SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2014  
VALL val4, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Jes. 29: 3 (Bib. 1541) osv.) ((†) -er G1R 12: 240 (1539), Hesselius Zaletta 10 (1740)).
Ordformer
(val (w-) 1545 (: Walmestere)1752 (: walgångens). vald (w-, -lld) 15291709. vall (hw-, w-, -hll) 1539 osv. wold (-dh) 1539)
Etymologi
[fsv. valder; liksom fd., d. vold, långsträckt upphöjning, d. val, (hög) kust, nor. voll, förskansning, val, kust, av mlt. wal (l. i bet.: kust av lt. wall l. nl. wal), av lat. vallum, pålverk, kollektivbildning till vallus, påle (se VAL, sbst.4); jfr fsax. wal, klippvägg, mht. wal, ringmur (t. wall), feng. weall, befästningsvall (eng. wall). — Jfr VALLA, v.3]
1) om uppkastad l. uppbyggd l. på annat sätt anlagd l. iordningställd långsträckt (o. mer l. mindre sluttande) upphöjning l. avsats av jord l. grus l. sten o. d. åstadkommen l. utnyttjad i skydds- l. försvarssyfte (o. utgörande (del av) förskansning l. permanent befästningsverk l. ringmur o. d.). Jacob aff Arboga som førde hijt Lambrectz jern han gøre lagh for sich och sin dreng j Arboga at han jcke toogh the iiij fatt jern påå valden for køpi(n)g som Hans burmeste(re) och lamb(re)ct trætta om. OPetri Tb. 273 (1529). War iagh .. förordnat att blifua hos nogra knächtar i Calmarna som arbetade på wallen om kringh staden. Rääf Ydre 3: 407 (i handl. fr. 1594). Effter skeppen äre något gamble och illa farne vidh vallen, skulle man nu intet kunna sällja dhem. RP 6: 785 (1636). En 4 à 5 alnars tiock walld giord af faschiner och mull. KKD 1: 278 (1709). Wisby-Stad hade börjat befästa sig med fasta wallar. Dalin Hist. 2: 304 (1750). Slottet (i Kalmar) var under medeltiden omgivet av en ringmur med torn, som först vid mitten av 1500-talet utbyttes mot vallar med blockhus i hörnen. Rosman BjärkSäb. 2: 30 (1924). — jfr BETÄCKNINGS-, BONNETT-, BRÖST-, FRONT-, FÄSTNINGS-, FÖR-, HUVUD-, JORD-, LÅG-, MELLAN-, PÅL-, RYGG-, SLOTTS-, SPETS-, STADS-, STRYK-, STRÄCK-, STYCK-, TÄCK-VALL m. fl. — särsk. (†) i förb. till valls, i uttr. som betecknar dels befintlighet, dels förflyttning (upp) på vall. Dhe Dantziger haffve inthet mehra folck affdanckat .. hafve förtt alle deres stycken igen till valls. AOxenstierna 5: 337 (1630). Att finna fienden härstädes till valls med sin mesta styrka. MoB 8: XX (c. 1780). KrigVAH 1895, s. 109.
2) om vall (i bet. 1) påminnande upphöjning åstadkommen i syfte att avgränsa l. frilägga l. skydda l. stödja ngt; särsk. om slag av dels fördämning, dels gränsmarkering. Schroderus Comenius 84 (1639). På sidan om denna trägård är en stor kålgård, äfven som den förra omstängd med häckar, vallar och dammar. Barchæus LandthHall. 23 (1773). Vill någon för sin marks torrläggning vid eller i vattendrag, sjö eller annan vattensamling eller havet göra vall eller annan byggnad till skydd mot vattnet, skall (osv.). SFS 1920, s. 1077. Riset odlas .. på bergsluttningar, där man med hjälp av terasseringar framställt plana fält, omgivna av vallar för att hindra det mödosamt uppfordrade vattnet att rinna bort. Bolin VFöda 250 (1933). Minus fem grader, gammal hård snö i skitiga vallar längs gatorna. Östergren SistCig. 231 (2009). — jfr BAN-, DIKES-, FLOD-, GRÄNS-, PIL-, POLDER-, SKJUT-VALL m. fl.
3) om av naturen skapat långsträckt (o. mer l. mindre upphöjt) stycke land.
a) sjöt. om kust l. kustland (i sht ss. betraktad l. betraktat från havet); särsk. med attributiv bestämning angivande lokalitet (o. ofta i förb. med prep. under (jfr UNDER, prep. 2 c)), särsk. i sådana uttr. som tyska l. norska vallen. RP 8: 699 (1641). Kasta bij de wind från wallen. SkepCommSkepzb. 1689, mom. 137. Woro wj under Norska wallen då wj förmedelst contraire wind måtte gå åt Siön igien. KKD 6: 358 (1717). Hela Tyska vallen är merendels flak och lik Skåne. Bergman Jordkl. 15 (1766). Hafsstranden är sönderskuren af vikar och fjärdar, hvilka .. likasom dragit sig tillbaka efter hand genom vallens fortgående höjning. Höjer Sv. 3: 264 (1883). Sedan man först haft kurländska och därpå liffländska vallen i sikte .. landade Carl (XII) den 6 oktober i Pernau. VL 1906, nr 54, s. 4. — jfr FLÖD-, KLAPPERSTENS-, LITORINA-, STRAND-VALL m. fl.
b) om mer l. mindre långsträckt (rundad) höjd l. backe av jord l. grus o. d. Kalm VgBah. 19 (1746). Klippstycken, som rulla ned på ytan af glaciern och bilda på desz sidor en långsgående wall, som .. man kallar för morain. SKN 1845, s. 30. Långa vallar av svartnad tång lågo uppvräkta på stränderna. Lagerlöf Holg. 2: 473 (1907). Vad kälkbacken beträffar, ska jag bara tillägga, att min allra första var vallen nederst i vår gata. Wigforss Minn. 1: 19 (1950). — jfr BERG-, BLOCK-, IS-, JORD-, MORÄN-, TÅNG-VALL m. fl.
4) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 13. Grubb 688 (1665). Det resligaste och bäst bevärade manskapet; de kallas lefvande vallar, emedan de af fienden icke lätteligen kullkastas. 1VittAH 1: 148 (1755). De tre svågrarnes harm hotade nu att öfversvämma de vallar af tålamod, som Anker påtvingat dem. Blanche Våln. 686 (1847). I vanliga fall äro .. (sängarna) uppbäddade om dagen och torna då upp sig till en hög, smal vall. TurÅ 1905, s. 84. — jfr SPRÅK-VALL. — särsk.
a) om välvd kant l. rand hos kroppsdel l. organ; äv. om sådan kant osv. hos (parti av) växtdel. Grubb 287 (1665). Kornryggen har vid basen en skarp tvärfåra, nedtill begränsad af en upphöjd vall. LB 2: 317 (1900). Täckvingarnes bas med en liten vall, oregelbundet punkterade. Trägårdh Skogsins. 42 (1914). — jfr BEN-, KLO-, MEDULLAR-, NAGEL-, TAND-VALL.
b) biljardvall; förr äv. om motsv. anordning hos brädspel (se BRÄDSPEL, sbst.1 2). GrundReglFörkeren 9 (1701). Bollen skall studsa tre gånger i bordets vallar. SvD(A) 20/4 1964, s. 17. — jfr BILJARD-VALL.
c) om förhållande l. omständighet o. d. som hindrar l. avskiljer l. utestänger ngt som anses ss. (moraliskt l. socialt l. politiskt o. d.) klandervärt l. oacceptabelt o. d. Bokförläggaren Bengt Forsberg, han som 1965 bröt igenom en massa vallar genom att ge ut ”Kärleks”-böckerna. DN 29/11 1970, s. 25. — jfr SEX-, TABU-VALL.
Ssgr (i allm. till 1): VALL-ARBETARE. (av militären anställd) person med uppgift att anlägga vall; särsk. (o. numera bl., om ä. förh. i Finl.) om person sysselsatt med befästningsarbete; jfr -sättare. KKD 10: 440 (1702). De genom revolutionen (1917) arbetslösa vallarbetarna .. visade sig bli till ett större bekymmer än den orimligt dyrbara fästning de byggt på. Hufvudstadsbl. 17/4 1988, s. 19.
(1, 2) -ARBETE. (†) arbete med (anläggning l. förbättring av) vall. Huadh wårt wallarbete belangar, så hafuer det en temmelig fortgång wunnet. Stiernhielm (SVS) III. 1: 35 (1635). Östergren (1966).
-BÖSSA, förr äv. -BYSSA. (förr) vallgevär. KrigsmSH 1802, 1: 30. (På 1500- o. 1600-talen) förekommo .. s. k. vallbössor eller vallgevär, medelting mellan handgevär och kanon, som ända till vår tid bibehållit sig i fästningarna. UB 6: 44 (1874).
Ssg (†): vallbösse-skytt. (-bysse-) Hedberg Artill. 245 (i handl. fr. 1600).
-DIKE. särsk. (i sht förr) till 2: längs jordvall löpande dike. Hwart annat eller tredje år böra walldiken i början uprensas, til at hålla dem wid behörigt diup. Gadd Landtsk. 2: 54 (1775).
(3 b, 4 a) -FORMIG. som till formen liknar en vall. Vallformiga aflagringar af lösa jordarter. Fennia IV. 5: 23 (1891).
-FOT. (vall- 16911930. valls- 1545) (†) jfr fot 4 b α. (Du) må .. lathe grundwalen opå samme waldzfoot bliffwe ij eller iij alner tiockere. G1R 17: 443 (1545). Fennia LIII. 1: 12 (1930).
-GATA. (förr) gata löpande utefter fästnings- l. stadsvall; särsk. speciellare: larmgata. Castelet, stadz bolwärcken, sampt medh Castelets frijplatz och wallgaturne (är) aff sådhan storleek (osv.). HSH 35: 299 (1656). Utanför .. (ringmuren) låg en vallgata, utanför denna åter en hög jordvall. BygdFolk 1: 63 (1927).
-GEVÄR. (förr) typ av eldhandvapen med stor kaliber avsett att användas i strid från vall; jfr -bössa, -musköt. HH 24: 148 (1709).
-GRANAT. (förr) större granat använd i sht i ställningskrig. KFÅb. 1912, s. 392 (1703). Vallgranaterna voro egentligen avsedda för sjöartilleriet, men förekommo någon gång även vid lantartilleriet för att med sin krutladdning ”ruinera” vallar och jordverk. Jakobsson ArtillK12Tid. 226 (1943).
(1, 2) -GRAV. längs vall (runt l. i stad l. försvarsverk o. d.) löpande grav (se grav, sbst.1 2 b); jfr -grop. Atterbom Lyr. 2: 239 (1809). Den gamla f. d. fästningen (i Landskrona) med dess ännu i behåll varande vallar och vallgravar. FrSkånStäd. 121 (1932).
-GROP. (†) jfr grop 2 o. -grav. (Konstantinopel) är med een ringmuur .. omgifwen, och utan torra wallgroopar. KKD 5: 57 (1709). Landsm. XI. 10: 4 (c. 1888).
-GÅNG, sbst.2 (sbst.1 se vall, sbst.1 ssgr). (förr) på vall belägen (täckt) uppställningsplats för artilleri; förr äv. om utefter vall löpande gång (jfr -gata). Stadzwärcken, som .. medh temligen starcke bröstwärner och brede wallgånger mästedehlss förseeddhe äre. HSH 35: 338 (1656). Ytra vallgången är prydd med en allé af rätt vackra träd som göra utsikten af staden mera angenäm. Brelin Resa 66 (1758).
-GÖRDEL. (i sht i fackspr.) om gördel som utgörs av vall(ar); jfr gördel 2. Rydberg KultFörel. 3: 15 (1886). Gustav Vasas initiativ att förstärka Kalmar slotts befästningar genom att lägga en yttre vallgördel med låga kanontorn utanför den medeltida ringmuren .. bör (osv.). Fornv. 1963, s. 144.
-HUVUD. (†) om framskjutande yttre (avslutande) del av vall. Ahlquist Öl. 1: 175 (cit. fr. 1623). Konungen war uti den skansen, som war emellan Sanct Erik och wallhufwudet wid Munkeporten. Afzelius Sag. VIII. 2: 99 (1857).
-HÖJD. särsk. till 1, 2: höjd (över markytan) hos vall. Hazelius Bef. 36 (1836). (Vallen får) följa en nivåkurva, så att vallhöjden öfverallt blir ungefär densamma. LB 1: 244 (1901).
-JUNGFRU. (förr) jfr jungfru 8 c. Törngren Artill. 1: 115 (1794). ”Valljungfru” .. är en stamp .. varmed bl. a. en befästningsvall kunde stampas hård. Dahlby SvHeraldUppslB 9 (1964).
-KANON. (förr) Skjutgevärens namn kunde hämtas .. af deras ändamål och nytta i krig, såsom Belägrings-Canoner, Wall-Canoner (osv.). KrigsmSH 1797, 1: 63.
(1, 2) -KRÖN. Jordvallarne äro i regel uppförda .. på så sätt att jorden ur inre vallgrafvarna .. i handkärror upprullats och urstjelpts från vallkrönet i vall-läget. LAHT 1883, s. 75.
-LAVETT. (förr) lavett avsedd att användas l. uppställd på vall, särsk. liktydigt med: fästningslavett; jfr block-lavett. KKD 12: 210 (1703). För de flesta kalibrar funnos såväl fält- som fästningslavett, den senare vanligen benämnd vall-lavett. Holmberg Artill. 3: 218 (1883).
-LAVETTAGE. (förr) Lavettagen benämnas efter sin uppställningsplats kasemattlavettage och vall-lavettage. Billmanson Vap. 73 (1882).
-MUR. (vall- 1887 osv. valle- c. 1610) särsk. (numera bl. tillf.) om murad vall (ss. del av befästning). Vallemuren östen för timbermansgården. Fornv. 1931, s. 97 (c. 1610).
-MUSKÖT. (förr) jfr -gevär. At fästningens wärk .. (om de byggdes för vanliga gevär) skulle blifwa dubbelt flere, trängre och dyrare, så bestås häldre i fästningar gröfwre gewär, Wallmusquetter (osv.). Ståhlsverd 56 (1755).
-MÄSTARE. (förr) jfr skans-mästare. Framdelis som tu giffuer tilkenne om then wald, och begerer en waldmestere, Szå (osv.). G1R 11: 100 (1536).
-NÅL. (förr) om på inre sida av vallgrav anbringad (vanl. nedåtriktad) palissadpåle; jfr nål 2 f o. storm-påle. Ståhlsverd 39 (1755).
(4 a) -PAPILL. anat. (på tungryggens bakre del belägen) papill omgiven av ringformad (om vallgrav påminnande) fördjupning. Hammar HandlDiss. 1: 13 (1903).
-PORT. (numera bl. tillf.) port i stadsvall. Gustaf II Adolf 257 (1621). Vallar .. anlades rundt slottet, och i vallfronten i v. mot staden (Nyköping) byggdes en vallport med kanonportar. 2NF 37: 861 (1925).
(3 b) -REV. (†) medelst en fördjupning från kusten avskilt rev, vanl. liktydigt med: barriärrev. Bergstrand Geol. 47 (1859). Strandrevet övergår så småningom till ett vallrev. Eriksson HavLiv. 97 (1926).
(13) -SIDA. särsk. till 1; jfr sida, sbst. 6, o. -sluttning. Igenom .. jordwallens docering förekommes bäst, at wallsidan ej blifwer hwarken för flo eller brant giord. Gadd Landtsk. 2: 50 (1775). Den inre vallsidan, som ej kan direkt träffas af projektiler, bör .. hållas så brant som möjligt. Zethelius Fältarb. 20 (1892).
(13) -SLUTTNING. särsk. till 1; jfr sluttning a o. -sida. Å nedre Kuhberg, der en kasern skall byggas, återställdes vallsluttningarne och uppfördes en del af ryggmuren. KrigVAT 1855, s. 127.
(1, 2) -SÄTTARE. (†) person som (yrkesmässigt) anlägger vall; särsk. till 1, i fråga om fortifikationsarbete. Hafwande, vnder then tiden Regementet stod i Wismar, warit wall-sättiare och således wackra penningar .. hemskickat. VDAkt. 1717, nr 179. At få en förswarligen upförd jordwall, dertil behöfwes en wallsättare och 4 stycken wallare. Gadd Landtsk. 2: 49 (1775). Schulthess (1885).
(1, 2) -SÄTTNING. (†) handlingen l. verksamheten att anlägga vall, särsk. konkretare. HSH 35: 396 (1673). Man börjar .. med wall-sätningen således, at en rad torf sättes på ömse sidor om wall-botn. Gadd Landtsk. 2: 51 (1775). Sedan matjorden är aftagen, upptages leran och utbredes på en jemn plan, samt föres rundt om med en vallsättning för qvarhållande af den artificiella mergelleran. Gundberg Tegel 30 (1860).
Spoiler title