SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2017  
VIBRERA vibre4ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr d. vibrere, t. vibrieren; av lat. vibrare, darra, svänga; i avljudsförh. till VIVA, v.1 — Jfr VIBRAFON, VIBRATION, VIBRATO, VIBRATOR, VIBRION, VIPPA, v.1]
1) röra sig (mer l. mindre) snabbt o. regelbundet o. med (små) rörelser fram o. tillbaka l. upp o. ner (kring ett jämviktsläge), vara försatt i vibration; ofta liktydigt med dels: dallra (se d. o. 2), dels: darra l. skälva l. skaka (se SKAKA, v. III); jfr OSCILLERA. I Augusti .. begynner .. Barometern vibrera med tiltagande ändringar. VetAH 1800, s. 52. Han spelar, så att instrumentet vibrerar i sina fogningar. Sturzen-Becker 2: 185 (1861). Verktyget kan vid en allt för stor skärvinkel få benägenhet att vibrera, en olägenhet, som .. nedsätter skärförmågan. TT 1883, s. 15. Maskinerna arbeta efter en något annorlunda princip, i det att spindeln utför en slags vibrerande rörelse, som åstadkommes genom en excenter och en med gummikula försedd träknapp. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 485. I kanalens gröna vatten vibrerar den smala solstrimman som en surrande sträng bland kolstybb och oljor. Fogelqvist ResRot 96 (1926). För att minska väggars genomsläpplighet för störande ljud, kräves isolering med tungt, icke vibrerande material. Wirgin Häls. 1: 130 (1931). Kanondundret förnams nu så starkt, att marken vibrerade trots att vi var många mil från fronten. De Geer Bergsl. 201 (1951). — jfr SAM-VIBRERANDE. — särsk.
a) i fråga om ljudalstrande vibrationer hos sträng (på musikinstrument) l. talorgan o. d.; jfr DALLRA 2 a. Wrede ÅrsbVetA 1840, s. 1. Hvarje ljud erfordrar som villkor för sin tillvaro och förnimmelse en vibrerande eller dallrande rörelse hos en ljudande kropps delar. Aurén Ljudl. 3 (1869). (De äkta stämbanden) bestå af en muskulös elastisk väfvnad, hvars fria rand .. är den vid ljudningen vibrerande delen. Nyström Talorg. 7 (1888). En ton är vanligen ej enkel, utan sammansatt: ljudkällan vibrerar ej blott i sin helhet, utan därjämte vibrera dess enskilda delar. Danell SvLjudl. 2 (1911). Pythagoréerna upptäckte det bestämda sammanhanget mellan tonhöjden och längden av den vibrerande strängen. Aspelin TankVäg. 1: 46 (1958).
b) oeg. l. mer l. mindre bildl.; särsk. i fråga om stark känsloladdning l. uttryckskraft o. d. Ewighetskänslan tror jag aldrig vibrerat genom det hjertat. AnderssonBrevväxl. 1: 122 (1849). Ni vibrerar af otålighet, men jag måste skyndsamt beröra själen. SD(L) 6/11 1904, s. 2. Den återhållna oro och sorg som vibrerar under hela berättelsen, även i dess soligaste avsnitt, slår här ut i en dov smärta. BonnierLM 1954, s. 67. Lysande porträttstudier, vibrerande av liv och individuell karaktär. Fatab. 1955, s. 162. De centrala gestalterna .. gör alla starka insatser – och Katarina Dalaymans återbesök på .. (Operan) är just det som får uppsättningen att vibrera. SvD 11/4 1998, Kultur s. 1. — särsk. (med kvardröjande bet. av a) om röst l. ton l. klang o. d. En djup vibrerande röst. Carlén Skuggsp. 1: 14 (1865). Sången från manliga strupen vibrerar, / högljudt på drillande omvägar går. Josephson SvRos. 33 (1888). (När han) någon gång sjunger piano, blir tonansatsen grumlig, tonen starkt vibrerande och ofta oren. NordRevy 1895, s. 656. Så behärskade han med den vibrerande klangen af sin stämma .. helt och hållet sina åhörare. Paulson Minnestal 80 (1898, 1899). Hans röst vibrerar av ett skakande patos, och hans drag präglas mörkt och vilt av förtvivlan. VTid 1916, s. 188.
2) försätta (ngt) i vibration; särsk. med avs. på betong; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Den skrovliga ytan hos betongen har genom användning av hyvlade formbräder samt s. k. vibrerad betongmassa blivit betydligt slätare. SvFolket 10: 266 (1939). Vibro-verkens forskningschef .. redogjorde bl. a. för praktisk tillämpning av jordpackning genom vibrering. SvD(A) 12/5 1966, s. 14. Att vibrera betong är bullrigt .. och kan ge vibrationsskador i händerna. NTeknik 1981, nr 1–2, s. 11.
Spoiler title