SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2017  
VICKEL vik4el, r. l. m.; best. -n; pl. vicklar.
Ordformer
(förr äv. w-)
Etymologi
[jfr d. vikkel; av t. wickel, till wickeln, veckla (se VECKLA)]
inre delen av cigarr (bestående av inlaga o. omblad). UB 5: 124 (1873). Klämmaren, i hvilken ”vickeln” sattes in i press för att stadgas, innan öfverbladet rullades om. SD(L) 21/7 1897, s. 4. ”Öfverrullarne”, d. v. s. sådana cigarrmakare, som icke göra vickel sjelfva. Elmquist Tobaksind. 60 (1899). (De söndriga tobaksbladen) lades .. samman till vad Linné kallar bussar, men som även benämnes vickel. Kulturen 1938, s. 102. Göra vickel .. betyder så mycket som att forma till tobaken i handen. DN 17/12 1941, s. 15.
Ssgr: VICKEL-BLAD. (†) omblad. Tholander Ordl. (1872). Auerbach (1916).
-MAKARE. (förr) jfr makare 2. SDS 10/7 1896, s. 2. Vanligen utföres cigarrens tillverkning af två personer, en rullare och en vickelmakare. 2UB 4: 657 (1899).
Spoiler title
Spoiler content