SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2012  
USLING ɯ3sliŋ2, äv. us3liŋ2, äv. (vard.) USCHLING 3liŋ2, förr äv. USLINGE, m.//ig.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(urslingar, pl. 1790. uschling 1928 osv. usling (v-) 1536 osv. uslingar, pl. 1560 osv. uslinge (v-) 17371899. ussling (v-, -sz-) 1541 osv. usslinge 1909)
Etymologi
[fsv. yslinger; jfr d., nor. usling; till USEL]
1) (numera i sht ålderdomligt l. arkaiserande) motsv. USEL 1, 3: olycklig l. nödställd l. fattig l. oduglig person, stackare; förr äv. dels: sjuk l. svag person, sjukling, dels: tiggare. Syr. 31: 24 (”32: 2”) (öv. 1536). Hans barn fare hwswill och tigge, och sökte berning såsom vslingar. LPetri Psalt. 109: 10 (1560). På Nova Zemblas fjäll, i Ceylons brända dalar, / Hvar helst en usling fins, är han min vän, min bror. Lidner (SVS) 2: 133 (1783). Jonas Johansson är jämwäl på kroppens wägnar en stor usling och med fallande sot beswärad. VDAkt. 1792, nr 67. En fäll och en säng, där en usling kan ligga / och slippa att tigga / hvart mål, som en annars är van. Fröding Stänk. 32 (1896). — jfr LANT-, SOCKNE-, STEN-USLING.
2) motsv. USEL 4: moraliskt dålig l. gemen l. lumpen l. feg o. d. person, skurk l. fähund l. kräk o. d.; äv. med försvagad bet. Sådane tankar hysas ej af höga Sinnen, men af uslingar och krypande siälar. Dalin Arg. 2: 300 (1734, 1754). Jag får .. bedja Er att hafva noga akt på de Danske uslingar och illasinnade Norrbaggar. BrinkmArch. 2: 67 (1814). Om denna liderliga usling kan icke nog ondt sägas. SvLitTidn. 1818, sp. 184. Rosenstein (har) schappat som en annan usling. Bergman Patr. 23 (1928). Ända sedan Bell uppfann telefonen har generationer kvinnor och unga flickor vissnat bort vid den i fåfäng väntan på uslingar som inte ringer. Uddenberg Rätt 190 (1985).
Spoiler title