publicerad: 2014
VAKSAM va3ksam2, förr äv. VAKESAM l. VAKOSAM, adj. -samme, -samma; -sammare. adv. -T.
Ordformer
(vack- (w-, -ch-) 1633–1711 (: wacksamheet). vak- (w-, -aa-) 1649 osv. wake- (-aa-) 1561 (: wakesamheet)–1696. wako- (-aa-) 1555–1679 (: waakosamh(et)))
Etymologi
1) (†) vaken, som inte sover. Spegel (1712). Nog vet du hur’ svårt det .. är för mig i min döfhet att passa på ett vaksamt barn. FRuneberg hos Strömborg Runebg IV. 2. 1: 155 (1850).
2) vaken (se d. o. 2); äv. dels: som är på sin vakt, dels närmande sig bet.: försiktig (ngn gg äv.: misstänksam); förr äv.: omsorgfull l. omtänksam. Wår käre Herre Christus Jesus (förmanar) alla sina Läriungar, at the skola wara flijtige, wakosamme och troogne j theras befalning och embete. LPetri 4Post. 36 b (1555). Wet Min Herre, hwad Föräldrar rätt äro, i anseende til deras barn? Deras bästa wänner, deras förtrognaste Kamerater, deras waksammaste wäktare, deras säkraste råd, wärn och tilflygt. Tessin Bref 1: 60 (1751). Var vaksam på ditt folk! En allmän gäsning rår. Adlerbeth Poët. 1: 248 (1802). Axel (var) så vaksam i sitt uppförande mot Rosa att ingen kunde ana hos honom en ömmare känsla för henne. Bremer Fad. 146 (1858). Nattetid irrar .. (pensionatsinnehavaren) av och an genom huset, vaksam mot eldbrand och inbrottstjuvar, en underlig liten gnom. Malmberg StyckVäg 100 (1950). Jag kunde tydligt se honom framför mig, där han .. som en mullvad grävde sig ned i högarna, sniffande, muttrande, småsvärande, vaksam som en rovfågel. Anderson Brev. 184 (2004). jfr O-VAKSAM. särsk. i överförd l. oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk. dels om blick l. uppsyn o. d.: som tyder på att man är på sin vakt, dels i sådana uttr. som hålla ett vaksamt öga på ngn (se HÅLLA, v.1 1 d β), förr äv. draga l. ha ett vaksamt öga på ngn, ha uppsikt över ngn. Att högha nödhen och dhen fara som för dören stodhe fordradhe att dragha ett wakesampt ögha på Tyske fredens conservation. RARP 6: 325 (1658). Jag har att ödmjukast tacka .. för Herr HofMarskalkens vaksamma beskydd af mina små angelägenheter. 3SAH LIX. 3: 19 (1836). Det hade .. warit landshöfdingens i länet skyldighet att hafwa ett waksamt öga på arbetet. Englund Ged. 115 (1853). De mörka ögonen hade ständigt ett plågat, vaksamt uttryck. Eriksson ÖmhHung. 59 (1948).
Avledn. (till 2): VAKSAMHET, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara vaksam; särsk.: vakenhet (se d. o. b) l. uppmärksamhet; förr äv.: omsorg l. omtanke. Svart G1 124 (1561). (Gud) hafwer .. tedt och opwist ofehlbahre prober af dess faderlige waksamheet och försorg öfwer H. K. M:tz och fäderneslandzens wälferdh, skydd och wälsignelsse. RARP 8: 159 (1660). Vid Prästmötet 1712 förmantes til all waksamhet mot Pietistiska Swärmeriet och främmande Tros-Förwandter. Wallquist EcclSaml. 1–4: 96 (1788). En växelledares tjänst (på en bangård) är förenad med rätt stort ansvar, fordrar stor vaksamhet och en snabb uppfattningsförmåga. Järnvägsminn. 118 (1952). jfr o-vaksamhet. —
VAKSAMLIGEN, adv. (†) med vaksamhet. PH 1: 523 (1723). Kyrkan kan icke undbära några män, som göra det til sin hufwudsak .. at utdela de heliga Sakramenterna waksamligen och wisligen. Rydén Pontoppidan 50 (1766).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content