SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2017  
VOLTIGERA vol1tiʃe4ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (†, KlädkamRSthm 1651 A, nr 82).
Ordformer
(voltiger- (-sch-) 1663 (: Voltiger Mästare) osv. voltiser- (-å-, -c-) 1617c. 1750)
Etymologi
[av fr. voltiger, av it. volteggiare, cirkla, snurra, volta, till volta (se VOLT, sbst.1). — Jfr VOLTIGE, VOLTIGÖR]
slå volt, volta (se VOLTA, v. 1); äv. (o. numera nästan bl., ridk.) speciellare: utföra voltige; äv.: svinga sig upp (på l. över ngt); äv. bildl., förr särsk. dels: konstfullt l. med olika krumbukter o. d. samtala l. diskutera (kring ngt), dels tr.: förpassa (ngn l. ngt ngnstans). AOxenstierna 2: 307 (1617). Kropsens öfningar, såsom fäkta, voltigera och rida, kunna begynnas då lemmarnes styrka det tillstädia. Ehrensvärd PVetA 1743, s. 30. Att en bodgosse .. då han skulle voltigera öfwer en liten handtrappa .. föll baklänges öfwer den. Florman Anat. 2: 356 (1830). Vagnen vältade långsamt omkull och, under åtskilliga utrop, voltigerade vi, den ena öfver den andra, ned på landsvägen. Bremer FamH 85 (1831; uppl. 2000). Jag säger rent ut, att jag inte har lust att .. voltigera en half million i farbrors ficka, om den sedan skall bli hemgift åt mamsell Marie såsom grefvinnan Lillie. De Geer Lillie 14 (1880). Öfning i modersmålets stil var lika viktig som ett voltigerande med Ciceronianska vändningar. Heikel Filol. 163 (1894). (Cirkusprinsessan) som så förtjänstfullt voltigerade. SundsvT 28/9 2008, s. 50.
Ssgr: VOLTIGER-HÄST. särsk. (†) om trähäst använd vid voltigeövning; jfr voltige-häst. Möller 1: 330 (1745). Den gamla voltigerhästen reparerad och klädd på fötterna. PHLing hos Norlander LingFäktsal 11 (1805). Ekstrand Karlbg 75 (1937).
-MÄSTARE. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.): lärare i voltige l. gymnastik; jfr exercitie-mästare. Desse Exercitie Mästare skole wara, 1. En Fransösisk SpråkMästare .. och sidst en Voltiger Mästare. Annerstedt UUH Bih. 2: 62 (i handl. fr. 1663).
Spoiler title
Spoiler content