SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2014  
VARV var4v, sbst.2, n. (Svart G1 89 (1561) osv.) ((†) r. l. m. l. f. Hildebrand MagNat. 227 (1650), Serenius Ii 3 b (1734)); best. -et; pl. =.
Ordformer
(varv (hu-, hv-, hw-, w-, -f, -ff, -ph) 1541 (: Månahuarff) osv. värf (hv-, hw-, w-, -e-, -ff) 1538 (: soolwerff)1839. warp c. 1750)
Etymologi
[fsv. hvarf; motsv. fd. hwerffue (d. hverv), fvn. hvarf; till VÄRVA. — Jfr VAR, sbst.2, VARVA]
1) mer l. mindre krets- l. cirkelformig bana (se BANA, sbst.1 1 e) i vilken ngn l. ngt rör l. tänks röra sig (kring föremål l. axel o. d.) från utgångspunkten o. tillbaka till densamma (l. dess närhet); äv. dels i mer l. mindre oeg. anv., om form svarande till sådan rörelsebana, dels allmännare, om ngt som påminner om sådan bana, dels mer l. mindre bildl.; särsk. dels i sådana uttr. som varv efter varv, upprepade varv (ibland äv. att hänföra till 2 o. 3), dels (o. numera nästan bl. bildl.) i uttr. gå varvet runt, gå runt ett varv så att man kommer tillbaka till utgångspunkten. Han (lät) sitt Resigetygh rijda ett hwarff kring om hela Staden och fram om Slottedt. Svart G1 89 (1561). Fjädern, som böjes och windas flere hwarf om en stilla-stående kropp. Printz Uhr 33 (1769). Jag går ett hwarf i parken. Hagberg Shaksp. 6: 7 (1849). Det innevarande året har påmint oss, att ett sekel fullbordat sitt hvarf, sedan vår störste siare och häfdatecknare först såg dagens ljus. 2SAH 60: 20 (1883). Ena nyckeln fram han tager / och ett hvarf i låset vrider. Jensen BöhmDiktn. 196 (1894). Ett .. gevär med 12,17 mm. kaliber, 6 refflor som göra ett varv på 113 cm. Alm VapnH 111 (1927). Delar från bilen kastades åt alla håll medan den blixtsnabbt snurrade varv efter varv i luften. KvällsP 2/12 2013, s. 10. Från gatan till nätet och tillbaka. Nätshoppingen har gått varvet runt. SvD 13/9 2014, s. 10. — jfr GREN-, HALV-, OM-, RULLNINGS-, RÄFFEL-, SKRUV-, SNODD-, TRÅD-VARV m. fl. — särsk.
a) om sådan rörelsebana hos himlakropp. Stiernhielm Arch. A 3 b (1644). I dubbla nijo hwarf man såg den blida Solen, / Sin bana resa fram. Kolmodin QvSp. 2: 333 (1750). Må dessa stjärnor vandra kring varandra i en evig ring: Av vad de samlar, varv på varv, skall ingenting bli kvar. Ekelöf Köp 69 (1938). — jfr MÅN-, SOL-VARV m. fl.
b) tekn. om sådan rörelsebana kring rotationsaxel hos del i motor l. urverk o. d.; äv. elliptiskt för: varvtal, särsk. i uttr. i varv. TT 1871, s. 5. Kraften (i urverket) minskas .. i samma förhållande som antalet hvarf eller hastigheten tilltager. Ericsson Ur. 47 (1897). Motorn rusar upp i varv. SvD(A) 1934, nr 166, s. 7. Just då hörde de Hugos bil nere i backen – högt varv, hög fart. Gustaf-Janson GodVänn. 33 (1955). — jfr MINUT-, TOMGÅNGS-, TOPP-VARV m. fl. — särsk. [sannol. efter motsv. uttr. för varvtal hos motor] (i sht vard.) om mentalt tillstånd, i sådana uttr. som vara uppe l. l. komma upp (l. ned) i varv, vara l. bli (l. upphöra att vara) uppvarvad. Pyk MacLaine HittaHem 120 (1975). Lussan verkade vara uppe i varv. Hon pratade snabbt och högt och skrattade ofta. Ingemarsson SmåCitr. 102 (2004). Naturen ger mig möjligheter att komma ner i varv och slappna av under ledigheten. NorrkpgT 28/6 2014, s. 24.
c) om sådan rörelsebana vid idrottsutövning (i sht på för tävling l. sport o. d. iordningställd bana (se BANA, sbst.1 3)). Columbia tog ledningen och behöll den under första hvarfvet. TIdr. 1881, s. 36. — jfr SLUT-, SPURT-, START-VARV m. fl.
2) gång (se d. o. II 1), omgång (se d. o. II 10); äv. dels närmande sig l. övergående i bet.: stund, tag (se TAG, sbst.1 5), dels om bana i vilken ngn l. ngt rör l. tänks röra sig fram o. åter; särsk. i uttr. mellan varven, mellan tillfällena l. gångerna; ofta med kvardröjande bet. av 1. Spegel 525 (1712). Rymnings brott .. måge .. af Regements Rätt beläggas med .. Try hwarf gatulopp. PH 8: 7419 (1766). Behöfver / Någon en rolig sömn, han öfversimme i tre hvarf / Tibern. Adlerbeth HorSat. 42 (1814). Jag har tagit mitt parti och skriver ett hvarv i brevet när helst jag känner lust. Benedictsson Dagb. 1: 255 (1884). Det är sant, att han ett hvarf på 1880-talet rycktes med af tidpunktens allmänna tendens. Levertin Diktare 237 (1898). Jag arbetade ibland som aktris, men mellan varven var jag danspartner på danssalonger och liknande. Östlund Cheyney BeskPill. 186 (1959). Det får jag nog fundera ytterligare ett varv på innan jag svarar absolut ja! SvD 14/8 1988, s. 12. — jfr TIDE-VARV m. fl. — särsk. (†) om turordning enl. vilken åliggande l. rättighet o. d. cirkulerar mellan medlemmar av en grupp (ss. socken l. byalag); äv. dels om tur (se TUR, sbst.1 3) i sådan turordning, dels i sådana uttr. som efter l. för varv(et), enligt viss bestämd turordning, () varvet (om)kring, om sådant åliggande osv.: (gå) laget runt; äv. i adverbiell anv., i dat. pl. varvom: enligt turordning. PrivSvStäd. 4: 88 (1594). Moste förthenskul Borgarna ömsom och hwarfwom holla wacht. Schroderus JMCr. 355 (1620). Är .. (den som står på tur) icke till, gånge tå hwarfwet, plichten och åhugan till then ther näst. KOF II. 2: 225 (c. 1655). Såssom uthi rotan äre 20 personer, så må man sättia then eene till knecht thet eene åhret och then andre thet andre åhret, och låtha så warfwet gå omkring. RARP 6: 104 (1657). Nu äro merendels alla Sockner .. förplichtada at ligga i håll i Gästgifware gården, och skiutzsa efter hwarfwet. Broman Glys. 1: 9 (c. 1730). Och klädd i sina bästa kläder, / Hos grannarne man gick för hvarf / Och på kalaser kråset smorde. Nordlund Bit. 53 (1894). jfr KNEKTE-, KYTT-, SMÅ-, SOCKEN-, STOR-VARV m. fl.
3) lager (se LAGER, sbst.3 1), skikt; ngn gg äv. dels: rad, dels: nivå; ibland med kvardröjande bet. av 1. Tagh en nyy Kruka, i henne en hwarff torra Rooffbladh, thet andra ett hwarff Nötter (osv.). Hildebrand MagNat. 227 (1650). Man må .. begrafa sina döda för hwarf, den ena wid eller efter den andra. Wettersten Forssa 95 (c. 1750). (Örlogsfartyget) hade 5 däck och hwarf med åror. Bergklint MSam. 2: 249 (1792). Vi som tro, att även vår tid är i stånd att foga ännu ett hvarv på den svenska vitterhetens byggnad, äro ett brödraskap. Benedictsson Dagb. 1: 167 (1884). Vid tillmakning .. har veden i större eldar .. ställts i två till flera parallella rader eller varv, det ena utanför det andra. Lindroth Gruvbrytn. 1: 268 (1955). — jfr JORD-, RÖD-, SNÖ-VARV m. fl. — särsk.
a) skikt l. lager av byggnadsmaterial (i byggnad l. mur o. d.), särsk. (o. i sht) timmervarv, omlag (se d. o. 1 a); förr äv.: skift (se SKIFT, sbst.1 5 a). Kapellet .. (är) fjorton hvarf högt till väggbånnen. Johansson Noraskog 2: 422 (i handl. fr. 1633). Borstughan rutin, backughnen på 2 huarff och westan på rööta i een stock. Murenius AV 432 (1660). (Bastun) liknar de allra ursprungligaste basturna från Ryssland och Finland som ofta var nedgrävda i någon kulle och endast hade några varv med timmer som avslutning uppåt. DN 21/9 2003, Bostad s. 3. — jfr RING-, STEN-, STOCK-, SYLL-, TEGEL-, TIMMER-VARV m. fl.
b) lager (se LAGER, sbst.3 1 a); särsk. (o. numera i sht) (geol.) tunnare (cykliskt upprepade) skikt inom sådant lager (jfr LAGER, sbst.3 1 a α), särsk. (i sht om lera): årlig avlagring, årsvarv. UHiärne 2Anl. 343 (1706). I en liten Moszlupen Myra (är) funnen en tät, fin och mycket tung Hwitlera .. men ther allenast legat i ett smalt hwarf. Kahlmeter LerArt. 8 (1743). (Sandstenen norr om Ringsjön) är dels i olika lager, dels i olika hvarf af samma lager mycket olika till finhet och hårdhet. VetAH 1819, s. 144. Den mot en viss årsföljd svarande lervarvsserien får .. en viss karaktäristisk rytm i varvens mäktighetsväxling. Flodström Naturförh. 110 (1918). — jfr BERG-, KOL-, LER-, SANDSTENS-, SKAL-VARV m. fl.
c) (†) årsring. SvMerc. 1: 145 (1755). Man uptäcker .. hos vexterne hvarf i deras byggnad. Agardh Bot. 1: 46 (1830).
d) (†) omfar; jfr MASK-STOLPE. De wadar, som nyttjades under det stora sillfänget för år 1807 hade 32 hwarf på alnen. Ekström AfhFiska 20 (1845). SvUppslB 29: 326 (1936).
e) textil. vid stickning l. virkning: rad med maskor som sträcker sig från ett arbetes ena sida till den andra l. (vid rundstickning) ett helt varv (i bet. 1). SthmModeJ 1848, s. 61. Små vågor, bestående af 6 luftmaskor, med en vanlig maska fästade i förra hvarfvets medlersta luftmaska. SthmModeJ 1849, s. 39. Nu lägger hon upp det första varvet till ett par sparkbyxor. Henschen SkuggBrott 64 (2004). — jfr AVIG-, SLUT-VARV m. fl.
Ssgr: VARV-ANTAL~02 l. ~20. särsk. (numera mindre br.) till 1 b: varvtal. TT 1874, s. 86. Motorns effekt är beroende av bensintillförseln, och dess variation ger sig tillkänna i ändring av antalet rotationer pr minut, varvantalet. Thulin o. Malmer Flygm. 67 (1916).
(3) -BEGRAVNING. (i sht i fackspr.) Rig 1953, s. 61. Detta system (där gravens placering bestämdes av den dödes sociala ställning) bröts upp genom införandet av varvbegravning varvid de döda begrovs bredvid varandra i den ordning de avled. Rig 1978, s. 44.
-RÄKNARE.
1) tekn. till 1 b: anordning l. apparat för mätning av varvtal, takometer. JernkA 1886, s. 286. Till vänster (i flygplanet) sitter varvräknaren, som visar motorns varvtal och till höger hastighetsmätaren. Söderberg PrFlygl. 1: 59 (1935).
2) sport. till 1 c, om person med uppgift att räkna antal varv som tillryggaläggs av tävlande. Funktionärerna vid en kappridt utgöras vanligen af 2 domare, 1 starter, 2 tidtagare, 2 hvarfräknare samt dessutom ett antal marskalkar. Balck Idr. 2: 462 (1887). Hans mest famösa lopp var nog egentligen det .. då hans 5 000-meterstid ropades ut som rekordtangering. I själva verket var tiden 12.49,2 eftersom varvräknaren missat en runda. DN 23/5 1998, s. B6.
-SERIE. särsk. geol. till 3 b: serie av skikt i lager. Flodström Naturförh. 110 (1918). Från en plats till en annan kan man återfinna vissa bestämda varv och varvserier, bildade t. ex. under en extremt varm sommar följd av två normala och en ovanligt kall. Hadding Geol. 109 (1954).
(1 b) -TAL. tekn. antal varv kring rotationsaxel per tidsenhet; äv. bildl.; jfr -antal. Genom användning af ett regleringsmotstånd .. kan jämnare hvarftal erhållas vid växlande belastning. Elfving Starkstr. 70 (1909). Valrörelsen börjar nu komma upp i högt varvtal. DN(A) 7/9 1964, s. 11. De (laddningsbara) har ett betydligt lägre varvtal än nätanslutna borrmaskiner. RådRön 1989, nr 4, s. 4. jfr rusnings-varvtal.
Ssgr: varvtals-reglering. abstrakt o. konkret(are): (mekanism o. d. för) inställning l. avpassning av varvtal; jfr reglera II 3 a. Vid likström är varvtalsregleringen ganska enkel, i synnerhet om regleringen skall ske uppåt. HantvB I. 2: 155 (1934). Steglös varvtalsreglering. Starta – variera – reversera – bromsa med Boehringer hydrauliska variator. SvD(A) 7/3 1966, s. 1.
-regulator. konkret: (i sht av säkerhetshänsyn l. till skydd av maskin l. motor inrättad) mekanism o. d. för inställning l. (automatisk) avpassning av varvtal; jfr regulator 2 a. DN(A) 18/9 1963, s. 3.
-TALS, adv. (varv- 1706 osv. varve- 1720) särsk. (o. i sht) till 3 (b): varvvis; förr äv. till 2 slutet: enligt turordning. Huru Jorden schichtwijs eller hwarftahls .. är beskaffat. UHiärne 2Anl. 329 (1706). På Härads-Tinget dömde Härads-Höfdingen, med den utsedde Nämden, som gick hvarftals kring Häradet. Botin Utk. 585 (1764). Nysågade bräder läggs upp till tork i mer än manshöga staplar, varvtals, med luft emellan. Lundkvist Vindingev. 39 (1956).
(1 c) -TID. sport. för ett varv uppmätt tid (se tid, sbst. 9 c). Varvtiderna nådde .. någon gång upp till 75 sekunder, men näst sista varvet gick på 71.5. IdrBl. 26/5 1924, s. 12. Med en sådan bil ligger varvtiderna på Tierpsslingan på ungefär en minut. UNT 14/9 2012, s. 10.
(3) -VIS, adv. i lager (på lager). Väl rensad och renad oxmärg skäres i behöriga stycken, som kokas möra uti en braise, hwarefter de läggas hwarfwis på ett fat. Sjöberg Singstock 148 (1832). Lägg ljus och mörk smet varvvis i den iordninggjorda formen. StKokb. 39 (1940).
Avledn.: VARVIG, adj.
1) tekn. till 1 b, om motor: som har (så l. så högt l. lågt) varvtal; ss. senare led i ssgn hög-varvig.
2) geol. till 3 b: som är uppbyggd l. består av lager l. skikt; särsk. (o. i sht) om lera o. d. De inom Sverige förekommande mergelarterna och lerorna tillhöra diluvialformationen och kallas hvarfvig mergel samt hvarfvig lera. Bergstrand LbGeol. 240 (1868).
Avledn. (till varvig 2; geol.): varvighet, r. l. f. förhållandet l. egenskapen att vara varvig. Arrhenius Jordbr. 1: 30 (1862). De glaciala lerornas varvighet har visat sig motsvara årets klimatiska period. LvPost hos Flodström Naturförh. 109 (1918).
Spoiler title