SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2019  
VÄST väs4t, adv. o. sbst.2; ss. adv. (†) superl. -ast (Lucidor (SVS) 370 (1674; uppl. 1997)); ss. sbst. r. l. m.; best. (numera bl. ngn gg) -en.
Ordformer
(vest (w-, -th, -tt) 1524 (: westhfart)1918. väst (w-, -th) 1560 (: västvardt) osv. wes- i ssgr 1565 (: wesmanne knnechter)1679 (: Wesman))
Etymologi
[fsv. väst; jfr fd. væst (d., nor. vest), mlt., mnl., nl., ffris., fht., t., feng., eng. west; jfr äv. de från germ. språk lånade fr. ouest, it. ovest, span., port. oeste; sidoform till VÄSTER; liksom NORD, OST, adv. osv., SYD, adv. osv., lån (i sjömansspr.) från mlt., mnl. l. t. — Jfr VÄSTAN, VÄSTERN, sbst.2, VÄSTERNISERA, VÄSTLIG]
I. ss. adv.: i väster, i västligt läge; åt väster, i västlig riktning; särsk. i uttr. väst om ngt, väster om ngt. När mina Ögons Lius de ha dän mörka Färgen, / Som Solen klarar’ ä’, när hon går Wäst om Bärgen. Börk Darius 251 (1688). Såsom winden hade åter blifwit gynnande för osz, styrdes Wäst et fjerndels strek sydligare. Fréville Söderh. 1: 30 (1776). Sedan han följt oss ett par leguas, lemnade han oss vid en uppsatt hästskalle, hvarifrån kursen skulle styras rakt vest. Gosselman SAmer. 271 (1842). Väst genom Finska viken. Högberg Vred. 3: 310 (1906). Totalstopp på E22 väst om Karlshamn. BlekLT 4/6 2018, s. 3. — jfr NORD-, SYD-VÄST. — särsk. (†) närmande sig l. övergående i anv. ss. adj. (i predikativ anv.): som befinner sig i l. kommer från väster. Altså när, effter en sådan Compass, Sohlen är Ost eller Wäst, är Klockan 6. Rosenfeldt Nav. 70 (1693). Som vind var heel väst, säglade iag hela natten. HFinlÖ 449 (1730).
II. ss. sbst.
1) väster (se d. o. II); äv. om den del av jorden (l. himmelssfären) som från viss punkt l. visst område räknat ligger i detta väderstreck (se särsk. b; jfr 3); i sht i förb. med prep., särsk. från l. i l. mot l. åt (särsk. för att beteckna vindriktning (jfr 2)). Thetta wädret är kallachtigt, medh hagel och snö, huilket när thet hafuer blåst af norr i 9, eller 12 daghar, endas thet doch omsijdher i wäst, medh regn eller Hagelijll. Forsius Phys. 137 (1611). Det Land, som längst i Wäst är beläget. Rålamb 4: 4 (1690). Om ock jag ginge / Från Ost till West och ropade på herre, / .. Jag fann ej maken! Hagberg Shaksp. 6: 111 (1849). När sommaren kom med vinden ständigt från väst, blev det torrt på vår gårdskulle. RisebergaB 90 (1931). För stugan låg, som riktigt var, med gaveln mot väst och vinden. Wigforss Minn. 2: 183 (1951). Flyttad varg vandrar åt väst. Metro(Gbg) 30/3 2011, s. 2. — jfr NORD-, OST-, SYD-VÄST. — särsk.
a) om det kardinalstreck som på kompassrosen anger väderstrecket väster (nautiskt betecknat V); äv. i vissa numera nästan bl. i ä. nautiskt fackspr. förekommande uttr. som utgör benämningar på vissa kompasstreck på båda sidor om detta kardinalstreck (l. på de väderstreck som dessa kompasstreck betecknar), t. ex. väst till syd, betecknat VtS. Schwartz Alm. 1647, s. 22. (Sv.) Vest til Syden. (T.) West zum Süden. Röding SD 102 (1798). Fjordens riktning är nära ost och vest på kompassen. Oscar II 3: 217 (1849, 1889). Vest .. till syd (VtS), ett streck åt söder ifrån vester. Dalin (1855). Närmaste strecken till syd heta syd till ost och syd till väst. Stenfelt 266 (1920).
b) (†) om (l. elliptiskt för) gård l. äga i västligt läge. (Den 9 november) hade and(er)s skomakar(e) vpbudett sin gård 3 resor. Jtem same dag hadhe hans skotthe vpbudett per lækares westh 3 resor. ArbogaTb. 4: 121 (1562).
2) (numera nästan bl. i fackspr.) vind från väster; jfr VÄSTAN III 2. (Vindarna) fyra är til taal, Syd, Nord, så Öst och Wäst. Palmchron SundhSp. 14 (1642). Surrar ingen liuflig Wäst / Med et swalkand Sommar-Wäder / Fast igenom Rese-Kläder / Wädret skär med Nordan-bläst. Lucidor (SVS) 172 (1671; uppl. 1997). Utsikter: Fortfarande hård väst eller storm i södra och mellersta Sveriges farvatten. GHT 1897, nr 48 A, s. 3. Avtagande väst. Expressen 4/8 1972, s. 10.
3) om länder som ligger i väster (med centrala Europa som referenspunkt, särsk. i förhållande till Asien l. Östeuropa o. ofta med tanke på kulturella l. politiska o. d. förhållanden); västländer; västvärlden, västerlandet; äv. metonymiskt, om invånare l. makthavare i (ngt av) dessa länder. Atlanten dig bar / till jublande väst; / dess kungliga gäst, / dess svan du var. Topelius 4: 104 (1888). Varken öst eller väst vill ersätta det som man nu betraktar såsom en viss säkerhet gentemot det andra blocket, nämligen högeffektiva vapen, med ett avtal vars värde man misstror. RiksdP 1963, nr 17, s. 35. Kinesiska soldater gav eld mot tibetanska demonstranter varvid fyra av dessa samt en turist från väst träffades. SDS 11/12 1988, s. 14. Istanbul, staden där öst och väst möts. GbgP 20/3 2016, s. 36.
Ssgr (i allm. till I, II 1. Anm. 1:o Här behandlas äv. ett antal ord som eg. är l. kan vara avledningar till geografiska egennamn sammansatta med väst. 2:o Med avseende på ssgrna -ifrån, -på o. -över jfr anm. under västan ssgr): VÄST-AFRIKAN, förr äv. -AFRIKANARE. person som bor i l. kommer från Västafrika. Jamsrötter (VestAfrikanernes förnämsta näringsämne). Palmblad LbGeogr. 234 (1835).
-AFRIKANSK. som tillhör l. kommer från l. har avseende på Västafrika. Västafrikanska kusten. JmtP 5/7 1886, s. 3.
(II 3) -ALLIANS. allians mellan länder i väst. Vi behöver en västallians och en östallians. DN(A) 22/11 1944, s. 9.
(II 3) -ALLIERAD, p. adj. i sht i pl. best. i substantivisk anv., om de allierade västmakterna Storbritannien, Frankrike o. USA under andra världskriget o. kalla kriget. SvD(A) 20/12 1943, s. 6. De västallierade kommer alltid att hålla dörren öppen för uppriktiga överläggningar med Sovjetunionen, sade president Eisenhower. DN(A) 3/4 1959, s. 13.
-AMERIKANSK. De 8 à 10 timmars skilnad, som finnes på tysk och västamerikansk tid. Arbetet 6/6 1893, s. 3.
-ARAMEISK. jfr -arameiska. Det gamla testamentet är skrifvet på hebreiska språket med undantag af några delar däraf (stycken af Daniel och Esra), som äro skrifna på västarameiska (fordom oriktigt kalladt: ”kaldeiska”) språket. Fehr Und. 28 (1894).
-ARAMEISKA. den västra dialektgrenen av det semitiska språket arameiska. Arameiska med grenarne syriska eller vestarameiska, som vid Kristi tid talades bland judafolket .. och kaldeiska eller östarameiska. Svensén Jord. 118 (1884).
-ASIAT. (numera bl. tillf.) person som bor i l. kommer från västra Asien. JmtP 10/2 1913, s. 4. Västasiater och egypter. DN(A) 1915, nr 129 A, s. 3.
-ASIATISK. Svea 2: 13 (1819). Den vestasiatiska kulturverlden. Svensén Jord. 147 (1885).
-BERLINARE. om invånare i västra Berlin; i sht (om ä. förh.) om invånare i det tidigare Västberlin. Västberlinare som önska hämta sina livsmedel öster om järnridån. SvD(A) 3/8 1948, s. 5. Östtysklands högsta domstol dömde på måndagen två västberlinare till livstids straffarbete för spionage meddelar den östtyska nyhetsbyrån ADN. SvD(A) 4/9 1962, s. 8.
(II 3) -BLOCK. [jfr eng. the western bloc] (numera i sht om ä. förh.) i sht i sg. best., ss. benämning på västmakterna under kalla kriget (i motsättning till: östblocket). Upprättandet af ett östeuropeiskt block mot ett västblock (skulle) enligt vänsteruppfattning inverka ofördelaktigt på de inre tyska förhållandena. SvD(A) 22/4 1915, s. 3. Spänningen mellan öst- och västblocket. SödermNyh. 12/7 2010, s. 15.
-DANSKA. om den danska som talas i västra Danmark (i sht på Jylland). Landsm. 1: 506 (1880).
(II 3) -DIPLOMAT. diplomat som representerar ett västland. Expressen 28/9 1948, s. 5. En västdiplomat kommenterar .. de utdragna internationella förhandlingarna om Irans kärnenergiprogram. SvD 6/7 2015, s. 9.
-EMPOR. konstvet. o. byggn. om empor placerad i väster (över huvudingångens förhall). En .. vestempor har i Helgeandskyrkan i Visby utvidgat sig så, att han bildar en öfre våning till hela åttkantshuset. Hildebrand Medelt. 3: 375 (1900).
-EUROPÉ. person som bor i l. kommer från Västeuropa; särsk. med tanke på kultur l. livsstil o. d. AB 28/8 1878, s. 3. När chauvinistiska västeuropéer skönmålar den västerländska civilisationens överlägsenhet gentemot den arabiska. Sydsv. 24/7 2014, s. B5.
-EUROPEISK. jfr -europé. AB 28/8 1878, s. 3. (Österrike har) mer än något annat vesteuropeiskt land ett fastlandsklimat. Svensén Jord. 370 (1886). Att uppgradera vatten- och avloppsreningen till västeuropeisk standard. YstadAlleh. 15/6 2012, s. B7.
-FART, se -vart.
-FASAD. fasad som vetter åt väster; i sht på kyrka; jfr -gavel. EskilstKurir. 6/2 1893, s. 3. Från Lundagård förbi Domkyrkans västfasad. GbgMP 1931, nr 92, s. 6.
-FINNE. person som bor i l. kommer från västra Finland. ÅbotT 5/6 1860, s. 1.
-FINSK. jfr -finne. Att vokalljuden blifvit i det vestfinska bibelspråket betydligt vekare och svagare än i den karelska dialekten. Suomi 1845, s. 337.
-FRISISKA. språkv. den gren av frisiskan som talas i det västligaste av de frisiskspråkiga områdena (dvs. i Friesland). Noreen VS 1: 77 (1903).
-FRONT.
1) särsk. med Tyskland som utgångspunkt, ss. benämning på västlig stridsfront under första resp. andra världskriget; särsk. [efter E. M. Remarques roman Im Westen nichts Neues (1929), med anslutning till de ständigt återkommande o. likartade rapporterna från det första världskrigets skyttegravskrig] i uttr. på västfronten intet nytt, särsk. i bildl. anv.: inget nytt att rapportera l. allt är som det brukar (med avseende på förhållanden i väster). Tidningar, som möjligen kan ha vänt tillbaka till sina gamla rubriker: Nya tyska segrar på västfronten. Wigforss Minn. 2: 22 (cit. fr. 1914). Tottenham .. (förlorade mot Manchester United) för 14:e gången i rad på Old Trafford, och allt var som vanligt. På västfronten intet nytt. AB 23/8 2011, Sport s. 2.
2) framsida i väster; i sht på kyrka; jfr front 3. (Domkyrkan) formades som en långhusbyggnad med antikiserande västfront och centraltorn. Stenberg KyrkSkrud 109 (1950).
-GAVEL. västergavel; i sht på kyrka; jfr -fasad. Af den forna klosterkyrkan reste sig ännu den prydliga västgafveln till nära sin fulla höjd, under det att af kyrkans öfriga omgifningsmurar endast nedre delen funnes i behåll. BtRiksdP 1903, 8Hufvudtit. s. 218.
-GERMANSK, förr äv. -GERMANISK. särsk. (språkv.) i uttr. västgermanska språk, om en grupp av germanska språk (nu bestående av engelska, frisiska, nederländska, afrikaans, tyska o. jiddisch) vars fornspråk har vissa gemensamma drag o. därför antas utgöra en särskild västlig gren av den germanska språkfamiljen. Enstafviga stamord, som uttrycka en handling, t. ex. slag, lopp, råd, äro i svenskan vanligen neutra, likaså hos goterna. I tyskan och andra vestgermaniska språk äro de vanligen maskulina. 3SAH 6: 437 (1891).
-GOT. [ombildning av visigot (där förleden felaktigt tolkats ss. en geografisk benämning)] visigot; jfr västgöte 3. PT 8/9 1866, s. 3. Många år af det nya seklet hade ej gått till ända, innan Rom fallit för Alariks västgoter. SvH 1: 181 (1903).
-GOTISK. jfr -got o. visigotisk. Björkman (1889). Den västgotiske konungen Theoderik. Strömholm Fält. 35 (1977).
-GOTISKA. om visigoternas språk. Västgotiskan .. som talades af stammen wisigoter .. äger källor från tiden 300–400. Noreen VS 1: 73 (1903).
-GRÄNS. Då .. Edaskog, Wenern och Götaelfwen ansågos som Sweawäldets naturliga westgränser. Reuterdahl SKH 1: 33 (1838).
-GRÖNLÄNDARE. person som bor i l. kommer från västra Grönland. Arbetet 30/11 1894, s. 2.
-GÅENDE, n. i uttr. på västgående, på väg l. i riktning västerut; jfr väster-gående, sbst. AB 19/9 1881, s. 4. Förbipasserande fartyg: Göteborgsskeppet Karolina på västgående. GbgP 4/8 1885, s. 3.
-GÅENDE, p. adj. som rör l. sträcker sig västerut; jfr väster-gående, p. adj. GHT 1887, nr 271 A, s. 3. Den västgående ytvattenströmmen. SvGeogrÅb. 1934, s. 48.
-GÖTE, se d. o.
-IFRÅN. västerifrån. JmtP 16/4 1912, s. 4. Blötsnö västifrån. GbgP 3/3 1999, s. 24.
-INDIAN. (†) västindier; anträffat bl. i pl. Isogæus Segersk. 977 (c. 1700). Som Europeerne påfört Westindianerne Rottor, Mösz och Kammarflugor så hafwa Mått och Mal däremot kommit från America til osz i Europa. Oldendorp 1: 110 (1786).
-INDIANSK l. -INDIANISK. (†) västindisk; särsk. i uttr. västindianska kompaniet (jfr -indisk b). (Willem Usselincx) som .. hafwer i många Åhr hulpet til at vprätta thet West-Indianiske Compagniet. Stiernman Com. 1: 944 (1626). König LärdÖfn. 5: 115 (1747).
-INDIE-FARARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) fartyg som seglade (från Europa) till Västindien; särsk. om större segelfartyg som tillhörde ngt av de västindiska kompanierna. Then 15 (april) .. gingo the 2. WestindieFarer ifrån osz till Fernabuco vthi Brasilien. Willman Resa 191 (1667).
-INDIER. person som bor i l. kommer från Västindien; jfr -indian. Nykomne .. kunna åtta dagar eller längre owetande hysa .. (sandloppan) imellan skinn och kött, då äldre och ärfarne Westindier .. straxt märka djurets försök. Oldendorp 1: 121 (1786). (Jag) växte .. upp i en miljö där det mest bodde indier och västindier. DN 21/11 2005, Kultur s. 6.
-INDISK. som tillhör l. kommer från l. har avseende på Västindien l. invånarna där; särsk. i uttr. de västindiska öarna. RP 1: 158 (1629). I April kom .. (influensan) till Baleariska öarne, men samtidigt flög den öfver Oceanen till Nordamerika .. och nådde slutligen äfven Vestindiska öarne, Mexico och Peru. Ilmoni Sjukd. 3: 66 (1853). Reggae och annan västindisk musik. YstadAlleh. 2/8 2018, s. B5. särsk.
a) om vissa växter l. ämnen l. produkter o. d. som är importerade från l. förekommer i Västindien; förr särsk. i uttr. västindisk salep (se salep 3). AsscF 18: 498 (1642). Den som handelsvaran bekanta vestindiska eller hvita kopalen. Pasch ÅrsbVetA 1840, s. 145. Den vestindiska spenaten (Claytonia perfoliata), en fotshög, slankig, enårig ört. Elfving Kulturv. 134 (1895).
b) (förr) i uttr. Västindiska kompaniet o. d., ss. benämning på olika europeiska företag som mellan 1600- o. 1800-talen bedrev (kolonial)handel i Västindien; jfr -indiansk. Svenska västindiska kompaniet privilegierades 1786 och upplöstes 1805. HovförtärSthm 164245, s. 47. Hwad för stor frucht och nytta det kunde med sig bringa, om et Vest-Indiskt Compagnie .. blefwe inrättat. Holm NSv. 55 (1702). Det holländska Västindiska kompaniet. Fatab. 1981, s. 109.
-JÄMTSK. som tillhör l. kommer från l. har avseende på västra Jämtland l. invånarna där. De västjämtska järnvägsöfvergångarna. SvD(A) 30/6 1905, s. 3.
-KANT. om västlig sida l. del (av ett område l. en trakt o. d.); ngn gg äv. i fråga om västlig vindriktning, i uttr. på västkanten; jfr kant, sbst. 11, o. -sida. Oscar II Mem. 3: 74 (1864). Vinden, som länge varit ostlig, hade gått över på västkanten och vi ville föra flera segel för att öka farten. VFl. 1934, s. 136. Senaste aktuellt är ”Pacific”-köket – mat från den amerikanska västkanten och övärlden bortom. GbgP 20/12 1997, s. 45.
-KOR. kor i kyrkas västra del. Fornv. 1908, s. 193. (I benediktinerkyrkan i Magdeburg) finns västkor jämte östkor. Roosval RomK 354 (1930).
-KUST. kust i väster; i sg. best. särsk. om Hallands- o. Bohuskusten. Staterne på Wästkusten af Africa. GbgAlleh. 1795, nr 13, s. 1. Vår rundringning till sju butiker runt om i landet gav klart besked .. (grönsaker) är dyrast i Stockholm och billigast på västkusten och i Malmö. Expressen 19/7 1990, s. 26.
Ssgr: västkust-bana. särsk. i sg. best., ss. benämning på järnvägslinjen mellan Göteborg o. Lund (l. Malmö). NDA 13/12 1872, s. 2. Sedan vårt stambanenät nyligen ökats genom statens inköp af vestkustbanan Göteborg–Skåne, ser det ut, som om vi genom privat försorg äfven skulle få till stånd en järnväg utefter Sveriges östra kust. AB(L) 1895, nr 260, s. 2.
-fiskare. GHT 1892, nr 103 A, s. 3.
-fiske. GHT 1888, nr 291 A, s. 2.
-sallad. om typ av skaldjurssallad, vanl. innehållande bl. a. räkor, musslor o. champinjoner. SvD(A) 22/7 1950, s. 3. Västkustsalladen ska serveras kall. JordbrFörenBl(C) 1959, nr 6, s. 14.
-smack. (numera bl. ngn gg) smack (se smack, sbst.1 1) använd på l. typisk för den svenska västkusten. Gellerstedt Hemtr. 13 (1905).
-KUSTSK. [till -kust] som kommer från l. avser l. är kännetecknande för (den svenska) västkusten. AB(A) 4/8 1915, s. 8. Lasse Dahlquist, västkustsk underhållare. Vi 1969, nr 33–34, s. 11. Räkor, till exempel, är ju väldigt västkustskt. FaluKurir. 21/10 2017, Bil. s. 2.
-LAND. land i väster; äv. till II 3, om land i västvärlden; jfr väster-land. SAOL (1900). Amerika och .. andra ”västländer”. Expressen 6/1 1950, s. 5. Västländernas sanktioner mot Ryssland. BlekLT 5/8 2015, s. 33.
(II 3) -MAKT. mäktig stat i västvärlden; tidigare i sht om Storbritannien l. Frankrike, numera ofta äv. om USA m. fl. 2VittAH 26: 144 (1864, 1869). USA, Storbritannien och Frankrike. De tre västmakterna med kärnvapen som har varsin permanent plats i FN:s säkerhetsråd. Expressen 14/5 2006, s. 32.
-MAN. [fsv. västman] (†) västmanlänning. Westmän och Näriker, ther Engelbrect war sielff med, lägrade sich widh Longholman. OPetri Kr. 177 (c. 1540). Wieselgren Bild. 303 (1886, 1889; om ä. förh.).
-MONSUN. västlig (se d. o. 2) monsun. Från Juni till September blåser (på Indiens berg) West-Monsoon. Wikström ÅrsbVetA 1836, s. 195.
-NORDAN, adv., sbst. o. adj. oböjl. [fsv. västnordhan] (†) nordväst; jfr -norr o. västan-nordan, väster-norr.
I. ss. adv., i förb. med efterföljande prep. i abs. anv. (jfr sunnan I 2 b), i uttr. västnordan efter l. till, från l. i l. åt nordväst (äv. att uppfatta ss. konstruktion med sbst. o. efterställd prep. o. därmed att hänföra till II 1; jfr nordan III 1 b). Stoora Runesteenar i Torsätragierdet wästnordan til uth medh wägen. RannsaknAntikv. I. 1: 55 (1672). När Armèen war med stor möda kommen öfwerst på fiällen, ongefär en mihl från byen, såg man, utur hafwet, wästnordan efter, opstiga förfärliga swarta moln. Nordberg C12 2: 673 (1740).
II. ss. sbst.
1) motsv. nord-väst II 1; särsk. i fråga om vind, om riktning från nordväst; jfr I. När Flottorne woro komne mitt under Öland, wände wädret sig hastigt om i Wäst-Nordan. Tegel E14 121 (1612). Broman Glys. 1: 188 (c. 1730).
2) motsv. nord-väst II 2: vind från nordväst. Forsius Phys. 135 (1611). Den skickeligste och bäste wäderleken (för säljakt) är westan och westnordan. UHiärne 2Anl. 104 (1702).
III. ss. adj. i predikativ anv., om vind: nordvästlig. At natten derpå blef Winden Wäst-Nordan. SvFatburen 4: 82 (1768). SockenbeskrHäls. 72 (1790).
Ssg (†): västnordan-väder. nordvästvind. När wästnordan wädret blåser. Rudbeck d. ä. Atl. 1: 467 (1679). HA 7: 117 (1720).
-NORDISK. särsk. (i fackspr.): som tillhör l. avser l. utmärker Västnorden (dvs. Norge, Island o. Färöarna) l. de inhemska språken där; jfr norrön. Vår litteratur är fattig i jämförelse med våra vestnordiske fränders. 3SAH 4: 189 (1889). Det västnordiska språkområdet. Landsm. 1998, s. 46. jfr forn-västnordisk.
-NORDVÄST, adv. o. sbst. (ibland äv. skrivet ss. två (förr äv. tre) ord l. med bindestreck mellan leden)
I. ss. adv.: i l. åt västnordväst (i bet. II 1). Rudbeck d. ä. Atl. 1: 398 (1679). Fjorton meter västnordväst från en grind. PT 1907, nr 13 A, s. 1.
II. ss. sbst.
1) om väderstrecket mellan väst o. nordväst; äv. om kompasstrecket som markerar detta väderstreck (nautiskt betecknat VNV). Wedret kommer mest ifrån Westnordwest. POlai Alm. 1585, s. B 10 a. Hägg PraktNav. 19 (1900; om kompasstreck).
2) (numera bl. ngn gg) vind från västnordväst (i bet. II 1). Emellan Wäst och Nord blifwa tree Winder stälte: Nämligh, Wäst-Nordwäst, Nord-wäst och Nord-Nordwäst. Palmchron SundhSp. 18 (1642).
Avledn.: västnordvästlig, adj. särsk. dels om riktning: som går mot västnordväst, dels om vind: som rör sig l. kommer från västnordväst. I Skåne .. taga de större floderne en vestnordvestlig rigtning. Agardh o. Ljungberg I. 2: 21 (1853). Det blåste omkring 15–20 sekundmeters västnordvästlig vind. Expressen 13/12 1964, Bil. s. 16.
-NORR, adv. o. sbst. (†) nordväst; jfr -nordan.
I. ss. adv.: i l. åt nordväst. VgFmT II. 1: 65 (c. 1670). Fäbodarne ligga wästnorr, 1/2 mihl ifrån byn. Broman Glys. 1: 242 (c. 1730).
II. ss. sbst., särsk. i uttr. på västnorr, åt nordväst. Der näst ställer (månberget) Ptolomæus Satianos på wäst nor. Rudbeck d. ä. 1: 396 (1679).
-NORSK. GHT 1878, nr 22 B, s. 2. En västnorsk fjord. TurÅ 1954, s. 21.
-OSTLIG. (vanl. skrivet med bindestreck mellan leden) väst-östlig. Dessa .. (sjukdomar) hafva ock utbredt sig städse vestostligt, då storboskaps-farsoterna gått mest i motsatt rigtning. Ilmoni Sjukd. 3: 586 (1853).
-PORTAL. portal i byggnads (i sht kyrkas) västra del. DN 1898, nr 10160 A, s. 2. Vestportalen är synnerligen förnämlig med sina sköna knoppkapitäl. Hahr ArkitH 200 (1902).
-PRICK. sjöt. sjömärke placerat väster om hinder; jfr prick, sbst.1 II, o. -remmare. SFS 1827, s. 1189. Grundstötningen berodde troligen på att en västprick saknades. Expressen 10/6 1977, s. 18.
-PUNKT. särsk. (i fackspr.) i sg. best., om den västra skärningspunkten mellan horisonten o. himmelsekvatorn, ”aftonpunkten”. ÖoL (1852). Betrakta vi denna dag .. solens upp- och nedgång, så finna vi att denna noga eger rum i horisontens ost- och vestpunkt. Ericsson Ur. 322 (1897).
-PÅ. i l. åt väster; jfr väster-på. Han satte kurs västpå. GHT 9/1 1893, s. 3. (Utflyktsmålet) ligger västpå, omkring 1 timmes mycket bekväm skogsväg. TurÅ 1907, s. 154.
-REMMARE. sjöt. jfr remmare, sbst.3, o. -prick. Västremmare .. utsatt på 14 fots djup ytter om refvet. SvD(A) 1897, nr 309 B, s. 1.
-ROMERSK. hist. särsk. i uttr. (det) västromerska riket, ss. benämning på det romerska rikets västra del efter tudelningen år 395 e. Kr. Det Vest-Romerska rikets provinser. Geijer I. 1: 185 (1845).
-SIDA. (ngts) västra sida (jfr -kant o. väster-sida); äv. till II 3, om sida (se sida, sbst. 20) l. part som utgörs av västländer. Den tidigare ännu orörda vestsidan af Deichstrasse (i Hamburg). GHT 18/5 1842, s. 1. Västsidan anser att Ryssland måste dra tillbaka sina trupper innan avtalet kan träda i kraft. DN 28/4 2007, s. 29.
-SKANDINAVISK. AB 1902, nr 76 A, s. 4. Västskandinaviskt samarbete. HbgD 10/4 2005, s. 2.
-SKÅNSK. GHT 22/12 1868, s. 3. De västskånska bopriserna fortsatte upp i fjol. Sydsv. 10/1 2018, s. A14.
-SLUTTNING. sluttning i l. åt väster. Agardh o. Ljungberg I. 2: 199 (1853). Byn, som blott består af sex gårdar, ligger synnerligen vackert på västsluttningen af ett höjdparti, med det stora Sorsanberget midtemot. TurÅ 1914, s. 291.
-SPETS. jfr spets, sbst.2 1 b. SD 17/7 1882, s. 5. Aceh-provinsen på ön Sumatras västspets. GbgP 28/12 2004, s. 8.
-STAT. stat i väster; äv. till II 3, om stat i västvärlden. Callerholm Stowe 108 (1852). Den väststat som har den största utrikeshandeln är Finland. DN(A) 20/11 1959, s. 22.
-SUNNAN, adv. o. sbst. (†) sydväst; jfr -söder o. västan-sunnan, väster-söder.
I. ss. adv. Wästsunnan om Kyrckjan. Hallman Blacksta 73 (1748).
II. ss. sbst.; särsk. motsv. syd-väst, sbst.1 II 2: sydvästlig vind. Forsius Phys. 135 (1611). Med susande västsunnan över mörka skogar. TurÅ 1955, s. 163.
Ssg (†): västsunnan-väder. sydvästvind. Förfarenheet (vittnar om), at Sunnan och WästSunnan wädher, mykit til onde och förgifftighe Siukdomer orsaak giffuer. Berchelt PestOrs. A 8 b (1589). TT 1896, Byggn. s. 114.
-SVENSK, m.//ig. person som bor i l. kommer från Västsverige. TWenersbg 28/6 1870, s. 3. Göteborgare och andra västsvenskar. GbgP 19/5 2018, s. 83.
-SVENSK, adj. som avser l. utmärker l. tillhör l. härstammar från Västsverige l. västsvenskarna. Finska sjökaptener, hvilka i Norrige och vestsvenska hamnar nödgats försälja .. sina fartyg. FolkRöst 22/4 1854, s. 2. Vestsvenska dialekter. 3SAH 6: 449 (1891).
-SYDVÄST, adv. o. sbst. (ibland äv. skrivet ss. två (förr äv. tre) ord l. med bindestreck mellan leden)
I. ss. adv.: i l. åt västsydväst (i bet. II 1). Månsson Siöb. F 4 a (1644). Grustäkten ligger ca 1,4 km västsydväst om byn. VästerbFolkbl. 13/11 2008, s. 23.
II. ss. sbst.
1) om väderstrecket mellan väst o. sydväst; äv. om kompasstrecket som markerar detta väderstreck (nautiskt betecknat VSV). POlai Alm. 1585, s. B 10 a. Hård kuling från västsydväst. SvD(A) 8/8 1898, s. 1. Hägg PraktNav. 19 (1900; om kompasstreck).
2) vind från västsydväst (i bet. II 1). Bondepract. E 6 a (1662). En dag med frisk sydväst eller västsydväst. Hasslöf SvVästkustf. 101 (1949).
Avledn.: västsydvästlig, adj. särsk. dels om riktning: som går mot västsydväst, dels om vind: som riktar l. rör sig från västsydväst. (Ballongen) gick .. under ett sakta stigande i westsydwestlig rigtning. TWenersbg 15/5 1849, s. 2. Vinden var svag vestsydvestlig. GbgAB 28/7 1898, s. 2.
-SÖDER, adv. o. sbst. (†) sydväst; jfr -sunnan.
I. ss. adv.: i l. åt sydväst. Trolle-Bonde Hesselby 56 (i handl. fr. 1657). Wästsuder ifrån Warnhem synes Gudhems Closter. Schück VittA 2: 392 (i handl. fr. 1673).
II. ss. sbst. När jag ätit och hwilat, stälte jag min kosa rätt i wäst-söder åht Pitheå fiell. Linné Bref I. 1: 321 (1732).
-TORN. (kyrk)torn placerat i väster. NDA 17/4 1874, s. 3. I Uppland äro centraltorn och östtorn den äldsta formen, ensamma västtorn uppträda något senare. Cornell NorrlKyrklK 15 (1918).
-TYSK, m.//ig. person som bor i l. kommer från västra Tyskland l. det tidigare Västtyskland. I Nordamerika wisar det sig att katolikernas antal betydligt tilltagit under senaste menniskoåldren genom inströmmade irländare samt syd- och westtyskar. JönkP 8/7 1868, s. 4. Sedan någon vecka är det svårare för västtyskar att köra genom Östtyskland till Berlin. GT 23/6 1968, s. 22.
-TYSK, adj. som tillhör l. kommer från l. har avseende på västra Tyskland l. det tidigare Västtyskland. AB 14/11 1853, s. 3. En berömd västtysk dôm är münstern i Freiburg im Breisgau. Hahr ArkitH 275 (1902). Sovjetunionen har protesterat mot de tre västmakternas åtgärd att upprätta en separat västtysk regering. DN(A) 3/10 1949, s. 1.
-VART, förr äv. -FART l. -VARTS l. -VÄRT l. -VÄRTS, adv. (-fart 15241614. -vart 1525 osv. -varts 18051906. -vert 1557. -värts 1845, 1867) [jfr mlt. westwart, mnl. westwaert] i sht sjöt. åt väster, västerut; ibland äv. betecknande läge l. befintlighet: i väster; förr äv. övergående i substantivisk anv., i uttr. ifrån l. till västvart, västerifrån resp. västerut. G1R 1: 287 (1524). Th(e)n ene (som ska vittna) ær j rige, th(e)n andre ær westuart. OPetri Tb. 80 (1525). At the til vestvart segle skulle. HH 20: 105 (c. 1580). Salt och annat mera, hwad man ifrån Westwardt plägar föra. Tegel E14 11 (1612). I går morse lämnade ostindiefararen Götheborg kajen vid Eriksberg och tog sig för motor västvart mot Vinga. GbgP 28/5 2005, s. 5.
Ssgr: västvart-, äv. västvarts-handel. särsk. (hist.) om Sveriges handel i västra Europa under 1500-talet. HT 1962, s. 192.
-kram. (†) handelsvara från västvartshandel; jfr kram, sbst.1 3. TullbSthm 1536, s. 61 a. Alla Hondha westh wardz Cram. TullbSthm 1549, s. 10 a. AccisBSthm 1549, s. 44 a.
-VARTSK, adj. [till -vart] (†) som går västvart; äv. dels: som befinner sig västvart om ngt, dels om handelsvara: som kommer från (resa i) väster (jfr -varts-kram). XXX (dvs. 30) par westuarske huser. TullbSthm 1536, s. 132 a. Allehande varer, som .. ifrå the vestvarske orther komme pläge. G1R 28: 298 (1558). Den Westwerske Seglation. Tegel E14 11 (1612). Sandels PVetA 1782, s. 38.
-VIND. vind från väster, västanvind. Stiernhielm Parn. 1: 10 (1651, 1668). Then snälle westwinn surrer iblandh och rusker i löffwen. Stiernhielm (SVS) I. 2: 27 (c. 1654).
Ssgr (i fackspr.): västvind- l. västvinds-bälte. om område på jorden där västliga vindar dominerar. (I boken diskuteras) om en sydlig gren af vårt västvindsbälte .. under forntiden gått fram öfver dåtida kulturländer. Ymer 1917, s. 87.
-drift. om havsström runt Antarktis som uppstår till följd av västvindsbältenas vindar; i sht i sg. best. Elander JordLiv 91 (1921). (Kelpen) lösryckes .. av storm och driver med strömmarna, främst då med den kalla västvinddriften. Eriksson HavLiv. 230 (1926).
(II 3) -VÄNLIG. som är positivt l. vänligt inställd till västvärlden (med tanke på politik l. kultur l. livsstil o. d.); äv. om ngt sakligt: som vittnar om sådan inställning. De västvänliga partierna. ArbT 1948, nr 197, s. 3. Rysslands president (nödgas) kämpa hårt för att på längre sikt trygga omläggningen av den ryska utrikespolitiken till en mer västvänlig linje. GbgP 27/12 2001, s. 2.
(II 3) -VÄRLD(EN). om de (ss. en sammanhängande enhet uppfattade) länder som ligger i väster (med centrala Europa som referenspunkt) o. utgör den (väst)europeiska kulturens utbredningsområde, särsk. sammanfattande om (västra) Europa o. Nordamerika (o. dessutom Australien) o. med särskild tanke på befolkningen, samhället o. kulturen där; jfr väst, adv. osv. II 3, väster-land. SvD(A) 27/11 1948, s. 6. Den tjeckoslovakiska krisen utlöste .. en konservativ opinion inom västvärlden. SvD(A) 30/10 1968, s. 5. Att polio har blivit en mycket ovanlig sjukdom i västvärlden sedan man började med massvaccineringar i slutet på 1950-talet. ForsknFramst. 1986, nr 8, s. 28.
-VÄRT(S), se -vart.
-ÄNDA l. -ÄNDE. om den västra ändan av ngt. Ttu öresland jordh j store wallby j westh Enden. UpplDomb. 5: 104 (1580).
-ÖSTLIG. (vanl. skrivet med bindestreck mellan leden) om (ngt med tydlig) riktning: som går från väster till öster; jfr -ostlig. Korsningar af Nordsjön i väst-östlig led per ballong. DN(A) 15/10 1907, s. 2.
-ÖVER. i l. åt väster, västeröver. (Sv.) Et skepp som ligger vest öfver, (eng.) A sail standing to the westward. Widegren 826 (1788). Vi vandra västöfver tills vi nå riksgränsen vid Vallarvand. TurÅ 1907, s. 149.
Spoiler title