SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
koppel
koppel [kåp´el] substantiv kopplet; pl. ~, best. pl. kopplen kopplings­anordning; kedja för hund; axel- och liv­rem till uniformgrupp samjagande hundar; äv. bildl.
Singular
ett koppelobestämd form
ett koppelsobestämd form genitiv
koppletbestämd form
koppletsbestämd form genitiv
Plural
koppelobestämd form
koppelsobestämd form genitiv
kopplenbestämd form
kopplensbestämd form genitiv