SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2017  
VERK vær4k, sbst.1, n.; best. -et; pl. = (Joh. 5: 36 (NT 1526) osv.) ((†) -er Stiernman Riksd. Bih. 53 (1546: Målwärcker), Palmchron SundhSp. 221 (1642)). Anm. 1:o I ä. tid har ordet använts i n. pl. obest. föregånget av ett attribut med en böjningsform som sammanfaller med en nutida böjningsform i r. sg. obest. I sådana fall kan formen verk ha kommit att uppfattas ss. sg. obest. av ett sbst. i r. l. m. l. f. (o. föranlett ett korresponderande finit verb i sg.), t. ex. Tu käre himmelske Fadher hafwer vndt migh Sex daghar j wekon, at beställa min wärk. Carl IX Cat. Z 2 b (1604). Min verk är, såsom edert, en evangelisk predikares. Wallin Rel. 4: 197 (1837). 2:o Vissa ä. språkprov innehållande former som äv. skulle kunna hänföras till verke, sbst.2, redovisas här, t. ex. sg. best. verket o. pl. verker. 3:o Ä. kasusformer ss. gen. sg. best. verksens, dat. pl. verkom förekommer fortfarande ngn gg i ä. nysv., t. ex. KOF II. 2: 364 (c. 1655: werksens), Stiernhielm Herc. 107 (1648, 1668: i werkom). Frekvent är användningen av gen. pl. verka (äv. försvagat: verke) i uttr. till verka (till verke) (äv. sammanskrivet; se 1 f).
Ordformer
(verk (w-, -c, -ck) 1526 osv. värk (u-, w-, -æ-, -ch, -ck, -gk) 15241962. wark (-ck) 1673 (: Warckfaat)1826 (: Warkkärra))
Etymologi
[runsv. verk, fsv. värk; motsv. fd. værk (d. værk, nor. verk), fvn. verk, fsax., mlt. werk, mnl. werc (nl. werk), fht. werah, werih, mht. werch, werc (t. werk), feng. weorc (eng. work), ävensom gr. ἔργον, i avljudsförh. till armen. gorc, arbete, o. besläktat med avest. varəza, verksamhet, fir. fairged, gjorde. — Jfr ARGON, DEMIURG, ENERGI, KIRURG, LITURG, ORGANON, ORKA, v., SIDERURGI, SYNERGI, TEAMWORK, TEURG, VERK, sbst.2, VERKA, v., VERKE, sbst.1, 2, VERKSAM, VERKSTAD, VERKSTÄLLA, VERKSTÄLLIG, VERKTYG, VILDVERK, VIRKA, VIRKE, sbst.2]
1) förhållandet att ngn (l. ngt) verkar l. handlar l. uträttar l. åstadkommer l. gör ngt, handlande l. agerande; äv. dels (o. i denna anv. ibland utan klar avgränsning från 2) om enstaka handling l. gärning l. åtgärd (särsk. i uttr. sätta kronan på verket (se KRONA, sbst. 6 c slutet)), dels om verksamhet l. aktivitet (se särsk. a), dels om förhållandet att ngt omsätts i handling l. förverkligas (äv. övergående i bet.: skeende l. händelseförlopp (se särsk. d, e, f ι ζ, κ, g)); i sht förr särsk. om sakrament l. kulthandling o. d.; förr särsk. dels om handling l. gärning åtföljande ord l. löfte o. d. (jfr e α), dels i det mer l. mindre pleonastiska uttr. verk och gärning(ar), dels i uttr. taga viljan för verket, betrakta ngns vilja till handling ss. överordnad resultatet; jfr VERKE, sbst.2 1. 2Tim. 2: 21 (NT 1526). Eij må twå eller flere Präster tillijka skriffta i samma rum, at .. the bichtande genom åtskillige taal eij blifwa förwirrade .. således at hela wärket lijde till sin krafft något meen. KOF II. 2: 69 (c. 1655). Som Reverendissimus Dn. Episcopus medh löfte och wärk hafwer mig och mina bewijst all wälgerning. VDAkt. 1685, nr 229. Hwilka äre wärdige och wälberedde Giäster til thenna Helige Måltiden? The, som sig sielfwa pröfwa, om the förstå hwad thetta heliga wärket hafwer at innebära. Swebilius Cat. 2: 101 (1689). Fåfängt tjenar man Gud med lofsånger och böner, om man med dem ej förenar werk, som honom behaga. Franzén Pred. 5: 87 (1845). Ändteligen är nu i tillfälle att afsända till Dig de Tigerstedtska verserna. Gerna hade jag med bättre velat visa min aktning .. för den käre gubben, men han får lof att taga viljan för verket. JLRuneberg hos Strömborg Runebg IV. 2. 2: 204 (1858). Utan dig vor’ verk och gerning / blindhet, tomhet, död. Collan Dikt. 5 (1864). Den S:t Simonistiska principen: ”åt hvar och en efter hans (hennes) förmåga och åt hvarje förmåga efter dess verk!”. EkonS 1: 449 (1894). — jfr AVUNDS-, BARMHÄRTIGHETS-, BARN-, FÖRNEDRINGS-, HOP-, MANNA-, MINNES-, NÖD-, RELIGIONS-, SABBATS-, SKEN-, STYMP-, UNDER-VERK m. fl. — särsk.
a) om i visst syfte utförd handling l. gärning l. bedriven verksamhet; särsk. om sådan handling osv. av väsentlig l. bestående betydelse; äv. övergående i bet. dels: uppgift (se d. o. 4) l. ändamål, dels: syssla l. göromål l. (dagligt) arbete; särsk. i uttr. efter fullbordat verk (se särsk. β); äv. mer l. mindre bildl.; förr äv. i sht ss. senare led i vissa ssgr övergående i bet.: väsen l. väsende; förr särsk. med objektiv gen. (Paulus) later .. första huru anden och kötit stridha medh hwart annat vthi menniskionne .. ath wij måghom lära retsligha kenna thet werkit som är ath dödha syndena vthi oss sielff. FörsprRom. 5 a (NT 1526). Jag haffver hafft medh folkedz inquartering att göra; hafver giffvedt mig, som i frije städer plägar skee, nog verk. AOxenstierna 7: 548 (1632). (Han var) mycket försummeligh på kiörckians wärck och alldeles obenägen. MeddSlöjdF 1896, s. 106 (1659). Att bokskrifvande var hos Ebreerna ett heligt verk. Agardh ThSkr. 1: 1 (1842, 1855). Böckerna behövde inte längre bli några ”eviga” konstverk, bara de utförde sitt banbrytande verk i egen tid. Lo-Johansson Förf. 67 (1957). — jfr ANDAKTS-, BILDNINGS-, BOT-, DJÄVULS-, EDSÖRES-, ENIGHETS-, HANDELS-, HOV-, INFORMATIONS-, INTELLIGENS-, JORDGUMME-, LIVS-, MISSIONS-, NÄRINGS-, REFORM-, REVNINGS-, REVOLUTIONS-, SANNINGS-, SKJUTSFÄRDS-, SNILLE-, STOR-, STYRELSE-, TJÄNSTE-, UNDERVISNINGS-, UNIVERSAL-VERK m. fl. — särsk.
α) (†) om konflikt l. fejd l. ovänskap mellan stater. (Danskarna) stå icke mykitt väll tiltroendes, såsom theris grundh medt värket nogh rönth ähr både enestedtz och annerstedtz. G1R 29: 18 (1559). Om huset ÖsterRijke är bettre kunnigt hurusåsom dhe .. Efter mitt inträde till Regementet fomenterat (dvs. underblåst) wärket uti Brehmen till krijg och en entelig ruptur. RARP 7: 2 (1660).
β) om illgärning l. klandervärd handling. Gustaf II Adolf 76 (c. 1620). Berettades mykket om .. then mordiska conspiration och thet förgift, genom hwilket månge menniskior wore ombrachte .. I samma werk sades Duc de Luxembourg wara någorledes intresserad. Spegel Dagb. 157 (1680). Det var en ensam rånare, iförd mörk rånarluva, som efter fullbordat verk gav sig iväg på cykel. Arbetet 26/8 1995, s. 13. jfr NEDRINGS-, NIDINGS-, RÅNS-, SKYMNINGS-, STYGGELSE-VERK m. fl.
b) om handling utförd av l. gm Gud l. Kristus; äv. (övergående i 2) om av Gud skapat ting l. väsen l. skapad varelse (jfr SKAPELSE 1 b); jfr c. Ath the wärk som fadhren haffuer giffuit mich ath iach skal fwlboordha, the samma werk som iach gör witna om mich ath fadhre(n) haffuer sent mich. Joh. 5: 36 (NT 1526). Att inthet Creatur antinghen i himelen eller på iordenne formå thetta Alzmectigha ordhet vti sitt verck hindra heller återholla. LPetri Œc. 13 (1559). Efter thed är Gudz vilia, när han sina värk drifver genom menniskior, att man skal them, som han til sina instrument brukat hafver, ähra och beröma. OxBr. 12: 650 (1645). Att döda en menniska .. är att sönderkrosza ett himmelskt werk. Franzén Pred. 4: 174 (1844). Renässansmänniskan såg konsten som jämställd med naturen. I trädgården kunde man betrakta växterna som var Guds verk. DN 28/9 1996, s. B5. — jfr FRÄLSNINGS-, FÖRSONINGS-, GUDA-, HELGELSE-, NÅDE-, SALIGGÖRELSE-, SALIGHETS-, SATISFAKTIONS-VERK m. fl.
c) om ngt som åstadkoms l. åstadkommits l. förorsaka(t)s l. ombesörj(t)s l. skapa(t)s av (i sht gm poss. pron. l. gen.-attribut) bestämd angiven utförare; särsk. om ngns livsverk; äv. mer l. mindre bildl., med saklig utförare; i vissa språkprov svårt att skilja från 2 b; jfr b. Gudh haffwer beslutit alla vnder otrogheet påå thet han skal göra miskund medh allom, när såå skeer haffwa thå bodordhen werkat theras retta werck. OPetri 1: 26 (1526). Väl Bondens minne sänks uti graf; / Men hans verk varar tiden ut. Geijer Skald. 15 (1811, 1835). Ett af hans (dvs. Michelangelos) sista verk var .. omdaningen af en sal i Diocletianus’ thermer till kyrkan S. Maria degli Angeli. Hahr ArkitH 370 (1902). Så mycket torde .. kunna sägas .. att den avgörande slutredigeringen är Samuel Ödmanns verk. KyrkohÅ 1926, s. 54. Jag är inte stolt över våra korsriddare och deras verk. DN 11/1 2013, Kultur s. 24. — särsk.
α) om ngt som åstadkom(mit)s l. alstra(t)s av naturen l. i denna inneboende kraft o. d. Thet edla och nyttiga Naturens werck, som wi kalle Liuset. Wassenius Alm. 1736, s. 17.
β) om ngt som åstadkoms osv. av redskap l. maskin o. d. Då maskinens verk består i ständigt upprepande af en och samma handling, kunna (osv.). EkonS 1: 229 (1891). (Han) följde en stund mekaniskt plogbillens uppbrytande verk i leran. Kämpe Träl. 59 (1907).
d) i förb. med gen.-attribut angivande varaktighet hos skeende l. händelseförlopp. Anfall och nederlag voro ett ögonblicks verk. 2SAH 8: 34 (1816). Det var en sekunds verk att gripa järnlejdaren och med tidningsbunten försvinna under luckans rand. Mörne ÄventV 256 (1929).
e) († utom i β) i sg. best., med särskild tanke på att ett förhållande l. förlopp är faktiskt l. att ngt verkligen uträtta(t)s l. händer l. hänt; särsk. om sådant förhållande l. förlopp i motsatsförhållande till ord l. löfte l. antagande o. d. (äv. ss. bekräftelse av ord osv. (se särsk. α)); särsk. dels attributivt bestämt av själva (jfr β), dels föregånget av prep. i, i adverbiell anv. (särsk. i uttr. i verket, i verkligheten, faktiskt, äv.: i grunden, på djupet). RA I. 1: 337 (1554). På thz wår tacksäijelse må behagha och teckias Gudhi, så skal hon skee 1. Aff hiertat .. 3. Medh sielffua wärcket, at wij alt wårt görande och låtande til Gudz pris och loff anstella. Olai Holstenius B 3 a (1640). H. Thom. Blackwell, Profeszor i Grekiska Språket .. war en i wärket lärd man. SvMerc. 2: 767 (1757). Den frukten syns ej endast mogen, / Han så i verket är. GFGyllenborg Vitt. 2: 130 (1783, 1795). I verket, som till namnet, var Gustaf Adolf Protector af ett Tyskt-Protestantiskt förbund. Geijer SvFolkH 3: 230 (1836). — särsk.
α) om handling l. gärning l. åtgärd som åtföljer l. utgör tecken l. bekräftelse på l. bevis för tanke l. uppfattning l. avsikt o. d.; särsk. i sådana uttr. som (ut)i verket betyga l. låta påskina. G1R 28: 185 (1558). Thet the lofwa med orden, thet hålla the med sielfwa wärcket. Rudbeckius KonReg. 425 (1619). Min begerelse och lengtan till att kunna min K. H. Fader uthi verkedh betyga, att jagh ähr honom en tacksam sohn. OxBr. 8: 54 (1631). Fast jagh i sådan måtto all god intention hafft och det i wärket låtit påskina. Schück VittA 2: 85 (i handl. fr. 1685). Den första känslan hos honom var alltid välviljans, första stundens oöfverlagda beslut, det att i verket ådagalägga den. 2SAH 9: 215 (1820).
β) (fullt br.) i uttr. i (förr äv. med l. uti) själva verket, i verkligheten, egentligen, när allt kommer omkring; jfr SJÄLV I 2 a δ. Att ingen kan thett så klarligen uttseije, som thett udi sielfve verket .. allom nochsampt kunnocht och vitterligit är. RA I. 2: 265 (1568). Slijke Menniskior funnes monge, som allenast medh Nampnet wore Christne: Men medh sielfwa Wärcket ähregirige, snickne, the ther medh Lögn .. foro effter store Rijkdomar. Schroderus Os. 1: 604 (1635). Den lille trumslagaren såg putsad och ren ut i sin vackra uniform, men i själfva verket var han osnygg och smutsig. LbFolksk. 31 (1890). Han trodde väl att jag skulle jobba där, men jag fick i själva verket någonstans att bo. Stensdotter ArnesKiosk 10 (2004).
f) i vissa uttr. angivande dels (med personsubj.) att ngn tar itu med l. håller på med l. utför ngt, dels (med saksubj.) att ngt påbörjas l. pågår l. är i gång; äv. i det ss. uppmaning använda uttr. till verket; jfr anm. 3:o. Så kan ock thet doch aldrigh fehla, at synden iw en tijd kommer til sitt werck j wårt samuett, så at hon oss bekymrar och plåghar. LPetri 3Post. 120 a (1555). Fruktansvärd på nytt stod hjelten (K. XII) i verket att förlika sig med sin ende farlige ovän och att eröfra Norge. Järta 2: 280 (1824). Jag sattes till verket. Lundgren MålAnt. 3: 96 (1873). Fort! Alle män till verket! Lagergren Minn. 8: 26 (1929). — särsk.
α) (†) ställa ngt (ut)i verket (se STÄLLA, v.1 I 26 a); äv.: ställa ngt i verk, verkställa ngt. AOxenstierna 4: 527 (1629). Min reformation i verk skall ställas. Hedberg Dagen 121 (1863).
β) [jfr t. ins werk setzen] sätta ngt i verket, förr äv. till verka, laga att ngt kommer till utförande l. förverkligas (jfr SÄTTA, v.3 I 18 b ε). Thetta till werckia att sättia hafwer han brukat een hoop förlupna Swenska som sigh uth medh grentzerne hafwe hållit. Gustaf II Adolf 164 (1617). Planerna på att råna en värdetransport var .. kända av polisen långt innan de sattes i verket. DN 8/2 1995, s. A5.
γ) (†) bringa l. föra ngt i verket l. till verka, sätta ngt i verket. Effter vij .. icke kunne vette, um våre miszgynnere haffve tilfälle ath bringe theris förehaffvende i värcketh emoth osz i thätte åhr .. haffuer (osv.). G1R 28: 239 (1558). Så begynte .. alt folck här (i Turkiet) att söka wår konungs nådh, sedan dhe sågo att han brackt 2:ne så stoora thing till wärcka, nemligen: stött een stoor-Wizijren af thronen .. och nu sedan upwäckt dhetta mägtiga rijket emoot Moscov. KKD 5: 180 (1710). Din sak är, grymme Gud, af dig i verket förd. Murberg Racine Ath. 76 (1776). Lindahl o. Öhrling (1780).
δ) gripa verket an, förr äv. angripa verket (se GRIPA AN 1 c resp. ANGRIPA 5).
ε) driva l. föra verket, leda verksamheten l. arbetet. Grubb 492 (1665). Den, som wid Kronans arbete werket drifwer. PH 6: 3771 (1755). Ädle, som oss kort tillhörde, / Men bland oss med kraft och sans / Verket dref och ordet förde. Wallin (SVS) 2: 169 (1830).
ζ) [jfr t. zu werke gehen] l. skrida till verket (förr äv. gå till verka l. verks), komma igång l. ta itu med ngt; förr äv. i uttr. gå till verka l. verke (med ngn l. ngt), förfara l. bete sig l. gå till väga (med ngn l. ngt). (Vi har erfarit) Huru kong Christiern går til wercke och intagher j Norige then ena landzendan epter then andra. G1R 7: 450 (1531). Emedan han gick til wärka medh Förföljelsen, skedde itt Åskieslagh nedh aff Himmelen jämte honom och hans Medfölje. Schroderus Os. 1: 210 (1635). Den ena öfwerlägger stundom en sak med stor eftertanka, och går ganska wijsligen dermed til wärka. Lagerström Holberg Jean 89 (1744). Att han med redligt uppsåt gick till verket och utförde det så godt som han förstod, bör ingen kunna neka på hans döda mull. Hellberg Samtida 9: 156 (1873). (Han) gick .. till verks med en krigslist i det han markerade en hastig framstöt på högra sidan. Nilsson HistFärs 37 (1940). Alla skred till verket med stor entusiasm. GbgP 18/1 2001, s. 6.
η) (†) ha ngt i verket, vara sysselsatt med ngt, ha ngt på gång. OxBr. 12: 524 (1621). Erkiebiskopen Herman vthi Cöln hade i wärket at reformera sina Församblingar. Schroderus Os. III. 1: 180 (1635). Att Emmy .. alltid haft en .. bonad i verket. Wägner Norrt. 14 (1908).
ϑ) (†) vilja till verka med ngn, söka l. vilja ta strid med ngn, äv. [jfr mlt. to werke komen] komma till verka l. verke med ngn, ta strid med ngn; äv.: komma till rätta med ngn. Mente och sa(m)me bonde wilia ko(m)ma til werka m(edh) lasse nielsons hust(rv) for th(et) arff som ful ept(er) syslomans barnet. OPetri Tb. 219 (1528). Han förlöser mina siäl jfrå them som wilia til werka medh migh, och skaffar henne roo, Ty the äro monge emoot migh. Psalt. 55: 19 (Bib. 1541). Effther uij ike kunne Anners komme till uärkä mz them hafue uij Lathz opbränne hwarie Knutt som ther war. UrkFinlÖ I. 2: 64 (1597).
ι) [jfr t. im werke sein] (†) i förb. med vara.
α') vara i verk(et) begripen att (se BEGRIPA 4 a).
β') vara till verka l. verke(s) med ngn, sätta åt l. gripa sig an ngn; äv.: vara i strid med ngn. OPetri 1: 68 (1526). Haffuer vort folck nu varit til verckes med then Greffue Johans folck och lagth them nidh. G1R 10: 17 (1535). Så snart Christus kom j öknena, war dieffuulen til werka medh honom, anfechtade, qualde och plågade honom all the fyratiyo dygn jgenom. LPetri 1Post. V 4 b (1555). HTSkån. 1: 222 (1659).
γ') vara (ut)i verk(et) l. till verka med ngt, vara upptagen l. sysselsatt med ngt. H. k. N. .. är och än nu dagligen udi verket ther medh, att menige riket måtte nu snart en gångh komme udi fridh och rolighet igen. RA I. 2: 254 (1568). (Vi) äre ther med til wercka, och låta fundera wid .. Åmåhl en ny Stad för thesz situation och wälbelägenhet skul. Stiernman Com. 2: 293 (1640). HC11H 7: 14 (1697).
δ') vara (ut)i verk(et) l. till verka l. verke att, stå i begrepp l. vara redo att; äv.: vara sysselsatt med att. SUFinlH 3: 82 (1610: till wärke). Schroderus Os. 1: 234 (1635: til wärka). Speluncken i Porten ähr grafwen, så at man nu ähr i verk at opmura honom. BrinkmArch. 2: 120 (1656). De stälte osz .. fram för Acestes, som .. war i wärket at bereda sig til ett stort Offer. Ehrenadler Tel. 29 (1723).
ε') vara (ut)i verk(et) till ngt, vara redo till ngt l. beredd att företa sig ngt. VadstÄTb. 141 (1589). Hans M(ajes)t(ät) är här (på Falster) wti wärk till att möta fienden. Ekeblad Bref 2: 157 (1659; rättat efter hskr.). 2SAH 55: 361 (1878).
ζ') vara i verk(et), vara i görningen l. på gång, vara under arbete. Att hwar sådana tugh emot oss i wärket wore. G1R 15: 546 (1543). Under det Bibelns öfversättning var i verket på Ceylon. Wingård 2: 283 (1838). UrKorrCronholm 79 (1848).
κ) (†) l. komma (ut)i verket, förverkligas; äv.: påbörjas l. gå i gång. En rijk man .. giffuer .. sinom skaffare befalning, at han alt .. skal låta komma j werket. LPetri Kyrkiost. 10 b (1566). Af Hans K. M:tt förfara om dhenn nye skanssenn, som nu afrijttatt ähr, och ey i värckitt ähnnu kommin ähr. OxBr. 9: 401 (1626). Derest .. (domstolsutslag) icke i tid blifvit öfverklagade, så hafva de vunnit laga kraft och måste gå i verket. Almqvist AmH 1: 173 (1840).
g) still l. stilla verk (se STILL 1 g resp. STILLA, adj. 1 k).
2) om resultat l. alster l. produkt av verksamhet l. arbete l. skapande, arbete (se d. o. 11); särsk. dels i sådana uttr. som verket prisar mästaren (se PRISA, v.3 1 c β), dels i förb. med gen.- l. prep.-attribut inlett av av, angivande vem som åstadkommit resultatet osv.; förr äv. i ngt allmännare bet., om faktum (se d. o. 2) l. sak (se SAK, sbst. 6) l. sakförhållande; jfr 1 (b) o. VERKE, sbst.2 2. Syr. 9: 17 (”10: 1”) (öv. 1536). Här står på Båår för wåre Ögon, trenne wåre förnähme Christendoms Syskon, som medh sielfwa wärcket Predika för osz om wår Dödeligheet. Baazius Posse 6 (1677). Tio somrar hunnit skrida, / Höjer jungfrun upp sitt hufvud, / Reser hjessan upp ur vågen, / Börjar sina verk att skapa, / Påbegynner tingens daning. Collan Kalev. 1: 10 (1864). (Samtal) Om flickungen han får på köpet, utan all sin förskyllan och värdighet, verk av en vägarbetare i stället. Aurell NBer. 39 (1949). Berömmet irriterade mig en smula, ty matsedlarna var den danska kockens verk. Siwertz Tråd. 87 (1957). I fallet med .. (stenhällen) utesluter .. (han) inte möjligheten att ristningen trots allt är ett verk av naturkrafter. GbgP 3/2 2001, s. 12. — jfr BAK-, BROK-, BRÄD-, BÅL-, DOCK-, FANTASI-, FLÄT-, FUSK-, GJUT-, JUVEL-, MÄSTER-, PASTEJ-, PLANSCH-, POTTMAKAR-, PRÅL-, SIMS-, SKUGG-, SNÄCK-, SNÖR-, SPÅN-, SYN-, TAFFEL-, UNDER-VERK m. fl. — särsk.
a) († utom ss. senare led i vissa ssgr) om handarbete l. hantverksalster; förr särsk. dels om vävnad, dels om metallarbete (se d. o. 2). Tu bleff .. beklädd medh besta lijnklädhe, silke och stickat werck. Hes. 16: 13 (Bib. 1541). Wij haffwe en mectigh godh rörsmidh, som zinttelåås och mykit annet behennigtt wärch aff iärn giöre kan. G1R 17: 157 (1545). Jo, hyggligt handtwerk, Ni handtwerksmän! Ett hyggligt werk af handen! Hagberg Shaksp. 1: 233 (1847). — jfr BORDER-, DRÄLL-, HAND-, MELLAN-, PÄRLE-, RYSSE-, SPRÅNG-, STRICK-, SÄTT-VERK m. fl.
b) om konstnärligt l. litterärt l. vetenskapligt o. d. arbete (se d. o. 11 c); jfr 1 c. Fursten .. talade till Allmogen, gifwandes tillkänna, att alles deres Skriffter wore öfwersedde, och hade H. F. N:de af dem tillhopa ett heelt wärck sammanfatta låtit. HB 2: 351 (1597). Huru gam(m)al hon (dvs. Västgötalagen) är, hafwer man intet kunnat finna af något Historisk minne; Meer än thet, som widh ändan af thetta Wärket förmäles, at (osv.). Stiernhielm WgL Föret. 1 (1663). Wår Lärde, Förtjente och Naturkunnige Professor Linnæi Werk om Swenska örter. Tessin Bref 1: 24 (1751). Den nordiska mytologien har Wisén .. genomgående behandlat i det encyklopediska verket Nordisk Familjebok. 3SAH 7: 41 (1892). — jfr ANTIKVITETS-, BIBEL-, BIBLIOTEKS-, BOK-, ELEMENTAR-, HISTORIE-, HÄVDA-, MEMOAR-, MÖNSTER-, NATIONAL-, POSTILLA-, RUN-, SAGO-, SERIE-, SJÖKARTE-, SKRIFT-, SPRÅK-, STANDARD-, STUDIE-, SUBSKRIPTIONS-, TABELL-, TRAKTAT-, TRYCK-, UPPSLAGS-, URKUNDS-VERK m. fl. — särsk.
α) om skönlitterärt arbete. Stiernhielm Fägn. Vttydn. (1643, 1668). Lät se nu, min hjertans vän, att du skaffar en hop med subscribenter på Dalins värk, till bevis af Smålands smak för Witterheten. Kellgren (SVS) 6: 105 (1781). De förnämsta verken (av F. Bremer) .. äro ”Presidentens döttrar” och ”Grannarne”. Idun 1890, s. 2. En välboren ung man (i antikens Aten) skulle vara väl förtrogen med de stora diktarnas verk. Aspelin TankVäg. 1: 84 (1958). Dikten i sin helhet finns med i Nils Ferlins samlade verk. SvD 3/9 1996, s. 19. jfr DIKT-, PROSA-, RIM-, ROMAN-VERK m. fl.
β) om alster av bildande konst. Skulptörens verk skall stå vid vår sida, allena .. en i sig sjelf afsluten bild utaf en högre tingens ordning. Estlander KonstH 218 (1867). Ett präktigt verk är predikstolen .. ett sant mästerverk af träskulptur och förgyllning. Schück o. Lundahl Lb. 1: 115 (1901). Filippino dominerar denna utställning som bara har ett fåtal verk av Botticelli – hans berömda ”Våren” och ”Venus födelse” släpper Uffizierna i Florens inte ifrån sig. DN 23/10 2011, Söndagsbil. s. 38. jfr BLYERTS-, FIGUR-, GIPS-, GLAS-, GRAVYR-, MARMOR-, MEJSEL-, MONUMENTAL-, MÅL-, PENSEL-, PORTRÄTT-, SKULPTUR-VERK m. fl.
γ) om alster av dramatisk konst l. musikstycke o. d. Björkegren 1893 (1786). Rätt att offentligen föredraga skrift eller muntligt föredrag, uppföra dramatiskt eller mimiskt verk. SFS 1942, s. 1052. Jag har .. klandrat denne flitige baryton för teatraliska manér i sublima verk av Bach och Schubert. SDS 27/7 1965, s. 9. jfr ETYD-, INSTRUMENTAL-, MUSIK-, MÄSS-, OPERA-, ORGEL-, ORKESTER-, PASSAGE-, PIANO-, SCEN-, SOLO-, SONAT-, SÅNG-VERK m. fl.
3) om anläggning l. konstruktion o. d. (jfr 5); i sht förr särsk. om byggnad; ss. efterled i vissa ssgr särsk. om konstruktion bestående av flera (identiska) delar l. om totalitet av föremål. Hurudana hwars och eens werk är thet bepröfwar eeldhen, wardher någhors werck bliffuandes .. så får han lön, men wardher någhors werck förbränt, så lidher han skadhan. 1Kor. 3: 13 (NT 1526). På västra sidan .. yppar sig förhuset till grafbyggnaden .. Till vänster går man in i sjelfva värket genom en dörr. Eneman Resa 2: 169 (1712). Fästningen, der man upreste Blidor eller Bockar, wärk af trä, med hvilka man slungade sten på de belägrade. Dalin Hist. 1: 267 (1747). Föll hus eller något af menniskohand uppfördt verk på någon och slog honom ihjäl, skulle ägaren böta den lägre vådaboten. Nordström Samh. 2: 286 (1840). — jfr ALTAR-, ARKITEKTUR-, BI-, BLOCK-, BYGG-, BYGGNADS-, GROTT-, GRUND-, HONUNGS-, KLOCK-, MUR-, PACK-, PANEL-, PELAR-, PLANK-, PÅL-, RES-, RIBB-, RÄNN-, SKIFT-, SPARR-, SPOL-, STAKET-, STEN-, STOCK-, TEGEL-, TIMMER-VERK m. fl.
4) om (av flera delar bestående) mekanisk inrättning l. anordning; särsk. dels om arbetande inre del l. system i sådan inrättning osv., dels elliptiskt för ssg med VERK ss. senare led; förr särsk. i sådana uttr. som gående verk (se I 10 a); äv. bildl.; jfr 6. Icke är .. någhot krafftighare eller ädhlare werck j menniskionne än målet. FörsprPsalt. (Bib. 1618). (Ett) uhr af mässing .. wärcket är aldeles söndrigt och ofärdigt. KlädkamRSthm 1745, s. 220. Att ett ångmudderverk var i England bestäldt för kanalen .. Då verket ej kom, reste Platen sjelf till England och fick det. 3SAH 1: 189 (1886). Vad tror grosshandlarn: ska det inte behövas ett verk i den (dvs. flygmaskinen)? något som tickar och går? Sjödin StHjärt. 252 (1911). Vattenorgeln undanträngdes .. av luftorgeln, i vilken luften utan att passera genom vattenfyllda kärl fick direkt inströmma till verket från luftpumpar eller läderbälgar. KyrkohÅ 1935, s. 50. — jfr BLANDNINGS-, BLÅS-, BORR-, BÄGAR-, DREV-, EKO-, FUKT-, GRYN-, HACKELSE-, HAMMAR-, JUSTER-, MAL-, MUDDER-, ORGEL-, PIP-, POSITIV-, PUMP-, RENSNINGS-, RÄKNE-, SANDSUGAR-, SIFON-, SKAK-, SKRUV-, SKÄKT-, SLAG-, SOVRINGS-, SPRUT-, STAMP-, SÄNK-, TANDEM-, TRAMP-, TRÖSK-, UR-, VALK-, VALS-, VATTEN-VERK m. fl.
5) (numera bl. ss. förled l. senare led i ssgr l. elliptiskt för sådan ssg) om (byggnad l. annan konstruktion utgörande l. ingående i) förskansning l. försvarsanläggning l. befästningsverk; särsk. [elliptiskt för UTAN-VERK] om vall (se VALL, sbst.2 1). OxBr. 6: 18 (1627). När nu Czaren war sielf ifrån Dorpt kommen til Narva, lät han upkasta wärck på alla sidor. Nordberg C12 1: 567 (1740). Frivillige troppar fördes till Veji, der de icke allenast återställde de förstörda verken, utan också anlade nya. Kolmodin Liv. 2: 165 (1832). En skans .. med en långsida öppen efter vattnet, de öfriga i hörnen försedda med utspringande verk, bastioner. JmtFmT 3: 28 (1902). Fästningsverken i Wolmar voro från medeltiden och föga starka .. Omsider slopades verken ovan jord 1681; utgrävningar i våra dagar ha bragt betydande rester av den forna anläggningen i ljuset. Ahnlund AOxenstierna 316 (1940). — jfr ANFALLS-, ANSLUTNINGS-, BEFÄSTNINGS-, BELÄGRINGS-, FORTIFIKATIONS-, FÄSTNINGS-, FÖRSVARS-, HORN-, HÖG-, MÖSS-, PALISSAD-, PORT-, PÅL-, REDUTTERS-, REGULJÄR-, RETRÄTT-, SIDO-, SKANS-, SKYDDS-, STJÄRN-, TENALJ-, UTAN-VERK m. fl.
6) (industriell) anläggning l. inrättning för (affärsmässigt) bedrivande av viss verksamhet; särsk. dels: bruk (se d. o. 9) (jfr VERKE, sbst.2 4), dels: fabrik (se d. o. 4); ofta elliptiskt för ssg med VERK ss. senare led; i ä. språkprov ibland svårt att skilja från 4. Alla åar och bäckiar afrijtas, såsom .. och alla miölquarner, sågequarner och andra wärk som dher vthi bygde ähre. CivInstr. 268 (1643). (Eftersom) Plåtslagare med särskilte Privilegier äro försedde .. (anhålles att) Bruks-Patroner .. måtte förbiudas, at wid deras wärk inrätta Plåtslagerie-arbete. PH 5: 3266 (1752). Han hade anlagt ett verk till jernets förädlande och åt ett gammalt silfververk .. försökt att gifva ett nytt lif. Rosenstein 1: 161 (1790). (Sågverken) lågo på fasta landet mittemot, verk vid verk, brädgård vid brädgård. Lagerlöf Holg. 2: 294 (1907). Att inte Agnes hamnat på verkets lönelista var närmast ett mirakel. Ingemarsson SmåCitr. 26 (2004). — jfr AMMUNITIONS-, ANRIKNINGS-, BAGERI-, BESSEMER-, BRÄNNVINS-, CEMENT-, FÖRÄDLINGS-, GRUV-, GÖT-, HAMMAR-, JÄRN-, MANUFAKTUR-, METALL-, MÄSSINGS-, PORFYR-, PUDDEL-, RAFFINERINGS-, RENINGS-, SIDENTRYCKERI-, SKIFFER-, SMÄLT-, STENKOLS-, TEGEL-, THOMAS-, TRYCKERI-, TVÄTT-, ULL-, URAN-, VA-VERK m. fl.
7) om till statsförvaltningen hörande ämbetsverk l. affärsverk; förr särsk. i sådana uttr. som den unge mannen i verken, om ung statsanställd ämbetsman; förr äv. om högre undervisningsanstalt l. akademi. BraheBrevväxl. II. 1: 7 (1639). Hafwom wij .. förklara wehlat, dhet skall Academien wara .. frijkallat för reductionen af dhet som wåre Antecessorer .. till ett så nödigt wärcks underhållande donerat. Annerstedt UUH Bih. 2: 224 (i handl. fr. 1682). Stats-Contoiret .. är et af Rikets yppersta och angelägnaste werk. Tessin Bref 2: 277 (1755). Jag hoppas att jag blir bjuden med på festen för den unge mannen i verken. Jolin Kom. 10 (1845). De forna statliga verken har förvandlats till vinstdrivande bolag, i det närmaste frikopplade från politisk styrning och demokratisk kontroll. SäljSkiten 136 (2009). — jfr ACCIS-, AMIRALITETS-, AUKTIONS-, BESKATTNINGS-, DRÄTSEL-, ECKLESIASTIK-, FINANS-, FÖRSÄKRINGS-, GENERAL-, MYNT-, PATENT-, POST-, REVISIONS-, ROTERINGS-, RUSTHÅLLS-, RÄTTEGÅNGS-, SEDEL-, SJÖFARTS-, SKOL-, STATS-, TELE-, TULL-, UNDERVISNINGS-VERK m. fl.
8) (utom ss. förled l. senare led i ssgr numera bl. om ä. förh.) om i naturen förekommande ämne l. material o. d. lämpligt för utvinning l. förädling l. bearbetning, råmaterial l. råstoff; äv. om delvis förädlat l. behandlat ämne osv. avsett för vidare beredning l. utnyttjande; särsk. dels om (från slagg renad) malm l. mineral, dels om omgång silver i viss legering (i form av viss mängd plattar (se PLATT, sbst.1 1 a)) använd vid mynttillverkning; jfr VERKE, sbst.2 5. Swa att the tagha nogre pæningha wtaff hwart wærk them besnidha och foruara tiil beprøffninge hwar framdeles ther wtynnan noghet twiffuil komma kwnne. G1R 1: 207 (1524). En hafuer tryhanda slags Mynt A.B.C. them han will smälta tilsaman .. at ett werck D. kommer til 9. Lod i fijn. Stiernhielm Arch. O 2 b (1644). När man mycket af swagt och blött wärk hafwer, thet härden orenar och igensätter, måste stybbet lösare och med mindre leer utblandat wara. Ekman RelSmältewStKåpparbg 35 (1704). (Den som anger förekomsten av dolda malmstreck) Skal .. ther något beständigt strek eller wärk sedan deraf blifwer .. undfå en anständig och wacker wedergällning. LandtmFörordn. 31 (1765). Mård importerades mycket till Danzig, i hvars införselsuppgifter äfven omtalas svenskt verk (antagligen gråverk). Hildebrand Medelt. 1: 693 (1884). Den färdigbrända malmen (i kallrosten) hade ökat betydligt i volym; på 1720-talet räknade man med, att av 5 lass malm blev 7 lass fullbränt verk. Lindroth Gruvbrytn. 2: 22 (1955). — jfr ARM-, BUNT-, FLÖTS-, KJORTEL-, KLOCK-, MALM-, NAS-, PANEL-, RÅ-, RÖD-, SALTTUNN-, SAND-, SKINN-, SKÄRSTENS-, SMÅ-, SNICKAR-, SULU-, TRÄ-VERK m. fl.
9) (tillf. utom ss. senare led i ssgr) ss. en sammanhängande helhet uppfattad samling av ngt tillhörigt växtriket. Genom grenars verk går vindens sus högtidligt. Josephson SvRos. 18 (1888). — jfr BARR-, BLAD-, BLOM-, BUSK-, GREN-, HÅR-, HÄCK-, KVIST-, LÖV-, ROT-VERK m. fl.
Ssgr (i allm. till 1 a. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan möjl. äv. hänföras till verka, v.; jfr äv. de under d. o. anförda ssgrna): A: (6) VERK-BAS. (numera bl. tillf.) förman vid verk; jfr bas, sbst.3 1, o. arbets-bas. GHT 7/8 1896, s. 3.
-BI. (†) arbetsbi. At Watu-Bien alle äro Hannar, och at Werk-Bien äro Snöpingar eller af intet Kiön (neutra) och liksom slafwar, endast förordnade at upföda och betiena Aflen i Hushållet. VetAH 1741, s. 38. ÖoL (1852).
(8) -BLY. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om med silver (l. guld) sammansmält bly (vilket i sig upptagit silvret (l. guldet) o. därigm möjliggjort avdrivning (se avdriva 5) av ädelmetallen); äv. om för dylik process tjänlig silverhaltig (l. guldhaltig) blymalm. Bergv. 1: 320 (1682). Verkbly .. kallas vid silfvermalms-smältningar det bly, hvaruti silfret indränkes, och vilket, efter utstickning ur ugnen, samlas at sluteligen afdrifvas, då silfret erhålles rent. Rinman 2: 1139 (1789). I ugnens nedersta del, stället, samlas underst det utreducerade blyet som verkbly, därofvanpå mer eller mindre af kopparhaltig blysten. 2NF 34: 697 (1922).
-BORD. (†) bord (se bord, sbst.1 5) varpå visst (hantverks)arbete kan utföras; arbetsbord; jfr -bräde, -bänk. BoupptSthm 1674, s. 1315 b (efter karduansmakare). SAOL (1973).
(4) -BOTTEN. urmak. jfr botten I 1 g o. ur-botten. Det förekom på sina håll att de gamla spindeluren med oroklove och två verkbottnar tillverkades ännu in i 1800-talets andra tredjedel. Lundwall Ur 105 (1955).
-BRÄDE. (förr) jfr bräde 2 o. -bord o. arbets-bräde, verke-bräde. BoupptVäxjö 1754. I den andra avdelningen (av guldsmedsverkstaden) står bl a verkbrädet för det finare arbetet, ett kraftigt, stadigt träbord med tjock skiva. HantvSv. 166 (1996).
-BÄNK. (numera mindre br.) jfr bänk IV o. -bord o. arbets-bänk. BoupptSthm 1672, s. 1077 b. De största skrufstäden fästas såväl vid verkbänken som vid golfvet. 2NF 25: 1218 (1917). SAOL (1973).
-CHEF, se C. —
-DAG. (†) dag som (skall) ägnas åt arbete (jfr arbets-dag 2); äv.: vardag l. söckendag (jfr arbets-dag 1); jfr verke-dag. Silfverstolpe BokbSthm 220 (i handl. fr. 1630). Jag hade wäl .. funnit papper, pennor och bleck, men befarade, at när sådant en gång började tryta, skulle jag förgäta min tideräkning .. följackteligen icke weta, på hwad år, månad, wecka eller dag jag lefde, och om det war en Söndag eller Werkdag. DeFoë RobCr. 61 (1752). Östergren (1967).
-DON. (†) verktyg l. redskap. Lars Swarar för Effterfölliende Wärkdon Nembligen 4 .. dragh Tengher. BoupptSthm 1680, s. 366 a (1679). GbgMag. 1762, s. 347.
-FAT. (förr) låda l. kista (av trä) för förvaring av i sht timmermans verktyg; jfr -kista. SkeppsgR 1545. Timmermannen hade tappat nyckeln till sitt verkfat och en yxa var nödvändig för att kapa trossen. Molin SSkr. 262 (1894).
-FOT. [efter t. werkfuss] (förr) jfr fot 8 o. -mått, -sko. Om tienligare skulle wara vnderwallen på portens bägge sijdher til Trettije eller flere wärckfoot ifrå broon att affskiära. HSH 35: 292 (1656). Duræus Naturk. 84 (1759).
(2 b) -FÄRG. (†) tryckfärg avsedd l. använd för verktryck; jfr färg, sbst.1 2 c. Med hänsyn till sin olika kvalitet indelas de svarta färgerna i tidningsfärg, verk- och accidensfärg samt illustrationsfärg. Elge BoktrK 102 (1915). GrafUppslB (1951).
(6, 7) -FÖRESTÅNDARE. (numera mindre br.) Verkföreståndaren Axel Robert Hurtig .. vid Ryfors bruk i Skaraborgs län. PT 23/8 1915, s. 3. SAOL (1973).
(2 b) -FÖRTECKNING. BonnierLM 1978, s. 265.
(1 a, 6) -GESÄLL. (förr) erfaren gesäll som ledde l. förestod arbetet i verkstad l. fabrik (i mästares ställe); äv. allmännare, om arbetsledare l. förman (se d. o. 5). Löfgren TenngjH I. 1: 126 (cit. fr. 1669). Minst 1 år i egenskap af förman eller verkgesäll vid husbyggnadsarbete af större omfång och betydelse. TT 1887, s. 127. Sjölin avled 1785 och hans änka drev därefter verkstaden med hjälp av verkgesäller fram till år 1788 då tillverkningen upphörde. Fatab. 1980, s. 120.
(8) -GULD, äv. -GULL. (†) jfr -silver o. arbets-guld. Man brukar mäst i alla Landh att slåå een finare Sort gull Mynt än Wärck gull. Risingh KiöpH 47 (1669). Schulthess (1885).
(8) -HAMMARE. (†) hammare l. slägga för sönderslagning av malm o. d. Rinman 1: 832 (1788). Heinrich (1828).
(1) -HELGON. (†) om ”verkhelig” person. FörsprRom. 4 b (NT 1526). De som wilja wara bättre, och göra goda gärningar, äro Phariseer, Werkhelgon, Papister, som själfwe wilja förtjäna sig himmelriket. Rydén Pontoppidan 19 (1766). Ahlman o. Forsman (1885).
(1) -HELIG. [jfr t. werkheilig] (numera bl. ålderdomligt) om person: som söker nå evig salighet inte gm tro utan gm goda gärningar l. egna förtjänster; äv. i överförd anv., om beteende l. yttrande o. d. LPetri 2Post. 66 a (1555). De wärkhelige .. wilja wara rike på gjerningar, och Evangelium wil, at de skola wara fattige. Borg Luther 1: 83 (1753). Han gör ett par ortodoxa anmärkningar mot legendernas verkheliga och naturreligiösa innehåll. Söderhjelm Runebg 2: 54 (1906).
(1) -HELIGHET~002, äv. ~200. [jfr t. werkheiligkeit] (numera bl. ålderdomligt) egenskapen l. förhållandet l. benägenheten att vara ”verkhelig”. KOF II. 1: 27 (1650). Det tilltagande bemödandet om yttre werkhelighet befordrade .. munkwäsendet. Anjou Kyrkoh. 31 (1842). SvOrdb. (1986).
-HUS. (verk- 1549 osv. verks- 1976 osv.)
1) (†) till 1 a: inrättning l. anstalt för tvångsarbete utfört av missanpassade personer (ertappade med lösdriveri l. otukt o. d.); jfr arbetshus, spinn-hus 2, tukt-hus 1. Sådane allmänne wärck- och Tukthus, hwarest kiättjan warder dämpad igenom aga, arbete, måttelig mat och dryck. Berch Hush. 74 (1747). Heinrich (1828).
2) [jfr fd. verkhus; av mlt. werkhus] (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1 a, 6: (till verk l. fabrik hörande) hus i vilket beredning l. bearbetning l. tillverkning o. d. av ngt sker; verkstad. Hedberg Artill. 161 (i handl. fr. 1549). Mitt uti samma Ägendom är ett wärkhus belägit med fulkoml. kiölna, tienl. för brygg- och brännewins-brännare. Dalin Arg. 2: nr 42, s. 8 (1734). Stranden vid tomtens nederända utnyttjades lika naturligt för bryggor, sjöbodar eller verkhus som t. ex. garverier. SträngnHist. 221 (1959).
-HÄST. (verk- 15231967. verks- 1675) [fsv. värkhäster] (†) arbetshäst; jfr -sto o. verke-häst. G1R 1: 175 (1523). Såsom Patienterne äre nu mycket flere än förr warit wanligit, behöfwes så mycket större och starkare wärkhäst, på thet the fattiges mäldh skall kunna föras till och ifrån qwarn. VDAkt. 1696, nr 219. Östergren (1967).
(8) -JÄRN, sbst.1 (sbst.2 se verka, v. ssgr). (förr) liten hammare avsedd för l. använd vid sönderslagning av skärsten (se skärsten, sbst.3 1) l. malm. Rinman 1: 832 (1788). (Skär)Stenen sönderslogs med det lilla kamp- eller verkjärnet till stycken av en knytnäves storlek. Lindroth Gruvbrytn. 2: 40 (1955).
-KISTA. (†) verktygslåda; jfr -fat. BoupptSthm 1668, s. 113. JernkA 1833, s. 565.
(1 a, 6) -KUSK. (†) kusk som utför ”verkkörning” med arbetshäst. Ryktesvis förspörjes, att droskkuskarne börjat diskutera sinsemellan om (sympatistrejk) .. för att .. hjelpa verkkuskarne. SD 6/10 1896, s. 8. YrkesförtArbFörmedl. 27 (1936).
(1 a, 6) -KÖRNING. (†) av åkare ombesörjd körning med hästfordon vid verk l. arbetsställe. SD(L) 3/10 1896, s. 8. I tisdags höllo åkeriegarna (i Sthm) .. sammanträde för att öfverlägga om gemensamma åtgärder för att hålla prisen uppe å verkkörningar. Dagen 21/9 1899, s. 1. Östergren (1967).
-LÅDA. (†) verktygslåda; jfr -fat, -kista. BoupptSthm 1679, s. 713 a. BoupptSthm 1687, s. 657 a.
(1) -LÄRA(N). teol. lära(n) om vägen till salighet gm gärningar; jfr gärnings-lära. (Många) drifwa deras öfwerdåd med Skriftene, wränga och draga henne til mänsklig mening .. och gjöra werk-läror och människo-stadgar af henne. Borg Luther 1: 210 (1753). Det fanns luteranernas verklära, baptisternas doplära och metodisternas fullkomlighetslära. Moberg SistBr. 130 (1959).
-LÄRARE. (†) jfr -lära o. gärninga-lärare. The falske Apostlar och Wercklärare göra altijdh troonne skadha. FörsprFilipp. (Bib. 1541). Borg Luther 1: 280 (1753).
-MAN. (verk- 15291815. verko- 1529) [fsv. värkman] (†) mästare l. ålderman; äv. om fullärd yrkesidkare. Förbiudhe wij at ingen fremmande gulszmedzswen annamas eller vpsethias för en werkoman, förra än han haffwer tient ij år i stadhen. G1R 6: 253 (1529). När någen (av stadens guldsmeder) .. affaller, Då må werkmannen medh the andre i Embethett .. intage en annen i then Staden igen. Skråordn. 177 (1596). JGOxenstierna 4: 31 (1815).
-MÅTT. [efter t. werkmass] (förr) om duodecimalt måttsystem (i sht för uppmätning av längd); jfr -fot, -tum. Man räknar måtten .. olika .. så at man kan göra en skilnad mellan Werk-mått och Landtmätare- eller Decimal-mått. Gjörwell o. Bergklint Sam. Bih. 10 (1775).
-MÄSTARE. (verk- 1521 osv. verks- 1669) [fsv. värkmästare]
1) (†) till 1 (a), om person som frambringar l. tillverkar l. skapar ngt; särsk. dels om utlärd hantverkare, hantverksmästare, dels om skråmästare l. ålderman (jfr mästare 1); särsk. ss. tillnamn; äv. dels om Gud betraktad ss. alltings frambringare l. skapare, dels mer l. mindre bildl.; jfr mästare 1, 10 o. verke-mästare. Swen v(er)kmestar(e). SthmSkotteb. 3: 166 (1521). Att alle gulszmeder j vpland skola komma tiilhopa en tid om året i Stocholm ock retta th(e)r ther(es) wikt när werkmesteren aff ther(es) embete. Skråordn. 169 (1529). Skulle alla löse Karlar .. bådhe Guldsmeder, Klensmeder, Werckmästare och andra, flyttia sigh in i Städerne. Tegel G1 1: 95 (1622). Gud, den högste werkmästaren .. hwilken allting ordenteligen skickat. Liljestråle Kempis 199 (1798). Sirén DaVinci 361 (1911; bildl.). jfr sotar-verkmästare.
2) till 1 a, 6: person (med lång erfarenhet l. god utbildning) som leder arbetet i fabrik l. verkstad l. vid anläggningsarbeten o. d. (jfr verkare 3); förr äv. dels om civilmilitär befattningshavare med likartade arbetsuppgifter, dels ss. efterled i ssgrna smed-, smides-verkmästare, om vid Jernkontoret anställd tekniskt sakkunnig person. (Han) besvärer sigh, att monge värk moste ligga nidre aff mangell opå een ingenieur och värkmestare. RP 6: 668 (1636). Troszdrängar samt Werkmästare och deras Lärlingar, äfwensom .. Soldater, Trumslagare .. och Signalister äro bibehållne wid deras löner endast till innewarande års slut. SPF 1830, s. 124. På större arbetsplatser leder ofta verkmästare arbetet med hjälp av förmän. SvYrkeslex. 2: 23 (1973). jfr salpeter-, sprängnings-, tyg-verkmästare m. fl.
3) [eg. bildl. anv. av 1] (†) om anstiftare l. upphovsman till brottslig l. bedräglig l. svekfull o. d. handling. Största delen (var) i den meningen, at man honom afstraffa skulle, såsom den der warit orsak och wärckmästare til all den oreda som war upkommen effter Osmans död. Dryselius Måne 212 (1694). Bothwell är den egentlige verkmästaren (vid Darnleys mord), Maria (Stuart) den viljelösa tjenarinnan. Svedelius SmSkr. 1: 220 (1872). Boëthius Rev. 353 (1887).
-PLAN. (†) plant underlag avsett för bearbetning l. montering o. d. av arbetsstycke(n); jfr plan, sbst.1 I 4. Hvalfbågarne sammansättas på ett slätt golf eller verkplan, på hvilken hvälfningslinien förut är uppritad. Rothstein Byggn. 412 (1859). Auerbach (1916).
-RAM. (†) om ställ l. tavla i anslutning till arbetsbänk för upphängning av hantverkares verktyg; jfr ram, sbst.1 3, o. -skåp. I värkramen .. förvaras stämjärn o. d. Landsm. XVIII. 1: 5 (1912). HantvB I. 2: 101 (1934).
-REDSKAP. (†) arbetsredskap l. verktyg. ArkliR 1566, avd. 8. Hwad hans (dvs. sidenvävarens) wärck-redskap widkommer, de samma skola wara exemt så ifrån Store som Lille Tullen. Stiernman Com. 4: 15 (1678).
-SAK. (†) om föremål l. don varmed ngt bearbetas l. tillverkas, redskap l. verktyg. PT 1791, nr 8, s. 4. Kring hemmanen .. hvarest på 1/10 qv. mil 38 fasta fornlemningar och trenne verksaker för stenvapen förekomma. Möller Jordbr. 14 (1881).
-SELE. (†) sele för dragare av arbetsvagn l. jordbruksredskap o. d., arbetssele. GripshR 1607, s. 80. Östergren (1967).
(8) -SILKE. (†) spritsilke; jfr split-silke. KlädkamRSthm 1628 A, s. 3 b. Stiernman Com. 3: 621 (1667).
(8) -SILVER. legering av silver o. vanl. koppar använd till silverarbeten o. d., arbetssilver (motsatt: sterlingsilver); förr särsk. om i silvermynt ingående silverlegering (erhållen gm avdrivning av verkbly); jfr -guld. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 86. Som den svårhet dervid möter, att .. privati intet gerna låta förmynta deras (dvs. gruvornas) silfver, så länge värksilfret är i högre pris, än det på myntet kan utmyntas. 2RA 2: 559 (1727). Verksilver, som ofta används till matsilver, innehåller 830 tusendelar rent silver och 170 tusendelar koppar. Sydsv. 27/9 2009, Hemma s. 3.
-SKO. (†) ss. måttsord: fot; jfr sko, sbst.1 3, o. -fot. HB 2: 132 (1585). Tå man honom imedlertid lät förstå, at nu mera woro ei diupare än 18. wärkskor, så beslöt han at kasta anckar. Humbla Landcr. 398 (1740).
(1 a, 6, 7) -SKYDD. jfr skydd 1 slutet. Den för svensk industri .. viktiga försvarsåtgärd, som kallas verkskydd. GHT 28/2 1945, s. 7. I den mån skjutvapen .. erfordras för någon som är inskriven i verkskyddets ordnings- och bevakningstjänst. SFS 1952, s. 532.
-SKÅP. (†) skåp (i anslutning till arbetsbänk) för förvaring av hantverkares verktyg; jfr -ram. BoupptSthm 1679, s. 1579 a. Bredvid hyvelbänken hänger värkskåpet, som är avsett för förvaring av mera sällan använda värktyg. Landsm. XVIII. 1: 5 (1912).
(8) -SLÅ. (†) sönderkrossa (malm o. d.). Ekman RelSmältewStKåpparbg 72 (1704). Verkslå säges vid kopparskärstens vändrostning, då skärsten til tredje elden sönderslås i helt små stycken. Rinman 2: 1140 (1789).
(1 a, 6) -STALL. (†) stall för arbetshästar. Under sommartiden .. togo vi med tillåtelse ett par hästar i verkstallet, kastade oss upp på dem och redo landsvägarna framåt. Nyblom Minn. 2–3: 174 (1904). SörmlH 14: 313 (1949).
-STO, äv. -STOD. (†) jfr -häst o. arbets-sto. G1R 25: 489 (1555). Gårdsens Wärkstod och Arbetshästar, kunna wid wackert wäder gå ut om Winteren på Ladugården. Salander Gårdsf. 65 (1758).
-STOL, sbst.1 (sbst.2 se verka, v. ssgr) (†) om hantverkares arbetsbänk (med tillhörande redskap l. maskin), stol (se stol, sbst.1 I 1 a); ngn gg äv. om (verksamhet bedriven i) verkstad. G1R 22: 48 (1551). (L. Nobels verkstad) är försedd med 3 ångmaskiner, omkring 400 diverse verkstolar och 15 härdar, samt har 1,000 arbetare. JernkA 1871, s. 41. Schulthess (1885).
-STUGA. (†) verkstad(srum); jfr stuga 3 o. arbets-stuga 1. Vtj wärkstufvan, som giör ett rum med förstufvan och jngången .. är ett gålf utan både bräder och steen. Clemensson 1KlippanPprsbr. 243 (i handl. fr. 1714). Heidenstam Birg. 73 (1901).
(1 a, 8) -STYCKE. (numera bl. ngn gg) arbetsstycke (jfr stycke 9 e); förr äv. dels om för byggnadsverk avsett stenblock l. timmerstock o. d., dels om mästerstycke l. gesällstycke (jfr stycke 17). Nykomen gulszmed (får inte) sätia sig i vpstäd(e)rne för een werkman förre än han haffu(er) warit j Stocholm för werkmestaren och th(e)r bewisat sijn werkstycke. Skråordn. 169 (1529). Steenarna .. måste först tilhuggas och poleras, förr än the tagas til Byggningen, jw större wärckstycken, jw större Tilhuggning. Schroderus Kors. 7 (1664). Ett slagverktyg för att bearbeta utgångsmaterialet, verkstycket. Fornv. 1978, s. 12.
-STYRELSE, se C. —
-STÄLLE. (†) jfr ställe, sbst.1 I 1, o. arbets-ställe 1. BoupptSthm 1674, s. 755 a. Dagswerks-lönen är 40 styfwer .. Besinnen at de hafwa tre mil at gå, innan de komma til sina werkställen. EP 1792, nr 19, s. 1.
(1, 1 a) -SYND. (i sht i vissa kretsar) om handling l. ord l. tanke som anses stå i strid med Guds vilja. Schroderus Dict. 39 (c. 1635). Wärksynder, hwilka .. äro at anse som utskått och telningar och frukter af arfsynden eller wår fördärfwade natur. Nohrborg 153 (c. 1765). Hela den gamla människan, med sin arvsynd och verksynd, hela den gamla syndakroppen måste sänkas ner under vattnet och sköljas bort. Moberg SistBr. 136 (1959).
(2 b) -TRYCK. (†) tryck (se d. o. 5) av bokverk, boktryck. KatalIndUtstSthm 1897, s. 14. Rotationspressar byggas numera både för vanligt tidningstryck och verktryck. HantvB I. 7: 145 (1939).
-TUM. [efter t. werkzoll] (förr) benämning på längdenhet motsv. 24,74 mm (en tolftedels fot); jfr tum, sbst.1 1, o. -mått. Hofcal. 1738, s. 42. Differancen emellan högsta och lägsta vatn-horizonten var (vid Varberg) under observationstiden 2 fot och 7 värktumm. Barchæus LandthHall. 51 (1773).
-TYG, se d. o.
-VAGN. (†) vagn (se d. o. 1) för körslor; jfr arbets-vagn. BoupptSthm 1680, s. 272 a (1679). I somliga landsorter nytjas (för sädens hemkörning) wanlige rese- och werk-wagnar, med snedt utliggande sidstegar och et bräde midt uti. SamlRönLandtbr. 2: 123 (1777). Östergren (1967).
-YXA. (†) (mindre) yxa avsedd att användas för hantverk l. slöjdarbete; jfr arbets-yxa. Læstadius 2Journ. 466 (1833). Om bronzfolkets handaslöjder lemna verkyxan, sågen, mejseln, knifven, prylen och nålen m.m. intyg. Holmberg Nordb. 33 (1852). UpplFmT 6–15: XLVII (1868).
-ÄGARE, se C.
B: (†) VERKO-MAN, se A.
C: VERKS-CHEF. (verk- 18931945. verks- 1912 osv.) särsk. till 7: chef för statligt verk. Erik Horn (blev) till stor förvåning och förargelse för flere gamla afskedade generaler, statsråd och värkchefer utnämd till guvernör. Ahrenberg Haap. 179 (1893).
-HUS, -HÄST, se A. —
(2 b) -HÖJD. jur. om sådan (grad av) originalitet l. individualitet o. d. hos litterärt l. konstnärligt verk som ger rätt till upphovsrättsligt skydd. Frågan är nu om de populära spelen har den konstnärliga kvalitet, så kallad verkshöjd, som krävs för att de skall jämställas med litterära verk och omfattas av den nya upphovsrättslagen för dataprogram. GbgP 14/2 1990, s. 6.
(7) -LÄKARE. vid verk anställd l. verksam läkare med uppgift att betjäna verkets personal. SFS 1920, s. 1300.
(7) -MYNDIGHET~002, äv. ~200. jfr myndighet 5 o. -styrelse. SFS 1920, s. 1300.
-MÄSTARE, se A. —
(7) -STYRELSE. (verk- 1939 osv. verks- 1921 osv.) jfr styrelse 8. Före anlitandet av specialist skall befattningshavare .. i förekommande fall hos verksstyrelsen göra skriftlig ansökan om rätt att på verkets bekostnad begagna sig av dylik vård. SFS 1921, s. 2052.
(6) -ÄGARE. (verk- 1832. verks- 1877 osv.) (numera bl. ngn gg) ägare av verk; särsk.: sågverksägare. Carlström Spinnm. Föret. 7 (1832). (Köpen av skog) medförde .. den fördelen att .. verksägarna på grund av sin tryggade råvarutillgång kunde upprensa flottlederna, modernisera verken (osv.). HbSkogstekn. 179 (1922).
Spoiler title