OPPHÄMTA op3~häm2ta, äv. UPPHÄMTA up3~, r. l. f.; best. -an; pl. (mera tillf., om vävnader) -or (Hedenstierna FruW 95(1890)).
Ordformer
(opp- 1880 osv. oppe- 1885. upp- 1890 osv.)
Etymologi
[substantivering av UPPHÄMTA(opphämta), v., o. åsyftande förhållandet att mönstersolvens käppar upplyftas (”upphämtas”) med en tunn sticka]
(bygdemålsfärgat o. i fackspr., i sht vävn.) konstvävnad av allmogetyp vars mönster åstadkommits gm upplyftning i viss ordning av de käppar på vilka mönstersolven är fäst; äv. abstr., om vävnadssättet l. tekniken; jfr KÄPPA-KLÄDE,SKÄL-BLAD.QvinlHemsl. 58(1880; fr. Blekinge). Täcke i opphemta. KultHFKonstslöjdutst. 1897, s. 24.Nylén Folkdr. 79(1949).
