publicerad: 2017
VETERLIG ve3terlig2, adj.; adv. = (†, BtFinlH 3: 19 (1532), Kolmodin Dufv. 113 (1734)), -A (†, G1R 1: 243 (1524), PH 6: 3716 (1755)), -EN (G1R 27: 250 (1557) osv.), -T (BtFinlH 3: 16 (1532) osv.). Anm. I ä. språkprov anträffas formen veterligen äv. ss. adj., t. ex.: Som saken them emellem bäst vitterligen ähr. G1R 27: 159 (1557). Likaså anträffas den oböjda formen veterlig i n. sg., t. ex.: Så mÿkit som mig wetterlig war. Holof. 19 (c. 1580).
Ordformer
(vetelig 1615–1731. veterlig (w-, -ee-, -th-, -ii-) 1521 osv. vetterlig (w-, -gh) 1541–1967. viterlig (w-, -th-, -gh) 1521–c. 1740. vitterlig (w-, -ij-, -tth-, -eg, -gh) 1521–1839. wettelig(e)n 1647. wijteligit 1674. withirligh 1588–1590. witteligit 1723. wittirlig (-gh) 1590. wittligen, adv. 1576. — n. sg. o. adv. -ligit (-et, -ett, -idt, -ith, -itt) 1521–1839. -ligt (-tt) 1564 osv.)
Etymologi
[fsv. viterliker; jfr fd., d. vitterlig; till fsv. viter, förståndig, klok (se VITTER, adj.), med anslutning i fråga om bet. till mlt. witlik, wetelik, känd, bekant, till weten (se VETA, v.1). — Jfr BEVETERLIG, SAMVETELIG]
I. ss. adj. (utom i c, d slutet, e α, β numera mindre br.) som man vet om l. känner till, (väl)känd l. (väl)bekant; äv.: som ej kan ifrågasättas, otvivelaktig; tydlig l. uppenbar; förr äv. (särsk. i fråga om (moraliskt l. juridiskt) klandervärt handlande l. beteende) närmande sig l. övergående i bet.: medveten l. uppsåtlig (se särsk. b); särsk. i förb. med bestämning angivande vem som vet om l. känner till (se d, e β–δ); förr särsk. i mer l. mindre tautologisk förb. med kunnig (se KUNNIG I 1). Thet är intit dolt som ecke skal bliffua oppenbarat, och intit lönlighit som ecke skal bliffua witterlighit. Mat. 10: 26 (NT 1526). War icke thetta en witterligh Galenskap? Schroderus Os. 2: 386 (1635). Sådane Inventioner som .. tilförene icke warit witterlige, ej heller här i Riket practiserade. HC11H 13: 83 (1697). Sådane ogudachtige äro .. the, som .. synda emot en klar, witterlig och kunnig Lag. Sahlstedt Hoffart. 128 (1720). De mångfaldiga utbrott, som antasta kroppens yta utan vetterlige orsaker. Acrel PVetA 1793, s. 16. (Den anklagades) första inlägg var mycket klokt, men konstladt och behäftadt med veterliga osanningar. 2NF 10: 300 (1908). När det blev veterligt, blev det en inkallelse för kyrkrådet. Göth RaskZenob. 76 (1931). — jfr FÖR-, O-VETERLIG. — särsk.
a) (†) om person; särsk. dels i fråga om rättsliga l. ekonomiska förh., dels i förb. med klandrande l. nedsättande personbeteckning. En vitherligh tiwff oc fforrädhare. G1R 4: 135 (1527). Hafwer den omyndige inge wetterlige skyldemän .. förordne tå rätten twenne gode män .. till barnaförmyndare. FörarbSvLag 4: 151 (1692). Denna katastrof var så mycket besynnerligare, som Pfeiff under riksdagen var en veterlig spion. Adlerbeth Ant. 1: 197 (c. 1792). Såsom veterliga Borgenärer anses naturligtvis .. Inteckningshafvare. Schrevelius CivPr. 552 (1853).
b) (†) om (moraliskt l. juridiskt) klandervärt handlande l. beteende, särsk. om synd: (fullt) medveten, avsiktlig l. uppsåtlig. Genom sielffs wilia och weterligh synd, mister man then heliga Anda. LPetri 2Post. 282 b (1555). Den falska Inbillning, att .. den saliggiörande tron wäl kan stå tillsamman med vetterlig och upsåtelig Syndatienst. Silvius Öfvercons. 35 (1726, 1730). Veterligt brytande af föreskrift. Schulthess (1885).
c) (numera bl. ngn gg, ålderdomligt) om gäld (se GÄLD, sbst.1 2); särsk. i fråga om arvs- l. bolagsskifte, särsk. i uttr. all veterlig gäld, alla kända skulder. Skal .. birg(er) betale al witt(er)lig gel som th(e)r wpaa ffærde ku(n)de wara. OPetri Tb. 36 (1524). Petro befaltes ställa honom till fridz innan 14 dagar, så wijda witterligh giäll är. ConsAcAboP 2: 334 (1661). Ej må tillgångarne mellan bolagsmännen skiftas, innan all veterlig gäld blifvit betald. SFS 1895, nr 64, s. 9.
d) i förb. med bestämning angivande vem som vet l. känner till ngt; i sht i predikativ ställning; särsk. (o. numera bl.) i förb. med allom (se slutet); jfr e β–δ. Thetta skall idher weterlighit wara. Apg. 2: 14 (NT 1526). Nw är hwar man kunnigt och wetterligit .. at Christi lekamen och blodh är vthgifwin och vtgutin til syndernes förlåtelse. Carl IX Bew. H 4 b (1604). The förandringar, migh witterliga ähra. Ekeblad Bref 1: 215 (1653; rättat efter hskr.). Det enda mig vetterliga exemplar i Sverige äges af herr General Hård. Geijer Minn. 164 (1825). Var sjukdomen vid vigseln andra maken veterlig, må .. ej dömas till skillnad. SFS 1945, s. 434. särsk. (numera bl. ngn gg, arkaiserande) i uttr. vara allom veterligt, vara känt l. bekant för alla, vara allmänt känt l. bekant. Nw är thet jw allom vetherlighet noog ath (osv.). OPetri 1: 5 (1526). Eller mån det icke vara allom veterligt, hvart Stockholmsboarna sjelfva försälja sin mesta tjära? Chydenius 78 (1765). Populariserandets allmänregler .. äro i och för sig stränga, det är allom veterligt. Rig 1956, s. 83.
e) i predikativ ställning i n. sg. i vissa mer l. mindre fasta förb. o. uttr. (jfr d slutet). särsk.
α) med att-sats ss. (egentligt) subj., i sådana uttr. som (det) är veterligt att osv., det är känt l. bekant l. uppenbart att osv., man vet att osv.; särsk. (o. numera bl.) med bestämningen allmänt. Saa oppenbart oc vetherligit ær at ther kan inthet dolssmaall förewara. G1R 1: 27 (1521). Nu är veteligit .. att vår s(venska) version (av bibeln) är stelt effter then tydska D. Lutheri. OxBr. 12: 18 (1615). Des utom är allmänt vitterligt, at Konungen i förrådshvalfvet på sitt Slott hade lagt tilhopa omkring en Million Riksdaler reda penningar. Schönberg Bref 3: 256 (1778). Det är veterligt, att (Axel) Oxenstjerna närde i hela sin lifstid .. en tanke .. att (osv.). Afzelius Sag. IX. 1: 43 (1859). Det blev allmänt veterligt att han då hade legat i lönn under hennes tak i tre hela dygn. Nilsson Vänner 9 (1955).
β) ss. objektiv predikatsfyllnad i uttr. göra ngt veterligt, göra ngt (allmänt) känt l. bekant, meddela l. kungöra l. tillkännage ngt; klargöra l. klarlägga ngt; särsk. (o. numera bl., ngn gg) med att-sats ss. obj.; förr särsk. med indirekt personobj. (särsk. allom) (jfr d); jfr GÖRA, v.1 I 15 b. Jach Gustaff Eriichson .. gör allom wetherlighet, thet Jach (osv.). G1R 1: 6 (1521). Allom som wederbör giöres här med kunnigt och witterligit, at (osv.). SthmStadsord. 2: 127 (1697). (Ordet avvittra) betyder detsamma som göra veterligt .. emedan det genom afvittringen göres veterligt, huru mycket, som rätteligen tillhör den döda makans arfvingar. Schrevelius CivR 3: 16 (1849). Knappast någon lyfter längre på ögonbrynen när president Bush gör veterligt att Gud leder hans dagliga arbete i Ovala rummet. SvD 6/9 2006, Kultur s. 12.
γ) (†) i sådana uttr. som som ngn (väl) veterligt är, som är (väl)känt l. (väl)bekant l. uppenbart för ngn, som ngn (väl) vet; äv. dels med utelämnat verb, dels utan indirekt personobj.; jfr d. Som alla rikena wetherligit ær. G1R 1: 27 (1521). (Jag har) taghit honom hans ifrån på mångehande sätt, som tigh Alzmächtige Gudh wäl wetterligit är. Carl IX Cat. Z 3 a (1604). (Att) mine kraffter .. (har) mig förlåtett .. Så att Jag som hwar Mann här på Orthen witterligett, hwarcken kan komma på eller af hästen mycket mindre någott rijda. HSH 6: 188 (1701). Emedan .. de bäste skogar, som sagdt ock nog witteligit är, blifwit så medtagne, at (osv.). BtVLand 5: 64 (1723).
δ) (†) i sådana (parentetiskt inskjutna l. efterställda o. ss. satsadverbial använda) uttr. som såvitt l. så mycket (som) l. det ngn (i sht mig) veterligt är, såvitt l. så mycket l. vad ngn (jag) vet (jfr MYCKEN II 2 a slutet, SÅ-VITT 2 slutet); jfr d, II 2 b slutet. Holof. 19 (c. 1580). Här uti Upsala Academie Trägård har desse dagar Amaryllis den skiöna blommat, det aldrig tillförene, så mycket mig witterligit är, skedt i wårt fädernesland. Linné Bref I. 2: 20 (1742). Och alla leva och må bra än i denna dag, så mycket mig veterligt är. SvFolksag. 3: 140 (1940). (Trolovad skall) avge skriftlig försäkran på heder och samvete, att han, såvitt honom är veterligt, icke är behäftad med fallandesot. SOU 1960, 21: 17.
II. ss. adv.
1) (†) ss. bestämning till verb: (fullt) medvetet (se MEDVETEN 1 c α), avsiktligt l. uppsåtligt, med vett och vilja; särsk. dels i förb. med (o. motsatt) oveterligen (se O-VETERLIG 2 a), dels i sådana allittererande uttr. som veterligen och viljandes; äv. mer l. mindre liktydigt med: öppet, inför allas ögon (se särsk. slutet; jfr O-VETERLIG 2 b). JönkTb. 111 (1525). Vndertijden drista sigh vppenbara syndare gåå till Herrans Bordh, såsom the, som witterliga ligga i lönskeläge och horerij. KOF 1: 231 (1575). Effter thet att .. (musen, som stört lejonet i dess sömn) beklagadhe och vhrsächtadhe sigh at hon thet icke witterlighen vthan oförwarandhes giordt hade. Balck Es. 114 (1603). (Vi) fördömme .. then Läran: At .. then helge Ande boor icke thesz mindre vthi Menniskian, oansedt hon witterligen och wiljandes syndar. Schroderus Os. III. 2: 219 (1635). Nu nekar man til lånet, och finnes sedan, at han thet witterliga innehafwer; gifwe (osv.). HB 11: 2 (Lag 1734). Fel emot dieten begås af Människorna på twäggehanda sätt, nämligen witterligen och owitterligen. Hof Underr. 170 (1766). Den som rådt till gerningen, äfvensom den hvilken veterligen nött eller gömt det stulna, var ock lika straffbar som tjufven. Nordström Samh. 2: 313 (1840). — jfr RÄTT-VETERLIGEN. — särsk. i sådana formelartade uttr. som veterligen låta hänga l. sätta sitt sigill o. d., till stadfästelse l. vittnesbörd låta hänga l. sätta sitt sigill osv.; jfr HÄNGA, v. II 1 a. G1R 1: 243 (1524). Thess till wisso låthom wij witerligenn hängie wårt sigillum nedennförre theta breeff. Rosén E14HNämnd 174 (i handl. fr. 1562). Wij (har) detta medh egen hand underskrifuit och wårt secret witterligen här under sättia låtit. Annerstedt UUH Bih. 1: 388 (i handl. fr. 1647). Wårt Kongl. Insegel låtit weterligen hänga här nedanföre. RO 1810, s. F 2 a.
2) ss. satsadverbial.
a) (numera mindre br.) som man vet (l. visste), som känt är (l. var); otvivelaktigt, förvisso. The Biskopar, som wijas aff Påfwarna i närwarande Dagh, äre allesamman witterligen then Ewangeliske Lärones Fiender och Förföljare. Schroderus Os. III. 2: 132 (1635). (Det) vare förbjudet att utborga bränvin eller andra starka drycker åt den, som veterligen är på fylleri begifven. SPF 1859, s. 594. Med den förkärlek för bilder, som veterligen utmärkte Tegnérs stil, är det (osv.). 3SAH 6: 408 (1891). Beläggmaterialets kvantitativa bevisvärde, som veterligen förutsätter ett slags statistiskt förfaringssätt. Rig 1958, s. 84.
b) såvitt l. (efter) vad man vet (l. visste), efter vad som är (l. var) känt l. bekant; särsk. (o. numera i sht) i förb. med bestämning betecknande den som vet osv. (se slutet). Vetterligen hade icke mer än en eller två fölgt rådet. KulturbVg. 1: 176 (1782). Vetterligen lär dock här i Riket hittils ingen Tegelbränning blifvit utan murad ugn värkstäld i stort. VetAH 1805, s. 204. En filosofisk magisterpromotion i Upsala år 1600, veterligen den första i Sverige. Hagström Herdam. 1: 66 (1897). Den särpräglade utformning, som detta lagbud fått – veterligen utan motsvarighet i någon annan germansk lag – skulle härigenom få sin fulla förklaring. KyrkohÅ 1960, s. 37. Alice Munro .. är veterligt .. den allra första nobelpristagare som skriver enbart noveller. JönkP 11/10 2013, s. 8. — särsk. [åtm. delvis utvecklat ur I d, e δ; i uttr. mig veterligt osv. är veterligt möjligt att fatta ss. adj. ingående i satsförkortning] i uttr. mig (äv. oss l. dem o. d.) veterligt l. veterligen, såvitt l. (efter) vad jag (l. vi osv.) vet osv.; i sht i ä. språkprov ofta med mer l. mindre tydlig karaktär av parentetiskt inskott. Mig veterligt har det aldrig hänt tidigare. Serenius 262 (1741). Hvar utom 3:ne .. pappersbruksegare intygat, att hvarken vid deras verk, eller, dem veterligt, på något annat ställe här i riket papper af i fråga varande beskaffenhet .. blifvit förfärdigadt. Ambrosiani DokumPprsbr. 125 (i handl. fr. 1803). Ehuru oss veterligen hvarken någon bouppteckning .. blifvit upprättad eller disposition om egendomen egt rum. Almqvist AmH 1: 74 (1840). Som argument anföres, att denna formel .. – författaren veterligt – är den enda hittills publicerade, som (osv.). TT 1930, M. s. 159. Mig veterligen har ingen i senare tid klandrat Dalin för hans ståndpunktstagande. 3SAH 72: 11 (1963).
Avledn. (†): VETERLIGHET, r. l. f. till I; särsk. i uttr. till veterlighet, till stadfästelse l. vittnesbörd (jfr veterlig II 1 slutet). Thette altt till euigh witterlighet, haffue .. (vi) wåre wanlige Secreter och insegle .. hengie låtthe nedhenn före thetta breff. G1R 1: 86 (c. 1580). Til witterlighet skrifwa ock wittnen stundom sina namn under kiöpebrefwet. Nehrman InlJurCiv. 276 (1729). Lindfors 2: 898 (1824).
Spoiler title
Spoiler content