SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2011  
UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
UPP-SILA, -ning.
1) (†) till 1, refl.: söka sig väg upp; jfr sila upp 2. Upkommandes denna warma ånga igenom de ifrån diupen sig upsilande afgrundiska ådror. Tiselius Vätter 1: 98 (1723).
2) till 1 f: sila upp (ngt, i sht vätska); särsk. med avs. på mjölk l. grädde; numera i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Til .. Skeps-Ostar flötes den söta Gräddan af Miölken, sedan den stått 8 timmar i .. wanlige miölk-käril upsilad. VetAH 1742, s. 135. Blåkål .. I spadet förväller man en handfull russin. Sedan uppsilas både detta spad och det hvari kålen kokas. Langlet Husm. 387 (1884).
-SIMMA, -simning.
1) (†) till 1 b, om sak: simma upp (se simma upp 2); särsk. i oeg. l. bildl. anv. Grunden .. beholler länge värman, hvarmedelst luften utspännes, upsimmar, utbreder sig, samt måste vika för den kallare ifrån Æthiopiska hafvet. Bergman Jordkl. 2: 109 (1774). Fries BotUtfl. 1: 97 (1843).
2) särsk. sport. till 2 f, ss. vbalsbst. -ning, om vattenpolospelares simning med boll i riktning mot motståndarlagets mål (i avsikt att göra mål). IdrBl. 1924, nr 88, s. 2. Direkt efter uppsimningen i andra halvlek knockade ryssen Markarov en ungrare med ett slag i ansiktet. GbgP 7/12 1956, s. 32.
-SITTA, -ning. [fsv. upsitia]
1) till 1: sitta upp (se sitta upp 3); numera bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Möller (1790). Efter uppsittningen, 10–15 i hvar vagn, begåfvo vi oss i väg under hurrarop, och viftningar med de hvita mössorna. Adelsköld Dagsv. 1: 241 (1899). särsk. om ryttare: stiga till häst; om enskild kavallerist l. kavalleriförband äv.: göra sig redo för krigstjänst (till häst); äv. med obj. betecknande häst: sitta upp på. VDAkt. 1680, nr 49 (med avs. på häst). Wi se .. hurusom I .. fuller hafwa stält de Ordres, at Adelsfahnan i Hertigdömena Brehmen och Werden til Landets defension och avenuernes besättande skulle upsitta. LMil. 4: 1213 (1700). En häst med uppsutten ryttare räknas som fordon och ska respekteras lika mycket som alla andra! GbgP 8/2 2007, s. 42.
2) (†) till 4, i p. pr. o. p. pf. i adjektivisk anv., om person: som (intellektuellt l. statusmässigt o. d.) befinner sig på en högre l. bättre nivå (än ngn annan). The förståndzrijke, werldzlige, wältahlige, och vthi Konsten högt vpsittiande Hansar. Sylvius Mornay b 4 b (1674). Nordforss 941 (1805).
-SITTARE.
1) (†) till 1: örfil, sittopp; anträffat bl. i ordböcker. SAOL (1900). SAOL (1973).
2) till 4: uppesittare; anträffat bl. ss. förled i ssgn uppsittar-kväll.
Ssg (till -sittare 2): uppsittar-kväll. kväll då man sitter uppe länge (o. sysslar med ngt särskilt); jfr uppesittar-kväll. Det blef ”uppsittarkvällar”, dansen tråddes, och trohetslöften gåfvos. Lundh Bleik 9 (1911).
-SJUDA, -else (†, Lind 1: 70 (1749)), -ning. [fsv. upsiudha]
1) (†) till 1 b: komma upp l. fram (ur ngt), särsk. om vattendrag l. källa o. d.: rinna upp; äv. mer l. mindre bildl., särsk.: välla l. svalla l. bubbla upp. Tu läter kellor vpsiuda j dalanar. Psalt. 104: 10 (öv. 1536). Högt splitet med hvar vink ren pustar opp sin glöd, / högt – högre än dervid de djerfvas blod uppsjuder. Ling Eylif 33 (1814). Högberg Storf. 153 (1915).
2) (numera bl. tillf.) till 7 e α: (långsamt) komma i sjudning l. kokning; äv. med obj.: försätta (ngt) i sjudning l. kokning. Linc. Cc 1 b (1640). Uppsiud det på nytt, till desz Salfwan tiocknar. Rålamb 13: 194 (1690). Watten (sätts) på elden, portlaken lägges i en ren kasze, och då wattnet kokar nedsänkes den deruti och får ett par uppsjudningar. SvKock. 188 (1837).
3) (†) till 11 a, om vätska: gm sjudning (mer l. mindre fullständigt) avdunsta l. förflyktigas; äv. med obj. betecknande råvara l. ingrediens o. d.: bereda gm sjudning. Opsudit till – 3 t(unn)or Bech Tiärw – 6 t(unn)or. ArkliR 1565, avd. 38. ÅngermDomb. 8/6 1635, fol. 85.
-SJUNGA, -ning.
1) (†) till 2, om präst (l. klockare): vid l. inför begravning under psalmsång åtfölja (lik) (från plats utanför kyrkogård till gravplats); jfr sjunga upp 3. Murenius AV 196 (1649; normaliserat). Hagberg DödGäst. 393 (1937).
2) till 8 b: (för åhörare) sjunga (en sång l. hymn o. dyl.) l. sjungande föredra (en bön l. epistel o. d.); särsk. (o. numera bl.) ss. vbalsbst. -ning, konkretare, om sångprövning; jfr sjunga upp 1. När .. han med tjensten vid altaret så vidt kommen var, att instiktelseorden voro uppsungne, då hände honom ene syn. BL 19: 242 (1585; normaliserat). Alla hade de noter under armen och det kunde sålunda knappast gälla något annat än en uppsjungning eller uppspelning. SvD(A) 4/7 1933, s. 3.
3) till 10 b, i fråga om att före sång(framträdande) gm skalövningar o. d. mjuka upp rösten, särsk. dels i p. pf. i adjektivisk anv., om röst l. person, dels ss. vbalsbst. -ning; jfr sjunga upp 4. GHT 4/12 1896, s. 3. Fördelen med att börja med kören är att man är uppsjungen till soloprestationen. AB 9/11 1980, s. 5. Vi rivstartar med avspänningsövningar och uppsjungning. SvD 8/2 1995, s. 5.
-SJÖ. [fsv. upsior]
1) (†) till 1: flod (se flod, sbst.3 2). Månen, hwilcken disponerar om Hafwetz beskaffenheet vpsiö och vthsiö, tager sitt liws til lähns vthaf Sohlen. Sylvius Mornay 106 (1674). Cannelin (1939).
2) till 1, 2, om förhållandet att havsvatten (på grund av stark vind) strömmar in i vattendrag l. insjö o. höjer dess nivå; i sht om förhållandet att Östersjöns vatten strömmar in i Mälaren; förr äv. allmännare: översvämning. IErici Colerus 1: 9 (c. 1645). Watnet i den .. förbi flytande åån är genom upsiö merendels altid salt. BtVLand 4: 74 (1759). At ej förtiga det uppå desza uplandningar, i gropar och wattugölar finnes en myckenhet grodor, hafskräk och hafswäxter, hwilka årligen med upsiö och wårfloder samlas på desza marker. Gadd Landtsk. 2: 323 (1775). Råvattnet för Stockholms vattenledning tages ur Mälaren, som stundom är utsatt för uppsjö från den förorenade Saltsjön. TT 1940, K. s. 49.
3) i bildl. anv. av 1, 2: överflöd l. myckenhet l. stor mängd (av ngt) l. riklig tillgång (på ngt); särsk. med bestämning inledd av prep. av l. l. med angivande det varav överflödet osv. består. Gabrielle sade skrattande: ”hvilken oppsjö af saker! Det syns på dem, att kassan är i godt stånd!” Bremer Hem. 2: 216 (1839). Isen var bruten, och nu kom en uppsjö med planer och råd. Strindberg Hems. 118 (1887). Vilken uppsjö du har! Det gör rent av gott i ögonen att än en gång se ett sådant här stort förråd. Arbman Silv. 79 (c. 1890). Bolander HerrKr. 159 (1946: på).
-SKAFFA. (†)
1) (†) till 1, 2: skaffa upp (ngt) l. låta hämta (ngn); särsk. med avs. på malm: bryta o. ta upp; (jfr -bryta 2). Börandes til Riksens Ständer .. gifwas .. underrättelse huru mycket mera malm än förr .. årligen blifwit upskaffadt. Bergv. 2: 718 (1756). At jag får behålla Herr Magister Elgmarck, som jag sielf upskaffadt från Lund. VDAkt. 1779, nr 470. Lindroth Gruvbrytn. 1: 373 (1955; om förh. på 1700-talet).
2) (†) till 9: anskaffa l. uppbringa (se d. o. 4) (ngt); med avs. på mat (o. dryck) äv.: duka fram. Aldenstund summan så högt drager, där dhe 40,000 tunor (bröd) skulle opskaffes, att jagh (osv.). AOxenstierna 6: 137 (1631). Först bleff een Mässa hållen, och sedan Maten vpskaffat. Kiöping Resa 37 (1667). ReglArméenFl. 1788, s. 74.
-SKAKA, -ning. Lind (1738).
1) till 7 e: gm skakande väcka (ngn); särsk. oeg. l. bildl. med avs. på person l. sinnelag o. d., dels: skaka om (o. väcka ur likgiltighet l. andlig dvala o. d.), dels: försätta i ett tillstånd av stark sinnesrörelse l. oro, uppröra l. göra bestört; förskräcka; särsk. (o. numera bl.) i p. pf. o. p. pr. Hammarsköld SvVitt. 1: 55 (1818). Fasa Gudi mans hjerta betar; / uppskakatt ur sömnen, / Flåsande tungt, vildt blickande kring. MarkallN 1: 29 (1820). Utan twifwel har mången uppskakad syndare fått lefwa .. kanhända sina trettio år efter sin wäckelses stund. Thomander Pred. 2: 37 (1849). Fru Klara .. (glömde sin avund) endast för nöjet att låta sig själf uppskakas af den andras ovanliga berättartalang. Geijerstam LycklMänn. 159 (1899). (Flygaren) trodde det var motorn som krånglade och blev så uppskakad, att han vände, landade så fort han kunde och slog sönder sin maskin. Söderberg PrFlygl. 1: 83 (1935). Det är .. trots allt lite uppskakande att vinna 380 000 kronor. DN(A) 3/6 1964, s. 5.
2) (numera bl. tillf.) till 12: skaka (ngt) så att det blir porösare l. luftigare l. fluffigare l. så att dess beståndsdelar blir mindre tätt hoppackade; luckra upp; förr äv. i pass. övergående i dep.: lossna (gm skakning). Warg 699 (1755). Twå af .. (dunbäddarna) tjente till underbäddning, och då de uppskakades, höjde de sig nästan upp emot takkransen. Ödmann Hågk. 17 (1801). Floden, hvilken .. kommit många af nordens urberg att uppskakas ur sina lägen, och nedrulla öfver norra Tysklands slätter. Almqvist Smar. 265 (1845). Afsatsen i sodalösning var fast, lätt att uppskaka. LAHT 1903, s. 220.
(7) -SKALNING. förhållandet att ngt (i sht teknisk apparatur) utvecklas l. förfinas för att förhöja dess effekt l. prestanda l. precision o. d.; äv. om förhållandet att storleken hos l. omfattningen l. användningen o. d. av ngt ökas. Bränsleelement och bridelement är .. optimerade för användning i en reaktor av den storleken, och för övriga komponenter skall det räcka med en direkt uppskalning. TT 1971, nr 16, s. 22. (Granskning) med speciell betoning på hur allmänna medel används för reklam .. uppskalning av kostnader .. m m. DN 1/12 1994, s. A4.
-SKATTA, -ning (se d. o.).
1) (†) till 7: ge (ngt) ett högre värde än det faktiska l. än det som det tidigare haft. Att Rusthållen uti Savolax kunna vid de i sednare tider verkställde .. skattläggningar, upp- eller nedskattas till mantalen. Bonsdorff Kam. 121 (1833). Jungberg (1873).
2) till 10: göra en (mer l. mindre säker) förmodan l. gissning l. slutledning om (ngts storlek l. omfattning l. kvalitet l. förmåga o. d.), bedöma, värdera, skatta (se skatta, v. 4); i fråga om egenskaper l. förhållanden som låter sig mätas äv.: beräkna. (Ett kapitel om) Qwadrat-Räkningen .. til deras tjenst, som behöfwa denna kunskap wid Åker-refningar och andra Ytors upskattande. Bergklint MSam. 2: 435 (1792). Att uppskatta afstånd medelst ögonmått är alltid svårt och svårigheten ökas med afståndet. Billmanson Vap. 233 (1882). Ekbergs personliga tillgångar utgöras av husgeråd med ett uppskattat värde av 10.000 kr. Västhagen Affärsbokf. 117 (1945). Jag uppskattar att dagens geriatriska behandlingsvård kommer att näst intill halveras. DN 12/4 1991, s. D4. särsk.
a) (†) bedöma l. beräkna (ngts l. ngns) förmåga att erlägga skatt l. avgift o. d.; särsk. med avs. på fastighet l. jord o. d.: åsätta skattetal; jfr taxera 2. Bergslagen, eller de Ädlare werkens Innehafware, måge årligen, genom något sit Ombud .. låta upskatta Hemmans-Åboernes Kolmilor i Hemmans-Aboens närwaro. PH 8: 53 (1765). Bortsett från Dalarna och Norrland med deras säregna jordrevningsmetoder uppskattades åkern vanligen i öresland. SvLantmät. 1: 305 (1928).
b) i förb. med en av prep. till inledd bestämning betecknande antal l. storlek l. värde o. d. Westee (1842). Förlusten, som han lidit i Finland, uppskattade han sjelf till 1,885 riksdaler banko årligen. 2SAH 60: 195 (1883).
3) i mer l. mindre pregnant anv. av 2: (till fullo) inse l. förstå värdet av (ngt l. ngn), sätta stort värde på, värdera högt, tycka (mycket) om. Carlén Köpm. 2: 333 (1860). Lären barnen att uppskatta god musik, då de hunnit tillräcklig ålder och omdömesförmåga. Idun 1890, s. 24. Striden mot kommunismen var Hitlers sätt att slå sig fram, kampen mot nazismen ett led i Stalins. I hemlighet uppskattade de varann och togo efter varandras metoder. Spångberg BanbrHövd. 347 (1939). Smaken (hos goudaosten) är mild, aromatisk, uppskattad särskilt av barn och ungdom. StKokb. 110 (1940). jfr själv-uppskattande.
Avledn. (numera bl. tillf.; till -skatta 2): uppskattbar, adj. som är möjlig att uppskatta, vars värde kan bestämmas. Bolin Statsl. 1: 90 (1868). jfr o-uppskattbar.
(10) -SKATTNING. [vbalsbst. till -skatta]
1) motsv. -skatta 2, om förhållandet att ngts storlek l. omfattning l. kvalitet l. förmåga o. d. uppskattas, bedömning, värdering; äv. konkretare, dels om enskild akt av bedömning osv., dels om resultat av bedömning, uppskattat värde. Civ-Instr. 213 (1799). (Stadgades) att domstolen egde .. efter fri öfvertygelse och uppskattning af alla omständigheter .. fastställa ersättningsbeloppet. NordT 1884, s. 430. Man (har) försökt uppskatta invånarantalet (på Island) år 930 och kommit till siffror varierande mellan 20 000 och 60 à 70 000. Dessa uppskattningar äro givetvis osäkra. Ymer 1941, s. 278. Med de .. manuella metoderna vore det otänkbart att utföra sådana differentierade befolkningskartor av en noggrannhet, som kunde ge något utöver vad man redan nu kan uppnå genom blotta uppskattningar. SvGeogrÅb. 1955, s. 243. jfr antals-, bestånds-, effekt-, schablon-, storleks-uppskattning m. fl. särsk. motsv. -skatta 2 a: bedömning l. beräkning av ngts ekonomiska värde l. ngts (l. ngns) förmåga att erlägga skatt l. avgift o. d.; särsk. om åsättande av skattetal för jord(egendom); äv. om värderingsförrättning. Hwad Bergs-betjenternes betalning för wärderingar, upskattningar, och flere slike utsökningsmål widkommer; så (osv.). PH 5: 3278 (1752). Klagomål (inlämnades) från Stockholms mureriarbetare öfver för hög uppskattning. Strindberg NRik. 23 (1882). Uppskattningen av skogen skedde (på 1800-talet) genom 15 alnar breda provbälten. SvSkog. 571 (1928). Har deklaration ej lämnats och uppskattning skett med stöd av 18 §, påförs den skattskyldige skattetillägg med tjugo procent av den skatt som påförs honom till följd av uppskattningen. SFS 1978, s. 346. jfr skogs-uppskattning.
2) motsv. -skatta 3: egenskapen l. förhållandet l. känslan att uppskatta ngn l. ngt, gillande, erkänsla, positiv värdering. (Stilen) visar tillbaka på uppskattning och verklig känsla. Vetterlund StDikt. 46 (1901). Torsdagskvällens Stockholmspremiär blev en glad och lättsam tillställning med en entusiastisk publik som visade sin uppskattning med rungande applåder. SvD 26/8 1995, s. 29. jfr själv-uppskattning.
Ssgr (till -skattning 1): uppskattnings-förrättning. (förr) till -skattning 1 slutet; jfr förrättning 1 b α. BtRiksdP 1895, I. 2: nr 2, s. 12.
-grund. (numera bl. tillf.) grund (se grund, sbst.1 III 1 d η) för uppskattning. 2VittAH 19: 351 (1849).
-innehåll. (förr) till -skattning 1 slutet, om jordlotts faktiska brukningsvärde fastställt gm gradering (se gradera 1 a) av arealinnehåll. Landtmätare ware skyldig att .. upprätta ägo- och häfde-beskrifning med tomma columner för gradtalet och uppskattnings-innehållet. SFS 1834, nr 33, s. 7.
-instrument. (förr) till -skattning 1 slutet; jfr instrument 4 o. -skattnings-längd. PH 8: 53 (1765). Efter fullgjordt uppdrag insänder nämnden uppskattningsinstrumentet till Konungens befallningshafvande, som låter i länskungörelserna på stabsverkets bekostnad offentliggöra detsamma. SFS 1905, nr 34, s. 9.
-längd. (förr) till -skattning 1 slutet; jfr längd 8 a o. -skattnings-instrument. LBÄ 39–41: 123 (1800).
-man. (förr) till -skattning 1 slutet, om man med uppgift att förrätta uppskattning, värderingsman; jfr -skattnings-nämnd. LBÄ 39–41: 138 (1800).
-metod. (numera bl. tillf.) metod för uppskattning. AdP 1800, 2: 1126. I enlighet med den använda uppskattningsmetoden värderades en betesdag pr ko under 1915–1919 till 6,56 foderenheter. LAHT 1932, s. 407.
-nämnd. (förr) till -skattning 1 slutet; jfr nämnd 2 b o. -skattnings-man. BtRiksdP 1894, I. 2: nr 50, s. 4.
-vis, adv. enligt l. efter l. gm uppskattning. Andersson o. Birger 234 (1912). Han hade inte deklarerat .. och därför uppskattningsvis taxerats till 53.000 kr. DN(B) 3/2 1955, s. 2.
-värde. uppskattat värde; särsk. (om ä. förh.) till -skattning 1 slutet, i fråga om fastighet l. jord(egendom). Björnstjerna Beskattn. 113 (1832). Då taxering af fast egendom ej kan verkställas .. bör egendomens värde upptagas till det belopp, som motsvarar uppskattningsvärdet å andra .. jämförliga egendomar. SFS 1910, nr 116, s. 13. Hasslöf SvVästkustf. 46 (1949).
(12) -SKAVA, -ning. skava upp (se skava upp 1) (ngt); särsk. (bokb.) med avs. på bind (se d. o. 2); numera i sht i p. pf. Lind 1: 32 (1738). Insågade böcker .. blifva icke omklappade och rundade strax efter häftningen, utan ryggen limmas i rät form .. För detta ändamål uppskafver man snörena. AHB 111: 21 (1882). Byxorna var uppskavda till knäna, dammigt vinterhö blandades med hans hår. Lo-Johansson Stat. 1: 190 (1936).
Ssg: uppskavnings-bleck. bokb. skavbleck. Ett uppskafningsbleck, för att rifva upp snörena. Thon o. Kirsch 9 (1856). Key Amatörbokb. 8 (1916).
(1, 10) -SKEPPA, -ning. [jfr mlt. upschepen] (†) lasta av (gods o. d.) från fartyg, lossa, urlasta; särsk. i förb. med bestämning angivande plats där gods o. d. läggs upp; jfr skeppa upp 3 a. G1R 2: 149 (1525). Att denne fremmande motte förbiudas oppskeppa deras godz i käller, boder eller annorstädes. Stiernman Riksd. 1097 (1647). Sammalunda skulle .. alt inkommande gods ingalunda förr upskeppas, än det på tullboden wore angifwit, och tullen derföre erlagd. Werwing Hist. 2: 103 (c. 1690).
-SKICKA, -ning. [fsv. upskikka]
1) till 1: (låta) skicka upp (ngt l. ngn); äv. med sakligt subj. Nordforss (1805). En rakets uppskickande. Weste (1807). Mangårdshusen .. äro i vinklar sammanfogade med ladugården .. utan att detta eldfarliga sätt .. åstadkommer tätare vådeldar, förmodligen genom bruket af bräntorf, som icke uppskickar gnistor. LFRääf hos Ahnfelt Rääf 97 (c. 1862). Maten fick man uppskickad i en mathiss från centralköket. DN 9/6 1998, s. B13.
2) till 2: skicka upp (ngt l. ngn); förr särsk. till upp 2 a, i fråga om att skicka ngn (ss. ombud l. fullmäktig o. dyl.) l. ngt till myndighet l. överordnad o. d. G1R 6: 147 (1529). Emedan Prof. Schwede är siuk, upskickade han med Doct. Rudbeck sitt skrifftelige votum. UUKonsP 20: 312 (1693). Canzleren Lars Anderson och Olaus Petri upskickades, at gifva .. (kungen) Ständernes beslut, ånger och undergifvenhet tilkänna. Dalin Hist. III. 1: 170 (1761). Vi har (till Gbg) fått uppskickat en massa videoband under våren som vi har tittat på. GbgP 8/5 2003, s. 47.
(1 e) -SKIFTA. (förr) med avs. på byggnad l. vägg o. d.: skifta upp (se skifta upp 2). Fatab. 1913, s. 172 (1714). Fårhus, upskiftadt emillan Ladan och Fähuset tarfwade reparation. VDAkt. 1797, nr 312.
(8) -SKIMRA. (†) = skimra upp; i sht mer l. mindre bildl. LBÄ 1: 34 (1797; i bild). (Solens) glänsande strålar halkade osäkert öfver de höga mörkblå vågorna, och ömsom uppskimrade eller försvunno mellan dem. Gosselman SNAmer. 1: 23 (1833). Siwertz Eld. 220 (1916).
(7, 8) -SKINA. (†) börja skina l. lysa l. stråla; särsk. om solen: skinande bryta fram (ur moln) (jfr skina upp 1, 5); äv. om åker l. jord o. d.: (gm att belysas av solen) torka upp (jfr skina upp 2). Träder man om Wåren, måste man det icke strax igen wälta, uthan låtat wäl först upskijna, och sedan lijtet ther effter igen wälta, till att behålla Musten, så mycket bättre. Rålamb 13: 8 (1690). (Vårt lidande är som) Ett litet April-moln, som snart går öfwer, sedan vpskiner solen. Scherping Cober 1: 29 (1734). Högberg Utböl. 1: 11 (1912).
(8) -SKISSA. särsk. (numera bl. tillf.) med avs. på teckning o. d.: utföra i l. ss. skiss. Från Troilis värmlandsperiod .. härstammar en .. mycket svagt uppskissad blyertsteckning av Ransätersgården. Kjellin Troili 2: 65 (1917).
(8) -SKISSERA, förr äv. -SKIZZERA. (numera bl. tillf.)
1) skissera upp (se skissera upp 1) (ngt). Väfven, på hvilken skall målas, bör först öfverstrykas med svag stärkelselösning, får torka ett dygn, då mönstret sedan kan uppskizzeras med kol. MeddSlöjdF 1894, s. 143.
2) skissera upp (se skissera upp 2) (ngt). Vannérus Metaf. 290 (1914). Det stora rationaliseringsprogram, som statsmakterna uppskisserat för vårt jordbruk. De Geer SvNatRiked. 2: 60 (1950).
-SKJUTA, -else (†, OxBr. 1: 252 (1624), Lind 1: 829 (1749)), -ning; -are (se avledn.). [fsv. upskiuta]
1) till 1, 2, i fråga om rörelse l. förflyttning o. d.: höja l. resa l. sträcka sig upp (ur l. från l. genom ngt); äv.: snabbt röra sig l. fara uppåt l. upp; äv. tr. (se särsk. a, b); förr äv. refl.; äv. mer l. mindre bildl. Huru wattu-bublorna i Wättern som igenom watnet upskiuta .. komma på sned och fara emot nord. Tiselius Vätter 2: 50 (1730). Då ser Wola en ny, fullkomlig werld uppstå, en ewigt grön jord uppskjuta ur hafwet. Iduna 1: 88 (1811). Hon gör ett tecken, och straxt uppskjuter sig ur jorden .. ett dyrbart bord besatt med kostliga rätter och drycker. Atterbom FB 291 (1818). Hans egen diktning .. är förhoppningsfull, just därför att den uppskjutit ur positiv grund. PT 1895, nr 86 A, s. 3. Hon såg närmast ut som en som kommer uppskjutande genom vattenytan efter att ha svalt en kallsup. Ahlin Glömsk. 259 (1954). särsk.
a) tr., med obj. betecknande ngt sakligt: gm skjutande l. förande förflytta till en högre nivå l. längre bort. Maskar och insecter .. genomgräfva och uppskjuta jorden. EconA 1807, dec. s. 72. Då för den fortsatta skrifningen .. förkortning måste ske i afståndet från handens främre del till stödjepunkten, får denna ej vinnas genom armens tillbakadragning, utan .. genom häftets uppskjutande. LärovKomBet. 188485, III. 4: 268. Uppskjuten på skulten bar han alltid en liten svart mössa, och ner i pannan hängde en hårtov. Browallius JosGipsm. 14 (1935). särsk.
α) (numera bl. tillf.) med obj. betecknande kroppsdel l. organ: dra l. föra l. skjuta uppåt; jfr skjuta upp 5. (Flickornas) Mödrar anwända al sin möda, at komma dem til at wara rakhalsade, intet upskiuta axlarne. Österling Ter. 1: 265 (1699). (Vid bildandet av vokalen i är) organens läge såsom vid föregående ljud (dvs. e), men tungryggen är uppskjuten mot främre gomen. Nyström Talorg. 20 (1888).
β) med obj. betecknande projektil l. rymdfarkost o. d.: skjuta i väg; äv. mer l. mindre bildl. Ehrenadler Tel. 93 (1723; bildl.). Upskiuta en kula äller pil. Schultze Ordb. 4318 (c. 1755). En uppskjutning av fem satelliter med en enda raket står .. på det dramatiska rymdprogrammet (i USA). SvD(A) 19/1 1962, s. 3.
b) (†) om växt l. växtdel: (börja) växa upp, spira (äv. refl.); äv. tr.: frambringa l. utveckla (ngt), komma (ngt) att växa upp; jfr skjuta upp 11. Hwad en Ceder blir, som sig skal högt upskiuta / Mot Himlen, kan man .. af första plantan sluta. Geisler Fägnet. B 2 b (1709). När .. Plantorne vpskiuta til en fingers längd, lyffter man them med en Planteer-käpp tillika med Jorden sakta op. Ahlich 113 (1722). En och annan praktväxt, som redan börjat uppskjuta sin stängel öfver jordbrynen. Zetterstedt SvLappm. 1: 74 (1822). Heidenstam Svensk. 1: 129 (1908).
2) i oeg. l. bildl. anv. av 1: höja sig (över omgivningen) l. ha en utsträckning fram (till ngt) l. in (i ngt); särsk. dels om berg l. klippa o. d., dels om (del av) byggnad; jfr -resa, v.2 4. SvBrIt. 1: 87 (c. 1700). Halfön, som emellan båda floderna med höga stränder uppskjuter på sidan om Bantam. Bladh o. Hornstedt 147 (1784). Landet öfvergår till en ödslig slättbygd, på hvilken blott enstaka bergtoppar uppskjuta. Palmblad Norige 3 (1846). Ångermanland .. äfven till en del hörande till Västerbottens län, uppskjuter i NV mellan detta och Jämtlands län. TurHb. 1: 177 (1894). På en höjd till vänster reser sig den imponerande slottsruinen med sina fyra uppskjutande torn. Ekblom TågSlir. 74 (1943). särsk. herald. i p. pr. med adjektivisk anv., om sköldemärke föreställande livlöst ting som till dels är synligt ovanför skura. Schlegel o. Klingspor Herald. 65 (1874).
3) (†) till 7, med avs. på rättssak l. tvist l. ärende o. d.: hänskjuta (se d. o. 1) (till högre myndighet o. d.); särsk. i förb. med bestämning inledd av prep. till; stundom svårt att skilja från 4; jfr -skjuva 1. Wij Götstaff etc .. fornimme .. at saken är vpskutten til oss at wij ther vm skulle seija huad oss synes. G1R 7: 205 (1530). (Luther) Begärade .. at Saken motte vpskiutas til Påfwen. Schroderus Os. III. 1: 40 (1635). Cellarius 63 (1729).
4) till 7 a: vänta l. avvakta med ((att göra l. ta itu med) ngt), fördröja l. senarelägga l. hänskjuta (till senare tidpunkt l. tillfälle o. d.); särsk. med obj. bestående av inf. l. att-sats; förr äv. (i sht i fråga om rättssak) med underförstått obj.; jfr 3 o. -skjuva 2. UpplDomb. 3: 96 (1541). Emellom Oloff Larss(o)nn och Claffuus Brehallz bleff wpskuthitt thill nesthe rustuffuuo. TbLödöse 97 (1588). Thet Trientiske Mötets Fäder vpskuto Tractaten om bådhe Sacramentsens Deelar in til then femte och tiugunde Januarij. Schroderus Os. III. 2: 18 (1635). Meningen var att .. göra omvägen genom H:fors, men först måste resan för mellankommande hinder länge uppskjutas. FRuneberg i Konstnärsbrev 1: 50 (1859). Det var frestande att ta alla de husliga bestyren till förevändning att ännu en dag uppskjuta att gå Ödet till mötes. Wägner Silv. 12 (1924). särsk. (numera bl. tillf.) med obj. ersatt av prep.-förb. inledd av med. At hög:te k. M. .. synes vele upskiuthe med all handel til cröningstiden. RA I. 3: 185 (1593). De själar, som uppsköto med sin syndaånger ända tills de voro på sitt yttersta. Lidforss Dante II. 2: 12 (1902).
5) sjöt. till 9, med avs. på tåg l. rep o. d.: skjuta upp (se skjuta upp 7); numera i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Rosenfeldt Tourville 37 (1698). Alla de oräkneliga trossar, ändar och tågstumpar .. (var med) noggranhet, och äfven smak, uppskjutne på sina särskilta platser. Gosselman SNAmer. 1: 25 (1833). Tågvirke skjutes upp antingen genom rundskjutning eller skjutning i sicksack. All uppskjutning sker som regel mot slagningen. Weinberg Sjömansk. 24 (1954).
6) till 11 a: gm skjutning förbruka (ammunition o. d.); numera bl. i p. pf.; jfr skjuta upp 1 c. GenBesMRulla 19/9 1719. Tavastehuska reg(ementet) upsköt .. all sin ammunition. HA 6: 39 (1790). Alt krutet är uppskutit, alla hans pilar äro uppskutna. Weste (1807).
7) (numera bl. tillf.) till (3,) 12: skjuta upp (se skjuta upp 2) (hål l. schakt o. d.). Rullschakten uppskjötos till en början endast 6 meter eller till 3 skifvors höjd. JernkA 1881, s. 341.
Avledn. (särsk. till -skjuta 4): uppskjutare, m.//ig. (numera bl. tillf.) om person som (gärna l. ofta) skjuter upp ngt. Linc. Aa 3 a (1640). Att vara en uppskjutare är till stort besvär både för en själv och för ens omgivning. SvD 20/4 1983, s. 14.
uppskjutbar, adj. särsk. (numera bl. tillf.): som kan l. får uppskjutas; jfr uppskjutlig. Hamilton Statsr. 11 (1900). jfr o-uppskjutbar. uppskjutlig, äv. uppskjutelig, adj. (†) uppskjutbar. Lind 1: 229 (1749). Berzelius Brev 11: 269 (1844). jfr o-uppskjutlig.
-SKJUTSA. särsk. till 1, 2: skjutsa upp (se skjutsa upp 2) (ngn l. ngt); numera bl. i p. pf. Dalin (1855). Jag blev uppskjutsad på fjället med en skoter, sedan åkte jag snowboard ner. Expressen 16/12 2007, s. 45.
(7) -SKJUVA, äv. -SKUVA, -else, -ning. (†)
1) (†) med avs. på rättssak l. tvist l. ärende o. d.: hänskjuta (se d. o. 1); jfr -skjuta 3. G1R 20: 351 (1549). SörmlH 16: 66 (1596).
2) (†) uppskjuta (se d. o. 4) (ngt); äv. med obj. ersatt av prep.-förb. inledd av med. (Parterna må) platt ingen sak af en ondh meningh medh försåt att uppehålle, upskufve heller förlenge. RA I. 1: 251 (1540). (De) villia upskufva medh bröllopet till dhess förmedlingen är uthe. VDAkt. 1679, nr 225.
(7 f) -SKOJA. särsk. (numera bl. tillf.): skoja upp (se skoja upp 2) (ngn), särsk. i p. pf.: upplivad l. uppsluppen. Hör jag vindens concert, / Blir jag uppskojad tvärt. / Jag blir ungdomligt frisk. Sehlstedt 1: 208 (1861).
(7 a) -SKOTT. (†) uppskov; jfr skott, sbst.2 6. VadstÄTb. 29 (1579). Alt dät som skeer eller skal skee i Ståkholm weet min kiäre farkiär fulle att där wankar altid opskåt wti, så att man må altid göra sin räkning att dät een sätter seig före, skeer gemeenligen een månad seenre än dät war ärnat. Ekeblad Bref 2: 316 (1662; rättat efter hskr.). Schultze Ordb. 4320 (c. 1755).
Ssg (†): uppskotts-dom. (†) = uppskovs-dom. BtÅboH I. 6: 38 (1632). FörarbSvLag 7: 641 (1709).
-SKOTTA, -ning. Lind (1738).
1) till 1: kasta upp (ngt, i sht jord l. snö) i hög l. vall o. d. (jfr skotta upp 1); särsk. till upp 1 e: gm skottning o. sammanförande av jord l. snö o. d. åstadkomma (vall l. driva l. hög o. d.). (Saknas märgel) måste Kupejorden, innan den på Kupan opskotas, utblandas, och förfriskas med wäl brunnen gödsel. Dahlman Humleg. 25 (1748). När solen redan en stund glindrat mot den väl och symmetriskt uppskåtade och plöjda snö’n på gården .. såg man en hel rad af vackra, väl bespända, toma slädar framköras af betjenter. Knorring Cous. 2: 66 (1834). Särskilt under järnålderns sista skeden synes en ej obetydlig järnframställning ha ägt rum bl. a. i Storsjöområdet .. varvid slaggen i många fall kom till användning vid uppskottandet av gravhögar. Beskow Bruksherrg. 11 (1954).
2) till 3, 10, med avs. på yta l. väg o. d.: frilägga gm skottning; äv.: gm skottning åstadkomma (grop l. öppning o. d.); jfr skotta upp 2. Broocman Hush. 1: 60 (1736). Gården var inte uppskottad. Till hans stora förvåning syntes inga skidspår här. Höijer 30Silverp. 85 (1949).
-SKOV. [jfr mlt. upschove, t. aufschub]
1) (†) till 7, om överlämnande av (l. om förhållandet att ngn överlämnar) ärende (till person l. myndighet) för avgörande l. handläggning o. d., hänskjutning; remittering. Om k(onungs) sackenn är opskoff till then ädle herre, h(er) Arfuid Göstaffsonn, huad hans h(err)e theruttina(n) göre will. VadstÄTb. 78 (1583). Schroderus Comenius 664 (1639).
2) till 7 a, om förhållandet att ngn skjuter upp l. dröjer l. avvaktar med ngt l. att ngt skjuts upp l. fördröjs; särsk. konkretare, om tidrymd varunder ngt skjuts upp, dröjsmål, försening; särsk. dels med bestämning inledd av prep. med, betecknande det som skjuts upp, dels i uttr. utan uppskov, utan dröjsmål, omedelbart, genast; jfr -skott. G1R 16: 218 (1544). Um .. I kunne haffve upskuff medt samme bröllop til opiitt vatn bliffver så vele vij gärne .. eder besöke. G1R 25: 32 (1555). Grefwen skref til Hertigen et strängt bref, hwar uti han påstod, det måtte den fångne Konungen utan upskof göras ledig ifrån fängelset. Celsius G1 2: 107 (1753). Utom .. en mängd kuranta göromål, som ej tåla uppskof, har jag äfven den sednare tiden åtnjutit det höga förtroende att vara H. M:s öfversättare på Stat. 3SAH XXXVII. 2: 59 (1841). Man erinrar om att USA .. förordade det tidigare datum då man ansåg att enbart det faktum att den franska regeringen skall avgå den 17 januari inte motiverade ett uppskov. SvD(A) 28/12 1953, s. 6. särsk.
a) om tidrymd som bevilja(t)s ngn för fullgörande av åliggande l. prestation, anstånd (se d. o. 2), frist (se frist, sbst. 1 a); särsk. ss. obj. till verbet begära; äv. allmännare: rådrum, uppehåll, frist (se frist, sbst. 2). Huad the lengre oppskoff inn opå sommeren eller hösten begere. HFinlH 4: 150 (1556). Uppskof med tjenstgöring för ett år kan medgifvas: värnpligtig, som idkar studier och behöfver uppskof för afslutande af pågående lärokurs. Nordensvan Värnpl. 2 (1887). Smärtorna hade domnat bort. Jag skulle få fred och uppskov ännu ett dygn kanske. Martinson ArméHor. 90 (1942). I och med en gäldenärs dödsfall inträder i hans ställe hans dödsbo .. Lagen föreskriver .. ett visst uppskov med betalning av skuld. NorstedtJurHb. 653 (1987). jfr betalnings-uppskov.
b) [eg. specialanv. av a] jur. om av domstol beslutat uppehåll i o. senareläggande av muntlig förhandling. HH XIII. 1: 22 (1562). Nu söker enthera parten upskof i saken, för thy, at han wil flera bewis skaffa, eller för annan orsak. RB 16: 6 (Lag 1734).
Ssgr (till -skov 2): uppskovs-beslut. jfr beslut II 1; särsk. (jur.) till 2 b (jfr inter-lokutorium). Tiden 1848, nr 215, s. 3. (Vid uppskov bör) även det nästa sammanträdet endast avses för fortsatt förberedelse, varom parterna i uppskovsbeslutet böra erinras bl. a. genom förbud mot vittnesförhör. SvJuristT 1944, s. 8.
-dag. (†) respitdag. När ett wexelbref är förfallit, njute godkännaren sex upskofsdagar till godo. Danckwardt SmndrFörf. 450 (1823). HandInd. 525 (1927).
-dom. (numera mindre br.) till -skov 2 b: dom varigm uppskov beviljas; jfr -skovs-utslag o. interlokutorie-, uppskotts-dom. KOF II. 2: 276 (c. 1655). SAOL (1973).
-politik. förhalningspolitik. Cavallin Kipling Wi 149 (1897).
-ränta. (i sht i fackspr.) ränta som vid utebliven betalning av skuld utgår på förfallodagen; jfr straff-ränta. Schrevelius CivR 2: 353 (1847).
-sedel. särsk. (†) om sedel (se d. o. 1 e δ) utvisande värnpliktigs beviljade uppskov med (inskrivning till) militärtjänstgöring. Nordensvan Värnpl. 14 (1887). SFS 1934, s. 916.
-tid. Sedan samtelige Ständerne härutinnan kommit öfwerens, förekommer öfwerläggningen therom, huru upskåfstiden bör nyttjas till wår fördel. 2BorgP 8: 419 (1743).
-utslag. (†) till -skov 2 b, = -skovs-dom. VRP 3/10 1739. Sundén (1892).
-SKOVLA, -ing.
1) till 1, med avs. på jord l. grus l. vatten o. d.: skovla upp (se skovla upp 1); numera bl. i p. pf. Weste 1497 (1807). Då hålet blifvit så djupt att man ej kan direkt uppskofla jorden, uppsättes ett litet vindspel, och jorden upphissas uti en skopa. TT 1898, Allm. s. 116.
2) (†) till 3, 10: gm skovling rensa bort jord l. sörja o. d. från (ngt), frilägga, skotta upp (se skotta upp 2). Alla afledningar på åkeren för watnet böra på det nogaste upskoflas, om snön under lindrig winter uplöses til issörja. Fischerström 3: 19 (1781). EconA 1807, aug. s. 108.
-SKRAPA, -ning.
1) (†) till 1: gm skrapande blottlägga l. hämta upp (ngt) (ur marken). Weste (1807). Hos hönsfoglarne, hwilka ofta uppskrapa sin föda ur jorden, äro .. (tårna) breda och korta. Holmström Ström NatLb. 2: 81 (1852).
2) till 10: gm skrapning avlägsna (smuts l. beläggning o. d.); numera i sht ss. vbalsbst. -ning. TT 1895, K. s. 23. Dessa färgställen måste avlägsnas genom uppskrapning före den nu följande mellanetsningen. HantvB I. 7: 102 (1939).
3) (†) till 10 a: tilldela (ngn) en skrapa (se skrapa, sbst. 3), läxa upp. Calonius Bref 117 (1795). Dalin (1855).
4) till 12: gm skrapande riva l. rispa upp l. sarga (ngt); numera i sht i p. pf. Nordforss (1805). Körande de första breda skären på solkig, uppskrapad is. Tegnér Stadion 264 (1938).
(1, 2) -SKRIDA, -ning. (†) skrida l. långsamt röra sig upp l. uppåt; äv. i bildl. anv. Aff orsak, att jag nu nÿss är vpskreden aff en swår passion. VDAkt. 1704, nr 139. Solens årliga upp- och nedskridande mellan vändkretsarne. JJNervander 1: 43 (1847). Dalin (1855).
(8 e) -SKRIFT. [till -skriva o. skriva upp] handlingen att skriva ngt (särsk. sitt namn på ngt); äv. (o. numera bl.) konkret, om den skrivna texten, särsk. dels: anteckning l. notering, dels: uppteckning. HB 1: 248 (1591). Hufwudman .. (bör) wid öfwerlåtandet af .. Wäxel, förmedelst sin egenhändige upskrift tilsättia thens andres sins ombudzmans namn. Schmedeman Just. 615 (1671). Den 7:de i samma månad ”börjas skolan” och en rad viktiga händelser ge stoff till uppskrifter. Dahlgren 1Ransäter 154 (1905). (Det) är viktigt, att läraren på förhand beräknar .. hur den tilltänkta uppskriften på svarta tavlan slutligen bör se ut. Cederschiöld o. Olander Riktl. 94 (1916). Antalet uppskrifter av folkloristiskt intresse beräknas f.n. till mellan sjuttio o. åttio tusen (visor). Arv 1953, s. 129. särsk. (†) om skriven text på brev l. paket o. d. angivande mottagare, adress, utanskrift. Ibland andra Breef vthur Swerige, ähr Mig .. ett tilhanda kommit, dess vpskrifft lydde till Hertig Jören af Luneburg. HSH 35: 159 (1635). Lagerström Holberg PolKannstöp. 36 (1729).
(8 f) -SKRIKA. skrika till, ge till ett skrik; särsk. (o. numera bl., tillf.) med anslutning till upp 7, i p. pf. i adjektivisk anv., särsk. bildl.: upphaussad. Dähnert 287 (1746). De vanliga uppskrikna onödigheterna: LÄRKAN introducerar damur med cyklopöga. Lindqvist Reklam. 48 (1957).
-SKRIVA, -else (†, AOxenstierna 1: 454 (1620)), -ning; -are (†, Schultze Ordb. 4374 (c. 1755)). [fsv. upskriva]
1) (†) till 7: hänskjuta (rättssak l. ärende o. d.) (till högre instans); äv. med obj. ersatt av prep.-förb. inledd av om. HSH 29: 109 (1541: wm). Saken är politicè för tinget utförd och till hof-retten upskrifuen. VDBötB 1648, s. 417.
2) (utom i slutet i sht i fackspr.) till 7 f: ge (ngt) ett högre värde, särsk. dels med avs. på anläggningstillgång l. bolagsandel o. d.: åsätta högre värde (än det bokförda), dels med avs. på valuta: revalvera. Att ett bolag .. beredde sig möjlighet .. (till att dela ut nya aktier) genom att helt enkelt uppskrifva sina fastigheters värde. SD 1/10 1897, s. 4. Till de positiva faktorerna kan räknas, att den japanska konkurrensen i fortsättningen kommer att bli något mindre mördande på grund av uppskrivningen av yenen. SvD 7/1 1972, s. 1. särsk.: i skriftlig redogörelse l. recension o. d. överdriva betydelsen l. kvaliteten av (ngt l. ngn); anträffat bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Sålde den bra? Ja, det är klart, det gör väl en så pass uppskriven bok hur man än bär sig åt! Rynell VetaHut 95 (1979). På bilder ser Brainpool ut nästan precis som Popsicle och graden av uppskrivning i pressen är likvärdig. DN 20/4 1994, s. B5.
3) till 8 e: skriva upp (ngt), anteckna, notera; särsk. med avs. på minnen l. tankar l. samtal o. d.: skriftligen återge l. nedteckna; äv. med avs. på brev l. testamente o. d.: avfatta; äv. med personobj. (se b). Hurulunde heradzhöfdingerne och domerne schole upscrifva late begge parternes clagemål. RA I. 1: 266 (1540; rubrik). Samma dagh war menighethenn begieranndis, ath thett breff, som wpskriffuitt bleff thil K. M. på menighettenn, mothe bliffua wplessadh. TbLödöse 104 (1588). (Kristus har Herrens bön) ord ifrån ord vthtalat, och låtit Ewangelisterna vpskrifwa. Emporagrius Cat. M 5 a (1669). (Islänningarna) uppskrefvo sina egna minnen. Geijer I. 1: 204 (1845). särsk.
a) (†) med obj. betecknande egendom l. penningmedel l. varor l. gäld o. d.: anteckna (i bok l. register), bokföra; särsk.: (efter värdering) upprätta inventarium över. G1R 1: 126 (1523). Nu dör man och hafuer omyndighe barn efter sigh, tå ägher Laghman, eller Häredzhöfdinge .. barnagodz upskrijfue lathe, och Målzmän sättie. Lagförsl. 136 (c. 1609). An:o 1672 .. Öfuersågz och Uppskrefz alt hwadh som befans i Stoore Trääbyggningen widh Swanåå. Karlson EBraheHem 151 (i handl. fr. 1672). Hagström Herdam. 2: 38 (1898). särsk. ss. vbalsbst. -ning i uttr. upp- och avskrivning, om överföring av penningmedel mellan konton; äv. elliptiskt för: upp- och avskrivningsräkning. De Transporter af Postmedlen som skole ske från det ena PostContoiret till det andra, hafwer Cammereraren .. att göra, efter som det allenast består uti upp- och afskrifning ifrån det ena Contoiret på det andra. CivInstr. 495 (1704). Upp- och afskrifning är vanligen en hela året använd räkning med många insättningar och uttagningar. Rosenberg Bankv. 16 (1878). Östergren 9: 263 (1964).
b) med (refl.) obj. betecknande person; särsk.: (låta) anteckna (i bok), införa (i register); förr särsk.: enrollera; äv. mer l. mindre bildl. At gudh haffuer .. vpscriffuit j lijffzens boock så monga som han wil haffua til then ewigha saligheeten. OPetri 2: 467 (1535). Att udi Östrebothnen skall vare till en 1500 duglige unge karrer opschriffne och antagne till att göre för:ne rydzer modståndh medt. G1R 25: 460 (1555). Tillförene har hwar och en ledamot upskrifwit sig själf uti en dertil inrättad bok. HH XXXII. 2: 193 (1773). TjReglArm. 1858, 1: 9. särsk. i fråga om att anteckna ngn för begången förseelse; särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) ss. vbalsbst. -ning konkretare, om anteckning om skolelevs uppförande l. slarv l. glömska o. d. Upskrifua alla grofua syndare. KOF II. 1: 350 (1659). Det hade varit hela serier av förargligheter i skolan: uppskrivningar i journalen, anmärkningar, telefonpåringningar till mamma. Oterdahl Skolfl. 169 (1924). Otåliga bilister som klagade över en felparkerad och hindrande bil. En gång blev de uppskrivna av en ilsken konstapel. Fogelström Dolly 38 (1958).
4) (†) till 11 a: gm att skriva göra slut på (ngt, i sht papper). BtFinlH 3: 247 (1549). Jag tror mig icke säga för mycket, om jag försäkrar, att jag uppskrifwit ett halfft ris papper allenast i den långsama twistigheten, om Skara domkyrko-tunnor. Hof Självbiogr. 62 (1768).
Ssgr: (till -skriva 2; i fackspr.): uppskrivnings-besked. (†) i uttr. upp- och avskrivningsbesked; jfr besked 13. (Vid nyår) erhåller räkningshafvaren från banken ett upp- och afskrifningsbesked med uppgift på .. insättningar och uttag .. (samt) innestående kapital- och räntefordran. Fliesberg Handel. 108 (1891). RiksdRevStatsv. 1901, s. 570.
-fond. av bundet eget kapital bestående fond för uppskrivning av anläggningstillgång i aktiebolag. SFS 1975, s. 2547.
-räkning. (†) i uttr. upp- och avskrivningsräkning, om bankräkning på vilken insatta medel tillhandahålls vid anfordran. VexiöBl. 1837, nr 50, s. 3. SvRiksd. 13: 77 (1934).
-vinst. vinst erhållen gm uppskrivning (i sht av valuta). EkonT 1939, s. 151.
-SKRUBBA. särsk.
1) (†) till 10 a: ge (ngn) en uppsträckning, läxa upp. När en Juvenal .. / Upskrubbad hela Rom för des lastwärde skick. Düben Boileau Sat. 37 (1722). Östergren (1964).
2) till 12: riva l. skrapa upp l. sönder (ngt); numera bl. i p. pf. Den lilla flickan kom hem med uppskrubbade knän. Lind 1: 217 (1749).
-SKRUVA, -ning.
1) till 1: gm skruvning föra l. dra l. förflytta (ngt) uppåt l. till ett högre läge; äv. (till upp 1 e, i sht i fackspr.) intr., om drivis: torna upp sig gm skruvning. Hoorn Jordg. 2: Föret. 6 a (1723). Man sitter som på en pianostol eller en uppskrufvad kontorsstol. Sehlstedt 5: 207 (1874). Vid själfva kapet stötte vi på en bred spricka med högt uppskrufvad is på båda sidor. Duse Pingv. 220 (1905).
2) (†) till 1: medelst skruvdomkraft l. dyl. (åter)föra l. bringa (lutande byggnad l. murverk o. d.) i upprätt ställning; jfr skruva upp 2. BoupptSthm 1673, s. 198 b. Brask visste att de funnos, som kunde uppskrufva stenhus och murar, hvilka börja luta. SvBL 1: 346 (1858).
3) till 7: gm att skruva spänna (ngt, i sht elastisk kropp) l. sätta igång l. öka funktionen hos (ngt), dra upp (se draga upp 4 b α); numera i sht i p. pf. Sylvius Mornay 108 (1674). Vid strängens uppskrufning på fiolen bör tillses, att den icke blir bruten och att dess lindningar komma att ligga bredvid, ej öfver hvarandra. Hedlund Fiolsp. 35 (1899). Hon arbetar i en ”Leksakskvarn” där också människorna runtomkring henne beter sig som uppskruvade dockor. KvinnLittH 1: 465 (1981).
4) i bildl. anv. av 3: öka omfattningen l. intensiteten l. styrkan l. storleken o. d. hos (ngt), driva upp (se driva upp 13), pressa i höjden; särsk. med avs. på dels egenskap l. förmåga l. känsla, dels pris l. tempo; särsk. (o. numera i sht) i p. pf. i adjektivisk anv.: ansträngd, onaturlig, konstlad, särsk. dels om person: forcerad, dels om stil l. talesätt o. d.: högtravande, uppstyltad. (Paulus) philosopherade icke öfwer mänskliga subtiliteter .. icke heller swatsade han med upskrufwade, höga och hyperboliska talesätt. Rydén Pontoppidan 231 (1766). Fattigkomitén .. uppskrufvade anspråken ännu högre. Tegnér Brev 9: 92 (1839). Denna historia, hvilken vi berättat närmast för att visa, huru radikalerna .. söka att till häpnadsväckande dimensioner uppskrufva hvarje förmåga. VL 16/9 1893, s. 2. Sirius allsvenska säsongdebut inför hemmapubliken blev en ryckig och nervös tillställning med tempot hela tiden högt uppskruvat. DN(A) 17/12 1964, s. 21. Alla lite nervösa och uppskruvade men ändå glada åt varandra. Born RopSten. 121 (1991). jfr pris-uppskruvning.
5) till 12: gm skruvning lossa (o. avlägsna) (ngt, i sht gängat föremål); numera bl. i p. pf. Nordforss (1805). När .. (universalskruvnyckeln) begagnas för uppskrufning, vändes den om och vrides åt motsatt led. JernkA 1858, s. 232. IllSvOrdb. (1955).
(7 e β) -SKRÄCKA. [jfr t. aufschrecken] (†) skrämma upp (ngn). Rogberg Pred. 2: 443 (1829). Fältherren uppskräcktes af en ryslig dröm. Kolmodin TacAnn. 1: 83 (1833).
-SKRÄDA, -ning.
1) (numera mindre br.) till 10, med avs. på träd(stam) l. stock o. d.: skräda (se skräda, v. 1 slutet); äv. med obj. betecknande resultatet; förr äv.: hugga (spånor). Spånens vpskrädande. VGP 25/5 1745, s. 215. Skall det ej som .. (byggnadsvirke) användas, så uppskrädas vanligen stammarne, för att befordra träets torkning. Rothstein Byggn. 33 (1856). Sleeprerna skola vara af furu .. och uppskrädda på två motsatta sidor till 16 centimeters tjocklek. SDS 20/4 1898, s. 1. Östergren (1964).
2) (†) till 12 b: skräda (se skräda, v. 2 b) (malm o. d.). JernkA 1886, s. 81. Kopparkis, insprängd i glimmerrik, magnetitfattig bergart. Uppskrädes till 3–7 procents kopparhalt. TT 1902, K. s. 13.
(1 h β) -SKRÄMMA, -skrämning.
1) skrämma upp (se skrämma upp 1) (djur (i sht villebråd) l. (ngn gg) person); äv. bildl., särsk. i uttr. skrämma upp ngn ur (ett tillstånd o. d.); särsk. (o. numera i sht) i p. pf. Ändock de (dvs. fåglarna) wordo en gång upskrämde, kommo de likwäl igen. Girs J3 55 (1627). Det vanliga är, att hunden, efter att hafva stått en kort stund, hastigt rusar till, för att uppskrämma vildbrådet. Hahr HbJäg. 44 (1865). Ur dessa tankar uppskrämdes han plötsligt genom åsynen af fursten. Cederschiöld Riehl 1: 16 (1876).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1: framkalla oro l. ängslan l. rädsla l. fruktan hos (ngn); särsk. (o. numera i sht) i p. pf. i adjektivisk anv.: förskräckt l. oroad l. bekymrad. HSH 7: 261 (c. 1800). Schweitzarne blefvo .. uppskrämde och samlade krigsfolk vid landets nordliga gränser. Mankell Krigsm. 1: 210 (1865). Hvad Wetterstedt under dessa dagar spejande förföljt var dock icke något foster af en uppskrämd inbillning. 3SAH 3: 279 (1888). En siciliansk slaktare, uppskrämd av den dramatiska nedgången i köttförsäljningen på grund av den brittiska galna kosjukan, har börjat dela ut 1 600 kilo nötkött gratis mitt i centrala Palermo. SvD 3/4 1996, s. 23.
(1, 2) -SKUFFA. (numera bl. tillf.) gm att knuffa l. stöta till (ngt) få detta att ändra läge l. förflyttas; äv. med avs. på person: på sådant sätt få att resa sig. Dalin (1855). Uppskuffad av sin hustru reste sig nu Ola Landborg i hela sin ansenliga längd och talade. Krusenstjerna Pahlen 4: 121 (1933).
(10) -SKURA. skura upp (se skura upp 1 a) (ngt); numera bl. i p. pf. Jngen dyrffues tiill att vpskura gambla grytor, och selie them för Nyia. Skråordn. 232 (1545). Jag instruerade honom att draga ur baljan en gammal uppskurad tysk artillerisabel. Kongo 2: 60 (1888).
-SKUVA, se -skjuva.
(1, 3) -SKYFFLA, -ing. med skyffel gräva l. ösa upp (ngt); äv. med obj. betecknande resultatet av sådan verksamhet; äv.: med skyffel kasta upp l. föra samman (ngt) i en hög; numera i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ing; jfr skyffla upp. Stridsberg Åkerbr. 128 (1727). En rund jern-skyffel .. med hwilken den utristade torfwen upskyflades eller loszades ifrån jorden. Linné Sk. 295 (1751). Intilldess, at massan var fullkomligt jemn och seg, då den antingen upskyfflades i hög, eller genast användes på muren. LBÄ 36–38: 89 (1800). Det .. under hans lifstid enda fullbordade arbetet var uppskyfflingen af hans egen graf. Lysander Faust 161 (1875).
(1 c) -SKYLA. (†) skyla (se skyla, v.1) (ngt); jfr skyla upp. När Hösten kom och Kornet war upskurit, upskylades det utom Kornlandet, at dymedelst undwika körning och tramp wid kornets införsel. HushBibl. 1757, s. 119. Gadd Landtsk. 3: 505 (1777).
(2) -SKYNDA. (†) påskynda (ngns) förflyttning (till en plats), skyndsamt skicka upp (ngn); äv. intr. o. refl.: skyndsamt förflytta sig upp. G1R 26: 440 (1556). Käre fromme Herre I må oppskynda edert Socknefolck, osz till hjelp som andra ährlige folck, haffwer uppskyndedt sigh. UrkFinlÖ I. 2: 3 (1596). (Jag) med en hast upskyndar till Warschou. HSH 9: 194 (1641).
(1) -SKÅDA. [fsv. upskodha] (†) se upp (på ngn l. ngt), rikta blicken uppåt (mot ngn l. ngt); äv. bildl., särsk.: se upp (till ngn l. ngt ss. föredöme l. ledstjärna o. d.). Lyceum I. 1: 11 (1810). När wi, uppskådande till korset, bedje: o, Guds Lamb. Rogberg Pred. 1: 174 (1827). (Egenskaper) till hvilka vi .. se de ädlaste af Romarväldets invånare uppskåda. Atterbom VittH 44 (1845).
-SKÄRA, -an (, RelCur. 283 (1682)), -else (, Lind 1: 175 (1749)), -ing (, König LärdÖfn. 5: 235 (1747), Dahlman Humleg. 11 (1748)), -ning. [fsv. upskära]
1) (†) till 1: gm skärande lossa l. frånskilja (ngt (från ngt)) o. föra l. lyfta upp(åt); särsk. till upp 1 b: medelst skärande redskap hämta l. ta upp (ngt, i sht torv) ur marken; äv. med avs. på mark l. mosse o. d.; jfr skära upp 2. För dett iag upskurit 30 lass torf till tråsningen i Scholan. VGR 1711, s. 21. Dessa ingöt måste uppskäras i hvarje form med tillhjälp af händerna och strykskifvan. TT 1902, M. s. 125. Sedan grästorvorna äro aflägsnade från så stor yta, som för året skall uppskäras, uppkastar drängen med spada .. torvjorden. Hörlén GSed. 115 (1914). jfr o-uppskuren.
2) till 1, 2: förse (ngt) med uppåtriktad öppning l. inskärning o. d.; särsk. (sjöt.) med avs. på segel: förse med bågformig inskärning vid sida l. underkant (jfr gela, v.); numera bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Kilarne .. inskarfwas nätt med spetsen upåt .. uti den tecknade swarta linien, som bemärker upskjärningen, hwilken går inemot lifwet af Jackan. UnderrMansKläd. A 2 b (1778). Kryssegel uppskäras 0,08 i undra liket och inskäras i stående liken som stor- och förmärssegel. Frick o. Trolle 83 (1872). Djup ryggringning och högt uppskurna ben har den näckrosmönstrade baddräkten i lycra från Blue Man. FeminaMånMag. 1983, nr 5, s. 8.
3) [jfr t. aufschneiden] till 3: med kniv l. annat skärande verktyg l. instrument öppna l. åstadkomma öppning i (ngt); skära snitt i (ngt) (för att möjliggöra åtkomst av innehåll); särsk. i p. pf. i adjektivisk anv., med avs. på klädesplagg: uppslitsad. 2SthmTb. 7: 145 (1585). Sedan upskjäres skjelva Blåsan och under att vattnat utrinner införes Pekfingret att söka sten och tjena till ledare för Tenetten. Meyerson SerafimInstr. 65 (i handl. fr. c. 1780). (Tjuvar) upskuro en af mina packor och stulo från mig en myckenhet glaspärlor. Ödmann MPark 99 (1800). Man må dock icke tro att alla ur, som äro försedda med uppskuren balans kompensera (utjemna) gången. Ericsson Ur. 275 (1897). Det var alls ej ovanligt att såväl klädningen som chemisen .. voro uppskurna intill knähöjd i vänstra sidan. Kleen Kvinn. 34 (1910). jfr o-uppskuren. särsk.
a) med avs. på (kroppsdel hos) djur l. människa; äv. (med anslutning till 6) med inbegrepp av sönderdelande l. styckande: dissekera, äv. övergående i: obducera. G1R 8: 25 (1532). Lät och gamble trogne tienere vthan dom hängie, qwartere och vpskäre. G1R 18: 273 (1547). Hwarföre hafwa icke dhe samma Medici, upskurit Lijket, att dhe sanningen hade kunnat weta. HdlCollMed. 1674, s. 217. Då Torsken blef upskuren, fans uti flera smärre Sillar, som de slukat. GT 1786, nr 82, s. 3. Det blev genom uppskärning (dissektion) av djur, som man sökte skaffa sig de nödiga anatomiska kunskaperna. Söderström LäkKvacksalv. 21 (1926).
b) med avs. på (ark i) (häftad) bok: skära upp (se skära upp 3 a), sprätta upp. Dalin (1855). Väl uppskurna och lästa böcker av August Strindberg. Lidman Lågan 86 (1952).
c) med avs. på stygn l. lugg (se lugg, sbst.1 b) o. d.: skära l. klippa upp; äv. med obj. betecknande tyg (i sht sammet) l. matta o. d. Plyschstygn. Till detta särdeles vackra reliefarbete uppskäras stygnen. DamBok 9 (1879). Uppskurna mattor. SD(L) 1898, nr 410, s. 1.
d) åstadkomma (l. fördjupa) räffla l. skåra l. märke l. hål l. fördjupning i (ngt); äv. med obj. betecknande resultatet av sådan verksamhet. (De vill) offta godz borga, och läta på een stycko vpskera ena redeliga summo. PErici Musæus 2: 321 b (1582). I hålet instickes en gängtapp .. som under kringvridning uppskär gängorna i mutterns sidor. ArbB 209 (1887). Kugghjulen kunna tillverkas i maskinen utan föregående uppskärning af kuggarne. TT 1899, M. s. 90. Är ytan spänd med papp eller väv måste en uppskärning företagas över fläcken. HantvB I. 1: 244 (1934).
4) (†) till 10, med avs. på säd l. annan gröda: meja (o. sätta upp), skörda; äv. med avs. på åker; äv. dels abs., dels (i sht i religiöst l. bibelpåverkat spr.) mer l. mindre bildl.; jfr skära upp 9. 2Kor. 9: 6 (NT 1526). Hustru Karrin i Åsby .. klagadhe wppå sin mågh Nils Benttss(on) .. att han will ffor holla henne ett åkerstycke som han opskar, och hon fick ther intte aff. SörmlH 16: 114 (1591). Sochnens mähn skolle, opskiära samma Rogh, och derförre bekoma betalningh för derass omack. ÅngermDomb. 9/7 1635, fol. 92. På somblige Orter .. kan man i 20 Dagar effter Vthsädet igen upskiära. RelCur. 197 (1682). Witne som utsår lögn, skal igen upskära sin ofärd. Nicander SalOrdspr. 50 (1760). Edström Mossgrönt 1: 166 (1950). jfr o-uppskuren.
5) till 10: gm skärande l. klippande o. d. forma l. iordningställa (ngt). Dahlman Humleg. 30 (1748). Rödwide .. Blir wäl, om det upskäres, et litet träd. Retzius FlOec. 641 (1806). Får nämligen uppskuren, anordnad smördeg stå och vänta på att bli bakad, torka hans kanter och ytor. Grafström Kond. 216 (1892). särsk.
a) (†) med avs. på budkavle, äv. övergående i bet.: sända ut; jfr skära upp 6 a α. Gustaf II Adolf 15 (c. 1620). Så snart fienden kom in i Södermanlands-skären, uppskars budkaflar i kustsocknarne. Malmström Hist. 1: 74 (1855). NF 2: 1294 (1878).
b) (†) skärpa l. vässa l. spetsa (ngt); särsk. med avs. på dels blyertspenna, dels såg(tand). Sahlstedt (1773; med avs. på blyertspenna). Så Patrik – drag ej längre i betänkande att uppskära ritstiften. Almqvist Herm. 177 (1833). Alla hyflar äro slipade och iordningställda, alla sågar uppskurna. Hierta-Retzius ArbStug. 108 (1897).
6) till 12: gm att skära dela l. klyva (ngt) (itu l. i stycken l. bitar o. d.); särsk. med bestämning inledd av i, förr äv. till; äv. med obj. betecknande resultatet; äv. mer l. mindre bildl. Ähr wpskurit till 2/3 skyffler Tack kopp(er). ArkliR 1564, avd. 21. Lokaler, i hvilka .. de för speciela ändamål uppskurna och förarbetade bräderna .. skola torkas. TT 1871, s. 109. Borta äro de tornhöga segelmassorna, som i spridda kompasslägen uppskuro synkretsen i nyckfulla delsträckor. Frosterus Jord. 139 (1930). särsk. med avs. på kött l. charkuterier; särsk. i p. pf. i substantivisk anv. o. (i Finl.) ss. vbalsbst. -ning: kallskuret, pålägg. Langlet Husm. 114 (1883). (Ett) smörgåsbord, bestående av smör, bröd, ost, uppskuret, dricka och brännvin. Hagberg DödGäst. 236 (1937). Boken inleds med några allmänna råd om bl.a. kött, bröd, uppskärningar, fett, alkohol och kryddor. Hufvudstadsbl. 15/4 1988, s. 9.
7) [jfr t. aufschneiden] (†) i bildl. anv. (möjl. av 6): tala vitt o. brett, skryta; jfr skära upp 8. Hela min konst bestod ther vti, at jag om store Resor, om Balleter, Comœdier, Masquerader, Panqueter och andre fåfängeligheter vpskiära kunde. Weise 61 (1697). Schultze Ordb. 4439 (c. 1755).
Avledn.: uppskärare, m.//ig. till -skära 3, 6: person som skär upp l. itu ngt; särsk. (om ä. förh.) till 3 d, om gruvarbetare som räknade o. (urspr. på karvstock l. dyl.) antecknade uppfordrade malmtunnor o. d.; förr äv. till -skära 4, om skördekarl. Idhra söner skal han tagha .. til åkermän som hans åker bruka skola, och til vpskärare j hans sädh. 1Sam. 8: 12 (Bib. 1541). Jack the Ripper .. (uppskäraren) kallade sig en beryktad, aldrig ertappad mördare .. som sökte sina offer bland prostituerade i Londons East End. 2SvUppslB 14: 923 (1949). Utom körgossarna voro ett flertal personer i arbete vid var vind, ihävare i korgstaden och intagare samt ofta uppskärare i laven. Lindroth Gruvbrytn. 1: 305 (1955; om förh. på 1660-talet).
(7 e) -SKÄRPA, v.1, -ning. skärpa (se skärpa, v.1 I 1) l. vässa (ngt); äv. i bildl. anv., särsk. (o. numera bl.) ss. vbalsbst. -ning: uppstramning, åtstramning. PLGothus 1Utl. N 4 b (1609). (Verserna är) intet inbundna, at the icke äfwen af the mindre upskerpte förstånden skola til sit innersta kunna fattas och förstås. JGHallman SellhRegl. 2 (1727). Dolkblad av flinta, lancettlikt, uppskärpt. Fornv. 1913, s. 279. Finansminister Sträng deklarerade att en ”uppskärpning” av den ekonomiska politiken kunde bli nödvändig längre fram. DN(A) 20/1 1965, s. 1.
(10) -SKÄRPA, v.2 (†) söka efter (malmfyndighet) l. förbereda brytning av (malm); jfr skärpa, v.2 1. VetAH 1740, s. 202. Svedjandet, som .. skaffat större bequämlighet at kunna leta och upskierpa Malm-streck. VetAH 1745, s. 120. Leijell PVetA 1751, s. 38.
(7 e β) -SKÄRRA, -ning. skärra upp (se skärra upp 1) (ngn); äv. i överförd anv., om ngt sakligt; särsk. (o. numera i sht) i p. pf. i adjektivisk anv.: upphetsad l. uppjagad l. uppskrämd. Wetterberg Genrem. 65 (1842). Paul var .. så uppskärrad, att han måste vänta med rakningen för att inte skära sig. Siwertz Fribilj. 48 (1943). Den uppskärrade stämningen i sovjetiska judiska kretsar beror på att utvandring numera inte längre bara är en teoretisk möjlighet. ÖgCorr. 28/5 1971, s. 9.
-SKÖLJA, -ning.
1) till 1, 2: om (havs)vatten l. våg: spola upp (ngt (på land)); numera i sht i p. pf., särsk. om sandformation o. d. Af den starka västanvinden .. var invid sjelfva hafsstranden, en låg sandvall .. öfver det andra jämna sandfältet uppskölgd. Barchæus LandthHall. 90 (1773). Jag steg .. ned till hafsstranden och fann den full af uppsköljda snäckor. Wallin Bref 111 (1847).
2) (†) till 10: skölja upp (se skölja upp 4) (ngt). Sedan .. war Kirstin medh Karin engång widh stranden til at opskölja små klädhen. BtFinlH 2: 302 (1667). Tholander Ordl. (1872).
(9) -SKÖRD. (†) handlingen l. verksamheten att skörda (jfr skörd, sbst. 6); äv. konkret, om vid skörd erhållen avkastning; äv. mer l. mindre bildl. At ingen plögning eller vpskörd skal warda. 1Mos. 45: 6 (Bib. 1541). Här är väntan och hopp at vinna en rikelig upskörd. Nicander GSann. 159 (1767). Nordforss (1805).
(9) -SKÖRDA. (†) skörda (se d. o. 1) (ngt). År 1697 utsådde en bonde i Finland .. på 1 kytteland, 10 tunnor råg samt upskördade deraf 2000:de igen. Gadd Landtsk. 1: 262 (1773). VRP 11/6 1781.
(1) -SKÖRTA, -else (, VDVisitP 1684, s. 472 (: vpskiörtelses lijster)), -ning. [fsv. upskörta]
1) (†) i p. pf., om buk l. flank hos djur, i sht häst: uppdragen l. inknipen (på grund av sjukdom); äv. i överförd anv., om häst: som har uppdragen buk; jfr -knipa. Sådana kollriga hästar äro gerna trångbukiga eller upskörtade, som man kallar det, och träcken är torr. Florman Abildgaard 49 (1792). Är .. (hästens buk) mycket afsmalnande bakåt, och serdeles sammandragen i flankorna, kallar man djuret uppskörtadt. Sjöstedt Husdj. 1: 53 (1859). Lewenhaupt Reddy 142 (1907).
2) till 1 g, med avs. på klädesplagg l. kläder o. d.: (med band l. nål(ar) o. d.) skörta upp (se skörta upp 1); förr äv. dels med (refl.) personobj.: lyfta l. fästa upp ngns (l. sina) kläder, dels oeg., med annat sakobj.; äv. mer l. mindre bildl. (jfr 3), förr särsk. i det ironiska uttr. vara väl uppskörtad, vara illa däran. Luk. 17: 8 (NT 1526). Therföre kan sigh ingen Menniskia i thenna Werld .. så högdt vpskörta, at hon kunna vndlöpa syndena. ALaurentii Fischer 61 (1618). Nu är jag väl uppskörtad. Weste (1807). Det var en högtid på Salmela, när .. Jack fick lära de två äldsta pojkarne sitta raka i sadeln med enkom uppskörtade stigbyglar, så att pysarnes tåspetsar kunde uppnå ett fäste. Topelius Vint. II. 1: 455 (1856, 1881). Jag påminner mig, att jag .. träffade på en gammal markisinna, som gick till fots, uppskörtad, med en liten hund på armen. Armfelt hos Tegnér Armfelt 2: 88 (1884). Gubbar och gummor i uppskörtade långrockar och kjolar rände omkull varandra på de igensnöade vägarna. Lo-Johansson Stat. 1: 134 (1936).
3) i bildl. anv. av 2: ta oskäligt betalt av (ngn), pungslå, skinna; särsk. i uttr. uppskörta ngn på ngt; äv. med avs. på pris, särsk. i p. pf.: (alltför) högt uppdrivet; jfr -hugga 4 o. skörta upp 2. Att vederbörande legat i procentare-händer och blifvit enormt uppskörtade på räntor. Liljecrona RiksdKul. 416 (1841). Trots de oerhört uppskörtade priserna var han mycket anlitad. Sandblad RyFång. 60 (1915). Konflikten gäller tillgången till taxifilerna vid terminalerna. Enligt flygplatschefen har det varit stora problem med aggressiv kundraggning, uppskörtade passagerare med mera. DN(A) 14/3 1997, s. 8.
Ssg (till -skörta 2; †): uppskörtes-list l. -lista. (†) band l. smalt tygstycke att uppskörta klädesplagg med; jfr list, sbst.2 4 a ε, lista, sbst.1 4 b. KyrkohÅ 1920–21, s. 272 (1597). VDVisitP 1684, s. 468.
Spoiler title