SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2019  
VRÅLA vrå3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (†, Lind (1749), Kellgren (SVS) 4: 330 (1783)); jfr VRÅL.
Ordformer
(förr äv. w-, -aa-)
Etymologi
[jfr d. vråle, nor. raule, lt. wrālen, eng. wrawl; av ljudhärmande ursprung]
1) om människa: (ss. (okontrollerat) uttryck för ilska l. smärta l. upphetsning o. d.) med stark (o. grov l. rytande) stämma frambringa tal l. oartikulerat läte l. sång o. d.; särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett med av, i sht förr äv. vid, angivande vrålandets orsak (särsk. i uttr. vråla av skratt, skratta okontrollerat o. högljutt o. d.); äv. med obj., särsk. ss. anföringsverb; förr äv. dels: jämra sig l. kvida, dels i fråga om oljud som frambringas av en grupp av människor: väsnas l. larma o. d. Vråla av smärta. Svart G1 104 (1561). (Den sjuke) gaff sigh till sängene wrålade och lett ylla som han plägade. Svart G1 148 (1561). (Munkarna) med stort wrålande twinga sig brödet til. Lundberg Paulson Erasmus 156 (1728). En af mine ledsagare började derpå .. sjunga eller rättare wråla, en Arabisk sång. Ödmann MPark 35 (1800). Ej blott Numidiens kung .. / Och Catilinas vänner der hörts vråla / Vid bödlars våld. Wennerberg 1: 48 (1881). Grabbarna stod längs kolstybbsbanan och vrålade av skratt. Eriksson ÖmhHung. 61 (1948). Vad fan glor du på? vrålade han och det glimmade otäckt i hans ögon. Johansson HusFlon 298 (1997). Pojken vill inte ha bröstet. Hon försöker men han vrålar än högre när hon lägger bröstvårtan mot hans mun. Jörgensdotter BergDöttrar 306 (2009). — jfr FRAM-, ILL-VRÅLA m. fl. — särsk. i sådana uttr. som vråla som en björn l. oxe; jfr 2. Wij wråle alle såsom Biörnar, och knulle (dvs. kuttrar) såsom duffuor. Jes. 59: 11 (Bib. 1541). (Den misshandlade) krökte sig som en matk omkring på jorden, och wrålade för sweda och wärk som en oxe. Humbla Landcr. 273 (1740).
2) om vissa (i sht större) djur, särsk. tjur l. björn: utstöta ett grovt o. kraftigt o. starkt läte. PPGothus Und. A 3 a (1590). När .. (valarna) tijmas emellan bägge wårfrwdagharna om Sommaren äre the grymme, och wråla medh itt stort liwdh. Forsius Phys. 152 (1611). Biörnen reste sig. Wrålade och såg sig omkring efter den, som gifwit honom detta sår. Mörk Ad. 1: 88 (1743). En Tiur, om den skal wara god, ser så ut: Han har enstark och stadig kropp, .. rifwer och sparkar bra med föttren och derjemte råmar och wrålar. Dahlman Reddej. 25 (1743). (Sälarna) vråla om natten då de slåss om liggställena. Nilsson Fauna 1: 305 (1847).
3) [eg. utvidgad anv. av 1, 2] om ngt sakligt: avge kraftigt ljud, föra oväsen; äv. mer l. mindre bildl. Warnmark Epigr. C 3 b (1688). När Milan börjar til at wråla, bulra och draga andan åt sig, är tid at sticka op .. (luft)hol. Wallner Kol. 39 (1746). Vid tjocka vråla mistlurarna. BygdFolk 1: 198 (1927). Utanför vrålade jetplansmotorer. Wahlöö Stålspr. 41 (1968). Allt i mig vrålar i protest. Bredow BaraInte 152 (2009).
4) [sannol. urspr. betecknande att ngt sker under l. frambringar vrålande o. d.] (vard.) ss. förled i ssgr, med förstärkande innebörd.
Särsk. förb.: VRÅLA FRAM10 4. jfr framvråla.
1) till 1: vrålande framsäga l. frambringa (ngt); äv.: vrålande påheja (ngn). Sådant föder thordön i hans bröst / Och dessa klagomål som fram han wrålar. Hagberg Shaksp. 4: 186 (1848). De män som kommer till RFK-arenan .. (brukar) försöka vråla fram de biffiga fotbollsspelarna i Redskins till seger. DN 2/6 1996, s. A9.
2) till 3: under vrålande dels träda fram (se träda fram 2) l. visa sig, dels (snabbt) röra sig framåt; äv. bildl. Om förställningen och förtegenheten hvilar på diplomaternas läppar så vrålar sanningen fram ur kanongapen. Lindqvist BakMoln. 141 (1911). Båtvidunder som kan vråla fram i 200 kilometer i timmen på havet. NerAlleh. 8/8 2009, s. 22.
VRÅLA TILL10 4. till 1, 3: frambringa ett plötsligt o. kortvarigt vrål; ss. anföringsverb äv. med obj.; äv. (numera bl. tillf.) i opers. pass. Grufweligen wrålades till då stenarne flöge rätt som af en oxe. UUKonsP 15: 224 (1682). Far då åt avgrunden! – röt jag och sänkte stålet i hans hjerta. – Jussuf vrålade häftigt till .. och uppgaf andan. Palmblad Nov. 2: 217 (1841). Då och då vrålar isen till i liksom bortskuttande tonvågor. TurÅ 1913, s. 158. ”Mathilda Wredes skål!” vrålar han till. SLagerlöf i BremerBild 136 (1913).
VRÅLA UT10 4.
1) till 1: vrålande framsäga (ngt) l. ge uttryck åt (sinnesstämning), skrika ut. GHT 1905, nr 209 B, s. 3. De nästan vrålade ut sin sorg över söner och bröder, som fallit i kriget. Hedin KrRyssl. 560 (1915).
2) till 3: under vrålande förflytta sig ut. Koch AntHav. 202 (1918). Bakom portarna stridsflygplan .. beredda att dygnet runt vråla ut för att ingripa mot inkräktare i luftrummet. DN 19/5 1987, s. 11.
Ssgr: (2) VRÅL-APA. om (individ l. art av) apa tillhörande släktet Alouatta Lacépède (som kännetecknas av ett vrålande läte); äv. dels (i sht i pl.) om släktet, dels koll.; äv. bildl., om skränig l. skrikig person; jfr böl-apa, tjut-apa. De Americanska markattorna äro något olika de öfriga; t. ex. Wrål-apan, hwars röst är wrålande och förskräcker på långt håll. Hartman Naturk. 163 (1836). En mycket omtalad grupp av brednäsor är vrålaporna av sl. Alouatta, vilka fått sitt namn efter det kilometerlångt hörbara ljud, som hannarna frambringar. DjurVärld 11: 479 (1960). De som skriker högst och värst (på ishockeymatcher) är tyvärr .. föräldrar. Barnen till dessa vrålapor tror säkerligen att sporten ska handla om våld. NerAlleh. 14/11 2015, s. 2.
(4) -HUNGRIG. synnerligen hungrig. Jag (var) så vrålhungrig så Adolf måste bjuda mig på supé. AB(A) 8/9 1937, s. 12.
(3, 4) -KÖRA. i fråga om framförande av bil l. motorbåt o. d.: köra snabbt (o. så att motorn för oväsen); äv. (i sht i fråga om utövande av idrott): kämpa hårt; äv. med obj. IdrBl. 1935, nr 15, s. 6. Det går inte att vrålköra från början för att hänga på de bästa, säger 16-åriga (simmerskan). Barometern 9/8 2013, s. 32. Att vrålköra en knölig Saab 99 från tidigt 70-tal utan servo är hennes sätt att rensa tankarna. SundsvT 3/5 2015, s. 40.
(1, 4) -MUCK. (i sht i fråga om ä. förh., starkt vard.) om sista utryckningen från militärtjänstgöring (ss. extraordinär händelse l. med tanke på att den som ryckte ut brukade l. föreställdes vråla av lättnad o. lycka); jfr muck, adj. osv. II. DN(A) 16/2 1934, s. 24. Den här gången var det vrålmuck; definitivt sista muck. DN(A) 2/5 1965, Söndagsbil. s. 1.
Ssg: vrålmuck-dag. (numera bl. tillf.) om dagen för ”vrålmuck”. ”Vrålmuckdag” – d. v. s. slut på tjänsten i kronans kläder. DN(A) 30/9 1928, s. 18.
(4) -PLUGGA. plugga (se d. o. 3 b) intensivt; ofta ngt nedsättande, med tanke på att sådant pluggande är mekaniskt l. kortsiktigt o. d. Vi 1951, nr 16, s. 7. Många elever vrålpluggar till en skrivning. Två veckor senare kan .. (de) knappt hälften av vad de kunde två veckor tidigare. JönkP 26/5 2015, 2: 17.
(3, 4) -ÅK. om bil som (med tanke på formgivning l. motorkraft o. d.) är extraordinär. Bergman SkolpSlang 131 (1934). Ett vrålåk från Detroit med bl. a. bar och kylskåp i det fem meter långa vita skrovet. SvD 1/2 1972, s. 22.
Spoiler title
Spoiler content