SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2019  
VÅLM l. VOLM vol4m, förr äv. VALM l. VÄLM, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (äv. att hänföra till sg. vålme l. volme) (UppsDP 18/5 1601 osv.) ((†) = (i måttsuttr.) Thulin Mant. 1: 104 (i handl. fr. 1605), Trolle-Bonde Hesselby 346 (i handl. fr. 1661); -er GripshR 1555, s. 32 b, Serenius EngÅkerm. 52 (1727)); äv. VÅLME l. VOLME, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (se ovan); förr äv. VÅLMA l. VOLMA, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(huelm (hw-) 15551660. hwolma 1625 (: hööhwolma). valm (hu-, hv-, hw-, w-) 16011943. volm (hv-, hw-, w-) 1560 osv. volmar (-ll-), pl. 1754 osv. volme 1935 osv. vålm (hw-, w-) 1661 osv. vålmar (hv-, w-, -ll-), pl. 1754 osv. vålme 1889 osv. wålma 1775 (: hö-wålman, sg. best.). wålmen, sg. best. 1775 (: hö-wålmen))
Etymologi
[sv. dial. välm, vålm, valm, motsv. nor. dial. kvelm, kvolm, kvalm; jfr fsv. hvälma, stacka l. vålma (hö), liksom äv. meng. whelme (eng. whelm), täcka över; avledn. av stammen i VÄLVA; å-vokalen beror sannol. på labialisering (gm föregående v)]
(utom i slutet i sht förr) ansamling l. (mindre) hög l. stack (se STACK, sbst.1 1) av (hopräfsat o. för torkning i det fria upplagt) hö, ofta liktydigt med: såte (se SÅTE, sbst.2); ofta närmande sig l. övergående i ett slags måttsbestämning; äv. om sådan ansamling osv. av säd (jfr SKYL, sbst.2 2); äv. oeg. l. bildl. (se slutet). Et får (behöver för vintern) 6½ huelm. GripshR 1555, s. 32 b. Sombliga otama Bönder, de där lofwa uth een Walm Höö för een Kanna Krog-Öhl, så långt Höö-Laszet kan räckia. Rålamb 13: 111 (1690). Til at almänt ernå en god kunnskap om hwarje Landsorts Hömått, antingen Åhm, Lasz, Stack eller hwalm .. är nödigt at Landtmätaren gör sig noga underrättad om deras cubic innehåll. LandtmFörordn. 28 (1725). Kl. omkring 6, eller så tidigt att man hinner undan daggen, räfsas desse små (hö)strängar i hop i större, hvaraf formeras volmar eller såtan. EconA 1808, jan. s. 65. År 1557 räknades å Dannemora och Vattholma bruk i Upland uti 1 vinterlass hö 18 hvålmar, men uti 1 sommarlass endast 9. Falkman Mått 1: 457 (1884). Jättelika skördemaskiner .. meja säden och föra den tillsammans i volmar. Hedin Pol 2: 351 (1911). En härlig sommar i höbärgningstiden, då Östergötland var puckligt av volmar. Martinson Kap 51 (1933). — jfr HÖ-VOLM. — särsk. i oeg. l. bildl. anv., om ngt som till formen påminner om l. liknar en (hö)vålm. CIHallman 380 (1779; om mössa). De gröna vålmar af fenkol, hvilka välkomna er på båda sidor af den höghvälfda porten. Beckman Påfv. 165 (1880). Vid stränderna synas här och var riktiga vålmar av uppbrutna musselskal. BygdFolk 1: 19 (1927). Toppa gärna anrättningen med en vålm av friterade, finstrimlade rotgrönsaker. GbgP 3/2 1996, Bil. s. 35. jfr SNÖ-VÅLM.
Ssg: VÅLM-TORR. (numera mindre br.) om hö: lagom l. tillräckligt torr för att läggas i vålm(ar). Man kan .. icke hänga upp höet förrän det är nära volmtorrt, vilket givetvis är en stor nackdel. LAHT 1929, s. 516. SAOL (1986).
Avledn. (i sht förr): VÅLMA, v. -ning. samla l. lägga (ihop) (hö) i vålm(ar); äv. (äv. om nutida förh.) bildl.: ordna l. arrangera (ngt, i sht hår l. frisyr o. d.) så att det till formen påminner om l. liknar en (hö)vålm. Serenius D 4 b (1734). Huru mycket hade det wäl frestat på krafterna, att .. räfsa och wålma hö hemma om sommaren. Almqvist Grimst. 24 (1839). I Norrland, där höet hässjas och icke volmas. Rig 1949, s. 26. En löjeväckande liten man med platåskor och vålmat hår. AB 10/10 2006, s. 20.
Särsk. förb.: vålma upp. lägga upp (hö) i vålm(ar); äv. (äv. om nutida förh.) bildl. (äv. med refl. obj. (äv. om person)). Då gräset är afslagit, bredes det ut, och merendels räfsas i bredor, då det ligger tils det warder tort ofwan på, sedan strängas det, och då strängen är torr walmas det up i walmar. Dahlman Humleg. 91 (1748). Leo, som vidgat den väldiga bröstkorgen och fyllt lungorna med luft, volmade nu upp sig i väntan på replik och var nära att sprängas av luftmassorna. Bergman Mark. 89 (1919). Molnen hade vålmat upp sig i jättestackar. SvD(A) 18/8 1945, s. 8.
Spoiler title
Spoiler content