SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2019  
VÄPNA 3pna2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749)), -ING (utom ss. senare led i ssgr numera bl. tillf.); -ARE (se d. o.).
Ordformer
(vapn- (w-) 15391703. vepn- (u-, w-) 15411816. väpn- (w-) 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. väpna; jfr fd. wæpne (d. væbne), fvn. væpna, vápna (nor. væpne), mlt. wēpenen, wāpenen, mht. wæfenen, wāfenen, wāpenen (t. waffnen); till VAPEN. — Jfr BEVÄPNA, ENTVÄPNA]
1) (utom i b numera bl. tillf.) förse l. utrusta (ngn (särsk. militär personal) l. ngt) med vapen, beväpna (se d. o. 1); rusta till strid. G1R 5: 133 (1528). Som nu Abram hörde at hans brodher war fången, wepnadhe han sina eghna heemfödda tiänare tryhundradhe och adherton, och droogh effter them. 1Mos. 14: 14 (Bib. 1541). Samma dag .. fick stadens borgmästare befallning att .. låta väpna menige borgarskapet. Fryxell Ber. 4: 147 (1830). De af roten, som icke blifvit utskrifne, sammansköto s. k. rotepenningar, för hvilka den utskrifne utrustades och väpnades. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 16 (1882). Svensk undersåte vare förbjudet att utrusta eller väpna fartyg att nyttjas till kaperier mot någon av de krigförande makterna, deras undersåtar eller egendom. Hagman Grundlag. Bih. 61 (1915). — jfr AV-, UR-VÄPNA. — särsk.
a) refl.: utrusta sig med vapen, beväpna sig. 4Mos. 32: 17 (Bib. 1541). Müller .. låter Artemis i den äldsta tiden wäpna sig icke mot skogens djur, utan mot menskliga förbrytare. SKN 1844, s. 129. Den ene väpnar sej av fruktan för den andre, och därför kommer kriget, som annars aldrig var möjligt. Wigforss Minn. 2: 136 (i handl. fr. 1919).
b) (fullt br.) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som har försetts med l. bär vapen; äv. om ngt sakligt (särsk. konflikt l. angrepp l. rån o. d.): som utförs l. begås l. sker gm bruk av vapen; jfr BEVÄPNA 1 b. Väpnade grupper, attacker. KyrkohÅ 1909, s. 71 (1539). Röfweri prisades såsom ett lofligt näringsfång, då det utöfwades emot främmande folk af wäpnade härar som kringströfwade. Schartau UtkPred. 318 (1824). Tränonäsmötet framställes i krönikan såsom ett sista förlikningsförsök. När detta misslyckades, bröt den väpnade konflikten omedelbart lös. KyrkohÅ 1941, s. 85. Väpnade rån mot bevakningsföretag fördubblades 1991 jämfört med 1990. ArbMiljö 1992, nr 5, s. 6. — särsk. i vissa uttr.
α) med väpnad hand (se HAND 8 f).
β) väpnad arm, (herald.) på vapensköld o. d.: harneskklädd arm. MeddRiksheraldÄmb. 9: 100 (1562). En ur ett moln till vänster kommande väpnad arm, som i handen håller ett snedt uppåt riktadt svärd. AntT XIV. 3: 49 (1895).
γ) väpnad fred, om tillstånd l. tidsskede som präglas av kapprustning mellan stater i fredstid; i best. form särsk. om tiden mellan fransk–tyska krigets slut 1871 o. första världskrigets början 1914. ”Den väpnade freden” kostar de europeiska staterna f. n. årligen mer än 3 milliarder kronor. EkonS 1: 445 (1894). År efter år stegras trycket och kostnaden, som den väpnade fredens rustning medför. NordRevy 1895, s. 731.
δ) väpnad neutralitet (se NEUTRALITET 1 a β slutet).
ε) väpnad till tänderna, beväpnad till tänderna (jfr TAND, sbst.1 1 o ϑ). Då .. verldens förnämsta odlingsfolk stå emot hvarandra, väpnade till tänderna. 2SAH 61: 5 (1884).
ζ) väpnat neutralitetsförbund (se NEUTRALITETS-FÖRBUND).
c) (†) ss. vbalsbst. -ing i konkret anv.: beväpning (se d. o. 1 b). HC12H 1: 128 (c. 1734). Riksdagen .. (blev) utsatt i Westerås: Dit kom i synnerhet Sveriges Adel mycket manstark och i full wäpning. Dalin Hist. III. 1: 162 (1761). (Kaparbåten hade) en trevnadsfull öppen salong, där väpning och redskap var inordnad. Högberg Frib. 325 (1910).
d) (†) få l. förmå (ngn) att gripa till vapen l. (övergående i oeg. anv.; jfr 2) att inta en fientlig hållning (mot ngn); jfr BEVÄPNA 1 f. Borgare wäpnades emot Borgare, och Landet måste med grämelse dricka sina egna inwånares Blod. Mörk Ad. 1: 266 (1743). Ett oklart uttryck i en traktat har mer än en gång väpnat folk mot folk. Tegnér SprMakt 128 (1880). 3SAH LVIII. 1: 16 (1947).
2) (numera bl. mera tillf.) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1; särsk. i fråga om hjälpmedel l. värdefull egenskap o. d.; jfr 1 d o. BEVÄPNA 2. Spegel Pass. 179 (c. 1680). Desza läkemedel äro wärkeligen kraftiga, och somliga stunder i stånd, at wäpna wår siäl emot sorg och qwal. Ekelund Fielding 658 (1765). De Magtägande under Ludvig XV:s regeringstid .. hade väpnat allmänna opinionen emot sig. LBÄ 32: 50 (1799). (Människan) måste väpna sin hand med allehanda verktyg. Aldén Medb. 4: 16 (1885). — särsk.
a) refl.; i sht i förb. med bestämning inledd av prep. med. Mädhan nw Christus lidhit haffuer j kötit för oss, så skolen j och wäpna idher medh thet samma sinnet. 1Petr. 4: 1 (NT 1526). Vi väpnade oss .. med den låtsade styrka som skryter med mod i skilsmässans stund. 2Saml. 3: 30 (1805). David fick väpna sig med tålamod. Edqvist AngelTer. 166 (1953).
b) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; särsk. i förb. med bestämning inledd av prep. med. Liturg. 20 a (1576). Ett betydligt antal näsor är väpnadt med glasögon. NIllT 1867, s. 194. (Man) byter helsningar med väpnad blick. Tavaststjerna Morg. 80 (1884). — särsk.
α) (numera bl. tillf.) i uttr. väpnat öga, beväpnat öga (se BEVÄPNA 2 a α). VetAH 1788, s. 288. Det (är) bekant, att ett föremåls färg .. visar sig olika för det väpnade och det obeväpnade ögat. Nyblæus Forskn. I. 1: 80 (1873). Låtom oss gå upp till vårt stjärnkikeri och blicka ut i den klara aftonens rymd med ett väpnadt öga. Rudin OrdUngd. 3: 165 (1903).
β) (†) i fråga om ss. skydd l. hjälpmedel tjänande del av växt l. kroppsdel hos djur; jfr BEVÄPNA 2 b. (Stammen) kallas väpnad .. med taggar och torn. Hartman Fl. X (1820). Tårna (hos järven) äro väpnade med långa, halfcirkelformigt krökta klor. BihVetAH XXIII. 4: nr 4, s. 8 (1897).
Avledn.: VÄPNARE, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content