SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2012  
UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
(6) UT-GÅVA, sbst.2 [sannol. efter d. udgave l. t. ausgabe] (tryckning o.) utgivning av författares l. utgivares verk i visst utförande; särsk. om utgivning av ä. text(er) (utan känd författare i bearbetad l. kommenterad form); äv. konkret, om enskilt l. samtliga exemplar i sådan utgivning, edition (se d. o. 2 b). En andra utgåva i klotband är planerad. Förord till den elektroniska utgåvan. Mommsens utgåva av Jordanes. Landsm. XIII. 9: 3 (1894). Af den af M. C. Gertz ombesörjda förträffliga utgåfvan af Scriptores minores historiæ Danicæ har nu utkommit första bandets andra häfte. HT 1918, s. 69. I översättning av Josua Mjöberg .. föreligger .. en av de yppersta ättesagorna, Gisle Surssons saga, i en för skolbruk lämplig prisbillig utgåva. TSvLärov. 1946, s. 11. För första gången läste han Hölderlin och även Pindaros, i Friedrick Thierschs utgåva. Werin Ekelund 1: 163 (1960). En vacker utgåva, där vi inte hittar några tryckfel. Kulturen 1996, s. 112. jfr reproduktions-, roman-, separat-, skol-, text-utgåva.
(7) -GÄLD. [fsv. utgiäld] (†) skatt, pålaga; särsk. i förb. verkställa utgäld, effektuera ekonomiska förpliktelser; jfr -gärd, -skyld. G1R 4: 288 (1527). Samma Dagh kom Matz i Lunda och Lade vth i Konungens vtgiäld för sin broder .. Peningar 6 daler. UpplDomb. 5: 124 (1588). Skattmästaren äger att handhafva föreningens kassa ock räkenskaper samt värkställa föreningens uppbörd ock utgäld. Landsm. II. 1: 7 (1885). Cannelin (1939).
(7) -GÄRD. [fsv. utgärþ] (†) gärd (se gärd, sbst.1 2); särsk. om pålaga för behov under krig; ngn gg äv. med bestämning i gen.: erläggande; jfr -gäld, -skyld. All then skatt och vthgärder som aff landet vthgick, thet sendes alt till Danmark. OPetri Kr. 165 (c. 1540). Hwilcket .. skall bringa dem till .. undergång, där dee icke nu wyrckligen skulle bliffwa lijsade .. medh Mantalspenningernes uthgärd. Stiernhielm (SVS) 3: 162 (1653). Efter som allmogen hade, under desza Krigs-åren, dragit den tyngesta lasten med utgärder och utskrifningar .. så (osv.). Nordberg C12 2: 646 (1740). Hallström K11 163 (1918; om förh. på 1600-talet). jfr persedle-, säds-utgärd.
Ssgr: utgärds-, äv. utgärdes-folk. (utgärdes- 1556. utgärds- 15551860) (†) folk som uttas o. utrustas till krigstjänst o. d. ss. pålaga. At I .. skole skynde up emott grentzen alt thett utt-giärdz folck, som utaff Råsborgz och Borgo län medt värijer och två eller tre månadtz koost skall utthgiöres. G1R 25: 515 (1555). V. N. Herre (gillar) icke, att the Upsaleborgere medh thet utgärdes folk förskones, effter bönderne utgöre kunne så mykit arbetes folk, som till bygningen behöffves. G1R 26: 711 (1556). Widmark Helsingl. 1: 164 (1860).
-häst. (utgärdes- 15561564. utgärds- 1556 osv.) (förr) häst uttagen l. utrustad för krigstjänst. Effter vij ingen besked .. än nu haffve kunnet bekomme om the uttgärdis hester, som bode her i Findtlandt och i Sverige uttgiortt äre .. så (osv.). G1R 26: 299 (1556). HT 1941, s. 44.
-klippare. (utgärdes- 1557. utgärds- 1556 osv.) (förr) = -gärds-häst; jfr klippare, sbst.3 HFinlH 4: 252 (1556). 2VittAH 3: 137, 143 (1788, 1793).
-knekt. (†) jfr knekt 2 a. Så är wår willie .. (att ni) granneligen wele lathe ransake huru monge vthgärdz knechter, som med Treske äre blifne tilbake, och icke hafwe warid vnder Fänikerne. UrkFinlÖ I. 3: 9 (1593). JämtlHärjedH 2: 123 (1945; om ä. förh.).
(12) -GÄRDE. (numera bl. tillf.) gärde (se d. o. 3) som ligger utanför inhägnade ägor; jfr -mark. Alt det .. (lantmannen) öfwer ordentlige vthgärden kan winna. UHiärne 2Anl. 316 (1706). Den här dagen blev det bestämt i allra sista stund, att jag skulle valla de tjugo sinkorna på ett utgärde. Lo-Johansson Stat. 1: 149 (1936).
(12) -GÄRDES, adv. [fsv. utgärþis] (†) utanför inhägnade ägor. Finner man bij .. uthgierdes i annars skog, tage dhen som hitte tredingh. FörarbSvLag 4: 435 (1696).
(8) -GÄSTA. (†) gm gästande (se gästa 1) göra (ngn, äv. ngt) fattig(t), utarma; i sht i p. pf. (Ni) droghen her in tydtzske och dansche .. goffuen them .. peningha therföre giordhe the riichet intet gangn wthan wthgesthe, presther, köpstadtz-men, och böndher. DiplDal. 2: 58 (1525). Att länhett der omkringh Wijborgh af krigzfolkett .. är vtgestatt och förarmatt. SUFinlH 4: 199 (1613). Nordforss (1805).
(9 b) -GÄTA. (†) uttyda l. förstå (ngt); äv. med avs. på gåta: gissa; jfr gäta, v.2 1. Iach wil settia idher ena gåto före, om j thet vthgäte .. så wil iagh giffua idher tretiyo skiortor. Dom. 14: 12 (Bib. 1541). Man må .. gerna tilstå, at en långwägad främmande .. skulle wäl icke så lätt, ja, ofta icke utan tolk kunna utgäta och förstå, hwad man här talar och säger. Lenæus Delsbo 183 (1736, 1764).
(2 a) -GÖDSLING. lant. handlingen att föra ut gödsel ur stall l. ladugård; i sht konkret(are). Den bakom de friska djuren liggande gödseln skall 2–3 gånger dagligen utföras ur stallet, marken däri hvarje morgon efter utgödslingen öfverspolas med vatten. Bohm Husdj. 102 (1902). De mest kräfvande arbetena till hvilka hänsyn skall tagas vid byggnadernas konstruktion, äro utfodring, utgödsling och rykt. LAHT 1909, s. 14. Djurägaren uppger att den automatiska utgödslingen gått sönder. SvD 20/3 1998, s. 4.
Ssg: utgödslings-anordning. SvGeogrÅb. 1949, s. 250.
-GÖRA, -else (†, Murenius AV 290 (1654)), -ning (se d. o.); -are (se d. o.). [fsv. utgöra]
1) (†) till 1, 4: välja ut l. vidtala (ngn); äv.: (efter sådant förfarande) sända ut (ngn) (jfr göra ut 4). Ath wtgiöra noghen hop aff dalekarlana .. ther tiil ath the taga her peder Canceler och mester knwth wiidt halssen och senda them och hiit nidher. G1R 2: 70 (1525). Claess v. Tunneren .. hadhe waridt i Kong:e M:ttz tienisth och eedh vdhi Lijfflandh, ther han war vthgiordh aff kongen i Danmarck för en späijere. HH XIII. 1: 179 (1564). (Han) sade att R: R: förundrade sigh att .. (adeln) icke hade bewiliadt och vttgiordt ett vttskott, som den Regeringz form med kunde öfwersee. RARP 2: 66 (1634). Ändteligen har den olagligheten händt at Bonden Lars uti Hestra och Skjärsta Sochn blifvit utgjord at förvärfva röster till Wetter. VDAkt. 1792, nr 352. särsk. (†) bildl., i fråga om att besvära l. ansätta ngn; särsk. i sådana uttr. som utgöra ngn på ngn, skicka ngn ngn på halsen. Blef skuten ihiäl vtaf en som Konungen så oförmärckt hade låtit vtgöra på honom. Dahlgren Gl. 931 (cit. fr. c. 1585). Jag tror, at aldrig någon god har utgiordt denna token i dag på mig. Modée FruR 19 (1738). Dalin (1855).
2) (†) till 1 g.
a) spänna ut (segel); jfr göra ut 1. (De som) swärie wele, att han haffwer vtgiordt thet mästhe segell. HH XIII. 1: 145 (1564).
b) ss. vbalsbst. -ning konkretare, om utkavling av deg; jfr göra ut 2. Lägg til ett fierdedehls skålpund socker, och wid vtgiörningen åter ett fierdedehls skålpund. Egerin Kokb. 171 (1733).
3) (numera bl. ålderdomligt) till 7: erlägga l. betala (skatt l. arrende o. d.); äv. med indirekt obj.; jfr göra, v.1 VI 1, o. göra ut 6. G1R 1: 7 (1521). Efterfråga, huru Tijonden, Osz och Kyrckiorne, troligen och rättrådeligen utgiöres. Kyrkol. 24: 19 (1686). Bonden hade fått ewärdelig besittnings rätt, så länge han ut-giorde sin ränta. Sahlstedt SagTupp. 26 (1758). Mot utgörande af denna ringa skatt .. eger nybyggaren att årligen på det tilldelade området erhålla utsyning af skog till afsalu. NDA 20/10 1876, s. 2. Utgöra arrende genom avlämnande av mjölk, smör, fisk eller annat naturalster. SFS 1920, s. 415. särsk. (†) med avs. på rättighet (se d. o. 2 a, b); särsk. i uttr. utgöra stadens l. borgerlig rättighet (jfr rättighet 2 a α). UpplDomb. 3: 94 (1541). Landsköpmän och wederlags swenner, tesligest the som vti Städerne ingen rättighet vtgöre, skole och ware wederrede och vtskriffues, hwar så behöffues. Stiernman Com. 1: 267 (1577). Att pröva och avgöra tvister om huru och till vilket belopp prästerskapets och kyrkobetjäningens samt folkskollärarnas löningsrättigheter skola utgöras. SFS 1953, s. 1001.
4) till 9: (tillsammans) bilda (ngt) l. vara; äv. i pass., i uttr. utgöras av ngt, bestå av ngt; jfr göra, v.1 III (a). Serenius Ee 4 a (1734). Adeln ålades att genast afträda till riddarhuset och utgöra en deputation, anförd af grefve Brahe. Adlerbeth Ant. 1: 87 (c. 1792). Denna uttalsordbok utgör en fortsättning av vår .. Sv. Språkets Ljudlära. LoW Förord (1889). I Berlin .. kunde hans utseende .. icke utgöra hinder. De Geer Minn. 2: 78 (1892). Porfyrerna, utgörs av de oerhörda lavamassor som trängde fram vid vulkanutbrotten eller av tuffer som bildades av vulkanisk aska. Selander LevLandsk. 14 (1955). särsk. med avs. på måttsobj.: uppgå l. belöpa sig till; jfr göra, v.1 III e. Hans innestående Tractamente, som utgjorde wid pasz 2000 R:dal. HC11H 2: 10 (1764). Då åtskilliga af dem beklädt mera än en plats, utgör antalet personer, med hvilka jag varit kamrat i statsrådet, trettiofem. De Geer Minn. 1: 195 (1892). Försvarsmaterielexporten utgör drygt 1 procent av vår totala export. SvD 4/4 2011, s. A5.
5) till 9: fullgöra l. uträtta (ngt); särsk. med avs. på dels skyldighet, dels dagsverke (jfr göra, v.1 VI 2). Then hielp som the tiil cröninghen wthgiöra schwla. G1R 3: 88 (1526). (Ett) Frälse-heman, som på egen kost utgör 3 dagswerk i weckan, samt en liten årlig penning-skatt. GT 1787, nr 29, s. 4. Städjehafvarne .. betalte .. årligen en jordskyld af några hundrade riksdaler och utgjorde något småarbete. Reuterdahl Mem. 358 (1860). Till gengäld hade de att utgöra allehanda borgerlig tunga såsom inkvarteringsskyldighet. HT 1978, s. 249.
6) (†) till 9 (d): utarbeta l. bearbeta l. utföra (ngt), göra (se göra, v.1 IV 1); äv. i p. pf. i bildl. anv., om ärende o. d.: avgjord. Om Ossmundziärnett, som där i Bergzlagen faller och uthgöres skall. HH 29: 23 (1618). Om dee yxer .. äre gode, som Factorerne haffva uttgjort och hijtt förskickat till tyghuset. RP 6: 210 (1636). Skulle giärna see att dhen saaken vore uthgiordh medh dhet snaresta. VDAkt. 1688, s. 459. Ystet af hwarje matelag .. utgöres om Sommaren. KulturbVg. 1: 193 (1797). Sedan ett bottenskifte af en hacks (dvs. en sorts fartyg) är utgjord, börjas en ny hacks. Gundberg Tegel 31 (1860).
7) (†) till 9 a.
a) utrusta (ngn l. ngt) för krig o. d.; äv.: ställa (ngn l. ngt) till förfogande; jfr göra ut 3. G1R 26: 299 (1556). Riksens Råd i Upland utgiorde .. i flotta med Konungens et skönt skepp. 1VittAH 4: 125 (1783). Jordägare .. äro skyldige, att utan all beräkning utgöra husrum, ved och ljus till vederbörande Landtmätare för den tid han under påstående förrättning hos dem sig uppehåller. SPF 1843, s. 195. Trosshästar saknades. Landet mäktade ej utgöra några. Oscar II V. 2: 50 (1861, 1892). SvH 3: 133 (1903).
b) pryda (klädesplagg o. d.) (med spetsar l. galoner o. d.). Een kledning .. medh ett streck Swarta Spetzar Vthgjordt. KlädkamRSthm 165152 Fransk., s. 64. (Pagekläderna är) ikring fickorna och upslagen .. med breda .. Guld Galoner utgiorde. KlädkamRSthm 1772, s. 189.
(9) -GÖRARE. [till -göra] särsk. (†) i bok: avslutningssida som inte är utfylld med text l. bild. (Svårigheten) att i t. ex. en bok borttaga eller insätta ett antal rader när densamma är ombruten och icke har några ”utgörare”. NordBoktrK 1907, s. 249. GrafUppslB (1951).
(9) -GÖRNING. [till -göra] (i fackspr.) färdigställande av tidningssida o. d.; förr särsk. i fråga om ombrytning. WoJ (1891). Tabellsättning går mycket bra för sig, ty särskilda matriser för både vanliga och bråk- samt decimalsiffror finnas. Linjernas insättning och utgörningen ske sedermera för hand. NordBoktrK 1909, s. 101. På hösten 1934 övertog jag för fullt utgörningen av kulturartiklar och recensioner. UrDNHist. 3: 507 (1954). Vi utlyser tjänsten som layout-redaktör på FiB/K. Jobbet innebär utgörning av hela tidningen; redigering, rubriker, sättskiss, bildanvisning m.m. DN 10/8 1976, s. 12.
-GÖROMÅL. (†)
1) (†) till 7: göromål med räkenskaper rörande skatt l. arrende o. d.; jfr -göra 3. En Yngling, med .. erfarenhet i Kontorsgöromål, önskar nu att hos någon af Hrr Groszhandlare .. få biträda i Magasin eller utgöromålen. DA 1824, nr 43, Bih. s. 7. JernkA 1830, s. 471.
2) (†) till 12: göromål ute i ladugård o. dyl. l. utomhus. Dalin (1855). Två pigor för mjölkning och utgöromål, med goda betyg, kunna få plats den 24 Oktober å Svalöfs gård. SmålP 1890, nr 106, s. 4. Auerbach (1916).
-HACKA, -ning.
1) till 4: gm att hacka ta ut l. bort (ngt); äv. med avs. på hål o. d. (Korparna skall) tijn öghon vthacka, / Och öffuer tigh blancka och smacka. Gevaliensis Jos. 21 (1601). I samtliga fall vittnade färska spånor under boplatsen om att fågeln själv .. uthackat bohålet. FoFl. 1934, s. 17.
2) (†) till 4, 9 a: sticka l. skära ut hål i (klädesplagg) (så att underliggande tyg syns); jfr -hugga 1 slutet o. pikera 1. (Dalkarlarna krävde) at brokig och uthackad klädedräkt ej mer skulle brukas i Konungens hof. SvKulturb. 3–4: 169 (1527). Brun Atlask tröÿa uth hackat medh kafz byxsor. BoupptSthm 4/6 1659. Schulthess (1885).
-HAKA. (†)
1) (†) till 1: haka av (ngt). Dubbla blåcken utthakas, af främsta männen .. under det deras sidomän uthaka enckla blåcken ock taga dem klara at åter ihakas. ExFlott. § 49: 8 (c. 1740). Stroppen kunde fästas vid en å nedre delen af bocken utlagd tvärskena, hvilken uppkilades och upptog rörets vikt, medan skrufkroken af dykare uthakades. TT 1900, Allm. s. 247.
2) (†) till 2, = haka ut. Rinman 1: 216 (1788). Hvad som ej ville smälta, uthakades och efter 3 timmars strängare arbete var hyttan i god gång. JernkA 1853, s. 231.
-HALA, -ning; -are (se d. o.).
1) till 1, 2: hala ut (fartyg l. bolin o. d.); äv. intr., om skepp: gm halning förflytta sig ut; jfr hala ut 2. PH 5: 3246 (1752; med avs. på fartyg). PH 11: 251 (1777; intr.). Innerslagen hafva att bära hela likets sträckning, när seglet är hissadt och bolinan uthald. Platen Glascock 1: 41 (1836).
2) (†) till 10 c: förhala (ngt); särsk. dels i uttr. uthala tiden, dra ut på tiden, dels i uttr. uthala i det längsta, hålla ut i det längsta; jfr hala ut 4. Eij längre tijden uthala. KKD 12: 33 (1702). Som min Granne smickrat mig med löfte om Grannsämja har jag härmed uthalat i det längsta. VDAkt. 1790, nr 10. Uthala Lagfarten. AdP 1800, 1: 169.
(1, 2) -HALARE. [till -hala] sjöt. tåg varmed segel o. d. halas ut längs bom o. d.; motsatt: inhalare. Halsen eller Uthalaren på Klyfåckan. Rajalin Skiepzb. 179 (1730). Andersson Knop 44 (2002). jfr bogspröts-, jagers-, mesan-uthalare.
(12) -HAMN. vid kusten belägen hamn hörande till inlandsstad; äv.: utskeppningshamn. Hwar och en Tull-Kamare .. (bör) noga tilse, at de fremmande Fartyg, som icke segla til någon Swensk Stapelstad och Tull-Kamare, men likwäl inlöpa i Swenska Uthamnar .. icke måge undgå Lots- och Båk-afgifterne. PH 8: 164 (1766). Le Havre var före Suezkanalens anläggning Frankrikes förnämsta sjöstad och har ännu stor betydelse såsom uthamn för Paris. Rönnholm EkonGeogr. 157 (1907).
(1 g) -HAMRA, -ing. hamra ut (plåt o. d.); äv. (med anslutning till ut, adv. 9) i p. pf., om föremål som hamrats ut i plåt; äv. mer l. mindre bildl. Verelius Herv. Dedik. 5 (1672). Renad Platina .. låter ganska tunt uthamra sig. VetAH 1777, s. 325. Varje nyans uthamrad, fullödig. Nordensvan SvTeat. 2: 298 (1918). Ur tunn brons uthamrade kärl. TurÅ 1946, s. 51.
(9 d) -HANDLA. (†) avgöra l. avsluta l. uträtta ngt, särsk. i uttr. uthandla om ngt (med ngn). Effter vthandlat war begärade Dalekaraner .. att (osv.). Svart G1 110 (1561). Tå Presten alt bådhe om scrifftermål och annat haffuer vthandlat medh them siuka, må han giffua honom Sacramentet. LPetri KO 58 b (1561, 1571). Uplästes häradsdommen, emellan Acad. bönder och deras wederparter .. Resolutio: Qvæstor skulle derom uthhandla i Konghl. Hofrätten. ConsAcAboP 4: 244 (1675).
(12) -HEMSK. som har avseende på l. kommer från utlandet, utländsk; motsatt: inhemsk; jfr hemsk, adj.2 Uthemiske seder effterapa. Hermelin DuFour A 3 b (1683). Handeln .. stördes .. af ut- och inhemska krigs-oroligheter. Eberhardt AllmH 1: 234 (1766). Både in- och uthemska cyklister får en hyperfarlig konkurrent i honom vid sex-dagars. SthmLSödertäljeT 1957, nr 135, s. 6.
-HINNA.
1) till 1: hinna ut (se hinna ut 1); numera bl. (tillf.) i p. pf. HC11H 11: 122 (1697).
2) (†) till 9 (d): orka l. rå l. hinna med (ngt) (jfr hinna ut 3, 4); ngn gg äv.: räcka till, förslå (jfr hinna ut 2). Ded .. motte tilreckia och uthhinna, så att så krigs- och skeps- som politiske staten oturberat och uthan rester motte kunne erholles. AOxenstierna 1: 474 (1633). Hafwer mig waret swårt nog denne sijdst förrettade Danske tractat at bijwistas och uthinna. AOxenstierna Bref 219 (1645). Den der och en gam(m)al man är, som omöÿel:n för dupplication skull, lärer uthinna att betiena begge församblingerne. VDAkt. 1701, nr 235.
(2) -HISSA. (†) hissa ut (ngt). Lind 1: 42 (1738). Schybergson Estlander 45 (i handl. fr. 1857).
-HJÄLPA, -are (†, OPetri 2: 177 (1528)).
1) till 2 (b): hjälpa (ngn l. ngt) att komma ut; numera bl. i p. pf. UrkFinlÖ I. 1: 126 (1597). I fångenskapet utsåg iag mig tillfälle att uthielpa derifrån Capitain Wackenfeldt. HH XVIII. 3: 26 (1745). (Båten) fortsatte yttre vägen till Fiskebäckskil, der ränna bröts i inre hamnen för uthjelpande af fiskfartyg. SD 1900, nr 135, s. 6.
2) (†) till 9: frigöra l. befria l. rädda (ngn) (ur nöd l. trångmål o. d.); äv.: frälsa (jfr hjälpa 1 c); äv. med refl. obj. Att Cronones rentha ær så forsuagad att ther med icke kan vppe holles .. med myndre han sig förer j stor gäld ther han sig aldrich vthhielpa kan. G1R 4: 228 (1527). Legg tina almoso j itt besynnerlighit rwm, och hon skal vthielpa tigh jfrå all olycko. Syr. 29: 12 (Bib. 1541). (Herren) bönhörer, frälser och uthjälper de Christna i deras nöd. Borg Luther 2: 522 (1753).
(4) -HOLKA, -ning. (†) gröpa ur l. urholka (ngt); äv. med det så förfärdigade föremålet som obj. Man kan .. en Löök måtteligh stoor vtholcke. Berchelt PestOrs. H 3 a (1589). Ur sandstensblock hafva tillförene här boende nybyggare utholkat vattenkar och ugnar. Skogman Eug. 1: 174 (1854). Björkman (1889).
(12) -HOLME. (†) holme (se d. o. 2) belägen långt bort från land o. d. UpplDomb. 2: 78 (1579). Grågåsen .. den skygga och förnäma fågeln häckar bara på Gotland, mest på utholmar. Selander LevLandsk. 158 (1955).
(1) -HOPP. särsk. sport. hopp ut från backe l. trampolin o. d. TIdr. 1896, s. 460. Uthoppet (vid backhoppning:) .. Knäna sträcks, överkroppen skjuts framåt .. Stupkanten måste träffas för att resten av hoppet skall bli bra. IPCStSportlex. 242 (1975).
(2) -HOPPA, -ning; -are (SAOL (1950) osv.). hoppa ut (ur ngt). Det är et artigt Spectakel, at se en stor ugn, full med ägg, ur hvilka i et ögnablick uthoppa många tusendetals nya invånare i vår verld, utan Barnemorska, och jag hade så när sagt, utan Moder. Hasselquist Resa 602 (1750). Kadetten, komma uthoppandes genom expeditionsrumsfönstret. Sällberg Långv. 100 (1894).
(11) -HORAD, p. adj. (†) kraftlös o. d. gm sedeslöst leverne. Lind 1: 1609 (1749). Med Böckers sjukdom hoppas jag .. at det går öfver, han är uthorad och inbillsk. Berzelius o. Palmstedt Brevväxl. 1: 159 (1819). Dalin (1855).
-HUGGA, -ning; -are (se avledn.). [fsv. uthugga] särsk.
1) till 4, 9: hugga ut (ngt) (se hugga ut 5 (se hugga, v.1 särsk. förb.)); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, betecknande fördjupning o. d. som huggits ut. Ena graff som vthhuggen war vthi steen. Luk. 23: 53 (NT 1526). Kunnandes den ena fönstergluggen inåht gården uthuggas till en lika storlek som för de Andre rummen utsatt finnes. VDAkt. 1735, Syneprot. Taken i rummen äro af trä, med mycket uthuggningar, lister och stuck-arbeten i gull och blått, ganska vackra. Agrell Maroco 2: 350 (1800, 1807). jfr o-uthuggen o. register-uthuggning. särsk. (†) till 4, 9 a, med avs. på dels klädesplagg o. d., dels papper: gm att skära o. d. förse med utsmyckande hål; jfr -hacka 2. En .. Swartt flogels tröia. vthuggin. HH 2: 8 (1548). Till Dessertens Garnerande .. 3 Böcker uthuggit Papper. HovförtärSthm 1763, s. 953. Ett mycket sällsynt prov på den medeltida uthuggningen är en barnkänga i Uppsalafyndet. Kängan är täckt med utstansade hål, placerade utan någon större symmetri. Jäfvert Skomod 19 (1938).
2) till 9 (d): (kal)avverka l. hugga ut (skog o. d.) (se hugga ut 3 (se hugga, v.1 särsk. förb.)); äv. med avs. på område med skog; särsk. ss. vbalsbst. -ning konkret, om plats i skog där träden huggits bort, glänta. The Leggie åker igen och vthhugge skogenn, så ther inthet findz sedan gierdzel thill eller stöör. UpplDomb. 5: 210 (1599). Då han kom in i lindallén slog han sig ned på en bänk, framför hvilken var en uthuggning, som visade en del af den i morgonljuset skimrande hafsviken. Roos Skugg. 51 (1891). I Bohuslän och Dal, där exporten börjat mycket tidigt, funnos starkt uthuggna marker med kvarstående skräpskog. Ymer 1936, s. 3.
Avledn. (i fackspr.; till -hugga 1): uthuggare, r. jfr huggare 5 b o. hugg-pipa. Bleckslagarnes huggare eller uthuggare, som begagnas för att uttaga runda skifvor ur tunt bleck, eller till att i detta göra dylika hål. Almroth Karmarsch 285 (1839).
-HUNGRA, -ing; -are (†, Heinrich (1814)).
1) till 8: lida brist på föda, svälta; anträffat nästan bl. i p. pf.: hårt medtagen av brist på föda, utsvulten (jfr -hungrig). På thet sidsta begynte the .. äta hvarannan inbördes, alldeles som uthungradhe ulfvar. LPetri Kr. 17 (1559). Man .. måste förskaffa sig bete för någon boskap på andra skogar, hwaräst man kan, at han icke om Som(m)ar-tiden uthungrar. VDAkt. 1736. At Allmogen på wissa ställen nödgas hopetals lemna hus och hem för at hos ömsint folk skaffa sig något åt sine nakne och uthungrade barn. BondP 12: 756 (1772). Kom nu upp bägge så skall jag bjuda er på aftonvard, ni måste ju vara uthungrade. Nilson MessTräb. 103 (1990).
2) (numera mindre br.) till 10 b: svälta ut (ngn l. ngt). Wasili Jvanowitz Huski vthungrade Slottet. Petreius Beskr. 1: 38 (1614). Waldstein .. såg sig gäckad i sina förhoppningar att kunna uthungra Svenskarne och tvinga dem till aftåg. Mankell Fältsl. 172 (1857). SAOL (1973).
Ssg (numera mindre br.; till -hungra 2): uthungrings-krig. krigföring vars strategi är ”uthungring”, svältkrig. SvH 5: 378 (1906). SAOL (1973).
(8) -HUNGRIG. (numera bl. tillf.) uthungrad. När .. (vargarna) warda uthungrige äta hwad som förekommer. Broman Glys. 3: 242 (c. 1730).
(12) -HUS. [fsv. uthus] Thenna werdiga Modren .. wardt förwijst bort j vthws til fää och åsnar. LPetri 1Post. F 3 b (1555). Uthus .. (dvs.) från huvudbyggnad fristående hus som innehåller utrymmen vilka kompletterar ändamålet för huvudbyggnaden .. (exempelvis) garage, bod, förråd och skjul. TNCPubl. 75: 196 (1980).
Ssgr: uthus-byggnad. byggnad utgörande uthus. En lång uthusbyggnad af gamla bräder .. afbrann. HH XXXII. 2: 210 (1783).
-länga. jfr länga, sbst. 1 a. AB 6/11 1865, s. 2.
(7) -HYRA, -ning; -are (se d. o.), -arinna (†, Schulthess (1885), Björkman (1889)), -erska (tillf., Krusenstierna Fatt. 3: 482 (1937) osv.). hyra ut (ngt, äv. ngn). Schmedeman Just. 78 (1580). De Tyska Herrarne uthyra sina undersåter; det har jag sett i Holland. HC12H 3: 333 (1785). jfr rums-uthyrande o. o-, svår-uthyrd samt film-, möbel-, rums-, stug-uthyrning m. fl.
Ssgr: uthyrnings-byrå. jfr byrå 3. Björkman (1889).
-hus. (numera mindre br.) hyreshus. Villor eller fristående mindre uthyrningshus. TT 1896, Extrah. s. 48. Dravniecks ByggOrd 299 (1988).
-rum. Tenow Solidar 3: 53 (1907).
(7) -HYRARE. [till -hyra] person som (yrkesmässigt) sysslar med uthyrning; äv. om företag som hyr ut ngt. Boëthius Naturr. 78 (1799). Inspektera hyrbilen noga, innan du far iväg från uthyraren! RådRön 1989, nr 6–7, s. 33. jfr rums-, stug-uthyrare.
(9) -HYVLA, -ing. (i fackspr.) gm hyvling åstadkomma slät l. urgröpt o. d. form hos (ngt); äv. oeg., särsk. med avs. på ränna o. d. Linc. X 6 a (1640). De (dvs. laggarna) uthyflas först inuti. LfF 1840, 6: 180. I den fasta berggrunden kunde insänkningar och rännor uthyflas. Nordenskjöld Polarv. 198 (1907). Hål borras i den utfrästa eller uthyvlade klichéplåten. Kroon Reprodukt. 69 (1935).
(9) -HÅLA, -ning. (†) = håla ut (se håla, v.1 särsk. förb.). Linc. M 2 b (1640). (Källan) är en stor sten, uthålad som en gryta, där uti altid stått vatn. Osbeck Lah. 263 (1796).
-HÅLLA, -ning; -are (†, FörtArbetTextilf. 2 (1909), YrkesförtArbFörmedl. 57 (1936)). särsk.
1) (numera bl. tillf.) till 9 e: uthärda l. stå ut med l. klara av (ngt); förr äv. dels abs., dels i uttr. uthålla med ngn, hålla fast vid ngn; jfr hålla ut 5 a, b. När tu kommer tina hand widh honom, så kom jhogh at thet een strijdh är, then tu icke vthålla kant. Job 40 (”41”): 27 (Bib. 1541). Man finner sällan en så godh Wän, som vthåller stadigt medh sin Wän i alla Wedermödor. Preutz Kempis 372 (1675). Måste jag bekänna, at desse watn bättre prof vthölle, än jag i förstone förmodade. UHiärne 2Anl. 107 (1702). Jag kunde blott ett par minuter uthålla på toppen, och vi återvände ned. Berzelius Res. 220 (1819).
2) († utom i -hållig) till 9 e, 10.
a) i fråga om ngt ålagt l. påtaget, med avs. på tid l. tjänst o. d.: fortsätta med l. klara av l. fullfölja; äv. med indirekt obj. At han skal vthålla Herranom tijdhen til sitt löffte. 4Mos. 6: 12 (Bib. 1541). Om han icke sin tienste vtholler j sam(m)a 5 åhr, skal för:de 20 d(a)ll(er) vara förbrutetth. TbLödöse 557 (1620). (Han rekommenderas) såsom den, sin lärotid uthållit, och sig wärdig giordt at antagas för Gesäll. VRP 11/11 1738. (Uniformen gjorde) att han i den strängaste köld kunde uthålla sin post i hela 8 timmar, utan att blifva aflöst. KrigsmSH 1802, s. 8.
b) i p. pf. o. (i sht) i p. pr. i adjektivisk (o. adverbiell) anv.: som kan hålla på l. håller på länge, uthållig l. ihållande. Tremolithen .. (blir) vid stark och länge uthållen påblåsning röd. Berzelius Brev 11: 20 (1818). Under höstterminen hade jag närmare 30 uthållande åhörare. Boström 3: 495 (1858). Svanarna .. flyga upp med svårighet, men, sedan de höjt sig i luften, flyga de uthållande och högt. LbFolksk. 809 (1899).
3) till 10.
a) (i sht i fackspr.) dra l. hålla ut (se hålla ut 2) (ton l. språkljud o. d.). Londée Kellner 20 (1739). I sorgliga och alvarsamma Psalmer uthållas tonerna hvardera 4 sekunder. KyrkohÅ 1935, s. 244 (c. 1825). Då plötsligt når .. / Ett långt uthållet jämmerskri hans öra. Kullberg Ariosto 1: 323 (1865). Man (låter) barnen läsa de långa medljuden med längre och starkare uthållning än de korta. Lyttkens Läsl. 46 (1903).
b) (†) till 10 c, om väderlek o. d.: hålla på, vara; särsk. i p. pr.: ihållande; jfr hålla ut 5 c α. (Vintervädret) continuerade utan töwäder .. til d. 1 påföljande April, då det först började rägna och med rängn uthölt i 9 dygn. Trolle-Bonde Hesselby 155 (i handl. fr. 1756). Vintern utmärkte sig ej så mycket genom köldens höjd som genom dess uthållning. Ehrenheim PVetA 1823, s. 124. Uthållande snöfall och yrväder hade i mer än en veckas tid gjort vägarna nästan ofarbara. Topelius Vint. I. 2: 5 (1867, 1880).
(9 e, 10) -HÅLLIG. [till -hålla]
1) motsv. -hålla 2 b: som (utan att förtröttas) kan hålla på l. håller på länge l. framhärdar (med ngt), ihärdig, seg (se seg, adj. 4 a); äv. i överförd anv. Den ene (hunden) tar upp förträffligt men är icke uthålllig vid drefvet. Swederus Jagt 160 (1831). (Han) var en sannskyldig typ af den engelska karakteren, genom sin köld, sin sjelfkänsla, sin stoiska och uthålliga tapperhet. SvT 1852, nr 228, s. 2. Om han inte gav sig, om han tränade: kanske kunde han bli som de. Stark, knepig, uthållig. Höijer Solv. 222 (1954).
2) om ngt sakligt: som står sig l. håller länge, varaktig l. hållbar (se d. o. 2). QLm. 4: 54 (1833; om ull). Temperaturen i denna del af milan är mindre hög och uthållig. Svedelius Koln. 47 (1872). Den, som äger insikt om huru en skog uthålligt må skötas, han .. tänker ej blott på de träd, som skola fällas; nej, han tänker minst lika mycket på de träd och plantor, som .. böra kvarlämnas. KalSvFolkskV 1904, s. 139. Nu har uthållig eller hållbar utveckling blivit ett honnörsord både i Brundtlandrapporten och i Rio. Det går inte längre att sätta likhetstecken mellan tillväxt och utveckling. GbgP 3/7 1992, s. 4.
-HÅLLIGHET~002, äv. ~200. [till -hållig] förhållandet l. tillståndet l. egenskapen att vara uthållig.
a) motsv. -hållig 1: ihärdighet l. seghet (se d. o. 3). HT 1950, s. 417 (1825). På de längre distanserna (i löpning) är det egentligen uthålligheten som är den avgörande faktorn. IdrB 4: 43 (1920). De moraliska kvaliteterna .. mod och förtröstan, uthållighet och tålamod, tappert sinne och förmåga att utan knot och klagan fördraga ödets skickelser. 3SAH LXI. 1: 21 (1950).
b) motsv. -hållig 2: hållbarhet l. beständighet l. varaktighet. QLm. 4: 54 (1833; hos ull). Verkan och uthålligheten af bengödning stå i omvändt förhållande till hvarandra. Arrhenius Jordbr. 1: 157 (1859). Det (är) redan nu än mer angeläget att inrikta födoproduktionen mot ekologisk uthållighet genom optimalt utnyttjande av produktionsunderlaget. GbgP 2/1 1990, s. 4. jfr eld-, kol-uthållighet.
Ssgr (i allm. till -hållighet 1): uthållighets-bruk. (†) till -hållighet 2, om skogsbruk som bedrivs med särskild tanke på återväxt. För att fordringsägarne skola hafva någon verklig säkerhet, vore önskvärdt, att skogarna sköttes efter uthållighetsbruk. SkogsvT 1903, s. 124. SvD(A) 24/2 1929, s. 5.
-löpare. långdistanslöpare. TIdr. 1884, s. 136.
-löpning. långdistanslöpning (av varierande längd); förr äv. i fråga om skidåkning. Man bör .. vid all uthållighetslöpning försöka hålla på den regeln att endast andas genom näsan. TIdr. 1883, s. 94. PåSkid. 1928, s. 318.
-prov. prov i syfte att testa ngns uthållighet. Friwilliga Brand-Corpsen .. önskar .. wisa en del af sina öfningar, hwaraf hufwudsakligen ett uthållighetsprof. VexiöBl. 1842, nr 27, s. 4.
-simning. (numera bl. tillf.) simning varvid ngns uthållighet prövas; motsatt: snabbsimning. TIdr. 1884, s. 144.
-träning. IdrBl. 1924, nr 105, s. 1. Förbättrat hjärtarbete är som regel resultat av uthållighetsträning. ICAKurir. 1986, nr 46, s. 26.
-tävling. NordIdrL 1901, s. 204.
(6 c) -HÅNA. håna l. förlöjliga (ngn). Ett halft tjog (ägg) .. pr pojke (var) det häfdvunna minimum, som man .. (på påskafton) måste proppa i sig, om man inte ville bli uthånad som en stackare af sina bröder. GHT 1898, nr 81 A, s. 3. Risken finns att de blir uthånade. Expressen 29/8 2003, s. 8.
(2) -HÄLLA, -ning. hälla ut (ngt). VetAH 1813, s. 214.
-HÄMTA, -ning.
1) till 2: hämta ut (ngt). Effter thet wil wisserliga ther med lychtas, at sådana ogrääs skal genom Gudz Englar vthemptat och vthi vgnen, thet är, j then ewiga helwetes eeld bortkastet warda. LPetri 1Post. P 8 a (1555).
2) (†) till 9 b, = hämta ut 2. At iagh all theras .. kunskap hwadh the lärdt haffua om vthwertis handel emoot wår nästa vthhemtat hadhe. PErici Musæus 4: 93 b (1582). Skolordn. 1693, s. B 2 a.
(7) -HÄNDIGA. (†) utfärda (ngt, särsk. skriftlig handling). Oplästes .. Mag. Hahns uthändigade revers till Hr Gabriel. ConsAcAboP 5: 37 (1680). Han har vid valet varet närvarande genom Fullmagt, uthändigad till sin Fru. VDAkt. 1797, nr 107. Östergren (1965; angivet ss. mindre br.).
(2) -HÄNGA, -ning. hänga ut (se hänga ut 2) (ngt), förr särsk. i syfte att upplysa om ngt; äv.: intr.: hänga ut (se hänga ut 1); i p. pf., särsk. i bildl. anv., om person: vara föremål för offentligt hån l. skymfande o. d. Vthi någhre Landskaper warder .. at Huusen ther som någhre dödhe j Pestilentzien vthbäres, moste .. öffuer Dören Halm eller Linklädhe vthängies. Berchelt PestOrs. B 8 a (1589). Att se sig .. uthängd i den löjligaste karrikatyr till hela verldens åskådning, sårade och förbittrade honom .. djupt. BEMalmström 2: 190 (c. 1860). Colonna har .. stora, vidt uthängande, långt nedsläpande markiser. Lundin Alp. 119 (1883).
(12) -HÄRADS, adj. o. adv. [fsv. uthärads] (†) ss. adv.: utanför häradet l. visst härad; ngn gg äv. ss. adj.: som kommer från annat härad. VgFmT III. 3–4: Bil. 2, s. 32 (1583). För vthhäredz och annan fremmande Booskap skull, skulle the nu nyvpsatte gårderne stå. LösingDomb. 10/5 1599. På somblige orther äre dhe alt för fåå att holla en Häredzhöfding, iämpte Grefwens; skulle altså gå uthhäreds, som är emot lagh; och måste då göras en annan Stadga. RARP V. 2: 143 (1655). Björkman (1889).
Ssgr (†): uthärads-domare. (†) domare ingående i ”uthäradsnämnd”. Hdl-ÅgerupArk. 1750. Härad, som äro i tvist, (skall) söka hofrätten om uthärads domare och nämnd. Kallenberg CivPr. 1: 482 (1918).
-nämnd. [fsv. uthärads nämd] (†) nämnd (se d. o. 2 a) bestående av personer från annat härad än det egna. Thå skola th(e)r komma 3 häredzhoffdingier m(edh) 6 vthäredz och 6 inhäredz nempnd the th(e)r skola syna om (osv.). UpplDomb. 8: 94 (1586). SvLantmät. 1: 529 (1928; om förh. 1690).
-syn. (†) syn (se syn, sbst.2 2 slutet) som förätta(t)s av ngn från annat härad än det egna. Wardt .. samtycht att en vthäredz syn skulle skee emellen någre bönder i Mälpada .. vm theris ägeskelnedt. HH XIII. 1: 18 (1562). SvLantmät. 1: 556 (1928; om förh. 1691).
(9 e) -HÄRDA, -else (†, Raimundius HistLiturg. 91 (i handl. fr. 1588), BonnierLM 1978, s. 15), -ning; -are (Fröding ESkr. 2: 236 (1896) osv.). stå ut med l. tåla (ngt) (jfr härda ut 1); äv. intr.: härda ut (se härda ut 2), stå ut, om växt äv.: vara härdig; särsk. i uttr. uthärda med ngt; förr äv. i uttr. uthärda i ngt, framhärda i ngt; jfr -hålla 1. Wee them som icke vthärda, huru wil them gå tå herren them heemsökiande warder? Syr. 2: 14 (öv. 1536). Wij .. genstörtige vthärde j wilfarelse och synd. PErici Musæus 4: 6 b (1582). Qwinfolck kunna längre uthärda med Skörbuggen, än manfolcken. Lindestolpe Skörb. 30 (1721). Vesterås fordna slott har .. uthärdat flera belägringar. VLS 102 (1886). Hvarken Ceder eller äkta Cypress uthärdar på fritt land i Sverige. TrädgT 1899, nr 16, s. 110. Johanna var en av dem som alltid förstod och därför fick uthärda mycket. Fredriksson Anna 173 (1994).
Avledn.: uthärdbar, adj. som är möjlig att uthärda. Aulén AllmTron 73 (1923). uthärdeliga, adv. (†) ihärdigt, uthålligt. PErici Musæus 1: 264 a (1582). Hwilcken med Christo wnder hans korszfano wthärdeliga strider, han skal ock med honom wara i ähro och herligheet. Balck Ridd. b 4 a (1599).
uthärdig, adj. (†) som uthärdar, uthållig; ståndaktig; äv. i överförd anv.; jfr härdig 3. Girs J3 45 (1627). Föllo alle endrechtigt på h. Åkerman, hwilken uthhärdigt afslog med ringa giällande skiähl. UUKonsP 12: 75 (1676). Den indelta Soldatens tjenstetid, sker under dess kraftfullaste och uthärdigaste mansålder. Björnstjerna Beskattn. 59 (1832).
uthärdlig, förr äv.
uthärdelig, adj. som kan uthärdas l. tålas. Thorild (SVS) 4: 174 (1795). Livet borde ju kunna ordnas så, att det bleve vänligt och uthärdligt. Lagerlöf Top. 151 (1920). jfr o-uthärdlig.
(2) -HÄVA, -ning. (numera bl. tillf.) häva ut (se häva ut 2) (ngt, äv. ngn); äv. bildl., särsk. med avs. på smädelse l. elakhet o. d.: häva ur sig. Effterty .. Her Eriickz försthe andragh var, atth Velb:ge Eriich Anderzson schulle honom alena vele fördriffua och uthäffua. VgFmT I. 8–9: 117 (1579). K. Christian och hans Parti kunde .. i all säkerhet uthäfwa alla sina försmädelser. Lagerbring 1Hist. 5: 18 (1786). Fiskar, som .. / .. ligga i hög uthäfda på sanden. Lagerlöf HomOd. 275 (1908).
(2 d) -HÄVLA, -ing. odontol. medelst hävel (se hävel, sbst.1 2 c) dra ut (tand o. d.). Hävlar begagnar man sig vanligen av för att borttaga, ”uthävla” rötter. Hylin Munn. 2: 259 (1933).
(7) -HÖKRA. (†) sälja (ngt) i minut; jfr -minutera o. hökra ut. Att dem förbudett ähr innanlands något att uthhöckra. AOxenstierna 1: 341 (c. 1615). Handels-Mäklare måge .. (ej) uti egne, eller annat hus, än därtil är förordnat, uptaga, sälja och uthökra främmandes och Skeppares gods under deras egit Namn. PH 2: 1067 (1734).
(9 d) -HÖRA. (†) = höra ut 1. När allt uthördt var, gick ordinarius vth till at see rumet, thär grååten hördes i jordenne. HH 20: 130 (c. 1565). Linc. Ee 3 b (1640).
Spoiler title