SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2010  
UNDER, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 138):
(II 1 c) UNDER-BEFOLKNING. om förhållandet att för få personer bor inom visst område med tanke på ekonomisk l. kulturell överlevnad; motsatt: överbefolkning. Oftast har .. underbefolkningens onda förekommit efter pest. Fahlbeck Ad. 2: 243 (1902).
(II 1 c slutet, 4 slutet) -BEFÄL. (förr) om (kategori av) lägre befäl vid försvarsmakten; jfr befäl 4. RA II. 2: 15 (1616). Befälet indelas i officerare och underbefäl. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 49 (1879). jfr divisions-, ingenjör-, kavalleri-, proviant-, reserv-, signal-, sjukvårds-underbefäl m. fl.
Ssgr (förr): underbefäls-beställning. (numera mindre br.) jfr beställning 1 a β γ′. Befordran till underbefälsbeställning .. sker af vederbörande regementschef. TjReglArm. 1889, s. 224. SoldUndFlygv. 1944, s. 289.
-grad. jfr grad, sbst.1 4 b. BtRiksdP 1877, I. 1: nr 16, FörslHärordn. s. 20.
-post. jfr post, sbst.2 6. Nordensvan Takt. 65 (1884).
-skola. skola (se skola, sbst.2 4) för underbefäl. SFS 1868, nr 21, s. 7. Vid ingenjörtrupperna fordras för att förordnas till vicekorpral genomgående af underbefälskolans 1. klass. Tingsten o. Hasselrot 12 (1902).
-utbildning. utbildning av underbefäl. BtRiksdP 1877, I. 1: nr 16, s. 20.
-ämne. ämne till underbefäl, blivande underbefäl. KrigVAT 1846, s. 214.
(II 4 slutet) -BEFÄLHAVARE. jfr befälhavare 2. Serenius Ee 4 b (1734). Hvarje underbefälhafvare ställer sig den högstkommenderandes befallningar till noggrann efterrättelse, så snart någon representant för det högsta kommandot kommit tillstädes. Ahlström Eldsl. 425 (1879).
(II 1 c) -BEGÅVAD, p. adj. mindre begåvad. SocÅb. 1945, s. 30.
(II 1 c) -BEHANDLA. [jfr -behandling] ge (patient l. sjukdom o. d.) underbehandling (se d. o. 2), behandla i för liten utsträckning; jfr behandla 5 e. Många patienter underbehandlas, d v s får inte tillräcklig lindring, därför att man är så rädd för biverkningar och inte tar patientens nödrop på allvar. GbgP 3/10 1976, s. 2. Det finns risk för att vi överbehandlar för kol, men också för att vi underbehandlar andra sjukdomar, säger Malmöläkaren. Sydsv. 19/9 2007, s. A28.
-BEHANDLING. [jfr -behandla]
1) till II 1 (a): ytbehandling som utgör underlag (för målning, lasering o. d.); jfr behandling 2 b. Spritfernissning en eller flera gånger är en lämplig underbehandling för finare lasering. HantvB I. 1: 136 (1934).
2) till II 1 c: otillräcklig behandling (av sjukdom); jfr behandling 2 e. SvD 13/6 1972, s. 19. Förbättrad personalutbildning ska motverka den underbehandling av smärta som tyvärr förekommer på våra sjukhus i dag. DN 28/11 1991, s. A6.
(II 1 c) -BELASTA, -ning. belasta (ngn l. ngt) i för liten utsträckning l. mindre än vad som är normalt l. önskvärt. LAHT 1929, s. 979. Man ska komma ihåg att stress är ett resultat både av överbelastning och underbelastning. GbgP 2/4 1986, s. 52.
(II 1) -BELYSA, -ning. belysa (ngt) underifrån; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are) (jfr belysning 1, 2). Strindberg Giftas 1: 11 (1884). Denna unga kvinna .. stod där i underbelysningen från rampen. Öberg Makt. 2: 97 (1906). Belysningen utgörs av glödlampsljus utom i museets montrar, där föremålen underbelyses med lysämnesrör. Form 1957, s. 262.
(II 1 c) -BEMANNAD, p. adj. som har otillräckligt manskap l. otillräcklig personalstyrka. SD(L) 1898, nr 281, s. 3. Äro våra fartyg underbemannade eller icke? TSjöv. 1900, s. 234. Polisen är hopplöst underbemannad. Mankell Villospår 55 (1995).
(II 1 c) -BEMANNING. om förhållandet att vara underbemannad. Kjellgren Smar. 286 (1939). Sjuksköterskorna känner sig mycket pressade, då förutom det merarbete som underbemanningen orsakar den alltmer betungande jourtjänsten också återkommer oftare. SvD(A) 29/4 1962, s. 13.
(II 1 d) -BEMÄLT, p. adj. (†) nedan omtalad, nedanstående; äv. i substantivisk anv., om person: undertecknad; jfr -benämnd. Jag vnderbemelte Giör her med witterliget (osv.). HovförtärSthm 1636 B, s. 1351. På LandsKammererarne bör ankomma at föredraga och expediera alt som utfärdas i underbemälte ärender. LReg. 474 (1752).
(II 1 e) -BEN. om nedre delen av ben (mellan knä och vrist). Nilsson Fauna 1: 139 (1847). Endast vid mycket ytliga små thromboser i underbenen må .. tiden för sängläget förkortas. Nyström Kir. 2: 236 (1929).
Ssg: underbens-fraktur. Fåhræus LäkH 2: 324 (1946).
(II 2) -BENKLÄDER~020, pl. (numera mindre br.) kalsonger (med långa ben); jfr -byxor. Iduna 1864, s. 27. Nederst ligger den korta spensen (jackan) .. därpå följa byxorna, så underbenkläder, strumpor, hängslen och halsduk. Gripenberg Kadettk. 193 (1912). SAOL (1973). jfr skid-underbenkläder.
(II 1 d) -BENÄMND, p. adj. (†) = -bemält. Anno 1671, Dominica Reminiscere, inkallade iag wnderbenembd uthi Skijredas Sacerstijg, Ährebohrne och Högachtadh Befaldningszmannen, Bengt Nilson Haake. VDAkt. 1671, nr 73. Vnderbenämbde Pertzedl(e)r .. woro .. af Rottor Sönderskurna. KlädkamRSthm 1716 C, s. 37.
(II 1 (a)) -BEREDA, -ning. underarbeta (ngt); särsk.: preparera undertill; i sht ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv., om enskild omgång av förbehandling; jfr bereda, v. 1. 2UB 1: 454 (1898). Beträffande utvändig målning är det av stor vikt att underberedningarna verkställas grundligt. HantvB I. 1: 134 (1934). (En körväg) måste underberedas med fast material. Sonesson BöndB 1065 (1955).
(II (1 c slutet,) 4 slutet) -BERIDARE. (†) underställd beridare (se d. o. 2 b). Möller 1: 64 (1755). SvNorrigCal. 1826, s. 151.
(II 1, 2) -BESLAG. (i sht i fackspr.) jfr beslag 1 b. LfF 1869, s. 357 (på gevär). (Ventilationshuven) består av en undre plåt, underbeslag heter det på fackspråk, som skruvas fast i taket. GbgP 27/9 1983, s. 36.
(II 1 (e)) -BESTÅND. skogsv. om lägre växtlighet i skog som till största delen består av högre träd; särsk. om yngre trädbestånd; jfr bestånd 11 a. Efter 30 års förlopp äro de sedan förra afverkningen från stubbarne utskjutne skotten, som utgöra underbeståndet, åter färdiga att afverkas. Björkman Skogssk. 96 (1868). Gran och björk förekomma .. ofta inblandade i de lavrika tallskogarna, men bilda då vanligen ett glest underbestånd. Ymer 1942, 3–4: 139.
(II 1 c) -BETALA, -ning. betala (ngn) för lite; äv.: betala för lite för (ngt), i sht i p. pf. EkonS 1: 72 (1891). Det onda förvärrades genom att adeln underbetalade dem (dvs. de anställda studenterna) och ofta efter kort tid avskedade dem. KyrkohÅ 1939, s. 151. Hon skulle få chansen att gå vidare, lämna alla underbetalda servitrisjobb bakom sig och ta ett steg framåt. Ingemarsson SmåCitr. 11 (2004).
(II (1 c slutet,) 4 slutet) -BETJÄNING. (†) om underställt tjänstefolk l. underställd personal, äv. med inbegrepp av tjänste- o. ämbetsmän (jfr betjäning 3 a, b o. -betjänt); ngn gg äv. abstr.: uppassning l. betjäning (se d. o. 1). Som ingenting förleder en underbetjening snarare till vårdslöshet och oordenteligheter, än när den tror sig vara säker för befallningshafvandes upsickt, så torde (osv.). Höpken 2: 134 (1748). Det (är) icke orätt att klaga för Konungen, när man lider af underbetjeningen. Murbeck CatArb. 6: 136 (c. 1750). Tillika förbjudes resande .. vid hårdt straff att misshandla Länsmannen, och deras underbetjening, Fjerdingsmännen. Stiernstolpe Arndt 1: 18 (1807). Björkman (1889).
(II 1 c slutet, 4 slutet) -BETJÄNT. (†) om person med lägre (statlig) tjänst l. befattning; jfr betjänt, sbst. 2, o. -betjäning. HSH 32: 321 (1663). Hwad underbetienterne i Städerne angår .. så åligger Landshöfdingen at inseende hafwa, det inge odugelige få dertill komma. LReg. 356 (1723). BtRiksdP 1904, 7Hufvudtit. s. 36. jfr skolæ-underbetjänt.
(II 1 e) -BETT. bett (se d. o. 7) som kännetecknas av att underkäkens framtänder hamnar framför överkäkens framtänder. Henricsson Hund. 57 (1923). Han gapade. En stor lucka i underbettet visade att han var i färd med tandömsningen. Gyllensten Huvudsk. 165 (1981).
(II 1 c) -BETYG. betyg som anger otillräckliga kunskaper l. färdigheter o. d. (i visst ämne); äv. i allmännare anv., om ofördelaktigt omdöme; jfr betyg I 2 b β (α'). PedT 1884, s. 428. Erik, husets fjortonårige son, väntas hemkomma med två underbetyg till sommaren. Tenow Solidar 3: 11 (1907). Maj tog det som ett dåligt omen, som ett underbetyg åt sin tjuskraft. Hedberg VackrTänd. 220 (1943).
Ssg (numera mindre br.): underbetygs-frekvens. frekvens av underbetyg (på viss skola l. inom viss åldersgrupp o. d.). PedT 1942, s. 91. PedT 1963, s. 56.
(II (1 c slutet,) 4 slutet) -BIBLIOTEKARIE. (förr) (ss. tjänstetitel för) bibliotekarie i lägre (underordnad) befattning. Under-Bibliothekarien wid universitets-bibliotheket i Köpenhamn .. språkkännaren Profeszor Rask har blifwit utnämnd till Profeszor i litteraire-historien. DA 1825, nr 135, s. 1.
-BINDA, -ning.
1) (numera bl. tillf.) till II 1 a: binda (ngt) (undertill); jfr binda under. Linc. Cccc 6 a (1640).
2) [jfr d. underbinde, t. unterbinden] med. till II 3, med avs. på blodkärl o. d.: (täppa till gm att) binda om; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om ombindningen (jfr ligatur, sbst.1 1). Acrel Sår 271 (1745). Om t. ex. den ena njurarteren underbindes, så går .. den från denna njure afstängda blodmängden icke åt något annat håll än till den andra njuren. SvTidskr. 1893, s. 488. Påsättande av peang och underbindning. TrängRegl. 1940, s. 460. jfr artär-underbindning.
(II 4) -BISATS. (†) bisats i annan bisats. Den bisats, som blott förhåller sig såsom en bestämning till en annan bisats, kallas i förhållande till denna för en underbisats. Svedbom Satsl. 83 (1843).
(II (1 c slutet,) 4 slutet) -BISKOP. (förr) underordnad biskop; jfr biskop 3. Lind 1: 1713 (1749). (Påven) tillhåller strängeligen sina underbiskopar och prester att icke befatta sig med några verldsliga studier. 2VittAH 27: 35 (1873, 1876).
(II 1 c) -BJUDA, -ning; -are (tillf., DN(A) 5/7 1965, s. 4, osv.). bjuda under (ngn), lämna lägre anbud än (ngn); äv. dels: bjuda för lite för (ngt), dels: i fråga om att erbjuda mindre ersättning o. dyl. l. sämre villkor (än vad som tidigare erbjudits). Mån det .. intet är möjligt, att somliga underbjuda .. varor af okunnighet, andra af egennytta? Chydenius 69 (1765). Producenter på långt aflägsna orter .. kunna, trots afstånden, såsom konkurrenter upptaga täflan med och underbjuda de inhemska och lokala producenterna. EkonS 1: 354 (1893). Genom understöd vid arbetslöshet hindrar fackföreningen ett underbjudande af de gifna arbetsvillkoren. EkonS 2: 553 (1901). (Det) finns .. kanske någon företagare som tror att det är vinster att hämta om arbetskraft finns att tillgå i sådan mängd att de underbjuder varandra om löner. DN 17/4 2000, s. 2.
(II 1 a) -BJÄLKE. bjälke som utgör underlag l. stöd. Wthi thet gambla capitlet äro bygde 10 stolar af nyo och ther till är kommet Wnderbiälka longa 2 st. Granander SidSkaraDomk. 58 (i handl. fr. 1597).
(II 3) -BLANDAD, p. adj. [jfr t. untergemischt] (†) ihopblandad. Hwarwid .. en i rättan tijd underblandad douceur mycket skulle kunna uträtta. KKD 8: 217 (1706). HdlCollMed. 17/1 1728.
(II 1) -BLINDA. (förr) om råsegel som hade sin plats under bogsprötet på större segelfartyg; jfr blinda, sbst.3 Diupleken af under Blindan tages .. 3. fämte delar af Storsegletz Diuplek. Rajalin Skiepzb. 187 (1730).
(II 1) -BLOCK. (i sht i fackspr.) jfr block 4. Rinman 1: 786 (1788). Samtliga hissar kunna göras användbara för lyftning af upptill dubbelt tyngre laster .. genom insättande af ett underblock, så att linan blir dubbel. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 281.
(II 1 e) -BLOTT. (†) i fråga om fäktning: blotta (se blotta, sbst. 3) på nedre delen av kroppen; jfr blott, sbst.1 (Man) måtte .. i denna guard’ observera, att du håller .. (värjan) långt och wäl utsträckt, der hoos att du giör små steeg, hwar med att de underblotten blifwa wäl sin kosz tagne. Porath Pal. K 2 b (1693). —
(II 1 b) -BLÅSA, -ning; -are (se avledn.), -erska (tillf., Vi 1951, nr 23–24, s. 5, osv.). få (stämning l. känsla l. tillstånd) att öka l. ta fart, ge näring åt; understödja; i sht med avs. på ngt negativt, ss. missnöje l. oenighet o. d.; förr äv. med avs. på person; jfr blåsa under. OxBr. 11: 428 (1629). Desze äro de sanfärdige orsaker, hwarföre Frankrike .. underblåser kriget med Republiquen, igenom sina Ministrer och wänner. Nordberg C12 1: 219 (1740). Böndernas stämning under riksdagen var betänklig och mången misstänkte, att de blifvit underblåste af fientliga stämplingar. Frey 1845, s. 280. Laurentius Norwegus .. (begav sig) till Sverge, där han ytterligare underblåste konungens intresse för inrättandet af en teologisk fakultet i hufvudstaden. Schück SvLitH 518 (1890). I den stilen underblåstes borgerskapets rädsla och hat gentemot det röda spöket. Höglund Branting 1: 238 (1928).
Avledn.: underblåsare, m.//ig. person som underblåser ngt. 3SAH XXXVI. 2: 340 (1839). Kungen hade .. svårt att lida Westman, som han .. ansåg vara den egentlige underblåsaren av Sjöborgs envishet. Boheman Vakt 1: 125 (1963).
(II 1) -BLÄSTER. (numera mindre br.) bläster (se d. o. 2) för blåsning underifrån. TT 1897, M. s. 91. Förbränningen (i en ässja) sker genom tryckluft .. inkommande genom ett munstycke .. antingen vid härdens sida (sidobläster) eller botten (underbläster). 2NF 33: 1273 (1922).
(II 1) -BOD. (†) om (förvarings)utrymme under loft o. d.; jfr bod, sbst.1 2. Wij gøstaff .. gø(re) witt(er)lig(et) at wij .. wnt och giffuit haffue .. jøns ped(er)s(on) .. Strabuks huss .. m(edh) wnd(er)bod(er) kellara .. och huadt th(e)r m(edh) rætte tilhøre. OPetri Tb. 63 (1525). VDAkt. 1731, Syneprot.
(II 4) -BOLAG~02. bolag som är underordnat (annat bolag); jfr dotter-bolag. JernkA 1903, s. 236.
(II 1) -BOLSTER. (förr) jfr bolster 1. OPetri Tb. 166 (1527). Ovanpå dynan med halm lades ett underbolster (underdyna), vintertid av ylle och sommartid av linne. Kulturen 1979, s. 118. jfr kasduns-, spis-underbolster.
Ssg: underbolster-var. (†) överdrag l. var till underbolster. GripshR 1551. BoupptSthm 1678, s. 14 a (1675).
(II 1) -BONNETT. (†) undre bonnett; jfr bonnett, sbst.2 1 slutet. Björkman (1889).
(II 4) -BORGEN. borgen för borgensmans regressfordran mot gäldenär (jfr skade-borgen 1); äv. (med anslutning till under, prep. o. adv. II 1 b): borgen som stärker tidigare lämnad borgen (jfr fyllnads-borgen). Tholander Ordl. (1872). Borgesmännens förbindelse kan ytterligare förstärkas med s. k. underborgen. Aldén Medb. 5: 130 (1886). Med underborgen .. (förstås), då en senare borgande åtager sig att hålla en föregående borgande skadeslös, för hvad han möjligen kan komma att få utbetala. Fliesberg Handel. 64 (1891).
(II 1 c, 4) -BORGRÄTT. (†) lägre borgrätt (se d. o. a). Biurman Brefst. 75 (1729). Kongl. Hofwet har ock sin enskilda Lagskipning uti Öfwer- och Under-Borg-Rätten. Lagerbring 2Hist. 1: 109 (1784).
(II 1) -BOTTEN.
1) undre botten (se d. o. I 1) på ngt. Kiellberg Konstn-Handtv. Urm. 3 (1753). Bottnar (underbottnar) af smör-deg rullas ut ganska tunna. Grafström Kond. 216 (1892).
2) (†) om utrymme under scen, scenkällare; jfr botten II 5. Vår kungl. stora scen har 46 kulissrännor med lika många kulissvagnar som skjutas för hand på den första af underbottnarne. Lundin NSthm 260 (1888). 2NF 28: 591 (1918).
(II 1) -BRAMSEGEL~020. (förr) undre bramsegel. VFl. 1917, s. 121. Liksom alla stora segelfartyg från segelsjöfartens sista tider hade hon även dubbla bramsegel, som benämndes över- och underbramsegel. Landström SeglSkepp 174 (1969).
(II 1) -BRASS. (†) undre brass (se brass, sbst.2). Stenfelt 63 (1920).
(II 1 a) -BREDA, r. l. f. (äv. -bredda) (förr) om tygstycke som breddes ut under ngt (jfr -bredsel); särsk. mer l. mindre liktydigt med: underlakan. VetAH 1743, s. 60. (Hon) anser .. att den i Dalarna använda s. k. ”underbreddan” varit trasgångmattans föregångare och upphov. SvSlöjdFT 1924, s. 131. Linnelump brukade man klippa i remsor som vävdes till underbredor att lägga på de många gånger stickiga halmmadrasserna. TurÅ 1988, s. 100.
(II 1 a) -BREDA, v. -ning. (numera mindre br.) lägga ut (ngt) ss. underlag för ngt, breda under; äv. (ss. hedersbetygelse o. d.) breda ut ngt under (ngn); förr äv. mer l. mindre bildl. (Ni) weta .. icke, huru högt j migh skolen ähra, medh klädher vnderbredha. PErici Musæus 2: 216 b (1582). Vnderbredh oss tina fadherligha barmhiertigheet. Carl IX Cat. Aa 2 a (1604). Då riskornen lossna från halmen och nedfalla .. på underbredda mattor. TT 1888, s. 44.
-BREDDA, se -breda, sbst.
(II 1 a) -BREDSEL. (äv. -bressel) (†) om tygstycke l. fäll o. d. som breds ut under ngt; jfr -breda, sbst. Bereda får- och kalfskin, och deraf giöra fällar och underbresslar. NorrlArbL 76 (1764). SvKulturb. 9–10: 297 (1931).
(II 4) -BRINGA. (†) bringa (ngn l. ngt) under sitt l. ngns välde, förmå att underkasta sig (jfr -kasta 1 o. bringa under sig); äv. med indirekt obj. betecknande den som ngn l. ngt underkastar sig. Feldtmarskalcken Gr. Wittenberg .. underbrachte Kongl. Maij:tt the twenne Palatinater Posen och Kalisk. RARP 7: 116 (1660). HC11H 9: 56 (1697).
(II 1) -BRYTA, -ning. (†) bearbeta (gruva l. berg o. d.) under jordytan; äv.: bryta loss (malm o. d.); jfr bryta 9 o. djup-brytning. Linc. Dddd 6 a (1640). På norra väggen är underbrutet 4 2/3 famn. NoraskogArk. 4: 69 (1673). I Ödesgrufvan hade .. brytningen företagits på så sätt, att berget på ena sidan underbrutits. Roos Son 191 (1904).
(II 1 (a)) -BRÄDA, förr äv. -BRÄDE. undre bräda (använd ss. stöd l. grund). Hwardera ändan af underbräderna (i ett brädtak) spikas fast, med en liten spik, wid räflan. König Mec. 97 (1752). Montörerna hade inte brytt sig om att leta upp reglar (i väggen) eller ens säkrat skåpet med en underbräda. Sydsv. 5/11 2006, s. C12.
(II 1 c) -BUD. lägre bud (än annat bud); äv. om bud (på vara l. tjänst) som understiger det verkliga värdet; jfr bud 4 slutet. NF 1: 1337 (1876). Göres .. (vid upphandling av tjänst) flera än ett anbud, må de täflande genom underbud skilja sig emellan. SFS 1878, nr 18, s. 7. Redarna .. dryfta möjligheterna att genom bindande avtal om minimifrakter förhindra, att redare genom underbud pressa frakterna under det ekonomiskt möjliga. VFl. 1938, s. 33.
Ssg: underbuds-auktion. auktion vid vilken lägsta budet vinner. Almén Aukt. 1: 31 (1897).
(II 1 e) -BUK. om nedre delen av buk. Linc. Eee 6 b (1640). Högra ögat af Contusion inflamerat .. hela underbuken blå. VRP 18/3 1734.
(II 1) -BULNA. (†) svullna under-ifrån; jfr bulna 2. Lind 1: 1717 (1749). Yttre betäckningarne (på en svulst) voro känslolöse och underbulnade upåt nackbenet och bakåt halsgropen. Acrel Chir. 166 (1775).
(II 1) -BYGGA, -else (†, VDAkt. 1655, nr 177), -ning.
1) (numera mindre br.) till II I a, e: bygga (l. förbättra) stöd l. förstärkning under l. i nedre delen av (byggnad(skonstruktion)) (jfr bygga under); äv. utan obj. Alle the, som tompter äge vth med åån, (må) them igen vpbygge. Doch schole the så vnderbygge med bol-uercke och påler, att diupett vdi åån ther med warder förbättredt och icke förwärredt. PrivStStäd. 3: 225 (1572). At .. på norra sjidan få skygd för .. (växterna) har man uplyfftat, med hög stenfoot försedt, och underbygdt en gammal Bagarstuga. BtVLand 4: 75 (1759). IllSvOrdb. (1964). särsk. ss. vbalsbst. -ning, konkret: nedre del av (byggnad o. d.); särsk. grund l. fundament (jfr -byggnad); äv.: stöd l. förstärkning (i byggnadskonstruktion). Bygdes thet nidhra taket Sönnan til medh underbygning. Rudbeckius MemPubl. 12 a (1622). Ju trångare rummet aff framloppet blifwer, ju mera stöter och brusar Strömmen på Vnderbyggningen (av bron). Sylvius Curtius 370 (1682). Denna stad har mest gamla hus af trä, med öfverbyggningar, som sträcka sig längre ut än underbyggningen. Rydberg Jönk. 8 (i handl. fr. 1741). Heinrich (1828).
2) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr äv. under, prep. o. adv. II 1 b); särsk.: grundlägga l. bygga upp l. förbereda (ngt); särsk.: ge (god) grund för (åsikt l. påstående l. slutsats o. d.); ofta i p. pf. HT 1916, s. 192 (1597). Sasom jagh derom försäkrad är, det .. kongl. hoffrätten låter sigh om hiertat vara, att befrämia och underbyggia det, som länder till Conservation och ehrhållande af godt förstånd. BraheBrevväxl. 1: 253 (1678). Auctor får förlåta min swaghet, at jag ej antager det enda ordet constat, såsom giltigt skäl, då det ej är underbygdt af förfarenhet och med Naturens werkningar likmätiga tankar. SvMerc. 1762, s. 332. Nu är han en styv debattör som övertygar genom ordentligt underbyggda fakta och åsikter. DN(A) 13/11 1963, s. 11. särsk.
a) (†) refl.: öka sina färdigheter, förkovra sig. Geijer I. 4: 386 (1839). Han hade .. inhemtat undervisning i praktisk medicin och sätten att tillreda enklare läkemedel, och underbygde sig ytterligare genom läsning. Bergström LittNat. 166 (1889).
b) (†) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om person: upplärd l. påläst l. (väl)utbildad; särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av (ut)i l. med, angivande kunskapsområde o. d. Serenius (1741). Rosenberg var .. föga underbygd med Vetenskaper. Wargentin ÅmVetA 1758, s. 7. De äldre och någodt underbygde undervisas i Geographien och Svenska historien. ÅbSvUndH 68–69: 85 (1800). De som ville bli jurister, borde vara försvarligt underbyggda i latin. Weibull o. Tegnér LUH 1: 277 (1876). KyrkohÅ 1912, s. 102.
-BYGGARE.
1) till II 1: person som bor under (ngt); äv. (o. numera bl., folklor.) om väsen som enl. folktron bor under jorden; jfr byggare 1. Kempe Graanen 24 (1675). När .. (kaffet) var färdigt, hälldes det några droppar från näbben av kaffepannan i golvspringan åt ”underbyggaren” eller ”rådet”. Hembygden(Hfors) 1911, s. 132.
2) (†) till II 1 d: nederbyggare. En öfverbyggare eger icke rätt, att på något sätt orena en ström eller kanal, som går genom hans egor, hvaraf underbyggarene kunde lida men. Palmberg Hels. 9 (1889). FFS 1902, nr 31, s. 101.
(II (1 c slutet,) 4 slutet) -BYGGMÄSTARE. (förr) jfr byggmästare 1. Marcus Snidkere .. kan .. haffue thenn vnderbyggmester Morthen sigh till rådh och hielp til att forthställe huad som murningen tilkommer. HB 2: 78 (1571).
(II 1 a, e) -BYGGNAD. [jfr -bygga] särsk. konkret: undre del av byggnad l. byggnadskonstruktion; grund l. sockel l. fot (se d. o. 4 b α); äv.: underlag. Swedberg Ordab. (1725). (Gravstenen är) desz wärre ohjelpligen betäckt af underbyggnaderne för den nya orgeln. Reuterdahl SKH II. 2: 349 (1850). Så snart underbyggnaden är färdig, börjas arbetet med öfverbyggnaden, d. v. s. den egentliga körbanan. 2UB 9: 93 (1905). jfr järnvägs-underbyggnad. särsk. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.: grund (se grund, sbst.1 III 1 d); särsk. i fråga om bildning l. kunskap o. d. Isogæus Segersk. 230 (c. 1700). Ofta anförs tidigare forskares resultat utan kritik eller ny underbyggnad. KyrkohÅ 1960, s. 295. jfr skol-, språk-underbyggnad.
(II 2) -BYXOR, pl. byxor avsedda att bäras under andra kläder (o. närmast kroppen); särsk. (o. numera nästan bl.) om korta sådana byxor (utan ben (se ben, sbst.1 II 2 a)); trosor. 8 alner til foder och vnderbyxor. 2Saml. 4: 103 (1627). En herre, som gick omkring och spatserade på Östergatan i bara underbyxorna. SDS 16/1 1950, s. 10. Expressen 4/9 2008, s. 30. jfr skinn-underbyxa o. redgarns-, rukarduans-, sars-underbyxor.
-BÄDD, förr äv. -BÄDDA, sbst.
1) till II 1: undre bädd (se d. o. 1) (i våningssäng o. d.). Varje stuga rymmer två personer förlagda i en över- och en underbädd. Form 1943, s. 84.
2) till II 1 a: underlag (jfr bädd 5 o. -bädda, v.); äv. om bolster l. halm o. d. använt l. avsett att användas ss. underlag (på liggplats). BoupptSthm 16/3 1658. 1 st. g(amma)l under bädd, blå och rödrandig. BoupptVäxjö 1749. Sedan den ursprungliga marken blifvit afjämnad och .. förstärkt med en underbädd af grus eller småsten, som tillpackas med ångvält, utbredes därpå ett stenfritt sandlager. TT 1903, V. s. 68.
-BÄDDA, sbst., se -bädd.
(II 1 a) -BÄDDA, v. -ning. (numera bl. tillf.) förse (ngn l. ngt) med (skyddande l. stödjande l. förstärkande) underlag; i sht i pass.; särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av med, betecknande det material av vilket ett underlag består; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret: underlag (jfr bäddning 2 o. -bädd 2); förr äv. bildl. (möjl. med anslutning till under, prep. o. adv. II 1 b), särsk.: understödja l. förstärka. (Efter födseln) måste Kalfwen miukt underbeddas. Rålamb 13: 56 (1690). Batrierne underbäddadess med Bräder. KKD 12: 330 (1704). De starkaste Lidköpings Skutor, hvilka med tienlig underbäddning intogo de många swåra järnstyckena. HSH 26: 315 (c. 1762). Wälgörande måste Kärleken wara dock med urskiljning. Den må icke underbädda lättjan. Ödmann PredUtk. 115 (1808).
-BÖJA, v. [fsv. undirböghia, underkasta, underlägga]
1) (numera mindre br.) till II 1: böja ned (ngt); i sht i p. pf. i adjektivisk anv., särsk. dels om stapel på bokstav, dels bildl.: underkuvad o. d.; förr äv. (till under II 1 f): förhindra l. undvika. Att man medh foogh och wänlige uthwägar söker att detournera och underböija, det .. (holländarna) icke måtte komma till att .. nyttia Kongl. May:tz hambnar. Banér GenGuvBer. 104 (i handl. fr. 1665). Som Stormen bleka blad af Biörken rista rå’r; / Så äst du underbögd, och ned i Stoftet ryter. Frese Pass. 58 (1728). Bokstäfvernas grundformer inöfvas i följande ordning: låg stapel, låg underböjd stapel (osv.). Lyttkens Läsl. 44 (1883). Verd. 1890, s. 322.
2) (†) till II 4: underställa (ngn ngt); överlämna bestämmanderätten för (ngt) till (ngn l. ngt). VDAkt. 1688, nr 605. Detta alt underböjer iag i största ödmiukhet Högwyrdige H:r Biskoppens höga disposition. VDAkt. 1706, nr 221.
(II (1 c slutet,) 4 slutet) -CENSOR. (†) jfr censor 3. HT 1893, s. 146.
(II (1 c slutet,) 4 slutet) -CEREMONIMÄSTARE. (förr) underställd ceremonimästare. Hans M:t lärer eij .. tilsättia hvarken underceremoniemästare eller HofJunkare. BrinkmArch. 1: 176 (1713).
(II (1 c slutet,) 4 slutet) -CHEF. jfr sous-chef. SP 1792, nr 301, s. 2. Överdirektören behövde .. en självständig underchef i varje län. SvLantmät. 1: 53 (1928).
(II 2) -CHEMISETT. (†) jfr chemisett. NJournD 1854, s. 3.
-CHIRURGUS, se -kirurg.
Spoiler title