publicerad: 2021
YRSEL yr4sel, äv. y4r-, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ÖRSEL œr4sel l. œ4r-, r. l. f. l. m.; best. -seln (Riccoboni Catesby 87 (1761) osv.), äv. (numera bl. tillf.) -slen (Dahlberg Dagb. 79 (c. 1660; uppl. 1912: hufwudyrslen) osv.); pl. (tillf.) -ar; äv. (ngt vard.) YRSLA yr3sla2, äv. y3r-, l. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ÖRSLA œr3sla2 l. œ3r-, r. l. f.; best. -an; pl. (tillf.) -or.
Ordformer
(yrse 1671. yrsel (-ll) c. 1660 (: hufwudyrslen) osv. yrsla 1667 (: hufudyrslan) osv. ördsla 1681. örsel 1949 osv. örsla (-ss-) 1640 (: Hufwud örsla) osv. örsle 1696. örss 1592)
Etymologi
1) (†) motsv. YR, adj.2 1: sinnesförvirring l. galenskap; äv.: raseri l. ursinne; i vissa språkprov utan klar avgränsning från 2, 3 a; jfr YRA, sbst.2 1. Bekiennde han, atth hann wthi örss och gallennskap, theth hade giorth. TbLödöse 262 (1592). (Erik XIV) föll .. i en yrsel, at han knapt wiste hvad han sig företog. Dalin Hist. III. 1: 652 (1761). Min yrsel gick ännu widare. Icke ens utom wårt land, funno de någon fristad för mina förföljelser. Ödmann StrFörs. 1: 327 (1799). Ända ifrån den stund, då Orestes’s yrsel förmärktes, / Företog han sig intet som du har skäl att bestraffa. Adlerbeth HorSat. 59 (1814). I ett plötsligt anfall af yrsel, störta .. (soldaterna) sig med dragna svärd på Centurionerna. Kolmodin TacAnn. 1: 44 (1833). Den helga yrseln svindlade i hennes blick. Runeberg (SVS) 6: 159 (1863). — jfr HUVUD-, SINNES-YRSEL.
2) motsv. YR, adj.2 2: yra (se YRA, sbst.2 2); ofta med mer l. mindre nedsättande l. klandrande bibet.; äv. dels (numera bl. tillf.) konkretare, om enskild yttring l. manifestation av yra, dels bildl. (se b); numera bl. närmande sig l. övergående i 3 b; jfr 1. Missnöjsamt gifte blir, när man i yrslen skumpar. Lohman Vitt. 387 (1717). Som många Religions-swagheter och yrslor ibland osz finnas. Dalin Arg. 2: 246 (1734, 1754). Man räknar ibland Gudinnans wälgärningar, kärlekens eld och förtjusning, ja sielfva yrslan. Nordenflycht UtvArb. 238 (1759). Huru mycken lättsinnig yrsel låg ej i det förra seklets bildning, som nu har flytt för grundligare tänkesätt? Svedelius SmSkr. 1: 24 (1844, 1872). Sedan det (revolutionära Frankrike) återkommit från yrslan att med ens vilja lyckliggöra hela menskligheten genom den nya friheten och jemnlikheten. Geijer I. 5: 380 (1847). Önskedrömmen har varit så het, att när man får se den förverkligad hos någon annan, känner man ingen avund utan bara yrsel. Hedberg VackrTänd. 76 (1943). — jfr BARNDOMS-, FRIHETS-, GLÄDJE-, PARTI-, REVOLUTIONS-, SEGER-, SINNES-, SKALDE-, SKAPAR(E)-YRSEL o. FOLK-, KRIGS-, RIM-YRSLA m. fl. — särsk.
a) i förb. med gen.-attribut l. prep.-uttr. inlett med av, angivande upphovet till l. föremålet för yran. Besinna Dig mitt barn och tro hwad gumman säger, / Din ungdoms yrsla kan ej se hwad wett hon äger. Lalin Arachne 29 (1750). Bry dig intet om Fader-kärlekens yrsla! tänk på din egen fördel! Eurén Kotzebue Neg. 63 (1796). Den som ännu kan skratta af själ och hjerta, som kan öfverlemna sig åt yrslan af en liflig glädje; den är icke någon fullkomligt elak menniska. Rademine Knigge 3: 154 (1804). Orren är under yrslan af sin passion mycket munter och högljudad. Stiernstolpe Arndt 1: 174 (1807). Det avgörande är om hos de bildade kvinnorna kulturen nått så djupt, att nationalismens yrsel hos dem ej tagit lika sorgliga former som hos de dem motsvarande männen. Key KrigFredFramt. 57 (1914).
b) i bildl. anv., särsk. i fråga om naturföreteelse; jfr YRA, sbst.2 2 slutet. Som när en wåldsam flod med ifrig yrsel hastar, / Och dammar, bryggor, hus, alt öfwer ända kastar. Kolmodin QvSp. 1: 217 (1732). Vågornas yrsel. Cygnæus 8: 205 (c. 1860). I midten af fallet .. står ruinen af en kvarn. I åratal har den stått där .. medan snödrifvorna tornat upp sig på stränderna och tunga ismassor bundit fallets yrsel. Roos DjupSag. 57 (1901).
3) motsv. YR, adj.2 3, om mer l. mindre tillfällig (till följd av sjukdom l. berusning l. utmattning l. stark sinnesrörelse o. d. uppkommen) störning i l. nedsättning l. rubbning av sinnesorganens funktioner; jfr YRA, sbst.2 3. — jfr SÖMN-YRSEL.
a) om sådan störning kännetecknad av hallucinerande l. av oredigt l. osammanhängande (o. omedvetet) tal (o. förvirrat uppträdande); särsk. om sådan störning orsakad av dels berusning, dels (o. numera i sht) feber; särsk. (o. i sht i denna anv. utan klar avgränsning från b) i jämförelser; jfr 1 o. DELIRIUM 1. Ey vetandes i sin ördsla, hvar han (dvs. en berusad kyrkobesökare) var. VDAkt. 1681, nr 48. Man bringar förståndet i yrsla, ja, nästan i ursinnighet genom starka drycker. Olsson Herdam. 3: 37 (i handl. fr. 1773). Följande morgon inföll jag i en illa artad feber med yrsel. Ödmann MPark 9 (1800). Någon lät förstå, att konungen vid dess (dvs. testamentets) författande måtte hafva varit af sjukdomens yrsel betagen. Fryxell Ber. 13: 12 (1846). Kan patienten icke skilja synvillan från verkligheten utan tager skenet för verklighet, säges han lida af yrsel. Wretlind Läk. 9–10: 215 (1902). Som i yrsel gjorde hon som han befallde. ÅrRunt 2016, nr 4, s. 92. — jfr FEBER-, FYLLERI-YRSEL. — särsk. i sådana uttr. som tala l. ligga i yrsel. Så Hufwud galen at han talar uti Yrsla. Spegel GW 156 (1685); möjl. till 1. (Han) fick snart efter sin ankomst en hetsig Feber, hwari han några dagar låg i häftig yrsla. SvMerc. V. 1: 274 (1759). Han hade kårta intervalla lucida, men talade i yrsla dessemellan, fast hans mål är nog oredigt. Mennander Brev 297 (1776). Jonsson ligger sjuk i full yrsel och doktorn säger att det är tyfus. Hedenstierna FruW 113 (1890). Hon pladdrade upphetsat, som i yrsel. Nilson MessTräb. 103 (1990).
b) i sht med. om av störning i balansorganen (ofta i förening med illamående l. nystagmus l. svimningskänslor) betingad förnimmelse av att uppleva sig själv l. omgivningen ss. ostadig l. i rörelse l. roterande (utan att så är fallet); äv. dels (numera bl. mera tillf.) konkretare, om enskild yttring l. manifestation av sådan förnimmelse, dels mer l. mindre försvagat, om till följd av stark sinnesrörelse uppkommen känslo- l. tankeförvirring; jfr a, 2 o. SVIMNING 1, SVINDEL, sbst.2 1, YRHET, sbst.1 3. Flera av de anställda har drabbats av yrsel, illamående och huvudvärk. Gripas av yrsel. Rudbeck d. ä. Atl. 2: 57 (1689). Är icke Sir Henry här, som satt sig före, at hafwa swimningar, at dåna, som et Fruntimmer? Han war hos mig i morgons. Då kom yrseln på honom. Riccoboni Catesby 87 (1761). (Att bo) på ett kringhvirflande stoftkorn i ett omätligt universum! Man kan få yrsel för mindre. Rydberg Vap. 144 (1891). Han stod stödd mot väggen och väntade att komma i balans, att yrseln på grund av den upprättstående ställningen skulle gå över. Martinson KärlekKr. 65 (1947). Han måste fukta sina läppar med tungan innan han kunde tala till henne. Han kände yrsel men han visste ju att hans tankar var sällsynt rena. Johnson DrömRosEld 66 (1949). Yrsel, förvirring och svimningsanfall kan vara tecken på för hög dos av blodtrycksmedicinen. PatFass 1990–91, s. 35. Min psykolog har försökt med flera olika metoder, för att jag ska lära mig slippa alla dessa yrslar, som periodvis har kommit flera gånger i timmen. FaluKurir. 9/10 2002, s. 4. — jfr HUVUD-YRSEL.
Ssgr (till 3): YRSEL-ANFALL~02 l. ~20. jfr anfall, sbst.1 3 a, o. -attack. Kronofogden .. (har) funnit henne i det ömkligaste tillstånd af tätt på hwarandra följande yrselanfall. CarlscrVBl. 17/12 1825, s. 2. —
-ATTACK. jfr attack 3 o. -anfall. (Den febersjuke patienten hade) förhållit sig stilla med undantag af några få yrselattacker. CarlscrVBl. 5/11 1834, s. 1. —
(3 a) -BILD. (numera bl. tillf.) i l. av (feber)yrsel alstrad fantasibild l. hallucination; jfr bild, sbst.1 3, o. -fantasi, -syn. I det inandningen af .. (bolmörtsångorna) framkallade glada yrselbilder och föreställning om fester i Blåkulla. NF 7: 194 (1883). —
(3 a) -DRÖM. dröm alstrad i l. av (feber)yrsel; feberdröm; äv. bildl. Ett i mörker famlande ”tänkeri”, som evinnerligt gäckas af sina egna yrseldrömmar. Atterbom Siare 4: 12 (1847). Släckte hon ljuset, föll hon i yrseldrömmar igen. Allardt Ottesfolk. 6 (1940). —
(3 a) -FANTASI. fantasi (se d. o. 3) alstrad i l. av (feber)yrsel; i sht i pl.; jfr -bild. PT 4/5 1855, s. 3. Efter några dagar afled (det ormbitna) barnet i de svåraste plågor och vildaste yrselfantasier. GbgP 14/7 1862, s. 2. De starka sinnesrörelser, han just upplevat, utlöste yrselfantasier. Karlén FinNov. 53 (1930). —
-FRAMKALLANDE, p. adj. som ger l. framkallar yrsel; jfr -givande. Den yrselframkallande strömningen av vätskan i innerörats båggångar. SvD 15/4 1983, s. 18. —
-FÖRNIMMELSE. jfr -känsla. Vanligen åtföljes .. (nervositet) af tryck på hjärnan och hufvudvärk eller yrselförnimmelse. Arcadius Folksk. 65 (1903). —
-GIVANDE, p. adj. (numera bl. mera tillf.) yrselframkallande. Trollängens yrselgifvande dimma. Rydberg Vap. 370 (1891). —
-KÄNSLA. jfr känsla 8 a o. -förnimmelse. DN 8/1 1897, s. 2. Han reser sig från köksbordet och när han står upp kommer yrselkänslan plötsligt tillbaka. Eriksson ÖmhHung. 43 (1948). —
(3 b) -SJUKDOM~02 l. ~20. sjukdom som yttrar sig i l. kännetecknas av yrsel. Föredrag .. Om yrselsjukdomar och körkort. Hygiea 1928, s. 390. —
-SYMTOM l. -SYMPTOM. symtom på yrsel; äv.: symtom i form av yrsel. Jag frågade mig om icke hela denna musikaliska vetenskap, förutsatt att den icke vore ett yrselsymptom, åtminstone kunde tjena till att skrifva en vacker symfoni. SD 26/9 1894, s. 2. Av de undersökta (industri)arbetarna i Eskilstuna hade .. 6 proc. yrselsymptom. SvD(A) 28/5 1960, s. 5. —
(3 a) -SYN. (numera bl. tillf.) jfr syn, sbst.2 6 b, o. -bild o. feber-syn. Den stund, då feberns yrsel-syner åter / Belägra, ängslande; de sjukas bäddar. Atterbom LÖ 2: 380 (1827). —
-TILLSTÅND~02 l. ~20. tillstånd av yrsel. SundsvT 17/7 1883, s. 3. Vestibulär rehabilitering, dvs träningsprogram inriktade på att använda ögon-, huvud- och kroppsrörelser för att stimulera det vestibulära systemet, rekommenderas vid ett antal olika yrseltillstånd. LäkT 2012, s. 1604.
Avledn.: YRSLA, v. (numera bl. mera tillf., ngt vard.) till 3: yra (se yra, v.2 3); särsk. liktydigt med: svamla l. prata strunt (jfr yra, v.2 3 b); äv. opers., ungefär liktydigt med: snurra (se snurra, v. I 3 e); äv. till 2, ungefär liktydigt med: svärma (se d. o. 7) l. drömma (jfr yra, v.2 2 (b)). På slutet .. begynte hon at yrsla och språng upp på golfwet. VDAkt. 1735, nr 505. En filosofi .. i våra dagar endast odlad af några yrslande Tyska lärde. DA 12/8 1845, s. 2. De ä så ryslit, de ä så ryslit, framstötte modern, de yrslar riktit i mitt huve. Cedercreutz Fägn. 16 (1943). —
YRSLIG, adj. (numera bl. ngt vard.) till 3 b: yr (se yr, adj.2 3) (särsk. i uttr. yrslig i huvudet (jfr yr, adj.2 3 a)); äv. till 3 a: yrande (se yra, v.2 3). Linnerhielm 3Br. 139 (1807, 1816). Mitt i natten kunde han, hälften yrslig, hälften rusig, störta upp ur sin säng. Kullberg Syskonb. 35 (1846). Karl Oskar sporde hur det var fatt med henne: – Dä ä inget farligt. Jag ä lite yrslig i huvet. Moberg Invandr. 104 (1952). Golvet i hallen lutar åt två olika håll så när man går där blir man yrslig. EskilstKurir. 26/5 2014, s. 17.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content