SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2011  
UPPÅT up4åt, förr äv. OPPÅT, prep. o. adv.
Ordformer
(förr äv. skrivet ss. två ord; op- 16281695. opp- 18941967. up- (v-) 15281853. upp- 1627 osv. -åt (-åht, -åth, -ååt) 1528 osv. -ått (-åtth) 15281628)
Etymologi
[fsv. up at, op at, opp at, up aath, prep. o. adv.; jfr dan., nor. opad; ssg av UPP o. ÅT, prep. o. adv.]
I. ss. prep.
1) i riktning upp mot (ngt); äv.: upp längs l. på (ngt), uppför.
a) motsv. UPP 1; äv. mer l. mindre bildl. (se särsk. slutet). Gåår vp ått berghet .. och gömer idher ther. Jos. 2: 16 (Bib. 1541). Kämparne .. släpa Cecilia uppåt trappan af kungshuset. Ling BlotSven 134 (1824). Min skugga uppåt väggen smög. Snoilsky 2: 233 (1881). Hon nickade uppåt bastukullen, (menande) att getterna höll till bakom krönet i den risiga bäckfåran på andra sidan. Aronson FjärdeVäg. 131 (1950). Hon sliter fram dammsugaren ur hallskåpet, viker sig dubbel och vrider ryggen för att nå in under mattan samtidigt som hon spanar uppåt taket efter spindelväv. Sydsv. 19/11 2007, s. A16. — särsk. [jfr d. (snakke o. d.) op ad vægge] i mer l. mindre bildl. anv. i uttr. uppåt väggarna (se VÄGG); förr äv. i uttr. uppåt skyarna (se SKY, sbst.1 1 f γ).
b) motsv. UPP 2. Liudet aff klockone bar alt vp ått Socknene. Svart G1 15 (1561). Eliest seges förvisse, att Walenstens folk mestedels marsiera utur Pommern och op ått Tysland. OxBr. 6: 25 (1628). Jag är just nu tilreds, at göra en resa upp åt landet. Porthan BrSamt. 1: 132 (1787). Weichseln var stängd och af svenske konungen behärskad tio mil uppåt dess lopp. Forssell G2A 37 (1894). Örnen .. tänkte nog, att han skulle hinna långt uppåt Västerbotten den dagen. Lagerlöf Holg. 2: 287 (1907).
2) motsv. UPP 4, 5: längre upp vid l. mot l. i närheten av (ngt), uppe vid l. i l. längs (ngt); särsk. i fråga om att ngn l. ngt befinner sig längre norrut, särsk. i förb. uppåt landet (jfr 1 b). Heinrich (1814). Helige eremiter bo lägrade i klyftorna upp åt ett högt berg. Rydberg Faust 285 (1878). Pilarna och alarna, som vuxo i strandbrädden, hade redan vattnet högt uppåt stammarna. Lagerlöf Holg. 2: 168 (1907). Åtskilliga svenska adelsmän fick eller köpte gods i Skåne, och upptäckte att de där kunde styra och ställa på ett helt annat sätt än på sina egendomar uppåt landet. DN 27/2 2008, s. B6.
3) motsv. UPP 7 b: närmare, uppemot (visst värde l. viss övre gräns o. d.). En gammal lapp, som såg ut att vara uppåt nittiotalet. Didring Malm 1: 86 (1914). Det finns uppåt tjugo olika sorter av amaryllis att välja på nu. SDS 15/12 1994, s. B1.
II. ss. adv.
1) motsv. (o. delvis att uppfatta ss. absolut anv. av) I 1: i riktning upp; jfr UPP-VÄRTS.
a) motsv. I 1 a; äv. (i religiöst spr.) mer l. mindre bildl. Ath troon gåår vp ååt, och gerninganar nedher ått. OPetri 2: 265 (1528). (Ryttaren) sätter högra Handen med Knogarne nederwände och Tum(m)en opåt hållen. BeskrExCav. 1695, s. 5. Den branta stigen uppåt. Adlerbeth Ov. 363 (1820). Ska jag kika uppåt! Jaså, jag ska kika uppåt! Siwertz Låg. 72 (1932). — jfr HÄR-UPPÅT. — särsk. motsv. UPP 1 a. Wid Sillens inpackning i tunnor bör i akt tagas, at sillen lägges wid hwarannan med ryggen neder och buken upåt. PH 5: 3617 (1754). Kring .. (hässjestören) placeras nertill fyra och ofvanpå dessa åtta neker med blommet uppåt. LD 1910, nr 216, s. 2.
b) motsv. I 1 b. At thet landamäret skal streckia sigh jfrå sönnan vp ått in til Akrabim. 4Mos. 34: 4 (Bib. 1541). När en sifferrad blifvit sammanlagd uppifrån nedåt, så sammanlägg den äfven nedifrån uppåt. Almqvist Räkn. 2 (1832). De flesta som reser inrikes över julhelgen vill åka uppåt i landet. DN 18/12 2009, s. A12. — jfr HÄR-UPPÅT.
2) motsv. I 2: uppe; längre upp, upptill. Ekeblad Bref 2: 369 (1663). Denna swartmyllas färg är blekast nederst, och swartare uppåt. Rudbeck d. ä. Atl. 1: 139 (1679). Efter några tjänster uppåt i landet flyttade hon till Göteborg. GbgP 3/7 2008, s. 74. — särsk. betecknande att ngt sträcker sig till den övre (översta) l. högre (högsta) gränsen av ngt; äv. bildl. Alt jfrå berghet som åtskilier landet vp åt emoot Seir in til BaalGad. Jos. 11: 16 (Bib. 1541). Även när hövlighet och vänlighet har en gräns uppåt kan det bli rätt rart. Hedberg DockDans. 140 (1955).
3) bildl. (jfr II 1 a, 2 slutet), motsv. UPP 7, 13. Geijer BlåBok 49 (1837). I nio led uppåt räknade .. (A. Oxenstierna) riksrådsanor. Wieselgren Bild. 246 (1883, 1889). Allt gick så fort då man började komma uppåt i åren. Thorén Herre 137 (1942). — särsk.
a) i fråga om rang (se d. o. 3, 4) l. social ställning o. d. Hasselroth Campe 157 (1794). Ställd mellan konung och folk, tryckte den (sv. o. fin. adeln i mitten av 1600-talet) uppåt och nedåt lika hårdt, hotande konungen med valriket, folket med lifegenskapen. Topelius Fält. 2: 26 (1856). Det hade tagit tid att jobba sig uppåt och det kändes minst sagt bittert att plötsligt ha blivit tillbakaknuffad. Ingemarsson SmåCitr. 32 (2004).
b) motsv. UPP 7 a, i fråga om tonhöjd. Grundtonen fortskrider diatoniskt en qvart uppåt eller en qvint nedåt. Fröberg Harm. 104 (1878).
c) i fråga om ekonomisk utveckling l. om riktning mot högre pris l. värde o. d. Börsen i Wien är åter i full fart uppåt. GHT 21/11 1895, s. 3. Bankerna voro uppåt, särskilt Göteborgsbanken 8 kr. GHT 1933, nr 302, s. 9. Avrundning av beloppet uppåt till jämnt hundratusental kronor. SFS 1942, s. 676.
4) [utvecklat ur II 3 (c)] i anv. som (i sht predikativt) adj., dels om person, dels om (sinnes)stämning l. känsla o. d.: (som tenderar att vara) glad l. positiv l. optimistisk; (upp)livad. Det finnes ingenting mera uppåt än att dansa vis-à-vis med ett haf i vrede! Lindqvist Dagsl. 3: 102 (1904). Humöret var uppåt och tron på ett lyckosamt resultat .. imponerande starkt. STSD(A) 13/1 1934, s. 12. En uppåt 21-åring. SvD(A) 4/1 1957, s. 18. Inte hade stämningen varit uppåt precis. Svenson Mord 116 (1967).
Ssgr (i allm. till II 1 a): UPPÅT-BLICKANDE, p. adj. Bremer GVerld. 2: 337 (1860). En stående uppåtblickande qvinna. 2VittAH 24: 404 (1864).
-BÖJD, p. adj. böjd uppåt; jfr -krökt, -vriden. Nilsson Ur. I. 3: 3 (1838). Näbbet var lindrigt uppåtböjt. FoFl. 1951, s. 204.
-GÅENDE, n. särsk. bildl., särsk. i uttr. vara på (l. i) uppåtgående, vara på gång uppåt, utvecklas mot ngt bättre l. mot högre nivå o. d.; jfr -gång, -stigande, sbst. Boström 3: 483 (1859). Förutom .. (andra symtom) var febern på uppåtgående i henne. Trotzig Sjukd. 31 (1972).
-GÅENDE, p. adj. som går l. stiger l. sträcker sig uppåt; äv. bildl.; jfr -stigande, p. adj. Agardh o. Ljungberg II. 1: 68 (1854). Konjunkturerna voro starkt uppåtgående. Norlind Akvam. 322 (1928). (Humlan) finner en uppåtgående luftström mellan två blommor. Martinson Utsikt 22 (1963).
-GÅNG. i sht bildl.; jfr -gående, sbst., -stigande, sbst. VFl. 1906, s. 61. Östergren (1965; äv. bildl.).
(II 1 a (, b)) -KAMMAD, p. adj. om hår: kammad uppåt (mot hjässan); jfr -struken. SAOL (1950).
-KRÖKT, p. adj. (numera bl. tillf.) jfr -böjd. Den uppåtkrökta svansen. Sjöstedt Storv. 347 (1911).
(II 1 b) -KURVA. uppåt gående (verklig l. tänkt) kurva (se kurva, sbst. 1 a). Kooperationen .. går framåt i en stadig uppåtkurva. Hedin FryksdProf. 183 (1945).
-LYFT, äv. (numera mindre br.) -LYFTAD, p. adj. Krusenstjerna Fatt. 2: 309 (1936).
-LYFTANDE, p. adj. som lyfter ngt uppåt. (Kolsyrans) uppåt-lyftande verkan. AHB 1: 53 (1859).
-RIKTAD, p. adj. jfr -vänd. Nilsson Fauna 1: 107 (1847). Champagnen .. klarade upp hjärnan som en uppåtriktad .. luftström .. en töcknig dag. Hallström Händ. 111 (1927). Hand90Tal. 260 (1989; om konsumtionsutveckling).
-RÖRELSE. uppåtriktad rörelse. En elektrisk takkran .. försedd med tre elektromotorer för längd-, tvär- och uppåtrörelserna. TT 1899, Allm. s. 137.
-SLUTTANDE, p. adj. som sluttar uppåt (i förhållande till ngn l. ngt). En .. sakta uppåtsluttande grässlätt. Kongo 2: 438 (1888).
-STIGANDE, n. i sht bildl.; jfr -gående, sbst., -gång. TT 1871, s. 187. I det svenska ståndssamhället blevo högskolorna viktiga kanaler för socialt uppåtstigande. HT 1949, s. 3.
-STIGANDE, p. adj. som stiger uppåt; äv. bildl.; jfr -gående, p. adj. Nilsson Fauna 4: 93 (1852). Den uppåtstigande arbetarklassen. DN 3/10 2006, s. B4.
(II 1 a (, b)) -STRUKEN, p. adj. särsk. om hår; jfr -kammad. Det ljusa uppåtstrukna håret. Hedberg VackrTänd. 103 (1943).
-STRÄCKT, p. adj. Phosph. 1811, s. 245. Stående högt på tå med fullt sträckt kropp och uppåtsträckta armar. IdrIMar. 1935, s. 47.
-STRÄVANDE, n. särsk. bildl.: strävande mot högre anseende l. högre samhällsställning o. d.; jfr sträva, v.1 2 i. Björkman (1889). (Boken) handlar .. om det sociala uppåtsträvandet som ett absolut vägval mellan dygd och lusta. DN 31/5 1996, s. B2.
-STRÄVANDE, p. adj. som strävar uppåt; äv. bildl. Phosph. 1810, s. 171 (bildl.). Stöden bestå ej längre av enstaka tunga pelare med mäktigt från alla sidor uppåtsträvande kapitäl, utan vanligen av arkader. Munthe IslamK 201 (1929).
-STRÄVARE.
1) (i ä. fackspr.) till II 1 b: anfangsbokstav som står i linje med den översta raden (o. därmed sträcker sig högre upp än denna). HantvB I. 5: 147 (1937). GrafUppslB (1951).
2) till II 3 a: person som strävar uppåt (mot högre anseende l. högre samhällsställning o. d.); ofta liktydigt med: streber. Att åt sig värva ett så stort följe av kammarledamöter och publicistiska uppåtsträvare som möjligt. Hedin 2Varn. 12 (1914).
(II 3, 4) -TJACK. (vard.) om centralstimulerande narkotika med (starkt) uppiggande effekt; jfr tjack, sbst.1 2. Drougge Robinson GodNatt 147 (1976). Amfetamin är ett ”uppåttjack”, det vill säga en drog som gör missbrukaren aktiv och uthållig. SvD 4/8 1987, s. 6.
-VIND. Alexander märkte inte att lappar seglade upp från bröstfickan och greps av uppåtvindar. Allansson ResHonduras 43 (1967).
-VRIDEN, p. adj. jfr -böjd. (Vatten) kan .. påfyllas genom ett af tryckmätarens kranrör, sedan båda kranrören blifvit uppåtvridna. TT 1876, s. 29.
-VÄND, p. adj. vänd l. riktad uppåt (jfr -riktad); särsk. till II 1 a slutet. Korten delas ut uppåtvända. Marklin Illiger 9 (1818). Nathaniel Pipkin var en .. godmodig varelse med en uppåtvänd näsa och .. inåtvända ben. Backman Dickens Pickw. 1: 268 (1871).
Spoiler title
Spoiler content