SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2017  
VIT vi4t, adj.2 -are; n. o. adv. VITT vit4. Anm. Ordet förekommer ngn gg ännu i början av 1900-talet böjt i gammal ack. sg. m. vitan i arkaiserande l. mer l. mindre poetiskt språk, t. ex.: Du ser, Soracte skiner af hvitan snö. CVAStrandberg 2: 6 (1861). I min mage ligger en half skinka inbäddad i hvitan gröt. Strix 1905, nr 52, s. 2.
Ordformer
(vidt (hw-) 1558 (: vidtfruger)1656. vit (hu-, hv-, hw-, u-, w-, -ii-, -ij-, -j-, -y-, -ÿ-, -ijtt, -th) 1521 osv. vitt (hu-, hv-, hw-) 15391745 (: Hwitt kåhl), 1899 (: hvittklädd). wid- (-ij-, -dh-) i ssgr 1638 (: Wijdhmålle), 1746 (: Widzihpa). — n. o. adv. hvit (hu-, hw-, -ij-, -j-, -ijtt) 15261727. vitt (hu-, hv-, hw-, -dt) 1526 osv.)
Etymologi
[runsv. hvīta- (i ssgn hvītavāðiR, vita kläder), fsv. hviter; motsv. fd. hwit (d. hvid, nor. bm. hvit), fvn. hvítr (nor. kvit, nyisl., fär. hvítur), got. hweits, fsax. hwīt, fht., mht. wīʒ (t. weiss), feng. hwīt (eng. white); jfr äv. mlt., mnl., nl. wit (kortstavigt); till den rot som (med annan utvidgning) äv. föreligger i fkyrkoslav. světъ, lit. šviesà, båda: ljus (sbst.), sanskr. śvetá-, vit, ljus (adj.). — Jfr KVET, VETE, sbst.1, VIT, sbst.2, VITLING, VITTA, v.4, VITTEN]
1) som helt l. till en (större) del har samma färg som kalk l. mjölk l. nyfallen snö; som helt osv. har den ljusaste färgen av alla färger; som i fysikalisk mening utsänder ljus av samtliga våglängder (o. därför eg. saknar färg); äv. om färg: som är identisk med den färg som kalk osv. har l. är ljusast av alla färger; motsatt: svart (se särsk. e ι, g); särsk. dels om hår l. snö l. tand, dels om vitmålad l. vitkalkad (del av) byggnad o. d., dels om skummande våg o. d. (särsk. i uttr. gå vit (se I 9), förr äv. vita forsen (se FORS, sbst.2 1 d β)), dels i jämförelser (särsk. för att uttrycka hög grad av vithet, särsk. i uttr. vit som krita (se KRITA, sbst. 1 a)); äv. i allmännare anv., med inbegrepp av (ljusare) grå l. gula färgtoner o. dyl. l. övergående i bet.: ljus l. blek l. färglös (se särsk. c, e); jfr 4. Små, vita moln på himlen. En vit kalkstenskyrka. Ett rött hus med vita knutar. Äpplet har alldeles vitt fruktkött. Ha(n)s huffuudh och ha(n)s håår war hwit som en hwijt vll, och så som snyö. Upp. 1: 14 (NT 1526). Befins .. (nymånen) wara hwijt, / Blidh osz blijr then Monat. Arvidi 133 (1651). Vnder hwijt Aska ligger offta glödande Kohl. Grubb 839 (1665). Hwit färg (är) en samling af alla färger tilhopa. Bergklint MSam. 1: 151 (1781). Snön lyser hvit på fur och gran, / snön lyser hvit på taken. Rydberg Dikt. 1: 139 (1882). De höga, vita flygeldörrarna svängde upp. Spong Sjövinkel 11 (1949). Nu kan vi .. korrigera oss. Få vitare tänder, slätare hud, tjockare hår. Livet40Ocens. 124 (2009). — jfr ALABASTER-, ATLAS-, BLEK-, BLÄND-, DRÖM-, ELFENBENS-, FROST-, GRÄDD-, GYLLEN-, HALV-, KALL-, KANT-, KORALL-, KRIT-, LILJE-, LIN-, MJÄLL-, MJÖLK-, MÖRK-, OPAL-, PUDER-, REN-, ROSA-, ROST-, RÖD-, SAND-, SILVER-, SKIFFER-, SKIR-, SNÄCK-, SNÖ-, SOL-, STING-, STJÄRN-, SVART-, ULL-VIT m. fl. — särsk.
a) om (föremål av) tyg (l. läder o. d.) l. råmaterial till tyg; äv. dels i anv. som motsvarar e (jfr α), särsk. i uttr. vita duken, om biografduk, dels substantiverat (se β). Ett litet vitt förkläde. Till kostym skall det vara vit skjorta. Vakterna bar vita handskar. Man hade dukat med vita dukar på borden. Byxor i vitt linnetyg. Sy i knappen med vit tråd. Herrans engil .. war på seende som en liwngeeldh, och hans clädhe hwijt som en snyö. Mat. 28: 3 (NT 1526). Ett p:r Örngådt af hwit Parkom. Karlson EBraheHem 165 (i handl. fr. 1672). Huith fahna med enkia drottningens nampn på inbundit. MeddRiksheraldÄmb. 10: 183 (1709). Hennes vita klänning befann sig i ett skandalöst skick. Wägner Silv. 5 (1924). I mörkret, och utan att uppfatta handlingen på vita duken, kände jag tydligt att tankarna kom till en gräns. Knutsson Kjærstad JagBrödWalker 375 (2009). — jfr SID-, SOMMAR-VIT m. fl. — särsk.
α) om klädesplagg varigm viss kategori av personer entydigt känns igen (äv. närmande sig l. övergående i anv. motsv. e), särsk. i uttr. vit mössa, om studentmössa (se MÖSSA 1 a), vit rock, särsk. (o. numera företrädesvis) om skyddsplagg buret av vård- l. laboratoriepersonal; äv. i fråga om person som bär sådant plagg. Hvita rockar på svarta hingstar, det är Uplands dragoner. Strindberg NRik. 2 (1882). ”White coat hypertension” .. betyder att ett blodtryck som uppmäts på en mottagning av sjukvårdspersonal kan avvika från det vanliga värdet på grund av patientens stress inför den vita rocken. DN 13/6 1988, s. 5.
β) i substantivisk anv. i n. sg., i sht i obest. form; särsk. i uttr. (klädd) i vitt. At binda ett skygt hwitt så långt för ögon nedh / På Jungfrur när dhe Sorg at bära hafwa sedh. Skogekär Bärgbo Wen. 166 (c. 1650, 1680; uppl. 1993). Thet rum, hwarest Liket står, (må) klädas med Hwitt. PH 3: 1716 (1741). (Saliga andar) kransade med liljor och klädde i hvitt, ja, något mer bländande hvitt låter sig ej tänka. 2SAH 50: 377 (1874). En kvinna som varit gift tidigare .. bör inte gifta sig i vitt med krona och slöja. Uddenberg Rätt 86 (1985).
b) om (kroppsdel hos) djur (jfr e α): som har vit päls l. hud l. fjäderskrud o. d.; äv. om päls osv. Huit duffue iij ør(e). SthmSkotteb. 3: 170 (1521). Huitte Hara skinn .. 2 timb(er). TullbSthm 3/4 1576. En herlig vtharbetat Wagn, dragen af twå hwijte Hestar, vthan Kutsch eller drijfware. Stiernhielm Virt. 6 (1650, 1668). Hvitryggiga Spetten .. Hvit rygg, i öfrigt svart- och hvitbrokig. Ström SvFogl. 25 (1839). En gammal man kom ut ur sin tobaksaffär med en liten vit pudel. Berg Fotogr. 19 (2006). — särsk. i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt, med tanke på vit päls osv. vittnande om renhet l. oskuld o. d. (jfr h, 4). Korpen är aldrigh thes huitare at han sig ofta tuettar. SvOrds. B 4 a (1604). Hwijta Höns wärpa och windägg. Grubb 860 (1665).
c) om (kroppsdel hos) människa, i fråga om hudfärg.
α) som ss. individuell egenskap (naturligt) har (mycket) ljus hud; jfr e ϑ. Sielsint är see på hwitan kropp. SvOrds. C 1 b (1604). Nymphen ger sin hvita hand, kors hur hon prålar! Bellman (BellmS) 1: 22 (1770, 1790). Hos honom satt hans drottning så hvit och rosenröd. Tegnér (TegnS) 4: 110 (1820). Fågeln reagerar starkt på jägarens vita ansikte mot grönskan. TioHundar 47 (2009). jfr ARM-, SKÖKO-VIT m. fl.
β) som har från normaltillståndet avvikande vit hudfärg (på grund av sjukdom l. köld l. död l. stark känsla o. d.); äv. i substantivisk anv. i n. sg.; jfr e η. Jag af spittelsko så hwit som sniön blifwer. Hesselius FruentSp. 186 (c. 1710). Kölden var dugtig och kanaljen, hvit om näsan, huttrade och frös. Crusenstolpe Mor. 4: 240 (1841). Du darrar, och det hwita på din kind / Förtäljer budskap bättre än din tunga. Hagberg Shaksp. 3: 254 (1848). I flera dagar låg han .. vit och tunn och tynade bort utan svårare plågor. Siwertz Sel. 2: 76 (1920). Inge blev vit av ilska när han fick höra att vi inte tagit allt bytet till honom. Strömstedt MittLiv 1: 188 (1981). jfr DÖDS-VIT.
d) om (ljusförhållanden o. d. under) tidsperiod. Spegelklart vatten, hvitt solsken, blå himmel. Lundgren MålAnt. 3: 6 (1871, 1873). En hvit vårdag vaknade ingenjör Hugo Nordling .. till medvetande. Berger Ysaïl 255 (1905). (Han) låg .. och stirrade ut i den vita natten. Siwertz Androm. 117 (1964).
e) ss. klassificerande attribut (l. predikativ l. ssgsförled) i benämning l. kategorisering o. d. (vanl. motsatt annan färg i motsv. anv.); äv. utan mer framträdande tanke på att det så benämnda verkligen är vitt, stundom om ngt som enbart kännetecknas av att vara ljusare än kontrasterande variant(er); förr särsk. i fråga om avsaknad av förgyllning; särsk. i uttr. dels (fysiol.) vit blodkropp, om var o. en av olika slags blodkroppar andra än de röda, leukocyt (i sht förr äv. vitt blod, om mer l. mindre färglöst blod), dels vitt kylplåster, vit rossalva, vita slagdroppar, se under resp. huvudord, dels vitt fiskben (se FISK-BEN 5), vitt hjärtpulver (se HJÄRT-PULVER a), det vita kolet (se KOL, sbst.1 2 slutet), vita linjen (se LINJE 1 e β), vita plåstret (se PLÅSTER 1 d), vit post (se POST, sbst.4 6), vitt slagvatten (se SLAG-VATTEN 2); äv. i motsv. substantivisk anv. (se särsk. γ, δ β, η, ι; jfr i slutet); jfr a (α). (En) förgylt kædhæ mædh j hiærthæ .. Jtem ij hvitæ kædher. G1R 11: 39 (1536). Then algemenasta orsaken (till frossa) är Luftens köld, särdeles af Landwäder och om wåhrtijden, hwilken coagulerar och förtiockar then hwijta bloden. Lindestolpe Fross. 12 (1717). De hvita blodkropparna .. finnas .. i vexlande mängd ej blott i olika kärlområden utan äfven under olika fysiologiska förhållanden. Hammarsten FysiolK 123 (1883). (Gangliernas grå substans) i motsats till den huvudsakligen av nervtrådar bestående ”vita substansen” (i centrala nervsystemet). Wigert PsykSj. 1: 12 (1924). — särsk.
α) (i sht i zoologiskt fackspr.) i fråga om art l. varietet av djur (jfr b), särsk. i förb. med dels hakvinge, häger, kornmask, silkesapa (förr äv. slevgås, spannmålsmal), se under resp. huvudord, dels elefant (se ELEFANT 1), ibis (se IBIS, sbst.1), kakadua (se KAKADU), korall (se KORALL, sbst.1 3), myra (se MYRA, sbst.2 1 c), orm (se ORM 1 f), pelikan (se PELIKAN 1), räv (se RÄV, sbst.1 1 d ε), stork (se STORK, sbst. 1), förr äv. rapphöna (se RAPPHÖNA 1 c), sjöbjörn (se SJÖ-BJÖRN 1).
β) (i botaniskt fackspr.) i fråga om art l. varietet l. del av l. frukt l. produkt från växt; särsk. i förb. med dels jungfruskört, kornell, kragblomma, lupin, myrag, narciss, nysrot, näckros, regliss, sammetsborstvete, sammetsvete, sandelved, sefyrlilja, slåtterört, tuvskivling (förr äv. hösttidlösa, koväppling, lillvildlök, majskivling, nysört, näckbladsblomster, näckblommorsirap, sippegräs, sjöblommeolja, sjöblomstervatten, sprödört, stenlök, sylsopp, trädgårdsmålla), se under resp. huvudord, dels fetknopp (se FET-KNOPP b), hirs (se HIRS 1 a), kanel (se KANEL 3), kanelträd (se KANEL-TRÄD 2), klocka (se KLOCKA, sbst. 2 c ζ, η), klöver (se KLÖVER, sbst.1 1 a κ), kummin (se KUMMIN 1), leverblomma (se LEVER-BLOMMA 1), lilja (se LILJA 1 a α), limört (se LIM-ÖRT 1), lotus (se LOTUS a), mahogny (se MAHOGNY a), melilot (se MELOT), nattviol (se NATT-VIOL 2), oxel (se OXEL, sbst.1 1 a), pil (se PIL, sbst.2 1 e), poppel (se POPPEL, sbst.1), prustrot (se PRUSTROT 1 d), rapunkel (se RAPUNKEL 2), reseda (se RESEDA a), sandel (se SANDEL 1), sandelträ (se SANDEL-TRÄ 1), sandelträd (se SANDEL-TRÄD 1, 2), senap (se SENAP 1 a γ), sippa (se SIPPA, sbst.2 a), skogslilja (se SKOGS-LILJA 2 a), solviva (se SOL-VIVA 2), förr äv. hjortrot (se HJORT-ROT a), hårlav (se HÅR-LAV 3), hönsgräs (se HÖNS-GRÄS 9), höstkattost (se HÖST-KATTOST 2), indiansk balsam (se INDIANSK 2 b), indi(ani)skt skabbgräs (se SKABB-GRÄS 1 a), kalvnäsa (se KALV-NÄSA 2), kungsljus (se KUNGS-LJUS d), leverbalsam (se LEVER-BALSAM 1), lungört (se LUNG-ÖRT 3), lök (se LÖK 1 c ζ), morot (se MOROT 2 d), myrmossa (se MYR-MOSSA 1), nässla (se NÄSSLA, sbst. 2 g), oxöga (se OX-ÖGA 2 g β), oxöron (se OX-ÖRA 2 b), pigor (se PIGA 5 a), plommon (se PLOMMON 2 slutet), prustkrydda (se PRUST-KRYDDA slutet), pyttor (se PYTTA, sbst.3 1), renfana (se RENFANA 2), sigrön (se SIGRÖN 2), skogsnejlika (se SKOGS-NEJLIKA 1 a), skogsrosor (se SKOGS-ROS 2 b), spirblomma (se SPIR-BLOMMA, sbst.1 2), stenbräck (se STEN-BRÄCK 1), stenbräcka (se STEN-BRÄCKA 1 a slutet, b), stjärnört (se STJÄRN-ÖRT a). 2LinkBiblH 4: 74 (c. 1550). Hwit Peppar .. Swart Dito. HovförtärSthm 1717 A, s. 340. Att sylta röda eller hvita Vinbär. SvKock. 162 (1837). Sallad på torra vita bönor. Högstedt KokB 405 (1920).
γ) (i fackspr.) i fråga om kemiskt l. mineraliskt ämne o. d.; särsk. i förb. med arsenik (se ARSENIK 2), fosfor (se FOSFOR 3), intet (se INGEN 4 j), kopparnickel (se KOPPAR-NICKEL 1), metall (jfr METALL 2 b), orsten (se ORSTEN slutet), precipitat (se PRECIPITAT 2), vitriol (se VITRIOL slutet), förr äv. galisensten (se GALISENSTEN 1), guld (om platina; se GULD 2 b), järnmalm (se JÄRNMALM a), koppar (se KOPPAR 1 b), massikot (se MASSIKOT), nickelkis (se NICKEL-KIS 2), nikt (se NIKT 1), stärkelse (se STÄRKELSE, sbst.2 2 a); äv. i substantivisk anv. i n. sg., i sht i obest. form, särsk. (o. numera bl.) dels om arsenik (se slutet), dels ss. senare led i ssgr betecknande vitt färgämne (i sht förr äv. elliptiskt för sådan ssg). Att vij .. upburett haffwer aff vår .. fougthe [i] Sammingh hundrett häradh .. hvitt sölff för saköre sex lodh ett qvintin. G1R 26: 652 (1556). Af hvit Metall, som består af Koppar och Arsenique, afskiljes äfven Arseniqven, under Amalgameringen med Qvicksilfver. Wallerius ChemPhys. II. 3–4: 54 (1768). I det hvita tackjernet är kolet nästan uteslutande på kemiskt sätt upptaget, hvilket äfven röjer sig af dess ljusa färg. Rosenberg OorgKemi 502 (1888). Brändt terra vienna och ett tungt hvitt (blyhvitt, zinkhvitt ell. dyl.) rifvas till lika delar med medelstark fernissa. MeddSlöjdF 1893, s. 101. Fina minnesvårdar i svart och hvit marmor. Schück o. Lundahl Lb. 1: 118 (1901). — jfr BARYT-, ELFENBENS-, FLUG-, KREMSER-, MAGDEBURGER-, METALL-, PATENT-, SKIFFER-, SMINK-VITT m. fl. — särsk. (numera föga br.) substantiverat, om arsenik (se d. o. 2); i sht i förb. med litet. Att han .. ej .. gått omkring med litet hvitt, eller arsinek dom kallar. Almqvist Skälln. 78 (1838). Bäst av allt, .. (i husapoteket) fanns ”lite vitt”, som far i hemlighet köpt av en gårdfarihandlande. Carlsson Dagsv. 30 (1927).
δ) i fråga om mat l. dryck; särsk. dels om ljusare bröd bakat med finsiktat (vete)mjöl (motsatt: grov (se d. o. 2) l. mörk (se MÖRK, adj. 4) l. svart (se SVART, adj. 1 g α)), dels om vit l. ljus sås (med mjölk(produkt) ss. grund) (motsatt: brun), dels (numera bl. tillf.) i uttr. vit mat, om mat (huvudsakligen) bestående av mjölk(produkt), dels i uttr. vitt sockerkandi, förr äv. kandi, kandisocker (se under resp. huvudord). Iij skålpundh huitt Ingefer. TullbSthm 1539, s. 40 b. Anamade han .. aff skippett 16 grönne ostar .. noch anamadhe han 10 huite ostar. TbLödöse 53 (1587). Hummer stufvad med hvit sås. SvKock. 78 (1837). Vit mat .. varmed förstods mjölkmat och smör. Landsm. 1911, s. 521. Vit choklad innehåller förutom kakaosmör och torrmjölk även vanilj och andra smakämnen. Widell Sockerbag. 112 (1995). Det är det vita brödet som ökar i försäljning just nu, det bröd som bara smakar gott alldeles nygräddat. RådRön 1997, nr 9, s. 16. — särsk.
α') (†) om öl: ljus (motsatt det förr vanligaste mer l. mindre mörka ölet). Jthem hwitt öll 2 ½ lest för 8 m(ar)c tönnan. TullbSthm 18/9 1543. BoupptSthm 1669, s. 689.
β') i uttr. vitt vin, om ljust, mer l. mindre gult l. gulaktigt (lätt) vin berett av gröna druvor (l. blå druvor varifrån skalet avskilts); äv. substantiverat i n. sg. obest. De så kallade hvita vinerna äro egenteligen alla gula, mörkgula eller gulbruna. Berzelius Kemi 5: 963 (1828). Villafranca, det billiga vita vinet som likt en avkyld korkskruv vreds ner genom ens hals och fortsatte, torrt och kallt, i ens tarmar. Lo-Johansson Förf. 39 (1957). Först vitt till förrätten, kanske två glas var, och så lika mycket rött till varmrätten. Flygt Verkan 154 (2004).
ε) (utom i ssgn TRÄ-VIT numera bl. tillf.) om obehandlat l. omålat trä(föremål) av ljusare träslag. Then panelning som han .. haffuer latid giöre på kongzmaket .. Så see wij hälst att thet bliffwer hwijt och vmåledt. G1R 18: 229 (1547). Vthi Store Stufwan, måladhe Kistebenker – 4 st:er doch vthan lååss. Jtem Fallbänck hwijt – 1 st. Rudbeckius Dagb. 149 (1630).
ζ) om silverfärgat mynt; särsk. (o. i sht, om ä. förh.) i fråga om silvermynt (särsk. i uttr. vit penning (se PENNING I 3 b), vitt runstycke (se RUNSTYCKE)). Svart G1 81 (1561). Efter det är koppermynt, nekar Welb. Olof Strålle at han inthet dem will hafua, vthan huitt mynt. VRP 1630, s. 399. Honom (skall) beståss 9 hvita ören för hvar helgerdz hemman. Hall KultInt. 128 (i handl. fr. 1644). Kongl. Krigz-Collegium .. (har) befalt Directeurerne at förväxla upbråtz-cassan til hvitt eller silfvermynt. 2RARP 8: 608 (1734). Den, som vid trolofningen höll måltid, skulle (på 1600-talet) böta 10 marker hvitt mynt. PT 1915, nr 187 A, s. 2.
η) (i medicinskt fackspr.) i fråga om sjukdom (l. sjukdomsliknande tillstånd); särsk. i uttr. vita fingrar, om (vibrations)skada i fingers blodcirkulation yttrande sig i vithet l. känselförlust l. stickningar o. d. (jfr c β), vit starr (se STARR, sbst.2 a α, β), förr äv. den vita elden (se ELD 1 l β), den vita floden (se FLOD, sbst.3 8 slutet), vit fluss (se FLUSS, sbst.1 1 slutet), vita makten (se MAKT 8 b), vit skabb (se SKABB 1 c) o. substantiverat det vita, om leukorré (jfr VIT-FLUSS). BOlavi 148 b (1578). Hon led .. stoor nöd af thet Hwijta, hwar medh hon i 3. åhr swårt haar plågas. Tranæus Medewij 6 (1690). Vanligtvis anses hvit Frisel farligare än den röda. TLäk. 1835, s. 11. Av de som arbetat längre än tio år i yrket hade en av fyra mekaniker problem med vita fingrar. GbgP 29/2 1992, s. 26.
ϑ) om (människa med avseende på etnisk tillhörighet (i ä. tid uppfattad ss. särskild ras) identifierad på grundval av) medfödd mer l. mindre ljus hud(färg) kännetecknande för folk (se d. o. 1, 3) hemmahörande i l. härstammande från (företrädesvis) Europa; äv. dels i substantivisk anv., dels i överförd anv. (se slutet); jfr c α o. KAUKASISK a. (Ett) Schillerie af åtskillige hwita Barn, som Twätta en Morian. HusgKamRSthm 172426, s. 531. Tysken Blumenbach, som indelade (människo)slägtet i de bekanta fem raser, som .. gått igen i de geografiska läroböckerna: – den kaukasiska eller hvita, i Europa, kring Medelhafvet och bort till Indien (osv.). Svensén Jord. 103 (1884). Haiti är väl den enda plats i världen, där en vit kallas för färgad, och det dessutom i en nedsättande bemärkelse. Ymer 1918, s. 194. På de stjärnbeströdda ställena (i New York) .. är gästernas hudfärg lika vit som bordsdukarna. DN 26/2 1992, s. A13. Vad ska vi göra med de vita medelålders männen, VMM? Livet40Ocens. 196 (2009). — särsk. i mer l. mindre överförd anv., om land o. d. vars befolkning (huvudsakligen) är vit l. företeelse vars utövare l. upphovsman o. d. är vit l. vars föremål o. d. är vitt; särsk. i uttr. vit slavhandel (se SLAV-HANDEL); jfr μ. Att .. (han) sjelf uppgifvit sin förtjenst på sin sista hvita slaflast till 6,000 dollar. Samtiden 1873, s. 597. Hvit civilisation och svart elände i Afrika. GHT 1897, nr 87 B, s. 1. Förutom bidragen till FN har flera vita medlemsstater också satsat mycket på direkt bistånd. Industria 1970, nr 7–8, s. 66. Några intressanta skillnader mellan den svarta och vita musiken (i mitten av 1950-talet). Brolinson o. Larsen GoodVibr. 15 (1994).
ι) om (pjäs ss. tillhörande) endera spelaren i schackspel; äv. om schackruta; äv. i substantivisk anv. i sg. obest.; motsatt: svart (se SVART, adj. 1 e). Kung och drottning intaga de mellersta raderna, dock så, att hvit drottning står på hvitt, och svart drottning på svart. HbiblSällsk. 2: 173 (1839). Till följd av vits underlåtenhetsfel i 10:de draget är det svart som på detta tidiga skede bestämmer takten. RöstRadio 1946, nr 41, s. 26.
κ) (i fysiskt o. astronomiskt fackspr.) om ljus l. stjärna (med avseende på dess avgivna ljus); särsk. i uttr. vit dvärg, om ljussvag (blåvit) liten stjärna med starkt kontraherad massa. Fysikerna kalla det rena obrutna ljuset hvitt. Rydberg DSkön. 143 (1889). De vita stjärnorna ha den högsta temperaturen, och de mörka ha den lägsta. 19Årh. V. 1: 237 (1922). En typisk vit dvärg har jordens storlek men samma massa som solen. Wallenquist AstrUppslB (1981).
λ) i fråga om vitvara (se d. o. b). Anläggningen är bl. a. mycket lämplig för tillverkning av ”vita varor” och dyl. SvD 17/4 1969, s. 28. Av vårt vita program d.v.s. disk- och tvättmaskiner, kyl- och frysskåp samt spisar har vi sedan mitten av augusti sålt mer än dubbelt så mycket som förra året. SvD 6/9 1974, s. 18.
μ) i anv. som motsvarar f; särsk. dels i uttr. den vita sporten, om tennis (där spelarna vanl. är vitklädda), dels i namn l. namnliknande benämningar, särsk. i uttr. Vita frun, ss. benämning på olika kvinnliga vitklädda (slotts)spöken; jfr ϑ slutet, h. Dett hanns hustru går och slitter ehn kiorthil på sigh, som huitte Biörns dotter, Grittaa, haffuer åtth. TbLödöse 195 (1590). Släcka ljuset utan hopp att ens få se Hvita frun. Lundgren MålAnt. 2: 219 (1858, 1872). Den vita sporten. Lundagård 1921, nr 13, s. 6.
f) om ngn l. ngt där enbart en del(aspekt) är vit l. som förknippas med ngt annat som (typiskt) är vitt; särsk. dels om person med avseende på klädselns l. hårets (huvudsakliga) färg (särsk. [efter fvn. Hvítakristr, sannol. med tanke på de nykristnas vita klädsel vid dopet] i uttr. vite Krist, om Kristus, i fråga om förh. under vikingatiden), dels i fråga om förekomst av snö; jfr e μ, h. Iagh ähr icke allenast gråhårigh uthan hell vitt gubbe. KKD 7: 144 (1707). Arnliot sade: ”Väl hafver jag hört talas om hvita Krist”. Fryxell Ber. 1: 117 (1823). En kista / bäres långsamt ut. / Hvita flickor gråta, klaga. Jensen BöhmDiktn. 17 (1894). I tidningarna stod det att det nog inte skulle bli någon vit jul i år. FemFinFörf. 46 (1974). De vita byarna och det blåa havet, de silvriga olivlundarna och pinjeskogarnas gröna friskhet. Anderson Brev. 163 (2004).
g) i stående förb. med svart, med tanke på den entydiga åtskillnaden mellan de båda färgerna, dels substantiverat i n. sg. i uttr. svart på vitt (se SVART, adj. 1 s), dels i mer l. mindre bildl. uttr. (ofta utan klar avgränsning från 4), i fråga om motsatsförhållanden o. d., särsk. i substantivisk anv. i n. sg., dels i fråga om att orätt blir rätt o. d. (se SVART, adj. 1 u α κ, β α'), dels i sådana uttr. som skilja svart och vitt l. det svarta från det vita (se SVART, adj. 1 u α μ, β β'), förr äv. svara varken vitt eller svart (se SVART, adj. 1 u α λ'). Tu förmå icke göra it håår hwit eller swart. Mat. 5: 36 (NT 1526). Sådana finner man än idagh .. som hafwa dubbelt hierta, när the seija hwijtt, så mena the swart: Säija ja, och mena ney. Forsius Fosz 130 (1621). Liksom alla platser omges de av falska bilder i svart eller vitt. Men sanningen är grå. BlekLT 5/10 2016, s. 31.
h) i fråga om användning av den vita färgen ss. symbol l. konventionaliserat tecken för ngt (särsk. oskuld o. d.); äv. (o. i sht) i anv. som motsvarar e (μ) l. f, särsk. dels i uttr. vit flagg(a), ss. tecken på att man vill avbryta strid l. förhandla (jfr PARLAMENTÄR-FLAGGA), dels om medlem l. anhängare av politisk o. d. gruppering (vanl. med mer l. mindre förbleknad tanke på färgen i sig), i sht i substantivisk anv. (i sht i pl.); äv. om veckodag (se slutet); jfr 4. Är icke den hwijta färga bäst? / Som fram för andre betyger mäst, / Reenheet, oskyldigheet sammalund / .. Haffua the gambla ey så räknat, / At hwijt skulle alt sådant teknat? Sigfridi I 6 b (1619). En ny omröstning med svarta och hvita kulor, af hvilka the förre neka och the senare jaka. 1SAH 1: 24 (1786). Frihetens och lugnets färg är – hvit .. Hvad hör jag? Hvitt är bristen på all färg. Dahlgren Moreto 47 (1873). Kriget (i Finl. 1918) mellan ”hvita” (de borgerlige) och ”röda” har fått namn af frihetskriget. 2NF 35: 834 (1923). Det dröjde inte mer än ett par timmar förrän han återkom, viftande med sin vita flagga och med loggboken under armen. Larsson LongJohn 392 (1995). — särsk. om veckodag, i benämning på specifik dag under (kyrko)året, numera nästan bl. (i vissa kretsar) i uttr. vita tisdag, om tisdagen i stilla veckan. Johansson Noraskog 2: 297 (i handl. fr. 1529). Att de nychristne, som togo det heliga dopet Påskdagen, gingo hela den veckan i sina hvita christningskläder, hvadan veckan kallades Hviteveckan och Söndagen (därefter) Hvita Söndag. Afzelius Sag. 5: 5 (1843). Dagarna i påskveckan heta: svarta måndag, hvita tisdag, dymmelonsdag (osv.). Sundén AllmogelVg. 84 (1903). Anm. till 1 h slutet. Dessa veckodagsbenämningar (med vit i best. form) förekommer både sär- o. sammanskrivna utan att det i ä. språkprov är entydigt om ett uttr. l. en ssg föreligger; hit hänförs alla särskrivna fall, till VIT, adj.2 ssgr alla sammanskrivna.
i) i substantivisk anv. i n. sg. (jfr a β, c β, e γ, δ β, η, ι, g), om vit färg l. ngt som har denna färg. Tapeten skiftar, stöter i vitt. Thet suarta suiker icke, thet huita går aff medh ångest. SvOrds. C 3 a (1604). Man bör .. märka, att hvitt är en blandning af alla färger, hvilke genom brytning skilljas åt. De Rogier Euler 3: 287 (1787). Säg hvad hvitt syns der i djupa skogen? Runeberg (SVS) IV. 2: 77 (1832). Detta porträtt .. är målat .. vitt i vitt. Laurin KonstSv. 141 (1915). Markerna vilar i lakanslikt vitt. TurTidn. 1959, nr 1, s. 17. — jfr MATT-, PURPUR-, SVART-VITT m. fl. — särsk. (numera bl. mera tillf.) närmande sig anv. som motsvarar e, i sht i best. form.
α') om ögonvita, särsk. i uttr. det vita i (äv. , förr äv. av) ögat. Thz hwijta j ögat. VarRerV 7 (1538). At på nyfödde Barn är det hwita på ögat i förstone rödt, om några dagar gulacktigt, och änteligen hwitt. Rosenstein Comp. 138 (1736). Det hvita af ögat synes (hos älgarna) aldrig i ögats vanliga ställning. VetAH 1819, s. 219.
β') om äggvita, särsk. i uttr. det vita i (förr äv. av) ett ägg l. ägget. Thet hwijta j ägget. VarRerV 27 (1538). Slå 4. eller 5. Egg thet heetesta tu kant ther i, så Blomman och thet hwijta fölies åt. Kockeb. B 8 b (1650). Tag sedan Surdeeg, och det hwijta aff ett ägg, blanda wäl ihopa. Lindh Huuszapot. 135 (1675).
2) [urspr. med tanke på tom pappersyta ss. vit] tom l. blank l. ren (se REN, adj. 6) o. d.; särsk. dels [sannol. urspr. om vitt (i bet. 1) område på kartbild] i uttr. vit fläck, om område (se d. o. 2, 3) som är okänt l. helt saknar ngt (i sammanhanget angivet l. antytt), dels om tidsperiod o. d.: fri från inplanerad verksamhet; förr särsk. dels om skrift med osynligt bläck, dels i speciellare anv., särsk. substantiverat: hacka (se HACKA, sbst.3 1). Ifron Amberg ville Ö. L. .. igienom hvita schriften avisera migh åm sin reessa. OxBr. 8: 289 (1635). De öfriga korten (utom essen o. de klädda) .. kallas hvita eller hackor. ReglKortsp. 1: 30 (1809). Han påstod, att han med Jasinsky skickat så kallade hvita fullmagter med sitt namn under. Fryxell Ber. 9: 200 (1841). Dock erkänna de båda (Londonkännarna), att på deras karta finnas hvita fläckar. Vallentin London 3 (1912). Ett prov på vad man vill kalla ”vit musik”, d. v. s. musik, som totalt saknar förmågan att entusiasmera eller ens irritera. SvD(A) 4/1 1968, s. 10. Veckan före Allhelgonahelgen, som hittills varit vit i schemat, hade nu blivit inrutad med föreläsningar. Jersild BabH 98 (1978). En viktig arbetsmiljöfråga som tyvärr ännu är något av en vit fläck för alla (arbetsmarknadens) parter. DN 2/2 1985, s. 12.
3) [eg. specialanv. av 2] om tidsperiod (särsk. vecka): under vilken man väljer l. valt att (mot vanligheten) avstå från alkoholhaltiga drycker; äv. (i vissa kretsar, vard.) om person: fri från alkohol- l. drogbruk. Unna .. din kropp en vit vecka då och då. DN 28/10 1975, s. 2. De som ska bo här måste vara helt ”vita”. GbgP 24/10 1986, s. 7. Att driva igenom en kostnadsdrivande reform som vårdnadsbidraget i tider som dessa är som att börja en vit vecka med en stor sup. SvD 16/9 1992, s. 2. Under lördagen hade Maarten Verlangen en vit dag. Nesser FallG 83 (2003).
4) [utvecklat ur anv. av vitt ss. tecken på att ngt är rent o. ofläckat l. ss. symbol för oskuld o. d. (jfr 1 h)] oskuldsfull l. oskyldig l. god (se d. o. 21) l. hederlig o. d.; i vissa språkprov med kvardröjande bet. av 1 (h); motsatt: svart (se SVART, adj. 4 b, 8); särsk. i uttr. vit magi (se MAGI a); äv. i substantivisk anv.; jfr 1 g. Stenk mich medh helsosam Hysop, som sniöö warder iach hwijt och reen. OPetri Hb. F 4 b (1529). Wår gode gamble sanferdighe svarte lagboch, som hvitaste retvisan förer. VgFmT II. 6–7: 114 (1587). Adt matmoderen .. måtte .. icke .. hålla sig för god och hwit att wårda sig om sitt hushåll och the sysslor som thär till höra. Rosenhane Oec. 15 (1662). Gud hjelpe oss, hvitt och svart finns hos alla menniskor. Topelius Vint. II. 2: 163 (1882). På Sophia-ön funnos endast 6 människor, 2 män och 4 kvinnor, svarta till det yttre, men hvita, ja krithvita i hjärtat. GHT 1897, nr 230, s. 2. För honom var en person antingen svart eller vit. 3SAH LVIII. 2: 329 (1947). — jfr OSKULDS-, ROSEN-, SVART-VIT. — särsk.
a) om lögn: som är oskyldig l. vars syfte är gott o. d. Det förhållande att .. så kallade hvita osanningar gifva snart anledning till dem af en mörkare färg. Platen Glascock 1: 21 (1836). Han framförde sin vita lögn. Sjöwall o. Wahlöö PolisPot. 9 (1970).
b) i fråga om lagligen beskattad l. redovisad l. kontrollerad ekonomisk verksamhet; motsatt: svart (se SVART, adj. 8 eh); äv. ss. adv. Strömmen av vita och svarta pengar till de aktivas plånböcker. DN 23/10 1974, s. 29. En hälare betalar bara omkring 20 procent av det vita marknadsvärdet. SvD 23/1 1978, s. 4. Svartbygget i Bro blev .. definitivt vitt efter över tio års hård strid. GbgP 13/6 1982, s. 1. De (krogägare) som arbetar ”vitt” löper stor risk att slås ut. DN 11/3 1993, s. 52. Hon var något så exklusivt som en vit städerska. Guillou TjuvMarkn. 119 (2004).
5) [eg. specialanv. av (2 l.) 4] om äktenskap: som inte innefattar sexuellt samliv. Kan ett ”vitt” äktenskap vara hållbart? DN(A) 6/4 1937, s. 11. De levde i ett äktenskap som gav dem frid, ett vitt äktenskap utan de mörka, uppslitande lidelserna. Johansson GogAns. 234 (1989).
Ssgr (i allm. till 1): A: (1 e β) VIT-AG. bot. om halvgräset Rhynchospora alba (Lin.) Vahl (som har vitaktiga ax); jfr myr-ag. Gellerstedt NerFl. 21 (1831).
(1 e β) -AL. bot. om trädet (l. busken) Alnus incana (Lin.) Moench, gråal; jfr alder, sbst.1 anm., arre. VetAH 1764, s. 217.
(4) -ALV, äv. -ALF. särsk. om personifiering av godhet o. d.; jfr alf, sbst.2 1, o. ljus-alf 2. Livijn 1: 5 (1817). Ännu räcker frändskapen emellan trons hvitalfer och tviflets svartalfer. Livijn 1: 147 (1817).
(1 e β) -ANDORN. (†) om örten Marrubium vulgare Lin. (som har vita hår på blad o. stjälk), kransborre. Högberg Fl. 2: 153 (1843). Björkman 488 (1889).
(1 e ϑ) -ANSIKTE~020. (numera knappast br.) blekansikte (se d. o. 2). Det första vitansikte .. (infödingarna) någonsin sett. Hedin Pol 2: 248 (1911). Östergren (1968).
(1 c α) -ARMAD. som har vita armar; särsk. (numera bl. ngn gg, i vitter stil) om kvinna med tanke på vita armar ss. skönhetsideal; jfr -armig o. arm-vit. Ossian 1: 81 (1794). Är du icke Frej, den förälskade Guden, / som vann genom runor hvitarmade bruden. Ling As. 79 (1833).
(1 c α) -ARMIG. (numera bl. tillf.) vitarmad. Elgström o. Ingelgren 303 (1810).
(1 e β) -ARV, äv. -ARVE. (†) vitblommig växt av släktet Minuartia Loefl., nörlar; äv. om silverarv (som har vita hår på blad o. stjälk). Hartman ExcFl. 64 (1846). Som infattningsväxt odlas i trädgårdar den vitt filtludna Cerastium tomentosum, vitarv. 3NF 4: 820 (1925).
(1 e β) -ASK. (i sht i fackspr.) om det i östra Nordamerika inhemska lövträdet Fraxinus americana Lin. (som ger ett ljust virke); äv. om träslaget. LAHT 1912, s. 333. Stora fönsterpartier som sträcker sig från golv till tak, oljad vitask på golven, motordrivna takfönster. Expressen 10/3 2009, s. 13.
-AX. (utom ss. förled i ssgr numera bl. ngn gg) vitaxighet. Hvit-ax-masken, som gör hvit-axen på Rågen, är en liten Mask, som ligger innom bladhölsan på stråen, innom hvilken han afbitit stjälken, och födes af den vätskan, som borde flyta til axet. VetAH 1750, s. 181. Hvitax sågs här och der några få i Rågåkrarne. Linné Sk. 244 (1751).
Ssgr (i fackspr.): vitax-fly. malfjärilen Mesapamea secalis Lin. (vars larver orsakar vitaxighet). Holmström Naturl. 200 (1895).
-kvalster. kvalstret Siteroptes cerealium Kirchn. (som orsakar vitaxighet). Tullgren Skadeins. 123 (1906).
-mask. om larv av vitaxfly. VetAH 1750, s. 181.
-AXIG. bot. som har vita ax; jfr -axig, adj.1 (se sp. A 2769). LAHT 1898, s. 86.
Avledn.: vitaxighet, r. l. f. lant. om skada l. sjukdom hos råg l. annat sädesslag som uppkommit till följd av insektsangrepp l. frost o. dyl. o. som yttrar sig i vitt l. färglöst ax; jfr -ax. 3NF 8: 339 (1928). Stråsäden – havre, vete, råg och korn – har angripits av vitaxighet på grund av den myckna nederbörden. AP 1954, nr 185, s. 1.
(1 e) -BAKTERIOS. (i fackspr.) av bakterier orsakad växtsjukdom vilken yttrar sig i att växtens rötter ruttnar till en vit o. grötlik massa. Lindfors SjOdlVäxt. 27 (1927).
-BALANS. fotogr. (grad av) anpassning av film l. sensor på (video)kamera l. (digital) bild efter ljusets färgsammansättning hos motiv för att vitt ljus skall återges korrekt i bild. DN 2/11 1980, s. 39. Det är viktigt att själv kunna justera vitbalansen i datorn. Staffansson Ang Fotogr. 166 (2006).
-BANDAD. som har l. är försedd med ett vitt l. flera vita band; särsk. (i zoologiskt fackspr.) till 1 b, i benämning på djurart; jfr band, sbst.1 34 (a). Hvitbandad Bitare. Thomson Insect. 4 (1862). Blå och gula vimplar leka .. i vinden runt den vitbandade kolstybben. AB 25/8 1935, Sport s. 1.
-BARKA, -ning.
1) skogsv. barka (se barka, v.1 I 1) (virke) så att vedens ljusa färg framträder. Grofva, hvitbarkade björkstolpar, hvilka hopfogats till en hållfast paviljon. BoråsTidn. 25/7 1891, s. 3.
2) (†) vitgarva; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr barka, v.1 II 1 a. BoupptSthm 1674, s. 807 a. Grimma af hwitbarkadt läder. SPF 1858, s. 140.
-BARKIG. som har vit bark. 2NF 14: 29 (1910).
(1 a) -BEHANDSKAD, p. adj. beklädd med l. iklädd vit handske l. vita handskar; jfr -handskad. (Hon) höjde i sin lilla fina, hvitbehandskade hand ridspöt med diamantknappen och – klatschade till. DN(B) 6/5 1882, s. 2.
-BESKÖLDAD, p. adj. (†) försedd l. utrustad med vit(blank) sköld. Lyceum I. 2: 13 (1810). Mot muren fram tågar fienden, / Hvitbesköldad, stolt, / För att vår stad bestorma! Palmblad Aisch. 241 (1842). Johansson HomIl. 22: 294 (1848).
(1 a) -BESLÖJAD, p. adj. (numera bl. tillf.) jfr beslöja 1. Ett antal hvitbeslöjade, verkliga spöken liknande, fruntimmer. GHT 14/1 1859, s. 4.
-BETA, se d. o.
(1 e β) -BETONIKA. bot. den ss. prydnadsväxt odlade örten Stachys discolor Benth. (som har vita blommor). Hylander PrydnV 34 (1948).
(1 b) -BEVINGAD. som har vita vingar; äv. (o. i sht) bildl. Phosph. 1811, s. 244. Nu uppträder Germania (på scenen) följd af hvitbevingade valkyrior. SvD(A) 9/5 1891, s. 3.
-BILAD, p. adj. (förr, i Finl.) om hus l. vägg: bilad så att vedens ljusa färg (åter) framträdde; jfr bila, v.1 slutet. Otapetserade, hvitbilade väggar och landtlig möblering. Topelius Vint. II. 2: 85 (1882).
(1 e β) -BJÖRK. (numera bl. tillf.) om björk med helvit bark; särsk. om trädet Betula pubescens Ehrh., glasbjörk. Broocman Hush. 5: 41 (1736). Glasbjörken eller vitbjörken .. har enkelsågade blad .. dunklädda årsskott och grenarna vanligen mera uppåtriktade .. än hos masurbjörken. Geete o. Grinndal 48 (1923).
(1 b) -BJÖRN. (†) vit björn; äv. till 1 e α, om isbjörn. År 1064 betalte konungen i Danmark en hvitbjörn från Grönland med (bl. a.) ett väl utrustadt, fulltackladt handelsfartyg. Nordenskiöld Vega 1: 138 (1880). 2NF 19: 147 (1913).
-BLANK. skinande l. glänsande vit; jfr blank, adj. 3, o. -glänsande. Skilnaden imellan Sätt och Nödsätt tackjärn ses af färgen inuti; ty Sätt är hwitblankt, men Nödsätt grått, när det brytes sönder. Polhem Test. 10 (c. 1745).
(1 e) -BLECK. [jfr t. weissblech] med metall (i sht tenn) överdraget järnbleck; jfr bleck, sbst.3 1 (a α), o. -plåt. Almström KemTekn. 1: 496 (1844). Som emballage .. (för konserverad mat) använder man i normala tider förtent järnplåt, vitbleck. TT 1944, s. 152.
-BLEK. [fsv. hvitbleker] som har svag l. urblekt ljus färg (jfr blek, adj.1 3); särsk. till 1 c (β), om (kroppsdel hos) person med avseende på hud l. hy o. d. (jfr blek, adj.1 2). Ett vitblekt ansikte. Venix, är en Steen aff Armenien, och han är hwijtbleek i färghone. Forsius Min. 153 (c. 1613). En vitblek pojke som stirrar svartögt under stripig lugg. Arbetarbl. 23/11 2013, s. 30.
-BLEKT, p. adj. som gm blekning blivit vit l. tappat färgen; jfr bleka, v.3 1 (a). Sämskade Remmar, .. något hwitblekta. DA 1771, nr 24, s. 4.
(1 e γ) -BLEMMA. (i fackspr.) vit krusta som bildas på (legering av) zink l. kadmium; jfr -rost 2. TNCPubl. 67: 138 (1977).
-BLOD-SJUKA, äv. -BLODS-SJUKA. (†) leukemi. SFS 1891, Bih. nr 107, s. 4. Collinder SvOrdhjälp 73 (1968).
-BLOMMAD. (†) i benämning på växt: vitblommig. Hwijtblommat gräs. Rudbeck d. ä. HortBot. 48 (1685). Bromelius Chl. 43 (1694).
-BLOMMANDE, p. adj. som blommar med vita blommor; jfr -blommig. Hvitblommande små häggar. Dybeck Runa 184243, 3: 6.
-BLOMMIG. som bär vita blommor (jfr blommig 1 o. -blommad, -blommande); äv.: som har mönster föreställande vita blommor (jfr blommig 2). Det af hvitblommiga träd idylliskt omhöljda Pöppelwitz. Atterbom Minn. 630 (1819). En man med vitblommig väst. Hellström Malmros 234 (1931). Vitblommiga fjällgrönan. Selander LevLandsk. 82 (1955).
-BLOND. om hår: som är mycket ljust blond; äv. om person med tanke på håret; jfr platina-blond. GHT 20/9 1895, s. 3. En lång ljus vitblond typ i smalrandig flanellkostym. Edlund Chandler EneDöd 60 (1952).
-BLÅ. (vit- 1528 osv. vitt- 1885)
1) ljust blå skiftande i vitt; ljusblå. OPetri 1: 481 (1528). Det ljusa hvitblå aprildiset. Lidforss SocJourn. 202 (1907).
2) vit o. blå; jfr blå-vit 2. Stadens samtliga invånare (tågade) i högtidsdrägt med hvitblå band öfver bröstet ut ur staden för att gå den grekiska hären till mötes. AB 2/8 1881, s. 2.
(1 e β) -BLÄRA. bot. om örten Silene latifolia subsp. alba (Mill.) Greuter & Burdet (som har vita blommor); jfr blära 2 o. marie-blomster 1, skogs-nejlika 1 a, skogs-ros 2 b. ArkBot. II. 1: 59 (1903). Det är mycket ovanligt med hybrider mellan växterna vitblära och rödblära. YstadAlleh. 17/6 2015, s. A15.
(1 b) -BLÄSIG. som har vit bläs (se d. o. 1). Upsala 28/10 1873, s. 4.
(1 e β) -BOK, sbst.1, förr äv. -BÖK. (i sht i fackspr.) om trädet Carpinus betulus Lin., avenbok; äv. om trä l. virke av detta träd. Polhem ESkr. 1: 93 (c. 1710). Veden är hård och hvitaktig, hvaraf .. (avenboken) stundom kallas hvitbok. LfF 1900, s. 150.
-BOK, sbst.2 [jfr t. weissbuch; efter eng. white book] om (urspr. i vita pärmar inbunden) officiell publikation av (utrikes)politiska dokument; äv. allmännare, om sammanställning av fakta, i sht utrednings- l. granskningsresultat; jfr blå 1 k γ. SvD(A) 23/6 1921, s. 6. En ”vitbok” .. baserad på alla relevanta dokument om turerna i Ebbe Carlsson-affären. DN 21/6 1988, s. 12.
-BOTTNAD. som har vit botten (se d. o. II 1 b); särsk. om tyg l. klädesplagg o. d.; jfr -bottnig. En hvitbottnad, goffererad fiancé-shawlett. AB 3/8 1844, s. 4.
-BOTTNIG. (numera bl. tillf.) vitbottnad. DA 1808, nr 14, s. 3 (om klänningsfoder).
(1 (a)) -BRODERI. handarb. broderi (se d. o. 1 a, b) med vit tråd på vitt (linne)tyg; jfr -söm, -sömnad. SthmModeJ 1854, s. 21. I allmänhet använder man sig av vitbroderi vid märkning av duktyg, lakan, örngott och toaletthanddukar. MärthaskolHb. 270 (1941).
-BROKIG, förr äv. -BROKOT. brokig med vit ss. (en av) huvudfärg(erna); särsk. dels (i botaniskt o. zoologiskt fackspr.) i benämning på växt l. djurart (särsk. i uttr. vitbrokig parkmätare, om fjärilen Eulithis prunata Lin.), dels i (förleds)samordning med beteckning för annan av de ingående färgerna, i sådana uttr. som svart- och vitbrokig (se svart-brokig); jfr -fläckig, -grimlig, -rosig. 1 par gille oxser en är huitbrokett then anndre suart och huit. VgFmT I. 8–9: 84 (1554). Vitbrokiga växter och deras ärftlighetsförhållanden. SvBotT 1921, s. 177. Nordström VFjär. 3: 26 (1943: Vitbrokiga parkmätaren).
(1 a) -BROSCHERAD, p. adj. (†) om tyg: broscherad på vit botten; jfr broschera 1. Hvitbrocherad siden-halsduk, gula handskar. MagKonst 1840, s. 190.
(1 a, b) -BRÄMAD. som har l. är försedd med vitt bräm. (Fjärilens) hwit-brämade wingar. Fischerström 2: 36 (1780). Fagerröd mantel och hvitbrämad mössa. Heidenstam Folkung. 2: 33 (1907).
-BRÄNNA, -ing.
1) gm bränning (i eld l. ugn o. d.) ge (ngt (särsk. ben vid framställning av fosfor)) vit färg; nästan bl. i pass. l. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Wallerius Min. 78 (1747). Fosfor framställes numera nästan uteslutande af ben, som hvitbrännas, då benaska eller kalciumfosfat återstår. NF 5: 98 (1881).
2) tekn. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om lera l. sand: som vid bränning l. upphettning o. d. blir vit. SvD(A) 1895, nr 262 B, s. 1.
-BRÖSTAD. som har vitt l. vita bröst; särsk. (i zoologiskt fackspr.) till 1 b, i benämning på djurart. Ossian 1: 23 (1794; om kvinna). Ström SvFogl. 53 (1839: Hvitbröstade Piparen).
-BUK. särsk. (†) till 1 e α: bergand (med tanke på fågelns vita buk). TJäg. 1832, s. 232. Västerb. 1939, s. 185.
(1 (b)) -BUKIG, förr äv. -BUKOT. som har vit buk; särsk. om djur(art), i sht fågel. SkinnkamRSthm 1554 B, s. 48. Hvitbukiga alkor. Kolthoff DjurL 435 (1900).
-BÖK, se -bok, sbst.1
-CEMENT. (vit- 1936 osv. vitt- 1939) om cement med ljusare färgnyans än vad cement vanl. har. (Pelarna göts) av vitcement av A-cementkvalitet .. och en god yta med tilltalande ljus färg erhölls. TT 1936, V. s. 42.
-DAGGIG. (numera bl. tillf.) om växt: täckt av tunn o. vit dagg (se dagg, sbst.1 6); jfr blå-daggig. Frukten är medelstor, .. hvitprickig i ytan, hvitdaggig. Eneroth Pom. 2: 330 (1866).
-DAMMIG. vit av damm. (Skutan) hade varit uppe i Stockholm att lossa kalk och såg hvitdammig ut i synen. Sturzen-Becker 2: 71 (1842).
(1 e β) -DÅDRA. (†) sandvita (se d. o. 1); jfr dådra 2. Kindberg SvNamn 24 (1905).
(1 e β) -EK. bot. om det i Nordamerika växande ekträdet Quercus alba Lin.; ngn gg äv. om Quercus robur Lin., skogsek. Wikström ÅrsbVetA 184548, s. 217. I atlantiska Nordamerika finna ollonen av viteken (Qu. alba L.) användning (som människoföda). Simmons Jönsson 126 (1935).
-EMALJERAD, p. adj. (vit- 1883 osv. vitt- 1841) försedd med vit emalj. Fryxell Ber. 9: 182 (1841).
(1 h) -FINNE. (förr) om vitgardist; motsatt: ”rödfinne”; jfr -finsk. SvTidskr. 1921, s. 402. När (Finska vinter)kriget började fanns ett kompakt förakt för vitfinnarna (icke-kommunisterna). Expressen 9/6 1996, Söndag s. 16.
(1 h) -FINSK. (numera föga br.) jfr -finne. Det vitfinska väldet. RiksdP 1924, 2 K nr 18, s. 57. SvD(A) 12/3 1943, s. 4.
-FISK.
1) till 1, om vissa fiskarter med vita fjäll l. vitt kött; särsk. (i fackspr.) ss. sammanfattande benämning på vissa arter av karpfiskar (ss. braxen o. mört); äv. koll. Petreius Beskr. 1: 101 (1614). Mörtar – den enda hvitfisk som finnes i Kangais sjö. Wetterhoff Skog 1: 92 (1883). Det enorma beståndet av vitfisk, främst mört och braxen, som helt dominerar fiskfaunan i Finjasjön. SDS 15/12 1992, s. A16.
2) [jfr nor. hvitfisk, kvitfisk] (†) till 1 e α: vitval. Holmgren Däggdj. 397 (1865). Östergren (1968).
-FJÄLLIG. jfr fjällig 1. Bladen .. tandade, på undre sidan hvitfjälliga. Hartman Fl. 113 (1820).
-FLAMMIG. jfr flammig 2 o. -fläckig. Nilsson Dagb. 156 (1816, 1879). Vackert hvitflammiga blad. LAHT 1895, s. 204.
-FLINTA. (†) om (vit) kvarts (betraktad ss. variant av flinta). BlBergshV 18: 16 (1687). Smedjegrufvans östra malmpall, der inblandningen af Hvitflinta aftagit. Holmkvist BergslGruvspr. (i handl. fr. 1866).
-FLUSS. (†) vitaktig flytning från slidan, leukorré; jfr fluss, sbst.1 1 slutet, o. -flöd o. vit, adj.2 1 e η. TLäk. 1835, s. 472. DN(A) 27/9 1921, s. 19.
-FLÄCKAD, p. adj. vitfläckig. Möller 692 (1807).
-FLÄCKIG, förr äv. -FLÄCKOT. som har vita fläckar; särsk. (i zoologiskt fackspr.) till 1 b, i benämning på djurart; jfr -brokig, -flammig, -fläckad, -rosig, -skäckig, -spräcklig, -sprängd. Rålamb 13: 117 (1690). Vitfläckiga guldvingen. Nordström VFjär. 1: 40 (1934).
(1 e η) -FLÖD. (†) = -fluss; jfr flöde 1 a slutet. Linné GenMorb. 21 (1763). Schulthess 621 (1885).
-FRADGA, förr äv. -FRAGGA. om vätska: bilda vitt skum, löddra sig; i sht i p. pr.: vitskummande; äv. refl.; äv. i utvidgad anv., om det vari l. varomkring vitskummande vätska finns. Thet (blåste) så hårt, at siön hwitfraggade sig. Peringskiöld Hkr. 1: 304 (1697). Hvitfradgande öl – en riktig gudadryck. Adelsköld Dagsv. 2: 10 (1900). Runt omkring .. (orkidéerna) lyste krypande slånbär vitfradgande. DN(A) 5/6 1962, s. 12.
-FRADGIG. (numera bl. tillf.) som (delvis) är täckt av vit fradga; jfr -löddrig. Hirn Conrad FredlH 13 (1903). Lejonet .. öppnar sin röda, vitfradgiga käft. Bergman JoH 32 (1926).
-FRAGGA, se -fradga.
-FRUSEN, p. adj. särsk.
a) om mark l. växt o. d.: frusen (se d. o. 2) o. täckt av frost. SvD(A) 6/11 1886, s. 3.
b) till 1 c β, om (kroppsdel hos) person: vitnad av köld. Läkaren .. höll länge sin erfarna hand på gossens hvitfrusna bröst. DN 1878, nr 4257 C, s. 2.
(1 e β) -FRYLE. om växten Luzula luzuloides (Lam.) Dandy & Willmott (som har vitaktiga blomsamlingar); förr äv. om växten Luzula nivea (Lin.) DC., silverfryle. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 275 (1947; om silverfryle). (Jag) fann att .. (arten) icke var ett gräs utan en tågväxt, närmare bestämt vitfrylet. Fatab. 1954, s. 205.
-FRÖIG. om växt: som har vita frön. Fruktkapsel af hvitfröig vallmo. Sandahl Opium 8 (1873).
(1 e β) -FURA. [efter eng. eastern white pine] (†) om trädet Pinus strobus Lin., weymouthtall (som ger ett ljust virke). Ravinens botten var .. beväxt med yppig småskog, öfver hvilken ett par stora hvitfuror reste sig. AB 11/1 1868, s. 2. Det viktigaste trädslaget (i USA) är nu gultallen .. och douglastallen .. därnäst följa ek och hvitfuran. 2NF 19: 1193 (1913).
-FURU. (†) om ljust virke erhållet av vissa arter av tallsläktet, särsk. av weymouthtall. Massan .. hade samma egenskap som torkad hvitfuru och visade intet spår af någon behandlingsmetod. TT 1873, s. 82. SvD(A) 1897, nr 42 B, s. 1.
(1 b) -FÅGEL. om vit fågel; särsk.: måsfågel; i sht koll. SÖdmann hos BBergius PVetA 1780, 2: 92 (1787). Trutar, måsar samt tärnor omfattar flera arter, som man av bekvämlighetsskäl kallar för vitfågel. Arbetet(L) 20/8 1984, s. 20.
-FÄRG, förr äv. -FÄRGA, sbst.
1) (†) vit färg(nyans); jfr färg, sbst.1 1. Linc. D 1 b (1640).
2) om färg(ämne) varmed man målar l. färgar ngt vitt; äv. om överdrag l. hinna av sådan färg som har anbringats på en yta; jfr färg, sbst.1 2. Guldarbetarnes färga är .. (en) blandning af 2 d. salpeter, 1 d. koksalt och 1 d. alun, hvilket kallas hvitfärga. Eneberg Karmarsch 2: 529 (1861). Nergångna bostäder med flagor av vitfärg som släppt för längesedan. SmålP 21/5 2016, s. B10.
-FÄRGA, v. -ning. särsk.: färga (se färga, v.1 2) (ngt) vitt. Kolmodin Liv. 2: 64 (1832).
-FÄRGAD, p. adj. [i vissa anv. snarast att uppfatta ss. avledn. av färg, sbst.1] färgad l. målad vit; äv.: som är vit till färgen. Husen (är) bygde af ler, fyrkantige .. och många hwitfärgade. Ödmann MPark 203 (1800). En större flock hvitfärgade och kulliga kor. LAHT 1912, s. 341.
(1 b) -FÖDD, p. adj. hippol. om häst som har genetiskt dubbelt gult arvsanlag (o. därmed är vit); jfr föda, v. II 1 j. Billing Hipp. 177 (1836). Skimlar hafva mörk hud och mörka hofvar, hvarigenom de skilja sig från de hvitfödda hästarne. Wrangel HbHästv. 712 (1886).
-GAR. (†) om läder: vitgarvad; jfr gar 2. AHB 53: 10 (1871). Hirsch LbGarfv. 9 (1898).
(1 h) -GARDIST. om medlem i dels (o. i sht) de vita skyddskårerna under finska inbördeskriget (motsatt: rödgardist), dels det vita gardet under ryska revolutionen; jfr gardist 2 o. -finne. 300 vitgardister från högkvarteret i .. (trakten av Seinäjoki), varifrån tåg avsänts till Uleåborgs undsättning, lyckades icke framkomma då rödgardisterna .. sprängt en bro på vägen. DN(A) 1/2 1918, s. 9. Vitgardister som förskansat sig i Kreml. Hamrin StudSovj. 76 (1962).
-GARVA, -ning. (förr) med avs. på hud l. skinn: garva vit (i sht i lösning bestående av alun o. koksalt); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om metoden att garva på detta sätt; jfr -barka 2, -mänta. Holmberg 2: 105 (1795). Af hvitgarfning finnas tre olika modifikationer: vanlig, ungersk och fransk, eller Erlanger-hvitgarfning. NF 10: 406 (1886). Vitgarvning utföres med alun och koksalt, varigenom ett vitt, smidigt skinn erhålles. GrafUppslB 726 (1951).
-GARVARE. [jfr -garva] (förr) jfr -läder-makare o. beredare 1 a, mäntare. Lagerbring 1Hist. 2: 715 (1773). Hwitgarfwaren garfwar icke skinnen med bark, utan bereder dem med alun och salt, så att de blifwa hwita. Berlin Lrb. 142 (1852).
-GARVERI1004 l. 3~002. [jfr -garva] (förr) vitgarvning; äv. (o. numera bl.) konkret, om inrättning l. verkstad för vitgarvning. Holmberg 2: 105 (1795). Hvitgarfveriet är en ren mineralgarfning. TT 1894, K. s. 65. Hvitgarfverier, där hudarna behandlas med basiska lerjordsalter och koksalt. Hirsch LbGarfv. 9 (1898).
Ssg (†): vitgarveri-degras. benämning på ett vid vitgarvning erhållet o. till lädersmörja använt fett. Hirsch LbGarfv. 334 (1898).
(1 e) -GLAS. (vit- 17851825 (: Hwitglasblåsare). vitt- 1863 (: Hvittglashyttan)1903) (†) ofärgat glas (se d. o. 1); särsk. om glas till vars framställning krita används (jfr krit-glas). Möller 2: 1375 (1785). 2UB 7: 250 (1903).
-GLASERAD, p. adj. om kakel o. d.: försedd med vit glasyr (se d. o. 1). AB 25/7 1839, s. 4.
-GLITTRIG. jfr -gnistrande. VDAkt. 1694, nr 1175.
-GLÄNSANDE, p. adj. (vit- 1746 osv. vitt- 1844) som glänser l. skiner o. d. vit l. vitt; jfr -blank, -lysande, -skimrande, -skinande. Prålande Herregårdar, folkrika byar, hvitgläntsande kyrkor. Kalm VgBah. 46 (1746).
-GLÖD. (numera mindre br.) vitvärme; jfr glöd 2 c o. -glöda, -glödga. En gradvis stigande hetta, från mörkrödt vid starkeldningens första stadium till hvitglöd. Gundberg Tegel 14 (1860). HufvudkatalSonesson 1920, 3: 144.
-GLÖDA, -ning. glöda vit l. vitt; särsk. (o. numera bl.) dels i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. (äv. bildl.), dels ss. vbalsbst. -ning (äv. konkretare, särsk. övergående i bet.: vitvärme). Att hvitglödande jern .. har ungefär samma ledningsförmåga som kallt jern. Berzelius ÅrsbVetA 1829, s. 12. Föremålet, som skall härdas, upphettas .. till en temperatur mellan röd- och hvitglödning. HufvudkatalSonesson 1920, 6: 146. Ett ursinnigt hat, ett vitglödande raseri karakteriserade hans drastiska vältalighet. Höglund Branting 1: 357 (1928).
-GLÖDGA, -ning. upphetta (ngt) till vitvärme; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, särsk. (i fackspr.) övergående i bet.: vitvärme; äv. bildl.; förr äv. intr.: glöda vit l. vitt (jfr -glöda). Scheffer ChemFörel. 272 (c. 1750). En till hvitglödgning upphettad jernslef. JernkA 1835, s. 345. Man måste noga tillse att stålet vid upphettningen icke blir hvitglödgadt. Ericsson Ur. 9 (1897). Hennes bok var en vitglödgad anklagelseakt. Östling NazSensm. 22 (2008).
Ssg (i fackspr.): vitglödgnings-hetta. EconA 1807, juni s. 55.
-GNISTRANDE, p. adj. som gnistrar (se gnistra, v.1 3) vit l. vitt; jfr -glittrig. En del (av järntrådarna) woro .. af hettan .. så angripne, att de .. brusto en del wid minsta brytning twärtaf, med hwitgnistrande korn uti brottet. Rinman JärnH 312 (1782).
(1 e) -GODS. (i fackspr.) vitglaserat keramikgods. DN(A) 31/1 1932, s. 13.
(1 e β) -GRAN. bot. om det från norra Amerika härstammande barrträdet Picea glauca (Moench) Voss (som har ljusa barr); förr äv. om silvergran. (Lat.) Abies .. (sv.) Hwijt Graan, andra kallat Hwijt Tall. Franckenius Spec. F 2 a (1638); möjl. ej ssg. Wikström ÅrsbVetA 184344, s. 699 (om silvergran). Vitgran .. Har mer blåaktiga barr än vanlig ”skogsgran”, men tål utsatta lägen och stadsmiljö lite bättre. Kvant o. Palmstierna VTrädgB 114 (2004).
(1 b) -GRIMLIG. (†) vitbrokig l. vitspräcklig; jfr grimlig 2. 6 st. wackra mörkbruna och i hufwudet litet hwitgrimliga Ung-Tjurar. VexiöBl. 1828, nr 43, Bih. s. 2.
-GRO(D)E, se -gröe.
-GRUMLA. (numera bl. tillf.) i pass., om vätska: bli vitgrumlig. Wallerius Hydrol. 49 (1748).
-GRUMLIG. om vätska: vit o. grumlig. Rinman JärnH 534 (1782). Ett litet provrör med några milliliter vitgrumlig vätska. GbgP 21/1 2001, s. 51.
-GRUNDA. (i fackspr.) grundmåla (ngt) med vit färg; i sht i p. pf.; jfr grunda, v.1 II 1, o. -måla. Tersmeden Mem. 2: 2 (c. 1790).
-GRÅ. (vit- 1675 osv. vitt- 1582 (: huitt grå, möjl. ej ssg)) ljust grå skiftande i vitt; ljusgrå. Fox med huitt grå man. StallRSthm 158283, s. 4; möjl. ej ssg. 2 st Hwijtgrå Hästar. BoupptSthm 1675, s. 920 a.
(1 e β) -GRÖE, förr äv. -GRODE l. -GROE. om det ettåriga gräset Poa annua Lin. (som har ljusgrön vippa); jfr gröe 1 o. gröda, sbst. 3. Linné Fl. nr 75 (1745).
-GRÖN.
1) ljust grön skiftande i vitt; ljusgrön. Turchoser och Smaragd med sin hwjt-gröna Strjma. Spegel GW 137 (1685).
2) vit o. grön; särsk. substantiverat. DN(A) 2/6 1914, s. 5. I april höjde .. (Västerås SK) SM-bucklan .. Men den här säsongen har den vitgröna maskinen knakat något. Expressen 27/12 2016, Sport s. 11.
(1 e δ) -GRÖT. (förr) om (vid festliga tillfällen serverad) vit gröt gjord på gryn l. vetemjöl o. dyl. o. mjölk; äv. bildl. Hjärne DagDrabbn. 100 (i handl. fr. 1804). Hennes ostkakor och hvitgröt voro berömda i kalasen. Aldén Getapul. 100 (1883).
-GUL. (vit- 1594 osv. vitt- c. 1585) [fsv. hvitgul]
1) ljust gul skiftande i vitt; ljusgul. (Han hade) huittgultt hår, wackert stoortt långt skäg. Brahe Kr. 3 (c. 1585).
2) vit o. gul. En rabatt tätblommande vitgul Anemone silvestris. DN(A) 10/10 1953, s. 9.
(1 e γ) -GULD. (vit- 1820 osv. vitt- 1780) silvervit legering bestående av guld o. platina l. paladium l. nickel o. d.; förr äv. om platina (jfr guld 2 b); jfr elektrum. Platina är en .. Metall, som mycket liknar Guld, men är tyngre och hwit til färgen, hwarföre den ock kallas Hwittguld. Regnér Begr. 196 (1780). Till äkta ringar måste .. sådana av platina och vitguld räknas. Dædalus 1938, s. 40.
(1 b) -GUMPAD. (i zoologiskt fackspr.) i benämning på djurart: som har vit gump. Sjöstedt Storv. 39 (1911).
(1 e β) -GYLLEN. trädg. vitgylling; jfr gyllen, sbst.3, o. sommar-gyllen, sbst.2 Wikström SthmFl. Inledn. 72 (cit. fr. 1782).
-GYLLENE, äv. (numera bl. ngn gg) -GYLLNE. ljust guldglänsande; äv.: vit o. gyllene. Stora börssalen i sin hvitgyllene prakt tog sig imponerande ut, då kung Oscar .. inträdde däri. SvD(A) 1899, nr 350 A, s. 3. Alltsedan hade mjölken runnit ren och vitgyllene ur kornas spenar. Moberg Rid 315 (1941).
(1 e β) -GYLLING. i sht trädg. om i flera former förekommande äppelsort med gulvit färg; jfr gylling, sbst.2, o. -gyllen o. rosen-gylling, rosen-äpple 1, sommar-gylling, sbst.2 Rosenäple. Virginskt (Sverges allmänna Hvitgylling eller Sommargylling). Eneroth Pom. 2: 18 (1866).
-GYLLNE, se -gyllene.
-GÖRA, -ing (numera mindre br., Schulthess 621 (1885), DN 3/11 1969, s. 13 (: vitgöringsförmåga)), -ning (†, TTekn. 1861, 1: 15). göra (ngt) vitt; särsk. med avs. på metall(föremål): gm behandling med syra l. överdrag av metall ge vit yta; numera nästan bl. i p. pr.; jfr vita, v.4 Helsingius P 6 b (1587). Kusken .. upptäckte .. att de .. lemnade mynten voro hvitgjorda ettöringar. AB 27/4 1894, s. 2. Vitgörande tandkräm får dåligt resultat i nytt test. JönkP 10/3 2017, 2: 15.
(1 e α) -HAJ. om hajen Carcharodon carcharias Lin. (som har grå rygg o. vit undersida); äv. koll. Dalin 1: 726 (1852). (Han) gled ned i en stålbur för att på så sätt kunna möta vithaj på en armlängds avstånd. SundsvT 6/9 2015, s. 28.
-HALSAD. som har vit hals (se d. o. 1, 6); särsk. (i zoologiskt fackspr.) till 1 b, i benämning på djurart, förr särsk. i uttr. vithalsad flugsnappare, om halsbandsflugsnappare. Nilsson Fauna II. 1: 273 (1858: Hvithalsad Flugsnappare). En hvithalsad champagneflaska. Strömborg Runebg IV. 2. 1: 211 (1898).
-HALT. (i fackspr.) i fråga om färg l. ljus: halt l. grad av ljushet, valör (se d. o. 2 b). TT 1928, K. s. 35. När man säger att en färg har exempelvis 70 procent vithalt och 20 procent svarthalt, betyder detta att en färgblandning .. av 70 procent absolut vitt, 20 procent absolut svart och således 10 procent absolut ren färg .. ger just denna färg. HantvB I. 1: 13 (1934).
(1 a) -HANDSKAD. jfr -behandskad. AB 1/2 1852, s. 2.
(1 e β) -HAVRE, förr äv. -HAVRA. lant. om havre med (gul)vita kärnor. VetAH 1751, s. 233. Af båda (havre)arterna finnas sorter med hvita (hvithafre) och svarta korn (svarthafre). Forssell LbBot. 101 (1890).
Ssg (lant.): vithavre-sort. LB 2: 350 (1900).
-HETTA. (†) vitvärme. VetAH 1768, s. 55. TT 1942, K. s. 88.
-HINNA. (†) särsk. om främre del av senhinnan (se sen-hinna 2), ögonvita; jfr -öga. Hwit-hinnan .. som utgiör alt det hwita, som synes på ögat, när ögnelåcken äro öpne. Klingenstierna Musschenbroek 377 (1747). WoJ 391 (1891).
(1 a) -HUCKLAD. (†) som bär vitt huckle. (Krigarinnan) följes närmast af sin bleka, hvithucklade syster, som med krucifix och radband går att läka de sår den förra slagit. SvD(A) 13/8 1905, s. 11.
-HUVAD. särsk. dels om person: som bär vit huvudbonad, dels om djur: som har vitt huvud (jfr -hövdad). De noble hvithufvade studenternas färd. AB 24/10 1845, s. 4. En vithuvad trast. SundsvT 5/5 2016, s. 8.
-HUVD(AD), se -hövdad.
-HUVUD.
1) (numera bl. mera tillf.) oeg., om person som har vitt huvud; särsk. med tanke på vit huvudbonad: student. GHT 15/9 1859, s. 2. När .. hela den oöfverskådliga mängden af hvithufvudena och fanorna blef synlig, fattades hela tåget af den lifligaste hänförelse. AB 5/6 1875, s. 3.
2) (numera bl. ngn gg) till 1 e β, särsk. dels: ängsull, dels: gräsull. Linné Vg. 238 (1747; om ängsull). Eriophorum latifolium kallas på vissa orter Hvithufvud. Arrhenius Jordbr. 3: 288 (1861).
(1 c α, e ϑ) -HYAD. som har ljus hy l. hudfärg; jfr -hyllt, -skinnad. GHT 19/1 1856, s. 1.
(1 c α) -HYLLT. (numera bl. tillf.) som har vit l. ljus l. blek hy; jfr -hyllt 2 (se sp. H 1635) o. -hyad, -lätt. Landsm. XVII. 1: 61 (1671).
-HÅR. (†) om (hårliknande o. vitaktig) sena; jfr hår, sbst. 7. VarRerV 8 b (1579). Somblige (organ kallas) torre, såsom Been, Brusk, Hwithår, etc. Palmchron SundhSp. C 7 a (1642).
-HÅRAD. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vithårig. Rudbeck d. ä. Atl. 1: 814 (1679).
-HÅRIG. som har vitt hår (se hår, sbst. 1, 4); jfr -hårad. 1 st: Hwit hårig Galt. BoupptVäxjö (1795). Henriksson AnvSvMed. 37 (1906; om blomma). Vithårig såg hon äldre ut än maken och fick finna sig i att ibland beskrivas som presidentens mamma. GbgP 20/7 2016, s. 17.
-HÅRING. (numera bl. tillf.) vithårig person; särsk. dels om åldring, dels om vithårigt barn: lintott. TWenersbg 8/9 1884, s. 2. Wranér BrokBild. 52 (1889; om pojke). Gubben Fahlgren .. en vithåring, som aldrig sade något. Engström Aftongl. 199 (1932).
(1 e) -HÄRDA. (†) med avs. på (föremål av) smidesjärn: härda (se d. o. 1 b) till den grad då det erhåller en vitaktig yta; jfr grå-härda. Man önskar .. hjulen till ungefär 3/4 tums djup möjligast hårda eller hvithärdade i hela den del af hjulens omkrets, som är utsatt för nötning. JernkA 1877, s. 261.
-HÖVDAD, förr äv. -HUVDAD l. -HUVD. som har vitt huvud; särsk. (i zoologiskt fackspr.) till 1 b, i benämning på djurart, särsk. i uttr. vithövdad (havs)örn, om örnen Haliaeetus leucocephalus Lin.; jfr -huvad. Wivallius Dikt. 98 (c. 1643). Den amerikanska vithövdade örnen, USA:s nationalfågel. DN(A) 24/1 1966, s. 24.
(1 a α) -JACKA. (numera bl. ngn gg, vard.) särsk. metonymiskt, om person iförd vit jacka (med tanke på viss tjänsteställning l. tjänstgöring o. d.), särsk. om soldat l. matros o. d. GHT 1/9 1869, s. 3. Vitjackorna sprungo omkring och radade upp bagaget på däck. DN(A) 18/12 1929, s. 1.
(1 e) -JORD. vit(aktig), kalkhaltig jordart; jfr -lera, -mo o. bleke, sbst.2 1, krit-lera. Rothof 41 (1762). Bästa hygget är när det är markberett, fritt från sten och ris och helst vitjord i botten. Då går planteringen undan. VästerbK 8/8 2006, s. 18.
(1 e γ) -JÄRN. metall. om hårt o. sprött o. slitstarkt gjutjärn vars brottyta är vitglänsande. VetAH 1774, s. 5.
-KALK. [fsv. hvitkalker] (numera i sht i skildring av ä. förh.) (i sht ss. färgämne använd) vit kalk (se kalk, sbst.2 2). Några Tunnor Hwijtkrita sampt Hwijtkalck. VDAkt. 1705, nr 72. Hvarje afputsning .. öfverstrykes vanligen med ren hvitkalk, upplöst i vatten och blandad med .. sand. Detta kallas hvitmening eller hvitkalkning. Stål Byggn. 1: 258 (1834).
-KALKA, -ning. färga (mur l. vägg l. byggnad o. d.) vit gm att bestryka med kalkfärg; i sht i p. pf.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret; äv. oeg. l. bildl.; jfr -kritad, -limma, -mena, -mera, -slammad o. vitta, v.4 VGR 1751, Verif. s. 265. Klippan var hvitkalkad af fogelns träck. Nilsson Dagb. 188 (1816, 1879). Sölleröds kyrka med hvitkalkadt torn och tegelröda trappgaflar. NordRevy 1895, s. 761. Ladugårdslängor af gråstensgrund, med hvitkalkning mellan stenarna. Norlind Hell 2: 26 (1913).
-KAMMAD. (numera bl. tillf.) om våg l. vatten: som har (skummande) vit kam resp. vita kammar (se kam, sbst.2 4 b δ). Sjöstedt Västafr. 411 (1904).
-KANTAD. som har vit kant l. bård o. d.; jfr -randad. Det hwitkantade fröhuset. Fischerström 4: 332 (c. 1795).
(1 b, c) -KINDAD. som har vita kinder; särsk. (i zoologiskt fackspr.) till 1 b, i benämning på djurart, särsk. i uttr. vitkindad gås (se gås 1 c). Nilsson Fauna II. 2: 406 (1858). Flickan kröp späd och smutsig omkring på golvet, vitkindad och .. med blåsvarta ögonskuggor. Trotzig Svek. 44 (1966).
(1 e γ) -KIS. (†) arsenikkis. Rinman 1: 972 (1788). Dalin 1: 91 (1850).
(1 a) -KLÄDD, p. adj. [fsv. hvitklädder] (vit- 1528 osv. vitt- 16201899) iförd vita kläder; äv. i bildl. anv. Premonstrater, the äre hwijt clädde öffuer alt. OPetri 1: 480 (1528). Nepals höga, vitklädda berg. SödermNyh. 13/6 2005, s. 20.
(1 e β) -KLÖVER. om den vitblommiga (o. som betesväxt odlade) örten Trifolium repens Lin.; jfr -kulla c, -väppling. SvBot. Reg. s. 4 (1808).
Ssg: vitklöver-frö. lant. o. handel. QLm. 4: 42 (1833).
(1 e β) -KNAVEL. om växten Scleranthus perennis Lin. (som har vita blommor). Hvitknafvel .. hylleflikarna trubbiga, kantade med breda, hvita hinnkanter; bladen små, syl-lika. Alcenius FinlKärlv. 118 (1863).
-KOKA, -ning. särsk. tr.: koka (ngt) vitt; särsk. (i fackspr.): koka (silverföremål) i vattenblandning med vinsten l. koksalt l. svavelsyra för att få ytan (fri från oxidering l. annan metall o.) silvervit (jfr sjuda 5 f); förr äv.: koka ((mindre) mässingsföremål) i sådan lösning med tillsats av tenn för att förse det med en (silverliknande) yta av tenn; i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst.; jfr koka, v.2 I 1 h, o. -sjuda. Linné Stenr. 43 (c. 1747). Ytan af legeradt silfver (kan) renas genom en operation kallad hvitkokning, under det den deraf erhåller en matt silfverhvit färg. Almström KemTekn. 1: 293 (1844). De betsade .. (knapp)nålarna låter man nu antingen förblifva gula, eller .. förtennar man dem .. genom den så kallade hvitkokningen. UB 6: 192 (1874). Hvitkokta ormskallar. Strindberg NSvÖ 1: 44 (1906).
(1 e γ) -KOPPAR. (†) nysilver; jfr koppar 1 b o. arsenik-koppar. Rinman JärnH 538 (1782). Koppar-zink-nickel-legeringar .. benämnas .. i Kina, där nysilver först kom till användning, packfong (vitkoppar). Törnstrand Metall. 176 (1927).
-KORNIG.
1) (i sht i fackspr.) om sädesslag: som har vita sädeskorn; jfr kornig 1. GHT 1887, nr 199 B, s. 1 (om vetesort).
2) som innehåller l. består av vita korn; jfr kornig 2. Hvitkornig, nära hvit finhuggen gråsten. FolkRöst 23/8 1854, s. 2.
(1 b) -KOTAD. (†) om häst: som har vit teckning mellan hov o. kota (se kota, sbst. 1 b). Hvitkotad .. säges hästen vara då det hvita sträcker sig från hofven till leden mellan kotbenet och skenbenet. Sjöstedt Husdj. 1: 135 (1859). ÖgHushSällskH 1885, s. 335.
-KRITA. vit krita (se krita, sbst. 1); förr äv. till 1 e, om vit krita (se krita, sbst. 3) använd till märkning l. teckning o. d. Några Tunnor Hwijtkrita sampt Hwijtkalck. VDAkt. 1705, nr 72. Färglådor, Tusch, Tuschkoppar, Svart- och Hvit-kritor, Stomper, Pastell-Pennor (osv.). NorrkpgT 8/12 1866, s. 4.
-KRITAD, p. adj. (numera bl. tillf.) om fönster l. mur l. byggnad o. d.: bestruken l. målad med vit krita; äv. om linje l. streck o. d.: markerad med vit krita; jfr krita, v. 1, o. -kalka, -mena. Sedan de hvitkritade fönstren äro rengjorda. SvD(A) 3/9 1885, s. 3. Innanför planens vitkritade linjer blir hon .. mittfältaren som inte kliver undan i närkamperna. YstadAlleh. 13/4 2016, s. A17.
(1 e β) -KULLA, äv. -KULL. (†) benämning på vissa växter med vit blomma; särsk. om dels åkerkulla, dels baldersbrå (se d. o. b); jfr kulla, sbst.6, o. -ört. Broman Glys. 3: 29 (c. 1730). Arrhenius Jordbr. 3: 31 (1861; om baldersbrå). Bolin Åkerogräs. 102 (1926; om åkerkulla). särsk.
a) om kamomill (se d. o. 1). Bromelius Chl. 18 (1694). Krook Handköpsben. 155 (1951).
b) om prästkrage. Broman Glys. 3: 761 (1724). Bolin Åkerogräs. 96 (1926).
c) om vitklöver. Witkullor .. Blommorna tårkade tjäna til bröd i hungers nöd. Rothof 197 (1762). Dalin 1: 726 (1852).
(1 e β) -KÅL. [fsv. hvitkal] om köksväxten Brassica oleracea Alba-gruppen (som har ljus l. ljust vitgul till grön färg); vanl. koll. l. ss. ämnesnamn, ofta med särskild tanke på de ätbara delarna (ss. bladen l. huvudet) av växten; jfr kål, sbst.2 1, 2. TullbSthm 25/10 1580. Kiök-gårdz Örterna, ibland hwilka på Kåhl finnes mångahanda slagh: Såsom Blomkåhl, Hwijtkåhl, Krus- eller Savoyerkåhl, Grönkåhl, Rödkåhl och annor sådan slagh. Salé 212 (1664). Stufvad Hvitkål. SvKock. 88 (1837). Strimla vitkålen fint och stek i smör i en stekpanna tills den blir mjuk och får en ljusbrun färg. Davidsson Hälsokokb. 161 (2009).
Ssgr: vitkåls-blad. Haartman Sjukd. 279 (1759). Rotkålsblad kunna uphängas och torkas .. men Hwitkålsbladen läggas i högar på landet .. för at gifwas åt boskapen. Bergius Underr. 3 (1781).
-frö. [fsv. hvitkalfrö] jfr frö, sbst.1 1. Uti Hwitkåls Frö öfwer Wintren, skjäres och lägges Hwitlök: Så skadar inga Jordloppor eller Maskar Plantor och Kåhl. Strålenhielm Ymp. 36 (1751).
-huvud. (-kål- 1677. -kåls- 1706 osv.) jfr huvud 6 f. BoupptSthm 1677, s. 14 a, Bil. Hvitkålshufvud sönderhackas och saltas i ett träkärl. Abelin MTr. 125 (1902).
-planta. jfr planta, sbst.1 1 a. Sätt Hwitkåls Planter altvnder, men icke öfwer Hiertebladet, wijd pasz Urbani Tijdh vthi Regnwäder, så komma the sigh snart före. IErici Colerus 1: 137 (c. 1645).
-sallad. (-kål- 1899 osv. -kåls- 1927 osv.) jfr sallad 1. Först serverades det s. k. smörgåsbordet: graham- och fikonbröd, smör och ost samt hvitkålsallad. AB 1899, nr 296 B, s. 2.
-soppa. (-kål- 1883 osv. -kåls- 1880 osv.) jfr soppa, sbst.1 2, o. kål-soppa. Ett stort fat fet hvitkålssoppa, som hölls varm åt de från den frusna bäcken hemväntade tvätterskorna. Landsm. VIII. 2: 78 (1880, 1891).
-sort. jfr sort 3 g. LAHT 1909, s. 92. Bland grönsaksfröerna (i frökatalogen) finns bland mycket annat en vitkålssort .. och en blomkålssort .. som sägs vara resistenta mot klumprotsjuka. Sydsv. 16/1 2008, HoH s. 11.
-svamp. bot. om svampen Typhula brassicae (Bergius) Vang (vars sklerotium i ä. tider misstogs för vitkålsfrö). VetAH 1765, s. 208.
-KÖTTIG. om bär l. frukt l. rotsak o. d., ngn gg äv. om fisk: som har vitt kött l. innanmäte; jfr köttig 2. Eneroth Pom. 2: 380 (1866). Den hvitköttiga rofvan var i åtskilliga olika sorter känd redan af forntidens greker och romare. LB 2: 443 (1901). Hallandsåarnas unika laxstammar hotas av vitköttig Östersjölax. GbgP 3/2 1997, s. 10.
-LACKERA, -ing. förse (ngt) med vit lackering; vanl. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr -måla. Trymåer och Speglar .. såväl förgyllda och hvitlakerade med guld, som af mahogny och jakaranda. SvT 10/7 1852, s. 4.
-LASERA, -ing. lätt måla över (trä o. d.) med genomskinlig vit färg; vanl. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr -måla. SvD(A) 20/4 1944, s. 14. Lärarnas samtalsrum ligger i anslutning till kollegierummet. Blå väggar, vitlaserat furutak, björkmöbler med klädsel i rött-vitt. Form 1953, s. 41.
(1 e γ) -LERA, äv. -LER. (vit- 1702 osv. vitt- 1767) [fsv. hvitler] (numera mindre br.) om vitt l. ljust bleke (se bleke, sbst.2 1); äv. om kaolin; jfr lera, sbst.1 1, o. -jord. Holm NSv. 42 (1702). Af Kakel-Kruko-makare och dem som uti ler arbeta, brukas allahanda ren, seg och tienlig lera, men i synnerhet den fina hwitleran, hwarutaf oächta porcelin, The-kuppar och Tobakspipor giöras kunna. Bromell Berg. 5 (1730). Wit-Lära, är .. et slags Lerjord, som är kalk-blandad och äger någon, både mull och sand i sig. HushBibl. 1755, s. 12. Sonesson BöndB 198 (1955).
-LETT, se -lätt.
(1 e) -LIM. [fsv. hvitlim] (numera i sht i skildring av ä. förh.) kalkblandning för bestrykning av vägg l. tak l. murstock o. d. (jfr lim, sbst.2 2); i fråga om nutida förh. äv.: trälim (jfr lim, sbst.2 1). BtÅboH I. 1: 106 (1625). Rappningen är på flere ställen affallen och visar der spår efter vackra målningar, öfverstrukna med hvitlim. UpplFmT 5: 15 (1876). Använd inte vanligt snickerilim, vitlim (vid lagning av möbel). Då kan du aldrig ta isär den igen utan att skada träet intill limmet. YstadAlleh. 26/4 2016, s. A11.
Ssg: vitlims-borste. (†) borste för påstrykning av vitlim. BoupptSthm 1679, s. 1008 a. Heinrich 595 (1828).
-LIMMA, -limning; -are (se avledn.). (vit- 1567 osv. vitt- 16201843) (numera i sht i skildring av ä. förh.) vitkalka (ngt); ss. vbalsbst. -ning ibland äv. konkret, om påstruken vit kalkfärg; jfr limma, v. 5, o. -måla. SthmSlH 1: 93 (1567). Gypsum eller Gyps är en huijt Iord lijka som krijtha .. Thet brwkas att huijtlijma medh, och läggia grunder vnder målningar. Forsius Phys. 192 (1611). Då jag gick förbi ett hörn af Königsmarkt, såg jag, att en svart inskription framskymtade under den hvitlimning, hvarmed den blifvit öfverstruken. JJNervander 1: 144 (1833).
Avledn.: vitlimmare, m.//ig. (†) om person som (yrkesmässigt) vitlimmar. Möller 1: 148 (1745). Auerbach (1916).
(4) -LISTA, -ning. [bildat ss. motsats till svartlista] om organisation l. regering o. d., dels: lätta på l. upphäva restriktioner o. d. för (ngn l. ngt) (efter tidigare svartlistning), dels: uppföra (ngn l. ngt) på ”vit lista” (för att framhäva att denne l. detta inte omfattas av svartlistning l. är godkänd resp. godkänt (t. ex. i test l. för användning) o. d.); ofta i klart utsagd motsättning till svartlistning l. svarta listan o. d. Militär en masse vitlistas i Japan .. Tre medlemmar av kejserliga familjen .. har tillsammans med 1 806 f. d. yrkesmilitärer strukits från ”svarta listan” och återfår därmed sina politiska rättigheter. SvD(B) 1951, nr 281, s. 6. Vi har valt att vitlista de som var med som fick godkänt i första omgången (av hälsoskyddskontorets test av glassförsäljare). HbgD 8/11 1996, s. 15. (Den grekiska) Regeringen hotar .. att svartlista de företag som har höjt sina produktpriser mer än genomsnittet (efter introduktionen av euro), samt att ”vitlista” de företag som inte har höjt sina priser lika mycket som andra företag. DN 28/8 2002, s. C3.
(1 e β) -LOCK, äv. -LOCKA. (vit- 17451891. vite- 1845) (†) vitsippa; jfr -lock, sbst.1 (se sp. L 1013). Linné Fl. nr 450 (1745). Post Ogräsv. 100 (1891).
-LOCKIG. (vit- 1881 osv. vitt- 1851) som har vita l. ljusa lockar. Ett litet hvittlockigt hufvud stack fram. Palmblad Nov. 4: 24 (1851).
-LUDDIG. särsk. (i sht i botaniskt fackspr.) beklädd med vitt l. ljust ludd (se ludd, sbst.1 1 b); jfr -luden. AB 27/3 1847, s. 3. Bladen (hos tysk lönn) på öfre sidan glatta, mörkt gröna, på den undre blekt gröna, glanslösa, såsom yngre helt och hållet hvitluddiga. Haller o. Julius 98 (1908).
-LUDEN. särsk. (i sht i botaniskt fackspr.) beklädd med tätt sittande vita l. ljusa o. mjuka hår; jfr luden 1 (b) o. -luddig. Franckenius Spec. D 4 b (1659). Bladen (hos vitpilen) äro grå ofvanpå, och hvitludne på undre sidan. Ström Skogsh. 88 (1830).
(1 e β) -LUPIN. bot. om växten Lupinus albus Lin. NormFört. 24 (1894).
(1 e γ) -LUT. (i fackspr.) om lösning av natriumhydroxid o. natriumsulfid som används vid sulfatkokning (för framställning av pappersmassa). KemT 1909, s. 36. Ett af hufvudsträfvandena inom den moderna cellulosatekniken (är) att ”producera en hvitlut, som har möjligast stor halt af svafvelnatrium”. KemT 1911, s. 126.
-LYSANDE, p. adj. som lyser vit l. vitt; jfr lysa, v.2 1 c, o. -glänsande. Här och hvar .. flög en stor hvitlysande dagfjäril. Sjöstedt Storv. 52 (1911).
(1 e β) -LYSING. trädg. om växten Lysimachia clethroides Duby; jfr lysing, sbst.1 2. Vitlysing .. en flerårig ört med äggrunda blad och vita blommor i långa böjda ax under juli–sept. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 277 (1947).
(1 e) -LÄDER. (vit- 1546 osv. vita- 1539. vite- 1562 (: Råskins huite läd(er)). vitt- 15471667) [fsv. hvitlädher] (numera mindre br.) läder som vitgarvats. VaruhusR 1539, s. 102 a. At göra Hwitläder. Ther til kan man taga hwad Skinn man wil som ny flagne ähro. IErici Colerus 1: 326 (c. 1645). FolklEtnSt. 5: 146 (1934).
Ssg (†): vitläder-makare. vitgarvare; jfr sämskare 1. VarRerV 13 (1538). VocLib. avd. 25 (c. 1580).
-LÄTT l. -LETT. (vit- 15591885. vitt- 1701) [fsv. hvitliter] (†) blek l. ljus l. vitaktig; särsk. (o. i sht) till 1 c α, om person, med avseende på hy; jfr lätt, adj.1, o. -hyllt. Till theras växt .. skola the (dvs. goterna) hafva varit reesige .. till ansichte hvijtlette. LPetri Kr. 13 (1559). (Eken har) en stoor och tiock Root .. som växer .. til thesz hon råker antingen Steenrösior, Klippor eller hård hwijtlett Jord til mootstånd. Mollet Lustg. D 2 b (1651). Bröderna hade med sig hvar sin fästemö .. Det är sagdt om deras skepnad, att de voro .. hvitletta, som ”badstugu-väggar”. SvFolks. 262 (1844). Schulthess 621 (1885).
-LÖDDRIG. som är täckt av vitt l. ljust lödder; jfr -fradgig, -skummig. (Valrav) består af en talgartad, hård, som perlemor glänsande, genomskinlig och hvitlöddrig massa. AHB 54: 5 (1871).
(1 e β) -LÖK. (vit- 1541 osv. vite- 1538c. 1645. viter- 1628) [fsv. hvitlöker] om köks- o. medicinalväxten Allium sativum Lin. (som i ä. tiders folktro tillskrevs magisk verkan l. kraft); i ssgr äv. om annan växtart med doft l. smak av vitlök l. lök, förr särsk. i ssgn björne-vitlök; jfr knovlök. VarRerV 57 (1538). Är oss till vittendis vordit, thet hvitlöck skall vare tiänlig och godh til att förtage sådane siuckdomer, som pläge gemenligen komme utaff osaltadh matt. G1R 25: 500 (1555). Mången bar ständigt hvitlök, dyfvelsträck och flygrönn i bröstfickan, på det inte något slags sattyg skulle få makt med honom. Fatab. 1908, s. 218. Vinägersås .. smaksätts ofta med vitlök. ModStKokb. 94 (1983).
Ssgr: vitlöks-gräs. om vissa vitlöksdoftande växter (l. växtdelar); särsk. om Allium tuberosum Spreng., kinesisk gräslök, förr äv. om löktrav (jfr -löks-ört). Franckenius Spec. A 2 b (1638). Har man ej Feber-pulver .. at tilgå; kan man .. bruka .. Hwitlöksgräs, eller Krusmyntha. Haartman Sjukd. 139 (1765). Vitlöksgräs eller s k kinesisk gräslök .. en ört med kraftig vitlökssmak. Sydsv. 31/5 2000, s. B3.
-klyfta. jfr klyfta, sbst.1 8 c. IErici Colerus 1: 148 (c. 1645). Stundom tyckes hostan kunna lindras .. med en liten kopp hvitlöksmjölk .. en dekokt af en kopp mjölk och några krossade hvitlöks-klyftor. Cederschiöld QvSlägtl. 3: 77 (1839).
-korv. korv kryddad med vitlök. Auerbach (1916). Jag ska göra dig ett par smörgåsar .. med vitlökskorv. Claesson Sann. 53 (1970).
-lukt. lukt l. doft (som) av vitlök; särsk. i fråga om dels andedräkt, dels ångor från matlagning. Lind 2: 363 (1749). Hwitwarmt upglödgat osade detta Järn starkt af Arsenik med obehagelig hwitlökslukt. Rinman JärnH 610 (1782). Hvitlökslukten, som (i Italien) slår en till mötes också på fina ställen, är visst icke något behag. Levertin 23: 165 (1901). Två unga uppfinnare i Bremen har uppfunnit en dryck som neutraliserar vitlökslukten och låter kebabätaren lämna restaurangen med fräsch andedräkt. AB 21/8 2013, s. 12.
-olja. (-lök- 1835. -löks- 1827 osv.) särsk. om olja utvunnen ur l. smaksatt med vitlök. Hvitlöksolja erhålles af gräset och roten af hvitlök. Berzelius Kemi 4: 424 (1827). ÖgCorr. 1/6 2011, s. C11 (om olja smaksatt med vitlök).
-press. jfr press, sbst.1 2 a. AB 11/11 1952, s. 11. Gillar ni vitlök i salladen kan ni köpa en behändig liten vitlökspress. Expressen 29/3 1956, s. 19.
-pulver. (ss. krydda använt) pulver av torkad vitlök. AB 29/5 1942, s. 15. Blanda salt, svart peppar, vitlökspulver (osv.) .. i en matberedare och kör det till ett fint pulver. Klappa in rubben i köttet du ska grilla. GT 13/10 2015, s. 11.
-saft. saft utvunnen ur vitlök. Tå Segersteenen (dvs. magneten) bestrykes medh Hwijtlööks Safft, affhendes honom ther medh icke hans naturlige Krafft, at dragha åt sigh Jern, vthan allenast förhindras. Schroderus Os. III. 2: 211 (1635).
-salt. jfr salt, sbst. 1 h ε. DN(A) 17/8 1940, s. 8. Vinägersås .. smaksätts ofta med vitlök .. Man kan också använda vitlökssalt. ModStKokb. 94 (1983).
-sirap. (-lök- 1851 osv. -löks- 1902 osv.) jfr sirap 1 b. Berlin Farm. 2: 685 (1851).
-smör. (-lök- 1879 osv. -löks- 1885 osv.) (rört) smör med hackad l. pressad l. stött o. d. vitlök. Hvitlök-smör .. Löken förvälles, får afrinna, stötes tillika med fyra gånger dess volym smör; salt, litet muskott och några korn cayennepeppar tillsättas. Hagdahl Kok. 214 (1879).
-späckad, p. adj. (-lök- 1934 osv. -löks- 1937 osv.) jfr späcka, v.1 1. Vitlökspäckad lammstek. SvD(A) 3/2 1934, s. 15.
-ört. (†) om vitlöks- l. lökdoftande växt, dels löktrav (jfr -löks-gräs), dels växten Teucrium scordium Lin., lökgamander. Franckenius Spec. E 3 a (1638; om lökgamander). Hvitlöksört .. Tvåårig växt, som ger åt mjölk löksmak. Dalin 1: 726 (1852). Engström Milst. 139 (1929).
(1 a) -MAGD. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr magd, sbst.2 Vitmagden var av fint linnelärft och med mycket bred fåll. Odstedt FolkdrDal. 221 (1953).
(1 e γ) -MALM. (†) om viss typ av skärsten (se skär-sten, sbst.2). Linné PlutoSv. 29 (1734). Skärstenar eller Skärstens-Malmer, til hvilka ock räknas den i Norbergs bergslag så kallade Hvitmalmen. Garney Masmäst. 189 (1791). JernkA 1873, s. 346.
-MARMORERAD, p. adj. försedd med vit marmorering. Thomson Insect. 197 (1862). Sådant rummet under epoken 1822–65 tedde sig, helt i vitt och guld med vitmarmorerade väggfält, bör det väl ha motsvarat den svenska senempirens krav på solennitet. Rig 1962, s. 52.
(1 e δ) -MAT. [fsv. hvitmater] (numera bl. i skildring av ä. förh.) mat bestående huvudsakligen av mjölk l. grädde; jfr blancmangé. Rålamb 14: 85 (1690). Äfven i de fall, när .. värden sjelf bjudit sina gäster, medföra de gifta qvinnorna alltid s. k. förning, bestående af hvitmat och annan gilles-mat. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 167 (1863).
(1 e γ) -MEDEL. särsk. (o. i sht) i uttr. optiskt vitmedel, om medel som på optisk väg får material att se vitt ut, särsk. om sådant medel dels tillsatt tvättmedel, dels använt vid framställning av vitt papper; jfr medel, sbst. 13 b β. Vidare belystes frågan om sköljningarnas betydelse, de optiska vitmedlens verkan på kulört tvätt (osv.). LD 6/5 1959, s. 7. I och med att .. (pappersblöjorna) t.ex. inte får innehålla klorbaserade plaster eller optiska vitmedel .. värnar man också om miljön när det gäller avfallet. ICAKurir. 1995, nr 3, s. 11.
(1 e β) -MEJA. (†) vitsippa. Linné Fl. nr 485 (1755). Post Ogräsv. 100 (1891).
(1 e β) -MELOT. (numera mindre br.) om växten Melilotus albus Medik., vit sötväppling. NormFört. 24 (1894). I Nordamerika odlas som bekant till foder vitmelot. LAHT 1926, s. 873. SvVäxtförädl. 1: 437 (1951).
-MENA, -ing; -are (se avledn.). [sannol. uppkommet gm omtolkning till p. pf. av fsv. hvitminadher, vars senare led är bildat till mönja, sbst.] bestryka (ngt) med vit l. ljus färg l. lösning o. d.; särsk. (o. numera bl.): vitkalka; i sht i p. pf.; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: ljus l. vit; jfr mena, v.3, o. -krita, -måla o. grå-mena, röd-mena, svart-mena. Vee idher scrifftlärde och phariseer skrymtare, ty j ären lijke the graffuer som vtan till äro hwitmenade .. men innan till äro the fulla medh the dödhes ben, och all oreenligheet. Mat. 23: 27 (NT 1526). Utanpå äro desse Husen med Kalk helt hwitmenade och med Tegeltak försedde. Linné Gothl. 203 (1745). Det hvitmenade ölet har samma verkan, som en apetit-sup. Törneros (SVS) 2: 16 (1826). Med .. (flugmedlet) vitmenas väggarna i stall och ladugårdar. Holm AlltFläck. 44 (1946).
Avledn.: vitmenare, m.//ig. (numera bl. tillf.) särsk. mer l. mindre bildl., särsk. om person som försöker dölja l. skyla över ngt. AAAngermannus FörsprKyrkiost. A 8 b (1587). Politiska hvitmenare, kunna de ingenting bygga upp, ingenting rifva neder; men de kunna smeta öfver det beståndande flickverket. Livijn 2: 107 (1831).
-MERA, -ing, -ning. (vit- 16401774. vitt- 1784) [jfr fsv. hvitmeradher, p. pf.; senare leden möjl. till den rot som äv. föreligger i fvn. merla, skina, lysa upp, lat. merus, klar, ljus] (†) vitkalka. Linc. X 3 a (1640). Kackelugnens rappande och wittmerande. VDAkt. 1784, nr 408.
(1 e γ) -METALL. (i fackspr.) legering huvudsakligen bestående av tenn. TT 1875, s. 133. Ett litet pendelur, i ställ av vitmetall från 1890-talet. Dædalus 1957, s. 21.
Ssgr (i fackspr.): vitmetall-lager. lager (se lager, sbst.3 4) av vitmetall. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 332. Vevaxeln var lagrad i tre trycksmorda vitmetallager. Dædalus 1965, s. 248.
-legering. jfr legera, v.2 slutet. Pressgjutning .. tillämpas mest med lättsmälta vitmetall-legeringar och aluminium. HantvB I. 2: 76 (1934).
-MJÖLIG. som pudrats med l. är l. framstår som täckt av mjöl l. vitaktigt pulver o. d. Wikström ÅrsbVetA 1827, s. 292. Om .. salt- och luthalten är för stor (vid tvålkokning), blir tvålen spröd, skarp och utanpå hvitmjölig (af salter). 2UB 7: 481 (1903).
(1 e) -MO. (numera mindre br.) vitaktig mojord; jfr -jord o. kalk-mo. Alm(Gbg) 1787, s. 40. När mojorden till sin hufvudsakligaste del utgöres af en ytterst fin, mjölig och hvitaktig sand, så kallas hon i vissa provinser för kalkmo, hvitmo eller björkmo. Arrhenius Jordbr. 1: 19 (1859). LAHT 1923, s. 83.
-MOLLA, se -målla.
(1 e β) -MOSSA, sbst.1, förr äv. -MOSSE, sbst.1 bot. om mossa tillhörande släktet Sphagnum Lin. (vilken ss. torr är blek l. vit(aktig)); i pl. äv. om släktet; särsk. i uttr. spärrbladig vitmossa (se spärr-bladig); äv. i utvidgad anv., om art som i ngt avseende påminner om vitmossa, särsk. dels i uttr. falsk vitmossa, om mossan Leucobryum glaucum (Hedw.) Ångstr., blåmossa, dels (i icke fackmässigt spr.) om laven Cladonia stellaris (Opiz) Pouzar & Vezda, fönsterlav; äv. koll.; förr äv.: skikt av vitmosstorv (se slutet); jfr röd-mossa, sbst.1, torv-mossa. Broman Glys. 3: 774 (1724). Wid byarna gifwes .. (kreaturen) med annat foder et lag hwit eller Ren-måsza. Hülphers Dal. 244 (1762). Alla dessa milslånga mossar i landets centralare och norra delar ha .. i all synnerhet hvitmossorna att tacka för sin uppkomst. Fennia XV. 3: 22 (1898). Fuktighetshalten varierar starkt, varför man på en del ställen finner skvattram och vitmossa. SvGeogrÅb. 1948, s. 93. Ursing SvVäxt. Krypt. 98 (1949: falsk vitmossa). Fönsterlav, Cladonia stellaris, säljs ofta under den felaktiga beteckningen vitmossa. ÖstersundP 15/8 2013, s. 12. särsk. (†) lager l. skikt av vitmosstorv (jfr -moss-lager); äv. om jordmån l. jordart hos sådant skikt. Feilitzen Upps. 4 (1897). Jordmånen är ytterst vexlande och finner man alla gradationer från den yppersta slamjord till steril hvitmosse. TLandtm. 1900, s. 564. Det öfversta lagret i torfmossarna, hvitmossan, som till större delen består af sphagnum-arter, är föremål för en liflig försöksverksamhet. PT 1904, nr 278, s. 3. SvKulturb. 5–6: 284 (1930).
Ssgr (i allm. i fackspr. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan i sht i ä. språkprov äv. hänföras till vit-mosse, sbst.2): vitmoss-, äv. vitmosse-jord. (numera bl. tillf.) vitmosstorv; äv. om markområde som består av sådan torv; jfr jord 7 a. Qväfvegödningens resultat på hvitmossjord. SvD(A) 21/9 1888, s. 3. (Gården omfattar) en totalareal af omkr. 109 har, största delen, 72 har, hvitmossjord. 2NF 37: 611 (1925).
-kärr. (numera bl. tillf.) kärr bevuxet med vitmossa l. kärrartad mark bestående av lager av vitmosstorv; jfr -moss-myr. På ömse sidor om kafvelbrovägen utbreder sig ett mila långt, ödsligt hvitmosskärr. BotN 1880, s. 35.
-lager. (numera bl. tillf.) lager (se lager, sbst.3 1 a) av vitmosstorv (jfr vit-mossa slutet); äv. om lager (se lager, sbst.3 1) av vid markytan växande vitmossa (jfr -moss-matta). DN 30/8 1882, s. 2. De ofta flere meter mägtiga gulbruna hvitmosselagren. Olbers Fleischer 13 (1891). Gräfver man i en sådan mosse, finner man .. under det lefvande hvitmosslagret mäktig hvitmosstorf. Uppl. 1: 112 (1901).
-lav. bot. om laven Icmadophila ericetorum (Lin.) Zahlbr. (som främst växer på vitmosstuvor). Krok o. Almquist Fl. 2: 120 (1907). (I naturreservatet) förekommer ovanliga arter som liten spiklav, vitmosslav, kantvitmossa och dropptaggsvamp. FaluKurir. 15/5 2009, s. 14.
-matta. matta (se matta, sbst.1 2 a) av (levande l. förmultnad) vitmossa; jfr -moss-lager, -moss-täcke. Ett slutet växttäcke af t. ex. värdefullare starrarter antyder god och jemn beskaffenhet hos jorden lika klart som en tät hvitmossmatta .. betecknar en dålig. MosskT 1891, s. 358.
-myr. (numera bl. tillf.) jfr -moss-kärr. Man kan .. urskilja 3 slags myrar: starr-, hvitmosse- och rismyr. Lindman LbBot. 143 (1904).
-torv. torv (se torv, sbst.1 2) bildad av vitmossa; jfr -moss-jord o. högmoss-torv. Post KoprJordb. 29 (1862). I ett hörn af ångpannerummet låg nu en väldig trafve af hvitmossetorf, representerande såväl det öfversta lagret i hvitmossen som de undre. ST 1900, nr 242, s. 3. (Till köttätande växter) rekommenderar jag färsk eller grov vitmossetorv som blandas med 30 procent sand eller perlite. JönkP 28/2 2014, 1: 20.
-tuva. DN 25/11 1868, s. 3. Nu mognar tranbären och sitter trädda och blänker som röda stjärnor på vitmosstuvornas trådar. Moberg Rid 295 (1941).
-täcke. (numera bl. tillf.) jfr täcke 4 o. -moss-matta. MosskT 1891, s. 360. Trädens .. stammar sjunka slutligen ner i .. hvitmosstäcket. SvRike I. 2: 18 (1900).
-MOSSA, sbst.2, se -mosse, sbst.2
-MOSSE, sbst.1, se -mossa, sbst.1
-MOSSE, sbst.2, äv. -MOSSA, sbst.2 (numera mindre br.) mosse uppbyggd av lager av vitmosstorv (jfr hög-mosse); ngn gg äv.: mosse bevuxen med vitmossa; jfr röd-mosse, sbst.2 AB 26/2 1855, s. 3. Nytt odlingssätt att förvandla ofruktbara hvitmossar till gräsbärande ängar. PT 9/2 1857, s. 2. En del mossar är så unga, att förmultningen ännu ej börjat, och benämnas, efter de därå växande mossarterna, hvitmossar. 2UB 5: 290 (1902). Östergren (1968). Ssgr, se -mossa, sbst.1 ssgr. —
-MÅDRA, -MÅDRE, se -måra.
-MÅLA, -ning. måla (ngt) vitt l. med vit färg; särsk. (o. i sht) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., särsk. oeg., liktydigt med: vit; jfr -färga, -grunda, -lackera, -lasera, -limma, -mena, -stryka. Elai Hwasz E 3 b (1660). Öfwersta läpparne (hos äspingen) äro såglikt hwitmålade. Fischerström 1: 244 (1779). Att en dag sitta i kvällssolen på en vitmålad veranda. Östergren SistCig. 415 (2009).
(1 e β) -MÅLLA l. -MÅLLE l. -MOLLA. (†) svinmålla (se d. o. 1) (som har blad med vitmjölig undersida); jfr molla, sbst.2, o. -mäll. Franckenius Spec. B 1 a (1638). Vitmollan påminner till utseendet något om spenatplantan, men är mera grågrön till färgen, liksom vitmjölig. Bolin Åkerogräs. 142 (1926). SvFolket 1: 124 (1938).
(1 e β) -MÅRA, förr äv. -MÅDRA l. -MÅDRE. om växten Galium boreale Lin. (som har vita blommor); jfr mådra 1, måra, sbst. 1. Franckenius Spec. C 2 a (1638). Jag tycker om de vilda blommorna, som blåklocka, rölleka och vitmåra som kommer om man låter ängen växa. NerAlleh. 7/8 2013, s. 8.
(1 e α) -MÅS, förr äv. -MÅSE. (numera mindre br.) ismås; jfr mås, sbst.2 Ström SvFogl. 94 (1839). Auerbach (1916).
(1 e β) -MÄLL. (†) svinmålla (se d. o. 1); jfr -målla. Hwit-Mellen, hwilken torde wara blott en märklig artförändring af Swin-Mollan, ehuru förut ansedd för särskild art. Fischerström 4: 359 (c. 1795). Bolin Åkerogräs. 142 (1926).
-MÄNTA, -ning. (†) vitgarva (ngt). Ett utaf giöd kalf skinnen .. tillika med Bagg skinnet och får skinnet, wille mäster hwitmänta. BoupptVäxjö 1754. Auerbach (1916).
(1 e γ) -MÄSSING. (i fackspr.) om mässing av ljusare färg (till följd av högre zinkhalt). Eneberg Karmarsch 2: 58 (1859). Legering med öfver 50 proc. zink går stundom under namnet hvitmässing. 2NF 19: 289 (1913).
(1 e β) -MÖGEL. vitt l. ljust mögel; särsk. sammanfattande, om vissa arter av sådant mögel använda vid framställning av vitmögelost. LB 3: 604 (1906). Vitmöglet ger upphov till en sammetsliknande beläggning på ostens yta. ModStKokb. 118 (1983).
Ssg: vitmögel(s)-ost. ost (av brie- l. camemberttyp) vars yta täcks av vitmögel. HandHantv. Hand. 7: 51 (1939). Champinjonsmaken passar fylligt samman med de vitmögelsostar som .. i sig har en fin ”champinjonsmak”. SvD 26/9 1971, s. 14.
(1 a) -MÖSSA. vit mössa; särsk. (till 1 a α): studentmössa (i sht förr särsk. (skämts.) metonymiskt för: student); jfr mössa 1 a. Hedberg 4År 272 (1858). Schulthess 621 (1885; om studentmössa). Det var .. rätt lustigt att se de graciösa stegringarne af spritens invärkan på en nykläckt hvitmössa. Strix 1905, nr 21, s. 5.
(1 a) -MÖSSAD. särsk. (till 1 a α) (skämts.): som bär studentmössa. Tamm AvlÄndAdj. 8 (1899). Nog borde han vara glad och nöjd åt att få se sin klass vitmössad och blomsterkransad. Swensson Willén 270 (1937).
(1 b) -NACKAD. särsk. (i zoologiskt fackspr.) i uttr. vitnackad svärta, om fågeln Melanitta perspicillata (Lin.). Hvitnackade Svärtan ansågs länge som uteslutande tillhörig de norra delarna af Amerika. Nilsson Fauna II. 2. 1: 324 (1828).
(1 e β) -NOPPA. bot. om växten Pseudognaphalium luteoalbum (Lin.) Hilliard & B. L. Burtt; jfr noppa, sbst.3 Nyman VäxtNatH 1: 22 (1867).
(1 b) -NOS. zool. om delfinen Lagenorhynchus albirostris (Gray). Holmgren Däggdj. 394 (1865). Utanför Norges kuster lever vitnosen i stora flockar. FoFl. 1937, s. 90.
(1 b) -NÄBBAD. särsk. (i zoologiskt fackspr.) i uttr. vitnäbbad islom, om fågeln Gavia adamsii (G.R. Gray); jfr näbbad 3. Jägmästaren C. A. Hollgren har benäget meddelat, att ett exemplar af hvitnäbbade islommen .. under januari månad i år uppehöll sig i Nissaån vid Halmstad. FoFl. 1906, s. 139.
(1 b) -NÄSA. zool. i l. ss. benämning på vissa aparter tillhöriga släktet markattor; jfr näsa, sbst.2 3. FoFl. 1921, s. 27.
(1 e α) -ORM. (i ä. folktro) mytiskt undergörande väsen i form av en vit orm; jfr orm 1 f. Det ister, som erhålles, då hvit-ormen kokas, är i stort rygte för dess undergörande egenskaper. Dybeck Runa 184243, 3: 22.
(1 e δ) -OST. om viss typ av getost; äv. (o. numera i sht) om mejeriprodukt som söker efterlikna sådan ost. Makarne Dory, som patriarkaliskt .. intogo sin frukost bestående af ett stycke fläsk och en half hvitost. FolkRöst 22/3 1854, s. 4. I stället för oxfilé och fetaost serverades oxkött och vitost. SkånD 26/7 2014, s. A9.
(1 e β) -OXEL. bot. om oxelträdet Sorbus aria (Lin.) Crantz (vars blad lyser vita på långt håll); jfr oxel, sbst.1 1 a. Nyman FanerogFl. 118 (1873). I sluttningen frodades gräset och ogräset, särskilt i skuggan av en ensam vitoxel som med långa, bladrika grenar sträckte ut sig bland tallarna och granarna. Eriksson ÖmhHung. 15 (1948).
(1 b, c) -PANNAD. som har vit panna; särsk. till 1 b, i benämning på djurart, i sht förr särsk. om bläsgås. Nilsson Fauna II. 2: 402 (1858).
(1 e ζ) -PENNING, sbst.1 (sbst.2 se vite, sbst.2 ssgr) [fsv. hvitpänninger] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om silvermynt. At .. (strömmingen) uti watnet blänker, skiner och lyser, som woro ther hwälfwande hwitpeningar. Broman Glys. 3: 642 (c. 1740).
(1 e β) -PEPPAR. [jfr t. weisser pfeffer, eng. white pepper] koll. l. ss. ämnesnamn, om de ss. krydda m. m. använda (hela l. malda) ljusa kärnorna i mogna frukter av peppararten Piper nigrum Lin.; jfr peppar 1. (Eng.) White-pepper, (sv.) hwit peppar. Serenius Rr 3 a (1734); möjl. ej ssg. Hvitpeppar är svartpeppar, hvaraf man skalat bort yttre huden eller fnaset, som är svart. Bladh o. Hornstedt 137 (1784). Häll på resten av mjölken och strö på lite vitpeppar. Davidsson Hälsokokb. 55 (2009).
Ssg: vitpeppar-korn. DN 1913, nr 15344 B, s. 2.
(1 e β) -PIL. bot. om pilträdet Salix alba Lin. (vars unga blad är ljust silkeshåriga); jfr pil, sbst.2 1 e. Tidström Resa 29 (1756). Vitpilen .. växer planterad upp till Jämtland, men mest känd är den i Sverige från de skånska pilevallarna. BraBöckLex. 18: 265 (1978).
(1 e β) -PLISTER. om plistern Lamium album (som har vita blommor); jfr -suga o. blindnässla 1 b, kors-näta 1, nässla, sbst. 2 d, g. Gosselman BlekFl. 105 (1865). Vitplister .. Av blommorna beredes ett blodrenande te. Sörlin Växtv. 214 (1927).
(1 e) -PLÅT. (i fackspr.) förtennad stålplåt; jfr -bleck. Ett cylindriskt .. vidt rör af tjock hvitplåt. TT 1875, s. 260.
(1 e β) -POPPEL. (numera företrädesvis i icke fackmässigt spr.) silverpoppel. Liljeblad Fl. 205 (1792). Hvitpoppeln trifves i fuktig sandjord och är ej nogräknad på jordmån. LfF 1902, s. 151.
-PRICKIG. försedd l. täckt med vita prickar; jfr -punkterad. Ytan .. är ofta hvitprickig af vittrade fältspatskorn. Hisinger Ant. 1: 50 (1819). Han fick på sig .. sin vitprickiga, vinröda dressinggown. Gustaf-Janson ÖvOnd. 29 (1957).
-PUDRA, -ing. förse l. överströ (ngt) med vitt puder l. finfördelat pulver; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Sminkade Damer och hvitpudrade Herrar. Eurén Kotzebue Orth. 3: 131 (1794). Frosten vitpudrade gräsbackarna i Liedakka. FoFl. 1940, s. 3.
-PUNKTERAD, p. adj. (numera bl. tillf.) försedd l. täckt med vita punkter; vitprickig; jfr punktera, v.1 1. Vingar svartbrokiga, hvit puncterade. VetAH 1814, s. 171.
-PUTSA, -ning. förse (hus l. mur l. vägg l. innertak o. d.) med vit puts (se puts, sbst.4 1); ofta liktydigt med: vitkalka; i sht i p. pf., äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr putsa, v.3, o. -rappa, -stryka. LfF 1854, s. 307. Äfven med måleriska medel som i murarna inlagda färgade tegel och hvitputsade blindnischer lifvas ytorna. Hahr ArkitH 282 (1902). Fasaderna åt inre borggården vitputsades. SörmlH 14: 208 (1949).
(1 e β) -PYROLA. bot. om pyrolan Pyrola rotundifolia Lin. (som har vita blommor). Andra ris som lappljung och vitpyrola saknas .. på all verklig frostjord. Selander LevLandsk. 80 (1955).
(1 e β) -PYTTA. om nysört (jfr pytta, sbst.3 1); numera nästan bl. (trädg.) om varieteten Achillea ptarmica var. multiplex (P.Renault) Heimerl. NormFört. 12 (1894). VåraKulturvN 38 (1977; om varieteten).
-RANDAD. (numera bl. tillf.) som har vit rand (jfr -kantad) l. vita ränder (jfr -randig). Nilsson Fauna II. 2: 75 (1858). Flen, flengräs, rör-flen .. I trädgårdar odlas en form med hvitrandade blad. NF 4: 1443 (1881).
-RANDIG. försedd l. täckt med vita ränder; särsk. i (förleds)samordning med beteckning för de alternerande rändernas färg (l. bottenfärgen); jfr -randad. Förleden Tisdags föremiddag blef .. bortstulit .. fordradt blått och hwit-randigt Bolsterwar. GT 1788, nr 96, s. 4. Blå- och hvitrandiga silkesstrumpor. MagKonst 1823, s. 8. Stela blombuketter med vitrandiga blad. Kulturen 1956, s. 130.
-RAPPA, -ning. vitputsa (hus l. mur l. vägg o. d.); i sht i p. pf., äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om vit rappning (se rappning, sbst.2 2). Nanci har .. wakra hus .. alle hwitrappade. Palmstedt Res. 60 (1778). Redan Johan III låter hvitrappa sina slott. UpplFmT 16–18: 308 (1896). Några af de under hvitrappningen i domkyrkans hvalf och hvalfbågar befintliga målningar. BtRiksdP 1897, 8Hufvudtit. s. 241. De medeltida valven, som är vitrappade så fint. Fogelström Vakna 43 (1949).
(1 e β) -RAPUNKEL. bot. om växten Phyteuma spicatum Lin. (som har vita blommor); jfr rapunkel 2. Ursing SvVäxt. Faner. 200 (1944).
(1 e β) -RESEDA. trädg. om växten Reseda alba Lin. (som har vita blommor); jfr reseda a. Lindman FanerogFl. 294 (1918).
-RINGAD. (numera bl. tillf.) som har vit ring (l. vita ringar) (se ring, sbst.1 7); jfr -ringlad. Fischerström 3: 57 (1782).
-RINGLAD. (†) = -ringad. Hartman Naturk. 172 (1836).
(1 a α) -ROCK. särsk. (numera bl. vard.) metonymiskt för: person som (i tjänsten) är klädd i vit (skydds)rock; särsk. (o. numera i sht) om sådan person inom sjukvården. Pensens Hwitråckar, 300, som förde tw blinde Cornett. Widekindi G2A 90 (c. 1676). Med båren mellan sig kom vitrockarna. Widerberg Erot. 64 (1957).
Ssg: vitrocks-effekt. [jfr eng. white coat syndrome] (i vissa kretsar, vard.) Doktorns vita rock skrämmer upp patientens blodtryck .. Vitrockseffekten var .. mycket kraftig på många patienter. Expressen 22/11 1992, s. 15.
(1 e α) -ROCKA. om rockfisken Rajella lintea Fries (som är vit på undersidan); jfr blaggarns-rocka. Nilsson Fauna 4: 738 (1855).
(1 a) -ROCKAD. [jfr -rock] som (i tjänsten) bär vit rock. Fryxell Ber. 3: 24 (1828).
-ROSIG. (numera bl. tillf.) vitfläckig l. vitbrokig; jfr rosig, adj.1 4 c. Fatab. 1911, s. 85 (1774; om tröja).
-ROST. (i fackspr.)
1) till 1 e β, om (växtsjukdom orsakad av) rostsvampsläktet Albugo (Pers.) Roussel (som bildar vita fläckar), särsk. om arten A. candida (Pers. ex J.F.Gmel.) Kuntze, numera benämnd cruciferernas vitrost; i sht förr äv. om skvattramrost. Den s. k. Hvitrosten .. som är mycket allmän på korsblommiga växter. Hartman Örsted 72 (1865). Chrysomyxa ledi, hvars svenska namn är granrost eller hvitrost. SkogsvT 1912, s. 441. Cruciferernas vitrost. Parasitisk på lomme. Ursing SvVäxt. Krypt. 430 (1949).
2) till 1 e γ: vitblemma. (Kromatisk film) hindrar uppkomsten av ”vitrost”. TT 1963, s. 1317.
(1 e β) -ROT. († utom i b) ss. benämning på växtart som kännetecknas av vit rot(del); i sht koll. l. i sg. i individuell anv. (Lat.) Polygonatum angustifolium .. (sv.) Hwijtroot medh smalare bladh. Franckenius Spec. D 1 b (1659); jfr a. Om patienten angripes af häftigare feber, ger man honom en .. (blandning) af hvitrot (arum dracunculus L.) och helleborosrot med honung. Löwegren Hippokr. 2: 182 (1910). särsk.
a) [jfr t. weisswurz] om växten Polygonatum odoratum (Mill.) Druce, getrams (se d. o. 1); äv. i det liktydiga uttr. vitrot med breda blad. Franckenius Spec. D 4 b (1638). Hwijtroot med brede Blad. Bromelius Chl. 87 (1694). (Lat.) Convallaria, (sv.) Hwit-rot. Roten är i dyr tid tjenlig til bröd. Aspelin Fl. 22 (1749). Nyman VäxtNatH 2: 347 (1868).
b) (fullt br., numera i icke fackmässigt spr.) om kvickrot; numera bl. koll. l. i sg. i individuell anv. Then förderfwelige och elake Exingen eller Hwjtroten. Broman Glys. 3: 34 (c. 1730). (Åkerjorden) bör köras flere gånger tätt ock djupt, så att hwitrötterne kunna komma att förwiszna. Crælius TunaL 326 (1774). Att vitrot .. var en av djuren eftersökt växt var noga bekant. Levander DalBondek. 1: 188 (1943).
Ssg (till b): vitrots-gräs. (numera bl. tillf.) om vitrot (ss. gräs). Bromelius Chl. 41 (1694).
(1 e ζ) -RUNSTYCKE l. -RUNDSTYCKE~020. (vit- 1652 osv. vitt- 16861702) (förr) silverrunstycke. Den Tieran såm till botzmans lådian ko(m)men ähr 1/2 T(unn)a skall borgarenar betala huÿtrunstich på mannen. EkenäsDomb. 1: 154 (1652).
-RUTIG. som har (ett mönster med) vita rutor; särsk. i samordning med annan förled angivande de alternerande rutornas färg. Till ytterligare andra (hattar) nyttjas rosenröd- och hvitrutiga band. SthmModeJ 1843, nr 6, s. 8.
-RYGGIG, förr äv. -RYGGOG. som har vit rygg; särsk. (i zoologiskt fackspr.) till 1 b, i uttr. vitryggig hackspett, om hackspetten Dendrocopos leucotos (Bechstein). BoupptRasbo 1740. Den vitryggiga hackspetten kan komma att stoppa en planerad väg .. i Sundsvall. DN 17/9 1984, s. 6.
-RYSK, förr äv. -RYSSISK. som tillhör l. förekommer i l. härstammar från l. på annat sätt hänför sig till Vitryssland (l. det vitryska språket). Then Hvijt-Rysseske och Litthawiske traffijkes diversion. AOxenstierna 6: 198 (1631). En varaktig vit-rysk statsbildning vid Polens östgräns skulle alltid utöva en betänklig sugning på den vit-ryska minoritet, som finnes inom Polens gränser. SvTidskr. 1931, s. 411.
-RYSKA.
1) vitrysk kvinna (l. flicka). DN(A) 15/12 1941, s. 9.
2) om det östslaviska språk som huvudsakligen talas (o. utgör huvudspråk) i Vitryssland. Nosovics ordbok öfver hvitryskan. Landsm. 1: 493 (1880).
-RYSS. person av vitrysk nationalitet (l. med vitryskt medborgarskap l. med vitryska ss. modersmål). Hvijtt Ryssar med struzor (dvs. pråmar) ähre ähnnu inge ankompne. AOxenstierna 2: 518 (1622). Hvitryssarna, som bo mellan öfre Njemen, Düna och Dnjepr på ett område, som torde ha varit det ryska folkets ursprungliga hem. 2NF 23: 1393 (1916).
-RYSSISK, se -rysk.
(1 e α) -RÄV. om den variant av fjällräv som på vintern är helvit (o. är den vanligaste varianten); äv. om skinn från sådan räv. Mattor af .. röd- och hviträf. SD 10/12 1892, s. 1. Fjällräven är mindre än rödräven .. Den förekommer i två olika färgvarianter, viträv och blåräv. JägUppslB 88 (1989).
-RÖD. [fsv. hvitrödher]
1) (numera bl. tillf.) ljust röd (skiftande i vitt); särsk. i fråga om hy o. d.; jfr -skär. Och sökte Konungarna der ute giärna Swenska Qwinfolck, för des hwijtröda skiöna färg. Rudbeck d. ä. Atl. 3: 558 (1698).
2) vit o. röd; jfr röd-vit 2. (En) Huiitrööd wepa. BoupptSthm 1676, s. 852 a. Det röda i Jönköpings regementes jackor och de vitröda fanor, som man tillskrivit regementet. MeddRiksheraldÄmb. 10: 107 (1945).
-RÖD-BRUSIG. (-bruse, pl.) (numera bl. tillf.) jfr röd-brusig slutet. Hwijt-röd-bruse kinner. CupVen. C 4 a (1669).
-RÖTA. (i sht i fackspr.) ((svamp)sjukdom resulterande i) färglös l. vit röta (jfr röta, sbst.1 1 a, b, 2); i sht i fråga om dels träd, dels potatis. Wikström ÅrsbVetA 1835, s. 158. Hvitröta, som ofta uppträder på under vintern lagrad potatis och visar sig som smärre fläckar på skalet. 2NF 19: 671 (1913).
Ssg (i fackspr.): vitröte-svamp. Vitrötesvamparna angripa ligninet och cellulosan på en gång. VäxtLiv 2: 60 (1934).
-SANDIG, förr äv. -SANDOT. särsk. (†) om svin: som har enstaka inslag av vita hår i hårbeklädnaden (jfr sandig 3). NVedboDomb. Höstt. 1739, § 127. (En) hwitsannig sugga. BoupptToftnäs 1768.
(1 e β) -SENAP. om senapsväxten Sinapis alba Lin.; äv. koll. l. ss. ämnesnamn, om frön l. frökärnor av denna växt (använda ss. livsmedel); förr äv. om senapskål, möjl. äv. kålsenap; jfr senap 1 a γ. På slätor wäxa .. Näslor, Tijstel .. Senap, huijtsenap (m. m.). Forsius Phys. 205 (1611). Serenius 183 (1741; om senapskål). Hvitsenapen .. igenkännes på sina lyrformigt pardelta blad och fina vinkelrätt utstående, sträfhåriga skidor med gula frön. Holmström Naturl. 2: 176 (1889). Senap, vit- .. renhetsgrad 98 procent. SFS 1925, s. 1001.
-SEPPER, -SIBB, se -sippa.
(1 e α) -SIDING. om delfinen Lagenorhynchus acutus (Gray) (som har ett avlångt ljust fält på de i övrigt grå sidorna). Lilljeborg Däggdj. 1046 (1874). (Vid Norges kuster) påträffas även vitnosen och vitsidingen. BokNat. Liv. 222 (1951).
(1 e β) -SIPPA, äv. (numera föga br.) -SIBB, förr äv. -SEPPER l. -SIPPEL l. -SIPPER. om sippan Anemone nemorosa Lin. (som har vita blommor); jfr -lock, -meja o. fage-blomma, grå-lock, luck, sbst. 1, luck-ört 1, tjäl-blomster. En hel matta av vitsippor bredde ut sig i skogsbacken. Forsius Phys. 205 (1611). Hwitsippan .. sågs nu först (i början av maj) i blomma, men tilsluten för rägn skul. Linné Sk. 17 (1751). Vitsippa, passar utmärkt att inplantera på gräsplaner och finns i många trädgårdsformer. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 29 (1946).
Ssgr: vitsipp- l. vitsippe- l. vitsipps-backe. Att visst gjorde alla lärdomsmössorna att grusgångarna såg ut som vitsippsbackar. LD 2/5 1958, s. 1.
-ranunkel. om den i fjällen förekommande ranunkeln Ranunculus platanifolius Lin. (vars blommor påminner om vitsippans). Söderberg TrädgBlom. 348 (1946).
-ståt. (numera mindre br.) jfr ståt, sbst.1 3. Engdahl Stormsv. 60 (1935).
-vatten. (i sht förr) vattenavkok på (blomma från) vitsippa. ApotT 1698, s. 6. Om man twättar sig med Fläderblomsters- och Hwitsippe-watten, tilsammans blandade, så förgår .. Solbrännan. Bruno Gumm. 11 (1762).
-SJUDA, -ning. särsk. (†) vitkoka (silverföremål, särsk. myntplatt); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om den resulterande vita ytan; äv. i fråga om förtenning av kopparkärl (anträffat bl. i ordböcker); jfr sjuda 5 f. NumismatMedd. 22: 180 (c. 1721). Skafwen prof kallas när hwitsjudningen afskafwes eller afskrapas, och Myntet så proberas. König LärdÖfn. 6: 132 (1747). Hvitsjuda .. (dvs.) Förse kopparkärl med ett tunt öfverdrag af tenn. Dalin 1: 726 (1852). De pjeser, som skola hvitsjudas. Eneberg Karmarsch 2: 566 (1861). Björkman 488 (1889).
-SKAFTS-KNIV. (numera bl. tillf.) kniv med vitt skaft (av ben o. d.). BtÅboH I. 3: 33 (1624).
-SKALIG. (numera bl. mera tillf.) som har vitt skal; särsk. (o. i sht) om potatis. (Sorten) Ella .. ganska god matpotatis. Hvit elephant. Gammal, storvuxen, god, hvitskalig, plattoval sort. LAHT 1903, s. 180.
-SKIMRANDE, p. adj. (vit- 1810 osv. vitt- 1889) som skimrar vit l. vitt; jfr -glänsande. Kroppen (hos insekten) oval, framtill hvitskimrande. VetAH 1810, s. 275. ”Lofotveggen”, den kända, vintertid vitskimrande fjällkedjan. SvGeogrÅb. 1950, s. 143.
-SKINANDE, p. adj. [fsv. hvitskinande] som skiner vit l. vitt; jfr -glänsande. Florinus Voc. 210 (1695). Skuggorna löpte över bordets vitskinande duk. Moberg Utvandr. 179 (1949).
-SKINN. [fsv. hvitskin] (numera företrädesvis i skildring av ä. förh.)
1) till 1 b: vitt skinn (se skinn, sbst.1 2) (i sht om hermelinskinn). Cederlöf FinlPrästEkon. 51 (1934). Vitskinnen stodo ständigt i högre pris än gråskinnen. JämtlHärjedH 1: 523 (1948).
2) (numera bl. tillf.) till 1 e ϑ, särsk. metonymiskt, om vit person, särsk. motsatt: ”rödskinn” (se d. o. 2); jfr skinn, sbst.1 1. Indianerna skola fråga, hvarför icke de första hvitskinnen .. voro sådane (dvs. bildade). NIllT 1867, s. 194.
Ssg (till 1): vitskinns-garveri. (förr) DA 1808, nr 25, s. 6.
(1 c α, e ϑ) -SKINNAD. som har vitt skinn l. vit hudfärg; jfr -hyad. Verelius 34 (1681). Det var förbjudet att sälja vitskinnade människor i Nordamerika. Moberg Invandr. 26 (1952).
-SKRAPAD, p. adj. som skrapats (ren o.) vit. De blankskurade beslagen på matbackarne, de hvitskrapade borden, det nära lika hvita däcket. Gosselman SAmer. 11 (1842).
(1 e β) -SKRÅP. bot. om växten Petasites albus (Lin.) Gaertn. (som har vita blommor). Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 362 (1947).
-SKUMMANDE, p. adj. som skummar vit l. vitt; jfr -fradga, -skummig. Den väldiga, hvitskummande vattenmassan af den så kallade stora Cascaden. Atterbom Minn. 442 (1818).
-SKUMMIG. kännetecknad l. bestående av vitt skum; jfr -löddrig, -skummande. Min Faders boning, hvars höga torn hänga vacklande öfver Arduffs hvitskummiga strömfall. Ossian 1: 102 (1794).
-SKURAD, p. adj. (vit- 1792 osv. vitt- 1803) som skurats vit. Dricka, som gafs i en hwitskurad träkanna. SP 1792, nr 243, s. 3. Kusinerna som allihop är flickor (samlas) runt det vitskurade matbordet och ritar prinsessor. Henschen SkuggBrott 70 (2004).
-SKURARE. (numera bl. tillf.) jfr svart-skurare. Rinman Jernförädl. 140 (1772).
-SKÄCKIG. (numera bl. tillf.) vitfläckig. En hvit och en hvitskäckig Kråka. Grill PVetA 1795, s. 23.
-SKÄGGIG. som har vitt skägg. Den ståtlige, silfverlockige, hvitskäggige gubben. NIllT 1881, s. 124.
-SKÄR. skär skiftande i vitt; jfr -röd 1. Fallström VDikt. 2: 106 (1895, 1899). Det knubbiga, kraftigt sminkade ansiktet var vitskärt. Lundgren Bellow ProfDec. 166 (1982).
-SLAMMAD, p. adj. byggn. vitkalkad; jfr slamma, v. 3 slutet. Öland och Gotland .. ha i hufvudsak stenbyggnader .. På en del rikare gårdar äro de lagda i bruk och hvitslammade. TurÅ 1912, s. 38.
(1 e β) -SLÖJING. (†) om sprödskivlingen Psathyrella candolleana (Fr.:Fr.) Maire. Krok o. Almquist Fl. 2: 224 (1907).
-SMINKAD, p. adj. sminkad med vitt smink; jfr -spacklad. Några damer, som lågo i hvita teaterkappor på baksätena som svepta lik, hvitsminkade och med tuschstreck under ögonen. Strindberg Giftas 1: 155 (1884).
(1 e η) -SOT, äv. -SOTA. (†)
1) om rödsotsliknande sjukdom (utan blod i avföringen). Hwijtsooten .. hwar aff någre hundrade äre wordne döda An. 1656. vthi Warsaw. Utterman Ertmann C 3 a (1672). Linné Sk. 392 (1751).
2) bleksot (se d. o. 1), kloros. UHiärne Underr. 11 (1702). Det är ingen ruter i de flickorna .. Och så har hon ju hvitsot, den ena! Bremer Sysk. 1: 120 (1848). Björkman 489 (1889). jfr: Cannelin (1939; utan närmare angiven bet.).
3) om sjukdom yttrande sig i vita fläckar på huden. Carlstedt Her. 1: 138 (1832).
-SPACKLAD, p. adj. som spacklats vit; äv. (numera bl. tillf., vard.) motsv. spackla 2: vitsminkad. DN(A) 22/11 1919, s. 11. Vitspacklad i ansiktet. Zetterholm Duv. 182 (1958).
-SPETSAD. som har vit spets (se särsk. spets, sbst.2 1 b). UtsädT 1898, s. 75.
-SPINNARE. (†) ringspinnare (se d. o. 3) (som ss. larv spinner vit kokong). Dahlbom Insekt. 176 (1837). Lundell (1893).
-SPRUTIG. (†) om tackjärn: som (på brottyta) har vita korn l. småfläckar; jfr sprutig a. Garney Masmäst. 441 (1791). Eneberg Karmarsch 2: 6 (1859).
-SPRÄCKLIG, förr äv. -SPRÄCKLOT. spräcklig med vitt ss. en av färgerna; jfr -flammig, -grimlig. Chorkåpa – 1 aff grönblå floffuel .. Jt(em) een huit spräklot m(ed) en Christalsteen. InventBjörkesta 1570. Ju äldre en Tjäder-tupp blir, dess mer hvitspräcklig blir den i bröstet. VetAH 1801, s. 237.
-SPRÄNGD, p. adj. (numera bl. mera tillf.) som har vita stänk l. (fläckformiga l. strimmiga) inslag; vitfläckig l. vitstrimmig. Stofter .. 26½ ahl(nar) blå och hwit sprängd. BoupptVäxjö 1739.
-STAMMIG. om träd l. skog o. d.: som har l. kännetecknas av vit(a) stam(mar). Lummiga hvitstammiga hängbjörkar. Snellman Gift. 1: 238 (1842).
(1 e β) -STARR. bot. om halvgräset Carex livida (Wahlenb.) Willd. Klenstarren och Hwitstarren .. äro dels sällsynta, dels ännu otydeligt kände. Fischerström 4: 284 (1792).
(1 b) -STJÄRT. (†) om visst slags honungsbi med vit stjärt. (Sv.) Hvit-stiärt .. (lat.) Apis sylvestris candâ albâ. Schultze Ordb. 5001 (c. 1755).
-STRIMLIG. (numera bl. tillf.) jfr -strimmig. Oldendorp 1: 198 (1786).
-STRIMMIG. som har vita strimmor; jfr -sprängd, -strimlig. Berlinerblått, i större och mindre bitar .. (får) icke wara swart- eller hwitstrimmig. SFS 1847, nr 32, s. 11.
(1 b, c) -STRUPIG. som har vit strupe; särsk. till 1 b, i benämning på fågelart. Hartman Naturk. 210 (1836).
-STRYKA, -ning. särsk. motsv. stryka, v. III 13 (a): stryka (ngt) med vit färg l. puts o. d., vitmåla l. vitputsa; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. En ljten .. båth .. hwilken måste wara hwjt-struken ofwan wattnet. Broman Glys. 1: 317 (1707). Det gamla renaissanceslottet som de låtit hvitstryka. Strindberg Fjerd. 76 (1877). Den vitstrukna spisen. Moberg Nybygg. 616 (1956).
-STÄMPEL. (i sht i skildring av ä. förh.) stämpel för åstadkommande av relief; äv. om relief åstadkommen medelst sådan stämpel (jfr stämpel, sbst.1 3); särsk. (om ä. förh.) i fråga om sedelvitstämpling. Bewillnings-Utskottet .. (har) föreslagit, att den så kallade hwitstämpeln skulle påsättas uti Riksgälds-Contoirets Depositions-Contoir. BorgP 1810, 6: 374. Kamereraren förvarar den stora eller Hvitstämpeln. SPF 1816, s. 190.
-STÄMPLA, -ing. (i sht i skildring av ä. förh.) förse (ngt) med vitstämpel; i sht ss. vbalsbst. -ing. Att någon hwitstämpling af Chartor wäl icke kan werkställas uti Depositions-Contoiret. BorgP 1810, 6: 374. jfr: Credit-Sedels hwitstämplingen (har) blifwit förrättad i Riksens Ständers Banque. AdP 1800, s. 456. jfr sedel-vitstämpling.
-STÄRKT, p. adj. (tvättad) (skinande) vit o. stärkt (se stärka, v.1 II). Vid bordet satt en liten skrynklig, hopkrumpen gumma i hvitstärkt mössa. Carlén Rosen 775 (1842).
(1 e β) -SUGA. (†) vitplister. Nyman HbBot. 280 (1858).
-SVANS-HJORT. zool. om hjorten Odocoileus virginianus (Zimmermann); jfr virginia-hjort. Vitsvanshjorten .. mäter ca 105 cm över manken. DjurVärld 14: 185 (1960).
-SVART. vit o. svart; jfr svart-vit. Närmast oss se vi den vit-svarta fjällvärlden. Sandström NatArb. 2: 236 (1910).
-SVEPT, p. adj. svept i vitt. De hvitsvepta qvinnoflockarna sitta nu ”i det gröna”. Bremer GVerld. 3: 117 (1861).
(1 e δ) -SÅS. om (visst slag av) vit sås. Fatab. 1956, s. 65 (1872).
(1 (a)) -SÖM. (numera mindre br.) (söm åstadkommen gm) vitbroderi. På Kimstugugatan i huset N:o 122 mottages at sy .. Manschetter, Witsöm .. m. m. SP 1779, s. 480. SAOL (1973).
(1 (a)) -SÖMMERSKA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) kvinna som (yrkesmässigt) utförde vitbroderi. Les Lingères (hwit-sömmerskorna) äro ännu jemt syszelsatta i Paris. JournLTh. 1810, s. 992.
(1 (a)) -SÖMNAD. (numera mindre br.) vitbroderi; äv. konkret(are), om resultatet. En anständig Huspiga med hedrande betyg samt kunnig i hvitsömnad. GHT 18/1 1855, s. 4 (i annons). På bevarade skjortor har jämte vitsömnad ibland använts färgat garn. Svensson SkånFolkdr. 134 (1935). Östergren (1968).
(1 h slutet) -SÖNDAG. (vit- 1702. vita- 18511930. vite- 15261719) [fsv. hvita sunnadagher] (†) om viss söndag under kyrkoåret; särsk. om dels fastlagssöndag, dels första söndagen efter påsk (då de tidiga kristna gick till dop i vita kläder). Ath then marchnath, som ther pleger stondhe om xx:de dagh jwla schal epther thenne dag holles om then söndaghen i fasthen nesth epther hwitesöndag. PrivFrihetsbrJönk. 32 (1526). Afzelius Sag. 6: 62 (1851).
-TANDAD. som har vita tänder; äv. om ngt sakligt (jfr tandad 2). En slätt, i hvars fjärran bakgrund en ljusblå, upptill hvittandad mur aftecknar sig: det är Mus-tag-kedjan. Hedin GmAs. 1: 226 (1898). Han var vittandad och hade marinblå smoking och grön fluga och var mycket vacker. DN 4/10 1996, s. 7.
(1 e β) -TICKA. (†) benämning på olika arter av vita tickor (se ticka, sbst.2). Hwitticka, Boletus suberosus (dvs. sydlig anisticka) är mjuk, tät och tillika seg at hon kan brukas i bouteiller och flaskor såsom kårk. Rothof 668 (1762). NF 12: 1544 (1888; om fårticka).
(1 h slutet) -TISDAG. (vit- 1694 osv. vita- 15361891. vite- c. 16451978) [fsv. hvita tisdagher] om viss tisdag under kyrkoåret; särsk. om dels tisdagen närmast efter fastlagssöndagen, fettisdag (se d. o. 1), dels tisdagen i påskveckan (se påsk-vecka 2); jfr tisdag b. JönkTb. 131 (1536). IErici Colerus 1: 30 (c. 1645; om fettisdagen). I dymmelveckan hade hvarje dag ett tillägg till sitt vanliga namn: Palmsöndag, Frimåndag, (i skånsk form) Videtisdag (osv.). Wigström Folkd. 1: 93 (1880).
(1 e α) -TOBIS. zool. om fisken Hyperoplus lanceolatus (Le Sauvage), tobiskung; förr äv. om Ammodytes tobianus Lin., kusttobis. Nilsson Fauna 4: 653 (1855; om kusttobis). Hvittobisen .. – som är känd äfven under namnen tobiskung och sandål – förekommer vid Skandinaviens östra, södra och västra kuster. Stuxberg Fisk. 410 (1895).
-TOPPAD. vittoppig. Hallström ItBr. 218 (1901). Ett rödfärgat, vittoppat spjälstaket förbinder längorna med manbyggnaden. Kulturen 1956, s. 136.
-TOPPIG. som har vit topp l. vita toppar; särsk. om rotsak l. grönsak o. d.; jfr -toppad. Adelsköld Dagsv. 4: 324 (1901). (Åtta) rädisor, gärna vittoppiga. DN 28/7 2015, s. 16.
(1 e α) -TRUT. om måsen Larus hyperboreus Gunnerus; jfr trut, sbst.1 1, o. borgmästare 3, stor-mås, trut-mås. Ström SvFogl. 68 (1839). Vittruten eller borgmästaren, som spetsbergsfararna kalla honom, har sina boplatser i höga norden men drar sig under vintern söderut. Västerb. 1923, s. 83.
-TVÄTT. tvätt (se d. o. 1) av vita textilier; äv. konkret, om vita l. ofärgade textilier som skall tvättas l. (nyligen) har tvättats o. d. (jfr tvätt 2). En påse är avsedd för vittvätt, en för kulört-, ylle-, silkestvätt. TT 1927, Allm. s. 59. För bäddtextil gäller följande, om ej annat anges: .. Örngott 50 x 60 cm. 100 % bomull, vittvätt 85˚C. Ikea 1992, s. 262.
(1 e β) -TÅTEL. om växten Aira caryophyllea Lin. Auerbach (1916).
(1 b) -ULLIG. om djur (i sht får): som har vit ull; äv. dels allmännare: som är täckt med ngt som påminner om vit ull, dels bildl., med tanke på ullens vita färg l. mjukhet o. d., särsk. om moln. Bland hvitulliga får och tungt kringvankande oxar. Phosph. 1810, s. 205. Hvitulliga små skyar azurn fläcka. Snoilsky SDikt. 1: 160 (1865). Hela växten tätt hvitullig. HbTrädg. 6: 258 (1884).
(1 e α) -VAL. zool. om valen Delphinapterus leucas (Pallas) tillhörande familjen Monodontidae; i pl. äv. om familjen; jfr val, sbst.1, o. -fisk 2 o. beluga 2. Den med narhvalen jemnstora hvithvalen eller belugan förekommer .. i stora stim vid Spetsbergens och Novaja Semljas kuster. Nordenskiöld Vega 1: 158 (1880). NE (1996; om familjen).
-VARA. (utom i b numera bl. tillf.) om vara (se vara, sbst.1 1 (c)) som (vanl. l. typiskt) är vit. Kalksockret är fullt lämpligt till betsaftens afskiljande och saturation .. Man kan enligt .. (denna metod) erhålla lika god hvitvara. TT 1874, s. 141. Villkoret är dock att snöproblemet (vid vintersporttävling) får en bättre och billigare lösning än den hittills tillämpade, som gått ut på att hämta den åtråvärda vitvaran i Småland. SvD(A) 17/2 1961, s. 16. särsk.
a) [efter t. weisswaren] till 1 a, i pl., om vita l. ofärgade l. blekta (ngn gg äv. färgade) textilier; särsk. dels om (dam)underkläder, dels om sänglinne l. handduk l. duk o. d. Den goda leverantörskan af hvitvaror .. kunde ej undvika att några hundrade eleganta damer .. fingo kasta en blick på dessa underverk. NJournD 1858, s. 71. Hvitvaror för underkläder och sängkammarbruk samt för en del prydnader i hemmet blefvo billigare för kroppsarbetarna. Steffen LönsystH 2: 133 (1899). Vitvaror med färg massor av fynd! SvD(A) 8/1 1967, s. 15.
b) [efter eng. white goods] (fullt br.) till 1 e λ, om (större o. mer l. mindre fast installerad) hushållsmaskin; i sht i pl. DI 19/4 1979, s. 34. Sedan flera år tillbaka har världsmarknaden för s k vitvaror (spisar, kylskåp, diskmaskiner, tvättmaskiner) stagnerat. GbgP 2/12 1982, s. 24.
Ssgr (till b, äv. (numera bl. tillf.) till a): vitvaru-affär. jfr affär 6 (slutet). KatalIndUtstSthm 1897, s. 28. Kalsonger, underliv och underkjolar .. (görs) i parti och utförsäljas i .. s. k. vitvaruaffärer. Sömnadsb. 263 (1915). Kyl och frys hade de till exempel kollat upp .. i den lokala vitvaruaffären. GbgP 16/4 2012, Bil. s. 6.
-handel. jfr handel, sbst.2 11. Stort sortiment broderade kragar, ärmar, remsor .. m. m. till hvitvaruhandel hörande artiklar. GHT 4/6 1855, s. 3. Om de vill jobba med kläder får de praktisera i en klädbutik och om de vill sälja vitvaror får de praktisera inom vitvaruhandeln. SmålP 31/7 2010, s. A9.
-VARM. (numera mindre br.) vitglödande. Råkar man sedan at för mycket wärma stålet, så at det blir hwitwarmt .. då förlorar det den finhet det igenom lång smidning förwärfwat. VetAH 1740, s. 307. Östergren (1968).
-VED. (†)
1) till 1 e: splint (se splint, sbst.2); jfr ved, sbst.2 2. Ahlelöf SvarVetA 3 (1763). Hos många träd är den yngre eller yttre veden ljusare och lösare, hvarföre den blifvit kallad hvitved. Hartman Fl. CI (1838).
2) till 1 e β, om växten Corydalis cava (Lin.) Schweigg. & Körte, hålnunneört; jfr ved, sbst.2 2 a. Franckenius Spec. C 2 a (1638). Lind 1: 691 (1749).
(1 e δ) -VIN. (vit- 1903 osv. vitt- 1922 (: vittvinssås) osv.) vitt vin. AB 20/6 1903, s. 3. Längs den luxemburgiska stranden av Mosel utbreda sig vidsträckta vingårdar, vilkas druvor ge ett friskt och gott vittvin. GbgP 1950, nr 5, s. 2.
Ssgr: vitvins-glas. jfr glas 2 a. AB 11/8 1932, s. 5. Servera gärna vinerna i tulpanformade vitvinsglas. AlltMat 2015, nr 18, s. 121.
-sås. sås tillredd av l. smaksatt med vitt vin. DN 2/4 1895, s. 3. Vitvinssås serveras till fisk och skaldjur och ska självklart vara hemlagad! Davidsson Hälsokokb. 251 (2009).
(1 b) -VINGAD. som har vita vingar; särsk. (i zoologiskt fackspr.) i benämning på fågelarter (särsk. i uttr. vitvingad trut, om fågeln Larus glaucoides B. Meyer); äv. bildl., särsk. om segelbåt l. segelfartyg; jfr -bevingad. Frijden fölgde dem heem, och den hwijt-wingade Lyckan / Flög in i dheras Huus. Columbus (SVS) 2: 115 (1669). Glidande båtar och hvitvingade skepp. Callerholm Stowe 183 (1852). Såväl vittrut som vitvingad trut upptäcktes på soptippen vid Sjölunda. Sydsv. 9/1 2014, s. B9.
(1 e β) -VÄPPLING. vitklöver. Franckenius Spec. E 4 b (1638). Hwit-wäpling .. Många bruka blommorna i stället för Thé. Aspelin Fl. 42 (1749).
-VÄRME. metall. värme l. temperatur vid vilken upphettat material glöder med vitaktig färg; jfr -glöd, -glöda, -hetta. Svetsningen tillgår på det sätt att jern- eller stålstyckena upphettas .. till fullkomlig hvitvärme. Almström KemTekn. 1: 485 (1844).
(1 e β) -YXNE. om växten Pseudorchis albida (Lin.) Á. Löve & D. Löve. Weimarck SkånFl. 187 (1963).
. (†) ström med vitt l. smutsgrått smältvatten som bilda(t)s under o. rinner ut från en glaciär, glaciärälv. Bergstrand LbGeol. 84 (1868). De älvar, som komma från glaciärer, igenkännas lätt på den mängd slam de medföra. De kallas ofta vitåar på grund av den karakteristiska mjölkaktiga grumligheten. TurÅ 1937, s. 66.
(1 e δ) -ÄGG. (†) äggvita. (Sv.) Hwijtägg .. (t.) das weisze im Ey. Schroderus Dict. 69 (c. 1635). Heinrich 596 (1828).
(1 e) -ÖGA. [fsv. hvitögha] ögonvita; numera nästan bl. i vissa förb. l. uttr. (se slutet); jfr -hinna o. sen-hinna 2, vita, sbst. a. VarRerV A 6 b (1579). (De sjuka är) ytterst magra .. (o.) mycket bleka; hvitögat är marmorlikt. Hygiea 1840, s. 441. Ytterst omgives ögat av en skyddande hinna, senhinnan (vitögat), vars främre välvda del (hornhinnan) är genomskinlig. Bergholm Fys. 4: 96 (1925). särsk. mer l. mindre bildl., i vissa förb. l. uttr.
α) i sådana uttr. som se ngn l. ngt i vitögat, modigt l. oförfärat möta ngt farligt l. skrämmande (särsk. döden); äv. övergående i allmännare bet.: utan skygglappar betrakta en företeelse så som den verkligen är. Almqvist TreFr. 2: 8 (1842). Ni äro alla pröfvade flottare, som sett döden i hvitögat. Hemberg ObanStig. 9 (1896). Det var bara att se sanningen i vitögat. Nesser FallG 366 (2003).
β) (i sht i skildring av ä. förh.) i sådana uttr. som se vitögat på ngn, komma fiende l. villebråd nära (o. inom skotthåll). Mousqueterarne hade fått ordres för dagen att icke skjuta, förrän de sågo hwitögat på fienden. Ekelund 1FädH II. 1: 156 (1830).
γ) (†) i förb. med sådana verb som rulla l. visa l. vända ut, angivande att iris (till största delen) är dold o. att därmed större delen av ögonvitan är blottad, för att ange dels att ngn är upphetsad l. arg o. d., dels att ngn är sömnig l. trött. ArkNorrlHembygdsf. 1922, s. 11 (c. 1830). Jean, som såg Maurice blekna och vända ut hvitögat af trötthet. Lundquist Zola Grus 123 (1892). Två (dans)par ha törnat ihop; männen bli stående och rulla vitögat mittemot varandra. Hellström Malmros 236 (1931).
δ) (†) i uttr. rodna (ända) upp till vitögat, rodna starkt l. häftigt. På en gång flat och förtörnad .. lofvade hertigen, rodnande ända upp till hvitögat, att förekomma det anmärkta ofoget. Crusenstolpe Mor. 6: 274 (1844). Bergman JoH 10 (1926).
(1 (e)) -ÖGD, förr äv. -ÖGAD. om djur: som har vita ögon; äv.: som är vit vid l. runt ögonen; särsk. i benämning på vissa djurarter. Castrén Res. 2: 383 (1848). Hvitögda Markattan .. Ofvan skiffergrå eller svart, under gråhvit; ögonlocken hvitaktiga. Holmgren Däggdj. 412 (1865). Normala fruktflugor ha röda ögon, men det finns även en vitögd ras. NaturvForsknRådRed. 1947–48, s. 72.
(1 e β) -ÖRT. (†) ss. benämning på växtart vars blomkorgar är prästkragelika med vita strålblommor o. gul disk; särsk. dels om kamomill, dels om växten Anthemis cotula Lin., kamomillkulla; jfr -kulla. Franckenius Spec. B 3 b (1638; om kamomillkulla). Thet plägar mångestädes skee at Hwijtört, Hwijtnacka, them andra kalla Prästenackor om Hösten wäxa vthi Åkeren, hwilka om Wåren .. förqwäfia kornet och thet förbrän(n)a. IErici Colerus 1: 102 (c. 1645). Bolin Åkerogräs. 104 (1926; om kamomill).
Ssg: vitörts-ny. (†) om under ”vitörtens” blomning infallande nytändning; jfr ny, sbst. 1 c. Skal man och hafue wäxl att träde vti Pedermesse nyet, Th(et) kalles oce hwittörtz Nijet, Ty ther wäxer huijt örth efter vthi Åkeren. Brahe Oec. 109 (c. 1580; uppl. 1971). Afzelius Sag. 7: 292 (1853).
B (†): VITA-LÄDER, -SÖNDAG, -TISDAG, se A.
C (†): VITE-LOCK, -LÄDER, -LÖK, -SÖNDAG, -TISDAG, se A.
D (†): VITER-LÖK, se A.
E († utom i ssgn vitt-vin. Anm. Här redovisas endast ssgr som kan antas utgå från ordfogningar med vitt ss. n. sg. l. adv.): VITT-BLÅ, -CEMENT, -EMALJERAD, -GLAS, -GLÄNSANDE, -GRÅ, -GUL, -GULD, -KLÄDD, -LERA, -LIMMA, -LOCKIG, -LÄDER, -LÄTT, -MERA, -RUNSTYCKE, -SKIMRANDE, -SKURAD, -VIN, se A.
Avledn. (i allm. till 1): -VIT, n., se -vitt.
VITA, sbst., se d. o.
VITA, v.4 -ning. (numera bl. tillf.) göra l. färga (ngt) vitt; jfr vit-färga, vit-göra, vitna, v., vitta, v.4 Det tror jag nog! – interfolierade .. (skådespelaren), mycket ironiskt, i det han hvitade sitt ansigte till vålnaden. Hedberg 4År 279 (1858).
VITAKTIG, adj. som (har en färg som) närmar sig vit l. skiftar l. stöter i vitt. När watnet (dvs. urinen) j thet förste rödt vthseer, medh een hwijtachtig moln. Berchelt PestOrs. E 5 b (1589). Daniel Hadorph och en med honom som iag ey kende, uthan kappa, hafwandes en hwijtachtig tröya under. UUKonsP 19: 339 (1690). Deras afföde är till Ansichte hwijtachtige. Rudbeck d. ä. Atl. 3: 560 (1698). Haf-Örnen .. Hufvudet hvitaktigt i högre åldern. Ström SvFogl. 15 (1839). Den vitaktiga dagern utanför de stora fönsterrutorna. Heerberger Dag 8 (1939).
Avledn.: vitaktighet, r. l. f. Widegren 286 (1788).
VITE, sbst.1, se vita, sbst.
VITHET, r. l. f. [fsv. hvithet] egenskapen l. förhållandet att vara vit. särsk.
1) till 1; ofta mer l. mindre liktydigt med: vit färg; ngn gg äv. konkretare, särsk. om särskilt slag av vit färg; jfr vita, sbst. Helsingius P 6 b (1587). När man rörer starckt i watnet, som förr war genomskijnande, får det af blotta rörelsen en hwijthet i sin skum och fradga. UHiärne Förb. 43 (1706). Af Illiger tillägges .. flera hvitheter, såsom Svanhvit .. Elfenbenshvit .. Blekhvit. VetAH 1813, s. 103. Skulle garnet icke ännu hafva den önskade hvitheten, så kan det åter tagas i chlorbadet 3 timmar. AHB 38: 45 (1869). Kappans eleganta linje, hårets ljus, tändernas vithet. Stensdotter ArnesKiosk 302 (2004). jfr silver-, snö-vithet.
2) (numera bl. tillf.) till 4 (l. i bildl. anv. av vithet 1): oskuldsfullhet l. godhet o. d. De äro alldeles rasande dessa hufvuden som ej kunna finna någon skillnad mellan Svart och hvitt, om Svärtan ej gör sig sjelf och hvitheten ej är till genom sin frihet. Thorild 1: 424 (1782). Genom närvaron (av herrskapsfolk) hyfsades de tjenande nästan magnetiskt, fingo ett element af allmänlighet, af hvithet, som gerna brister dem. Almqvist Fattigd. 11 (1838).
VITING, om person m. l. f. (ss. ig.), om djur m. l. r., om sak r. l. m. (utom i c numera bl. tillf., vard.) sak l. varelse som är vit. särsk.
a) (†) om visst slags vit fjäril, i ssgrna rov-, rovfrö-viting.
b) till 1 e ζ, om (mindre) silverfärgat mynt, förr särsk. om vit (se vit, sbst.2). The gode men .. gaffwe .. oss för et swar at klippingen motte et fal faa saa at han ecke ginngo mera en for iiiij hwithinger. G1R 1: 183 (1524). Viting .. Tioöring. Östergren (1968; angivet ss. slang).
c) [jfr motsv. anv. av (amerik.) eng. whitey] (fullt br., vard.) till 1 e ϑ: vit person. Då ett par kvinnor kom in i rummet .. (o.) noga följde vitingarnas förehavande. HördeNi 1954, s. 269. (Boken) ”Passa dej, viting!” är en uppgörelse med det vita USA och en demaskering över hela linjen. DN 20/2 1970, s. 5. De hajade att de skulle lyssna på svarta band. Det var det inga vitingar som gjort tidigare. SDS 28/4 1996, s. A32.
VITNA, v., se d. o.
-VITT, n. l. r. l. m., förr äv. -VIT, n. [substantivering av n. sg. i substantivisk anv.] till 1 e γ, om vitt färgämne, särsk. ss. senare led i ssgrna bly-, zink-vitt.
Spoiler title