SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2011  
UPPFÖR up4för l. -fœr l. 3~2, äv. (numera bl. tillf., vard.) OPPFÖR op4- osv., förr äv. UPPFÖRE l. OPPFÖRE, prep. o. adv.
Ordformer
(förr äv. skrivet ss. två ord; op- 16211783. opp- 1681 osv. up- (v-) 15411817. upp- (v-) 1564 osv. -för 1635 osv. -före 15411973. -förr 1646)
Etymologi
[fsv. up for, op fore, vpp före, prep., adv.; jfr dan. o. nor. opfor; ssg av UPP o. FÖR, prep.]
I. ss. prep.
1) följande sträckningen av l. längs med l. utmed l. över (ngt) i riktning upp, uppåt längs l. på l. mot (ngt); motsatt (o. ofta i förb. med): nedför l. utför; i sht förr äv. efterställt.
a) motsv. UPP 1; äv. mer l. mindre bildl. Han går vp för trapponar. FormPuerColl. B 10 b (1559). The förbij gångne, hwilke ifrån Clärkeståndet, then ene Trappan vpför then andre, til Biskopligh Myndigheet medh rätta vpstijga borde. Schroderus Os. 1: 591 (1635). (Kungen) måste .. gå up före een temmelig brant högd. Spegel Dagb. 78 (1680). Både wid Bageriet och på Miölpråmarne brukas så duktigt manskap, at hwarje Karl med beqwämlighet up- och utföre trapporne kan bära 10 Lispund. PH 6: 3661 (1755; rättat efter orig.). Åkdonet följde efter på landsvägen i de nättaste vågrörelser backe uppför, och backe ned. Almqvist JK 36 (1835). (Kungen skulle) rida till slottet, tagande vägen .. uppför Slottsbacken. De Geer Minn. 1: 205 (1892). Uppför husets väggar slogo de fina slingerväxternas små späda blad ut, svagt brunlila. Stiernstedt Liw. 224 (1925).
b) motsv. UPP 2; särsk. (o. numera i sht) i fråga om riktning mot strömmen i ett vattendrag, särsk. i förb. uppför strömmen (se STRÖM, sbst. 1 b). De seglade uppför Fyrisån. Där dhe fördhe stycken opföre Weiselströmen och in i Narffven och Båg. AOxenstierna 8: 678 (1633). (Generalen) red .. det ena ledet uppföre och det andra nedföre, till des de alla woro tagne i ögnesichte. KKD 1: 119 (1707). Resan fortsattes .. till hufvudarméen, som låg vid Borgå och därifrån gränsen uppföre. Adlerbeth Ant. 1: 174 (c. 1792). En stor krigsflotta .. hwilken under Birger jarls anförande seglade uppför Bottniska wiken. Fryxell Ber. 2: 40 (1826). Talrikt ser man de fria Studenterna .. vandra gatorna uppföre och utföre. Nicander Minn. 1: 89 (1831). — särsk. (†) i fråga om förflyttning över land: upp genom. Then 5. (maj) .. så togh jagh .. en resa up för Deutschland. Bolinus Dagb. 30 (1668). MinnSvNH Bih. 1: 23 (1784).
2) motsv. UPP 4, 5; i förb. med en föregående måttsbestämning, angivande läge l. befintlighet längs med l. uppefter ngt. KKD 8: 272 (1713). Floddelfiner har siktats mer än 200 mil uppför Amazonfloden. Expressen 20/9 1997, Lördag s. 44. Sin ateljé har han på Rörstrandsgatan, en bit uppför backen. DN 30/7 2003, s. B14.
II. ss. adv.
1) motsv. (o. delvis att uppfatta ss. absolut anv. av) I 1: följande sträckningen av ngt (angivet l. underförstått) föremål i riktning upp; motsatt (o. stundom i förb. med): nedåt l. nedför l. utför; i sht förr äv. allmännare (utan tanke på att rörelsen l. riktningen följer sträckningen av ett visst föremål): upp, uppåt.
a) motsv. I 1 a. Jonathan kleeff medh hender och fötter vpföre. 1Sam. 14: 13 (Bib. 1541). Pelarna eller stolparna äre skifftade i hwar sina 25 delar upföre och neder åt. Rudbeck d. ä. Atl. 2: 669 (1689). En kula som kastas stiger wäl upföre, sedan den kastade handen släpt henne, men afwiker sedan neder åt jorden. König Mec. 4 (1752). Och så börjades färden uppföre. Jag hade erhållit en åsna, som letade sig upp för sluttningen. Svanberg RedLefn. 460 (1882). Så hörde han gammelbjörn komma uppför igen .. Han löpte ett stycke uppför och stannade där. Berg Sjöf. 134 (1910).
b) (†) motsv. I 1 b. Ifrån bemälte becks åhminne går grentzen snedt öfver Soiunjoki opföre en wirsta (dvs. en verst, ca 1066 m) till Torasjoki. SvTr. V. 1: 294 (1621). Ingen kan til Häst komma fort, utan med Båtar utföre och upföre genom Strömarna. Rudbeck d. ä. Atl. 3: 660 (1698). Han blev .. gripen och med gevaldigern i häkte uppföre till Stockholm sänd. Kurck Lefn. 170 (1705). Vi följde Klarälfven uppför ett stycke. TurÅ 1910, s. 246.
2) bildl., motsv. UPP 7, 13. Stiernman Riksd. 1443 (1664). Kärleeken wil altijdh vpföre, och låter aldrig aff ringa Ting hålla sigh tilbaka. Preutz Kempis 218 (1675). Om det händer att somliga Egenskaper liksom ligga Nedföre och somliga oppföre hvad händer då? CAEhrensvärd (SVS) 1: 201 (1782). Hvad jag är glad att du känner dig gå uppföre igen, och att du åter kan njuta af lifvet! Bremer NVerld. 2: 176 (1853). Redan ett obetydligt kapital .. (gör det möjligt) att med större framgång arbeta sig uppföre och förbättra sin .. belägenhet. Bergstedt Clément PolEkon. 353 (1868). — särsk. motsv. UPP 7 a; i fråga om viss ordning l. skala o. d. Om mantahlspenningar på landet att dhe tagas af alla ifron 12 åhr och sedan alt uppföre. RP 16: 183 (1655). Voteringen begynnes af Magazins-Föreståndarena, och sedan i den Ordning upföre som Ledamöterne här ofwan nämnas, sist votere Pastor. PH 8: 5849 (1764). Artistens suveräna behärskning av skalorna .. hans klättring på tonstegarna, uppför och nedför. Ruin SjunknH 30 (1956).
Ssgr (i allm. till I 1 a, II 1 a): A: UPPFÖR-BACKE, -KLÄTTRING, -LUTNING, se B. —
-SLUTTNING. (numera bl. tillf.) sluttning som (i förhållande till ngn) går uppåt; jfr uppförs-backe. Då en uppförsluttning skall tagas, rider ryttaren hastigare emot den, ju brantare och ju längre den är. Hamilton Ridn. 220 (1923). TT 1963, s. 905 a.
B: UPPFÖRS-BACKE. (uppför- 1893 osv. uppförs- 1813 osv.) backe som (i förhållande till ngn) går uppåt, motlut, stigning; motsatt (o. ofta i förb. med): nedförs- l. utförsbacke; äv. bildl., särsk. för att beteckna ansträngande l. ogynnsamma förhållanden o. d.; jfr -lut, -lutning o. uppför-sluttning. Jag beklagar Artilleriet som skulle färdas samma väg; redan i den första håliga uppförsbacken såg man sköna kanonhästar ligga ikull. 2MoB 1: 98 (1813). Vi skola här i korthet redogöra för de lämpligaste sätten för ridt, såväl i uppförs- som i utförsbackar. Balck Idr. 2: 458 (1887). Jag jobbade i uppförsbacke under hela (tennis)matchen. DN 10/7 1989, s. 21.
(II 1 a) -KLÄTTRING. (uppför- 1935. uppförs- 1919 osv.) klättring uppför. De stundom timslånga uppförsklättringarna (under skidlöpning i fjällen) taga sådana muskler i anspråk, som förut ej blivit tränade. Dyhlén SkidlöpnFjäll. 41 (1919).
-LUT. i fråga om mark, väg o. d.: uppförslutning; jfr -backe o. mot-lut. Från backens början till krönet är nivåskillnaden 46 m. Detta är det enda svåra uppförslutet på utvägen. IdrBl. 1935, nr 54, s. 5.
-LUTNING. (uppför- 18391935. uppförs- 1880 osv.) lutning uppåt; motsatt (o. stundom i förb. med): utförslutning; äv. konkret: uppförsbacke. Hazelius Förel. 138 (1839). Å .. delar af (järnvägs)banan .. kan balanslinien läggas så, att dels horizontela planer, dels mindre upp- och utförslutningar förekomma. TT 1880, s. 36. Ett dieseltåg blev stående i en uppförslutning på banan. DN(B) 9/1 1958, s. 5.
Spoiler title
Spoiler content