SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2017  
VRAK vra4k, sbst.1, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(vraak (w-, -ck) 1527–1712. vrack (w-, -ch) 15271720 (: Skattewrack). vrak (w-) 1529 osv.)
Etymologi
[fsv. vrak; jfr fd., d. vrag, nor. rak, mlt. wrak, wrack (varav t. wrack), mnl. wrac (nl. wrak), eng. wrack; jfr äv. (med annat avljudsstadium) fvn. rek; till VRÄKA (med avs. på bildningstypen jfr SKALV, SPRÅNG, sbst.1, m. fl.); i bet. 1 möjl. lån av mlt. — Jfr VRAK, sbst.2]
1) ss. senare led i ssgrna IS-, SKEPPS-VRAK, i fråga om verkan av väder l. vind l. sjö (se SJÖ, sbst. 5).
2) om (gm vind l. sjö (se SJÖ, sbst. 5) l. grundstötning o. d.) skadat fartyg som utan styrsel driver omkring på l. sjunkit i hav l. sjö l. vattendrag l. av vågor l. strömmar vräkts upp på land; särsk. i sådana uttr. som ligga för vrak (se FÖR, prep. I 21 a), bli vrak (förr äv. gå i vrak; jfr VIII 8 j α); äv. dels utvidgat (se slutet), dels oeg. (särsk. om annat transportmedel) l. mer l. mindre bildl. Påå huilka siidor någer skep för stortt ouedher och storm skyldh, råka för wraak att driffues ij land. G1R 2: 264 (1527). At sidst han medh sitt Skepp måst ynckligh gå i Wraak. Wexionius Sinn. 3: G 4 b (1684). Ett ankare och vrak af farkoster, sammansatte utan spik, funnos nedsänkte på sjöbotten. Hisinger Ant. 7: 120 (1840). Under ebben ser man med sand öfverhöljda vrak efter de skepp, som i gångna tider förlist vid stranden. LbFolksk. 731 (1892). (Han red) en oxe, som bar honom genom blötan, sedan en liten medförd båt blivit vrak och måst övergivas. Hedin Pol 2: 228 (1911). Vraket efter det på tisdagen över Östtyskland nedskjutna amerikanska RB 66-planet ligger i en skog omkring 25 kilometer från gränsen till Västtyskland. DN(A) 12/3 1964, s. 6. Vraket av m/s Estonia hittades klockan 16.40 svensk tid i går. GbgP 1/10 1994, s. 6. — jfr SKEPPS-, SKONAR-, SKUT-, STORM-, STRAND-VRAK. — särsk. i utvidgad l. allmännare anv., om ngt som driver l. drivit på l. sjunkit i hav l. sjö l. vattendrag l. kasta(t)s upp på strand; äv. i koll. anv., om vrakdelar l. värdelösa föremål o. d., ofta liktydigt med: vrakgods. Att mycket vraak ligger på bottnen. RP 3: 185 (1633). Igenom frost och snö, på Jutlands öde-fält, / Var Svenska Hären förd i läger utmed Bält; / När Carl i enslig gång, som långs åt stranden hastar, / På vrak af is och skum et retadt öga kastar. GFGyllenborg Bält 5 (1785). Man såg nästan inga andra än redlösa Skepp, och hafs-ytan betäkt med vrak. Tornquist Utk. 1: 128 (1788). Fruktansvärdt har stormens väldiga ande i förening med vredgade vågors förstörande makt fyllt stränderna med spillror och vrak. GHT 31/12 1861, s. 3. jfr HAVS-, IS-, SJÖ-, SKEPPS-, STRAND-, STRÖM-VRAK.
3) († utom i b, c o. i ssgr) om ngt (som gm sortering l. gallring o. d. frånskiljts ss.) bristfälligt l. ej fullgott l. odugligt; avskrap (se d. o. 2 a) l. utskott (se d. o. 3); äv. dels om jordegendom l. gård o. d. som vanskötts l. förfallit, dels om mynt som gäller för lägre värde än åsatt (jfr VAN-VÄRDE); särsk. med särskild tanke på det ringa ekonomiska värdet, särsk. i sådana uttr. som dels komma, dels ligga l. vara i vrak, bli resp. vara utan (större) värde; äv. om person, i ssgn KRON-VRAK. G1R 19: 62 (1548). Smör och sådana vharur ähr så gott som i vraak och lithet geller. OxBr. 3: 247 (1631). Blefve dhet myntet, som .. (av blandmetall) giordes, hvar annan helt olikt och altså skulle dhet snart komma i vrak. Carl XII Bref 141 (1715). Jordbruk ligger i vrak, sen granlåt blifvit et handverk. Nicander GSann. 154 (1767). Vid Karl Gustafs död låg det kungliga biblioteket i Stockholm alldeles för vrak. Fryxell Ber. 14: 149 (1846). Maskinen för matning af hästskosöm, hvilken är så konstruerad, att den automatiskt utslungar de odugliga sömmen eller ”vraken”. TT 1897, Allm. s. 375. — jfr SAND-, SAX-, SKATTE-VRAK. — särsk.
a) om ämne l. råvara l. material o. d; i vissa språkprov svårt att skilja från b. Bleff nu Ricardis tienare thil sagth ath behålla sam(m)a eckiebordh, doch de som duffse (dvs. tjänliga) ähren och huadh för wrack ähr, theth skal wthskythas. TbLödöse 401 (1597). Ej .. (skulle) genom sådan obeskränckt utförsel af Kopparplåtar den öfrige .. Koppar komma till att förfalla uti wrak och afslag. Stiernman Com. 5: 704 (1698). Andre lefwerera ej annat än klipte, färdige och fullgoda (tak)plåtar, samt upsmälta och tilgodo göra sielfwe, alt skro och wrak. Rinman Jernförädl. 108 (1772). Liggmilor .. vid hvilka ved af olika längder kan användas, förordas särskilt vid upprensning af skatar och vrak å afdrifna sågskogar. JernkA 1878, s. 556. (Vid taxeringen av skogsmark skall) hänsyn tagas till tekniska fel i virket. Uppenbara vrak medtagas .. ej i det mätbara virkesförrådet. SFS 1951, s. 930. — jfr FODER-, KRUBB-, MUSE-, SPANNMÅLS-, TJÄRU-VRAK.
b) ss. beteckning för viss kvalitet; särsk. (o. numera bl., skogsv.) om sämsta kvalitet hos virke; jfr a. Att huart faath som askann war packatt vthi, skulle hålle sådann längdt, bredd och diupheett, såsom thet ähr .. bruk i Dantzigh .. och att sielfue askann skulle beståes för samma wrak såsom denn polneske aska vthi Dantzigh. 3SthmTb. 4: 120 (1601). Sedan plåtarne blifvit klippta, synas de och sorteras efter sin godhet, i 1:a sorten, 2:a sorten och vrak. JernkA 1864, s. 98. (Hudarna) indelas .. i media, sekunda och utskott eller vrak. Förbundet 1907, nr 2, s. 3. Vid skeppning för export klassificeras virket. Man skiljer därvid mellan s. k. sorterad och osorterad vara, kvinta, utskott och vrak. HantvB I. 2: 40 (1934). — jfr ARSENIK-, SILL-VRAK.
c) (numera bl. ngn gg) i mer l. mindre bildl. anv. Forsius Fosz 77 (1621). Ehrt höga mod, stoora ord, ehr pracht .. / Är hoos oss alt i föracht och i vraak. Lindschöld Gen. B 2 b (1669). Lärdom ligger i vrak; men Pengar i verldene gälla. Nicander GSann. 21 (1766). Jag önskar att några duktiga arbetare kunde få stipendier att resa till Polen, för att erfara hur ett rike ser ut som vrak. Hedin 4Tal 33 (1914). — jfr SLAGGE-VRAK.
4) [eg. bildl. anv. av 2, 3] om fysiskt l. psykiskt svag l. nedbruten person (som inte förmår arbeta l. klara sig själv); i sht förr äv. med nedsättande l. ringaktande bet., liktydigt med: vekling l. odugling l. ynkrygg. Då blef ho(n)um öfuertÿgat at han jnth(et) studerer vthan går för ett wraak. 3SthmTb. 9: 348 (1616). Så är då Herrn hufwudfiende med det der gamla wraket Argan. Boding Molière Mick. 39 (1741). Hertigen ropade då til Befallningsmannen öfwer Galererne: Släpp det wraket straxt löst, at han icke må skämma bort alt det andra så dygdiga Folket. DA 1793, nr 33, s. 1. Så ska jag åtminstone tvätta dig, ditt vrak, då du inte orkar göra det själf. Hülphers HerrHäst. 112 (1907). De som överlevde (kriget) kom hem som vrak. SvD 7/12 1996, s. 35. — jfr LAT-, MAT-, MÄNNISKO-, RING-, STRAND-, UR-VRAK.
Ssgr (Anm. Vissa av nedan till 3 förda ssgr kan möjl. äv. hänföras till vraka, v.3, l. vraka, v.4; jfr äv. de under vraka, v.3, anförda ssgrna): A: (2) VRAK-BJÄLKE. (numera bl. tillf.) bjälke bärgad från vrak. OxBr. 11: 780 (1640). Nu var det så, att handlande Lundgren hade tre famnar ekved af vrakbjälkar från tysken som stötte på .. här utanför. Engström 5Bok 201 (1910).
(2) -BOJ. jfr boj, sbst.1, o. -fyrskepp, -prick. På sådana ställen, der sjunket vrak är hinderligt för sjöfarten, utläggas grönmålade bojar (vrakbojar). NF 17: 1407 (1893).
(3 b) -BRÄDA, äv. -BRÄDE. (vrak- 1640 osv. vraks- 1773) (numera bl. ngn gg) utskottsbräda; jfr -planka. OxBr. 11: 781 (1640). Takbrädena voro vanliga s. k. vrakbräder, ej spåntade. SyneprotHinneryd 10/9 1895.
(2) -DEL. jfr -stycke. Vrakdelar såsom akterstäf, bottenstockar m. m. .. hafva hittills utgjort fångsten från det sjunkna danska örlogsskeppet. VFl. 1909, s. 88.
(2) -DYKNING. om handlingen l. verksamheten att gm dykning söka efter l. utforska vrak; äv. konkretare, om enskilt tillfälle för sådan dykning. GbgP 15/5 1983, s. 20. Under en vrakdykning i Öresund förlorar en av dykarna medvetandet. HbgD 5/9 1995, s. 31.
(3 a) -EK. (†) ek bedömd ss. otjänlig till gagnvirke; jfr -träd. PH 13: 486 (1786). Hafwe Wi .. welat förordna att utstämpling af wrak-ekar må inskränkas till samma län ifrån hwilka för Flottans behof hygge för året werkställes. SFS 1826, s. 552. Ymer 1933, s. 195.
(2) -FISK, sbst.1 (sbst.2 se vräka ssgr) [efter eng. wreckfish] om den till familjen Polyprionidae hörande fiskarten Polyprion americanus Bloch & Schneider (som i sht anträffas i närheten av sjunket vrak(gods)); i pl. (zool.) äv. om familjen. 1Brehm III. 1: 194 (1876). Vrakfisken .. har blifvit iakttagen i de mest skilda delar af verldshafvet, såväl i Atlanten som på Stilla Hafs-sidan af jorden. Smitt SkandFisk. 48 (1892). NE (1996; om familjen).
(2) -FISKE, sbst.1 (sbst.2, 3 se vrak, sbst.2 ssgr, vräka ssgr) fiske bedrivet i närheten av vrak. Engström KaapAfr. 242 (1937). Mitt hjärta klappar för vrakfiske och djuphavsfiske utanför Västkusten. Yrkesfiskarna ser vraken som trålhinder och tipsar oss. AB 11/1 2000, s. 11.
(2) -FYRSKEPP~02, äv. ~20. (förr) fyrskepp utlagt i (starkt trafikerat) farvatten för att markera plats för vrak; jfr -boj. Vraket väster om Bredgrund .. är bortsprängdt och vrakfyrskeppet indraget. GHT 22/11 1895, s. 3.
(2 slutet) -FÅGEL, sbst.1 (sbst.2 se vräka ssgr) [benämningen sannol. av fågelns sätt att fiska gm att låta fisken driva ss. vrak framför sig mot strand] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om den av fisk levande simfågeln Mergus merganser Lin., storskrake. Förliden höst, när wrakfogelen hade Inkiört fisken till landet, då hafuer han med nädt fångat en stor dell fisk. VRP 1633, s. 487.
-GODS. (vrak- 1547 osv. vrake- 1547) [jfr mlt. wrakgūt]
1) till 2, koll., om skeppsdelar (l. andra föremål) som befinner sig på havs- l. sjöbotten l. driver på hav l. sjö l. vattendrag l. kasta(t)s upp på strand; jfr gods 1, 2 o. strand-gods 1. Att Thommas Iönson haffwer skickett någett aff thet wrackgodz aff the Tyske skep hit till oss. G1R 18: 551 (1547). Vi plockade vrakgods på stränderna och lagade vår middag över eld på valnöt och mahogny. TurÅ 1949, s. 334.
2) (numera mindre br.) till 3 a: bristfälligt l. odugligt gods (se d. o. 2); äv. mer l. mindre bildl.; jfr utskotts-vara. 3SthmTb. 12: 184 (1621). Emedan .. (benämningen passhampa) gifwes alt utskott eller wrakgods, som swarar emot .. sämsta slaget af Lin. SamlRönLandtbr. 1: 210 (1775). Den kåkstrukne blev moraliskt och socialt förkastad av samhället. Och han förblev vanligen mänskligt vrakgods. ÅbSvUndH 23: 141 (1928).
(3 a) -HUD. (numera mindre br.) ss. av sämre (o. ej godkänd) kvalitet (ut)sorterad hud; jfr -skinn. ArkliR 1566, avd. 13. I sortiment skiljes på: slagthudar .. af slaktade djur; döda hudar .. af sjuka och fallna djur samt slutligen vrakhudar. Förbundet 1907, nr 3, s. 7. jfr rens-vrakhud.
(3 a) -JÄRN. (förr) ss. av sämre (o. ej godkänd) kvalitet (ut)sorterat järn. ArkliR 1562, avd. 14. Ett problem var användningen av det vräkta järnet .. (men) vrakjärnet försåldes till skilda ändamål inom landet, ja även utfördes. HT 1930, s. 379.
(3) -KAMMARE. (†) hos artilleripjäs av ä. modell: kammare (se kammare, sbst.2 6 c α) för l. med laddning bestående av metallskrot. ArkliR 1565, avd. 22.
(3) -LOD. (†) artilleriprojektil av järnskrot; jfr lod, sbst.4 2, o. -skytt. ArkliR 1564, avd. 21. TbLödöse 84 (1588).
(3 a, b) -MAST. (†) om (ut)sorterad stock l. trädstam för användning ss. mast av sämre (o. ej godkänd) kvalitet; jfr mast, sbst.1 3. OxBr. 11: 780 (1640). Wrak-master, som wid mätningen ej finnas fullgode. PH 6: 4378 (1756).
(3 a) -ORDNING. (†) ordning (se d. o. 3 b) rörande kontroll o. (ut)sortering (inför utskeppning) av vissa varor. Hafwe Wij .. funnit godt en wisz Wrak-Ordning at författa låta. Stiernman Com. 4: 202 (1679). ASScF 18: 426 (1891).
(3 a) -PAPPER. (numera mindre br.) papper av sämre kvalitet; äv. om ss. skräp kasserat papper. Serenius Ooo 1 b (1734). Papperet (i handskrifterna) hade ifrån början varit ganska dåligt, nemligen vrak-papper med stora hål, och var af tiden nu mycket förtärt. Agrell Maroco 2: 337 (1800, 1807). Att Pigan helt simpelt kastade .. (reversen) med WrakPapper i kakelugnen. VDAkt. Brev 13/11 1843.
(3 a, b) -PLANKA. (numera bl. ngn gg) jfr planka, sbst. 1, o. -bräda. OxBr. 11: 795 (1640). Vrakplankor till landgångar. TByggn. 1859, s. 17.
(2) -PLUNDRARE. person som plundrar vrak; jfr -plundring. SvTidskr. 1873, s. 185. Fylld av upprorskänslor lever han nu ett laglöst liv som tjuvfiskare och vrakplundrare. 3SAH LIII. 2: 194 (1942).
(2) -PLUNDRING. jfr -plundrare. Molin SSkr. 370 (1895).
(3 a, b) -PLÅT. (†) ss. felaktig (ut)sorterad (o. kasserad) plåt. PH 5: 3266 (1752). Vrak-Plåtar kallas alla som hafva hål eller andra synnerliga fel. Stål Byggn. 1: 84 (1834). JernkA 1894, s. 390.
(2) -PRICK. jfr prick, sbst.1 II, o. -boj. Konow (1887). I publikationen får man noggranna anvisningar om släckta fyrar, vrakprickar och indragna bojar. SvD(A) 15/9 1962, s. 18.
(3 a, b) -SILL. särsk. (i sht förr) om ss. av sämre (o. ej godkänd) kvalitet sorterad sill. BohFiskT 1890, s. 215. När far fått ihop en vagnslast fisk fick jag spänna för hästen och mitt i natten sätta mig på skrallvagnen och köra upp till Kalmar med vraksill. DN(A) 21/12 1958, s. 23.
(3 a) -SKINN. (†) jfr skinn, sbst.1 2, o. -hud. G1R 21: 249 (1550). KlädkamRSthm 1565, s. 17 b.
(3) -SKYTT. (†) jfr skytt, sbst.3 1, o. -lod. ArkliR 1563, avd. 21.
(3) -SPIK. (†) ss. felaktig (ut)sorterad (o. kasserad) spik. Något mer Vrak-spik har man .. at vänta vid Torf-smide, om ämnes-järnet är flagigt. VetAH 1781, s. 280. Ahlman o. Forsman (1885).
(2) -SPILLRA. jfr spillra, sbst.1 1 b; äv. mer l. mindre bildl., särsk. om person. PT 1899, nr 61 A, s. 4. Taina är bara en vrakspillra från det förgångna, vilken viljelöst driver omkring för dyningarna från det politiska världsskeendets stormar. OoB 1936, s. 545.
(3 a) -STEN. sten av sämre kvalitet (som är olämplig för huggning l. bearbetning (o. därför har sorterats bort)). KrigVAH 1817, s. 89. Då endast vissa skikt .. är dugliga för bearbetning .. är brottens omgivningar belamrade med vraksten. TurÅ 1970, s. 120.
(2 (slutet)) -STYCKE. (ilandflutet) stycke av vrak; jfr -del. I dag synas i yttre skären SV. härifrån vrakstycken i drift. Tiden 7/11 1848, s. 3.
(3 a) -STÅL. (förr) om utsmitt stål av sämre kvalitet; jfr varg-stål. Rinman Jernförädl. 224 (1772). Smederna köpte .. stålet hos järnkrämare, som ofta beställde s. k. vrakstål från stålbruken för halva priset. Fornv. 1970, s. 344.
(3 (b)) -STÄMPEL. (†) stämpel som utmärker vara(s kvalitet) ss. bristfällig l. undermålig; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -stämpla. För den Sill och Fisk, som wid wräkningen finnes sådan, at den för god Köpmanna wara ej räknas kan, utan med Wrak-stämpel tecknas måste, böra inga præmier bestås. PH 5: 3620 (1754). Hedenstierna Svenssons 96 (1903; bildl.).
(3 (b)) -STÄMPLA, -ing. (†) jfr stämpla, v.1 2, o. -stämpel; äv. mer l. mindre bildl. Bondeståndet .. anhåller .. at alla vrakstämplade ekar måge ställas under hemmansägarnes egen disposition. PH 13: 486 (1786). VDAkt. 1830, nr 640 (bildl.).
(3 a, b) -TEGEL. (†) tegel klassat ss. (i det närmaste) odugligt till byggnadsmaterial. Är tilgång på vrak-tegel .. så gör 1/2 tunna tegelmjöl i hvar sandbruks mänja mycket godt. VetAH 1780, s. 206. FinSvStorordb. 122 (1968).
-TIMMER.
1) till 2 (slutet), om timmer från skeppsvrak; jfr -ved 1. Röding 2: 931 (1796). Om inte dä låg någe vraktimmer oppkastat på skären å hällarna där ute. Sparre SkeppKrusPap. 185 (1919).
2) till 3 b, om timmer klassat ss. odugligt till såg- l. byggnadstimmer o. d.; jfr -ved 2, -virke. Weste (1807). Till de öfriga 5 milorna utgjordes veden af merendels grofva torrfuror, vraktimmer och skadad skog. JernkA 1886, s. 527.
(3 a) -TJÄRA. (†) vattenhaltig tjära; jfr pärma, sbst.2 2. Tjärbärma eller Wraktjära. SPF 3: 332 (1819). 2NF 30: 195 (1919).
(3 a, b) -TRÄD. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr träd, sbst.3 1, o. -ek. Hannikainen (1893). Att det .. är den omständigheten, att avverkningsavskräde såsom toppar, lump och vrakträd lämnas kvar i skogen .. som bidrager till barkborrens tilltagande i en trakt. Trägårdh Skogsins. 99 (1914).
-VED.
1) till 2 (slutet): drivved; jfr -timmer 1. Lind 1: 1550 (1749). Nyodling på hedmarkerna ute vid havet, där man även samlar ljung, komockor och vrakved. ForsknFramst. 1977, nr 5–6, s. 24.
2) till 3 b; jfr ved, sbst.2 1, o. -timmer 2. Skogsförbrukande näringar, hvilka .. erbjuda ett tillfälle att begagna sämre skog, och så kallad vrakvred. QLm. 4: 33 (1833).
(3 a, b) -VIRKE. jfr -timmer 2. Weste (1807). Vissa (såg)verk föra utom dessa fem kvaliteter även en VI. sort, som i sig inrymmer utskotts- och vrakvirket. SvSkog. 990 (1928).
(3) -VÄRD. (†) = -värdig. At alt Jern, som något wrakwärt fehl hafwer .. skal .. vnder wräkerij och confiscation förfallet wara. Stiernman Com. 3: 890 (1671). Ägaren (bör) sielf vtskieppa sitt wrak-wärda och elaka jern. Arnell Stadsl. 460 (1730). JernkA 1825, 1: 180.
(3) -VÄRDIG. (†) om ämne l. råvara o. d.: bristfällig l. undermålig l. oduglig; äv. i överförd anv., om fel; jfr -värd o. vräk-värdig. Bergv. 1: 399 (1690). Finnes .. något wrakwärdigt, bristande eller illa sorteradt gods, bör hela posten undergå wederbörlig besigtning. Bergv. 3: 25 (1757). Hvad stångjärnet angår, så finnes at det kan blifva fullkomligen godt, och utan alla vrakvärdige fel. Rinman 2: 1059 (1789). Åkerman Stångj. 149 (1839).
B (†): VRAKE-GODS, se A.
C (†): VRAKS-BRÄDA, se A. —
(3 a, b) -VRAK. (synnerligen) odugligt (o. obrukbart) ”vrak”. Stiernman Com. 2: 146 (1638). En tjär-skurare .. som skurade (skirade, profvade) varan och indelade den efter dess värde i fyra slag, eller god tjära, råd, vrak och vraksvrak. TSkogshush. 1876, s. 199.
Avledn. (till 2): VRAKA, v.1 (tillf.) låta (ngt) bli vrak. En liten utriggarkanot av primitiv typ, som låg, sannolikt vrakad, på den öde lovartsstranden. Hornborg Segelsjöf. 38 (1923). Endera blir skutan totalt nerbruten och vrakad i en tyfon utanför Japans kust, eller också (osv.). Nilsson Bar. 82 (1934).
Spoiler title