publicerad: 2015
landrygg
land|rygg
substantiv
~en ~ar • till rygg 2 3land
Singular | |
---|---|
en landrygg | obestämd form |
en landryggs | obestämd form genitiv |
landryggen | bestämd form |
landryggens | bestämd form genitiv |
Plural | |
landryggar | obestämd form |
landryggars | obestämd form genitiv |
landryggarna | bestämd form |
landryggarnas | bestämd form genitiv |