBrevväxl. II. 1: 108 (1658). När vi äre utan Samhälle, äre vi .. beroende af hvar och en starkares godtycke. Vi undanfly denna våda, vi begifve oss inom Samhället. LBÄ 4: 85 (1797).
(I 1 e) -FLYKT. [till -fly]
1) handlingen att fly undan, flykt; förr särsk. i uttr. ta (sin) undanflykt ngnstans, ta sin tillflykt ngnstans; förr äv.: möjlighet att fly undan, räddning; äv. konkretare: utväg; jfr -rymd, -rymme. Meden porterne stode öpne, then ene åth staden, och then andre åth malmen, der man hade vndanflÿcht på twå wäger. 3SthmTb 1: 280 (1595). Förskonte han allom them som til Kyrkior och Tempel togho vndanflycht. Paulinus Gothus Com. 80 (1613). Thär eldswåda sig skulle yppa för the trånga gator och illa förwahrade källare i huset, hafwa (skolbetjänterna) aldeles ingen undanflycht för sin lilla ägendom. ÅbSvUndH 83–84: 116 (1732). (Anfallet) skrämde fiendens utposter, som bestodo af et Regemente, til så hastig undanflygt åt Getinge, at ingen af dem kunde upsnappas. Loenbom Stenbock 2: 61 (1758). Hwarföre Håkan tog sin undanflygt til Swerige i början af 1060 talet. Fernow Värmel. 197 (1773).
2) i bildl. anv. av 1: förevändning (för att slippa undan ngt), svepskäl; ursäkt l. undvikande svar; förr särsk. i förb. med söka; i sht i pl.; jfr undflykt 4. Kom inte med några undanflykter. I sådant fall ther saken aldeles klar är, hielper ingen unnanflycht til at neka och wrecka witnen. KOF II. 1: 376 (1659). Stiernman Com. 5: 716 (1698: sökias). Ingen undanflykt; var så god och svara. Bunge Älsk. 67 (1799). Jonas började .. mottaga allt tätare inbjudningar till fru Hansines supéer och det var inte alltid han kunde hitta någon undanflykt. Siwertz JoDr. 193 (1928).
(I 1 e) -FLYKTA. (†) fly, fly undan. Schroderus Liv. 433 (1626). De med sina egodelar undanflyktande Finnarne. Strinnholm Hist. 1: 371 (1834).
(I 1 e) -FLYKTIG. (†) som flyr l. är på flykt undan ngn l. ngt; jfr flyktig, adj.1 1. Tå the .. Fienden fulfolgde .. giorde the vndanflychtighe Resenärer wendning. Schroderus Liv. 416 (1626). RannsaknAntikv. I. 1: 297 (1674).
(I 1 b) -FLYTTA, -ning. flytta undan (ngt l. ngn); förr äv. med person-obj. ersatt av bestämning inledd av prep. för, liktydigt med: fly undan. Alle bodde trygga, / .. Och eij för fiender behöfde vndan flyttia. Spegel SalWijsh. 17 (1711). Då jag öppnade .. dörren till klassrummet, möttes jag av en oväntad syn: blommor och levande ljus, skolbänkarna undanflyttade. PedT 1947, s. 60.
(I 1 b) -FUSKA. smussla l. gömma undan (ngt l. ngn); numera bl. i p. pf. Tholander Ordl. (1872). Ej obetydliga qvantiteter platina undanfuskas .. af arbetare och entreprenörer samt säljas i smyg. JernkA 1894, s. 225.
(I 1 b) -FÖRA, -ing (numera bl. tillf., Schultze Ordb. 1254 (c. 1755) osv.), -ning (†, Schultze Ordb. 1254 (c. 1755)), -sel (se d. o.); -are (†, Schultze Ordb. 1254 (c. 1755)). [fsv. undanföra] föra l. forsla undan (ngt, äv. ngn); förr särsk. med avs. på personer l. förnödenheter i händelse av krig (jfr -försel). G1R 24: 474 (1554). Man undanförde .. alla qvinnor och vapenlösa till ett särskildt läger. 2SAH 7: 231 (1815). Järnvägsmyndighet, som .. erhållit kännedom om, att fara föreligger, att järnvägsmateriel kan falla i fiendens händer, skall undanföra sådan materiel. SFS 1911, nr 110, s. 41.
(I 1 b) -FÖRSEL. särsk. jur. ss. beteckning för åtgärd i händelse av krig innebärande bortforsling av egendom av särskild betydelse. Verkställande av utrymning, undanförsel och förstöring av anläggningar och byggnader som höra till verkskyddet. SFS 1949, s. 63. Varje myndighet som har ett ansvar enligt 18 § förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap skall planlägga undanförsel av egendom som huvudsakligen används inom myndighetens verksamhetsområde. SFS 2006, s. 1686.
(I 1 b) -FÖSA, -ning. fösa undan (ngn l. ngt); numera i sht i p. pf. Jesus .. som frågat blir på nytt; / Om han Meszias är, som Israel förlösa? / Och theras fiender, för them skal undanfösa. Brenner Pijn. 50 (1727). De kringströfvande polackarna blefvo öfverraskade, slagne och åt alla håll undanfösta. Fryxell Ber. 11: 197 (1843).
(I 1 c) -GLIDA, -ning. glida undan; i sht i bildl. anv., särsk. dels ss. vbalsbst. -ande, om handlingen att glida undan, dels ss. vbalsbst. -ning konkretare: undanflykt, bortförklaring, dels i p. pr. i adjektivisk anv.: svår att få grepp om, undvikande, slingrande. En undangliden stötta. SD(A) 18/1 1899, s. 4. Han verkar undanglidande, tvetydig. Lundkvist Spegel 54 (1953). (Statsministern) framhöll, med en serie smidiga undanglidningar, att gränserna i blandekonomien alltid varit flytande. Ortmark Maktsp. 40 (1967). Öppen ångest och flykt vid försök till rehabilitering kan vara andra försvar liksom ett försjunkande i passivitet eller kanske bara ett stilla undanglidande. Crafoord BorderlPers. 26 (1971).
(I 1 b) -GRÄVA, förr äv. -GRAVA, -ning (†, Björkman (1889), Sthm 1: 175 (1897)). gräva undan (ngt); gm grävande åstadkomma hål l. fördjupningar i (ngt); äv. i bildl. anv. Berget, thet vhtaff .. Swalwåghen så nött och vndangrefwit är, at vppå somblighe Rum strecker thet sigh ofwan til långt vth i Haafwet. Schroderus Liv. 606 (1626). (Ett rike är svagt när) den rätta grunden, som är en wäl anlagd Stat .. finnes wara förswagad och undangräfwen. HC11H 9: 32 (1697). Undangräfvande af sedlighets känslan. HforsD 1875, nr 4, s. 1. Öfversta lagret af marken undangräfves och ifylles med en bädd af sand, grus eller slagg. NF 5: 576 (1882).
-GÅ, förr äv. -GÅNGA. [fsv. undanganga]
1) (numera bl. tillf.) till I 1 e: gå l. vika undan för (ngn l. ngt); äv. (o. i sht) oeg. l. bildl.: slippa ifrån l. undkomma (ngt); undgå; äv. abs. UrkFinlÖ I. 2: 15 (1597). Altså kan iag eij undangåå, uthan effter mit Samweet her medh witnar och betygar, det (osv.). Karlson EBraheHem 201 (i handl. fr. 1675). Nu kan hon ju med skäl mit fel mig förebrå, / Therföre wil jag ock thesz åsyn undangå. Knöppel Reg. 47 (1741). De som undangingo pesten med lifwet. Nyrén Charakt. 66 (c. 1765). När segrarne undangingo, / då grepo de röfrarne vapuen igen. Ling Gylfe 225 (1814). Ett ämne som till närvarande stund, nästan undangått all uppmärksamhet. VetAH 1820, s. 265.
2) (†) till I 1 e: (med list l. i smyg) beröva l. frånta l. avhända (ngn ngt); äv. med det indirekta obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av från; äv. med subjektsväxling, om sak: bli fråntagen l. avhänd (ngn); jfr gå undan 2, undan II 4. J szå måtte, att the honum vndengå och iffrå trengie wele en partt aff the ägher som i longh tijdh ther vnder leghet haffwe. G1R 17: 144 (1545). Blef afsagt, at aldenstund Jacob Olofzon olagligen hafuer undangåt boden ifrå Bertills hustru .. därföre (osv.). 3SthmTb. 12: 177 (1621). Beswär öfver Arrendatoren Hans Thelis, om Sik fisket i Testebo åmynne, som han Staden på omild berättelse skolat undangått. AktsamlKungsådreinst. 283 (1750). Att återtaga hvad kronan .. undangått. Geijer I. 6: 82 (1839).
(I 1 b) -GÖMMA, -else (†, Lind 1: 441 (1749)), -ning. [fsv. undangöma] gömma undan l. dölja (ngt l. ngn, äv. sig) (jfr -hava, -löna, -sticka 1); numera i sht i p. pf. i adjektivisk (äv. bildl.) anv.: avskild l. avsides liggande; dold (jfr -skymma). En stor skatt som han lät undan göma. Bureus Suml. 66 (c. 1600). När han tågat något längre in i landet, woro alla husen öde, och alt folket hade undangömt sig. Lagerbring 1Hist. 2: 364 (1773). En så undangömd bygd som Herjeådalen är ännu synnerligen rik på .. fornminnen. JmtFmT 3: 2 (1902). Under beteckningen bibelförklaring lever .. (predikotexten) ett mera undangömt liv vid enklare andaktsstunder. Wifstrand AndlTal. 73 (1943).
Avledn.: undangömdhet, r. l. f. förhållandet att vara undangömd, avskildhet, obemärkthet. Den sköna lotten, att i stunder af undangömdhet och hemfrid ha sällskap af sina egna tankar. Wetterbergh SamhKärna 2: 155 (1857).
(I 3) -GÖRA. göra undan (ngt); i sht i p. pf.: avklarad, avslutad. At det bestäldte blindmyntet på den händelsen (man ej hinner båda) först undangöres, och med slantmyntningen emedlertid uppskjutes. Bergv. 2: 70 (1738). (På grund av regnet) fick jag tid att undangöra en mängd tråkiga saker. Rydberg Brev 1: 34 (1866). De sutto kvar en stund och drucko ur ölet och så var dagens möte undangjort. Nilsson Bokh. 349 (1937).
(I 1 c) -HALKA. (tillf., i bild) halka åt sidan, förlora fästet. En och annan hade redan ena foten i paradiset, då den andra undanhalkade. PoetK 1819, 2: 97.
(I 1 b) -HAVA. (†) gömma l. skaffa undan (ngt). Verelius 123 (1681). En hop saker och poster af hr. öfwersten baron Delwig emot det 7:de budordet i Gudz lag undanhafda. 2PrästP 2: 371 (1723). Lind 1: 1730 (1749).
(I 1 b) -HUGGA, -ning. hugga undan (ngt). (De började,) sedan de undanhuggit den heliga lundens oliveträd, att uppföra en mur. Höijer Thukyd. 2: 248 (1832). Vidare .. undanhöggs det oljekitt, hvarmed en mängd sår och andra felaktigheter i stenen (i Riddarhusets fasad) lagats. TT 1900, Byggn. s. 5.
(I 1 a, b) -HÅLLA, -ning. hålla undan (ngt) (från ngn) l. dölja l. hemlighålla (ngt) (för ngn); vanl. med indirekt obj.; jfr und-hålla 1. Man lät fuller på allahanda sätt försöka samma Watten at kunna afleda och undanhålla. HC11H 12: 25 (1697). Tityrus, undanhåll från elfven de betande gettren! Adlerbeth Buc. 22 (1807). Många memoirförfattare söka att genom försegling under vissa år undanhålla sina anteckningar för de närmast efterlefvandes kunskap. Agardh ThSkr. 2: 26 (1842, 1856). På den tiden, då alla kvinnor .. undanhöllos icke blott specialbildning för särskilda fack, utan t. o. m. vanlig allmänmänsklig bildning. Tenow Solidar 3: 19 (1907). Försiktigtvis undanhölls Karl XV meddelandet. SvFlH 3: 30 (1945). särsk.
a) refl.: hålla sig borta l. dra sig undan (från ngn l. ngt); inte infinna sig l. vara tillstädes, särsk.: inte infinna sig till l. avvika från militärtjänst, särsk. (jur.) ss. vbalsbst. -ande (förr äv. -ning) konkretare, om brott bestående i sådan förseelse. 3SthmTb. 13: 51 (1622). De Skräddare-Gesäller och Löne-Drängar, som sig ifrån deras Mästare undanhöllo. PH 5: 3170 (1751). Andra arter af förräderi .. voro feghet .. undanhållande från fält-tjenst (osv.). Palmblad Fornk. 2: 77 (1844). För olofligt undanhållande under kortare tid .. belägges den felaktige med disciplinstraff. BtRiksdP 1901, I. 2: nr 3, s. 39.
b) (†) med avs. på stavelse l. ord, i fråga om upphävande av accentuering; motsatt: framhäva (se d. o. 2 a). Wulff Värsb. 15 (1896). Sedan läsfärdighet .. är vunnen, öfvas välläsning genom inöfvande af ordaccenterna .. samt genom iakttagande af satsaccenten (ordens framhäfvande eller undanhållande). 2NF 16: 860 (1911).
(I 1 b) -HÄNGA. hänga undan (ngt). Björkman (1889). Hon ber att få ner några undanhängda mammaklänningar från vinden, och ser till att de blir vädrade och borstade. Henschen SkuggBrott 64 (2004).
(I 1 e) -ILA. (†) ila bort; äv. bildl., om tid: flyga bort. Och mädhan som wår Tijdh medh Werlden undanijlar, / Then Ädla Dygdekropp i Grafwen stilla hwijlar. Swebilius SGHelmfeldt R 1 b (1678). Åskan .. som ständigt förföljer .. (trollen) genom den nedljungande viggen, framföre hvilken man ser dem undanila. Rääf Ydre 1: 45 (1856).
(I 1 e) -JAGA. jaga bort (ngn l. ngt); äv. med sakligt subj.; jfr jaga 6. Drotten .. kan oss ej från oro taga. / Och de bekymer undanjaga, / Som under gyldne taken bo. Nordenflycht (SVS) 3: 11 (c. 1760). Ett etherljus, som undanjagar skyn. Valerius 1: 64 (1831). (Svenskarna) blefvo slutligen undanjagade ända till Fredriksudde. Fryxell Ber. 12: 86 (1843).
(I 1 b) -KASTA, -ning (†, Björkman (1889), SAOL (1973)). kasta l. vräka undan (ngt). Stenen (utanför Jesu grav) kunde icke, utan många personers tilhielp, wara undankastad. Bælter JesuH 6: 680 (1760). Det syntes på soffan att hon legat, en kudde med en grop i och en undankastad filt vittnade. Stensdotter ArnesKiosk 311 (2004).
(I 1 b) -KNUFFA, -ning. knuffa undan (ngn l. ngt); äv. bildl. Han hörde då och då litet tjut, förorsakadt af undanknuffningar. Den sämst klädda får som oftast ge vika. Almqvist Kap. 57 (1838). Hon visste att hon var blyg och mycket lite respektingivande. Alltid blev hon undanknuffad och förbigången. Hedberg VackrTänd. 77 (1943).
-KOMMA. [fsv. undankoma]
1) (†) till I 1 a, e, om sak: förkomma; äv.: frånhändas (ngn); jfr undan II 4. Om något wore emot den Jordebok, som öfwer Krigsmans Hemmanen i Riket är blifwen uprättad .. undankommit i Privatorum händer, sådant bör hållas för ogilt och Kronan träder til samma gods igen. HC11H 10: 220 (1655). (Det förklarades) hwi Riksens fattige Adel borde återfå sina Förfäders egendom, som dem wore på åtskilligt sätt undankomne. Celsius G1 2: 35 (1753).
2) till I 1 d: komma l. fly undan (ngt l. ngn); äv. abs.; äv. oeg. l. bildl.: undslippa l. undgå. LReg. 154 (1620). At uti giörligaste måtto undankomma främande Medicamenters dyra inkiöp. Broman Glys. 1: 616 (c. 1730). Kärleken på en gång binder och binder icke, är omöjlig att undankomma. Thomander Pred. 2: 18 (1849). Ensam han undankom på sitt beckade fartyg. Lagerlöf HomOd. 286 (1908).
(I 1 a) -KOMST. [till -komma l. komma undan] (†) handlingen l. förhållandet att komma undan (jfr -komma 1); äv. konkretare. Församblingen skulle någhra föreslåes til wahl, genom hwilkes undankomst, rum ypnas måtte för den som vthträngder är. HärnösDP 1661, s. 63. Don Carlos lyckönskar mig öfver min undankomst, då få dagar derefter förödelsen utbröt snart sagt i alla hus, äfven i det jag bebott. Agrell Maroco 2: 402 (1800, 1807).
(I 1 b) -KÄNNA. (†) frånta (ngn ngt); jfr känna 18. De taffelgodzen, som Hertoginnan uthaf nye Stetin hafve blifvit undankände och under Sveriges upbördh lagde. RP 8: 735 (1641).
(I 1 b) -KÖPA. särsk. (†) = köpa undan 1. J lijka måtto angifwer Zachris Tursenius, at bem:te Gumme Pehrson, för honom undankiöpt 2. tunnor malt. VRP 1718, s. 384.
(I 1 d) -LEDA. särsk. (†) refl., i fråga om beskyllning: befria sig från skuld l. delaktighet o. d. i (ngt); jfr leda, v.2 2, 11. Huilka håndskrifter the kunde sigh [icke] vndanledhe vtan bekiene sigh skyldigh vara. TbLödöse 569 (1621). Kan sig någon undanleda, at ej hafwa med de andre warit delaktig, utan heller emotsagt, wari saklös. LMil. 1: 241 (1683).
(I 1 b) -LÅSA. låsa undan l. in (ngt). MeddNordM 1898, s. 8. Det finnes ofta redskap, som ej .. kunna undanlåsas, utan måste stå framme vid arbetsplatsen. HandHantv. Hantv. 2: 88 (1935).
-LÄGGA, -ning.
1) till I 1 b: lägga undan (ngt); numera i sht i p. pf., äv. till undan I 1 b slutet α, om medel: sparade; äv. bildl.; förr äv. i fråga om att lägga under sig annans egendom, i uttr. undanlägga ngt för ngn. Dän som undanleger för androm huus, utan som laag säger böte 2 daler. Silfverstolpe Bokb-Sthm 222 (i handl. fr. 1630). Postmästaren framtog åtskilliga undanlagda bref. Carlén Repr. 24 (1839). Så låt mig föra ut min lefnads bragd! / Sen är jag glömd ändå – och undanlagd. Bäckström Frey 47 (1876). De hade säkert pengar undanlagda. Botwid Wennb. 20 (1939).
2) (†) till I 1 e = lägga undan 2. Hisza ankar och undanlägga. PH 5: 2977 (1750).
(I 1 b) -LÖNA. (†) gömma undan (ngt); jfr löna, v.2 Then 3 ochthober .. (kom) Siman Jakopsson och klagadhe på sin stiff, dhotterss man .. Jören Jakopsson thedh han skulle haffue slagitt j hiell ett vngth suin och thedh undanlönth så gott som til Tuå öre. EnköpTb. 2: 221 (1586).
(I 1 e) -LÖPA. [fsv. undanlöpa] löpa undan; äv. (oeg.) med obj. När Blodhet genom Åderslagh vndanlöper. Palmchron SundhSp. 313 (1642). Då ställes domen an, den ingen undanlöper. Kolmodin QvSp. 2: 478 (1750). Finner man det ändamålsenligt att lämna den undanlöpande fågeln i ro ett slag, avbryter man hundens arbete. Jakten 309 (1951).
(I 1 b) -MAKA, -ning. maka l. flytta undan (ngt). Bergklint MSam. 1: 150 (1794). Askan uti sin spis de undanmaka och lifva / Gårdagsglöden. Adlerbeth Ov. 211 (1818).
(I 1 c) -MANÖVER. rörelse (åt sidan) i syfte att söka undvika ngt l. ngn; gir; särsk. (o. urspr.) (mil.) om rörelse i syfte att söka undvika fiendes träffar; äv. bildl.: avvärjande knep l. fint l. trick (se trick, sbst.3 1). VFl. 1934, s. 163. Genom att med korta tidsmellanrum växla höjd och kurs, göra undanmanöver, försvåras luftvärnets träffmöjligheter. SoldUndFlygv. 1944, s. 39. Fabrikör Svensson hann inte göra någon undanmanöver när älgen plötsligt rusade ut i vägbanan. DN(A) 12/10 1963, s. 22. Ewa ljög att de skulle träffa direktör Gundells sekreterare och först på väg upp i hissen begrep Terje Lundsten det smarta i den undanmanövern. Guillou TjuvMarkn. 375 (2004).
(I 1 e) -MUTA. (†) = muta undan; jfr undan II 4. Ytterligare säjer Anders att det ligger honom på sinnet, at bruket af des broder honom undanmutat är. VDAkt. 1725, nr 489.
(I 1 b) -PETA, -ning. särsk. bildl.: peta (se peta, v. 4) l. tränga undan (ngn l. ngt); jfr -skjuta 1, -skuffa. En undanpetad pretendent. SöndN 1864, nr 14, s. 1. Erhöll genom Nora tidning underrättelse om landstingsmannavalet i Nora d. 17 dennes, deraf jag erfor att jag blifvit undanpetad för – Israel Ersson i Öskevik. Johansson Dagb. 1: 206 (1877).
(I 1 b) -PLOGA, -ning. jfr ploga 3. Bakom plogskärmen äro anbragta långsgående sidoväggar, hvilka tillpressa den undanplogade snön, så att den icke kan rasa ned i spåret, sedan plogen gått fram. SJ 2: 305 (1906).
(I 1 b) -PRESSA, -ning. pressa undan (ngt); numera bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. TT 1887, s. 71.
(I 1 b) -RAKA, -ning. raka undan (ngt). Kärlet omgifves ända till halsen med sand; men, så snart sublimeringen börjar, undanrakas försigtigt en del deraf, så att sublimatet kan lägga sig vid kärlets öfre del. Nyblæus Pharm. 441 (1846).
(I 3) -REDA. särsk. (†) skaffa (ngt) ur vägen, klara av; jfr reda undan 2. Denna kättarfråga kan ej få hänga öfver oss med vidare besvärligheter, utan skall och måste vara undanredd före kvällen. Högberg Vred. 2: 304 (1906). Högberg Fåg. 116 (1912).
(I 1 b) -RENSA, -ning. rensa undan (ngt); numera särsk. (sport.) ss. vbalsbst. -ning konkretare, om (av försvarsspelare utfört) snabbt ivägskjutande av boll o. d. bort från eget målområde. O Sensitiva! har jag ej vattnat dig, har jag ej undanrensat ogräset omkring dig? Palmær Eldbr. 100 (cit. fr. 1842). Knappt en minut hade gått då Anette Hansson halvmissade en undanrensning. Bollen gick till Heidi Störe, som drev bollen ut mot kanten och slog ett inlägg. GbgP 29/6 1989, s. 30.
(I 1 e) -RIDA. [fsv. undanridha] rida undan; äv. med obj. betecknande oväder o. d. UUKonsP 18: 331 (1687). Då öfverföllos de af samma storm och skur, / Dem våra resande så häftigt undanredo. Stiernstolpe Wieland Ob. 28 (1816).
(I 1 b) -RYCKA, -ning. [fsv. undanrykkia] rycka undan (ngt l. ngn); äv. bildl., särsk. i p. pf.: bortryckt, avliden; äv. med indirekt obj., i sht bildl.: undandra l. frånhända (ngn ngt) (jfr rycka, v.1 5 a β, undan II 4); äv. med det indirekta obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av för l. från. BraheBrevväxl. II. 1: 177 (1660). Then som Faerlöse förtrykker, / Ok them Brödet undan rykker, / Legger Last upå sin Siäl. Lucidor (SVS) 287 (1672; uppl. 1997). Ehuru jordbruket gifwer en så solide grund till en Stats wälmåga, som ej af främmande magters författningar kan undanryckas .. likwäl skall (osv.). Fennia XVI. 3: 53 (1761). At förlora en .. Maka, wid et sådant tilfälle, och på et sådant sätt undanryckt, under de swåraste plågor; hwad smärta för en Man! SP 1792, nr 260, s. 4. Fahlcrantz Kyrkoh. 158 (1907: från). Att undanrycka för regeringen den ”moraliska” plattform, på vilken (osv.). Höglund Branting 1: 469 (1928).
(I 1 e) -RYMD. [till -rymma] (†) om möjlighet att fly undan, utväg; särsk. i uttr. ta undanrymd för ngt, fly undan ngt; jfr rymd II 1. Tå Jutarna kommo i gården ville han endeliga häva sigh i brinnande ugnen ty han viste ingen undanrymd. Bureus Suml. 535 b (c. 1600; hskr.). Doch wordo the så ansatte, at the måste taga vndanrymbd för en full Wind åth Köpenhafn. Girs G1 153 (c. 1630).
-RYMMA, sbst., se -rymme.
-RYMMA, v. -ning (†, 3SthmTb. 3: 88 (1600), Lind 1: 277 (1749)). [fsv. undanryma] (†)
1) (†) till I 1 b: flytta l. röja undan l. avlägsna (ngt); äv. med obj. betecknande yta o. d.: frilägga gm att flytta osv. undan; äv. bildl.; jfr rymma undan 1. En tompt han mist haffu(er), liggiand(is) westan, som han motte vndan ryme før stadzens mur. 2SthmTb. 2: 61 (1550). Dess hinder måste undanrymas. RARP V. 2: 20 (1655). Viktigt var, att gråberg och jord undanrymdes. Lindroth Gruvbrytn. 1: 105 (1955; om förh. på 1600-talet).
2) (†) till I 1 e: fly undan; äv. med obj.; äv. i uttr. göra l. taga undanrymning, fly undan; jfr rymma undan 2. (Han har) åfta warit i lijfzfara huar han icke hade kunnat göra vndanrÿmningh. 3SthmTb. 3: 88 (1600). I wintrars när Philips Pÿga hafuer tagit wndan rÿmningh dÿt inn wndan Swen Hummer, hafuer (osv.). EkenäsDomb. 1: 233 (1658). Flere andre undanrymde förrädare. Strinnholm Vas. 1: 137 (1819). Mellin Nov. 2: 395 (1849, 1867).
(I 1 e) -RYMME, äv. -RYMMA, sbst. (†) undanflykt (jfr rymme I 4); särsk. i sådana uttr. som ta undanrymme, ta sin tillflykt; äv. konkret (jfr rymme I 3); jfr und-rymme. Om eens moste tu tå straffat warda, så at therföre är intet vndanryme. LPetri 2Post. 176 a (1555). The haffua .. sielffue tijt tagit vndanrymme .. Til samma Slott kan ingen .. komma. Petreius Beskr. 1: 50 (1614). (Soldaterna kastade) sina Wapen ifrån sigh .. och intoge medh flychten sina bekandte affsijdes Orther och förborgade Krypen och vndanrymme. Sylvius Curtius 263 (1682). (Jag har) fådt några dagars undanrymma at sammansettia thet, så godt som ske kunde. Swedenborg RebNat. 1: 266 (1717). Lindfors (1824).
(I 1 b) -RÄFSA. räfsa undan (ngt). Är .. äng oslagen, tå skal .. både slås och undanräfsas. BB 5: 7 (Lag 1734).
(I 1 b) -RÖJA, förr äv. -RÖDJA, -else (†, Lind 1: 52 (1749)), -ning; -are (se avledn.). avlägsna (ngt), skaffa ur vägen (jfr röja undan 3); äv. bildl. (se b); äv. med avs. på bord o. d.: röja av. (Lat.) Amolitio .. (sv.) bortlyfftning, vnnan röining. Wollimhaus Syll. B 4 a (1649). Et högt hälleberg, som jag lät bortspränga och undanrödja. HC11H 7: 169 (1715). Efter maten, då borden undanröjdes. Palmblad Fornk. 1: 412 (1844). Diamantsökandet i flodbädden är mycket besvärligt, emedan stora klippblock och stenar ofta måste undanrödjas, innan det diamantförande gruset kan bringas i vasktråget. Kruhs UndrV 467 (1884). särsk.
a) (†) med avs. på skog o. d.: hugga bort; särsk. ss. vbalsbst. -ande; jfr röja undan 1 a, b. Allmogen (skall) wara förplichtat landtmätaren adsistera, med skogz undanrödiande sampt broande, dher dhet oumbgiängeligen befinnes nödigt wara. CivInstr. 275 (1688). För att få plats till bostäder, betesmarker, ängar och åkrar måste skogen undanröjas. LbFolksk. 233 (1890).
b) i mer l. mindre bildl. anv.
α) med avs. på hinder l. problem o. d. Om något hinder till äfwentyrs är ännu i wägen, som E:s Kongl. Maij:t måtte behöfwa att undanröija. HSH 31: 445 (1667). Wi måste söka undanröja allt hvad split kan heta ibland oss. Stenhammar Bref 3: 153 (1847). Så många problem kunde undanröjas om folk lärde sig fråga först! Thomsen o. Linders All. 35 (1986).
β) med avs. på person: röja ur vägen; äv.: döda, mörda; jfr röja undan 3 a β. (Lat.) Perimere .. (sv.) Ombringa, döda, hindra, undanrödja. Ekblad 99 (1764). En illgerningsman, hvars undanrödjande från verlden borde anses som en ädel handling. Palmblad Nov. 2: 244 (1841).
γ) i sht jur. med avs. på dom l. beslut o. d.: upphäva. Calonius Bref 25 (1794). Nedre revisionen .. hemställde om undanröjande av domen och målets återförvisning till hovrätten. SvJuristT 1937, s. 215. Varken (EU-)kommissionen eller (Europa)domstolen är någon överinstans till de inhemska myndigheterna. De kan alltså inte ändra eller undanröja ett beslut. Küng HbRätt 140 (1989).
Avledn.: undanröjare, m.//ig. särsk. till -röja b α. PT 1882, nr 9, s. 3 (om Luther).
(I 1 b) -SCHAKTA, -ning. schakta undan (jord). TT 1873, s. 102.
(I 1 c) -SJUNKA, -ning (†, Tilas PVetA 1742, s. 17, TT 1899, Byggn. s. 133). om vatten: sjunka undan; äv. om mark l. grund o. d.: sjunka (o. försvinna) (jfr sjunka undan 5); förr äv. mer l. mindre bildl., särsk. i uttr. ngt undansjunker ngn (jfr sjunka undan 1); numera bl. i p. pf. Tilas PVetA 1742, s. 17. (En människa utan Gud) söker grund och hvila för sitt forskande sinne, och all grund undansjunker henne. Leopold 3: 292 (1802). Den lösa jordmånens undansjunkning. Brunius SkK 208 (1850). (Det) undansjunkna ytvattnet måste ersättas av annat ytvatten och därför uppstår en ström i ytan mot köldkällan. SvGeogrÅb. 1930, s. 186.
(I 1 b) -SKAFFA, -ning. föra l. forsla bort (ngt l. ngn), avlägsna; äv. oeg. l. bildl., med avs. på person äv. liktydigt med: undanröja (se d. o. b β). Schmedeman Just. 825 (1683). Apothekaren Treutiger, den han på alla sätt förföllier och sökier undanskaffa. CollMedP 28/7 1697, s. 99. Thessalierne undanskaffa sina qvinnor och barn till staden Magnesia. SC 2: 15 (1821). Ett par stora bullerstenar, som man måste hiva upp och undanskaffa. Hedberg VackrTänd. 290 (1943).
(I 1 b) -SKIFTA, förr äv. -SKIPTA. [fsv. undanskipta] (numera bl. i skildring av ä. förh.) gm boskillnad l. annat rättsligt förfarande frita (egendom) i makars bo från att gälla ss. betalning av skuld vid utmätning l. konkurs l. dödsfall; i sht ss. vbalsbst. -ande; jfr skifta, v.1 4. 3SthmTb. 1: 260 (1594). Hvad hustrun genom boskilnad fått undanskifta såsom sin Giftorätt, betraktas för framtiden såsom hennes enskilda egendom, deri mannen icke sedermera eger åtnjuta någon del. Olivecrona MakGift. 216 (1859). Georg Larssons i Sundsvall hustru Ruth Larsson mot D. Nilzén i Sundsvall i egenskap av förvaltare i makarna Larssons konkurs, ang. undanskiftande i konkursen. 1NJA 1945, Not. A s. 52.
-SKJUTA, -ning. [fsv. undanskiuta]
1) till I 1 b: skjuta undan (ngt); äv. (o. numera i sht) oeg. l. bildl. (jfr -peta); jfr skjuta undan 2. Vi undansköto en stor kista. PoetK 1813, Suppl. s. 76. Af koncept-protokollet synes, att Liljehorn velat undanskjuta hela frågan till riksdagens slut. 2SAH 44: 338 (1868). Sven, som stod undanskjuten i sina lappade kläder. LbFolksk. 21 (1890). Åtgärderna .. spelade naturligt nog en undanskjuten roll. HT 1952, s. 258.
2) (†) till I 1 e, refl.: förflytta l. skynda sig ngnstans; jfr skjuta, v.1 I 14 b. (Jag) lät tålken ropa till dem, som sig undanskiutit i skoogen. ForumNav. 10: 66 (1732).
3) (†) med avs. på djur, motsv. skjuta, v.1 I 2 c; särsk. i sådana uttr. som ngns häst blir ngn undanskjuten, ngn får hästen under sig skjuten; jfr skjuta undan 1, undan II 4. Efter han wille intet gifwa sig fången, wardt först hans Häst honom undanskuten, och sedan honom sielf Hufwudet och den ena Handen afhuggen. Dryselius Måne 84 (1694). (Han stormade Leipzig) hvarvid han fick 2:ne hästar undanskjutne. KrigVAH 181115, s. 265. Under den tiden .. (älgarna) woro förbudne att fällas, begärdes af en och annan Possessionnat att få undanskjuta några, under förewändning att djuren så förökat sig att de nedtrampade och gjorde skada på säden. Greiff Jagt 11 (1821). Blödande, full af sår, med hästen undanskjuten, förde (osv.). FinBiogrHb. 1801 (1902). Quennerstedt C12 2: 81 (1916).
(I 1 b) -SKJUTSA. särsk. i p. pf., bildl.; jfr skjutsa undan 1. Riksdagsmännen har alltför litet känning av vad som rör sig inom skolans värld .. i rikspolitiken är det liksom avskärmat, undanskjutsat. TSvLärov. 1955, s. 111.
(I 1 b) -SKOTTA, -ning. skotta undan (ngt). Trolle-Bonde Hesselby 171 (1760; med avs. på snö). Matjorden undanskottas. Juhlin-Dannfelt 178 (1886).
(I 1 b) -SKOVLA. (†) skyffla undan (snö). (De) gräfva smala gångar omkring sina hus, emedan det skulle kosta dem alltför mycken möda att .. undanskofla de stora och tätt sammanpackade snömassorna. Castrén Res. 1: 246 (1852).
(I 1 b) -SKRAPA, -ning. skrapa bort (ngt). Renens klöfvar bilda med deras mot främre delen sneda och spetsiga form .. de mest ändamålsenliga redskap för undanskrapande af snön på djurets betesplatser. BihVetAH XXIII. 4: nr 4, s. 26 (1897).
(I 1 c) -SKRIDA. (†) dra bort; äv. oeg. En billig sed i alla tider / Är, då de Dygdiga de dö / Och deras åsyn undanskrider, / På deras stoft cypresser strö. Bellman (BellmS) 10: 124 (1788). Östergren (1964).
(I 1 b) -SKRYMSLAN. (†) förhållandet att hålla sig undan; jfr skrymsla, v. 1. At ded wore den förste trappan til ähra ock upkomst, at .. erkän(n)as af dem wärdigom wärdig, hvilket man icke med undanskrymslan, utan med upwakt och förtjenster öfwerkom(m)er. Columbus MålRoo 73 (c. 1678).
(I 1 c) -SKRÄMMA. skrämma bort (ngn). Wirsén Ton. 175 (1893). De undanskrämda fåglarna kunde lätt motas tillbaka. Rosenius SvFågl. 2: 57 (1921).
(I 1 e) -SKUDDA. (†) refl.: fly undan (ngt); äv. med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av för l. från. Ingen mödho hafwer iagh spardt, eller för någhon fahrligheet migh någhorstädhes vndanskuddat. Schroderus Liv. 625 (1626). VDAkt. 1692, nr 332 (: från). At den brottslige alldrig lär kunna undanskudda sig den skylldigheten, at .. bidraga till föda och tarf åt mig. BoupptVäxjö 1800.
(I 1 b) -SKUFFA, -ning. skuffa undan (ngn l. ngt); äv. (o. i sht) bildl.; jfr -peta. 3SAH XLI. 2: 73 (1835). Vid pelarens fot stodo trenne qvinnor, af hvilka de två försökte undanskuffa hvarandra. Rydberg Ath. 79 (1859). Janne Boklöv och Staffan Tällberg har båda skolats i en revanschsugen, undanskuffad gren (dvs. backhoppning). GbgP 12/12 1988, s. 28.
(I 1 b) -SKYFFLA. skyffla undan (ngt, särsk. snö); jfr -skovla. SvGeogrÅb. 1944, s. 40.
(I 1 b) -SKYLA. skyla l. dölja (ngt); jfr skyla, v.2 I 2 b. Fryxell Ber. 12: 106 (1843). Ingenting får .. undanskyla det viktiga faktum att (osv.). Ymer 1951, s. 160.
(I 1 d) -SKYLLA. särsk. (†) undskylla, i uttr. undanskylla sig med ngt, undskylla sig l. ursäkta sig med ngt. Generalskan .. undanskyllde sig med sjukdom och sin höga ålder. Trolle Sjöoff. 2: 147 (1870). VL 1908, nr 130, s. 6.
(I 1 b) -SKYMMA. gömma undan l. dölja (ngt); äv. oeg. l. bildl.; numera i sht i p. pf., i mer l. mindre adjektivisk anv.: avsides belägen, dold; obemärkt o. d.; jfr -gömma. En undanskymd tillvaro. Bland trädens täta flock jag ofta vilse far / Och hamnar i en lund som liuset undanskymmer. Nordenflycht (SVS) 2: 441 (c. 1762). Valets innehåll är att anfallet mot regeringen slagits tillbaka, och detta resultat kan fördunklas men icke undanskymmas av att folkpartiet gått starkt framåt. MorgT 1948, nr 255, s. 4. (Detaljer) vilka endast förde ett ytterst undanskymt liv i böckerna. Siwertz Tråd. 19 (1957). Jag var ett barn som gömde mig överallt, som drogs till mörka, undanskymda platser och vrår. Anderson Brev. 17 (2004).
Avledn.: undanskymdhet, r. l. f. förhållandet l. tillståndet att vara undanskymd. Lugnet, undanskymdheten, omärkbarheten i ens tillvaro .. voro för henne en plåga. Hedberg Ridån 257 (1888).
(I 1 e) -SKYNDA. skynda sig undan. Verelius 297 (1681).
(I 1 b) -SKÄRA. (†) gm att skära ta bort l. avlägsna (ngt); äv. i fråga om erosion (motsv. skära, v.2 16 c): gm att avlägsna underlag undergräva (ngt) (jfr undan II 1). Wattuhuset, som är af wattnet så undanskuret, att det niderfaller, om det icke blifwer botat. Annerstedt UUH Bih. 2: 122 (i handl. fr. 1670). Står annars mans åker oskuren i vägen för then sin säd införa vil; säge tå honom til at undanskära. FörarbSvLag 6: 237 (1731). Warburg Richert 1: 268 (1905).
(I 1 b) -SKÖLJA. skölja undan (ngt). Hafvets hvita bränning, / som undansköljde deras lätta spår. Edgren Tennyson Dikt. 106 (1902).
(I 1 e) -SLIKA. (†) = slika 1. Schroderus Heracl. 57 (1638).
(I 1 d) -SLINGRA, -ing; -are (†, Thomander 3: 483 (1826)). smita undan (ngt) (jfr slingra undan 2); äv. refl. Valerius 1: 47 (1807). Här i werlden kan bedragaren, den listige och mäktige undanslingra sig redogörelse och bortkonstla sitt answar. Rogberg Pred. 2: 164 (1823).
(I 1 e) -SLINKA. slinka undan. Schultze Ordb. 4550 (c. 1755).
(I 1 d) -SLIPPA. [fsv. undanslippa] undkomma, undslippa (ngt) (jfr slippa undan 2); äv. intr., särsk. i uttr. undanslippa med ngt, lyckas klara sig undan med ngt (jfr slippa undan 1 (a)). Gallius KGyllenstierna B 2 a (1645). At mycket få kommo öfwer (strömmen), eller elliest undansluppo med lifwet. Nordberg C12 1: 434 (1740). Santo Maro, en liten kyrka belägen på en högd helt nära vid staden, har oskadd undansluppit alla jordbäfningarna. Brelin Resa 107 (1758).
(I 1 b) -SLITA, -ning. slita bort (ngt). Han klädde af sig, och så här på armen / Lejinnan undanslitit litet kött. Thomander Shakespeare SomBehag. 150 (1825).
(I 1 b) -SLÅ. slå undan (ngt) (jfr slå undan 2); förr särsk. i uttr. undanslå ngn ett ben, gm slag komma ngn att mista fotfästet; förr äv. utan obj. FörarbSvLag 1: 480 (1693). Man wet ei ordet af, förr än en snafwesten / Osz fäldt, och Satans list osz vndanslår et ben. Kolmodin QvSp. 1: 424 (1732). Arbetaren Hansen var .. beordrad att ingå i snötunneln, sedan denna blifvit färdig, för att undanslå hvalfsbommen, hvarpå tunnelhvalfvet var uppfördt. SD(L) 1901, nr 231, s. 4.
(I 1 b) -SLÄNGA. slänga undan (ngt). På spishällen stodo, vårdslöst undanslängda, de få kokkärl, hvari presten sjelf tillagade sin föda. Mellin Nov. 1: 249 (1846, 1865).
(I 1 b) -SMUSSLA, -ing. smussla undan (ngt). Verd. 1887, s. 31.
(I 1 e) -SMYGA, -ning. smyga undan; äv.: dels refl., dels med obj. Se, det glada Året flyr! / Morgon af et annat gryr, / Tid och alt sig undansmyger. Thorild (SVS) 1: 86 (1781). En menniska .. som med omsorg undansmyger andras upmärksamhet, .. kan väcka skäliga misstankar om sin redlighet. LBÄ 18: 46 (1798). Sedan liksom blyga / de oförmärkt och sagta undansmyga / igenom dörrar, hemliga och små. Arnell Moore LR 1: 37 (1829).
(I 1 c) -SMÄLTA, -ning. smälta undan. VetAH 1741, s. 50. Ändtligen kylan vikit för fanders, / Hvarje isbit undansmält. CFDahlgren 2: 80 (1838).
(I 1 b) -SNAPPA. rycka till sig (ngt l. ngn). Ekblad 44 (1764). Kleitos undansnappade dock guldthronande Eos, / tjust af hans stora behag, att ibland de eviga dväljas. Johansson HomOd. 15: 250 (1845).
(I 1 b) -SNILLA, -ning (†, NF 3: 837 (1879), SAOL (1973)). bedrägligt tillägna sig (ngt); förr särsk. i uttr. undansnilla ngn ngt, försnilla ngt för ngn. Tjäran vid landthamnarne på Gottland hemligen att utpracticera till utrikes orter och thymedelst cronan thess tullafgift theraf undansnilla. 2RARP 16: 42 (1747). Farbror Hermansson fick den undansnillade rågen och potatisen rakt i ansiktet. Siwertz Sel. 1: 81 (1920).
(I 1 b) -SOPA, -ning. sopa undan (ngt); äv. bildl. (Fågeljakten förenklas) om man på en fläck undansopar snön och strör agnar och korn. Nilsson Fauna II. 1: 521 (1858). Jag besteg min stridsvagn för att undansopa fienderna. Tegnér Niniv. 77 (1875).
(I 1 b) -SPARKA, -ning. sparka undan (ngt, äv. ngn). Bremer Hem. 1: 153 (1839). Hon gick fram till den undansparkade vattenhinken och tog på den. Krusenstjerna Pahlen 3: 247 (1931).
(I 1 b) -SPRÄNGA, -ning. spränga bort (ngt). Ett undansprängt bärg. JGOxenstierna hos Lamm Oxenst. 183 (1770). För att bereda rum för de förhöjda infartsspåren .. har en förskjutning af Klaraviken mot vester genom undansprängning på Kungsholmsstranden .. föreslagits. TT 1899, Allm. s. 89.
-STICKA.
1) (numera mindre br.) till I 1 b: gömma undan (ngt, äv. ngn); förr äv. med indirekt obj.; jfr sticka undan I 1 o. -stinga 1. Alldenstund han alla löszörer undanstucket hade. 3SthmTb. 10: 22 (1618). Att Michill Isacsonn hafuer undan stuckitt dem deres pening[a]r 62 da:r. 3SthmTb. 14: 114 (1624). Ett hundrade af sina svenner undanstack han i en skogsbacke, under det han med de öfriga anföll Norrmännen. Afzelius Sag. 5: 150 (1843). Östergren (1964).
2) (numera mindre br.) till I 1 e, refl.: gömma sig l. smita undan; äv. oeg.; jfr sticka undan II o. -stinga 2. När tijdhen förhanden war, haffuer han sigh icke undanstucket. PPGothus Und. K 8 a (1590). Syna hela hans kropp, efterkänn pulsar och nerver: vi måste hafva rätt på hvar detta hiskeliga onda undanstuckit sig. Almqvist Amor. 347 (1822, 1839). SAOL (1973).
-STINGA. (†)
1) (†) till I 1 b, = stinga undan 1. Stränga viten voro utsatta för den som .. sökte undanstinga sitt gods för konungens tjenstemän. Forssell Hist. II. 1: 2 (c. 1871, 1875).
2) (†) till I 1 e, refl.: bege sig undan (ngnstans); gömma sig, hålla sig undan. Then som undanstinger sig när något Tug är förhanden .. förwijses Kongl. May:tz Hof. Schmedeman Just. 38 (1560). Den stolta Galecki .. blef ur ett kloster, der han sig undanstungit hade, framdragen och tagen bland fångarne. Afzelius Sag. XI. 1: 95 (1868).
(I 1 b) -STJÄLA. [fsv. undanstiäla] (numera mindre br.) stjäla l. i hemlighet gömma undan (ngt); förr äv. i uttr. undanstjäla ngt från ngn l. med indirekt obj., i uttr. undanstjäla ngn ngt, stjäla ngt från ngn; äv. oeg. The 13 suarte mårder, som han så suekliga vndanstulid haffuer. 2SthmTb. 3: 94 (1554). Carlstedt Her. 1: 264 (1832: från). Ett försök att .. undanstjäla Målsäganden den upprättelse, eller de böter, hvarpå han hade anspråk. Nordström Samh. 2: 321 (1841). SAOL (1973).
(I 1 b) -STOPPA, -ning. stoppa undan (ngt). Callerholm Stowe 251 (1852).
(I 1 b) -STROSSA. (†) gm att spränga i strossar bryta o. få bort (berg); jfr strossa, v.2 JernkA 1875, s. 199. Den största mängden ofyndigt har måst brytas .. för att hindra uppkomsten af ras .. Men äfven i hängandet har naturligtvis en massa gråberg måst undanstrossas. JernkA 1885, s. 122.
(I 1 b) -STUVA, -ning. stuva undan (ngt). Jag lät i jord inpacka några kistor med rötter af Bröd Trädet .. dem jag beqvämt kunde undanstufva i skeppet. Landell Bligh 134 (1795).
(I 1 b) -STÄDA, -ning. städa undan (ngt); äv. oeg. Leksakerna var undanstädade. ”Småtrassel eller små sandkorn”, som .. måste undanstädas. AB(L) 1895, nr 262, s. 7.
(I 1 b) -STÄLLA. ställa undan (ngt); förr äv. oeg., med avs. på person: ställa åt sidan, inte låta delta. Konungens Sekreterare Ehrensten, som hade satt upp testamentet, blef undanställd och måste tiga. Franzén Minnest. 2: 303 (1828). Kristinas symaskin stod undanställd i en vrå. Moberg SistBr. 239 (1959).
(I 1 a, b) -STÄNGA. (†) utestänga (ngn l. ngt); särsk. bildl., i uttr. undanstänga ngn från ngt, utestänga ngn från ngt, äv. i det refl. uttr. undanstänga sig från ngt, göra sig oåtkomlig; äv.: avskärma (ngt). Hvar ingen rymma kan sitt lijf till at förlängia. / Och från en dödligheet förmår sig undan stängia. Rosenfeldt Vitt. 235 (c. 1690). Djupt innom dubbla vallars gård, / .. Der satt hon enslig, dagars längd, / Från älskarhopen undanstängd. Wallin (SVS) 1: 397 (1803). Hon .. försökte med sina degiga händer undanstänga ljusskenet, för att kunna se ut på gården. Runeberg (SVS) 7: 65 (1834).
(I 1 b, 3) -STÖKA, -ning. stöka undan (ngt). Törneros (SVS) 2: 81 (1827). Trots att besöket på Balmoral tycks ha varit hastigt undanstökat, hade Gunnar tydligen varit borta i två eller tre dagar. Delblanc Gunn. 132 (1978).
(I 1 b) -STÖTA, -ning. stöta undan (ngt); äv. bildl., med avs. på person: driva bort l. avvisa. Så hoppas jag, at Gud alt hindor vndanstöter. Kolmodin QvSp. 1: 374 (1732). Då Sverige återfick Gotland, blef icke den danske stifts-styresmannen .. ej heller någon af de danske kyrkoherdarne undanstött eller i fångenskap bortförd. 2VittAH XXXI. 7: 22 (1893).
(I 1 a) -SVINNA. (†) försvinna; jfr svinna undan 1. Atterbom Siare VI. 2: 217 (1855).
(I 1 b β) -SÄLJA. [fsv. undansälia] (numera mindre br.) sälja undan (ngt); förr äv. med indirekt obj., betecknande den drabbade o. d. Den egendom, som utan dess vilja och vetskap blifvit honom undansåld. Calonius 3: 181 (1793). Allt det dyrbara kramet, möblerna, gardinerna från Europas förnämsta furnissörer är undansåldt till höger och venster. Retzius Nil. 303 (1891). Östergren (1964).
(I 1 b) -SÄTTA, -ning. sätta undan (ngt); äv. bildl., särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: åsidosatt. Schultze Ordb. 3956 (c. 1755). Han skulle nästan ha blifvit svartsjuk på den lilla och kännt sig undansatt. Strindberg Giftas 1: 178 (1884). särsk. till I 1 b slutet α, med avs. på pengar: sätta undan för senare åtkomst, spara. Undansättandet från arbetsgivarens sida till en pension hade kunnat göras obligatoriskt. LD 17/2 1958, s. 4. Estland ligger bättre till med pengar undansatta i statliga reservfonder. GbgP 23/11 2008, s. 24.
(I 1 b) -TA, äv. -TAGA, -else (†, G1R 1: 34 (1522), SvMerc. 1762, s. 624), -ning (†, LPetri Spörszm. 11 (1602; avskrift av ä. övers.), Lindfors (1824)); -are (se avledn.) [fsv. undantaka. — Jfr UNDANTAG, UNDANTAGANDES, UNDANTAGLIG]
1) ta bort l. gömma undan (ngt); förr äv. i uttr. undantaga ngn l. ngt ngt, ta bort ngt från ngn l. ngt. Disken är undantagen. Ett liffstijcke, som bomvll bleff vndantaget och i staden satt Fiolebrunnt baij (dvs. grovt ylletyg). KlädkamRSthm 1589, s. 26 b. Om döden syn ell’ känsel haft, / .. Då wor’ osz icke undantagen / En fägring den så ogemen. Brenner (SVS) I. 1: 168 (1708). När Bien hinna hälften wid pasz med sin bygnad i den andra, undantages nedersta bottnen och tilsättes den 3:dje. Lindström Bi 7 (1780). Den svenske riksamiralens ankomst hit skedde för oförmodadt, för att danskarne skulle hafva tid att undantaga något af slottets dyrbara innehåll. MeddSlöjdF 1885, s. 56.
2) utesluta l. bortse från l. frånräkna (ngn l. ngt), inte ta med, göra (ett) undantag för; äv.: frita l. befria (ngn) (från ngt); förr äv. i uttr. undanta ngn ngt, befria ngn från ngt. Hebr. 2: 8 (nt 1526). At alla menniskior, ingen vndantaghen, äro syndare. LPetri 2Post. 25 b (1555). (Han) sadhe: At Keysaren kunde thenne theras begäran icke gifwa Rum, nemligen at han skulle vndantagha them Concilij Decret. Schroderus Os. III. 1: 249 (1635). Genom frihetsmilen var en stor del af .. (adelsmännens) underhafvande undantagne ifrån kronans soldat-utskrifningar. Svedelius Statsk. 1: 72 (1868). Spanien är .. om man undantar floddelta och vissa sydliga delar, kargt och hårt och storslaget. Ruin Gyckl. 41 (1934). särsk.
a) (numera bl. ngn gg) i p. pf., ss. satsförkortning i prepositionell anv.: med undantag av, bortsett ifrån, frånräknat, förutom; förr äv. åtföljt av bisats; jfr undantagandes. Hes. 44: 25 (Bib. 1541). Thet Konungen i Frankrjke .. hade inkrechtat hela .. (Sicilien), unnantagne the twenne festningar Panormo och Sarragousa. Spegel Dagb. 35 (1680). Åtnöt ock tämliga god hälso, vndan tagno, at frossan mig angrep. Rhyzelius Ant. 122 (c. 1750). Det mesta Mary hade med sig i sitt bagage var danska varumärken. Undantaget hennes skyhöga stilettklackar. KvällsP 28/3 2009, s. 31.
b) (†) ss. vbalsbst. -else, -ning, liktydigt med: undantag. G1R 1: 34 (1522). Aldenstund Regeringsformens 47 § tillägger Riksens Ständer, utan någon undantagelse för någotdera Ståndet, makt at förordna ledamöter til Secrete Utskottet. 2RARP 15: 167 (1746). Sahlstedt SvGr. 12 (1769: undantagningar). Lindfors (1824).
Avledn. (förr; till -ta 1): undantagare, m.//ig. vid sågverk o. d.: person som yrkesmässigt tog undan sågat virke o. d. PT 1906, nr 292 A, s. 3. Frambärare, mottagare och undantagare (vid sågar och hyvlar). YrkesförtArbFörmedl. 14 (1936).
-TAG, se d. o.
-TAGA, se -ta.
(I 1 b) -TRYCKA. trycka undan (ngt); äv. bildl. Polhem ESkr. 3: 192 (c. 1710). Undantryckia eller förtiga sanningen. FörarbSvLag 3: 201 (1715). Deplacementet: är den vatten massa en kropps tyngd undantrycker, då den nedsättes i et stillastående vatten. FSjöbohm Sjöm. Bih. 4 (1791).
(I 1 b) -TRÄNGA, -ning. tränga undan (ngt l. ngn); i sht oeg. l. bildl. En Menighet, som från alla sidor undanträngdes ifrån sin ägande rätt .. (förlorade även) tillflygten, att i Rikets ödemarker .. uptaga nya sjelfständiga hemman. LBÄ 19–20: 90 (1799). En i qvicksilfverklorid inlagd kopparskifva undantränger qvicksilfret och intager dess plats. Rosenberg OorgKemi 100 (1887). De sällsynta fjällväxterna är ju dessutom sällsynta, därför att de lätt blir undanträngda av risen och andra starkare medtävlare. Selander LevLandsk. 80 (1955).
(I 1 b) -TÄKT. (†) undantag (se d. o. 1); jfr täkt 2 slutet. Gudztiensten, widh hwilken han aldeles och vthan någon exception eller vndantäght, wille låta sijne vndersåter blifwa. Bureus Påw. D 4 a (1604). Med den uti Lagen förunte och tillslagne fördeels undantächt. BoupptSthm 1671, s. 539. Spegel (1712).
(I 1 c) -VIKA, -else (†, Lind 1: 277 (1749)), -ning. [fsv. undanvika] gå l. på annat sätt röra sig åt sidan, gå ur vägen; avlägsna sig; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare; äv tr.: gå undan för (ngn l. ngt), äv. bildl.: komma undan, undvika. Jesus war vndan wiken för then skul ther war mykit folk. Joh. 5: 13 (NT 1526). Effter du (dvs. visheten) med flijt oss synes undanvijka, / Hvem veet, om .. / dhenna ijfren vår ey och så fåfäng är? Leyoncrona Vitt. 179 (1689). Gårds tomten är jordfasta hällor, hwarigenom undanwikes rubbning genom käla skott. NorrlS 1–6: 56 (c. 1770). Det straffet / Som domen pålagt oss, ej undanvikes / Med sjelfgjord död. JGOxenstierna 4: 376 (1815). (Falkarnas) smidiga undanvikningar och upp- och nedstötar bilda ett ståtligt skådespel. Rosenius SvFågl. 3: 239 (1929).
(I 2) -VIND. sjöt. i fråga om segling: akterlig vind, medvind; äv. i anv. ss. adv. i uttr. segla undanvind, segla med vinden akterifrån. Starten gick i undanvind. SvD(A) 25/6 1933, s. 10. Sedan spelar det ingen roll om man seglar bidevind (så högt mot vinden man kan) eller undanvind (med vinden bakifrån). SvD 4/7 1989, s. 6.
Ssg (sjöt.): undanvinds-vändning. vändning (i syfte att komma med motsatt sida mot vinden) varvid segel förs från den ena sidan till den andra medan vinden kommer akterifrån, gipp, kovändning. Roswall Skeppsm. 1: 118 (1803). Undanvindsvändningen, som försiggår .. genom att fartyget först faller av och sedan aktern passerat vindögat lovar upp till sin nya kurs. Hornborg Segelsjöf. 456 (1923).
(I 1 b) -VRÄKA, -ning. vräka undan (ngt). GotlLT 1852, nr 42, s. 3.
(I 1 d) -VÄG. (†) väg bort från ngt; äv. i bildl. anv. närmande sig: utväg l. räddning. The äre skorpioner och lastare, emot hwilkas bet eller styng grekiske poëten säger: Ingen undanwäg är. KyrkohÅ 1931, s. 224 (1540). Figrelius Kylander B 3 b (1652).
(I 1 b) -VÄLTA, -ning. välta undan (ngt). Men han, som osz till lifwet wäckt, / Skall undanwälta stenen, / Och lifwa, med sin Andas flägt, / En gång de kalla benen. Ps. 1819, 490: 4.
(I 1 b) -VÄLTRA, -ing. vältra undan (ngt). Crusenstolpe Ställn. 13: 83 (1848).
(I 1 c) -VÄNDA. (†) hålla (ngt) borta, avvärja (ngt); äv. refl.: vända sig bort. Tage .. Christelig Öfwerhet til vpmuntring; at ock i tid .. hos sig sielf och andra vndanwenda och dämpa thet insmygande onda. Sahlstedt Hoffart. 68 (1720). Af ingen mänsklig magt kan faran undanvändas. GFGyllenborg Bält 67 (1785). Han slöt, och undanvände sig. JGOxenstierna 4: 372 (1815).
Spoiler title