publicerad: 2017
VITAL vita4l, adj. -are. adv. -T.
1) (numera i sht med. o. fysiol.) som avser l. hör samman med livet (se LIV I 1), livs- l. levnads-; äv. (om organ l. kroppsdel l. vävnad): levande; förr äv.: som avser livsfunktionerna hos organism, ngn gg närmande sig l. övergående i bet.: kroppslig (motsatt: intellektuell l. mental o. d.). Pfeiffer (1837). Det finnes en omätlig skillnad i vitala förhållanden hos en groda och en fogel. Nilsson Fauna II. 1: 258 (1858). Vi (förbiser) ingalunda, att stärkelsekornen .. kunna tillväxa och dela sig och sålunda kunna sägas förete vitala fenomen. Areschoug VäxtBygn. 14 (1875). (Om organismen) kommer i inflammatoriskt tillstånd, slå de sig med blodströmmen hitförda mikroorganismerna, som förr ej kunnat föröka sig i konkurrensen med den vitala väfnaden, ned och få i olika fall olika betydelse. Sundberg Mikroorg. 12 (1895). Att de etiska funktionerna stå öfver de intellektuella, likasom dessa sistnämnda stå öfver de vitala. Vasenius Världsb. 126 (1900). De vitala .. (krafterna) hvilka åstadkomma de företeelser som vi sammanfatta under benämningen liv. Till dessa företeelser hör först att vår kropp under en viss tid tillväxer. Vasenius Harm. 90 (1908). Rotfyllning av vital, enrotig tand .. 12:-. SFS 1950, s. 1255.
2) i fråga om organ l. kroppsdel o. d.: som är av avgörande betydelse för upprätthållande av livet. Hjärnan är .. en mycket vital punkt, men på älgen är den så liten och så belägen att man så gott som aldrig kan vara säker på att råka den. Petre HbJäg. 48 (1931). Hans hjärnfunktioner var utbrända till trettio procent men övriga vitala system var i stort sett intakta. Larsson MimersBr. 129 (1996). — särsk. mer l. mindre bildl., om företeelse som har avgörande l. kritisk betydelse (för att ngt ska fungera l. bli framgångsrikt l. för att en lösning av ett problem ska kunna uppnås o. d.); äv. allmännare: mycket viktig; i vissa språkprov svårt att skilja från 3. Det brukas mycket att afhugga .. (besvärliga) knutar, i stället för att lösa dem; att hugga till med direct förbud .. utan att fråga efter, om hugget icke möjligen kunde .. träffa sjelfva de ömaste vitala delarna. SC 1: 645 (1820). Att en schism råder inom den nuvarande ministèren i afseende på den vitala frågan om spanmåls-lagarne. AB 23/11 1841, s. 1. Då saken väl är Dig likgiltig men för mig vital rent af, så ber jag Dig som en gunst få uppgörelse i dag. Strindberg Brev 15: 171 (1905). Lokomotivets alla vitala delar voro skyddade av centimetertjock pansarplåt. Hedin KrRyssl. 274 (1915). Var någonstans har skogsindustrin varit så vital som i Medelpad och i Sundsvallsdistriktet. TurÅ 1984, s. 27.
3) (fysiskt l. mentalt) sund l. livskraftig l. livfull; äv. oeg. l. bildl., om ngt sakligt (jfr 2 slutet). Ahlman (1872). Han har .. en skygg själsfinhet i stället för starkt vitalt lif. Vetterlund StDikt. 92 (1892, 1901). Vad var naturligare, än att .. (Händel) skulle fästa sina blickar vid den folkrika och vitala stad, som just då utgjorde det livskraftigaste stödet för den tyska operan: Hamburg. Jeanson o. Rabe 1: 245 (1927). Bankdirektör Rosell .. var .. på väg till sparbanken med energiska, vitala steg. Moberg Rosell 86 (1932). Vid drygt 100 års ålder känns den ärevördiga institutionen vitalare än på länge. Kulturen 1986, s. 7. Vi har en mycket låg dödlighet under den första delen av livet och även när vi kommer upp i pensionsåldern är de flesta relativt vitala. Rössner KonstMåBra 169 (1993). — jfr SPRÄNG-VITAL.
Ssgr (i allm. till 1): VITAL-AMPUTATION. odontol. avlägsnande av tands kronpulpa med bevarande av den levande rotpulpan; jfr amputera a. SvTandläkT 1950, s. 446. —
(2 slutet) -FRÅGA. (†) fråga (se fråga, sbst. 3) av vital betydelse; jfr -intresse o. livs-fråga. Den fråga, hvilken här afhandlas (rörande skolväsendet i Norge), kan, såsom en af samhällets vitalfrågor, bland oss vara hvarken ny eller oomtvistad. Frey 1841, s. 228. Östergren (1968). —
-FÄRGNING. FoFl. 1930, s. 42. Vitalfärgning .. (dvs.) färgning av levande organism eller vävnad (i allmänhet för mikroskopiskt studium). Björn BiolOrdl. 92 (1976). —
-FÖRNIMMELSE. filos. o. psykol. jfr förnimmelse 2. Trana Psych. 2: 7 (1847). Irritamenten äro dels inre, som hafva sitt ursprung inom vår egen kropp och framkalla inre sinnesförnimmelser eller vitalförnimmelser, dels yttre, som hafva sitt ursprung i yttervärlden och framkalla yttre sinnesförnimmelser. Larsson Psyk. 9 (1896). —
(2) -INDIKATION. med. tecken på att livshotande tillstånd hos patient föreligger (o. att snabb o. livräddande åtgärd är nödvändig); jfr indikation 2. Wernstedt (1935). Operationerna genomfördes på så kallad vitalindikation, det vill säga i livräddande syfte. SvD 17/12 2015, s. 18. —
(2 slutet) -INTRESSE. (†) intresse (se d. o. 3) av vital betydelse; jfr -fråga o. livs-intresse. Oscar II Mem. 1: 308 (1897). Denna öfverskattning af deras (dvs. vissa militärövningars) värde visade sig .. skadlig för ett af de fosterländska vitalintressena, nämligen försvarsfrågan. PedT 1899, s. 148. Östergren (1968). —
-KAPACITET. fysiol. jfr kapacitet 1 a. ASScF 6: 190 (1861). Vitalkapacitet .. (dvs.) den luftmängd som efter djupaste inandning utdrives under djupaste utandning. Lindskog (1997). —
-KÄNSLA. jfr känsla 8 o. -sensation. Boström 1: 140 (c. 1830). En kroppslig totalkänsla, den s. k. vitalkänslan, som utgör känslotonen vid den .. organiska totalsensationen. Schéele Själsl. 328 (1895). Vitalkänsla (dvs.) känsla av vitalitet (livfullhet), av att ”leva med”. Lindskog o. Zetterberg (1981). —
-SENSATION. filos. o. psykol. jfr sensation 1 a o. -känsla, -sinne. Boström 1: 137 (c. 1830). Vitalsensationer .. (dvs.) känslor af totalt behag eller obehag. Nyblæus Forskn. IV. 2: 24 (1897). —
-SINNE. (†) om sinnlig känsloförmåga hos människan; jfr sinne, sbst.2 2, o. -sensation. Boström 1: 143 (c. 1830). Det organiska eller s. k. vitalsinnet, d. v. s. det sinne, genom hvilket vi förnimma vår kropps tillstånd. Rein Psyk. 2: 283 (1891).
Spoiler title
Spoiler content