publicerad: 2014
VATTRA vat3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (†, Dalin FrSvLex. 2: 139 (1843), Björkman (1889)).
Ordformer
(vatr- (w-) 1741–1852. vattr- (w-) 1718 osv.)
Etymologi
[liksom d. vatre av nl. wateren, vattna, vattra, till VATTEN; jfr t. wässern, eng. water. — Jfr VATTER, ssgsförled2]
(i vissa kretsar) tr.; i fråga om att gm pressning av två lager tyg o. d. mot varandra prägla det ena tyget på det andra (ofta i vågformiga mönster), moarera; i sht i p. pf. i adjektivisk anv. Fina tryckte wattrade- eller Flammerade Cassianer. Stiernman Com. 6: 529 (1718). Seraphiner-teknet bäres uti et stort blott wattradt band, som går öfwer axelen ifrån höger til wänster. PH 4: 2624 (1748). Von Mekeroth .. nedsatte sig på den svarta, vattrade lädersoffan. Almqvist TreFr. 1: 9 (1842). En grön vattrad yllekjol. RedNordM 1917, s. 8. Teaterns ridå utgjordes av ett enda stort japanskt broderi i guld och silke på mörkblått vattrat siden. Lagergren Minn. 8: 143 (1929). Denna lilla bok är bunden i en ursprungligen med ljusblått vattrat siden överklädd pärm och försedd med en klaff. HT 1946, s. 333. Plötsligt kan man minnas det vattrade blåblommiga klänningstyget från den första skolexamen, och hur det var att stå där i skolgårdsgruset och vänta, finklädd, nylockad, lite obekväm. DN 18/9 2007, Kultur s. 19. — särsk. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.
a) i fråga om färgteckning på fågels fjäderdräkt, särsk. i p. pf. i adjektivisk anv., om vinge l. bröst o. d.: som är vågformigt bandad; ss. vbalsbst. -ing äv. konkret, om sådant mönster. Brunt vatrade vingar. NorrlS 1–6: 106 (1799). Under rostgul med längsgående bruna vattrade fläckar. Ström SvFogl. 19 (1839). (Varfågeln) har inte heller det vita på undersidan så rent: man ser här i regel mörkare vattringar. Rosenius SvFågl. 2: 218 (1924). Vattrat bröst och grå rygg hos (gök)hannen och mer diffust vattrat bröst hos honan. ICAKurir. 1996, nr 25–26, s. 18. — jfr BRÖST-, GRÅ-VATTRAD.
b) i fråga om tillfälliga vågformiga l. krusiga rörelser l. formationer i naturen (särsk. med avs. på vattenyta l. moln o. d.) orsakade av vind l. ljus; äv. refl.: gm att röra sig åstadkomma (krusiga) vågformationer. Dit Brunsvikens bölja klar / I vatrade vågor sig drar. Bellman (BellmS) 1: 266 (1790). Den grågula rågen går i vattrande vågor. Rosenius Naturst. 25 (1897). En plötslig vindil vattrade fjärdens yta och trädens blad vände avigsidan utåt. Malmberg Åke 192 (1924). Ytterst tunna, vattrade och sannolikt stratosfäriska moln. Ymer 1951, s. 94. Havet vattrar sig i sidenblått. TurÅ 1953, s. 268. — jfr SILVER-VATTRAD.
c) (i fackspr.) i fråga om åstadkommande av vågformigt mönster, särsk. vid bearbetning av metall l. trä, stundom liktydigt med: damaskera (se d. o. I 2); äv. i fråga om av naturen skapat sådant mönster på sten l. trä o. dyl. l. om oönskat mönster vid tillverkning av ngt; ss. vbalsbst. -ing äv. konkret. Wallerius Min. 201 (1747; i p. pf., om bärnsten). Anocoffs .. (har) funnit fyra olika sätt att frambringa ett vattradt eller damascerande stål. JernkA 1846, s. 347. Sickling av lackytan avser att jämna den, så att ryggar och vattringar arbetas bort. Ljungqvist Slöjdb. 192 (1957). Vattring .. (dvs.) defekt på polymermaterials yta i form av täta, parallella, relativt smala och skarpt avgränsade vågformiga linjer. TNCPubl. 84: 233 (1986). I bottenfärgen målas lodräta kedjor av vattringar i två valörer. Tunander DekorMåln. 74 (1988).
Avledn. (numera bl. tillf.): VATTRIG, adj. som har vågformigt l. flammigt mönster, vattrad. Fast och segt trä, till färgen vattrigt gulbrunt, något skiftande i blått eller grönt. Stål Byggn. 1: 24 (1834). Stillastående och vattriga skyar. Lovén Folkl. 179 (1847). Nilsson Fauna II. 2: 107 (1858; om fjädrar). Om man i en starkt lastad mangel nyttjar valsar af grofporigt trä, gifver detta aftryck på väfnaden, och vattrigt tyg eller moiré erhålles. NF 1: 923 (1876). Pressarne ställas så att längden och bredden samtidigt blifva färdiga, enär, om bredden kommer efter, stycket lätt blir vattrigt. TT 1890, s. 158.
Spoiler title
Spoiler content