SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2017  
VIADUKT vi1aduk4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -c-)
Etymologi
[jfr d. viadukt; av t. viadukt l. eng. viaduct, ssg av lat. via, väg (se VIA, prep.), o. ductus, ledning (se DUSCH), analogisk nybildning efter mönster av AKVEDUKT]
hög l. lång (på valv vilande) järnvägs- l. vägbro överbryggande dalgång l. annan (järn)väg l. flod l. bebyggelse o. d. Öfver floder och dälder .. uppföras .. långa så kallade viaducter, bestående af flera hvalfbågar efter hvarandra, stundom till 70 à 80 fots höjd och deröfver. JernkA 1840, s. 173. Genom alla stadsdelarna rassla järnvägståg högt uppe på bankar och viadukter. Torpson Eur. 1: 28 (1895). Den 24 oktober (1911) beslöt Järnvägsaktiebolaget Stockholm-Saltsjön .. bygga en viadukt öfver Stadsgården från stationen till färjläget. SErikÅb. 1913, s. 168. En person förs till sjukhus .. sedan två personbilar kolliderat på viadukten över väg 222 vid Björknäs. DN 3/3 2014, Sthlm s. 5. — jfr GÅNG-, JÄRNVÄGS-, TRÄ-VIADUKT.
Spoiler title