VAMPYRISM vam1pyris4m, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr eng. vampirism, fr. vampirisme; till VAMPYR]
tillståndet l. förhållandet att ngn är l. beter sig ss. vampyr (se d. o. 1); förr särsk. om sinnesförvirring bestående i föreställningar härom. Ilmoni Sjukd. 3: 95 (1853). Den ohyggliga fantasiförgiftande vampyrismen. Rydberg FilosFörel. 3: 234 (1878). En hälsingekvinna, ”som låtit en trollkarl suga all bloden av hennes son”, för övrigt ett av de mycket sällsynta fallen av vampyrism. Ankarloo TrolldProc. 46 (1971).
SAOB
