SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2021  
YL y4l, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[till YLA]
ylande; äv. konkretare. Vargars yl. Klinckowström Svipd. 14 (1894). Man kunde höra den (djupa tonen) långt inne i ylet från hyvelmaskinen. Johnson Slutsp. 341 (1937). Han väcktes av att .. (hunden) skällde och skallet förlängdes till ett yl. Ekman Hunden 23 (1986). — jfr RÄV-YL.
Spoiler title
Spoiler content