publicerad: 2015
ämneskunskap
ämn·es|kun·skap
substantiv
~en ~er • mest i pl. ämne 4 kunskap
Singular | |
---|---|
en ämneskunskap | obestämd form |
en ämneskunskaps | obestämd form genitiv |
ämneskunskapen | bestämd form |
ämneskunskapens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ämneskunskaper | obestämd form |
ämneskunskapers | obestämd form genitiv |
ämneskunskaperna | bestämd form |
ämneskunskapernas | bestämd form genitiv |