SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2014  
VANDRA van3dra2, v. -ade; vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.), -ARINNA (se avledn.), -ERSKA (se avledn.).
Ordformer
(vander- (w-) i ssgr o. avledn. 1604 (: wanderbroder)1966 (: vanderål). vandr- (w-) 1523 osv.)
Etymologi
[fsv. vandra; liksom fd. vandræ (d. vandre) av mlt. wanderen, motsv. mht., t. wandern, feng. wandrian (eng. wander); till stammen i VÄNDA. — Jfr BEVANDRA, INVANDRA]
1) om person: förflytta sig till fots, gå (se d. o. I 2) l. ströva (se d. o. 2); gå omkring, promenera; särsk. i fråga om att mer l. mindre målinriktat gå längre sträcka; i sht förr äv. allmännare: färdas l. resa; äv. med obj. (se c, f); äv. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. Welwilioge fatige bröder, the wandra altijdh, tala medh ingen, äre gråclädde, och bära en crucifix på theres staaff. OPetri 1: 480 (1528). Widh en allmanna wägh eller ther han wiste at folck plägar wistas och wandra. Lagförsl. 508 (c. 1606). At hwar wandrar til sitt Heem igen. Tempeus Messenius 62 (1612). At Gud .. wandrar ibland osz osynligen här på jorden .. det kunne wi .. wara öfwertygade om. Nohrborg 683 (c. 1765). Hjeltesonen / han vandrar i skogen och ser på månen. Tegnér (TegnS) 4: 27 (1823). Vandra med ränsel på rygg. Sundén (1892). När vi hade vandrat i många timmar och över många kullar, kom vi till Nonnos hus. Lindgren Mio 46 (1954). Efter att ha vandrat runt i staden och besett klosterkyrkan San Francesco slog jag mig ned på en trottoarservering. Anderson Brev. 41 (2004). — jfr HEM-, KRING-, LUST-VANDRA o. AFTON-, IRR-, MORGON-, NATT-, RUND-VANDRING m. fl. — särsk.
a) med bestämning som anger sättet att gå l. skodon o. d. använda vid gåendet. (Eng.) Wooden clogs, (sv.) under-solor af trä, som Engelska qwinfolken wandra uppå. Serenius G 4 b (1734). Tyst på tå så nöjd och quick / Kring sängen gubben vandra. Bellman (BellmS) 1: 105 (c. 1775, 1790). Till en bondes koja kom en krigsman, / Tung af år och vandrande på trädben. Runeberg (SVS) 1: 115 (1830).
b) (planlöst) vanka l. driva omkring l. runt l. fram o. tillbaka inom begränsat område. När som förnufften förminskes, och then siuke mykit wandra wil, ifrå thet eene rumet in til thet andre. Berchelt PestOrs. E 4 b (1589). Efter många aftnars fåfänga vandrande här-utanföre, har jag ändteligen i går fått tala med henne. Envallsson TokrolNatt. 18 (1791). (En katt) som vandrar som en osalig ande och prasslar i persiennerna om natten. Hellman Holmström KattBet. 33 (2009).
c) med (i sht refl.) obj. för att ange resultat l. följd av att gå, särsk. i uttr. vandra sig trött, vandra så länge l. långt att man blir trött. Jag vill vandra till blods mina fötter / genom dagarnas hetta och regn. Fröding NDikt. 90 (1894). Att vandra sig vilse i en underfull skog och ändå icke bli förlorad. Ottelin BSorl. 17 (1904). Om man en stund vandrat sig lite’ trött i fortets alla ingångar, kunde man ta igen sig några minuter uppe på vallarna. VFl. 1937, s. 124.
d) (†) gå bort l. sin väg, ge sig av; äv.: flytta. Tu skalt dragha tin wägh om afftonen för theras öghon, lijka som man bortfaar tå man wandra wil. Hes. 12: 4 (Bib. 1541). Kiärast tu moste wandra, / tin otro haf(uer) iag sportt, / .. ther före rÿggar iag min ord. Visb. 1: 270 (c. 1640). Nu, tag ditt rof och vandra! Du har hört mitt svar. Runeberg (SVS) 6: 107 (1863). särsk.: lämna jordelivet, dö (jfr 6). Om natten ther effter widh midnatz tijd, haffuer Gudh sendt henne budh at hon wandra moste. NBenedicti KSoop D 2 b (1624). Hwad had han mer än andra / Thesz wederlijkar här i werlden illa giort / Att han för alla them, så hastigt skulle wandra. Runius (SVS) 1: 180 (1707). Det bör ej kännas tungt att vandra, / Se’n lycka, magt och ära gått förut. Snoilsky 2: 29 (1881).
e) (till fots) tillryggalägga längre sträckor inom större område; färdas omkring; särsk. om gesäll; förr äv. i sådana uttr. som vandra i pilgrimsfärd (se PILGRIMS-FÄRD 1 a), vandra på sitt hantverk (se HANTVERK 1 b) l. ämbetet; i fråga om nutida förh. vanl.: fotvandra (se d. o. 2). Vi ska vandra en vecka i fjällen. Wij gustaff .. haffwe .. tilladit sancta Anna hospitals bwd maa her efter vandra i vort rige swerig och bruka niwta gode menniskis almisze till the sycke och fattige gode menniskis ophollning. G1R 1: 141 (1523). Ingen må mästare blifwa uthan han hafwer .. wandrat uppå Embetet In- eller uthrijkes. Fatab. 1912, s. 88 (1690). Det var förr god sed, att en nyvorden gesäll skulle vandra ett par år för utomlandsstudier. NordBoktrK 1914, s. 24. Män som gick i ständig vandring efter arbete och ibland hittade vägen över till vår stuga. Martinson MötDikt. 313 (1950). Han berättade om hur den unge Friedrich 1801 vandrade på Rügen och samlade skisser för senare ateljémålningar. Anderson Brev. 174 (2004). — jfr FOT-VANDRA o. BOT-, FJÄLL-, FOLK-, GESÄLL-, PILGRIMS-, SEMESTER-, SKOGS-, SÄSONGSARBETS-, TIGGAR-VANDRING m. fl. — särsk. i överförd anv., i uttr. den vandrande juden (se JUDE 1 c), äv. (jfr 4 d) ss. benämning på krukväxt (se JUDE 3).
f) med innehållsobj., särsk. betecknande väg o. d. på vilken ngn vandrar. Då hans son .. vandrade de krokiga gångarne i parken. Wetterbergh Sign. 275 (1843). Slutligen vandrade .. jag med tunga steg min färde. Heidenstam Skog. 205 (1904). Jag vandrade min vanliga promenadväg ned mot den vik av Mälaren där jag bor. Delblanc Gunn. 138 (1978).
2) om djur: gm att gå l. flyga l. simma o. d. förflytta sig; särsk. (o. i sht): (med mer l. mindre jämna mellanrum) på sådant sätt förflytta sig till annan vistelseort, flytta (se FLYTTA, v.1 III 2 d). Fiskar, och alt thet som i watnet wandrar. Arvidi 130 (1651). (Skäktorna) vandrade utåt läktarens golf. Strindberg NRik. 140 (1882). De flesta fiskar leka icke på sina vanliga uppehållsorter, utan företaga .. längre eller kortare vandringar till särskilda lekplatser. Stuxberg Fisk. 49 (1894). Myskoxarna (i norra Kanada) vandra årligen från söder mot norr och tvärtom. Lönnberg Ren. 25 (1909). Så vandra tallbitarna .. i stora mängder, från sommarhemmen i hela Nordskandinavien. Rosenius SvFågl. 2: 98 (1922). (Trikinernas) vandring ute i kroppen förorsakar feber och svåra plågor. Bolin VFöda 235 (1933). — jfr LEK-, LÄMMEL-VANDRING m. fl.
3) ss. vbalsbst. -ing i konkret anv.
a) (numera bl. om ä. l. utländska förh.) anordning som överför kraft från dragdjur (i sht häst) till arbetsmaskin o. som i sin vanligaste form består av ett stort (kugg)hjul med vertikal axel med utskjutande dragbom l. arm o. som roteras gm att dragdjur selas vid dragbommen o. vandrar runt o. vars rotation överförs till arbetsmaskinen via ett mindre kugghjul o. ledstång o. d.; äv. om sådan anordning med flera dragbommar o. dragdjur; särsk. i uttr. stående vandring (jfr STÅ, v. II 1 i α), liggande vandring, vandring vars kugghjul är beläget invid marken. Ström MinnB 23 (c. 1865). Stor lösöreauktion .. 1 hästtröskverk med vandring, 1 sädeskross med vandring, 1 hackelsemaskin med vandring. SDS 1895, nr 92, s. 4. Stående vandring för två par dragare. TLandtm. 1900, s. 742. Tröskverk med liggande vandring. NorrkpgT 30/3 1918, s. 5. — jfr HÄST-, KÖR-, PUMP-, TRÖSK-VANDRING m. fl.
b) (numera mindre br.) (plankbelagd) gång l. gångbana l. passage, plankgång; äv. om beläggning på gång osv.; särsk. dels om (plank)beläggning (i sht avsedd för gående) på bro, dels om plankgång på fartyg, gångbord (se d. o. 2); äv. om underlag för kanonlavett. Våre mykiit nyttugt, att um kringh heele stadzmuren en vandringh tilpyntes motte .. så att man kunne medt samme vandring rycke aff och till medt skytten. G1R 25: 472 (1555). Et rum til kocks redskapen uti wandringen midt emot Cabyssan. PH 6: 4194 (1756). Gångbryggor hängande på jerntråd .. Vandringen är 2 fot bred och ledstängerna äro äfven af jerntråd. JernkA 1823, s. 363.(malm)vagnarne skjutas af arbetare, utlägges alltid å syllarna en vandring af plank. Wetterdal Grufbr. 246 (1878). Underlaget (till lavettaget) består af en pivå och 2 vandringar .. Vandringarna äro afsedda för släpans rullar och hjul; de äro af trä eller sten. De Ron o. Virgin 3: 28 (1890). De båda (stolp)raderna (till en byggnadsställning) förbindas genom horisontala ”bomlag”, som .. beläggas med ”vandringar” af plank eller bräder. 2UB 1: 425 (1898). — jfr BRO-, KANON-, PLANK-, SLUSSPORTS-VANDRING m. fl.
4) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1, om ngt sakligt: förflytta sig l. förflyttas l. röra sig l. röras ngnstans (inom begränsat område); äv.: sträcka sig; äv. dels: spridas l. sprida sig (se särsk. d), dels: riktas l. vändas (se särsk. k). Retferdigheet warder före honom wandrandes. Psalt. 85: 14 (öv. 1536). Om den ryska flottan vandrar åt Medelhafvet .. så eger E. Maj:t .. full anledning att äfven röra sin sjömakt. BL 17: 182 (1788). Straffet vandrar oundkomligt i förbrytelsens spår. Wallin 1Pred. 1: 221 (c. 1830). Vi komma ned i Kedrons dal, öfver hvars bäck frälsarens steg ofta vandrat. Bremer GVerld. 3: 104 (1861). Från bergen .. i öster .. vandra den klaudiska vattenledningens arkader öfver en sträcka af flere mil till den eviga staden. Rydberg RomD 44 (1877). Händerna vandrade nervöst över täcket. Gustaf-Janson Äng. 207 (1967). — särsk.
a) om himlakropp sådan den ter sig sedd från jorden: långsamt röra sig i en bestämd bana. Runius (SVS) 1: 168 (1703). Blott stjernorna vandra i svartan qväll, / Och skuggorna smyga på gången. Öman LyrBl. 1: 8 (1857). De timmar på dagen, under vilka den (dvs. solen) vandrade .. på himmelens fäste, kände hon sig lugn. Hellström Malmros 87 (1931).
b) (numera mindre br.) om vattendrag: rinna l. flyta l. strömma; äv. (o. i sht) om våg(or): röra sig framåt l. rulla. Bäcken vandrar genom blomsterdalar. Stagnelius (SVS) 2: 170 (c. 1820). Skyhöga vågor vandra / I djupa sjön. Topelius Ljungbl. 138 (1840, 1860). Lundström Sjöfr. 116 (1929).
c) (långsamt l. gradvis) förskjuta sig, ändra geografiskt läge; särsk. om sanddyn. Nathorst JordH 1073 (1894). Den trakt, över vars jämna grund Lop-nor sedan årtusenden vandrat mellan norr och söder, kallas Lop-öknen. Hedin Pol 1: 214 (1911). Fria förskjutningar av landmassor, d. v. s. verkliga vandringar av hela kontinenter eller mindre landpartier. Ymer 1919, s. 289. I de fall där ej något bindande växttäcke utvecklats på dynen, är den oförhindrad att vandra i den dominerande vindriktningen. Loberg Geol. 99 (1987). — särsk.
α) om vattendrag (jfr b): flytta sitt lopp. De mot N flytande ostturkestanska floderna vandra, såsom jag funnit vid tre af dem, åt öster. SD(L) 1896, nr 390 B, s. 9. Fjordutloppets snabba vandring mot söder, längre och längre bort från Ringköbing. SvGeogrÅb. 1931, s. 141.
β) om rälsskena: förskjutas i längdriktningen. TT 1892, s. 170. För att förhindra skenans s. k. ”vandring” har man numera infört särskilda stämplattor, som anbringas ett stycke från skarfven. SD(A) 1900, nr 75, s. 4. — jfr RÄLS-, SKEN-VANDRING.
d) spridas l. sprida sig o. d. Then förgifftige Siukdomen, som man kallar Fransoser, är först kommen .. til Neapolin, och hafwer sedan wandrat genom Italien och nästan heela Christenheten. Schroderus Os. 2: 69 (1635). Här vandrar mycket lögn. Kellgren (SVS) 6: 312 (1792). Genom .. (utlöparna) förökas växten, hvarvid den nya plantan något aflägsnar sig från moderplantan (vandrar). Forssell InlBot. 14 (1888). Den sakta, stegvis skeende utbredningen (av växtbestånd), vanligen betecknad med ordet vandring. Andersson o. Birger 156 (1912). Det förnämsta exemplet på folkbrukens växlingar och vandringar, julen. Nilsson FestdVard. 28 (1925). En av de märkligaste forndikter, där Pohjola nämnes och som synbarligen vandrat från Västra Finland österut (osv.). Arv 1947, s. 2. — jfr NED-VANDRA o. SAGO-VANDRING.
e) om meteorologiska tillstånd l. företeelser: röra sig l. förflyttas i atmosfären; särsk. (o. i sht) om moln: av vinden föras l. drivas o. d. åt ngt håll. VetAH 1786, s. 19. Emellan vandrande moln sken solen klar. Bremer GVerld. 2: 231 (1860). Det är dettas (dvs. lufttryckets) vandring under de närmaste dagarne vi skola följa. Timberg Meteor. 143 (1908). Anticyklonerna kunna uppdelas i stationära och vandrande. 3NF 5: 248 (1926).
f) (i fackspr.) om (del av) mekanisk anordning l. maskin: röra sig (efter visst mönster), vara i rörelse; särsk. dels om tåg l. tross: löpa (se LÖPA, v.1 II 2 a), dels om block o. d.: röra sig längs ett tåg l. en tross, dels om transportanordning: successivt röra sig framåt l. i viss riktning; äv. dels i uttr. () fri vandring, (få) utrymme till fri rörelse, (få) fritt spelrum, dels i uttr. ha vandring, (alltför lätt) komma i svängning (motsatt: vara lugn (se LUGN, adj. 2)). Vandring säges en kompass hafva, då den är alltför qvick, så att han vid minsta rörelse gör stora svängningar, eller alldeles löper rundt omkring. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Vandra .. säges ett tåg göra, som är inskuret genom ett eller flera block eller kauser. Dalin (1855). En lodlina med vidfästadt lod uppsättes på masternas akterkant så att lodet får fri vandring. Frick o. Trolle 200 (1872). Såsom synes, falla kolen från de vertikala rören ned i tratten, hvarifrån de genom en smal springa komma ned på en s. k. vandrande rost. TT 1901, M. s. 109. SohlmanSjölex. (1955; om block).
g) om dels ngt konkret, dels ärende o. d.: av person föras l. (över)lämnas (ngnstans l. till ngn l. ngt); äv.: cirkulera l. gå ur hand i hand. Han har låtit trycka en skön predikan .. men ingen köper henne .. Det har mäst altihop vandrat til hökarboden för skilling marken. Altén Landförv. 87 (1796). Dryckeshornen vandra laget rundt. LfF 1895, s. 162. Tjänstebetänkandet, som .. vandrade genom sekreta utskottet, stora sekreta deputationen (osv.). Hildebrand Statsförf. 467 (1896). Krigscollegium äger icke mindre än 9 kontor eller beredningsställen; dit vandra alla inkommande mål att vinna mera vidlyftighet. IllMilRevy 1898, s. 65. Säteriet Malmgård, som .. genom arv och köp vandrat inom släkten. Castrén Creutz 4 (1917). Verktyg av olika slag vandrade mellan seglarna. Hesslind Sista 97 (1974).
h) om (symtom på) sjukdom(stillstånd): i olika skeden angripa olika delar av kroppen. En beständig och jemnt vandrande Coliqve. CAEhrensvärd Brev 2: 364 (1800). Blodpropp efter en lindrig operation, så gav den sig ut på vandring och kom till hjärtat. Boye Ast. 199 (1931). Vandrande smärtor. Johannisson MelankRum 225 (2009).
i) om skugga l. eldsken o. d.: inom begränsat område röra sig hit o. dit; växla l. fladdra l. dansa; äv. (i sht trädg.) i uttr. vandrande skugga, skuggläge under del av dagen. Fahlcrantz 1: 4 (1835, 1863). Vandrande skuggor döko fram. Siwertz JoDr. 364 (1928). Han såg eldåterskenet vandra över dessa väggar. Trotzig Sjukd. 46 (1972). Murgrönan planteras i skugga eller vandrande skugga. Walfridson OdlKruk. 65 (1993).
j) om vätska: tränga in l. förflytta sig (ngnstans l. i ngt). Denna spridning (i en massa) fortgår, så länge (impregnerings)oljan har .. förmåga att ”vandra” inom och emellan cellkärlen. TT 1898, Byggn. s. 86. Genom ylle vandrar vattnet lättare än genom andra tyger. 2NF 14: 366 (1910).
k) riktas l. vändas (ngnstans). särsk.
α) om blick(ar) (l. ögon): (granskande l. forskande) riktas l. vändas åt visst håll l. (i tur o. ordning) åt olika håll; äv. med subjektsväxling om person, i sht i uttr. vandra med blicken; äv. med bestämning inledd av prep. Ögat kunde .. (från en utkikspunkt) vandra allt ifrån yttersta inloppet till Stockholm .. och allt till Marieberg. MoB 2: 169 (1798). (Hans) blick har vändt sig från de tvenne, / Dem .. han .. lugnt betraktat, / .. Och nu den vandrar. Fahlcrantz 1: 55 (1835, 1863). Många av dessa män hade den bleka färg och den frånvarande, vandrande blick, som är dödens förebud. Hedin KrRyssl. 752 (1915). Jag svalde och lät blicken vandra mellan flickan och den döde frälsaren. Nesser BarinTri. 264 (1996). Hon vandrade hastigt med blicken över rummet. Nesser FallG 14 (2003).
β) om tanke l. tankar: vändas (ngnstans l. till l. från ngn l. ngt); äv.: sväva omkring l. växla l. avlösa varandra. LPetri 3Post. 73 a (1555). Min tanka, som i band och mörker fängslad är, / Ej längre tordes i de klara Spherer wandra. Nordenflycht QT 1745, s. 5. Hans tanke tycktes vandra till en annan tid. Lo-Johansson Förf. 42 (1957). Hans tankar hade vandrat iväg från målningen till hans egen verklighet. Anderson Brev. 106 (2004).
l) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. särsk.
α) ambulerande l. ambulatorisk (se d. o. a, c); i sht om skola l. bibliotek o. d. Vandrande Heders-ämbeten. Bergman ÅmVetA 1765, s. 27. Den kyrkliga kommunens skolor, de så kallade ”ambulatoriska”, eller ”wandrande”, hwilka lära det allra enklaste och nödwändigaste .. stå eder .. till buds. Schalin Barnauppf. 25 (1889). Man (har) flera gånger diskuterat möjligheten av en .. vandrande filial (dvs. bokbuss) på områden där bebyggelsen inte är nog tät för att motivera ett eget bibliotek. MorgT 1948, nr 307, s. 11.
β) levande (se LEVANDE, p. adj. 2 d); särsk. i uttr. vandrande blad (se BLAD 1 a δ), vandrande pinne (se PINNE 3 a). Då lefde Balder ännu i din rena själ, / du Asason, du vandrande Valhallabild! Tegnér (TegnS) 4: 141 (1821). Då jag är ett slags amfibie af litteratör och embetsman .. kan jag anses som en vandrande bulletin för .. dina talrika vänner i olika kretsar. 3SAH XLI. 2: 125 (1836). Icke länge fick fältskärn efter eget lynne resa kring landet som en vandrande bondepraktika. Topelius Fält. 1: 14 (1853). Karln var en vandrande paradox: ärkespansk kosmopolit, subversiv borgarbracka och troende blasfemiker. DN 2/3 2012, s. C10.
γ) i sådana uttr. som på vandrande fot (jfr FOT 1 c δ) l. på vandrande färd l. väg(ar), på vandringsfärd. Den första folkundervisningen .. (blir) för det mesta på vandrande fot. Tegnér (WB) 8: 165 (1836). Den locken han lofvade bära på vandrande pelegrimsfärd. Procopé Vers 57 (1909). Prästberg, som alltid var på vandrande vägar, skulle ha tagit emot en hälsning .. och fört den vidare. Lagerlöf Kejs. 225 (1914).
δ) om kroppsorgan: rörlig. Uhrström Hemläk. 359 (1880). Rörlig njure – orätt kallad ”vandrande njure” – är en sjuklig förändring i njurens uppfästning. Wretlind Läk. 8: 3 (1900). Vandrande hjärta, lever, mjälte, njure: resp. organ rörliga, flyttande sig. Lindskog o. Zetterberg (1975).
5) i bildl. anv. av 1, om person: leva; särsk. (i sht i religiöst spr.) i fråga om ngns levnadssätt l. vandel l. uppförande o. d.: framleva sitt liv l. leva l. handla l. bete sig l. uppföra sig (så l. så); ss. vbalsbst. -ing äv.: (levnads)väg (se särsk. b) l. levnadslopp l. liv. 1Kor. 7: 17 (NT 1526). Prästernas rätta lefwerne och wandringh. KOF II. 2: 213 (c. 1655). Ah huru wahrsamt skulle wi wandra (om vi tänkte på döden)! Swedberg SabbRo 407 (1688, 1710). Herr Johan Olivekrantz Som i Stockholm på sin berömlige Wandringz 74 Åhr sött och saligt ifrån werlden insomnade. Runius (SVS) 1: 185 (1707). Skulle .. (Gud) då icke fråga efter, huru jag wandrat såsom Fader och Husbonde, Moder eller Matmoder? KyrkohÅ 1925, s. 204 (1832). Denna dag har flyktat som de andra, / En dag mindre har jag qvar att vandra. Böttiger 2: 273 (1841, 1857). Fridsamt och redligt vandrade han. Mal. 2: 6 (Bib. 1917). — jfr JORDE-VANDRING m. fl. — särsk.
a) i vissa uttr., särsk. vandra på vår jord l. i denna världen o. d., vandra efter Guds bud, vandra på sådan l. sådan väg o. dyl. l. (med innehållsobj. vandra sådan l. sådan väg o. d.), vandra på rosor (se ROS, sbst.1 6 b slutet), vandra med ngn. At wij så må wandra j tesse werldt medh thet som tijmelighit är at wij icke miste thet som andelighit och ewight är. OPetri Hb. G 3 a (1529). (Olof Skötkonung) wandradhe flitigt effter Gudz Budh. Prytz OS A 2 b (1620). Huru desse Herrar vandrat på dygdens och ärans väg ligger bevis deruti, at (osv.). 1VittAH 2: 116 (1773, 1776). Den största högmodsnarr som vandrar på vår jord. Remmer Högf. 9 (1818). Fråga ej mig, men henne, och låfvar hon, låfvar jag äfven. / Väl med en sämre kunde hon vandra. Runeberg 3: 72 (1832). Så då ska man bara fortsätta vandra den upptrampade vägen menar du? Jörgensdotter BergDöttrar 231 (2009).
b) ss. vbalsbst. -ing: bana l. väg l. färd o. d. En ynglings Academiska vandring är vanligtvis .. enformig. Eurén Kotzebue Orth. 3: 100 (1794). Huru krigsminnena .. grodde i Runebergs fantasi .. hafva vi kunnat varsna under vår vandring genom hans produktion. Söderhjelm Runebg 2: 311 (1906). Att .. (Strindbergs) äktenskapliga vandring från paradiset till Gehenna .. gick med rekordmässig snabbhet. 3SAH LIII. 2: 6 (1942). (Efter provsjungningen) började hennes utbildning på allvar och hennes vandring mot berömmelsens tinnar. Kulturen 1951, s. 28. Han har påbörjat sin vandring i ett system där Claes kommer att träffa på honom flera gånger. Flygt Verkan 65 (2004).
6) i vissa uttr. som betecknar att ngn avlider l. dör; särsk. vandra vidare (förr äv. vandra hädan l. till sina (för)fäder o. d.), vandra all världens väg l. från denna värld; äv. (o. numera i sht) vi skall alla den vägen vandra, vi skall alla dö (en gång); jfr 1 d slutet. Såsom .. han märckte, att han efter mennisklig wijs all wärldennes wäg wandra måtte, giorde han ett testamente. Gustaf II Adolf 74 (c. 1620). Wår tidh ok timma ståår uti then Högstas Nådh / .. när Hann will måst wij wandra / Från thenne uszle Wärld. Lucidor (SVS) 322 (1673; uppl. 1997). Igenom (förgiftning) Fadren gehnast til sine fäder wandrade; men Sohnen måtte thet igenom en hård Siukdom vtswetta. Brask Pufendorf Hist. 416 (1680). Då wi omsider, en gång, skole wandra hädan, hwad taga wi med osz? Hagberg Pred. 6: 9 (1820). (Det var) i princip bara att beställa en krans, för .. (när det ringde) hade någon nära anhörig vandrat vidare. Strömstedt MittLiv 1: 9 (1981). Varje gång någon drabbas av död och sjukdom blir det en påminnelse om att vi ska alla den vägen vandra. Sydsv. 4/4 2007, s. B11. — jfr HÄDAN-, HÄN-VANDRA.
Särsk. förb. (till 1 (e), 2): VANDRA AV, äv. UTAV. (†) jfr avvandra.
1) (†) vandra l. resa bort l. ge sig av; äv. med obj. betecknande den plats man vandrar l. reser bort från: lämna. När Gesällen hafwer sin tid hos Mästaren uthållit, ware icke förplichtad, emot sin wilja at wandra af Staden. PH 1: 204 (1720). (Geijer) roades .. af att meta, men detta mest invid landet, der han .. kunde när som helst kasta spöet ifrån sig och vandra af. HLilljebjörn Minn. 134 (1874). särsk. bildl. l. oeg., om ngt sakligt (jfr vandra 4 (g)). Åter ett år, som vandrat af, tiden börjar löpa fort undan. Strömborg Runebg IV. 1: 185 (1837). De tolf (glasen) hade vandrat af till sophögen. Tenow Solidar 1: 60 (1905).
2) (†) avlida l. dö (bort). Hesselius Zaletta 79 (1740). Bergsrådinnan Petersen har vandrat af; hon efterlefde ej länge sin man. Porthan BrCalonius 452 (1798).
VANDRA BORT10 4. gå bort l. iväg. Weste (1807). jfr bortvandra.
VANDRA FORT. (†) vandra framåt; vandra vidare; äv. bildl. (De) som i hans (dvs. Guds) vägar vandra fort. TRudeen Vitt. 289 (1691). Emedlertid vandrade lappen fort med sina renar, som ej kunde länge stå stilla under sina bördor. Forsström Dagb. 81 (1800). Wallin 1Pred. 1: 168 (c. 1830). jfr fortvandra.
VANDRA FRAM10 4. gå fram l. framåt; äv. i sådana uttr. som vandra vägen fram. Dän lykkligt vill att Wärden wandra fram / Og så till ärans steg från nedre Trappan klifwa, / Han moste (osv.). Börk Darius 4 (1688). Har du tänkt dig vandra vägarna fram med krökt rygg och hvitnadt hår? Rydberg Vap. 19 (1891). jfr framvandra.
VANDRA IGENOM10 040 l. 032, äv. GENOM40 l. 32. gå l. resa genom (ngt); äv. i bildl. anv. (Han har) wandrat then beste del af Europa igenom. Gustaf II Adolf 97 (1622). Då .. en ny lefnadsbana öppnades, der han skulle vandra igenom .. sin bästa tid. 2SAH 39: 31 (1864). Den, som med vaken blick vandrar igenom Statens historiska museum här i Stockholm, fäster sig (osv.). Schück o. Lundahl Lb. 1: 40 (1901). jfr genomvandra.
VANDRA IN10 4. gå in (ngnstans); äv. (o. i sht) oeg. l. bildl. (jfr vandra 4 g). Palmblad Norige 347 (1846). Marmiers förnämsta uppsats vandrar på ryska in i Senkofskis Läsebibliotek. Söderhjelm Runebg 2: 65 (1906). I hopvis, i massvis vandrar .. (fångarna) in genom fängelseportarna. Trotzig Sjukd. 192 (1972). jfr invandra.
VANDRA OMKRING10 04, äv. KRING4. gå omkring (se gå omkring 1 o. 3); äv. oeg. l. bildl. (jfr vandra 4). At the må obehindrade wandra om kringh, och predika Gudz Ord. Botvidi Brudpr. 40 (1620, 1634). Din inbillningskraft vandrar vida omkring. Lantingshausen Young 2: 105 (1790). Vandra vi i denna stund omkring på de gamla gatorna och torgen. Hahr ArkitH 308 (1902). jfr kringvandra.
VANDRA OPP, se vandra upp.
VANDRA PÅ10 4. fortsätta att gå l. resa; vandra vidare (jfr vandra fort). Bellman (BellmS) 4: 78 (1769). Björnfar vandrade på, tills han kom fram till en backe i skogsbrynet. Lagerlöf Holg. 2: 111 (1907). Karavanen bröt upp .. Man vandrade oförskräckt på. Hedin Pol 2: 459 (1911).
VANDRA UPP10 4, äv. OPP4. gå upp (se gå upp 1); äv. oeg. l. bildl. (jfr vandra 4). Blir mig hågen varm. / Jag vandrar opp till Svea ting, / Med skölden på min arm. Geijer Skald. 14 (1811, 1835). Mörka skepp som vandrar upp mot fyren. Lindegren Svit. 42 (1947). jfr uppvandra.
VANDRA UR10 4. (numera bl. tillf.) gå l. resa ur (ngt); äv. oeg. l. bildl. (jfr vandra 4). Flere Förstar nödgas att såsom flyktingar vandra ur sina ärfda länder. 2SAH 5: 85 (1808). Beloppet af det klingande mynt, som wandrade ur landet. SKN 1843, s. 106.
VANDRA UT10 4. gå ut (se gå ut 3) l. vandra l. resa ut; förr äv.: emigrera; äv. oeg. l. bildl. (jfr vandra 4). Ekblad 100 (1764). På äfventyr / En björn har vandrat ut. Sätherberg Blom. 1: 47 (1841). Redan mer än 500 år f. Kr. torde germanfolk ha börjat vandra ut från sitt urhem i norr. SagSed 1935, s. 51. Min blick vandrade ut genom fönstret och över backsluttningen ner mot floden. Pleijel Fungi 18 (1993). jfr utvandra.
VANDRA UTAV, se vandra av.
VANDRA ÖVER10 40. gå l. passera över (ngt); äv. utan obj.; i uttr. vandra över till ngt, gå (bort) till ngt, vandra över i ngt, flytta(s) till l. övergå i ngt; äv. oeg. l. bildl., om sak (jfr vandra 4). Från Clemens händer skulle .. (förmögenheten) inom kort vandra öfver i Petros’ egna. Rydberg Ath. 291 (1859). Man har .. antagit, att det glasögonformiga spännet skulle vara en form, som från Odertrakten vandrat öfver till Danmark och Sverige. 2VittAH 30: 37 (1885). Under högljutt prat vandrade vi över till andra ändan av salen. FemFinFörf. 69 (1974). Mildred berättar att vargen har vandrat över ryska och finska gränsen. Larsson BlodSpill. 162 (2005).
Ssgr: A (†) [jfr motsv. anv. av t. wander-]: VANDER-BRODER, se B. —
(4 a) -STJÄRNA. (†) planet. Det lyckades Newton (1686) att visa, att de så kallade vanderstjärnornas eller planeternas och deras månars rörelse kan beräknas. Arrhenius Värld. 76 (1906). Östergren (1966).
B (†) [jfr motsv. anv. av t. wanders-]: (1 e) VANDERS-BRODER. (vander- 1604. vanders- 15821616. vandre- 1603) (†) reskamrat; jfr vandrings-broder. PErici Musæus 5: 269 b (1582). Per suensonn .. som hafuer waritt fordum Nils Andersons wanderbroder. 3SthmTb. 5: 284 (1604). Schroderus HoffWäck. 228 (1616).
C (†): VANDRE-BRODER, se B. —
(1 e) -PASS. (†) vandringspass. UppsDP 24/4 1594.
D: (1 e) VANDRINGS-ARBETARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) arbetare som färdades till plats(er) utanför hemorten för tidsbegränsad(e) anställning(ar), arbetsvandrare; jfr säsongs-arbetare. EkonT 1900, s. 26. En tysk vetenskapsman .. beräknade vid 1900-talets början antalet europeiska vandringsarbetare till 1 1/2 – 2 miljoner. Rig 1967, s. 73.
-BANA. (numera mindre br.) särsk.
a) till 1 e: levnadsbana. Hasselroth Campe 12 (1794). Hon lades på en tidig dödsbädd, och, mot hösten .. (1583), kände hon sig snart wid målet af sin wandringsbana. Afzelius Sag. 7: 255 (1853).
b) till 4 f: i fråga om mekanisk anordning l. maskin o. d. För att ej förstöra dragarnes fötter förses Vandringsbanan med en bro, lagd i Cirkelform .. af rundt verke. Ström MinnB 25 (c. 1865). Holmberg Artill. 2: 109 (1882).
(4) -BIBLIOTEK. mindre boksamling som sänds runt till föreningar l. arbetsplatser o. d. GHT 1897, nr 24 B, s. 3. Utom versboken som följde mig varje dag, hade jag lånat två filosofiska böcker från vandringsbiblioteket. Fridegård Här 19 (1942).
(4) -BISKÖTSEL~020. Vandrings-biskötseln .. består deri, att man flyttar kuporna från dåliga och utätna till goda beten. Dahm Biet 114 (1878).
(1 e) -BROR l. -BRODER. (numera mindre br.) reskamrat (jfr rese-broder, vanders-broder); äv. bildl.: följeslagare. 3SthmTb. 5: 283 (1604). Elgström Frunt. 111 (1809; bildl.). (Dödsorsaken) måste han såsom karavanens ansvarige förare veta och kungöra, då ingen död vandringsbroder fick myllas ned, utan att han besigtigat liket. Scholander I. 2: 215 (c. 1870).
(4) -CELL. (†) = vandrar-cell. Klercker MännKr. 11 (1902).
(1 (e)) -DAG. dag som ägnas åt vandring; i sht förr äv. bildl.: levnadsdag (i sht i pl.); jfr -tid 1. (Rudbeck) slöt ei långt der efter (dvs. efter branden i Uppsala 1702) sina berömliga wandrings dagar. Nordberg C12 1: 252 (1740). Den omskrivna tredje vandringsdagen, som enligt .. handböckerna lämpligen bör ägnas åt återhämtning. TurÅ 1954, s. 265.
(2) -DJUR. djur som (med mer l. mindre jämna mellanrum) företar vandringar; jfr -falk, -fisk, -fågel, -gräshoppa, -myra, -ål, -älg. För ett så lättfotadt vandringsdjur som renen utgör ett tiotal mil icke någon synnerligen lång vägsträcka. Ekman NorrlJakt 15 (1910).
(1 e) -DRAMA. drama i vilket huvudpersonen ger sig ut på vandring o. gm möten l. händelser inhämtar kunskap l. visdom; äv. om drama som skildrar vandring genom livet. Dido .. är .. till hela sin teknik ett vandringsdrama. Schück o. Warburg Huvuddr. 1: 163 (1917). Hans (dvs. Strindbergs) drömspel (är) ett vandringsdrama. Guden Indras dotter får stiga ner till jorden och vandra genom livet, upplevande människornas lott. SvLittTidskr. 1964, s. 4.
-DRIFT.
1) till 1 e: drift att vandra; särsk. ss. symtom på psykisk sjukdom; jfr -lust. Det sista konststycke, som skulle .. fjättra hans oupphörliga vandringsdrift. Wadman Saml. 2: 41 (1835). Vandringsdrift: tvångsartad drift att vagabondera. Lindskog o. Zetterberg (1975).
2) till 2: drift att vandra l. flytta; jfr -instinkt. Denna wandringsdrift werkar så starkt, att äfwen flyttfoglar, hwilka hållas i bur .. wisa den största oro, och likasom en längtan att flytta bort wid den tid, då arten aflyttar. Holmström Ström NatLb. 2: 89 (1852).
(4 c) -DYN. jfr dyn 2. Höga åsen är en vandringsdyn, som torde uppkommit genom sammansmältning af två, en från nordvästra, en från sydöstra stranden. SkogsvT 1907, s. 124.
(2) -FALK. pilgrimsfalk; jfr -djur. Wandringsfalken är en ofta förekommande flyttfogel. Holmström Ström NatLb. 2: 18 (1852).
(2) -FISK. jfr -djur. Sillen, som länge ansågs för att vara en vandringsfisk. UB 3: 556 (1873).
(1 e) -FOLK. (numera bl. tillf.) folk som vandrar l. reser l. flyttar (oftare än andra); särsk. om resande; jfr vandrar-folk. Ther till svarer her Jon: Begära mig iag skall inthet gå titt huss förbij, jag tänckte th(et) löftet, får iag aff hvar tiggare och torfftige wandringz folk. VDAkt. 1662, nr 90. Ett krigiskt wandringsfolk öfwerswämmade Östersjöns kustländer och isynnerhet Skandinavien. Iduna 9: 361 (1822). På 1780-talet lyckades .. forskare genom en analys av zigenarnas språk, romani, påvisa, att vandringsfolkets urhem uppenbarligen måste vara Indien. Fatab. 1961, s. 37.
(2) -FÅGEL. jfr -djur. FoFl. 1914, s. 104. (Bergfinkarna) äro vandringsfåglarna från de väldiga och tysta skogarnas land. Rosenius SvFågl. 2: 12 (1921).
(1 e) -FÄRD. jfr färd 1; äv. mer l. mindre bildl., om levnad l. liv; jfr -resa, -tur, -tåg 1. Then Ondes skått at dempa / Som söker Natt ok Dagh Oss i wår Wandrings fard / At föra från wår Wäg igenom Swijk ok flärd. Lucidor (SVS) 269 (1672; uppl. 1997). I Tyskland har man från skolläkarhåll gjort propaganda för införande af dagliga kroppsöfningar .. och en längre vandringsfärd en gång i månaden. 2NF 33: 601 (1922).
-FÖRMÅGA.
1) till 2: förmåga (se förmåga, sbst. 3 c) att företa (långa) vandringar. Ymer 1919, s. 299. (Fjällrenen) kan .. genom sin stora vandringsförmåga såväl vinter som sommar jämförelsevis hastigt tillryggalägga långa sträckor. FoFl. 1920, s. 207.
2) till 4 d: förmåga att sprida sig. Grevillius har .. något underskattat växternas vandringsförmåga i lunddäldernas högsta fältskikt. Sernander SkandVeget. 359 (1901).
(1 e) -GESÄLL. vandrande gesäll; jfr -sven. Lind 1: 1772 (1749).
(2) -GRÄSHOPPA~020. sträckgräshoppa; jfr -djur. När .. (gräshoppor) fått vingar, börja många arter att företaga de vandringar, som gjort dem så bekanta och förvärvat dem namnet vandringsgräshoppor. 3NF 8: 1168 (1928).
-HASTIGHET~102, äv. ~200. särsk. till 4, i fråga om joners rörelse i elektrolyt. Kohlrauschs lag för ionernas oafhängiga vandringshastigheter. TT 1896, K. s. 4.
-HISTORIA. särsk. till 4 d: vandringssägen. FoF 1916, s. 99. (Flera av anekdoterna) torde .. vara vandringshistorier .. Det går ju gärna så att en hjälte i många historier anses passa i ännu flera. LundagKron. 3: 111 (1955).
(3 a) -HJUL. (förr) hjul i vandring; äv.: vandring. Ett Tröskverk med wandringshjul för 4 par Oxar. TorsseliusTapetm. 48 (1831). De vanligast använda Vandringar äro: 1. stående, hos vilka vandringshjulet är beläget högre än dragarnes hufvud (osv.). Juhlin-Dannfelt 425 (1886).
(3 a) -HUS. (numera bl. om ä. l. utländska förh.) hus som inrymmer vandring. SvGeogrÅb. 1932, s. 103 (1821). Det cirkelrunda vandringshuset, där hästen Putte gick runt, runt och drog pumpverket. SErikÅb. 1955, s. 148.
(1 e) -HÅG. vandringslust. De religiösa traditionerna (vallfärder till undergörande kloster) bidraga naturligtvis till att nära .. (ryssarnas) vandringshåg. GHT 31/10 1895, s. 2.
(2) -INSTINKT~02 l. ~20. jfr instinkt 2 o. -drift 2. Renens vandringsinstinkt förmår honom .. att företaga fjällvandringen om våren bl.a. för att undvika den för honom plågsamma värmen och myggen. Lönnberg Ren. 106 (1909).
(4) -KRAN. (numera mindre br.) traverskran. En inom utställningslokalen använd flyttbar tak-kran eller s.k. vandringskran .. för lintransmission. TT 1873, s. 243. TT 1898, Byggn. s. 118.
(1 e) -KVINNA. (numera mindre br.) jfr -man o. vandrarinna, vandrerska. En främmand wandringszqwinna, kallad BaggaMaija. VDAkt. 1723, nr 328 (1722). Heidenstam Folkung. 2: 342 (1907).
(4) -KYRKA. (provisorisk) flyttbar kyrka. En ”vandringskyrka” skall .. invigas i Backa församling, Göteborg .. Den kan sedan, om man på den första platsen får en mera permanent kyrkbyggnad, lätt tas ned och uppföras på annan plats. DN(A) 7/12 1965, s. 20.
(1 (e)) -LED. jfr led, sbst.2 1 b, o. -väg 1 o. vandrar-led. Ankringsplatsen hade han valt så, att de därifrån hade den kortaste vandringsleden till Geruthus. Rydberg Myt. 1: 240 (1886). På senare år har flera vandringsleder kommit till stånd, bland andra Skåneleden. Thomsen o. Linders All. 15 (1986).
(4 d) -LEGEND. vandringssägen. FoF 1916, s. 123.
(1 e, 2) -LIV. jfr liv I 3; äv. bildl. l. oeg.: levnadslopp l. liv (jfr vandra 5). Fridh och Eenigheet, och hwadh meera til thetta wårt Wandrings lijff, oss tiena och til nytto wara må. PPGothus Und. A 8 a (1590). Det är ej länge sedan man lefde i den föreställningen, att alla hafsfiskar föra ett vandringslif. UB 3: 556 (1873). Gesällernas fria vandringsliv har omgivits av en lockande romantik, som föga motsvarade verkligheten. Kulturen 1972, s. 48.
(5) -LOPP. (numera bl. i psalmer o. dyl. fr. ä. tid) särsk.: levnadslopp. Mitt Wandringz-Lopp flyr bårt, mjn Läger-Plasz är Mull. Warnmark Epigr. E 3 a (1688). Ps. 1986, 469: 4.
(1 e) -LUST. lust att vandra l. resa l. flytta; jfr -drift, -håg o. vandrar-lust. Karl XII .. trängde, med en vikings hela vandringslust, söder ut, allt längre och längre. Cavallin o. Lysander 2: 65 (1855). Med hjälp av .. (kartor) och undervisning i orientering får vandringslusten sin tillfredsställelse. TSvLärov. 1943, s. 299. Den ojämna avsättningen .. liksom .. arbetarnas vandringslust gjorde, att stenhuggarna länge höll sig ganska rörliga. Hasslöf SvVästkustf. 437 (1949).
(1 e) -LYSTEN. (numera mindre br.) jfr -lust. Både slaver och germaner höra till jordens företagsamma, vandringslystna .. stammar. NordT 1892, s. 409. Då .. en ung vandringslysten följeslagare anmälde sig, företog jag färden dit upp. TurÅ 1918, s. 161. Östergren (1966).
(1 e) -LÄRARE. (förr) ambulerande lärare (i sht inom jordbruksnäringen); jfr -rättare. ”Vandringslärare” i landtbruk. PT 15/9 1903, s. 3.
(1 e) -LÄRARINNA. (förr) jfr -lärare. Hildebrand StFolk 118 (1915). De hade också semestrat .. uppe i Lappland, då Ester Blenda arbetat som vandringslärarinna bland lapparna. Isaksson o. Linder Wägner 1: 216 (1977).
(1 e) -MAN. man som vandrar l. reser l. flyttar, vandrare; äv. bildl., om människan (ss. vandrande på jorden l. genom livet). Schroderus Dict. 108 (c. 1635). Bekiände Karin Jonssdotter .. sigh wara besofuen af en Tysk wandringzman. VDVisitP 28/7 1653. Såsom wandringsmän behöfwa wi blot ett herberge, och det är osz af Gud inrättadt i en werld, som honom tillhör. Franzén Pred. 5: 268 (1845). Nå, då ska väl vandringsman få visa det då (att han kan arbeta). Han ska få avlägga prov. Martinson VägKlockrike 228 (1948). särsk. ss. benämning på ett visst vävmönster för dräll; numera vanl. i best. form. 1 stor Duk, Wandringsman. BoupptVäxjö 1828.
(1 e) -MINNE. i pl.: minnen från resa l. resor; äv.: reseskildring. PoetK 1820, 1: 104. Att han med interesse läst mina vandringsminnen och var nöjd med det sätt, hvarpå jag tecknat hans land. 3SAH XLVI. 2: 252 (1834). Mina här sammanförda vandringsminnen. Landsm. VIII. 1: 3 (1887). —
(2) -MYRA. vandrarmyra; jfr -djur. Holmström Ström NatLb. 4: 112 (1852). Vandringsmyrorna .. äro skogarnas renhållningshjon. FoFl. 1946, s. 50.
(1 (e)) -MÖDA. (numera bl. tillf.) jfr möda, sbst. 2. Eftermiddagen, just då vi som bäst hvilade oss efter våra vandringsmödor, kom vår värd .. upp till oss. Atterbom Minn. 322 (1818).
(1 e) -PASS. särsk. (förr) om pass (se pass, sbst.1 10 (a)) för vandringsarbetare. Förswarslösa personers rese- eller wandringspasz. NVexjöBl. 30/4 1847, s. 2.
(3 b) -PLANK. (†) = -planka. Upptagning och borttransportering å skottkärror och vandringsplank af underliggande mosslager. MosskT 1890, s. 244. TLev. 1909, nr 19, s. 1.
(3 b) -PLANKA. (†) planka för gång l. gångbana l. passage; jfr -plank. Hazelius Bef. 205 (1836). Öfverslag .. (dvs.) långa sparrar eller slanor, som å militärbroar medelst surrning eller spikning fästas öfver vandringsplankornas ändar .. för att ”styfva” bron. 2NF 34: 41 (1922).
(4) -POKAL. vandringspris i form av pokal. Lundin NSthm 706 (1890). Efter tävlingen genomfördes prisutdelning, där vinnarna i respektive klass fick motta den åtråvärda vandringspokalen. PiteåT 7/8 2012, s. 34.
(4) -PRIS. i sht i fråga om idrott: tävlingspris som måste lämnas tillbaka för att delas ut till ny segrare vid nästa tävlingstillfälle (men som i vissa fall får behållas efter att ha erövrats ett visst antal ggr i rad); jfr -pokal. Balck Idr. 2: 620 (1887). (Priset) skulle .. hafva karaktären af vandringspris, till dess att det för tredje gången blifvit eröfradt af samme skytt. LundagKron. 2: 512 (1921).
-RIKTNING. särsk.
1) till 1 e: riktning i vilken vandring företas. Vi ha arbeten om vandringsvägar och vandringsriktningar .. men frågan om vandringarnas orsaker har icke särskilt berörts. Ymer 1916, s. 46.
2) till 4 d, särsk. om spridningsriktning för berättelse o. d. Vandringsriktningen, vars bestämmande är a och o vid en sägen- eller sagoundersökning. FoF 1931, s. 85.
(1 e) -RÄTTARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) ambulerande rättare (se d. o. 5); jfr -lärare. En vandringsrättare bör vara en af hushållningssällskapet aflönad person. LBl. 1904, nr 5, s. 2.
-SAGA.
1) (numera mindre br.) till 1 e: om saga l. historia l. myt som skildrar ett folks vandringar. SvLittFT 1834, sp. 597. De mer mobila folken ha .. utpräglade vandringssagor. FoF 1916, s. 119. TurÅ 1945, s. 39.
2) till 4 d: vandringssägen. HT 1926, s. 347. En mycket fantastisk framställning av hurusom den svenske konungen fått ett residens i Visby .. Denna berättelse framträder snarast som en till Visby lokaliserad s. k. vandringssaga. Ymer 1933, s. 194.
(1 e) -SED. särsk. (numera bl. tillf.) sed l. vana att vandra. Vandringsseden (hos gesällerna) framkallades af det naturliga behofvet .. att taga kännedom om arbetsmetoder på olika håll. 2NF 9: 1078 (1908).
(5) -SKIFTE. (†) levnadsöde; särsk. i pl.: livets skiften. Olsson Herdam. 3: 144 (1689). Han, vid hvars milda och säkra hand de gingo så trygga i vandringsskiftena. Wallin 1Pred. 2: 184 (c. 1830).
(4 d) -SKOTT. jfr skott, sbst.2 23 a β. Bland växter med långa utlöpare – vandringsskott. BotN 1892, s. 38.
(1 e) -STAV. jfr stav, sbst.2 1 b; äv. mer l. mindre bildl., särsk. dels abstrakt, betecknande hjälpmedel l. stöd vid vandring l. resa, dels i sådana uttr. som fatta l. gripa vandringsstaven, ge sig ut på vandring, nedlägga vandringsstaven, sluta resa l. vandra, äv. (o. i sht) avlida, dö. En Wandringz-Staaf Eller lijten Psalm- och Böne-Book .. jempte en lijten Resebook eller Wägwijsar. 2SvKulturb. 7–8: 280 (1675). Den vördade gråhårsman, som här nedlagt sin .. vandringsstaf. Wallin Rel. 2: 394 (1826). (Han) företog .. vidsträckta resor .. och nedlade icke vandringsstafven förrän 1831, då striden om parlamentsreformen kallade honom tillbaka till England. NF 2: 77 (1876). Schulthess (1885: gripa). Pilgrimerna buro .. fotsid kappa, vandringsstav och pilgrimspung. KyrkohÅ 1936, s. 312 (1932). Brist på arbete tvingade ofta gesällerna att fatta vandringsstaven. Kulturen 1972, s. 48.
(1 e) -STIG. jfr stig, sbst.5 1; äv. (o. i sht) i mer l. mindre bildl. anv.: liv l. levnad l. levnadssätt (jfr stig, sbst.5 1 c β, γ, o. vandra 5); jfr -väg 1. Min Jesu kära ditt helga namn .. / Har ofta kraftigt tröstat mig, / Här på min trötta wandrings stig. Rutström SionNSång. 84 (1778). Ej skall oss ångra denna / Vår smala vandringsstig. Ps. 1937, 353: 2. Vandringsstigarna blir motorcykelbanor för unga pojkar. Så var inte meningen! ICAKurir. 1987, nr 36, s. 18.
(4 a) -STJÄRNA. planet; jfr vander-stjärna. De .. kallas .. Planeter eller Wandringsstjernor, emedan man ser, at de beständigt ombyta sitt ställe på Himmelen. Wåhlin Bastholm 2 (1791).
(1 e) -STRÖM. (numera mindre br.) ström av vandrare. Andersson Omfl. 16 (1897). Den andra stora vandringsströmmen går väster om Svarta havet; förtruppen utgöres av grekerna. VetenskIDag 163 (1940). NaturvForsknRådÅb. 194950, s. 40.
(1 e) -SVEN. (†) vandrande gesäll l. student o. d.; jfr -gesäll. Hwilken mestare en sådan wandringz swen herbergerar och icke wijser honom på kroghen, böthe. BtÅboH I. 2: 168 (1625).
(1 (e)) -SÅNG. jfr sång 4 a. Thomander 1: 61 (1829). Vandringssånger, som skråets medlemmar användt till hälsning och igenkänningstecken. Cederschiöld Rytm. 70 (1905).
(4 d) -SÄGEN. vida spridd o. till lokala förhållanden anpassad (l. omskapad) sägen; äv. (o. numera i sht) om mer l. mindre osann men ss. sann framställd sägen; jfr -historia, -legend, -saga 2. Vi finna .. , att vandrings-sägner, ihågkomna af germaner under Italiens himmel och under Islands .. och på det tyska fastlandet, visa .. till en enda rot. Rydberg Myt. 1: 136 (1886). Forskningen har .. lyckats påvisa många vandringssägners historiska halt. FoF 1916, s. 121. Att man kan se kinesiska muren från månen är en .. vandringssägen. DN 11/3 2008, s. A4.
-TEORI. särsk. till 4 d: (i fackspr.) teori om spridning av sagor o. d. FoF 1927, s. 109. De litterära indiska sagosamlingarna, som utgjort ett starkt stöd för vandringsteorien. Sydow Folksag. 16 (1941).
-TID.
1) till 1 e: tid(speriod) under vilken ngn vandrar l. reser l. flyttar omkring; äv. bildl.: levnadstid; jfr -dag, -år. Muræus Arndt 1: 70 (1647). Beskrifningh öfwer min älända och mÿket wederwärtiga wandringestidh samt alla mina mÿket stora olÿker. Horn Beskr. 3 (c. 1657). (En byggmästares) vandringstid omfattade åtta år. 2SvKulturb. 1–2: 310 (1934).
2) till 2: tid (på året) under vilken viss djurart vandrar. Giädda .. Rättar sin wandrings och leke-tid, merendels efter wårens tidigare eller senare annalkande. Enholm Anm. 1: 16 (1753).
(4 (f)) -TORK. (i fackspr.) torkanläggning genom vilken virke sakta förs fram. Torktyper. Man skiljer på två huvudtyper av torkar, vandringstorkar, upp till 50 m långa kammare där rått virke införes i ena ändan och kontinuerligt föres fram tills det tages ut torrt i den andra, och kammartorkar, där vagnarna kvarstå tills virket fått önskad torrhetsgrad. HantvB I. 2: 49 (1934).
(1 (e)) -TUR. jfr tur, sbst.1 2, o. -färd. Enligt lärlingars vana på den tiden företog han sig efter tvenne år en vandringstur. TT 1874, s. 193. Med anledning av .. orienteringstävlingen arrangeras inga vandringsturer på Frostavallen i morgon. SDS 19/4 1947, s. 6.
(1 e) -TÅG.
1) till 1; jfr tåg, sbst.4 1; äv. mer l. mindre bildl., om ngns l. ngts förflyttning l. rörelse l. lopp o. d. (jfr vandra 4); jfr -färd. Intet hinder / .. (strömmen) binder / På hans långa vandringståg. Stagnelius (SVS) 2: 292 (1821). De vidsträckta vandringståg, som gräshopporna tid efter annan företaga. Kruhs UndrV 725 (1884). På 600-talet f. Kr. följde nya vandringståg, då kimmerierna inträngde på halvön från öster och bitynierna jämte andra trakiska stammar från väster. Fornv. 1922, s. 113.
(4) -UTSTÄLLNING~020. ambulerande utställning. En del museer .. anordna stundom .. filial- eller vandrings-utställningar. MeddSlöjdF 1898, 1: 43.
-VÄG.
1) till 1: väg där ngn vandrar l. reser, färdväg; äv. bildl., om spridningsväg (jfr vandra 4); jfr -led, -stig. Paulinus Gothus Pest. 22 a (1623). Något närmare om granens vandringsvägar från Finland till Sverige känner man .. ej med säkerhet. SkogsvT 1906, s. 457. Gruvan hade varit så tillspärrad av ras, att den vanliga vandringsvägen ner till djupet var ur bruk. Lindroth Gruvbrytn. 1: 234 (1955).
2) till 2, om väg l. stråk längs vilket viss djurart förflyttar sig. Att förbjuda s.k. ”pelagic sealing”, vilken före år 1911 florerade utefter pälssälarnas vandringsväg. SvNat. 1934, s. 155.
(2) -ÅL. ål av arten Anguilla anguilla, blankål; jfr -djur. (Ål)fisket .. är af högst olika betydelse .. beroende på om på det ena stället finnes tillfälle till fiske efter vandringsål eller ej. SvRike I. 1: 263 (1899).
(1 e) -ÅR. år under vilket ngn vandrar l. reser l. flyttar omkring; i sht förr äv. bildl.: levnadsår; jfr -tid 1. På sitt 77de Wandringz-åhr. Dalius Valet. Titelbl. (1681). Om gesäll efter vandringsåren kom tillbaka till hemorten, tog han vanl. åtm. för en tid plats hos den mästare, där han utlärts. 3NF 8: 614 (1928).
(2) -ÄLG. jfr -djur. Vandringsälgarna utgör ett speciellt problem. Från fjärran höglänta skogsvidder strömmar de ner mot sina traditionella vintervisten i Klarälvdalen, Siljansbygden eller Storsjön. SvD 14/12 1983, s. 11.
Avledn.: VANDERSKAP, n. [jfr t. wanderschaft] (†) till 1: handlingen l. förhållandet att vandra, vandrande. Valentin Emrichs Son som effter 12 åhrs wanderskap är nyligen heemkommen igen. HdlCollMed. 1692, s. 285. Ahlman (1872).
VANDRARE, m.//ig.
1) till 1 (e): person som vandrar l. reser l. flyttar omkring, vandringsman; äv. bildl., särsk. om växt l. cell o. d. som sprider l. utbreder sig (jfr vandra 4 d). Syr. 26: 12 (öv. 1536). (Lat.) Ambulator .. (sv.) En Wandrare. Then som går och spatzerar. Linc. D 6 a (1640). Perenna växter .. l. Ofvanjordiska vandrare. BotN 1884, s. 61. Stenkors uppsattes i den gamla tiden till åminnelse av vandrare, vilka drabbades av en hastig död utan att få absolution. ActaOel. 5: 56 (1933). jfr fjäll-, fot-, med-, natt-, rot-, söndags-vandrare m. fl.
2) (numera bl. tillf.) till 2, om djur som vandrar. Vandrare eller Sparffoglarne äro alla de som icke kunna hänföras till någon af de andra ordningarne. Ström SvFogl. 7 (1839). Lönnberg Ren. 26 (1909).
Ssgr (i allm. till vandrare 1): vandrar-, äv. vandrare-cell. (†) cell som fritt kan röra sig i kroppens vävnader, vit blodkropp; jfr vandrings-cell. 2NF 11: 768 (1909).
-folk. särsk. (numera bl. tillf.) om kringvandrande folk, resande. Tegnér Niniv. 69 (1875).
-förening. jfr förening 7 c. TurÅ 1914, s. 401.
-hem. billigt logi med självhushållning (urspr. för vandrare); jfr ungdoms-härbärge. Vandrarhem, vilka i främsta rummet skulle stå öppna för ungdom, stadd på semester- eller ferieresa. SvD(A) 13/12 1932, s. 7.
-led. vandringsled. Genom sommar och vinter och solsken och yr / öfver fall, öfver mo, öfver myr, / .. gick hans vandrareled. Fröding NDikt. 34 (1894).
-liv. vandringsliv. Landsm. VIII. 1: 51 (1887).
-lust. vandringslust. Själva kalla sig sjödajakerna för iban eller ivan (= vandrare), vilket .. syftar på en av deras mest karaktäristiska egenskaper, vandrarlusten. Ymer 1926, s. 349.
-myra. till vandrare 2: nomadiserande myra; jfr här-myra, vandrings-myra. VäxtLiv 2: 304 (1934). Vandrarmyror .. de myror som ofta växlar boplats och som gemensamt i långa kolonner jagar och för hem byte till boet. NE 19: 236 (1996).
-predikant. vandrande l. kringresande predikant, resepredikant. (Franciskus) ville gå ut öfver världen och predika på folkets språk; en vandrarepredikant för folket ville han blifva. KyrkohÅ 1910, s. 24.
-scouting. jfr scouting 2. HforsScoutkSpan. 15 (1929).
-sko. sko avsedd för l. lämplig vid vandring; jfr terräng-sko. Vandrarsko .. i rymlig, bekväm och böjlig modell. STSD(A) 29/10 1933, s. 8.
-trupp. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) kringvandrande l. kringresande teatertrupp. De franska spelen (hade) från 1720-talet fått vika för tyska vandrartrupper. Schück o. Warburg 2LittH 2: 201 (1912).
VANDRARINNA, f. [jfr vandrare] (numera mindre br.) till 1 (e): vandrerska. Haren .. satte sig ned, nästan orädd, att betrakta de fredliga vandrarinnorne. Bremer Nina 453 (1835). Östergren (1966).
VANDRERSKA, f. [jfr vandrare] (numera bl. tillf.) till 1 (e): kvinnlig vandrare; jfr vandrarinna o. vandrings-kvinna. Phosph. 1810, s. 212. Vandrerskorna togo miste om vägen i skogen. Bremer Nina 458 (1835). jfr fot-, sömn-vandrerska m. fl.
Spoiler title