SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2021  
XYLOFON ksyl1ofå4n, äv. syl1ofå4n, äv. ZYLOFON syl1ofå4n, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(xylofon (-ph-, -e) 1857 osv. zylofon (-ph-) 1886 (: Zylofonvirtuosen) osv.)
Etymologi
[jfr t. xylophon, eng. xylophone, zylophone, fr. xylophone; ssg av XYLO- o. -FON]
om (familj av) slaginstrument bestående av träplattor (o. resonansrör) som med hjälp av klubbor bringas att vibrera o. därigm alstra ljud; jfr HERDE-SPEL 2, STRÅ-FIOL, TRÄ-HARMONIKA. SD 1/4 1857, s. 2. Xylofonen förekommer i flera utomeuropeiska kulturer, infördes i Europa på 1500-talet och har bl.a. använts i tyrolermusik. BraBöckLex. (1982). Flygel och xylofon tillsammans med effektfull elektronisk musik kompletterar den vackra texten. JönkP 21/11 2018, 2: 20.
Ssgr: XYLOFON-SOLO. jfr solo II 1. NorrkpgT 27/4 1878, s. 3.
-VIRTUOS. jfr virtuos, sbst. AB 16/4 1878, s. 3. Dragspels- och xylophone-virtuoserna Vanka och Flink spela sina populära melodier under pauserna. SvD(A) 2/3 1933, s. A17.
Avledn.: XYLOFONIST1004, m.//ig. person som (yrkesmässigt l. regelbundet) spelar xylofon. SD 29/1 1878, s. 1. I egenskap av trumslagare och xylophonist har han spelat i många kända orkestrar. Orkesterjourn. 1937, nr 7, s. 5.
Spoiler title
Spoiler content