publicerad: 2012
UTROTA ɯ3t~rω2ta, v. -ade. vbalsbst. -AN (†, PErici Musæus 1: 161 a (1582), Balck Musæus P 6 a (1596)), -ELSE (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[jfr ä. d. udrotte; av mlt. ūtroden l. t. ausroden, ausrotten (se ROTA, v.2) ombildat med anslutning till ROT, sbst.1 (jfr t. auswurzeln)]
förgöra l. utplåna (ngn l. ngt); äv.: röja (ngt l. ngn) ur vägen, skaffa undan, avlägsna; särsk. (o. numera bl.) med avs. på dels levande varelse l. växt o. d. (se a, b), dels ngt abstrakt (se c); äv. mer l. mindre bildl.; jfr ROTA, v.2 2Kon. 18: 4 (Bib. 1541). Lutherus vnte .. (påven) sextije dagars Frist, theszförinnan han sigh besinna och bättra skulle, vthroota sine Böker, och sin Lära vppenbarligen återkalla. Schroderus Os. III. 1: 47 (1635). Energiska åtgärder, som regeringen måste vidtaga för att utrota den sjelfvuxna stadsanläggningen vid Folklandstingsstaden i Attundaland. Hildebrand Medelt. 1: 322 (1881). Visserligen hade ryssarna 1709 lyckats förstöra Setj men ett dylikt getingbo utrotas icke så lätt. KKD 6: 33 (1912). — jfr O-UTROTAD. — särsk.
a) med avseende på person: döda, ta av daga; äv.: utdriva (ur ngt), fördriva; särsk. (o. numera bl.) med avs. på kollektiv av personer: förinta, utplåna. Psalt. 52: 7 (öv. 1536). Att alla uppenbara papister, som försmädeligen om vår religion nogot talade, skulle af riket uthrotade varda. RA 3: 49 (1593). För mong hundrade åhr sedhan .. öfwerwunno wij och vthrotade then mächtige Cyrum. Schroderus JMCr. 77 (1620). Folklexikonet, som .. fäste sig vid den rasistiska läran som syftade till att stärka arierna och utrota judarna. Östling NazSensm. 69 (2008).
b) med avs. på djur l. växt l. (numera i sht) art l. bestånd av djur osv.: frånta livsbetingelser för, utplåna, (fullständigt) undanröja; rensa bort; förr särsk. med avs. på rot: ta l. dra l. rycka o. d. upp. Hansson Norman 33 (c. 1550; i bild). (Jorden) blifwer .. icke god åkerjord, förän den blifwer rätteligen upplögd, harfwad, sladdad och wältad, dälder jämnade .. gräsrötter utrotade. Berch Hush. 166 (1747). Är stubbåkern oren, så bör han till ogräsets utrotande behandlas med knifharf. QLm. 3: 27 (1833). Så snart ohyra upptäckes, måste den utrotas. Träskman Fjäd. 92 (1948). Ovanliga och kanske av utrotning hotade arter som björn, lo, järv, kungs- och havsörn, berguv, falkar och vissa ugglor. JägUppslB 386 (1989). — jfr OHYRES-, RÅTT-UTROTNING.
c) med avs. på ngt abstrakt: undanröja l. avskaffa l. göra slut på; särsk. med avs. på (smittsam) sjukdom o. d.: förhindra uppkomst l. förekomst av. All oenighet, misförstond och annet slicht, therutaf sådane farlige tvedrechter afkomma och växe, motte utrothede och afskaffede blifve. RA I. 1: 380 (1544). Fördomarna äro ej så lätt utrotade. Björn FörfFl. 17 (1791). Hedin Tal 2: 540 (1904; med avs. på språk). Smittkoppornas utrotning i Sverige genom vaccinationen. Jundell Barn. 1: 264 (1927). Jag hade en .. dröm, att tjäna mitt land, att utrota orättvisorna i världen. Johansson GogAns. 71 (1989).
Ssgr: UTROTNINGS-ARBETE~020. (numera bl. tillf.) Thomander 1: 260 (1862). (I ortodoxins) folkuppfostran ingick .. ett fortsatt målmedvetet utrotningsarbete av den hedendom, som den nedärvda folktron utgjorde. SvFolket 4: 130 (1939). —
-HOTAD, p. adj. särsk. till b: hotad av utrotning (på grund av förändrade miljö- l. klimatförhållanden o. d.). Sedan den ryska rådsrepublikens regering .. fridlyst flera utrotningshotade djur .. började beståndet (av saigaantilop) långsamt öka. DN(A) 10/1 1965, s. 3. Vissa träslag är redan utrotningshotade, brasiliansk palisander till exempel. Linnell Corbett PrismStSnickB 20 (2002). —
-KAMP. (numera bl. tillf.) kamp med syfte att utrota ngt (l. ngn). MinnSvNH 3: 94 (1853). En vild utrotningskamp mot protestantismen. 3NF 7: 245 (1927). —
-KRIG. krig fört i syfte att förgöra en fiende l. ödelägga ett land; särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl. Den skada .. (mården) gör ungfogel och ännu mera på äggen, göra honom värd ett utrotnings-krig. Swederus Jagt 128 (1831). Detta visar tydligt nog, att Pseudo-Dionysius’ utrotningskrig mot termen agape totalt misslyckats. Nygren Kärlekst. 2: 414 (1936). Några hundra tusen tillhör den generationen som brutaliserats efter att i många år ha deltagit i utrotningskriget i Afghanistan. DN 2/3 1997, s. 7. —
-LÄGER. särsk. till a, om läger (se d. o. 7) inrättat för systematisk utrotning av människor, förintelseläger. ModSpr. 1954, s. 42. Den stora resan är en .. färd från Auxerre i Frankrike till det tyska utrotningslägret som bokens jagperson gör. DN(A) 1/7 1964, s. 5. —
-MEDEL. till b: medel (se medel, sbst. 13) avsett för utrotning av i sht djur. Tullgren Skadeins. 21 (1906). —
-SÄTT. särsk. till b. Utom hvad som förekommer om Räfsaxars bruk och Varggropars anläggning .. äro alla öfriga fångnings- och utrotningssätt beräknade på arsenikens verkan. TJäg. 1833, s. 664. —
-ÅTGÄRD~02 l. ~20. särsk. till b: åtgärd innebärande l. avsedd att medföra utrotning. BtRiksdP 1890, I. 2: nr 27, s. 11 (i fråga om ollonborrar).
Avledn.: UTROTARE, m.//ig. l. r. (numera bl. tillf.) om ngn som utrotar l. har utrotat ngt (l. ngn); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (Djävlarna) kallas .. Asmodi, thet är, vthrotare. PErici Musæus 3: 149 b (1582). Rapsen (är) väl skött, en kraftig utrotare af ogräs, isynnerhet tistel. MosskT 1892, s. 186. För Maria är pretendenten trons återställare, den blifvande utrotaren af de antikatolska rörelserna i Spanien. PT 1895, nr 126, s. 3. Utrotarna som ska komma hem till oss ska .. utrota .. råttor. GbgP 10/5 1986, s. 7. —
UTROTBAR, adj. (tillf.) som är möjlig att utrota; utom i ssgn o-utrotbar anträffat bl. i ordböcker. SAOL (1950). —
UTROTELSE, r. l. f. (†) utrotning; utplånande; äv.: avlägsnande. Them, som Laghen öfwerträda, hootar Gudh medh vthrootelse af sitt folck. Phrygius MRosengren C 4 a (1608). Den våldsamma utrotelse af Skottsk nationalitet som efter slaget vid Culloden anbefalldes af Engelska regeringen. Arfwidsson Oisian 1: 44 (1842). Bidrager .. (rödhaken) till .. att försköna vårt lands natur och bevara och skydda löf-ängarne för utrotelse (osv.). FoFl. 1909, s. 229. Östergren (1965; angivet ss. mindre vanl.). —
UTROTLIG, adj. († utom i ssgrna o- o. svår-utrotlig) som går att utrota. Gråbo .. (är) i Småland .. det svåraste åkerogräs, endast genom största ansträngning utrotligt. Fries BotUtfl. 1: 145 (1843). jfr o-, svår-utrotlig.
Spoiler title
Spoiler content