SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2011  
UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
UPP-SLUTA, -ning.
1) (utom i slutet numera mindre br.) till 1, 2, i fråga om formering av militär enhet: sluta upp (se sluta upp III 1 a α); äv. bildl. (se slutet). KKD 10: 56 (1707). Då under flankmarch March-Direktion afbrytes på skarpt hörn, måste hvar afmarch uppsluta hvar för sig, i det ögonblick deras stående flygelman vänder. KrigVAH 1806, s. 191. StSvFinOrdb. (1987). jfr rotevis-uppslutning. särsk. (fullt br.) ss. vbalsbst. -ning i mer l. mindre bildl. anv.: anslutning l. deltagande; jfr sluta upp III 1 b slutet. En allmän uppslutning inom riksdagen åt den Jonathan-Davidiska flygeln. VL 1899, nr 296 A, s. 2. Den stora uppslutning, som otvetydigt äger rum i landet omkring proportionalismen (i valsystemet). VL 1906, nr 284 A, s. 2. Man visste, att det fanns kretsar, som inte bara lekte med tanken på svensk uppslutning vid Tysklands sida, utan som ivrigt arbetade därför. Wigforss Minn. 2: 24 (1951).
2) (†) till 3: låsa upp l. öppna (ngt); äv. refl.; äv. bildl.; jfr sluta upp I 1. Dödz fengsle haffuer han brutit, och lÿffzens dör vpslutit. Ps. 1536, s. 71. När .. (klockaren) vpläser Kyrckian, vpsluter han ock thetta Bookskåp. Gezelius PerbrCom. A 3 b (1673). Spegel GW 160 (1685; refl.). Äfven detta sitt innersta uppslöt hon för mig och bekände allt. Hwasser VSkr. 1: 91 (1852).
3) [jfr t. aufschliessen] kem. till 12, med avs. på (svårlösligt) ämne: gm kemisk reaktion överföra till löslig form, göra löslig. Att den föreliggande förbindelsen icke angripes af hvarken saltsyra eller flussyra, samt dessutom är synnerligen svår att med alkali uppsluta. JernkA 1885, s. 280. Råkautschuk oxideras af luftens syre, uppslutes af koncentrerad svafvelsyra. KemT 1914, s. 84. Kalciumfosfat .. är det viktigaste råmaterialet för fosforgödselmedel; självt olösligt i vatten, måste det göras vattenlösligt, ”uppslutas”, för att bliva användbart. Starck Kemi 149 (1931).
4) (numera mindre br.) till 12, i fråga om boktryck: lossa (form) ur ram; jfr sluta, v.1 I 5 a. Wid klappandet måste man icke för widt uppsluta formen och göra honom alltför lös. Täubel Boktr. 1: 170 (1823). GrafUppslB (1951).
Ssgr (till -sluta 3; †): uppslutnings-kammare. (†) jfr kammare, sbst.2 6. TT 1901, K. s. 37. PT 1909, nr 238 A, s. 1.
-medel. (†) jfr medel, sbst. 13 b β. Borsyra såsom uppslutningsmedel för silikater. TT 1895, K. s. 94. LAHT 1923, s. 329.
-SLÅ, -slagning; jfr uppslag, sbst.2 [fsv. upsla]
1) till 1: slå l. rikta (ngt) uppåt; äv. intr.: slå l. röra sig uppåt o. d. (se särsk. c βδ); äv. utan obj.: slå l. flyga upp. Engångh skut (han) åth henne, och bössan blef vpslagen: skut han för then skulld öfuer döran. VDP 1652, s. 79. En blåblek, eldblandad våg .. uppslog mot berghällen. Palmblad Nov. 2: 75 (1841). När Hermione uppslog sin blick, såg hon .. en pelarsal. Rydberg Ath. 42 (1859). Det var .. någon uppslagen fågel, som redan lämnat sin kvist. SvKennelklT 1903, s. 207. särsk.
a) spelt. till 1 a: vända upp (kort) (o. därmed bestämma trumffärg); jfr slå upp 1 c γ; numera bl. i p. pf. Tournér (kallas det), då man .. upslår det öfversta, som då blir trumf. ReglKortsp. 1: 4 (1809). I Mas med uppslagen trumf gäller det att först och främst samla trumf och även höga kort i sidofärgerna. Werner Kortsp. 126 (1967).
b) (numera mindre br.) till 1 c: (medelst spik o. d.) sätta upp (ngt) (i tak l. på vägg l. dörr o. d.); särsk. dels med avs. på tapet o. d., dels med avs. på brev l. anslag o. d.: anslå; äv. opers. I stadhen Susan wardt vpslaghet itt påbodh. Est. 3: 15 (Bib. 1541). Till att wpslå Tackdreckter och andre chläder wdj Sallernne och i brudehussenn på Slåtedh .. (användes) tengliker .. (o.) panelspik. SthmSlH 1: 101 (1564). Then 29. julij begyntes at upslås thet andra skifftet koppar på Tornet. Rudbeckius MemPubl. 12 a (1625). Lagergren Minn. 8: 23 (1929). särsk. (†) ss. straff göra fast (ngn) på vägg o. d. Spännes i handhklofwar, opslåås på väggen. ConsAcAboP 4: 98 (1672). 2RARP 17: 165 (1747).
c) till 1 e.
α) resa l. ställa upp (ngt); förr särsk. med avs. på skepp: planera o. utföra bygge av; förr äv. oeg.: inrätta (ngt); numera bl. i p. pf.; jfr slå upp 19. Tå bygde han ther sammastadz itt altare .. och vpsloogh ther sitt tiäl. 1Mos. 26: 25 (Bib. 1541). 2RARP 8: 188 (1734; med avs. på skepp). Efter en kort samregering med Cæsar i Italien uppslog .. (Antonius) med Octavia sitt residens i Aten. Cavallin o. Lysander 1: 78 (1885). (Studenterna) voro samlade på Eklundshofsslätten, där bänkar och bord tillfälligt uppslagits. Fatab. 1945, s. 135.
β) om trädstam: bilda (skott); äv. intr. l. refl., om växt(del) o. d.: växa upp; numera bl. i p. pr.; jfr slå upp 23 b. Schück VittA 2: 464 (i handl. fr. 1691; refl.). Björkar (kan) fortplantas, då sådane stammar upsökas, hwilka från roten upslagit en myckenhet skott eller telningar. Fischerström 2: 19 (1780). När man .. (av askskogen) fäller en del hwart år, och lämnar lagom hög stubbe, upslå af roten tilräckelige telningar. Retzius FlOec. 265 (1806). SvSkog. 526 (1928).
γ) (†) intr., om bulnad o. d.: uppkomma l. bildas (på ngn l. ngt); äv. om kroppsdel: svullna upp. Hon hade ey .. på några åhr hafft sin ordinarie månadetz Räckning, hwar effter stora kuhlor henne uthi Hufwudet wore upslagne. Tranæus Medewij 31 (1690). (Några) frätas och blifwa liksom gangrænösa. På andra hafwa hela händerna blifwit upswulnade, upslagna. Linné Skr. 5: 94 (1732). Under barken uppslå blåsor. Ström Skogsh. 62 (1846).
δ) (†) om rök: stiga upp; äv. om eld l. blixt o. d.: flamma upp. At offuerfalla .. när röken aff stadhenom vpslogh. Dom. 20: 38 (Bib. 1541). Item, syntes .. huru Jorden sigh sönderdeeladhe, och Eelden vpslogh. PPGothus Und. X 7 a (1590). Mellin Nov. 2: 240 (1849, 1867).
d) till 1 f: slå l. hälla upp (ngt) (ur l. i ngt); förr äv.: ta upp l. tömma (jfr slå, v. I 63 b). Dherföre skole samma packara göre tunnarnor täta ssom the vpslå eller packa. Skråordn. 321 (1546). Att glassen hastigt och väl uppslås ur formen. Grafström Kond. 124 (1892). Smältan uppslås uti en koniskt formad skopa. TT 1897, K. s. 73. Äggvitorna är bäst, då de stått uppslagna några dagar, ty då har en del av vitans vatten avdunstat. StKokb. 66 (1940). Vinet .. är uppslaget i tandborstglas och sänglampan lyser svagt. Henschen SkuggBrott 179 (2004).
e) till 1 g: slå l. fälla upp (visir l. krage o. d.); numera bl. i p. pf. (För att visa sitt ansikte) han och sin hiälm opslogh. Tempeus Messenius 177 (1612). Pälskragen var uppslagen. Hedberg Prins 26 (1936).
f) (†) till 1 h β: tvinga (ngn) att avlägsna sig (från ett ställe). Gustaf II Adolf 114 (1615). Straxt kom Ryszen .. i mening at upslå de Swenske ifrån belägringen. Girs J3 14 (1627). (Fienden) är .. både af stoor harm och .. till att hempnas .. Såsom och aldeles att oppslå H. K. M:t ifrån den ortt, medh stor furie ankommin och sigh bredewidh H. K. M:t med all sin macht lägrat. KrigVAT 1839, s. 199.
2) till 3: öppna (ngt) (gm att slå l. bryta o. d. (o. därigm bereda sig tillträde)) (jfr slå upp 6); förr särsk. med avs. på åder: sticka hål på; äv. (med anslutning till upp 10): gm slag åstadkomma l. vidga (hål). Hoo szom vpslår kistor tunnor byltor eller nogot bereffued godtz .. straffes epter gårdzrätthenn. G1R 10: 130 (1535). Haffuer Tiuffuar vpslagit kornbodenn och vttstulit .. kornn. StallRSthm 1580, s. 117. Helena sina ådror vpslogh / För Paris, och sitt lijf borttogh. Chronander Surge B 6 a (1647). Man stormade til Mora Prästegård, upslog portarne och hade (nästan) slagit alle de Danske der funnos ihiel. Dalin Hist. III. 1: 23 (1761). Plötsligen uppslår den sjuke ögonen, stirrar sökande omkring sig. Trolle Duvall 2: 29 (1875). En profstrimla .. genompressas i rödvarmt tillstånd med en dorn .. hvarefter det sålunda gjorda hålet af 20 mm. diameter uppslås till 30 mm., utan att kantsprickor därvid få uppstå. TT 1901, V. s. 2.
3) till 3: slå upp (bok(sida) o. d.) (jfr slå upp 12); äv. mer l. mindre bildl., särsk. i uttr. vara som en uppslagen bok (se bok, sbst.2 1 a κ ε'). (Så) vppenbart gjort, at the icke hafwe behof någhre gamble Historie Skrifweres böker vpslå eller Exempel vplete. Chesnecopherus Skäl Ff 2 b (1607). Boken får torka uppslagen med bakåtvikta pärmar. Key Amatörbokb. 70 (1922). På det runda bordet inne i rummet låg bibeln uppslagen. Wägner Sval. 103 (1929). jfr o-uppslagen.
4) [jfr motsv. anv. i t.] (†) till 7: stiga i pris. 2VittAH 23: 87 (1625). Sedhan så ähr åther roggen upslagen ifrån 160 f[loriner] intill 240 à 250 f. AOxenstierna 5: 354 (1630). Huar Kopparen vpslår, får man doch inthet mehra, och om han blifuer i sitt prijs bestående eller slår aff, ähr skadan så mycket merckligere. HSH 32: 264 (1634).
5) (†) till 8: dra upp (cirkel o. d.); jfr slå upp 17. Brunius SkK 694 (1850). Uppslå en halvcirkel. TMatFysKemi 1917, s. 63.
6) till 10: (gm att slå l. tvinna) bearbeta l. iordningställa l. förfärdiga (ngt); förr särsk. med avs. på mynt: prägla. Jttem är opslagett till 964 fam(m)pner nye Tråsser kabbellgarnn. ArkliR 1554, avd. 3. (Vi har) funnit godt .. een och annan .. förmå och styrkia, at Guldh och Silfwer .. låta anskaffa, förmynta, och til rede penningar opslå. Stiernman Com. 3: 186 (1664). Rothstein Byggn. 587 (1859). särsk.
a) (förr) med avs. på hindertyg l. harnesk o. d.: förse med beslag o. d. (av metall l. läder), beslå. 3 hindertygh aff Floffwell .. öffwerdragne medh Gwlsznor, opslagne mett koppar och förgyltt. VaruhusR 1541. Hudar till att vpslå harnisk medh. ArkliR 1565, avd. 4. Meyerson VapArboga 14 (1939).
b) bag. med avs. på deg: forma i lämpliga stycken för gräddning (jfr slå upp 3 b, 5 a); numera bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Sedhan som Deeghen är wäl saltad, knådnat, jääst, och til Brödh vpslaghen, skal man grant see til, at thet aff Vngsens Hetta icke alt för hårdt gräddat .. blifwer. Palmchron SundhSp. 35 (1642). 2 Lisp. (mjöl) lemnas wid hwart tråg i behåll, at nyttjas när degen skal upslås. PH 6: 3665 (1755). Sätta av (dvs.) placera uppslagna brödämnen på plåtar eller plank. Bröd 1972, nr 11, s. 19.
c) (†) (med anslutning till upp 3) med avs. på (sommar)väg: iordningställa o. öppna. Somarwägarne upslås. Broman Glys. 3: 13 (c. 1730). (Underhållsskyldig föreläggs att) å allmänna sommarlandsvägarne i socknen .. för släddon till sådan bredd, att man obehindradt kan mötas, hafva uppslagit vägen. Malmbgt 1894, nr 26, s. 1.
7) (†) till 11, om före (se före, sbst. 2): (på grund av töväder) upphöra, ta slut, försvinna; jfr slå upp 26 a. (E. XIV) ryckte så åter hit (till Svartsjö slott) igen tillbaka mot wårdag och åkeföret uppslog. HSH 12: 157 (1599). (Han) nödgades .. omsider skrida dertil, at gå in uti det Eiderstädtska, innan winter-föret aldeles upslog. Loenbom Stenbock 4: 81 (1765).
8) till 11 b: (av)bryta l. upplösa l. upphäva (ngt); särsk. dels med avs. på läger, dels (o. numera bl.) med avs. på förlovning (i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning). Dog .. tycktis oss råd wara, att the läger for Köpenhaffn eller j Lundh måtte icke aldeles vpslagne bliffwe. G1R 10: 273 (1535). TbLödöse 220 (1590; med avs. på förlikning). Uppslagningen af förlofningen med Ullman hade gått för sig i största korthet. Tavaststjerna Inföd. 95 (1887).
9) (numera mindre br.) till 12: ta isär (tågvirke o. d.); jfr slå upp 16 a. FSjöbohm Görom. 18 (1791). Den bästa surrningen är med parter af uppslaget gods. Platen Glascock 1: 248 (1836). Man uppslår tåget 16 tirar och gör först med slagningen en enkel taljerepsknop med kryssning. Öhrvall Knut. 82 (1908). Smith (1918).
10) tekn. till 12, ss. vbalsbst. -ning, i fråga om massatillverkning. Uppslagning (dvs.) beredning av fibersuspension genom fibrering av massa eller papper. TNCPubl. 66: 252 (1977).
Avledn. (till -slå 1 d): uppslagare, m.//ig. särsk. vid gjuteri. Uppslagare uttager gjutgods ur form och befriar flaskan från sand samt utför transport av gjutgods och flaskor till resp. uppställningsplatser. FörtArbJärnv. 50 (1946).
(1, 3) -SLÄNGA, -ning. slänga l. vräka upp (ngt l. ngn, äv. sig); anträffat bl. i p. pf. Klangen af ett uppslängdt fönster. Ödman VårD 1: 8 (1887). Han hade trott, att .. (sedeln) blifvit uppslängd med ett tygstycke. Lagerlöf Länk. 6 (1894). En kärra, på hvilken en gumma sitter vårdslöst uppslängd, ifrigt stickande på en strumpa. GHT 1898, nr 209 B, s. 2.
(1, 2) -SLÄPA, -ning. släpa upp (ngt); numera bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Gadd Landtsk. 1: 285 (1773). En bogserande ångbåt .. uppsläpade ett stort tremastadt skepp. Gosselman Sjöm. 1: 30 (1839).
-SLÄPPA, -ning.
1) till 1, 2: släppa upp (ngt l. ngn) (jfr släppa upp 1); äv. oeg. l. bildl.; numera bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. KulturbVg. 3: 16 (1732). Att hon vissa år vppsläpper sin hjord på landet till bete. Rääf Ydre 1: 63 (1856). Ingen uppsläppes från en grupp till en annan annat än i kraft af en flyttningsexamen. LärovKomBet. 188485, 2: Bil. B, s. 178. Då man talar, måste knappen vara uppe, varför denna sålunda under pågående samtal omväxlande nedtryckes och uppsläppes. RTKatal. 1924, s. XII. Dagliga uppsläppningar av pilotballonger. Ymer 1935, s. 324.
2) (†) till 3: öppna (ngt); äv. bildl.; jfr släppa upp 2 (slutet). Om tu jntet opsläpper dören, så skolhe wij jnkrypa genom fönstret. VRP 1684, s. 182. På den beteshage som först uppsläppes (osv.). Lundequist Landtbr. 183 (1840). Spongberg Soph. 97 (1866; bildl.).
(7, 10 b) -SLÖJDA. (†) bearbeta (ngt) (till ngt); jfr slöjda 2 b o. -arbeta 2 a. Uppå fiällbygden i Schweitz upslögdas årligen en myckenhet swart skiffer-sten, til allehanda wackra arbeten. Gadd Landtsk. 1: 221 (1773). VetAH 1780, s. 155.
(11 a) -SMIDA, -ning. (numera mindre br.) gm smidande förbruka l. göra slut på l. göra om (ngt); särsk. med bestämning inledd av prep. till (förr äv. i), betecknande resultatet av smidandet. G1R 11: 336 (1537). Tå skola the vpsmidha sijn swerd j ploghiern, och sijn spiwt j liyar. LPetri Jes. 2: 4 (1568). Ähr opsmidt till hiulringer .. Jernn 1 skepp:d. Hallenberg Hist. 2: 870 (i handl. fr. 1613). Östergren (1965).
(7 f) -SMINKA, -ning. med avs. på person l. kroppsdel: (kraftigt) sminka, sminka upp; i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning; äv. bildl. Thomander TankLöj. 97 (1829). Han förstod .. att få fram dess karakter utan någon poetiserande uppsminkning. Nordensvan SvK 461 (1892). Vi träffar henne, uppsminkad och uppklädd för fest. SDS 28/8 1995, s. A12.
(1, 2) -SMYGA, -ning (numera mindre br., SAOL (1950), SAOL (1973)). [fsv. upsmiugha] smyga upp; i sht (o. numera nästan bl.) i p. pr. Therföre så kommer Satan .. vpsmygande, såsom en helig diefwul. Isogæus Segersk. 1080 (c. 1700).
(12) -SMÄLTA, -ning.
1) smälta (se smälta, v.1 1); äv. bildl. Thetys Fiord .. blifwer til Ijs hwart åhr, och åter upsmelter til watn. Rudbeck d. ä. Atl. 2: 477 (1689). Herrlin Minnet 227 (1909; bildl.).
2) smälta (ngt); särsk.: smälta (ngt) gm upphettning; äv. bildl. Psalt. 147: 18 (öv. 1536). Skrotet kan här genast användas til dubbel nytta, när det upsmältes i Hammarsmeds-Härden. Polhem Test. 2Föret. 10 (c. 1745). Hvilken är denna kraft, som uppsmälter hjertat vid åsynen af armodet och nöden? 2SAH 2: 234 (1799). Magens innehåll på flere, som öppnats, bestod af någre mer eller mindre uppsmälte Idoteae entomon, en ohyra som är en plåga för flere af Saltsjöfiskarne. 2GbgVSH 3: 50 (1819).
-SMÖRJA, -ning.
1) till 7 f, 10: gm smörjning (försöka) förbättra l. laga (ngt); äv. bildl., särsk. ss. vbalsbst. -ning övergående i bet.: bestickning, mutning. Cykeln är genomgången och uppsmord. Scherping Cober 1: 20 (1734). Lagat och upsmort Careten med alt hwad som därpå fehlats. ÅgerupArk. Räkn. 1751. Genom .. (vinets) must uppsmordes munlädren till ledigt skämt och löje. Törneros (SVS) 2: 77 (1827). Vår butikspersonal ställer inte upp på fester som går ut på reklam för varumärken och uppsmörjning av deltagarna. Expressen 2/12 1995, s. 14.
2) (†) till 7 f, 10: återge (vin) förlorad smak o. kraft gm tillsättning av druvsaft o. omjäsning; jfr smörja upp 2. (T.) Bastart-Wein .. (sv.) et upsmordt eller förfalskadt vin. Lind 1: 301 (1749). Heinrich (1828).
3) (†) till 10: snabbt o. slarvigt måla (tavla o. d.); jfr smörja upp 5. De hastigt uppsmorda skisserna. SvD(A) 13/2 1932, s. 6.
4) (†) till 11 a: förbruka l. göra slut på (ngt) gm smörjning l. ss. smörjmedel; anträffat bl. i p. pf.; jfr smörja upp 3. ArkliR 1564, avd. 7. Ähr opsmortt På hiulualerne både i hyttorne bokhusen och annerstedz, Sielspek 1/2 t. Hallenberg Hist. 2: 869 (i handl. fr. 1613).
(7) -SNABBA, -ning. göra (ngt) snabbare; jfr snabba 2. Sommartåg ”uppsnabbas”. SDS 1/4 1959, s. 4.
(9) -SNAPPA, -eri (†, PH 2: 1066 (1734), Runeberg ESkr. 1: 189 (1878: brefuppsnapperi)), -ning; -are (numera mindre br., Schultze Ordb. 4641 (c. 1755), Moberg Utvandr. 386 (1949)).
1) (gm att snappa) fånga upp (ngt); (hastigt l. i hemlighet) tillägna sig l. lägga beslag på (ngt), särsk. med avs. på brev avsett för annan person; förr särsk. med avs. på dels fartyg: ta i besittning, kapa, dels person: överrumpla o. bortföra, ta till fånga. Så är inthet rådheligt att gå uth medh någre skeph her ifrån, effter man skall stå dhen fahran, att dhe blifva upsnappadhe. RP 16: 478 (1656). Swenske Männ, så många som .. (E. av Pommern) kunde opsnappa, pijnte han på mångahanda sätt. Sylvius EOlai 397 (1678). De skrefvo hemligen til Czaren .. deras bref blefvo af de Svenske upsnappade. Dalin Hist. III. 2: 55 (1762). Född och uppfödd i någon gränd uti Masthugget .. hade han avancerat till hamnbuse, då han uppsnappades af batterichefen. Adelsköld Dagsv. 1: 181 (1899). (Skrattmåsarna) uppsnappa avfall från fartygen, och vid fisktorgen. Rosenius SvFågl. 5: 228 (1939).
2) i bildl. anv. av 1: tillägna sig (ngt) (förr äv. med refl. indirekt obj.); särsk. (o. numera i sht): (händelsevis, särsk. gm hörseln) uppfatta l. få kunskap om (ngt). Swedberg SabbRo Förmäle § 1 (1710). Såsom NB. alla falska predikare göra .. at de .. söka och upsnappa sig ära och anseende, på hwad sätt de kunna. Borg Luther 2: 646 (1753). Han hade .. upsnappat så mycken Ängelska, at han någorlunda kunde uttrycka sig. Ödmann MPark 146 (1800). Så fick Peter nöja sig med vad han kunde uppsnappa i kikarn. Siwertz Sel. 1: 193 (1920). När folk talade omkring honom i vimlet försökte han uppsnappa någonting ur samtalen. Moberg Invandr. 72 (1952).
(10) -SNIDA. (†) kvista upp (träd o. d.); jfr snida upp. Om man fäller .. (en gammal asp) så får man ett helt Hundrade unga igien, som löpa up af Rötterne, Hwilka man allenast behöfwer, inhägna och upsnida. Rosensten Skog. 15 (1737). Retzius FlOec. 1 (1806).
(12) -SNO, -ning. särsk.: gm snoende lösa upp (tråd l. rep o. d.); äv. refl.: sno upp sig; jfr sno upp 2, 4. Broman Glys. 1: 898 (c. 1707). De båda remmarna sammansnos med en dem emellan stucken käpp, hvarpå de åter få uppsno sig. AHB 53: 62 (1871).
(7 f) -SNOBBAD, p. adj. (numera bl. tillf.) snobbaktigt uppklädd l. uppsnyggad. Den åter uppsnobbade Tigge George, nu i en hast förmögen karl. Högberg Frib. 344 (1910).
(7 f) -SNOFSAD, p. adj. (vard.) om person: som har snofsat upp sig, uppklädd, uppiffad; äv. (tillf.) om ngt sakligt: uppiffad l. uppsnyggad; jfr -stassad. ”Resenärerna”, uppsnofsade i hatt och med resväska i hand. SvD(A) 9/11 1963, s. 21. Färska fiskfiléer sprödstekta i all enkelhet men med uppsnofsad spenat. ICAKurir. 1994, nr 3, s. 14.
(8) -SNOKA, -ning. snoka upp, leta reda på (ngt). Ekeblad Bref 1: 222 (1653). Allt hvad halm och hö heter uppsnokas och stryker med till foder och strö. Hedin 1Varn. 22 (1912).
-SNUSA.
1) (†) till 1: snusande dra upp (ngt) i näsan. Key Inbj. 1892, s. 76 (i handl. fr. c. 1730). I lätta fall af empyem försöker man konservativ behandling: .. uppsnusande eller insprayande af steril 10%-ig mentholparaffin eller menthololja. LbKir. 2: 178 (1922).
2) (†) till 10 a: läxa upp (ngn); jfr snusa upp 1. Livijn 2: 332 (1842). Det kan vara förargligt, förstås, när man är student eller tjensteman .. att blifva kommenderad och uppsnusad tjuguåtta dagar i sträck; men det går väl öfver! SDS 1886, nr 419, s. 2.
(7 f) -SNYGGA, -ning. göra (ngn) snygg l. snyggare l. fin l. finare, snygga upp; äv.: bättra på (ngt). KKD 10: 143 (1708). Galfrid och .. Ambrosius Merlin svara på en af antika studier uppsnyggad munklatin. Rydberg Myt. 2: 601 (1889). Han fann sig .. tåligt i att bli uppklädd och uppsnyggad på alla de sätt. Dahl När 107 (1966).
-SNÖRA, -ing (†, SAOL (1900), Cannelin (1939)), -ning.
1) till 1 c, g: lyfta upp (ngt) (medelst snörning); anträffat bl. i p. pf. Jag är glad att jag bröt med Elma .. tänkte han, när han ibland erinrade sig ett fylligt kvinnoansikte öfver en högt uppsnörd byst. Öberg Makt. 1: 61 (1906).
2) (numera mindre br.) till 1 c, g, ss. vbalsbst. -ning, i fråga om uppsättning av väv, om handlingen att snöra tramporna vid skaften (se skaft, sbst.1 4). Efter bomningen följer ett arbete, som egentligen tillhör väfstolen, nämligen .. uppsnörningen eller skaftens förbindande med tramporna. UB 6: 432 (1874). 2NF 33: 55 (1922).
3) till 3, 12: lösa upp snöre(n) o. dyl. o. därigm öppna l. lossa på (ngt); förr äv.: lösgöra (ngn l. ngt, särsk. spädbarn) från band l. lindor o. d.; jfr snöra upp 1, 2. (Då mödrarna) opsnörde barnen (ur skinnfällarna) wore de hel nakne. Norrl. 10: 38 (1715). Han höll luktsalter under den fina näsan, badade de snöhvita tinningarne med starkt doftande vatten och uppsnörde florsklädningens sidenlif. Blanche FlStadsg. 442 (1847).
4) (†) till 10: med hjälp av snöre(n) mäta upp (linje l. väg o. d.). Att opsnöra wägarne alt ifrån Nordmaling och genom hela Landett, såsom och syna huadh feell dermedh kan finnes. ÅngermDomb. 1645, s. 32.
(2) -SOCKEN. (numera mindre br.) om socken (se d. o. 4 b) belägen i inlandet. Så är dock miölken här, icke hälften feter emot then som uti Upsocknarne wankas. Broman Glys. 3: 199 (c. 1730). Östergren (1965).
-SOD, se -såd.
(9) -SOPA, -ning. gm sopning samla upp (ngt); jfr sopa upp. Alt hwad som spilles och upsopes, skal komma Säljaren til godo, utan at Kiöparen eller Mätaren det ringaste däraf må sig tilägna. PH 2: 1259 (1735).
(10) -SORTERA, -ing. sortera upp (ngt). SD(L) 1895, nr 283, s. 2. Sorteringsanordningen har tillkommit för att på ett enkelt sätt möjliggöra timrets uppsortering i såväl kvalitéer som dimensioner. SkogsvT 1908, s. 551.
(12) -SPADA. (†) särsk.: (med spade) gräva upp (trädgårdsland l. dike o. d.); i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ande. HT 1943, s. 160 (1749). Den torf, som upskars då diket blef upspadat. Gadd Landtsk. 2: 281 (1775). Grotenfelt JordbrMet. 217 (1899).
(12) -SPALTA, -ning. dela upp (ngt), spalta upp. 2NF 34: 396 (1922). En sådan här uppspaltning av efterfrågan på varor och tjänster är inte realistisk, då en efterfrågan på en vara mycket ofta är direkt förenad med en efterfrågan på en tjänst eller vice versa. Höök OffentlSekt. 32 (1962).
(8) -SPANA, -ing. (numera bl. tillf.) gm (efter)spaning få tag på (ngn l. ngt); spåra l. leta upp (förr äv. med refl. indirekt obj.); i sht förr äv.: ta reda på l. upptäcka (ngt); jfr spana upp. G1R 23: 33 (1552). The, som förmhene sigh ther till ware berättige, skole opspane sigh så godh jordh igen ther hardtt hoos .. Eneköpingh. PrivSvStäd. 4: 342 (1604). Och jag altså sielf måsth opspana, hvarest jag någre fahrkoster för folcket bekomma kunne. OxBr. 8: 8 (1626). Vi upspane genom Microscopier det våra Förfäder icke kunnat en gång drömma om. Ljungenstjerna PVetA 1752, s. 8. Ingen fullt lämplig lägenhet kunde uppspanas. Ljunggren SAHist. 2: 360 (1886).
(9) -SPARA, -ning. (numera bl. tillf.) samla (ngt), lägga på hög; i sht med avs. på ngt abstr., särsk. känslor o. d.; förr äv.: låta (ngt) anstå (till senare tillfälle). Fahlbeck StatTyp. 36 (1897). Det fanns så mycken bedröfvelse uppsparad inom henne, att det var lätt för henne att komma i gråt. Lagerlöf Jerus. 2: 339 (1902). Skogens produktion (består) i själva verket .. i ett uppsparande av räntorna å det investerade kapitalet. SvSkog. 1408 (1928).
-SPARKA, -ning.
1) till 1: sparka (ngt) uppåt; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om spark uppåt. Tegnér (TegnS) 4: 76 (1824). Mossjord och rottorfvor uppsparkas och kringvräkas under den våldsamma kampen. Knöppel SvRidd. 86 (1912). (De dansande) sätta händerna i sidorna .. varefter de .. göra fyra uppsparkningar och armsvängningar. Folkdans. 96 (1923).
2) till 3, 10: öppna (ngt) gm att sparka; äv.: gm att sparka åstadkomma (för-djupning o. d.). Lind (1738). Som gubben .. med våld jagade mig till andra dörrn, den han, då nyckeln var ur, lätt uppsparkade, emedan låset var högst uselt. Cederborgh OT 4: 56 (1818). Här uppsparkar (älg)oxen en temligen stor grop. Hahr HbJäg. 325 (1866).
(3) -SPARRA. (†) spärra upp (mun l. ögon o. d.); äv. med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av med; jfr -spärra o. sparra upp. Thz hörer oss till upsparra ögonen i thetta klara evangelii dagslius. KyrkohÅ 1931, s. 247 (1540). At the vpsparradhe medh sin mun så wijdha. PLGothus Tröstpr. F 1 a (1609). Bliberg Acerra 918 (1737).
(8 (e)) -SPECIFICERA. specificera (ngt); numera bl. i p. pf. HuussgerådzSakerne och Gewähr, som dhe finnes uthj Jnventario OpSpecificerade. BoupptSthm 1675, s. 772 b. VRP 1715, s. 69.
(8) -SPEJA. (†) gm att speja söka efter o. få syn på (ngn l. ngt). Schultze Ordb. 4728 (c. 1755). Gudinnan, hvilande på kullens högsta topp, / Uppspejar mördaren. Wallin (SVS) 1: 424 (1805). Cannelin (1939).
-SPEL.
1) till 2, i fråga om sport: anfallsspel; äv. om vinnande avslutning i sv. brädspel (då man har flyttat upp alla sina brickor till motståndarens huk (se huk, sbst.1 a)). T. ex. om han i sitt följande kast vill binda en Blotta, eller ock spela upp en Bricka, då han spelar Uppspel, så är det bäst om han har sin Bricka på det Femte, Sjette, Sjunde, Åttonde eller Nionde Fältet derifrån. Düben Talism. 6: 67 (1818). (Mer styrketräning) har gjort att han numera också spelar en viktig roll i lagets försvarsspel, genom att sätta press på motståndarna i deras uppspel. Expressen 31/1 2009, s. 11.
2) (numera bl. tillf.) till 8: inledning, upptakt. ArkNorrlHembygdsf. 1924–25, s. 10 (c. 1670). General-debatten är endast uppspelet, där ombuden kunna inskränka sig till mera allmänna deklarationer. SvD(A) 1932, nr 50, s. 3.
-SPELA, v.1, -ning. [jfr -spelt]
1) († utom i p. pf. ss. adj., se -spelt) till 7 e (β): egga l. elda upp (ngn) (till ngt); äv.: liva upp; äv. med sakligt obj.: underblåsa l. stödja. Håkanson har nu skielf afsagt sig sec[reterare]plassen i bondeståndet, men Edman, som uppspelt denna sak, lärer eij sucsedera. HT 1918, s. 194 (1809). Man åldras och blir själfsvåldigare samt radotterar mera på gamla dagar än förut och uppspelas mera af beröm, än skäligt är. HT 1916, s. 127 (1846). Planen att revolutionera landet eller uppspela menniskorna till motstånd i massor för att rädda fäderneslandet och nationaläran. Wingård Minn. 6: 51 (1847). AnderssonBrevväxl. 1: 287 (1856).
2) till 8, särsk. om spelman l. orkester o. d.: sätta igång med att spela (ngt), spela upp; äv.: spelande framföra (musikstycke o. d.); äv. oeg., särsk. dels: framföra l. återge (ngt), dels: spela upp (inspelning o. d.). Du (papegoja) var och makelöös at .. / .. mångahanda lååt upspela med din tunga. Rosenfeldt Vitt. 245 (c. 1690). Nu dracks té, hvarefter en ung man .. satte sig vid instrumentet och uppspelte en anglaise. Blanche Tafl. 2: 30 (1845, 1856). Folksången uppspelades af orkestern, hvarpå publiken långsamt och tyst aflägsnade sig. Sthm 3: 285 (1897). I tingsrätten var .. (käranden) inte ens närvarande. Där uppspelades i stället ett videoband från polisförhöret. DN 28/9 1994, s. A4.
3) (†) till 10 b, särsk. dels i p. pf., om musikinstrument: vars ton l. klang förbättrats gm spelande, inspelad (se inspela, v.1 6), dels ss. vbalsbst. -ning, om (äv. konkretare, om enskild omgång av) spelande i syfte att förbättra ton l. klang hos instrument. Då detta instrument (dvs. en fiol) .. i alla tider kan .. blifwa igenom upspelning alt bättre och bättre. VDAkt. 1785, nr 136. Ett uppspelt Flygelfortepiano med stark och fyllig ton. AB 2/12 1831, s. 4.
Ssg: uppspelnings-apparat. till -spela 2. apparat för uppspelning (av ngt inspelat). Magnetofonen (eller magnetisk in- och uppspelningsapparat, som den officiellt lär heta). TSvLärov. 1953, s. 796. SvD 6/11 1970, s. 30.
(1) -SPELA, v.2, -ning. (numera mindre br.) medelst (kringvridande av) spel (se spel, sbst.3 1) förflytta (ngt) upp. Adjuncten .. som sig försummat och eij i tid giordt anstalt om skutans opspelande ifrån grundet där hon låg uppå. ConsAcAboP 10: 389 (1713). För uppspelning af 50 tunnor med last af 40 tonn erfordras .. 5 1/2 timmar. JernkA 1894, s. 163. Fatab. 1932, s. 254 (om förh. 1850).
(7 e (β)) -SPELT, förr äv. -SPELAD, p. adj. Anm. Beträffande här icke upptagna anv. av p. pf. uppspelt se -spela, v.1 [p. pf. av upp-spela o. spela upp] om person: munter, glad, uppsluppen; uppiggad, upplivad; äv.: upphetsad; äv. i överförd anv., om ngt sakligt. 2Saml. 4: 160 (1817). Efter en glad middag bland sina förnäma vänner .. begick (han) det misstaget att komma något uppspelt hem. Topelius Fält. 4: 277 (1864). När de sågo, hur gnistorna yrde, blevo de än mer uppspelta, och sopor och döda hästar fingo gå samma väg. Heidenstam Svensk. 1: 244 (1908). Hon hade blivit så förväntansfull, därför att de andra sågo så glada och uppspelta ut. Lagerlöf Mårb. 22 (1922). Man kan tycka att stämningen .. skulle ha varit ganska uppspelt. Men det var den inte. Tvärtom. UrDNHist. 3: 564 (1954).
Avledn.: uppspelthet, r. förhållandet l. tillståndet att vara uppspelt. Levertin 10: 70 (1904). Skrattlysten, pirrande uppspelthet. Olsson Mittåt 8 (1963).
-SPETA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) till 1. särsk.
a) klättra l. ta sig upp; i sht i p. pf., om person l. sak: som har placerat sig l. placerats l. befinner sig på högt belägen plats o. d., uppflugen; jfr speta upp 5. Jag har suttit oppspetad på en stol och låtit måla mig. Dahlgren Släktprof. 1: 250 (i handl. fr. 1839). Till höger och venster ser man byar, kloster och borgruiner uppspetade på branta klippor. Wachtmeister Tur. 90 (1876, 1885). En katt, som uppspetat i ett träd. Holmgren Fogl. 251 (1879). Köksbyggningen .. med en gammal vresig vinstock uppspetad mot väggen som ett skeletteradt däggdjur i ett museum. Strindberg Utop. 210 (1885).
b) till 1 c: sätta upp (ngt) gm att trä upp det på ett spetsigt (upprättstående) föremål; äv. med bestämning inledd av prep. , betecknande sådant föremål; i sht i p. pf.; jfr speta upp 2. Möller (1790). På höga pikar äro uppspetade svarta brödkanter. Steffen ModEngl. 88 (1893).
2) (†) till 3: spärra upp (ngns mun). Boskapen slachtades, ock togs hufwudet af Boskapen, ock upspetades deras mun ock stältes uti hwart fönster till spökelse ock stoor föracht. UrkFinlÖ I. 1: 5 (c. 1600).
(1, 10) -SPETSA. (†) spetsa (se spetsa, v.2 1) (ngn l. ngt). Jag har redan torrkat några blommor, upspetsat några insecter, upstoppat någre foglar. Agrell Maroco 1: 203 (1790, 1796). Den svenska metoden, då en stör nedsättes i jorden och kärfvorna uppspetsas på denna. TT 1872, s. 165.
-SPETTA, -ning.
1) (†) till 1 c: genomborra (ngt) med spett; anträffat bl. i ordböcker; jfr spetta 1. Möller 1: 198 (1782). Heinrich (1828).
2) (numera bl. tillf.) till 3, 12: med avs. på hål o. d.: åstadkomma l. iordningställa l. öppna gm spettande. En man hinner uppspetta hål åt sex plantörer. Haller o. Julius 208 (1908).
(1 c, 8) -SPIKA, -ning. spika upp (ngt (på ngt)); särsk.: anslå (jfr spika, v.1 3 a). Lind 1: 215 (1749). Disputationen är uppspikad och skall ventileras i öfvermorgon. Topelius Fält. 5: 65 (1867). Några på bräden .. till torkning uppspikade skinn. Sjöstedt Storv. 133 (1911).
-SPINNA, -ing; -are (se avledn.).
1) (†) till 8: hitta på l. tänka ut (ngt); särsk. med avs. på lögn l. lömsk plan o. d.; äv.: få (ngt) att komma till stånd, starta, särsk. (o. i sht) med avs. på ngt negativt ss. krig o. d.: orsaka, vålla; äv. i pass. med indirekt personobj.; jfr spinna, v.1 4. Dett är een sådan saak, af huilken vel allena ett krigh upspinnes kan. OxBr. 1: 253 (1624). Den stoore correspondencen, som nu ähr uppspunnen emellan Danmark och Pålandh. AOxenstierna 1: 585 (1643). Kan och fuller sij hwad dig .. kan vpspinnas för nät och beswär. AOxenstierna Bref 4: 384 (1647). En vpspunnen lögn. UHiärne 2Anl. 34 (1702). Hela skildringen .. är fritt uppspunnen efter ryktet om svenskarnas inmarsch i Güstrow något senare. HT 1939, s. 37. särsk. refl.: uppstå. Den oseden .. at lätteligen trätor sig upspinna. Gustaf II Adolf 206 (1620). NAv. 21/8 1656, ExtractSkrifwelse s. 2.
2) till 11 a: göra slut på (ngt) gm att spinna; särsk. med avs. på dels ull, dels tobaksblad (jfr spinna, v.1 2 a). GripshR 1539, s. 16. Skara .. har allenast et Tobaksspinneri, hwarest om året upspinnes 15400 (skålpund) .. utrikes och 4300 (skålpund) .. inrikes blader. König LärdÖfn. 6: 18 (1747). När totten är nästan uppspunnen förs nytt material till med höger hand. Hallström Warburg Spinnb. 138 (1977).
Avledn. (†): uppspinnare, m.//ig. (†) till -spinna 1: person som (ofta) fantiserar l. ljuger. Bliberg Acerra 463 (1737). Dalin (1855).
-SPIRA. (numera bl. tillf.) till 1, 8, om växt o. d.: (börja) växa l. skjuta upp (ur jorden l. i höjden), spira upp; i sht bildl., särsk.: växa fram, utvecklas; äv. mer l. mindre oeg. Bellman Lev. (BellmS) 46 (1794). Nu andas den gossens hjerta så lätt, / Och rosor uppspira på kinden. PoetK 1815, 1: 90. Ur denna våldsamma förödelse kunde först långsamt en annan stadgad samhällsordning uppspira. 3SAH 4: 194 (1889). Redan på hösten samma år som ljungbränningen ägt rum på våren uppspira enstaka stånd af lingonris. SkogsvT 1906, s. 471.
(11 a) -SPISA. (†) förtära (se d. o. 3) (ngt), särsk. bildl.; jfr spisa upp. Han (låter) lasten triumphera och dygden slagtas, stekas, ja stundom äfwen i lekamlig måtto uppspisas. SvLittFT 1837, sp. 569.
(10) -SPJÄLAD, p. adj. (†) utspänd medelst spjälor o. d.; jfr spjäla, v. 2. På .. stänger hänga .. fiskar till torkning, fläkta och uppspjälade med trästickor. LbFolksk. 211 (1890).
(12 (b)) -SPJÄLKA, -ning. sönderdela l. klyva (ngt); äv.: dela upp (ngt) i mindre enheter (jfr -splittra); ngn gg äv. i pass. övergående i dep.; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. mer l. mindre bildl. Remna, Spricka, Brista, Vpspiälkas. Linc. Y 2 a (1640). En jernskena, som både hindrar bjelkens uppspjelkning och tjenar till underlag för stångens skrufmutter. Rothstein Byggn. 494 (1859). Det är .. inte någon ny rättighet som tillskapas vid ägostyckningen, utan delaktigheten innebär i stället en uppspjälkning av redan befintliga rättigheter. 1NJA 1955, s. 13. (En visp) tillverkad av utsökt uppspjälkad bambu. Form 1958, s. 19.
(3, 12) -SPJÄRNA. (†) sparka upp (dörr o. d.). Dhe anndra (fångarna) kasther j tornn och iernn / Stænger wæll portar att dem ingen vpspiern. Ståhle VersVasat. 31 (i handl. fr. c. 1570). Heinrich (1828).
(12 (b)) -SPLITTRA, -ing. sönderdela l. krossa (ngt) till splitter; äv.: dela upp (ngt) (i mindre enheter); jfr -spjälka. Rothstein Byggn. 370 (1859). Flera av de höga träden, som kanta vägen, ha träffats av granater och avslitits eller ligga knäckta med brottstället vridet och uppsplittrat i otaliga flisor. Nyström StridSår 65 (1915). Brückner anser att samhällsutvecklingen har inneburit att tillvaron blivit uppsplittrad i avskilda och isolerade sfärer. Angelöw o. Jonsson SocPsyk. 236 (1990).
-SPOLA, v.1, -ning. särsk. till 2: spola upp (ngt (ngnstans)). Weste (1807). Längst nere i vattenkanten ligger uppspolad brun tång. Fogelström Vakna 164 (1949).
-SPOLA, v.2, -ning. särsk. till 9: linda upp (ngt (på l. omkring spole)). Schultze Ordb. 4799 (c. 1755). Skrufformigt .. uppspolade trådrör, bränser, användas, som bekant är, äfven till (resår). Eneberg Karmarsch 2: 676 (1862).
(7) -SPORRA, v.1, -ning. (†) särsk. bildl.: sporra l. stimulera (ngn); äv.: mana på l. egga (en känsla l. egenskap hos ngn); äv. utan obj.; jfr sporra, v.1 2. At .. (krönandet av studenter) gör en större verkan .. än någonsin .. de störste Stipendia, emedan man hvart år har nya motiver som upsporra. Björnståhl Resa 1: 28 (1769). Det var .. denna egenkärlek, hvilken till en stor del uppsporrat honom till det äfventyrliga frieriet. CFDahlgren 5: 276 (c. 1840). Förgäfves uppsporrar jag mitt mod. Svagheten sitter i själen, i hjertat, i tanken. Carlén Köpm. 2: 526 (1860).
-SPORRA, v.2, se -spåra.
(1) -SPRETA. spreta upp. August går åter, kroppen höjs och sjunker ner, ibland döljs den av uppspretande stockar. Johnson Nu 165 (1934).
(3, 12) -SPRICKA, -ning. spricka upp; äv. mer l. mindre bildl., särsk. om leende (jfr spricka, v. 2 b). Framåt eftermiddagen upp-sprickande molntäcke. Vpspruckna Läppar at heela. Lindh Huuszapot. 8 (1675). Arbetshandskar med uppspruckna sömmar som aldrig blivit smorda i tid. Wassing Dödgr. 231 (1958). Det sista sa han med ett plötsligt uppsprickande leende. Guillou Coq 235 (1986).
(8) -SPRIDA. (†) sprida ut (ngt, särsk. rykte); jfr sprida, v. I 3 d. Ett gemendt rycte, som nu almendt upspridt ähr. RA I. 4: 607 (1598). Ekman Dagb. 200 (1790).
-SPRINGA, -else (†, Lind 1: 223 (1749)), -ning. [fsv. upspringa]
1) till 1, i fråga om rörelse l. riktning l. utsträckning uppåt. särsk.
a) (numera mindre br.) hoppa l. störta upp (från lägre belägen plats); äv.: (plötsligt l. häftigt) resa sig l. komma på fötter; jfr springa, v. I 1. Emedan .. een stoor dehl (av fienden) uthur Aproscherne wore opsprungne. KKD 11: 244 (1704). Öfversten upsprang med häftighet. Eurén Kotzebue Orth. 2: 133 (1794). Östergren (1965).
b) (numera mindre br.) om vatten l. vattendrag l. källa o. d.: (plötsligt l. hastigt) bryta fram o. komma upp, välla l. spruta upp; äv. övergående i bet.: ha sitt ursprung o. d.; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr springa upp 6. The heete Källor, som föhra up siudhande heett watn .. upspringia af heete och brinnande suafuelachtighe orter. Forsius Phys. 150 (1611). At inga rättigheter gifvas utan skyldigheter: .. att de upsprungit ur samma källa. Rosenstein PVetA 1789, s. 181. De tre sist nämda elfvarna (Skellefte, Pite och Lule älfvar) uppspringa alla i grannskapet af Sulitälma. Düben Lappl. 9 (1873). Hagberg DödGäst. 118 (1937).
c) (†) om växt o. d.: (plötsligt) växa l. skjuta upp (ur jorden l. i höjden). The örther the äre vpsprång[n]e / I marcken så margef(a)ld. Visb. 2: 16 (c. 1600). Samtiden 1873, s. 628.
d) (†) med anslutning till upp 12: flyga (i luften), sprängas (i bitar). (Han) befalte folcket redha sigh til storms, så snart .. Wallerna och Bålwärcket war vpsprungit. Petreius Beskr. 1: 78 (1614). (År 1605 gav sig) några Bofwar aff then Påweske Religionen (i Engl.) tilsamman, och hyrde vnder Parlamentz Huuset ett Hwalf, hwilket the medh många tunnor Kruth vpfyllte, at låta Konungen, Printzen, och heela Parlamentet vthi Lufften vpspringa. Brask Pufendorf Hist. 152 (1680). Weste FörslSAOB 555 (c. 1817).
e) skjuta l. sticka upp, resa sig. Adlerbeth Buc. 104 (1807). Förstäven är uppspringande och avspetsad. Weinberg Sjömansk. 340 (1954).
2) till 2: springande förflytta sig upp l. fram; särsk. dels i p. pr., dels ss. vbalsbst. -ning, konkretare; förr äv. mer l. mindre oeg., med anslutning till upp 7, i fråga om förflyttning till högre nivå o. d. I detsamma hördes ett starkt knakande framme i ångbåtens förstäf, och kapteten jemte en machinist kommo uppspringandes. Almqvist Går an 58 (1839). Från en ringa begynnelse uppsprang emigrationen under åren 1861–1865 till 20,000. SvH 10: 284 (1909). Efter en fin uppspringning slog Ruben till med högerfoten, mycket väl avvägt, över Spårvägens försvar och in i krysset. GbgP 9/2 1986, s. 46. särsk. till upp 2 d, i p. pf.: ifattsprungen. Nylander vet att han kommer att bli uppsprungen ganska snabbt eftersom fransmannen alltid går ut hårdare än svensken. DN 10/8 1994, s. D12.
3) (†) till 3: öppnas l. öppna sig; äv.: brista l. spricka upp. Om barnemunnen sårnar eller vpspringer. BOlavi 172 a (1578). Med dån, liksom af ett väldigt slag med knytt hand, uppspringer dörren. Atterbom 1: 115 (1824). 2NF 25: 118 (1916).
4) (numera mindre br.) till 8: (plötsligt) uppstå l. utveckla sig l. bli till (ur l. från ngt); jfr springa upp 10. Thenne upstöthninger, opror och obestånd, som .. mer och mer .. opspringer her i rikit. RA I. 1: 80 (1527). Hennes beslut var icke uppsprunget ur en stundens nyck. 2SAH 11: 173 (1824). Att denna sinnliga berusning uppsprang från religiös grund. Palmblad Fornk. 1: 467 (1844). Martinson Utsikt 11 (1963).
-SPRITTA, -ning.
1) (numera mindre br.) till 1: fara upp l. hoppa till; särsk.: vakna med ett ryck; äv. bildl. Verelius 190 (1681). Glycere uppspratt / Likt det darrande löfvet. Phosph. 1810, s. 35. Samvetet uppspritter vid minsta knäpp. CFDahlgren 4: 148 (1831). Huru den lille, uppsprittande ur sömnen och ännu halfsofvande, slår armarne om moderns hals. 3SAH 2: 164 (1887). SAOL (1973). särsk. (†) (till 1 b) om fisk: hoppa upp (över vattenytan). Några få (fiskarter är) i stånd, at ej allenast upspritta öfver ytan, utan ock at flyga långa stycken deröfver, såsom Trigla volitans. Bergman Jordkl. 2: 442 (1774). Möller (1807).
2) (†) till 1, 8, om växt: spira upp; äv. bildl.: uppstå l. utvecklas; jfr -spira 1. (Det) uppspratt .. i hastighet ett grymt, gräseligt och oförmodeligt väder. NorrlS 11: 48 (1645). At Trägårds-gräslöken, då han först uppspritter, har tilbakes bögda blad-spitsar. Linné Öl. 53 (1745). Lätt uppspritte / sorge-tankarne. Afzelius SæmE 265 (1818). Bremer Nina 428 (1835).
(3) -SPRUNDA. (†) öppna (tunna o. d.) gm avlägsnande av sprundtapp; anträffat bl. i ordböcker. Serenius Mmm 3 a (1734). Östergren (1965).
(8) -SPRUNG. (†) ursprung; jfr sprung I 5. Och ähr .. (kontroversens) vpsprung förnämligen .. der aff att (osv.). VDAkt. 1656, nr 68.
(1) -SPRUTA, -ning. sprutande fara upp(åt), särsk. om vatten o. d.; äv.: spruta (ngt) upp(åt), särsk. om fontän; jfr spruta, v. 2, 3. (Tecknet) Tiger-Diur en hwitt Eeld upsprutandes .. (betyder) Österrijket, Dannemarck. Rålamb 4: 99 (1690). I fyra af rummets åtta hörn såg man fyra fontainer, som uppsprutade strålar af det klaraste bergvatten. Palmblad Nov. 1: 12 (1840). Nere vid .. (bergets) fot slogos vågorna till högt uppsprutande skum. Lagerlöf Holg. 1: 144 (1906).
(1) -SPRÅNG.
1) språng uppåt; särsk. (numera bl. tillf.) om upphopp i höjd- l. stavhopp o. d. Schultze Ordb. 4825 (c. 1755). (Häcklöparen) skall göra uppsprånget vid första häcken på samma afstånd som vid de öfriga häckarna. IdrB 4: 73 (1907). särsk. (jäg.) om (uppskrämt) djurs språng från lega; äv. konkret, om spår efter sådant språng. Hahr HbJäg. 353 (1866). Färskt uppsprång. Sundén (1892). En jakt, som äfven idkas, är att gå på kedja och skjuta hararna i uppsprång. SvKennelklT 1903, s. 66.
2) (†) om bolls studsande uppåt, uppstuds. Fatta bållen i upsprånget från jorden. Möller 1: 190 (1745). WoH (1904).
3) (†) bildl.: ursprung l. källa; jfr språng, sbst.1 I 6 a β. Sylvius Mornay 413 (1674). Lind 1: 223 (1749).
(3, 12) -SPRÄCKA, -ning. gm att spräcka öppna (ngt), bräcka l. bryta upp; numera nästan bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning; jfr spräcka, v.1 I. När .. (sardinerna) äro halftorra uppspräckas de med fingrarne, benet knäckes vid stjerten med en tång och utdrages. LAHT 1885, s. 24. Somliga (ärtskidor) lågo uppspräckta på den fuktiga jorden. Krusenstjerna Pahlen 1: 72 (1930). För uppspräckning av täta bergmassor har man diskuterat hydrauliska metoder och atomsprängningar. NTeknik 1975, nr 11, s. 5.
-SPRÄNGA, -ning.
1) (numera mindre br.) till 3, 10: gm sprängning (med sprängämne) åstadkomma l. iordningställa l. öppna (väg l. kanal o. d.). Porthan BrCalonius 12 (1793). Bergskollegium befallde .. att en kanal skulle uppsprängas i Eldkurens sula. Lindroth Gruvbrytn. 1: 542 (1955).
2) till 3, 12: gm sprängning (med tryck l. våld l. sprängämne) bryta upp (ngt) l. få (ngt) att gå sönder l. sprängas i bitar; numera i sht i p. pf.; jfr spränga, v.1 I 7. Emedan wägen är upsprängd, att man med Hästar ock kiäror ey kan komma up el(le)r utföre. HovförtärSthm 1730, s. 1898. Den under sistnämnda tid uppsprängda malmen uppgick till omkring 14,900 ton. AtlFinl. 23: 22 (1899). Förstörda inventarier, uppsprängda dörrar, matrester, skräp och smuts. DN 18/5 2002, s. A12.
(1, 2) -SPRÄTTA, v.1, -ning. (numera mindre br.) gm att sprätta (se sprätta, v.1 1) komma (ngt) att fara l. flyga iväg, sprätta upp. Dalin (1855). Östergren (1965).
(3, 12) -SPRÄTTA, v.2, -ning.
1) sprätta upp (söm l. stygn); gm att sprätta upp söm(mar) öppna l. ta isär (plagg o. d.). BoupptSthm 1671, s. 416. Den (förfrusna kroppen) bör genast med warsamhet afklädas, kläderna helst uppsprättas. Hartman Naturk. 311 (1836). Den andra .. bröstkilsömmen måste .. uppsprättas. Sömnadsb. 87 (1915).
2) skära upp (ngt); jfr sprätta upp 2 (se sprätta, v.2 särsk. förb.). Acrel Sår 301 (1745). Sedan saxens käftar .. åtskillts .. fastklämmes sillen samt föres mot den rörliga knifven .. som uppsprättar buken. TT 1900, Allm. s. 161. Antikvariaten betalar bäst för icke uppsprättade böcker. Fogelström Dolly 16 (1958).
(1 b) -SPY. [fsv. upspyia] kasta upp (mat, maginnehåll o. d.), kräkas; äv. bildl.; numera i sht i p. pf. På mattan lämnade katten en uppspydd hårboll. Thet som vpspyt bliffuer. BOlavi 59 a (1578). Nu, Arden, sen du uppspytt allt det gift, / som samlats i ditt bulna, sjuka hjärta. VLitt. 3: 442 (1902).
-SPÅRA, förr äv. -SPORRA, v.2, -ning; -are (Rudin BibEnh. 20 (1887) osv.).
1) till 8: spåra upp (se spåra upp 1) (ngn l. ngt); i sht oeg. l. mer l. mindre bildl.: leta upp, hitta (ngn l. ngt); äv.: ta reda på (ngt). Serenius Ff 4 b (1734). Drifwes .. (haren) länge och hunden förlorar spåret, kan man wid ny uppsporrning få skjuta honom i säte, emedan han då trycker sig hårt. Greiff Jagt 71 (1828). Det fina väderkorn, med hvilket den kommande Messias skulle uppspåra hvad i menniskan är. Melin JesuL 2: 121 (1843). Stadsfiskalen .. hade, ledd af det signalement, som stod att läsa i aftonbladet, uppspårat baronen. SöndN 1862, nr 1, s. 2. Soffan är uppspårad på en gammal vind. Form 1950, s. 5.
2) till 10: åstadkomma l. ta upp (stig l. väg o. d.) (gm att gå, trampa l. köra); äv. göra spår i (ngt); i sht i p. pf.; äv. mer l. mindre bildl.; jfr spåra upp 2. Uti min Hjeltes lif, ser jag odödlighetens stig upspårad. Lantingshausen Young 1: 93 (1787). På flera af länets nybygda vägar med ringa rörelse bestode vinterväghållet endast deri, att vägbanan uppspårades på det sätt, att efter och under hvarje snöfall vägen af entreprenörer kördes med häst och åkdon två till tre gånger fram och åter. BtRiksdP 1891, I. 2: nr 52, s. 9. Med utbredda armar gjorde han språnget, slog ned på det uppspårade snötäcket och fortsatte loppet. Hemberg ObanStig. 51 (1896).
(1 e α) -SPÄCKA. (†) späcka (se späcka, v.1 3) (ngt) (med ngt); särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: full, fullständigt fylld. BrinkmArch. 1: 248 (1762). Ibland finnas .. (granskogs)kärr upspäckade med stora lösa stenar och stenras, hvilket mycket förringar deras värde. VetAH 1777, s. 162. Ett mäd tröttande vältalighet uppspäkkat samelsurium av sanning ok lögn. Tullberg SvRättskr. 225 (1862).
(10) -SPÄDA, -ning. späda (ngt) (med ngt); äv. bildl.; i sht i p. pf.: utspädd. När altså blodet eij blifwer med en ny och leen af tienlig math utharbetad miölck dageligen opspädt, blifwer det skarpt. Lindestolpe Pest. 21 (1711). Makt är som gödsel – i koncentrerad form är den kvävande men uppspädd bidrar den till växande. DN 15/11 1998, s. A6.
-SPÄNNA, -ing. [fsv. upspänna]
1) till 1, 10: sträcka ut (ngt); äv.: (dra l. sträcka ut o.) sätta fast l. upp; särsk. med avs. på segel: hissa l. låta vecklas ut; numera i sht i p. pf. l. ss. vbalsbst. -ing; jfr spänna upp 4. Hinden, så snart hon i .. thet medh nätklykor .. vpspände jägargarnet råkar, så besnäries och förgörs hon. Schroderus Comenius 425 (1639). En Sjöröfware ifrån Salée, hwilken osz med upspända segel eftersatte. DeFoë RobCr. 19 (1752). Man har fått .. flera stora, ljusa vävsalar, rum för uppspänning av färdiga mattor, garnlager, personalutrymmen och utställningsrum. Form 1948, s. 136.
2) (numera mindre br.) till 3: öppna (spänne o. d.), spänna upp (se spänna upp 7). Cellarius 65 (1699). Den nittioårige .. kom fram till honom med en psalmbok i stort bibelformat. Knips och knips sade det två gånger, då han uppspände de begge ofantliga messingshäktorna. Almqvist Kap. 21 (1838). Östergren (1965).
3) till 10.
a) spänna (ngt) (gm att aktivera spännanordning o. dyl. o. därigm ge fjädrande kraft); äv. med avs. på spännanordning; numera nästan bl. i p. pf.; jfr spänna upp 1. En uppspänd båge kan vara tung att hålla. 3SthmTb. 13: 334 (1623). Hwar och en wet, at alla Fjädrar draga mycket starkt, då de äro fult upspände, men alt swagare och swagare, i den mån som de afspännas. Printz Uhr 34 (1769). Svedje uppspände sin bössa och tryckte av. Moberg Rid 346 (1941).
b) (numera bl. tillf.) med avs. på kroppsdel: spänna (se spänna, v.3 I 4); särsk. (ss. uttryck för uppmärksamhet l. förvåning o. d.) dels med avs. på ögon: spärra upp, dels med avs. på mun l. gap o. d.: öppna kraftigt, göra vidöppen; äv. (med anslutning till upp 7) med avs. på öron l. ögon: skärpa; jfr spänna upp 3. Intet äro the alle gode åhörare, som hafwa ögon och öron vpspände på Predikanten. Scherping Cober 1: 326 (1734). Han .. skrattade med upspänd mun. Eurén Kotzebue Orth. 2: 28 (1794). Hon endast såg på honom, rätt flyktigt, med häpet uppspända ögon. Ullman FlickÄra 145 (1909).
4) (numera bl. tillf.) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 13. LPetri Psalt. 21: 13 (1560). Ehuru förnuftet skulle bemöda sig och upspänna sina krafter, om vi icke med Försök, Experimenter, kunde ännu djupare stiga ned i Naturens fördolda gömmor. Ljungenstjerna PVetA 1752, s. 10. (Astronomerna) stå i uppspänd väntan med ögat i tuben. Franzén Minnest. 3: 673 (1844).
Ssg: uppspännings-bord. tekn. till -spänna 3 a: bord för fastspänning av arbetsstycke o. d. (för bearbetning). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 358.
(12 b) -SPÄNTA. spänta (se spänta, v.1 1) (ved o. d.); numera bl. i p. pf. Det ligger fint uppspäntad ved i kaminen. I Småland .. klyfves och uppspäntas .. kolveden straxt om våren till torkning under sommaren. JernkA 1846, s. 290.
(3) -SPÄRRA, -ning. öppna (mun l. käftar l. ögon o. d.), spärra upp (se spärra upp 1); spreta med (ngt, särsk. fingrar l. klor); äv. mer l. mindre bildl.; jfr -sparra, -spänna 3 b. Heluetit wijdt vpspärrar sina käfftar emoot oss. PErici Musæus 2: 12 a (1582). Leijonet .. upspärrade sitt hitziga och torra gaap. Ehrenadler Tel. 67 (1723). (Slagugglan) kom .. i full fart och med uppspärrade klor siktande mot mannens ansikte. Rosenius SvFågl. 3: 14 (1927). (Han) stirrade på dem med uppspärrade ögon. Gripe Tordyv. 40 (1978).
(8) -SPÖRJA. [fsv. upspyria] (†) (gm förfrågningar) söka l. spåra upp l. få tag på l. hitta (ngn l. ngt); äv. med indirekt frågesats: få reda på; äv. med refl. indirekt obj.; jfr spörja I 3. G1R 1: 175 (1523). (Jesus) wille .. at .. (lärjungarna) skulle vpspöria någon ärligh man, ther the kunde tagha herberge hoos. LPetri 3Post. 135 b (1555). Ath hann må beholle thätt vederlag .. som honum bleff effterlatijd .. till thäs hann kan upspörije sig någet annet. G1R 28: 201 (1558). Emedan the äldste Skrifter .. äro .. så förborgade, at jag icke hafwer kunnat upspörja, om eller hwarest the måge finnas. Spegel Kyrkioh. 2: 128 (1707). Linné Bref I. 1: 79 (1759).
(1 e) -STACKA. (numera mindre br.) lägga (ngt) i stack. (På underlaget) upstackas sedan sädes-kärfworne. Gadd Landtsk. 3: 510 (1777). TLandtm. 1900, s. 550.
(2) -STAD. [fsv. upstadher] (förr) stad belägen i inre del av landet; äv.: stad som endast hade rätt att bedriva handel inom landet, motsatt: stapelstad. G1R 1: 5 (1521). Alingsås, uppstad i Elfsborgs län, genomskäres af Lillån och har ett utmärkt vackert läge nära Säfveåns utlopp i sjön Mjörn. Thomée IllSv. 133 (1866). (Stapelstädernas handel med allmogen) kunde endast ske med de övriga städerna, de s.k. uppstäderna, som mellanled. Ymer 1946, s. 170. jfr sjö-uppstad.
Ssgr (förr): uppstads-bo. (-stads- 1624 osv. -städers- 15721727) invånare i uppstad. Doch schall .. vpstäders boor och andre wåre vndersåther här med icke ware förmeenth heller förbuditt att bruke theris handell och wandell. PrivSvStäd. 3: 194 (1572). Ljung EnköpH 319 (1963).
-borgare. (-stads- 1615 osv. -städers- 15831614. -städes- 15371556. -städs- 15451646) borgare (se borgare, sbst.1 2) i uppstad. G1R 11: 260 (1537). Ej må upstads-borgare föryttra sit gods til någon utlänsk man. FörarbSvLag 6: 297 (1731).
-mästare. (-stads- 1719 osv. -städes- 1714) jfr mästare 10. MeddNordM 1897, s. 96 (1714).
-vikt. (-stads- 1668 osv. -städers- 1690) viktsystem tillämpat i uppstäderna, motsatt: stapelstadsvikt; särsk. dels om enhet i detta viktsystem, dels konkret, om viktlod för vägning enl. detta viktsystem. Bergv. 1: 244 (1668). Blifwer .. et skeppund jern i bergs- och hammarwigt tjugutwå, och i upstadswigt tjuguet markpund. Bergv. 2: 127 (1739). Stapelstads-vigterna böra märkas med runda stämplar, uppstads-vigterne med fyrkantiga. SPF 1848, s. 239.
-våg. våg för vägning efter uppstadsvikt. Bergv. 1: 269 (1671).
(1 c) -STAGA, -ning. staga upp (ngt). TT 1895, M. s. 2.
-STAKA, -ning.
1) (†) till 1 c: (ss. bestraffning) spetsa (ngn) på stake l. påle; jfr staka, v.2 1. The som .. vpstakas, lefwa vnderstundom .. tuå daghar för än the döö. Petreius Beskr. 5: 22 (1615).
2) (†) till 2: förflytta (båt o. d.) uppströms gm stakning (se staka, v.2 3). Det säges .. att tre till 4 karlar .. (vid Kalix älv) behöfwas för uppstakandet af en båt, hwilket .. (vid Torne älv) lätt werkställes af 2:ne. Zetterstedt SvLappm. 1: 132 (1822). Gosselman Col. 2: 150 (1828).
3) till 10: märka ut (gräns l. sträckning av ngt o. d.) gm stakning (se staka, v.2 7), staka ut; förr äv. med refl. indirekt obj. Att the .. begynne medh alfwar vpstake sigh tompterne. PrivSvStäd. 3: 466 (1583). Förrättningsmännen uppstakade landskapsgränsen. PT 1904, nr 149, s. 2.
(10) -STALLA, -ning. ställa (djur) i stall l. ladugård för utfodring (under längre period); äv. (o. numera i sht): ge stallplats åt (häst), hysa. StallRSthm 158283, s. 4. Bårgerskapet i Städerne måge inga Oxar oppstalla utan på deras egit, under Stadsens Jurisdiction hörige, inbergade afwel och foder. Stiernman Com. 5: 443 (1694). Tranås ridklubb har ansvaret för ett 30-tal ridhästar, som är uppstallade där. GbgP 1974, nr 102, s. 28. jfr oxe-uppstallning.
-STAMPA, -ning.
1) (†) till 3: (med stamp l. huggjärn o. d.) hugga l. slå (hål); jfr stampa, v.2 5 d. JernkA 1850, s. 147. För vinnande af tid kan man lägga flera plåtar på hvarandra och med nitar i hörnen fästa dem tillsammans under uppstampningen af hålen. Slöjdaren 1884, nr 2, s. 1.
2) till 8, i sådana bildl. uttr. som uppstampad ur marken, frambringad ur tomma intet (jfr stampa, v.2 1 k). Hur skulle det se ut, om fröken Liwin uppträdde med en dotter, en tretton-, fjortonåring, uppstampad ur marken? Stiernstedt Liw. 159 (1925).
3) till 10: (gm stampande) sammanpacka (jord o. d.) (jfr stampa, v.2 4); äv.: (gm stampande) bearbeta l. forma (ngt), särsk. (om ä. förh.) med avs. på metall (jfr stampa, v.2 5 c). Uppstampning, för att bereda fasthet åt en fylld jordmassa. Stål Byggn. 1: 199 (1834). SkandTTandläk. 1888, s. 14 (med avs. på guldplåt). En del af hamnen vid Höganäs är .. byggd af block, som uppstampats af gjutmassa och sedan fått lufttorka. SvGeolU Ca 6: 179 (1915).
-STANDS-TACKEL, se -stånds-tackel.
-STANDS-TÅG, se -stånds-tåg.
(1 e) -STAPLA, -ing. stapla upp (ngt); äv.: samla ihop, samla på hög; förr äv. refl.: ordna sig i l. bilda stapel; förr äv. ss. vbalsbst. -ing konkret: stapel l. hög; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Stiernman Com. 1: 813 (1622). Presten gick straxt til texten, brukade inga omswep, eller upstaplade ordalag, icke eller något onödigt talesätt. Roman Holbg 148 (1746). Vester om .. (Kaspiska havets) sydvestra hörn uppstapplar sig en vild fjällmur, Kaukasus, den högsta af Vest Asiens alper. Palmblad HbGeogr. 1: 6 (1826). Malmgångar förekommo alltid midt uti eller vid sidorna af stora massformiga uppstaplingar. JernkA 1828, Bih. s. 3. En nödtorftigt uppstaplad mur av sandsäckar. DN 15/11 1998, s. A6.
(14 c) -START. start (se start, sbst. 3); jfr -startning. SvD 26/2 1974, s. 10. Det var i samband med uppstart av oktanolfabriken .. som utsläppet inträffade. GbgP 24/11 1990, s. 32.
(14 c) -STARTNING. igångsättning, uppstart. I samband med uppstartning av anläggningar huvudsakligen i utlandet måste Du vara beredd att göra sammanhängande resor på upp till 3 månader. SDS 23/10 1974, s. 22.
(7 f) -STASSAD, p. adj. (vard.) uppklädd, uppsnofsad. Gardister och dalkullor och vanliga, uppstassade Stockholmsjungfrur i hvita, bredbrättade hattar .. spankulerade arm i arm. Sandberg GHusH 40 (1897).
-STEG.
1) (numera mindre br.) till 1 l. 2: uppstigande l. uppgång; äv. bildl., förr särsk. närmande sig l. övergående i bet. 2; jfr steg, sbst.1 6. At Torsellen utaf sig föder dunsternas upsteg. Rudbeck d. ä. Atl. 1: 717 (1679). Strindbergs uppsteg i högre sociala kretsar. Lagercrantz Strindberg 88 (1979).
2) (†) till 7: (ställning till följd av) framsteg l. framgång; äv. dels speciellare: avancemang l. befordran, dels allmännare: steg (se steg, sbst.1 5); jfr 1. The ther wel tiena, förwerffua sigh itt gott vpstegh. 1Tim. 3: 13 (Bib. 1541). Thesse tree Trones grader, vpsteg, deelar eller wärck. Emporagrius Cat. G 2 b (1669). Jag söker et så litet upsteg, som månge mine Promotions-Camerader för detta dels ernådt, dels öfwerskridit. VDAkt. 1756, nr 87. Billing Betr. 145 (1906).
(10) -STEGA, -ning. stega upp (ngt). Afståndet till målet blir .. i hvarje fall 50 gånger det uppstegade stycket. Billmanson Vap. 236 (1882).
(7) -STEGLA. (†) = -stegra 1; jfr särsk. stegla, v.2 4. ÅngermDomb. 3/11 1636, fol. 118. HärnösDP 1661, s. 10.
(7) -STEGRA, -ing. (numera bl. tillf.)
1) (efter-tryckligt) stegra (pålaga l. pris l. värde l. belopp o. d.) (jfr stegra, v.1 I 24); förr äv. med avs. på vara o. d.: höja priset på, fördyra (jfr stegra, v.1 I 1); jfr -stegla o. stegra upp 13. Fördrister sigh någen dyrket och opstegret högre, Dhå skal han haffue förwärket godzet. Stiernman Com. 1: 453 (1600; rättat efter orig.). At the Danske icke måge sigh ytterligare vnderstå Tullen vthi Sundet effter behagh at vpstegra. Brask Pufendorf Hist. 345 (1680). Et land, som klagar öfwer .. tjänstehjonens upstegrade löner. Fischerström 2: 391 (1780). Priserne på alla förnödenheter uppstegrades. Agardh o. Ljungberg I. 3: 66 (1853).
2) i allmännare anv. av 1; jfr stegra, v.1 I 5. Elgström o. Ingelgren 244 (1810). Det gjorda frieriet hade .. uppstegrat Holts mod. Carlén Köpm. 1: 246 (1860).
(10) -STEKA, -ning. steka upp (ngt); äv. i oeg. l. bildl. anv.; i sht i p. pf. 2 st f(ärska) Laxars Vpstekande. HovförtärSthm 1678, s. 388. Jag är så uppstekt af solen, att hela min hy blir på många dar skämd. Gustaf III 3: 315 (1788). Uppstekt havregrynsgröt i skivor med sylt och mjölk, vet nog dagens unga inte hur det smakar. ICAKurir. 1992, nr 19, s. 3.
(7 c) -STIA. (†) föda l. göda upp (svin) i stia. VetAH 1747, s. 232.
-STICKA, v.1 -ning; -are (se d. o.). [fsv. upstikka] jfr sticka upp (se sticka, v.1 särsk. förb.). särsk.
1) till 1: gm stickande (se sticka, v.1 I 2) föra l. förflytta (ngt) uppåt; särsk. speciellare, i fråga om stickande med spade l. järn (se d. o. 5 b) o. d. (jfr sticka upp I 2 c), särsk. med avs. på torv o. d. Låta upsticka en Torff utaff Jorden. IErici Colerus 2: 170 (c. 1645). Nålarnes flitiga upp- och nedstickning ackompagnerar systrarnas glädtiga samtal. Bremer Hem. 2: 90 (1839).
2) till 1 (b): sticka upp (se sticka upp I 5, 6).
a) tr.; äv.: sticka (se sticka, v.1 I 9) (ngt) upp (ngnstans, särsk. i ngt); numera i sht i p. pf. I Thornet, hwarest så wäl .. (belägrarna) som Slavonierne .. upstuko Ste Marcus Standarer. OSPT 1687, nr 44, s. 5. Poliserna upptäckte .. att han hade en kniv uppstucken i ärmen. Expressen 10/5 2002, s. 8.
b) intr. (äv. med anslutning till upp 8); numera i sht i p. pr.; förr äv. refl. (se β); äv. bildl. At alle Siukdomar woro .. lijka örter och gräs, tå the om wåhren först uthur jorden upsticka. Lindestolpe Frans. 38 (1713). Den förtrytelse, som .. uppstack i hans inre. Mellin Nov. 2: 421 (1849, 1867). De ur leran uppstickande urbergsknallarna. Ymer 1939, s. 283.
α) om storm l. blåst o. d.; jfr sticka upp I 6 b. Hastigt uppstickande storm förtog tillfället att vända denna händelse till nytta på Svenska sidan. 2SAH 4: 34 (1804).
β) (†) refl.; jfr sticka upp II 2. Åtskillige berg och klippor, som wid högre och lägre wattn i siön, sänka eller upsticka sig. Tiselius Vätter 1: 32 (1723). JournLTh. 1811, s. 373.
3) till 1 c: fästa upp l. föra på (ngt, särsk. insekt, med l. på ngt spetsigt) l. fästa upp (ngt spetsigt, särsk. nål) gm att sticka in det (ngnstädes); jfr sticka upp I 1, 2. 3 1/2 Bundtar och 26 breff opstikadhe nåhlar af åtskilligt slagh. BoupptSthm 1674, s. 193 b. Smärre insecter, som ej kunna uppstickas utan med Gummislem klistras på papperslappar. Thomson Insect. XVII (1862).
4) till 3, 12: gm stickande (se sticka, v.1 I 2) göra hål på l. i (ngt); förr äv. dels i fråga om dikning o. d., dels med avs. på dels dryckesbehållare o. d., äv. (oeg.) dryck (jfr sticka upp I 2 d), dels damm o. d.; äv. med avs. på det hål som åstadkommes; jfr -stinga o. sticka upp I 2. För thett hann hafuer låthet wÿnn fallt eller vpstuckit vÿnn vthenn fogdenn och rådmännernas låff. 3SthmTb. 2: 369 (1599). Om jag icke funnit det rådet, at upsticka 2 stora dammar. KKD 12: 49 (1702). At all den ängsmark (som är vattensjuk) .. bör med utfalls-klåf och landdiken upstickas. Nygren SvarVetA 87 (1761). Små hål, som med en smal stång uppstickas rakt ned ifrån taket (på milan). Uhr Koln. 59 (1814). Uppsticka ett vinfat. SvTyHlex. 432 (1851, 1872). Den lans, med hvilken man uppstack den korsfästes sida. NF 1: 1156 (1876).
5) till 8: gm stickande (se sticka, v.1 I 4, 8, 9) åstadkomma (spår l. märke l. skåra o. d.) l. gravera l. (upp)märka (ngt); särsk. (sjöt.) i fråga om längdmärkning av tåg l. lina medelst insplitsade garnstumpar o. d. (äv. i utvidgad anv., av ankarkätting medelst omvirade ståltrådar o. d.). Grundell AnlArtill. 2: 8 (c. 1695). En maskin för uppstickning af kilspår för hand. TT 1887, s. 109. Uppstickning af kätting göres med taglingar af ståltråd för hvar 10e meter. UFlott. 2: 46 (1904). Ett bly- eller järnlod till vilket är fästat en i meter uppstucken lina. Dahlgren o. Richter SvSjökart. 329 (1944).
(10) -STICKA, v.2 sticka (se sticka, v.2, särsk. 3 l. (o. numera i sht) 5) (ngt) färdigt l. till färdigt alster (särsk. provexemplar); i sht i p. pf. Sametz trijp vpstickat – 6 al(nar). KlädkamRSthm 1590 C, s. 87 a. Byxor, kjolar, tröjor, västar, kappor och halsdukar, väl tecknade och ibland också uppstickade. TurÅ 1988, s. 152.
-STICKARE. [till -sticka, v.1, l. sticka upp (se sticka, v.1 särsk. förb.); jfr stickare, sbst.1]
1) (ngt vard.) till 1 (b), motsv. sticka upp I 7: person (l. kollektiv l. företeelse) som försöker l. försökt l. lyckats göra sig gällande ss. (jämförelsevis) ny i sammanhang (ngn gg äv. som uppträder trotsigt l. tar sig ton o. d.). 13-åriga uppstickare (i simtävling). DN(A) 20/3 1964, s. 28. Mogens Palle är en uppstickare. Han irriterar genom att protestera hos Europeiska boxningsunionen. DN 26/6 1985, s. 1.
2) (-stä(c)k- (-e-)) [jfr ä. d. opstikkerkniv, opstinger, mht. ūfstecher, mnl., nl. opsteker] (†) till 3, 12, motsv. -sticka, v.1 4, l. sticka upp I 2, om (slag av) dolk; jfr stickare, sbst.1 III 2. Et mandslag (skedde) .. så att .. Per Tytting stack sin egen son medh en vpstäkere, at han ther aff bleff dödh. BtFinlH 2: 377 (c. 1555). Hyltén-Cavallius Vär. 2: 371 (i handl. fr. 1621).
(1) -STIGA, -else (, Linc. G 3 b (c. 1640), Weste (1807)), -ning; -are (se d. o.). [fsv. upstigha]
1) stiga upp (se stiga upp 1); förr äv. dels tr.: stiga upp på l. i l. för (jfr stiga, v.3 III 1), dels: stiga i land (jfr stiga upp 1 a); äv. i oeg. l. bildl. anv., särsk. i uttr. uppstiga på tronen o. d., i fråga om trontillträde (jfr tron 2 a slutet α'). Thå .. badh (hovmannen) Philippum ath han skulle vpstigha och sitia när honom. Apg. 8: 31 (NT 1526). Upstigen til himbla, Sittiandes på alzmechtig Gud Faders högra hand. Liturg. 31 a (1576). Een Secreterare ifrån armeen .. hvillcken för 6 dagar sädan vedh Calmaresundh ähr upstigen. OxBr. 8: 584 (1644). Vi uppstego en alldeles mörk gång till ett rum i ena tornet. AvHauswolff hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 173 (1808). Dagen efter H. Mj:t upstigit på tronen sände han en adjutant .. och begärde att få köpa taflan för den fordrade summan. AnderssonBrevväxl. 1: 195 (1860).
2) till 1 h: stiga upp (se stiga upp 2); resa sig; särsk. (o. numera i sht): gå upp (se slutet); äv. i utvidgad l. bildl. anv. (jfr -stiga 3 a γ o. stiga upp 2 d). Opstogh i retten Carl Månszon. 3SthmTb. 7: 63 (1609). Om man giör eder den höfligheten at för eder skul upstiga. SwFrOrdeB 158 (1703). En icke ringa del af staden (har) uppstigit ur lågorna. Oscar II Tal 1872–1894 270 (1894). särsk. i fråga om att stiga upp (se stiga upp 2 b) från sovplats; numera i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. The som i sömpnen vpstijgha af sin legho. Forsius Phys. 340 (1611). De kommo till Börje om morgonen Bittida och för än han war upstegen. VRP 1716, s. 179. Nu ringde klockan där nere till allmän uppstigning. Krusenstjerna Pahlen 1: 75 (1930). jfr o-uppstigen.
3) stiga upp (se stiga upp 3); höja sig.
a) om ngt som (åtm. skenbart) rör sig uppåt, särsk. dels dunster l. ånga l. rök o. d., dels vatten(massa) o. d. (jfr stiga upp 3 a); i sht förr äv. om fisk, i fråga om förflyttning upp mot vattenytan l. in mot land; förr äv. i mer l. mindre oeg. anv., om livmoder (jfr moder, sbst. 6 a slutet, moder-sjuka); äv. mer l. mindre bildl. (jfr γ), om tal (se tal, sbst.2 1, 2) o. d., särsk. bön (ngn gg äv. gärning som konstateras av högre makt). Thina böner och thina almosor äro vpsteghne j åminnilse för gudh. Apg. 10: 4 (NT 1526). Din Swärfrwmoder .. fick vpstigande aff modren, som jag menar aff någon commotion. AOxenstierna Bref 4: 337 (1647). Lufften är ohälsesam, för the månge onde Dunster, som upstijger uthur Träsk och Dymarck. Amer. 15 (1675). Då elfwen och sjön Bäsingen upstiga, stå Grufworne under watn. Hülphers Dal. 9 (1762). Den nyss uppstigna solen upplyste mildt det vackra landskapet. Gosselman Col. 2: 126 (1828, 1830). Äfwen en del af de större (torskarna) uppstiga ganska nära stränderna. Ekström AfhFiska 32 (1845). Upp- och nedstigande luftströmmar. SvGeogrÅb. 1931, s. 52. särsk.
α) ss. vbalsbst. -ning, äv. (o. i sht) konkretare, om enskild omgång av uppstigande, särsk. i fråga om luftfarkost; förr äv. om uppstötning (se -stöta 1) o. d. ur magen. PPGothus Und. A 3 a (1590). När man känner rötaktiga upstigningar såsom af ruttna ägg, samt förstoppning, bör man lätta magen genom mycken drickning. Nordenskjöld Oneir. 1: 86 (1783). Under det senaste dygnet genomfördes 800 uppstigningar med stridsflygplan mot mål i Kuwait och ytterligare 100 uppstigningar mot det republikanska gardet. DN 16/2 1991, s. A6. jfr ballong-uppstigning.
β) astron. i uttr. uppstigande nod (se nod, sbst.1 4).
γ) [möjl. med anslutning till 2] i bildl. anv.: framträda l. uppträda, visa sig o. d.; i vissa språkprov utan klar avgränsning från 4 a. I wår tijdh, Gudh bättre, vpstiga så många säckter. KOF 1: 199 (1575). Hvem skulle väl tro, at .. (alkemisterna) omsider i vår tid skulle upstiga i Norden? Kellgren (SVS) 2: 246 (1787). Genom sådana böcker uppstiger allmogelifvet för vår syn, sådant det verkligen är. PT 21/6 1883, s. 3.
b) om ngt i sig orörligt som reser sig i höjdled l. sluttar uppåt o. d.; särsk. om (hög) byggnad(sdel) l. landskapsformation o. d.; äv. dels (herald.) i fråga om att endast övre del av avbildat föremål är synligt ovanför skura l. sköldkant, dels (bot.) i p. pr., om växt som har l. växtdel som utgör upprätt övre del i förhållande till en nedliggande nedre del. Spisar i Sahlar och Gallerier, Förmaker och Camrar, med deras upstigande Front Wärck at utzira och proportionera. Carlberg SthmArchitCont. D 1 a (1740). I adl. ätten Sass .. vapen uppstiger i en delad skölds öfre gyllene fält ett krönt, rödt lejon ur det nedre blå fältet. Schlegel o. Klingspor Herald. 65 (1874). Häck- eller lund-V(icker) .. , en uppstigande .. ört. Juhlin-Dannfelt 430 (1886). Somliga af dessa kullar hade mjukt uppstigande sluttningar. Lagerlöf Jerus. 2: 9 (1902).
4) i bildl. anv. (jfr 3 a γ) av 3, äv. med anslutning till upp 7, 8: stiga upp (se stiga upp 4). särsk.
a) uppstå l. uppkomma (o. göra sig påtagligt närvarande); särsk. om dels vind o. d., dels tanke l. sinnestillstånd o. d., i sht förr äv. tvist o. d.; jfr 3 a γ. Hwi vpstigha sådana tanckar vthi idhor hierta? Luk. 24: 38 (NT 1526). Jag .. kiänner .. en owanlig och hemlig oro upstiga i mitt sinne. Modée Dår. 67 (1741). Och skall oss emellan ingen twist eller oenighet upstiga. VDAkt. 1796, nr 218. En hastigt uppstigande vind, hvars annalkande förråddes af ett aflägset brus. Rydberg Frib. 53 (1866).
b) (numera mindre br.) om (ngt som anger l. utgör) värde l. mängd l. belopp o. d.: stiga l. öka; särsk. om pris o. d., förr äv. (o. i sht) om vara: stiga i pris (jfr stiga upp 4 a); äv. dels i allmännare anv. (se α), dels i förbleknad anv. (se β). Så beginnar all spannemålen upstiga oc resa först på en öra, två öra oc så lenge at (osv.). RA I. 1: 484 (1546). Om titt Taal vpstigher öffuer tijo, så skriff then Figuren, som på höghre Sidhan står. AJGothus ThesArithm. 14 (1621). Hälst priset på Silfwer war så högt upstigit, at det icke kunde utan förlust införas. König LärdÖfn. 6: 148 (1747). Denna kassa, då till några och tjugutusende riksdalers belopp uppstigen. Wingård Minn. 1: 32 (1846). särsk. (†)
α) i allmännare anv.: öka i omfattning o. d. Schroderus Os. 2: 451 (1635). Genom de upstigande fordringarne för studentexamen i de gamla språken uptages ännu mera lärjungarnes tid af dessa språk. Berzelius Brev 10: 132 (1846). GHT 24/11 1895, s. 4.
β) i förbleknad anv.: uppgå (se d. o. 3). De särskilda umgälder för negociationen, som jag skulle tro upstiga til 6, 7 à 8 procent efter omständigheterna. Wallquist Minn. 5 (1790). Sundén (1892).
c) (numera bl. tillf.) i fråga om ngns avancemang l. befordran l. (ökade anseende l. ökade makt o. d. gm) framgång l. framsteg o. d. (jfr stiga upp 4 b); särsk. med bestämning inledd av prep. till o. betecknande uppnådd ställning o. d.; äv. om ngt sakligt. Påwedömet .. til sin högsta flor vpstigidt är. Paulinus Gothus MonTurb. a 2 b (1629). Byggmästar’-Konsten har för tiden högt vpstegit, I Wälskland, Portugal, i Spanien och Paris. Scherping Cober 2: 415 (1737). Väl förtjent hade han småningom uppstigit i graderne. Palmstjerna Snapph. 2: 8 (1831). Den svenska arbetarklassens uppstigande från de yttersta till de främsta. Höglund Branting 1: 11 (1928).
d) (†) övergå l. utvecklas (till ngt (högre l. bättre o. d.)); om person äv. övergående i bet.: vända sig l. sin håg. (Förföljelsen) vpsteegh lijka såsom vp för Trappor til alsomstörsta Grymheet. Schroderus Os. 1: 222 (1635). Et äktenskap, som länge suckat öfwer ett widrigt öde (dvs. barnlöshet), men upsteg nu til ett nöje, hwar uti efterwerlden äfwen blifwit deltagande. Bælter JesuH 1: 53 (1755). Materialisten .. uppstiger till problemet om kunskapens möjlighet. Forssell Stud. 1: 273 (1869, 1875). Småningom uppstiger skapelsen från de lägre till de högre bildningarna. Fehr Und. 169 (1894).
e) bakåt räkna sin släktskap l. härstamning; i sht (o. numera bl.) i p. pr., särsk. (o. i sht) i uttr. i (rätt) uppstigande led, i sht förr äv. linje (se led, sbst.1 10 b, resp. linje 7 b slutet). Schmedeman Just. 140 (1614). I rätt ned, och upstigande, swågerlag, ware ock ächtenskap förbudit. GB 2: 4 (Lag 1734). Man vet .. med visshet, at .. (Vasaätten) på Mödernet upstiger til Sveriges fordna Konungar. Schönberg Bref 1: 182 (1778).
f) [möjl. utvecklat ur e] (†) gå l. sträcka sig tillbaka i tiden; jfr stiga upp 4 h. Man behöfver ej upstiga ända til Syndafloden, at finna desse länder i et sådant skick. Dalin Hist. 1: 1 (1747). En inskrift .. , som dock står perioden fjermare i ålder, emedan denna uppstiger till omkr. 120 f. Chr. Lysander RomLittH 113 (1858).
Ssg: uppstig- l. uppstignings-, äv. uppstige-dags. till -stiga 2 slutet: tid att stiga upp; äv. (i formen -sti(g)-) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om första väkt (av fyra) under dagen. Fatab. 1910, s. 2. Men Arvid behövde inte längre veta, när det var oppstigdags om morgonen. Moberg Nybygg. 400 (1956).
(1) -STIGARE. [till -stiga] särsk. (†) motsv. -stiga 3 a: stamknopp. Plumula, (Upstigare) är en fiellig del af Corculum, som wid örtens tilwäxande stiger upföre. Möller PrincBot. 23 (1755). Marklin Illiger 428 (1818).
(7 f, 10 b) -STILA. stila upp (ngt); numera bl. (ngt vard.) i p. pf. Så lugnade och uppstilade Björnstjerne Björnson den väldiga norska begeistringen. IdrBl. 4/2 1935, s. 12. Sextitalets uppstilade Svenssonbilar. DN 7/3 1976, s. 4.
-STILLA, -ning. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) till 7 c, med avs. på boskap: gm utfodring ge gott hull, göda (upp) (jfr stilla upp 1); förr äv. med avs. på person(s kropp). När .. Drinckare hafwa wäl fordrat och opstilt sin Kropp .. så blifwa dhe sedan sin egen Mördare. Fernander Theatr. 366 (1695). En utkörd krake, hvilken under någon kortare tid ”uppstillats”, och som med en mängd knep nu framträder som en eldig fåle. Heurgren Polc. 45 (1892).
2) till 11, med avs. på foder: gm utfodring förbruka l. göra slut på (jfr stilla upp 2). BoupptRasbo 1706. Alt foder af hö och halm bör uppstillas wid gården ock icke annorstädes bortföras. VDAkt. 1750, nr 105 (ur arrendeavtal).
-STINGA. särsk. (numera bl. ngn gg) till 3, 12: uppsticka (se -sticka, v.1 4) (ngt); förr äv. med avs. på dryckesbehållare o. d., äv. (oeg.) dryck; jfr stinga upp. Th(et) fatt win han hade vpstungit och latid løpa vtan fougtens och borgmest(er)nes førloff och mi(n)ne. 2SthmTb. 2: 207 (1552). Ingen fremmande drick, skall upstingas eller uthtappas. Stiernman Com. 1: 263 (1576). Betrakta törnekronan på hans hufwud, hans genombårade händer, hans uppstungna sida. Hagberg Pred. 2: 84 (1815).
(7, 10) -STINNA. (†) göra (ngn l. ngt) (ordentligt) stinn (stint) (jfr stinna 1); särsk. i pass. övergående i dep.: bli (ordentligt) stinn. The som dricka hastigt, hafwa ther wid thet beswäret, at magan i hastighet upstinnes och uthtängies. Lindestolpe SuurbrFr. 15 (1718). Hela Scrotum ansenligen upstinnadt. VetAH 1778, s. 43.
-STIRRA.
1) till 1: stirra upp (ngnstans). BrefNSkolH 124 (1810).
2) (ngt vard.) till 7 e: göra (ngn) stirrig (se d. o. 2); i sht i p. pf. (äv. i överförd anv., om förhållande o. d. (jfr stirrig 2 slutet)). Vakterna gjorde sitt jobb i ett uppstirrat läge. SDS 15/11 1995, s. C4. En uppstirrad älg kan .. bli riktigt farlig för sin omgivning. GbgP 18/9 1997, s. 8.
-STJÄLPA, -ning.
1) (†) till 1 a: vända upp (o. ner på) (ngt); jfr stjälpa, v. II 7. Då .. (träden) falla för rotyxan, pläga tillika vidlyftiga rothvalf uppstjelpas. Arrhenius Jordbr. 3: 295 (1859).
2) till 1 f, med avs. på maträtt o. d. i form: stjälpa upp (se stjälpa, v. II 8 b α, stjälpa upp 2); numera i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Sjöberg Singstock 260 (1832). En s.k. springform är utmärkt vid gräddning af kakor och tortor, som äro kinkiga att uppstjelpa. Langlet Husm. 536 (1884).
(7) -STOCKA, v.1, -ning. (i sht förr) stocka upp (hatt). Ambrosiani SvSkråämb. 65 (i handl. fr. 1622). Gamble hattar kunna upstockas, och säljas för nye. Kiellberg KonstnHandtv. Hattm. 12 (1753).
(1 e (β)) -STOCKA, v.2 (†) komma (ngt) att svullna l. överfyllas l. hämmas i sitt flöde; särsk. med avs. på kroppsdel l. kroppsvätska; jfr stocka, v.2 II. VDAkt. 1694, nr 108. I hosta, And-täppa åf seeg Slem, reenar och leenar .. (mjöd): (likaså) I Niurewerk, i opstockad Pisz. Roberg Beynon 250 (1697). Bonden, som i giästbod låtet upståcka sin mage med mycken mat, är siuk där effter hela weckan. Linné Diet. 1: 56 (c. 1750).
(7) -STOFFERA, -ing, -ning (†, Gustaf II Adolf 270 (1626)). (medelst stoffering) snygga upp l. pryda (ngt, äv. ngn) (jfr stoffera upp 2); äv.: förse (ngt) med stoffering; numera bl. i p. pf.; förr äv. ss. vbalsbst. -ning, om upprustning av (militär) utrustning (jfr stoffera upp 1). Rytterijets vpstofferning will H: K: M:tt .. hafwa recommenderat. Gustaf II Adolf 270 (1626). Slängkappa med .. hwitt Eschalons-foder under, upstofferat til tre fingers bredd .. nederomkring. DA 1793, nr 50, s. 3. De tre gudinnorna .. voro eljes tillbörligt uppstofferade, sminkade och koafferade i blonda peruker. Ramsay Barnaår 3: 10 (1904).
(10) -STOLA. (†) fördela stolrum i (kyrka); jfr stola, v. III. VDAkt. 1654, nr 120. Sedan upstohlades heela Kyrckian å nyo. VDAkt. 1696, nr 144.
(10) -STOMMA, -stomning. (†) med avs. på åkerjord med kvarvarande stubb (efter säd o. d.): plöja; utom i ordböcker anträffat bl. i p. pf. Efter .. misslyckadt hvete, år 1770 i upstommad, och 1771 i hvild eller trädd jord, sådde jag detta sistnämde året åter hvete i trädesgärdet. VetAH 1782, s. 195. Heinrich (1828).
-STOPPA, -ning; -are (se avledn.). [fsv. upstoppa]
1) till 1 e: förse (ngt) med stoppning l. fyllning, stoppa upp (se stoppa upp 2); särsk.
a) (i sht förr) med avs. på madrass l. sittmöbel l. sadel o. d. (äv. med stoppningen ss. obj.). 1 Gamal Madres Vllen upkardat och upstopat. HusgKamRSthm 166073 B, s. 241. Officerarne tillsee at sadlarna blifwa wähl opstoppade. KKD 10: 382 (1704).
b) med avs. på person (äv. docka) l. kroppsdel, särsk. i fråga om att ha mycket på sig (undertill); äv. bildl. KKD 1: 261 (c. 1710). Hur stind och stursk den der upstoppade karlen står der vid dörren. Envallsson Frunt. 39 (1793). Hedvig .. återkom .. uppstoppad med en massa malätna stubbar, koftor och schalar. Siwertz Sel. 2: 226 (1920).
c) i fråga om konservering av dött djur: stoppa upp (se stoppa upp 3; jfr stoppa, v. I 4); förr äv. med avs. på skinn; numera bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Et skin af en fyrfota af 3 och en half fots längd, upstoppat med hö. Lagerström Molière Gir. 38 (1731). Ett par upstoppade foglar, näml. en stor häger .. samt en Rödfogel. Linné Bref I. 1: 320 (1732).
2) till 1 g: stoppa upp l. in (hår) (under mössa o. d.). Dryselius Måne 294 (1694). På hufvudet bära .. (nor. bondkvinnor) en mössa, under hvilken de likväl ej uppstoppa håret, som bruket är i Halland. Nilsson Dagb. 49 (1816, 1879).
3) (numera mindre br.) till 11 c, ss. vbalsbst. -ning, om handlingen att (få ngn l. ngt att) hejda sin rörelse l. verksamhet (jfr stoppa upp 4, 6); särsk. konkretare, om enskild sådan handling. (Man) vinner i framåtfart och hopplängd, ty hoppet blir .. en mera direkt och flytande fortsättning på ansatsen, utan bromsning och uppstoppning. IdrBl. 17/10 1924, s. 5. I engelska uppgifter har man bl. a. funnit, att cirka 1/4 av det tyska flyget skulle finnas i Tunisien. Detta skulle bl. a. vara orsaken till uppstoppningen i den amerikanska framryckningen i Nordafrika. SDS 1943, nr 80, s. 16.
Avledn.: uppstoppare, m.//ig. särsk. till -stoppa 1 c. Berzelius Själfbiogr. 138 (c. 1845).
(1 h, 10) -STRAMA, -ning; -are (se avledn.). strama upp l. åt (ngn l. ngt) (jfr strama upp 1); äv. (o. i sht) i bildl. anv. (jfr strama upp 2). PT 1903, nr 256 A, s. 3. En klädning hvars lif och tunik var af blått siden, uppstramadt i en enorm puff i ryggen. Kleen Kvinn. 188 (1910). En uppstramning av våra alltför luddiga och otillräckliga miljölagar har länge behövts. GbgP 30/1 1991, s. 2.
Avledn. (numera bl. tillf., vard.): uppstramare, r. stramare (se d. o. 3); särsk. om kaffe. Han tömde i ett slag den mörkbruna dryck han .. hade hällt upp åt sig .. och frågade om Charlie också ville ha en uppstramare. Gustaf-Janson KärlekDec. 167 (1959).
(1, 2) -STRECK. streck (i bokstav o. d.) som görs under pennföring uppåt. Stora alfabetets viktigaste och allra svåraste streck, det så kallade grundstrecket, både såsom uppstreck .. uti A, M, N, Å och Ä och såsom nedstreck .. uti B, D, F, H (m. fl.). PedT 1887, s. 63.
(10) -STRECKA. (†) gm att snörslå (se d. o. 3) uppgöra (grunda fåror l. streck) (i trädgårdsland) (jfr strecka upp (se strecka, v.1 särsk. förb.)); äv. med säng (se d. o. 2 a) ss. obj. På en säng af 4 fots bredd uppstreckas 4 linier. HbTrädg. 2: 19 (1872). Sängar uppstreckas och fårorna .. hvari fröen framdeles skola sås, uppdragas. TidnTrädgOdl. 1896, s. 82.
-STRYKA, -ning.
1) till 1, 2: gm att stryka föra (ngt) upp l. uppåt; numera bl. i p. pf., i sht om hår; jfr stryka upp 4, 10. Lind 1: 1507 (1749). Han uppströk sin rockärm och gjorde ett tecken att han ville bli åderlåten. Samtiden 1874, s. 570. Rakt uppstruket hår, rokokons damfrisyr. Fredr1Tid 36 (1924).
2) till 7, 10: gm att stryka behandla l. förbättra (ngt); särsk. (numera bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning): gm att stryka påföra (färg o. d.) (på ytan av ngt) (jfr stryka, v. III 13); förr äv.: skärpa egg på (värja) (jfr stryka, v. III 9). En gamul väria til at bereda och vpstrykia. Skråordn. 330 (1574). (Betalas) harneskmakaren for opstruket och förferdigat harnesk. Livrustk. 1940–42, s. 30 (1647). Christi korss schall upstrykass, chore och inbygda stolar färnissass. Murenius AV 431 (1660). Up-stryka .. smörja up. Schultze Ordb. 5155 (c. 1755). För åstadkommande av en oljemålning fordras .. verktyg för att uppstryka oljefärgen på underlaget: penslar och kniv. Kallstenius HbOljem. 8 (1915).
(1) -STRÅK. mus. i fråga om spelande på stråkinstrument: stråkdrag som utförs på så sätt att stråken förs inåt o. uppåt från spetsen mot froschen; jfr stråk, sbst.3 1, 2. Man låter handen småningom sänkas vid nerstråk, och ledigt .. höjas vid upstråk. Mecklin BegTonk. 27 (1802).
(7) -STRÅLA. (†) stråla upp (se stråla upp 1, 3); äv.: ge starkt ljus åt (ngt) (jfr stråla upp 5). Dalin Vitt. I. 2: 98 (1751). Så framt icke .. (kvinnornas) tindrande ögon, lika stiärnor om natten, upstrålade denna (av piprök) fördunklade horizonten, skulle Ni behöfva vägleda Er med händerna. Wallenberg (SVS) 2: 113 (1771; uppl. 1999). När den nionde morgonens glans uppstrålar på fästet. Adlerbeth Buc. 125 (1807). Förklarade Martin uppstrålande. Högberg JesuBr. 2: 85 (1915).
(1) -STRÄCKA, -ning (se d. o.). sträcka (ngt, äv. sig) upp l. uppåt (se sträcka upp I 1, III 1, 3); äv. i fråga om kroppsställning: gå med l. inta rak hållning, särsk. oeg. l. bildl., i p. pf. (till upp 1 g, h) om person: finklädd l. elegant o. med värdig hållning (jfr sträcka upp III 2). Drager Wärian med wäl opsträckt Arm. BeskrExCav. 1695, s. 8. (Klippan,) Som up til Skyen tycks upsträcka sig med hot. Nordenflycht QT 174850, s. 107. Ser du, du måste hvar eviga morgon komma uppsträckt i fina kläder och blanka stöflar. Backman Reuter Lifv. 1: 24 (1870). Tärnorna (sitter) uppsträckta inför prästen. Fatab. 1947, s. 89. jfr arm-uppsträckning.
-STRÄCKNING. [vbalsbst. till -sträcka o. sträcka upp]
1) motsv. -sträcka. Armarnas uppsträckning. Ling Regl. 20 (1836). Omedelbart efter knäböjningen göres uppsträckning och nedsänkning, hvarefter språnget är afslutadt. Balck Idr. 3: 187 (1888).
2) till 10 a: tillrättavisning; jfr sträcka upp I 2. I stället för beklaganden, som jag väntat mig, var det en ordentlig uppsträckning, i synnerhet från far min. Sundblad Tusch 1: 9 (1887).
(10) -STRÄNGA, -ning; -are (se avledn.). förse (instrument) med (nya) strängar; förr särsk. bildl. (jfr stränga upp slutet (se stränga, v.3 särsk. förb.)); numera bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Der syns du ditt spel oppstränga, / Ämnet äger ock den vigt, / At det i en hjelte-dickt / Blodets rysning kan förlänga. Bellman (BellmS) 16: 66 (1788). De Herrskaper .. som af Undertecknad önska få sina Pianos eller Claver wäl stämda, uppsträngade eller reparerade, kunna (osv.). NVexjöBl. 11/12 1846, s. 4.
Avledn. (förr): uppsträngare, m.//ig. jfr strängare. PT 1918, nr 274 A, s. 2.
(1) -STRÄVA, -an. (†) sträva upp l. uppåt; äv. bildl. Fruktom ej .. att en despot någonsin kan tillbakahålla en uppsträfvande mensklighet. Elgström o. Ingelgren 213 (1809). En mycket hög brådstupande backe, hvarpå man måste uppsträfva för att ankomma till kyrkan. Brunius GotlK 3: 274 (1866).
(1, 2) -STRÖM. jfr ström, sbst. 2, o. ned-ström. TurÅ 1890, s. 97. Stark uppström råder, och måhända hade den nödstälde gått till botten och följt med strömmen. VL 14/11 1894, s. 2.
(1, 2) -STRÖMMA. strömma uppåt l. komma upp l. fram i strömmar; äv. bildl. (jfr strömma upp 4); numera bl. i p. pr. (Vattnet) måste .. emot sin natur och tyngd-lagen upströmma. Wallerius Tank. 176 (1776). Ur alla gator och gränder skulle folket komma uppströmmande. Lagerlöf Antikr. 47 (1897).
(1, 2, 4) -STRÖMS, adv. i fråga om riktning l. befintlighet i förhållande till loppet av en flod o. d., särsk. dels: mot flodens osv. riktning, uppför flod, dels: på en plats längre upp vid floden osv.; ofta i prepositionell anv. (ensamt l. i uttr. uppströms om): ovanför (ngt vid l. på floden osv.); jfr ström, sbst. 1, 2. Pontonerna .. som skola förankras .. läggas uppströms om landfästet, de öfriga nedströms. Hazelius Bef. 214 (1857). Roddarna paddlade ifrigt uppströms. Höpken Momb. 111 (1908). Kastnätsfisket .. bedrives endast på ett litet vattenområde .. begränsat uppströms av dämmet. Kulturen 1946, s. 119. Båtklubbarna uppströms färjan. GbgP 21/3 1994, s. 12.
Ssgr (i sht i fackspr.): uppströms-sida. om den sida av damm o. d. vid l. i en flod o. d. som är längst uppströms. TT 1894, Byggn. s. 61.
-ände, äv. -ända. jfr -ströms-sida. En med påsläppningsluckor försedd dambyggnad vid (vall)grafvens uppströmsända. Busch Fästn. 35 (1880).
(1) -STUDS. studs (se studs, sbst.1 2) uppåt; särsk. (sport.) i uttr. på uppstuds; äv. bildl. IdrBl. 14/8 1935, s. 9. Lasse Stefanz .. gungar trallvänligt och får igång publiken på uppstuds. GT 27/6 2008, s. 38. Anfallaren (klippte) till på uppstuds, en stenhård raket upp i nättaket. DN 22/12 2008, s. 12.
-STUDSA, v.1, förr äv. -STUSSA l. -STUTSA, -ning; -are (se avledn.).
1) till 1: studsa upp (se studsa upp 2 (se studsa, v.1 särsk. förb.)); särsk. (o. numera i sht) i p. pr. -ande. Törngren Artill. 1: 120 (1794). Bussen stod helt stilla .. när en personbil plötsligt kom uppstudsande ur diket .. och for in i bussens sida. Expressen 30/9 1990, s. 8.
2) (†) till 7 e β, = studsa upp 1 (se studsa, v.1 särsk. förb.); äv. refl.; jfr -egga o. uppvigla. Till spurddis rådith om thenn puncthenn, som ähr jnskriffuen j thannckkiebokienn, lydanndis, ath menighethenn skulle wpstuzssa sigh emoth K. M:tz breff. TbLödöse 116 (1589). (Budkaveln) skulle uppstudsa bönderna till olydnad och grymma mord på deras herrar och husbönder. Moberg Rid 119 (1941).
Avledn. (till -studsa 2; †): uppstudsare, äv.
uppstussare, m.//ig. uppviglare. Henness vpstussare och ondha rådgiffuare. VDAkt. 1654, nr 36. Moberg Rid 120 (1941).
(7) -STUDSA, v.2 (†) = studsa, v.2 2. Til dess wårt Språk blijr til-artat ok op-stussat i gemeen, hoos huar ok en. Columbus Ordesk. 31 (1678; uppl. 1963). Cederborgh UvT 2: 20 (1809; i p. pf., om hår). Jag .. öfvertygades snart både genom hörsel och syn, att man var i färd med att uppstudsa f. d. riksgälds-kontorets hus. CFDahlgren 5: 67 (1833).
(7 e β) -STUDSIG. [till -studsa, v.1] om person l. grupp av personer: som sätter sig upp l. visar trots mot ngn, trotsig, motsträvig, stursk o. d.; förr särsk.: upprorisk; äv. i överförd anv.; jfr studsig 2 slutet o. -sturtsig. Högmodige, vpstussige förrädare. Svart G1 172 (1561). Hunger och brist gjorde hans folk uppstudsigt. Geijer SvFolkH 2: 89 (1834). Aldrig var jag dock så uppstudsig och näsvis, som pojkar nu för tiden äro mot sina lärare. Ödman UngdM 1: 14 (1862, 1881). Med den uppstudsigaste min i världen. 3SAH LXXVII. 2: 152 (1969).
Avledn.: uppstudsighet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara uppstudsig; jfr studsighet, uppsturtsighet. Vpstuszighet emot Gudz Lagh. Paulinus Gothus MonPac. 466 (1628). Ett barns motstånd kunde man alltid tolka som uppstudsighet, som måste näpsas. Heerberger Dag 213 (1939).
(10) -STUKA, -ning. (i fackspr.) stuka l. stuka upp (ngt) (se stuka, v.1 1, resp. stuka upp); numera bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Rosborg StångjSmid. 8 (1809). En del oljerör, som skola utsättas för högt tryck, få sina ändar uppstukade för att de ej skola blifva försvagade genom gängningen. JernkA 1883, s. 360. Hårnålar .. göras af mjuk järntråd, som i särskilda maskiner omböjas och numera ofta klubbformigt uppstukas i ändarna eller korrugeras. 2NF 20: 306 (1913).
(7 e β) -STURTSIG, äv. -STURTIG l. -STYRTIG l. -STÖRTIG. (†) stursk l. uppstudsig l. motsträvig; upprorisk. Högmodige, wpstörtige förrädare. Brahe Kr. 5 (c. 1585). Fan .. (Cato spanjorerna) alle så upsturtzighe, at somlighe aff them wore .. vthi Wapn och Wärio emoot honom. Schroderus Liv. 488 (1626). HSH 38: 347 (1636).
Avledn. (†): uppsturtsighet, r. l. f. uppstudsighet; upproriskhet. Hoos andre kööpmän skall vele fölie een stoor tvedrächt och upsturtigheet. AOxenstierna 2: 177 (1614). UUKonsP 14: 235 (1681).
-STUSSA, -STUTSA, se -studsa, v.1
(7, 10) -STUVA, -ning. (†) i fråga om matlagning: stuva l. värma (mat) (på nytt) (jfr stuva upp 1); äv. (o. i sht) oeg. l. bildl.: förbättra (utseendet o. d. hos) (ngt) (jfr stuva upp 2). Barber (dvs. ett slags fiskar) upstufvade. Salé 71 (1664). Då större delen af wåra nu framkommande specimina academica äro intet annat än oppkaggat och oppstufwat gammal surdeg, så (osv.). Wallenberg (SVS) 1: 221 (1764; uppl. 1998). (Maträtterna) kunna ännu på tredje eller fjärde dagen .. ånyo uppstuvas. 3SAH LXXXI. 2: 345 (1832). Det fejades öfverallt, sjelfva residenset stod under uppstufvning. Sehlstedt 5: 177 (1876). SAOL (1973).
(12) -STYCKA, -ning. särsk.: stycka upp (landområde); jfr stycka upp 2. (Åbons) gods upstyckades emellan 3 bönder. NorrlS 1–6: 54 (c. 1770).
-STYLTA, -ning.
1) (†) till 1 c, 4 d: stötta upp l. sätta stöd under (ngt) (jfr stylta upp 2); äv. i bild; äv. i p. pf., om gång: som är knyckig l. stel l. stapplande (jfr stylta, v.1 1). At the skola vpstyllta Påwens Stool. Bureus Påw. A 2 b (1604). Stolparne äro förrutnade, och planket har måst på åtsk. ställen upstyltas. Porthan BrCalonius 502 (1798). Kroppens onaturliga hållning vid den uppstyltade gången (med höga klackar) framkallar underlivslidande. Benedictsson Dagb. 259 (1884). Cannelin (1939).
2) i bildl. anv., särsk. dels ss. vbalsbst. -ning, dels (o. i sht) i p. pf. i adjektivisk anv.: högtravande l. förkonstlad l. tillgjord; jfr stylta, v.1 2 b. Dalin (1855). Uppstyltning i stället för natur. 2SAH 56: 145 (1880). Han kom med en något uppstyltad glädtighet. Strindberg Fagerv. 130 (1902). Det finns ingenting uppstyltat hos honom, utan allt är rättframt och påtagligt. Spångberg StMän 2: 54 (1921). Ibland nådde han aldrig den rytm han önskade. Stilen förblev uppstyltad. Ruin Spänningar 14 (1987).
(7 e) -STYRKA. (†) ge (ngn) styrka, uppmuntra; äv. närmande sig l. övergående i bet.: uppmana, egga. The Pohler oc Lijfländer vpstyrckia Kon. Gust. til Krijg med Ryssen. Girs G1 229 (c. 1630). Refftelius skulle och hafwa upstyrckt dhe andre, och hulpit till att slå med dhe andre. UUKonsP 12: 77 (1676). Brask Pufendorf Hist. 98 (1680).
-STYRTIG, se -sturtsig.
(10) -STYVA, -ning. göra (ngt) (mer) styvt l. stadigt. särsk.
a) med avs. på klädesplagg o. d.: styva (se styva, v.1 I 1); numera bl. tillf. i p. pf. Opstyffte damaske kiortlar. KlädkamRSthm 1554 H, s. 7 a. J dag med opstyfd Hatt, i morgon med en blöt. ÖB 20 (1712). Den blå klädesmössan .. (fick en) mycket vid uppstyvad kulle. SvFlH 3: 504 (1945).
b) (i fackspr.) göra stadig l. förankra stadigt; numera i sht ss. vbalsbst. -ning; jfr styva upp 7. Då bärbjelkar af gjutjern användas, måste man .. tillse att de ej böja sig vid den mellersta och fria delen och bruka de derföre der ömsesidigt stödja hvarandra eller också uppstyfvas från närmaste vägg. TT 1872, s. 160. Maskinen kan .. användas för uppstyfning af raka bleck genom inläggning af järntråd. MeddSlöjdF 1900, 2: 90.
-STÅ, förr äv. -STÅNDA, -ståndelse (se d. o.); jfr -stånd. [fsv. upstanda]
1) till 1 b, h: resa sig l. stiga l. gå upp (jfr stå upp I 1, II 4); äv. oeg.; förr äv. mer l. mindre bildl. (med anslutning till upp 7): resa sig upp mot ngn (jfr -stånd o. stå upp I 1 f β); utom i slutet numera bl. i p. pf. Sidhen the vore opstondne gick matz kaffle wth på sualen. G1R 6: 165 (1529). Att secundera Beyern och undertrycka de bönderne i Österrijk .. som upstondne vore. AOxenstierna 7: 614 (1632). Sedan kom jag sjelf, på underrättelse att Tieck var uppstånden och någorlunda frisk. Atterbom Minn. 614 (1819). Solen var inte uppstånden ännu. Lagerlöf Saga 170 (1908). särsk. i fråga om att åter få liv efter döden, särsk. i sådana uttr. som uppstå från l. ur graven l. från de döda (förr äv. av döda) (jfr stå upp I 3). Nw är Christus vpståndhen aff dödha. 1Kor. 15: 20 (NT 1526). Så moste tå .. en menniskia, när hon död är, af jorden vpstå til annat och bätre lif. Swedberg SabbRo 1295 (1691, 1712). Man uppstår icke med röda kinder ur en till hälften igenmyllad graf. Topelius Vint. II. 1: 422 (1856, 1881). jfr ny-uppstånden.
2) till 4 d, i sht i p. pr. i adjektivisk anv.: som står upp l. är riktad uppåt. Rålamb 4: 87 (1690). Öronen små och uppstående. Nilsson Fauna 1: 239 (1847). Den unge jägarn .. kom i grön jägarkostym och vit uppstående krage. Martinson BakSvenskv. 60 (1944). jfr rätt-uppstående.
3) [bildl. anv. av 1] bli till l. uppkomma; jfr stå upp II 4. AOxenstierna 5: 304 (1630). Upstod fråga hvarest Academien kan komma at samlas under den tid dess nu innehafvande rum komma at undergå reparation och ändring. 3SAH LXXX. 2: 84 (1794). Uppstår något larm, skall vakten genast gå i gevär. TjReglArm. 1867, 4: 133. Många graniter uppstod .. ur magma som stelnade på större djup under jordytan. Selander LevLandsk. 14 (1955).
Ssg (till -stå 2; förr): uppstå-väv. om stående vävanordning med hängande varp. Sedan (kant)bandet vävts färdigt har man gruppvis knutit de hängande öglorna om stenar och uppståvävens hängande varp var färdig att vävas till täcke eller annat. TextBildv. 55 (1925).
(7) -STÅND. [efter t. aufstand; vbalsbst. till -stånda] särsk. (†) handlingen att resa sig mot ngn, resning, upplopp, uppror; jfr -stå 1. Allmogen bewekies eller bringas till upstånd. HSH 24: 302 (1633). (Skatter) war orsaken, at Manufacturisterne och deras arbetare .. giorde åtskillige blodige upstånd i Ghent anno 1301. Nordencrantz Arc. 26 (1730). Biberg 3: 313 (c. 1823).
-STÅNDA, se -stå.
(4 d, f) -STÅNDARE. (i fackspr.) upprättstående (stödjande) föremål l. redskap ss. stolpe l. stång l. pinne o. d., ståndare (se d. o. 4 a); förr äv. om flagga (jfr ståndare 10). KlädkamRSthm 1577 A, s. 19 a. Fönstret .. har galler, smidde af fyrkantigt stångjern så, at upståndarne gå midt igenom twärjernen. VDAkt. 1790, nr 524. Uppståndare eller stolpar af träd till att uppbära takresningen, till betäckning öfver ugnen. VetAH 1815, s. 57. Fornv. 1907, s. 53 (på bänk).
Spoiler title
Spoiler content