SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1934  
JAKT jak4t, sbst.2, r. l. f. (m. Lind (1749; jämte f.), Ahlman (1872)); best. -en; pl. -er32 ((†) -ar OPetri Kr. 291 (c. 1540), HH 20: 209 (c. 1585); -e Svart Gensv. H 8 b (1558; rimmande med achte); -or Rålamb 10: 51 (1691)); i bet. 2 äv. YACHT jak4t l. jot4; best. -en; pl. -er jak3ter2 resp. jot3er2 l. jot4er; i bet. 2 stundom äv. JOTT jot4, r. l. f.; best. -en; pl. -er32 l. 40.
Ordformer
(jacht 15251880 (: Jachthvarfvet). jachte 1530. jackt (iackt, yackt) 15251829 (: Yackt-klubben). jagt (iagth) 15251906. jakt (iact, jact) 1523 osv. jott 19121929. jächt 1691 (: Jächtor, pl.). yacht 1865 osv.)
Etymologi
[fsv. iakt, iäkt, av mnt. jacht (ellips för jachtschip), till jagen (se JAGA; jfr JAKT, sbst.1); jfr d. jagt, nor. jakt, holl. o. t. jacht, eng. yacht. Benämningen syftar antingen på att jakter (i bet. 1) urspr. voro avsedda att jaga andra fartyg (jfr JAGA 3 c α o. JAKT, sbst.1 3 slutet) l. också på ifrågavarande fartygstyps snabbhet (jfr JAGA 9 o. JAKT, sbst.1 6). Den i bet. 2 mötande formen yacht är lånad från eng., som i sin tur lånat ordet från holl.]
1) i sht sjöt. benämning på ett mindre, vanl. enmastat, relativt snabbseglande segelfartyg, förr användt såväl till örlogs- o. kustbevakningstjänst o. d. som för handels- o. passagerarfart; numera företrädesvis om ett enmastat lastfartyg om c. 20—70 tons dräktighet som saknar stång över masten (i olikhet med slupen) o. som har storsegel med gaffel o. bom, två till tre förstagsegel samt stundom äv. bredfock. G1R 1: 94 (1523). Lieutenanten Nummers med Jackten Flundran hade så när blifvit öfvermannad. Nordberg C12 1: 309 (1740). Emellan Gravesend och London gå dageligen åtskilliga små jagter eller båtar, de där föra Passagerare .. fram och tilbaka. Kalm Resa 2: 102 (1756). Slupar och jakter hafva stundom akter ut en liten mast, kallad gäckmast, hvilken uppbär ett mindre bomsegel. Witt Skeppsb. 36 (1857). Smith (1916). — jfr KLINK-, POST-, SILL-, TULL-JAKT m. fl.
2) i sht sjöt. benämning på av segel l. maskin framdrivet, däckat, bekvämt inredt fartyg av växlande storlek o. utseende, i främsta rummet avsett för lust- o. sportsegling o. d.; lustjakt. Om yachter och yachtsegling. Oxenstierna Vanderdecken (1865; boktitel). Engström Skeppsb. 9 (1889). Yachter afsedda för utsjösegling. Hägg PraktNav. 34 (1900). (Han blev) inviterad att nästa dag följa med i jotten på en pioniärsegling (för året). Engström Milst. 121 (1929). — jfr LUST-, MOTOR-, SEGEL-, SPEL-, ÅNG-JAKT m. fl.
3) sportfordon avsett att framdrivas på is medelst segel; i ssgn IS-JAKT.
Ssgr (Anm. I ssgr som hänföra sig till JAKT, sbst.2 2, förekomma formerna jakt-, yacht- o. jott- i samma utsträckning som i det enkla ordet): A: (1, 2) JAKT- resp. YACHT- l. JOTT-BESÄTTNING. sjöt. Oxenstierna Vanderdecken 141 (1865).
(1) -BÅTSMAN~02 l. ~20. (förr) tullv. underordnad tulltjänsteman som i främsta rummet hade att tjänstgöra som besättningsman på tulljakt; jfr KUST-RODDARE. PH 1: 579 (1724). BtRiksdP 1904, 7Hufvudtit. s. 28. —
-FLOTTA, r. l. f. särsk. till 2; jfr FLOTTA, sbst.1 1. Oxenstierna Vanderdecken 4 (1865). Sverige kan .. glädja sig åt att ega en särdeles god yachtflotta. 2NF 24: 1468 (1916).
(2) -HAMN. sjöt. hamn avsedd för (lust)jakter. VägvMalmö 1914, 1Karta.
(1) -KARL. (†) tullv. = -BÅTSMAN. Fernow Värmel. 555 (1779). Carlén Rosen 419 (1842).
(2) -KLUBB, sbst.2 (sbst.1 se sp. 50). [jfr eng. yachtclub] (i sht i fråga om utländska förh.) klubb för segelsportens främjande; jfr SEGEL-SÄLLSKAP. Engelska Yackt-klubben. SFS 1829, s. 176. År 1861 .. hade Nyländska Jaktklubben bildats. IdrFinl. 4: 9 (1906).
(1) -LEGA. (†) tullv. kontant årlig ersättning anslagen till tulltjänsteman som själv håller för sina bevakningsåligganden erforderlig jakt, båtlega. Stålhane Förf. 431 (1826). RiksdRevStatsv. 1907, s. 268.
(1) -LÖJTNANT ~20 l. ~02. (förr) tullv. överordnad tulltjänsteman i kustbevakningstjänst, vanl. befälhavare på tulljakt. PH 1: 579 (1724). Carlén Köpm. 1: 135 (1860).
(2) -MAN ~man2. (jakt- 18651912. jakts- 18971907) [jfr eng. yachtsman] (i sht sjöt., mindre br.) person som ägnar sig åt l. är intresserad av jaktsegling; jaktseglare. Oxenstierna Vanderdecken 92 (1865). TurÅ 1912, s. 103.
(1) -RIGGAD, p. adj. skeppsb. jfr -TACKLAD. NPress. 1894, nr 235, s. 3.
(1) -SEGEL. (†) sjöt. bom- l. gaffelsegel av det slag som brukar användas på jakter. BoupptSthm 12/6 1675. Chapman ArchNav. Reg. (1768). Et par Jagt-Segel af Holländsk Duk. DA 1771, nr 144, s. 4. Deleen 601 (1829).
-SEGLARE. i sht sjöt. särsk. till 2; jfr -MAN. Oxenstierna Vanderdecken 24 (1865). Hägg PraktNav. 3 (1900).
-SEGLING. i sht sjöt. särsk. till 2. Oxenstierna Vanderdecken 72 (1865). VFl. 1907, s. 47.
(1) -SKEPP. [jfr t. o. holl. jachtschip, t. jachtschiff] (†) = JAKT, sbst.2 1. HT 1920, s. 102 (1625). Siöart. 1685, s. 108 (rubrik). Carlstedt Her. 3: 267 (1833).
(1) -SKEPPARE. skeppare som idkar fraktfart o. d. med jakt. GHT 1898, nr 54 A, s. 3.
(1) -TACKLAD, p. adj. skeppsb. försedd med jakttackling; jfr -RIGGAD. TIdr. 1882, s. 115.
(1) -TACKLING. (jakt- 1768 osv. jakts- 1768) skeppsb. tackling som tillhör l. är utmärkande för en jakt. Chapman ArchNav. Reg. (1768). Witt Skeppsb. 36 (1857).
(2) -TON ~ton2. skeppsb. o. sjöt. benämning på den (växlande) måttsenhet varmed (lust)jakter mätas. Engström Skeppsb. 148 (1889). VFl. 1911, s. 97.
(1) -UPPSYNINGSMAN, sbst.2 (sbst.1 se sp. 56). (†) tullv. underordnad tulltjänsteman i kustbevakningstjänst, vanl. med tjänstgöring ombord på tulljakt, kustuppsyningsman. SFS 1826, s. 770. BtRiksdP 1904, 7Hufvudtit. s. 28.
(1) -VARV. (i fråga om ä. förh.) varv för byggande l. reparation o. d. av jakter; särsk. i sg. best., om det 16831848 i Stockholm existerande hovjaktvarvet (se HOV-JAKT-VARV). PH 2: 1059 (1734). Det s. k. Jagtvarfvet å Kungsholmen. Blanche Bild. 4: 114 (1865).
(2) -ÅNGFARTYG. (†) ånglustjakt. Det praktfulla .. (engelska) Kongl. jakt-ångfartyget Victoria och Albert. KrigVAH 1845, s. 33.
B (numera bl. ngn gg i -MAN): JAKTS- resp. YACHTS- l. JOTTS-MAN, -TACKLING, se A.
Spoiler title