SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2013  
UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
(7) UT-TIGGA. (†) gm tiggande (söka) utfå (ngt), tigga sig till. Skogekär Bärgbo Klag. A 4 a (1658). Mina arvoden uttiggas som almosor, med rabatton och saldon. Strindberg Brev 10: 231 (1894).
(12) -TILL, adv. (†) på l. intill den yttre sidan av ngt, utanpå, utvändigt. Under regntiden .. bilda .. (myrorna) ett rundt klot, med ynglet och de svagare inuti och de starkare uttill, samt simma sålunda tillsammans omkring. Boheman ÅrsbVetA 184748, s. 267. Hålet (i stenen), som är nära nog runt, har uttill å östra sidan en diameter av 13 cm. GotlArk. 1933, s. 67.
(9) -TIMRA, -ing. (†) gm timring förse (damm l. hål l. (gruv)schakt o. d.) med stödjande l. förstärkande beklädnad l. ställning o. d.; äv.: gm timring jämna till l. slätbearbeta (ngt). (Lat.) Edolare, (sv.) vthtimbra. Cellarius 51 (1699). Som brytningen tager sin början, innan hufvudorten för en etage är färdig, uttimras tills vidare i sjelfva fyllberget .. en fältort. JernkA 1873, s. 109. 2NF 14: 124 (1910).
(7) -TINGA, -are (†, Blix SvFinance 186 (1797)). (numera mindre br.) avtala om köp l. leverans l. utlämning av (ngt); förr äv. med personobj., särsk. med avs. på barn: utackordera. Sone(n) är uttingat at lära handwerk af Finströms klockaren och antages tilkom(m)ande Michaelis. Murenius AV 369 (1658). Nu inkom Rom(m)el, och förehöltz honom Consist:ii begäran, att han för en skälig wedergällning wille resa up til Kopparberget och uttinga sp(anne)m(å)len. UUKonsP 11: 11 (1674). Fosterlönen för uttingadt barn betalas efter öfwerenskommelse. SFS 1856, nr 76, s. 11. Östergren (1965).
-TITTA, -are (tillf., GbgMP 1949, nr 14, s. 4, osv.).
1) (numera bl. tillf.) till 2: kasta en blick ut genom l. från ngt. Här och der en träjalusi öppnad och ett ansigte uttittande. Andersson Verldsoms. 1: 186 (1853).
2) till 2, 6 c: utsätta (ngn) för hånfulla l. arga o. d. blickar (för att få denne att försvinna); särsk. (o. numera i sht) i p. pf. i uttr. bli uttittad. Wallengren Mann. 249 (1895). Den berömda ”Chat-Noir”, som i början nästan var att anse som en artistklubb, där hvarje utomstående uttittades. Wrangel Paris 361 (1909). Han tog mej bara i armen och stack iväg. Ja, vi blev helt enkelt uttittade. Siwertz Androm. 145 (1964).
(11 c) -TJATAD, p. adj. som man tjatat alltför länge l. alltför mycket om; äv. om person: som är utled på tjat. Skärgårdsmarodörer. Ämnet är naturligtvis uttjatat. SvD(B) 28/7 1927, s. 4. Han blev alldeles uttjatad av pladder, men satt pliktskyldigast kvar. Thorén Herre 81 (1942).
(10) -TJÄNA. fullgöra (tid (för tjänst l. åliggande l. utbildning o. d.)); äv. dels med avs. på straff: avtjäna, dels utan obj.; särsk. (o. numera bl.) i p. pf. (se slutet). PrivSvStäd. 3: 328 (1576). När Lege- och Tiänstehion .. sitt åhr, eller Stämmetijd, uth tiänt hafwa, och willia icke längre blifwa qwar i Tiänsten, tå skole dhe twå Månader förr än dhe uthtiänt hafwa, gifwa sådant Huusbonden behörligen tilkänna. Schmedeman Just. 384 (1664). Det borde finnas en lag på att den som uttjänat ett straff, han har också rätt till att ha begått det, som han straffats för. Josephson Kanske 112 (1932). särsk. i p. pf. (numera vanl. i formen -tjänt) i mer l. mindre adjektivisk anv. α) (numera mindre br.) om person: som arbetat färdigt; äv. (med anslutning till ut, adv. 11): utarbetad l. utsliten l. utsläpad. (Lärarna är) uttjente .. (o.) hvarken vilja eller orka mera. Karlson ÖrebroSkolH 3: XLI (cit. fr. c. 1635). Varje år väller en ström av krigsmaktens uttjänta underbefäl och stammanskap ut över den allmänna arbetsmarknaden. SvTidskr. 1931, s. 91. LD 9/12 1957, s. 5. β) i oeg. l. bildl. anv., om sak: som (gm långvarig l. flitig användning) slitits ut, utnött l. förbrukad, som tjänat ut. KrigVAH 1810, s. 128. Är Ni mycket van att sy, kanske Ni t. o. m. kan våga Er på att göra om en gammal uttjänt päls till en kort sportpäls. MärthaskolHb. 168 (1941). Uttjänta lysrör, lågenergilampor och batterier som innehåller kvicksilver. SvD 28/6 1998, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content