SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2014  
VADEMECUM vad1eme3kum2, sbst. oböjl., n. (JGOxenstierna Dagb. 142 (1771) osv.) ((†) r. SAOL (1950), SAOL (1986)).
Ordformer
(förr äv. -k-, vade mecum)
Etymologi
[liksom d., nor. bm., t., eng. vademecum av det lat. uttr. vade mecum, gå med mig, av vade, imper. av vadere (se VADA, v.), o. mecum, av me, mig (se JAG), o. cum, med (se KON-)]
(numera mindre br.) mindre handbok l. hjälpreda, fickhandbok (förr ofta i titel på medicinsk handbok); äv. i utvidgad anv., om annat som man ständigt har hos sig l. bär med sig. JGOxenstierna Dagb. 142 (1771). Crusenstolpes vademecum, Almanach de Gotha, träffades .. på hans skrifbord. Liljecrona RiksdKul. 189 (1840). Trots det att kameran blifvit nästan hvarje turists vademecum, är det (osv.). TurÅ 1914, s. 395. SO (2009; angivet ss. ålderdomligt).
Spoiler title
Spoiler content