publicerad: 2012
URSPRUNG ɯ3r~spruŋ2, förr äv. URSPRÅNG, n. (FörsprRom. 2 a (NT 1526) osv.) ((†) r. l. m. l. f. OPetri 1: 475 (1528), Thunberg Resa 2: 111 (1789)); best. -et; pl. =.
Ordformer
(or- 1598–1631. ur- (uhr-, v(h)r-, wr-) 1526 osv. -sprung (-gh) 1526 osv. -språng (-gh) 1543–1774)
Etymologi
[av t. ursprung, av mht. ursprunc, vbalsbst. till erspringen, av er- (se ER-) o. springen (se SPRINGA, v.); formen ursprång är sannol. en inhemsk ombildning i anslutning till SPRÅNG, sbst.1 (jfr mlt. orspronc). — Jfr URSPRUNGLIG]
1) (numera bl. tillf.) om (plats l. område för) vattendrags upphov l. källa; källsprång; förr särsk. i uttr. ha sitt ursprung av l. (i)från; jfr UPPRINNELSE. Petreius Beskr. 1: 3 (1614). (Floden) hafwer sit ursprång intet af Riphelska bergen .. utan af en insiö. Rudbeck d. ä. Atl. 1: 667 (1679). En lijten siöö, som kallas Räflingsiöö, utur hwilcken rinner en bäck, som är första uhrsprunget, till dhen Nampnkunnige Österdahls älfwen. RannSaknAntikv. I. 1: 165 (1707). Han wille at Armeen skulle gå up öfwer bäckens ursprung, och ther ställa sig i Bataille til at marchera mot Fienden. Richardson Krigsv. 2: 151 (1741). Sinric .. svor att icke lemna Frankrike innan han befarit Seinen ända till dess ursprung. Strinnholm Hist. 2: 100 (1836). Laugen har .. sitt ursprung från Lessöevand. Palmblad Norige 16 (1846).
2) (†) om ställe på l. i människo- l. djurkropp l. växt vid vilket ngt är fäst l. från vilket ngt skjuter ut. Ryggiebastet (hwadan Nervi sijna vrsprungh hafwa). Palmchron SundhSp. 264 (1642). Trädbladets ursprung utmärker sig genom stjelkdynan. Agardh Bot. 1: 234 (1830). Muskelhuvudets vidfästning vid skelettet kallar man muskelns ursprung. Broman Männ. 1: 168 (1925).
3) om det varifrån ngt uppkommer l. har sin början l. ngt l. ngn härstammar l. utvecklar sig o. d., upprinnelse l. upphov l. (första) början; källa (se d. o. 2), rot (se ROT, sbst.1 7); äv. närmande sig l. övergående i bet.: grund l. orsak l. anledning; ngn gg äv. om person (se e); särsk. i sådana uttr. som ha sitt ursprung i (förr äv. av l. (ut)ur). FörsprRom. 2 a (NT 1526). Aff thette förschreffne kan man förstå, hwar vtaff then dyre tijd pa spannemåle vpkommin är, och sin vrsprung haffwer. G1R 18: 46 (1546). Kärleken, som roothen är till godha gerningar, haffuer sitt ursprungh af troonne. KOF 1: 191 (1575). Tå man rätt betrachta will färghornas ursprång och skyllskap, så wthgå the fem förnämlighe Medelfärghor, som äre Rödt, blåått, grönt, gult gråått, af huijtt och suart. Forsius Phys. 316 (1611). Hwars och ens egen personliga wrede, som har sitt ursprung utur wårt hjerta och wår egen wilja. Borg Luther 2: 276 (1753). Allt har sitt ursprung i individens handling, det är min erfarenhet. Martinson ArméHor. 100 (1942). Den (eskatologiska) strömningen har sitt ursprung i känslolivets dunkla schakt och icke i hjärnan, den väller upp ur människornas nöd och längtan. 3SAH LXI. 1: 13 (1950). — särsk.
a) i fråga om ngt som utgör upphov l. grund l. utgångspunkt för mänskligt levnadssätt l. ställningstagande l. samhällsbyggande o. d.; särsk. om ngt som inspirerar till (systematiskt) tänkande l. litterärt l. konstnärligt skapande o. d.; äv. med tanken särskilt riktad mot den (avlägsna) tid då sådant upphov osv. förelåg. Förra än iach retzliga giffuer sakena före, wil iach först bescriffua hwar closterleffnat haffuer retzligha sin vrsprung. OPetri 1: 475 (1528). Adelsmän (är) the förnembste krigzmän, effter som .. all adel hafwer sitt första ursprung och begynnelse igenom ridderlige gierninger och manlige bedriffter uthi krigh bekommit. RA II. 2: 287 (1617). De fleste våre gamla lagars ursprung går ända up til hedendomen. Schönberg Bref 1: 116 (1777). På nationel grundval bör den svenska tonkonsten bygga. Hon bör .. aldrig .. glömma sitt ursprung. Oscar II IV. 1: 65 (1864, 1890). Jag har om uppväxtåren och studieåren skrivit så mycket om böcker och idéer .. som om där vore ursprunget att söka till inriktningen av liv och tänkande. Wigforss Minn. 2: 306 (1951).
b) med tanken särskilt riktad mot det ställe l. område o. d. varifrån ngt (l. ngn) ursprungligen kommer l. härstammar. När ded dijt åth bär, hvar han är sielfver hemma / Och har sitt uhrsprång frå, han låter sig ey skremma. Rosenfeldt Vitt. 227 (1686). Stjernfallens kosmiska ursprung. Selander ÅrsbVetA 1837–41, s. 99. Detta initiativ (om skandinaviskt närmande) bör .. komma ifrån Danmark, därifrån ock det utkast till förslag, som jag sändt eder, har sitt ursprung. De Geer Minn. 1: 266 (i handl. fr. 1864). Denna (troll)konst är af japanskt ursprung och utföres med en stor svart träkula. Hoffmann NutidMagi 2: 153 (1883). Det hördes andra ljud som hade sitt ursprung ganska långt bort i de ödsliga markerna kring gården. Aronson SångPolstj. 10 (1948).
c) om ngt substantiellt l. materiellt som utgör första början l. råmaterial (se d. o. a) till l. utgångspunkt för ngt (annat). OPetri Hb. C 2 a (1529). Wåre Fäder hålla Isen för ursprung til jorden. Rudbeck d. ä. Atl. 2: 214 (1689). Regnet, som är förordnat, att vatna jorden, har sitt ursprung af ångor och dunster, som upstiga så väl af jorden, som hälst af hafvet. Biberg Linné Oec. 14 (1750). Sitt första ursprung räknar servetterna i renässanstidens festdukar av damast. StKokb. 660 (1940).
d) (i religiöst spr.) om Gud ss. alltings skapare o. upphov; förr äv. om den helige Ande ss. upphov till bibeln. Formodha oss (inte) noghet gott vtan aff gudhi som vrsprunget är til alt gott. OPetri 2Post. 204 a (1530). Gambla och Nyia Testamentzens skriffter .. hafwa sin ursprung af then Helige Ande, äro Herrans Zebaoths egne ord. KOF II. 2: 4 (c. 1655). Rätter Gudh .. then högsta orsak, vrsprung och wärkemästaren til all tingh. Emporagrius Cat. G 4 a (1669). Han alltings mål och ursprung är. Ps. 1986, 332: 4.
e) (numera bl. tillf.) om person som skapat l. orsakat ngt, upphovsman; äv.: anstiftare. Först .. hafuer h. f. N. begärad [till] gijslare the personer, som thill thenne oreede rätte källan och orsprunged ähre, endogh h. f. N. förnimmer att the sigh therudinnen förwägre. RA I. 4: 756 (1598). Ers Maj:t, samhällets högste beskyddare, statsinrättningarnas ursprung och värn. Crusenstolpe CJ 2: 165 (1845). Wisén Oden 59 (1873).
f) om persons l. släkts l. folk(slag)s o. d. härstamning l. härkomst. G1R 28: 268 (1558). Aldenstund H. M:tt hade sitt uhrsprung af en .. rett Christelig och vthi wår Religion nijtelskande Kongl. Familie .. kunne ingen .. troo eller tänckia att H. M:tt Drottning Christina .. skulle ther ifrån wijka och afträda. Stiernman Riksd. 1333 (1660). Sannolikast är .. at Sadducäerne hafwa sit ursprung af Sadok, en lärjunge af Antigonus af Socho. Möller Kyrkoh. 57 (1774). Det japanska folkets första ursprung och slägtskap med inre Asiens nationer, fortfar att ännu vara en oupplöst fråga. Almqvist MennSaga 112 (1839). Ingen av oss kan rå för sitt ursprung, men det styr oss heller inte. Wijkmark Dacapo 246 (1994).
g) om ords l. språks härkomst l. härstamning. Vtaf thetta målet (dvs. hebreiskan) hafva sedhan alle andre tungomål och theras skrifter sijna ursprung. Schück VittA 1: 64 (i handl. fr. 1602). Ordhet Kyrckio (betyder) egenteligen intet annat, än gemen Manna Samfundh, och är icke til sitt Vhrsprungh Tyskt (eller Swenskt) vthan Greskt. Rudbeckius Luther Cat. 155 (1667). Orden tvert och tvärt .. hafva ett gemensamt ursprung. 2SAH 1: 172 (1801). Frågan om språkets ursprung är förknippad med frågan om människans ursprung. VetenskIDag 90 (1940).
Ssgr (i allm. till 3): URSPRUNGS-ART. ursprunglig art; särsk. i fråga om växt l. djur (jfr art 8 a). Scheutz Shakespeare JulCes. 20 (1816). På Hawaii, utvecklades .. mer än 40 sorters finkar från en ursprungsart. Expressen 28/5 1996, s. 46. —
-BEFOLKNING. särsk.: etnisk grupp som anses l. anser sig vara ättlingar till de första mänskliga invånarna inom visst geografiskt område; jfr befolkning 2 b o. -folk. Fornv. 1925, s. 287. —
-BETECKNING. beteckning angivande ngts ursprung; särsk.: beteckning angivande varas l. produkts ursprungsland l. -ort. Tullbevakningen åligger .. att i åtskilliga hänseenden utöfva tillsyn å efterlefnaden .. af förbud mot införsel .. af varor med oriktig ursprungsbeteckning. NF 16: 905 (1892). (Man) sökte upprätthålla påbud om att de olika (pappers)bruken skulle skilja sig åt genom vid bilden anbragta initialer eller namn. Det var dessa påbjudna ursprungsbeteckningar, som senare anbragtes som motmärken i det motsatta halvarket. Dædalus 1960, s. 127. —
-BEVIS. särsk.: bevis (se d. o. 3) styrkande varas l. produkts urspungsland l. -ort; jfr -certifikat. De uti Förteckningen .. specificerade waror och tillwerkningar, hwilka måga införas med Ursprungs-bewis .. böra förses med stämplar så wäl af de Manufacturer, Fabriker och Bruk, hwarwid de blifwit tillwerkade, som af Hall-Rätterne. SPF 1835, s. 49. —
-CELL. modercell; äv.: zygot. (Bladets) ursprungscell är jemnbördig med den cell, som frambringar på en gång stamspetsen och det andra bladet. 1LUÅ XVI. 2: nr 3, s. 6 (1880). Som var och en vet härstammar alla celler från en enda ursprungscell, ägget eller zygoten. HurLivStyrs 124 (1978). —
-ELEMENT. ursprunglig beståndsdel l. komponent o. d. (jfr element 3); ngn gg äv. om primärt element (se d. o. 1). Den tynande lampan slocknade omsider, och hennes sista gnista återflög till ursprungs-elementet. Valerius 2: 218 (1837). I sydvästhörnet står till hela sin längd det fasta torn, som var borgens ursprungselement. Rig 1961, s. 107. —
-FOLK. jfr folk 1 o. -befolkning. 2VittAH 12: 20 (1822, 1826). Ursprungsfolk och etniska minoriteter åberopar sin rätt att värna om den egna kulturen. Kulturen 1994, s. 50. —
-FORM. om den form vari ngt först manifesterar sig l. kommer till uttryck; förr äv. om språklig form som anger ursprung, genitiv (jfr -fall). Tullberg SvSpr. 1: 25 (1836). Fjortonhundratalets och det tidigare 1500-talets voluminösa kvinnliga huvudbonader i den förnäma dräkten äro inga ursprungsformer utan parallellföreteelser till de skånska klutarna. Fatab. 1935, s. 8. —
-GRUND. (†) jfr grund, sbst.1 III 4. Leopold 4: 318 (c. 1820). Att han starkt och stilla kände sin landtliga ursprungsgrund. 3SAH LII. 1: 44 (1941). —
-HEM. ort l. geografiskt område varifrån ngn har sitt ursprung; äv. mer l. mindre bildl.; jfr hem, sbst. 4. Geijer I. 5: 267 (1820; bildl.). (Serberna) ser Kosovo som sitt ursprungshem, platsen som alla serber härstammar från. Kamratp. 1999, nr 6, s. 6. —
-HISTORIA. del av historien som behandlar ngts ursprung; jfr historia II 1. TheolT 1862, s. 322. Utförligt visar Steffen .. huru arkeologien lärt oss att grundläggande nutida kulturelements ursprungs- och utvecklingshistoria leda minst femtusen år tillbaka. Ymer 1921, s. 186. —
-KRAFT. (numera bl. tillf.) kraft ur l. gm vilken ngt skapas l. har sitt upphov; äv. om grundväsentlig kraft. Den ursprungskraft eller grund-orsak, Naturens Herre, .. i materiens väsende nedlagt. Adlerbeth PVetA 1790, s. 33. Allt förlorar sin substans och ursprungskraft, förvandlas och förmänskligas in i urartningen. Lundkvist Spegel 10 (1953). —
-KÄLLA. mer l. mindre tautologiskt, om källa (se d. o. 2 b); förr särsk. om Gud; äv. om primär källa (se d. o. 2 c). Tu ewig kärleks brunn, all godhets ursprungskälla, / Som månd’ i ewigt lius från ewighet upwälla. Lybecker 177 (c. 1715). Färgen, ljusets afkomling, är den outtömliga utstrålningen ur denna skönhetens ursprungskälla. 3SAH 8: 279 (1894). Nya uppslag är av nöden, nya studier i arkivens outnyttjade samlingar. Men kanske än angelägnare är att på nytt gå till ursprungskällan, den i folkmun alltjämt levande traditionen. FoF 1942, s. 77. —
-LAND. land där ngt först uppstår l. utvecklas l. frambringas o. d.; äv. om land där vara l. produkt tillverkas l. behandlas (för export); i sht förr äv. (till ursprung 3 f) om ngns hemland (se d. o. 2); jfr -ort. En aldrig rätt i stoftrymden hemmastadd Psyche, som .. på fantasiens regnbågsvingar lyfter sig att söka sitt ursprungsland. Atterbom Minnest. 2: 94 (1847). England .. var ursprungslandet för radsådd, hästhackning, täckdikning och ångplöjning. 2NF 15: 1068 (1911). I Sverige har .. i princip allt kött varit märkt med ursprungsland sedan tidigare. DN 16/2 1999, s. A20. —
-LÄGE. om läge (se d. o. 4) varifrån ngt i sin rörelse utgår; äv. bildl. Vid återgång till sitt ursprungsläge tillbakalämnar profstycket sin energi till pendelkulan, som återstudsar. JernkA 1912, s. 153. Jag var socialist av livet, men alltjämt i ovetenskaplig mening. Det var ursprungsläget för de flesta. Lo-Johansson Stockh. 107 (1954). —
-MATERIAL. (i sht i fackspr.) Sundberg Mikroorg. 33 (1895). En mer detaljerad klassifikation förutsätter att man tar hänsyn till typ av metamorfos .. och ursprungsmaterialets kemisk-mineralogiska karaktär. Loberg Geol. 251 (1987). —
-MILJÖ. miljö vari ngt har sitt ursprung; äv. (o. i sht, till ursprung 3 f) om miljö vari ngn framlever den tidigaste delen av sitt liv. Jag (måste) anse det sannolikast, att de i Storkågefyndet ingående fornsakerna kommit till fyndorten den direkta sjövägen från sin ursprungsmiljö. Fornv. 1917, s. 215. Jag läste nyligen i förordet till Olof Lagercrantz’ bok om sin ursprungsmiljö att läsaren varit hans hem. Söderström Linan 151 (1983). —
-MÄRKA, -ning. märka (vara l. produkt o. d.) för att ange ursprung; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om märke angivande ursprung. För ursprungsmärkningen behövliga märken och brännjärn tillhandahållas av statens smörkontrollanstalt. FFS 1927, s. 1056. Så många som 72 procent tittar alltid eller ofta efter ursprungsmärkning när de handlar. RådRön 1997, nr 6–7, s. 6. —
-OMRÅDE~020. område där ngt först uppstår l. utvecklas l. frambringas o. d. UpsLäkF 1867–68, s. 645. Eftersom vindburet stoft vid stoftstormar sprider sig som moln i vindriktningen från ursprungsområdet, borde det kunna spåras och övervakas med satellitteknik. SvGeogrÅb. 1981, s. 173. —
-ORD.
1) (numera bl. i Finl.) (ss. besvärjelse tjänande) utsaga om ngts l. ngns skapelse l. ursprung; förr äv.: skaparord (se d. o. 1). Oendligt ursprungz ord, hos hwilket innebor, / Så, then förmögenhet som alt af intet skapat. Brenner Pijn. 42 (1727). Väinämöinen, som har behov av några djupa ursprungsord, bänder med ett järnspett upp .. (forntidsmannen Vipunens) käkar, men blir i samma ögonblick nedsväljd. Ruin Gyckl. 122 (1934).
2) (numera bl. tillf.) till 3 g, om grundord (se d. o. 2 a); ngn gg äv. om enstavigt ord (som betecknar ngt elementärt). Rudbeck d. ä. Atl. 1: 466 (1679). Om .. orden blifwa sammansatte med andra; beholler accenten likwäl thet rumet i the sammansatte orden, som han hade i sjelfwa ursprungsordet. Kullin EngGr. 7 (1744). Det fundamentalt primitiva i djurets livsyttringar .. uttrycker .. (Fröding) i naket enkla ursprungsord: sol! sol! skönt / lys, lys, ljus. 3SAH LXIX. 1: 18 (1960). —
-ORT. ort där ngt först uppstår l. utvecklas l. frambringas o. d. (jfr -område); särsk. om varas l. produkts tillverkningsort; förr äv. (till ursprung 3 f) om ort varifrån ngn härstammar; jfr -land. Thet gamble och forne, som theres Fäder och Långfädgar hafwa medh sigh bracht ifrån första theres Vrsprungs Ort. Stiernhielm WgL Föret. 1 (1663). Till förhindrande af införsel utaf varor, hvarå .. falsk ursprungsort finnes anbragt. SFS 1891, nr 64, s. 58. (Domaredansens) spridningsområde kan tyda på östra Svealand – särskilt Uppland – som dess ursprungsort. Arv 1957, s. 45. —
-PLANTA. planta som utgör (del av) genetiskt ursprung för annan planta l. andra plantor o. d. Materialet utgjordes af ett större antal ax ur inalles 11 pedigreerågsorter, till hvilka ursprungsplantorna uttogos 1901 ur skörden efter originalutsäde. UtsädT 1907, s. 75. —
-RAS. särsk. i fråga om djur: ras som utgör genetiskt ursprung för annan ras l. andra raser. Enligt .. (avhandlingen) skulle .. den kulliga Finnkon .. vara ursprungsrasen för våra .. behornade (raser). UpplFmT 25: 194 (1908). —
-SKICK. ursprungligt l. orört skick. Att se Guds hela skapelse ifrån den artistiska horisonten, är att se den i ursprungsskick och ungefär som ett barn. Almqvist VSkr. 5: 336 (1845). —
-TID. om tid (se tid, sbst. 4) då ngt uppstår l. utvecklas l. frambringas o. d. Från denna ursprungstid nedstamma till oss .. sägnerna om då befintlig talförmåga hos alla ting och alla djur. Rääf Ydre 1: 36 (1856). —
-TYP. ursprunglig typ (se d. o. 2). De flesta av de växter som nu utgöra menniskors näring .. (har) till den grad förändrats under hundrade generationers kultiveringsarbete, att botanisterne ännu icke funnit deras ursprungstyper. Schauman o. Christierson Gide 110 (1897). Det finns tre ursprungstyper av abnormt belägna visdoms-tänder i underkäken. SvTandläkT 1950, s. 517. —
-UPPGIFT~02 l. ~20. uppgift om ngts (l. ngns) ursprung. Djurgården (har) ägt inalles 21 gråtrutar, de flesta i journalen utan ursprungsuppgifter, men antagligen härstammande från de nyländska skären. ASFFlF XLVII. 1: 133 (1920). —
-VÄRDE. ursprungligt värde; ngn gg äv. om värde som ngt har i sin egenskap att vara ursprunglig (se d. o. 1 b). Hvar för sig må .. (dagboksmanuskripten) ha ringa värde, men de hjälpa till att få ihop totalbilden. För den betyda de så mycket mer, som de ju alla äro äkta och ha sitt ursprungsvärde. KKD 3: II (1907). Vi har redan tappat närmare 35 000 kronor i värdeminskning, vilket innebär att bilen redan förlorat 42 procent av sitt ursprungsvärde. Expressen 22/9 1991, s. 29.
Spoiler title
Spoiler content