publicerad: 2019
VÄRPA vær3pa2, v. -er, -te, -t, -t; förr äv. varp, vurpo, vurpit, vurpen. (ipf. sg. l. sg./pl. -te Sahlstedt (1757) osv.; varp (w-) Balck Es. 124 (1603), Strindberg Brev 11: 60 (1895). — ipf. pl. vurpo Dalin (1855). — sup. -t Bliberg Acerra 338 (1737: vtwärpt) osv.; vurpit (w-) Broman Glys. 3: 171 (c. 1730), Högberg Vred. 3: 88 (1906). — p. pf. -t Lind 1: 684 (1749) osv.; vurpen (w-, -in) Schroderus Modersch. 171 (1642: wurpit, n.), Granlund Ordspr. (c. 1880: ovurpna, pl.)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(verp- (w-) 1541–1749. värp- (w-) 1604 osv. warp- 1587–c. 1730)
Etymologi
[fsv. värpa; motsv. d. værpe, fvn. verpa (nor. verpe), ävensom (i bet.: kasta) got. wairpan, fsax. werpan (mlt. werpen, warpen), mnl., nl. werpen, ffris. werpa, fht. werfan (t. werfen), feng. weorpan (eng. warp); trol. (med annan rotutvidgning) till den rot som äv. föreligger i VARDA. — Jfr VERBENA, VURPA, sbst.]
1) (†) kasta (ngt); äv. med avs. på hög l. kulle o. d.: kasta upp (se KASTA UPP 4). Verelius 288 (1681). De skiuta med förgiftig ord / Och them lijk pijlar på oss verpa. Rosenfeldt Vitt. 116 (c. 1690). At så .. noga synat de högar, kullar och hagar, som fordna ålderen wärpt, eller upfördt til minningar och ihogkomelse efter män och qwinnor. Wettersten Forssa 40 (c. 1750).
2) om fågelhona (särsk. (o. i sht) om höna): lägga ägg; i sht förr äv. i sådana ordspråksliknande uttr. som dels värpa borta, om kvinna: begå äktenskapsbrott, dels värpa i nässlorna (se HÖNS 1 a slutet); äv. dels tr. (se a–c), dels om annat djur (se b); förr äv. med refl. obj. o. resultativt objektivt predikativ. Wffuen skal .. haffua ther sitt neste och werpa ther. Jes. 34: 15 (Bib. 1541). Gifwer tu .. (åt hönsen harlortar blandade med kli) twå eller tre Reesor, tå wärpa the sigh til dödz. Hildebrand MagNat. 163 (1650). Får tu en (fru) som ähr täck, men aff ey så deyelig skapnadt: / Tänk, fast Hönan ähr swart och skiön, tör lätt wärpa borta. CupVen. C 6 b (1669). Allehanda slagz Siö foglar, huilka ther (i lappmarken) Om sommaren byggia boo, wärpa, och sine Vngar uthkläckia. Landsm. XVII. 1: 53 (1671). Det skiär mig i hiärtat, när ägget will lära hönan wärpa. Dalin Arg. 1: 290 (1733, 1754). Då .. (hönan) är tio till tolf månader gammal, börjar hon wärpa. Wahrman Manski o. Wolstein 266 (1807). Fjorton dagar innan man önskar att hönsen skola börja värpa, tänder man ljuset och ökar vitaminutfodringen något. Träskman Fjäd. 74 (1948). — jfr HÖG-VÄRPANDE o. OM-, SAM-VÄRPNING samt SNABB-VÄRPT. — särsk.
a) tr., med avs. på ägg: lägga (se LÄGGA, v. I 9 a); äv. mer l. mindre bildl. En Bondhe hade en gångh een Höna som warp huar dagh itt Gyllendeägg. Balck Es. 124 (1603). Sedan hos .. (fåglarna) ägget blifvit befrugtadt i lifmodern .. öfverklädes det med ett hårdt skal och värpes, för att kläckas utom kroppen. Berzelius Kemi 6: 649 (1830). Ebba skrev och skrev, maskinen värpte det ena arket efter det andra av prydlig text. Edqvist Kamr. 164 (1932). (Hon tyckte) att hönsen värpte smärre ägg sen patron hade sålt gården. Lindström Vindsröjn. 88 (1939). — jfr NY-, SAM-VÄRPT.
b) om annat djur än fågel (ss. kräldjur l. insekt); förr äv. om fisk: släppa ifrån sig rom; äv. tr., med obj. betecknande ägg l. rom o. d. (Sköldpaddan) wärper sijne ägg i sandegropar. Forsius Phys. 156 (1611). (Han inser) at Laxarna börja släppa sin Romm eller värpa uti November månad uti Hafvet. VetAH 1745, s. 269. (Visen har) wurpit och lagt ägg uti hwart och et hål som til ungars framalstrande warit ämnade. Koch Biskiöts. 68 (1753). När han .. med egna ögon sett igeln värpa, omtalade han detta för Linné, som till en början svor på att det icke var sant. SvFolket 6: 128 (1938).
Särsk. förb. (till 2): VÄRPA UT10 4. särsk. (†) släppa ifrån sig (ägg l. rom). (Ormfamiljen) Oviparae wärpa ägg som snoken, hwilka hänga ihop i en klynsa, dem de wärpa ut, som grodan hostar ut sin rom. Linné FörelDjurr. 160 (1748). (Simpan) kryper ned på siö-botnen, wärper der ut sin Romm, och ligger ut sina ungar. SvSaml. 5: 250 (1765). ÖoL (1852).
Ssgr (till 2): A: VÄRP-DUGLIG. om värphöna; jfr duglig 2. Att iakttaga de regler, som äro nödvändiga för att hålla en hönsstam .. värpduglig. HandtvLBl. 1905, s. 51. —
-FODER. om för att främja värpning speciellt anpassat (extra näringsrikt) foder. GbgAB 4/11 1911, s. 15. Tillväxtfoder ges ända tills unghönsen värpt ett par månader, då man försiktigt övergår till värpfoder. Sonesson BöndB 791 (1955). —
-HÖNA. (värp- c. 1645 osv. värpe- c. 1645) höna som värper; jfr -höns. Steek Brödh och Hafra, och kasta för tina Wärphöner, thesz förra wärpa the. IErici Colerus 1: 49 (c. 1645). —
-HÖNS. (värp- 1727 osv. värpe- 1690) jfr höns 1 o. -höna. Wore .. bäst att en klook Huushållare skilde Wärpe-Höns ifrån de andra. Rålamb 13: 66 (1690). —
-LÅDA. jfr låda, sbst.1 1, o. -rede. Rothof 169 (1762). (Hunden) stod på bakbenen inne i ett af hönshusen och tog ägg efter ägg .. ur en af värplådorna. Grebst 1År 152 (1912). —
-NÄSTE. jfr näste, sbst.4 1 b, o. -rede. Weste (1807). Hönsen lägga ej gärna ägg i ett tomt bo eller värpnäste. 2NF 21: 1404 (1915). —
-PERIOD. period varunder värphöna lägger ägg; jfr -tid. (Äggproduktionen måste) framflyttas några månader, då priserna äro mer än 100% högre än under den vanliga värpperioden. VerdS 117: 21 (1903). —
-REDE, förr äv. -REDA. rede (se rede, sbst.2 a); jfr -låda, -näste. Wid dessa bon böra Kalkonerna förut wara wane, så at när de skola wärpa, de då ej länge behöfwa söka sig om efter wärpreden. Berghult Kalkon. 5 (1775). —
-SJUKA. om hos fågelhona förekommande sjukdom yttrande sig i rubbad värpförmåga. FoFl. 1918, s. 198. —
-STÄLLE. (värp- 1755 osv. värpe- 1775) ställe där en fågelhona (gärna) värper. Så fortfar man med den ena (kalkonhönan) efter den andra, tils om möjeligit är, hwar höna fådt sitt egit wärpställe. HushBibl. 1755, s. 44. —
-TID. (värp- 1764 osv. värpe- 1612–1777) tid på året varunder fågelhona värper; särsk. i fråga om tamhöns; jfr -period o. värpnings-tid. Att fälle diur och skiute foglar så wäl i förbudne som andre tijder i fogleleek, wärpetijdh och elliest. RA II. 1: 274 (1612). Under värptiden fodras (hönsen) med starkt ägghvitehaltig föda. VerdS 117: 17 (1903). —
(2 c) -TUPP. (förr) jfr tupp, sbst.2 1 a. DN(A) 30/10 1929, s. 6. ABC-bok med värptupp. Nilsson Bokh. 18 (1937).
B (†): VÄRPE-HÖNA, -HÖNS, -STÄLLE, -TID, se A.
-TID. (numera bl. tillf.) värptid. Under hela wärpningstiden måste .. (kalkonernas) hus-dörr hållas wäl stängd. Berghult Kalkon. 21 (1760).
Avledn.: VÄRPARE, f. l. r. till 2: värpande fågelhona (i sht höna). Möller Fjäderf. 38 (1885). De hvita Leghorn-hönsen ha visat sig vara mycket goda värpare. Hellström NorrlJordbr. 600 (1917). —
-VÄRPEL, sbst.1, m. l. r. [fsv. värpil. — Jfr värpel, sbst.2, 3] (†) till 1, om djur som kastar upp jord i hög, anträffat bl. ss. senare led i ssgn mull-värpel. —
VÄRPLING, m. l. r. (†) till 1, om djur som kastar upp jord i hög, anträffat bl. ss. senare led i ssgn mull-värpling.
Spoiler title
Spoiler content