SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2021  
XEROTIN kser1oti4n l. kse1roti4n, förr äv. ZEROTIN, n. (Lundell (1893) osv.) l. r. (SAOL (1950) osv.); best. -et resp. -en.
Ordformer
(xerotin (-th-) 1867 osv. zerotin (-th-, -e) 18671942)
Etymologi
[jfr eng. xerotine siccative; bildat till gr. ξηρός (se XERO-) med den i ämnesnamn vanliga ändelsen -in]
(i sht förr) om typ av flytande sickativ i fernissa o. (lin)oljefärg. Xerotin, att anwända till alla sorters oljefärger, så att densamma torkar och hårdnar utan att oljan behöfwer kokas. JönkP 30/10 1867, s. 4. Så rådde mig den fiffige arkitekten .. att måla golfven med brunsvart oljefärg och mycket xerotin, som torkade öfver natten. Cederström Minn. 240 (1913).
Spoiler title
Spoiler content