[jfr d. weichsel, vejksel; av t. weichsel, av fht. wīhsela; jfr äv. (med annat avljudsstadium) mlt. wissel; rotbesläktat med lat. viscum, mistel, gr. ἰξός, mistel]
om den (till familjen rosväxter hörande) busk- l. trädartade växten Prunus mahaleb Lin.; äv. om (till finsnickeri o. d. lämpligt l. använt) trä l. virke av denna växt; jfr DRUV-KÖRS 2. Eneroth Pom. 2: 292(1866). (Cigarr)Mundstycket är af weichsel med bernstensspets och kostar blott Kr. 1.25. NNisse 1896, nr 37, s. 7. Det ligger en fin arom af weichsel i den milda luften. Rosenius Himmelstr. 225(1902). Boet har oftast hittats i någon buske av hagtorn eller weichsel. FoFl. 1953, s. 53. Det finns .. ett träd kvar, som Linné planterade själv. Det är en vejksel. UNT 5/6 2011, s. B4. — jfr STEN-VEJKSEL.
SAOB
